sep 2012

Parker Terra Rossa First Growth 2004

IMG_1511


Få viner i Australien görs så fokuserat och med båda fötterna djup nedtrampat i klassisk mylla som
Parker Estate Terra Rossa 'First Growth'. Cabernet Sauvignon blir som bäst i södra Coonawarra (svalare och senare mognad, vi är ju upp&ned i OZ bevars), växtsäsongen är ofta så lång som 240 dagar och även under besvärliga år uppnår man tillräckligt långsam fysiologisk mognad. Uppmjukad med en liten skvätt Merlot får frukten macerera i drygt fem veckor, sedan ungefär 24 månader på täta franska fat och sist klarad med äggvita före buteljering. Klassisk fransk vinmakning med klassiska franska druvor med andra ord, vinstockarna snoddes dessutom från Bordeaux i början av 1800-talet och hittade via John Reynell till OZ (jupp, det är Reynella-John vi pratar om, de stockarna var fortfarande oympade 1985 när de utgjorde grundmaterialet för Parker Estates egna odlingar).

Just
'First Growth' buteljeras bara när alla bitar verkligen faller på plats. Sedan debuten 1988 har alla svaga årgångar klassats ned och fyller ut det vanliga plonket - 1992, 1995, 1997, 2002, 2003 och 2007 är alla tillfällen då frukten ansågs för klen, för grön eller bara för ful. John & Faye Parker kompromissar aldrig med 'First Growth', förebilden är Lynch-Bages fast i någon slags 'down the rabbit hole'-version med den sydaustraliska terroiren uttryckt perfekt.

Parker Terra Rossa First Growth 2004
Parker Coonawarra Estate, Coonawarra, South Australia, Australien
Doften är intensiv med cassis galore, kryddor och lätt söt tobak, elegant parfymerad med enormt snyggt dämpade fat, lite sura körsbär, en hel del ceder, örter och stenig mineral. Under kvällen tittar nysågat trä fram, ett helt sågverk faktiskt och lite pyrande ved. Det finns en liten vild & svettig ton under, ett mått ev komplexitet framtvingad av terroiren och en återhållen vinmakning.
Smaken är exakt & skärpt, packad med färska svarta vinbär, slånbär, örter, krossad sten och fantastiska sandiga & prominenta tanniner. Ceder och kul torkade kryddor dyker upp i svansen, kakao, lite saltlakrits och sura körsbär. Strukturen är inte långt från orginalet, väldigt Pauillac men samtidigt med fruktintensitet och en lite ruffigt kallklimatig framtoning. Den är stram, vässad och härligt balanserad, krävande med skärpa och vitalitet. Personligt, expressivt, gott. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Jag har alltid gillat
'First Growth', lite på samma sätt man gillar den där gruffiga ungdoms-kompisen man träffar alltför sällan. Det känns som man umgåtts varje vecka även om det var tre år sedan senast, man har samma jargong, samma musiksmak (Punk!) och pratar aldrig politik. Det är på samma gång ett enkelt vin gjort efter ett enkelt recept och en uttrycksfullt komplex klurighet.
Att jämföra detta med lite mer bombastiska saker som
Penfolds 707, supereleganten Mount Mary Quintets eller fruktbomber från Moss Wood slirar lite. 'First Growth' liksom jammar för sig själv, vill inte jämföras, är själv nog - det är inte ett stort vin och kan aldrig bli det heller. Vinet får aldrig mer än 93 pinnar av Robban och kommer väl aldrig upp på Langton's lista, men samtidigt har det under lång tid haft 5 starkt lysande stjärnor i Bradleys bibel och hos Halliday ligger det regelbundet runt 94p (en skala som egentligen bara går till 98p). Det är något så ovanligt som ett 'stort litet vin', ett gott hjärta och en skarp hjärna i en opretentiös kostym till överkomligt pris. Ett Punkarvin™!

-- Winepunker

Comments

Vigna Rionda med AuZone

IMG_1489


AK fortsätter oförtrutet sina försök till indoktrinering i AuZone, den här gången precist in-zoomad på ett enstaka läge i Serralunga. Vigna Rionda kallas ibland lite övermodigt för Piemontes Romanée-Conti, en överdrift i ordets sanna bemärkelse men samtidigt med en blinkning åt den lite speciella terroiren.
Tydligen skall karaktären hos Vigna Rionda slå tvärs genom både producenter och annars områdesspecifika karaktärsdrag, inte så mycket Serralunga som just Vigna Rionda med andra ord.

Barolo Vigna Rionda Riserva 2004
Anselma Giacomo, Barolo, Piemonte, Italien
Utvecklad doft, intensiv med körsbär, kåda & målarlåda, en del fin mynta, läder & nypon i lätt eldig stil. Mogen smak, sträv med liten sälta/mineral & torkad röd frukt, kryddig & stenig svans. Mogen och elegant, lättfotad eftersmak, möjligen aningen enkel men ack så snygg och charmig.
Betyg:++

Barolo Vigna Rionda 2004
Luigi Oddero, Barolo, Piemonte, Italien
Dämpad doft, lite linolja och röda bär, lätt floral, varm & sval samtidigt på kul sätt, tyvärr finns ett aningen oxidativt drag. Smaken är tät med mörka körsbär, slånbär och fina sandiga tanniner. Svansen är dominerad av lätt sälta, lakrits & lite salmiak, aningen slank eftersmak.
Betyg:+

Barolo Vigna Rionda 2000
Luigi Oddero, Barolo, Piemonte, Italien
Doft av målarlåda, sval mynta & slånbär, kryddig med aningen läder, röd lättfotad frukt i floralt elegant stil, torka nejlikor och färska trädgårdshallon. Härligt dansant. Smaken är sträv men elegant, rödfruktig med lakritsrot & ljusa körsbär, torr med parfymerad känsla. Svansen har en liten sälta, eftersmaken är torr med kanel & lager.
Betyg:++

Barolo Vigna Rionda Riserva 2001
Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Kryddig och lite eldig doft, viss mynta, krossad sten, läder & linolja, florala övertoner med kul hallonton. Smaken är sträv & rödfruktig, en del lakrits & lädersnöre, lite kärva tanniner i ännu lite outvecklad fas. Svansen är torr och exemplariskt komplex, lång & tät, mycket lovande.
Betyg:++(+)

Barolo Vigna Rionda Riserva 2002
Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Ganska ungdomlig doft, svart & röd frukt, körsbär, lite parfymerad med kirsch & torkat gräs, en liten osund ton smyger sig in men den verkar avtar under kvällen. Smaken är ganska tät, sträv med svart och röd frukt, lite sotig & stjälkigt kärv, slånbär, nypon & kartiga körsbär. Svansen är lite stum & stotig, bitter lakrits i eftersmaken. Kan kanske utvecklas, men jag tvekar till vad, trots hanteringen är den märkt av årgången. Betyget är i underkant.
Betyg:+

Barolo Vigna Rionda Riserva 2004
Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Doft av hallon, krossad sten och rosor, sval röd frukt, finlemmad mynta & cordit, lite råa köttslamsor & slaktbänk i en underbar blandning. I munnen är den sval, elegant svartfruktig, ungdomligt läckert kärv & lakrits-sotig, kul ton av kanel & stensöta. Känns ännu lite oförlöst men kvaliteten är magnifik, alldeles strålande Barolo med Rhône-tycke. Skitläcker, alldeles strålande faktiskt.
Betyg:+++

Barolo Vigna Rionda 2006
Roagna, Barolo, Piemonte, Italien
Köttig doft, röd solmogen frukt, grillbiff & torkade örter, målarlåda, vild & funky men med en direkt störande osund ton av konserverad tomatsoppa. Smaken är besynnerligt medicinal, torra (!?) romrussin med skumt skitig överton. Tyvärr alltför funky och knasig för min smak. Skadad? Mja, jämfört tidigare provningar hos importören av samma årgång tror jag nog något knas hänt med flaskan. NB: Alla tyckte inte detta var fel, obegripligt för mig - trots att jag tolererar en del funk.
Betyg:0

Barolo Vigna Rionda 2006
L. Pira, Barolo, Piemonte, Italien
Ung och rejält fatad, massor av mynta som närmast drar åt eukalyptus, rik men ännu oförlöst frukt, bred med körsbär och terpentin. I munnen är den rik & supersträv, sotigt kärv & grusig med läder och aningen stjälkiga toner. På det hela taget grym & krävande, man undrar vad det blir av denna men jag tror det kan bli bra om en tio år eller så.
Betyg:++(+)

Barolo Vigna Rionda, Tomasso Canale 2007
Giovanni Rosso, Barolo, Piemonte, Italien
Köttig och lätt solbakad doft med röd frukt, körsbär & lätta örtiga övertoner. Tät & djup smak, svartfruktig med körsbär, rejält sträv & lite eldig, ungdomlig och lovande. Massor av slånbär i svansen, rik med lakrits & nästan gentianarot i eftersmaken. Häftig, kommer att utvecklas.
Betyg:++

Det är rätt varierat i stil och framtoning, Piras monster är en rejäl kontrast mot Oddero. Trots detta finns en röd tråd genom hela uppställningen, krydda, sälta & parfym är rätt speciell. Dessutom, Massolino är fenomenal, det är nästan så att 2002 trillar upp på 2+, de oxidativa dragen hade jag kunnat förbise en annan dag.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Hermannshöhle Grosses Gewächs 2009

IMG_1500


Jag fick en fråga av en nyfrälst färsking härmomdagen, ”Vilken producent är den mest pålitlige du känner till, någon som gör bra skit även svaga år och under dåliga förutsättningar, någonstans man inte kan gå fel?”. Ryggmärgen ryckte till och jag lyckades precis svälja ’Château Latour’ (betalar man mer än 10.000:- för en flaska har man redan gått fel) innan intellektet snabbstartade och jag spottade ut ”Dönnhoff!!”.
Häxmästaren lyckas alltid, ibland dricker man vinerna för tidigt eller bara fel dag men de har
alltid en period då de uttrycker precis den potential som finns tillgänglig i materialet. En Dönnhoff är precis så bra den kan vara, alltid, varje gång. Hur bra är då toppläget Hermannshöhle i GG-utförande från den breda & inbjudande 2009?

Hermannshöhle Grosses Gewächs 2009
Dönnhoff, QbA Trocken, Niederhäuser Hermannshöhle,Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Detta är en veritabel mineralbomb, packad av rökig flinta & stenkross, lime och citrusskal, lite fet gul exotisk frukt, ananas och aningen petroleum. Efterhand kikar lite örtiga övertoner fram, torkad basilika och en omogen rabarberstjälk. Den är intensiv, skärpt och precis i början av mognadscykeln, ingen panik här inte. I munnen är den underbart rik, lätt spritzig & bred med strålande exakta syror, massor av solmogen gul frukt, citrus, passionsfrukt & lite rabarber, mineraltonerna närmast rinner över i ett rökigt fyrverkeri uppbackad av fetma och intensitet. Balansen är helt perfekt, att ha sådan rikedom utan att sätta ned foten minsta snett är en bedrift, fulkomlig. Lång och intensiv svans med en liten aning honung i eftersmaken, fräsch limesezt och nästan lite fänkål. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Helt fenomenalt, detta är 2009 i Nahe uttryckt på ett sätt som bara Dönnhoff klarar! Kombinationen av mineral, kompromisslös skärpa, rikedom och inbjudande gul frukt är utan motstycke någonstans -
Hermann Dönnhoff for president!! Vi vet alla att han inte misslyckas ens klena år, men när allt faller på plast ett år som 2009 är blir det en slam-dunk homerun. Vad håller tillbaka storhetsbetyget 4+? Tja, mest för att 2010 troligen kommer att vara ännu bättre, jag spar 4+ till dess.
Och, med risk för att upprepa mig en aning,
varför i helvete köpte jag inte mer?? (jo, för att källaren är full och man måste ju äta också, i alla fall ibland…).

-- Winepunker

Comments

Chante le Merle Vielles Vignes 2007

IMG_1499


För
några år sedan provade bloggfolket sig igenom spektakulära Châteauneuf 2007 - kvaliteten på Grenache-frukten var den bästa så långt någon kunde minnas, dessutom i kombination med exakta syror och fenomenal elegant balans. En av de mer traditionella lyckoskotten var Bosquet des Papes topp-cuvée, en brygd på 80% Grenache, 10% Syrah och 10% Mourvedre, 70 år gamla stockar - lagrad 12-18 månader på foudres, bara 10% nya. Då mycket lovande i intensiv & aningen krävande stil. Den borde ha bättrat sig sedan dess.

Bosquet des Papes, Chante le Merle Vielles Vignes 2007
Bosquet des Papes, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät och lite eldig doft med massor av skogshallon, körsbär och örtkryddor, en del sötlakrits & anis, macchia och karamell uppbackad av florala toner och lite skitig maraschino. Den är komplex och läckert traditionell, aningen karamell tittar fram efter någon timme i glaset, inte funky men lagom vild & intressant. I munnen är den bred, eldig & rik med exakta syror, mogna surkörsbär och torkade örter. Kroppen är packad med lakrits, fänkål och solmogna hallon, svansen har en hel skopa mineral/grus, skitläcker och skärpt. Den är eldig, väldigt eldig men det funkar fint, den exemplariskt rena frukten står emot fint. Tanninerna är strålande, sandiga och väl definierade - eftersmaken är underbar med längd och kryddig klass. Alldeles skitbra, men den kommer att bli bättre.
Betyg:+++

På många sätt är detta 2007 summerat på allra bästa sätt,
Chante le Merle definierar allt vad årgången står för, eller i alla fall borde så för. Fullkomlig Grenache, eldighet utan påträngande alkohol med rikedom & komplexitet är receptet. Skall man ha bara Grenache i glaset är nog Cristias Vielles Vignes bästa alternativet, men vill man ha hela spektrat representerat i lite mer gammaldags kostym är det här precis rätt. Varför i helvete köpte jag inte mer??

-- Winepunker

Comments

Tyska Röda med AuZone

IMG_1471


Tyska röda har med undantag för några bättre Spätburgunder (Heinrich Männle, Johner, Meyer-Näkel & Becker) inte varit Punkarns favoriter direkt. Ofta lite udda på ett vresigt, kantigt & ganska charmlöst sätt passar de min gom rätt illa. Förhoppningen fanns att Olle skulle omvända mig bara en liten aning; sinnet var i alla fall synnerligen öppet.

Acolon Trocken 2010
Collegium Wirtemberg, QbA Würtemberg, Tyskland
Blåfruktig doft, lite fet och aningen eldig, aningen osund överton som vädrar ut och lämnar enbart enkelhet. Syrlig smak, enkel svart frukt, plommon & svarta vinbär, stram och litet sotigt snål svans. Alltför enkel. (Acolon = Blaufränkisch X Dornfelder)
Betyg:0

Brüsseler Spitze 2006
Graf Adelmann, QbA Würtemberg, Tyskland
Elegant rödfruktig doft, viss mandel, lätt floral med liten undervegetation. Rödfruktigt slank i munnen, elegant med dämpade tanniner, aningen fet med hallon & bra syror, kryddig och fruktsöt avslutning, liten eldig eftersmak. Riktigt OK. (Samrot = mutation av Pinot Meunier)
Betyg:+

För mig en av kvällens vinnare, druvan hade jag aldrig provat tidigare. Hundar gånger av hundra hade jag satt detta som en vanlig Pinot Noir, väldigt klassisk på alla sätt.

Cuvée Caroline 2003
Schlossgut Diel, QbA Nahe, Tyskland
Mycket mogen doft, fudge & kola, röd (ut)torkad frukt, fylld av karamell & kryddiga aromer, toner av trä i lätt parfymerat komplex stil. Mycket mogen smak, kryddig med torkad frukt & sandiga tanniner, läder & lite skogiga toner, köttig avslutning. Känns alltför mogen, har varit betydligt bättre. (Pinot Noir)
Betyg:+

Ikarus Rotwein 2009
Weingut Hensel, QbA Pfalz, Tyskland
Tjock svart frukt i doften, aggro med rödbeta & rå potatis, tjära & krossad sten. Tjock smak, rotfrukter och sotigt & själkigt bitter, kärv & vresigt grov. Dessutom alltför mycket fat. (Cabernet-Cubin = Blaufränkisch X Cabernet Sauvignon )
Betyg:0

Der Löwe von Schaubeck, Lemberger Trocken 2009
Graf Adelmann, QbA Würtemberg, Tyskland
Rik & rödfruktig doft med skogshallon, lite godis i ungdomlig stil, osund överton av dojjor & fotsvett. Slankt rödfruktig i munnen, vinbär & slånbär i avskalat enkel kostym, syrligt ogin svans. (Lemberger)
Betyg:0

Neueraher Kirchtürmchen, Spätburgunder Trocken 2003
Deutzerhof, QbA Ahr, Tyskland
Mjukt kryddig & rödfruktig doft, toner av kokos, hallon & en näve skit, aningen mynta i ganska fatig stil. Liten störande överton av etylacetat & klister tyvärr. Ganska sträv i munnen, kryddig & aningen kärv med torkad frukt, trätoner och lite örtigt avslut. Hyfsat komplex men känns lite för gammal. (Pinot Noir)
Betyg:+

Recher Herrenberg, Spätburgunder ”JS”, Auslese Alte Reben 2003
Jean Stodden, QmP Auslese Ahr, Tyskland
Doft av klister & funk, svart & röd övermogen frukt, karamell, nagellack & skogsbrand. Kryddig smak, ganska sträv med besynnerligt kemisk ton, coca-cola & uttorkad frukt, eftersmak av klister & fnastorra örter. Både märkt av etylacetat & för gammal. (Pinot Noir)
Betyg:-

Saphir 2007
Albrecht Schwegler, QmP Auslese Würtemberg, Tyskland
Lite dov, kryddig & eldig med lätt stumt svartfruktig framtoning, björnbär & blå plommon, lätt kemiskt anslag. Svartfruktig smak, visa fat & en del gröna toner, hyfsat bred med plommon, slånbär och grapefruktskal. Eldig avslutning, rätt OK. (Blauer Zweigelt, Merlot, Cabernet Franc)
Betyg:+

Tyvärr måste jag säga att jag blev mäkta besviken, det var intressant men kvaliteten är bara för låg för priset (vissa av vinerna ligger på 650:- i inköp). Dessutom håller inte Spätburgunder från ett år som 2003 ihop riktigt längre, de var nog alla betydligt bättre för fem/sju år sedan, frukten står inte pall och underliggande struktur har alltför lite att erbjuda när de börja torka ut. Visst var det kul att få prova lite nya druvsorter, lärorikt & bitvis rätt utflippat (Cabernet-Cubin, favvan!) men tyvärr inte speciellt angenämt.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

IMG_1483


Senast presterade Nya Zeelands Pauillac (Waiheke alltså) ganska bra får man säga. Givetvis har Kiwiland en alldeles egen kopia av St.Emilion också, Gimblett Gravels nedåt Napier är området där Merlot blir allra bäst. Steve Smith på Craggy Range hävdar envist att det går att göra riktigt stora viner i området, kanske inte det här decenniet men kanske före 2030 i alla fall.
Sophia jäser på fransk ek & lagras på 50% nya franska fat, i runda slängar 40 hl/ha, lätt filtrerad (tyvärr) och klarad.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjukt & komplext svartfruktig doft av björnbär, cassis, kaffe och kryddor parat med blommor men med en aningen stum framtoning i dagsläget, den doftar ’tunnel’ men är samtidigt mycket lovande. Det är många ’östra stranden’-markörer i vinet - en St.Emilion på lagom dos steroider utan att flabba till sig.
Smaken är mjuk men samtidigt vässad med stramhet i syror och skärpta sandiga tanniner, inslag av kakao, kaffe & syrliga slånbär. Faten är dämpat läckra och snyggt integrerade, liten fin bitterhet och en hel del krossad sten & mineral, tack och lov ingen sälta eller överdriven eldighet trots 14.5%. Eftersmaken är fylld av tobak och lite lädersnöre som pekar på begynnande mognad, uppenbarelsen är allmänt exklusiv men saknar samtidigt lite charm just nu. Jag misstänker att den kan utvecklas till ett praktexemplar med ytterligare tre/fem år på rygg. (81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec)
Betyg:++(+)

Det känns som potentialen finns nedknölad i vinet, men den lyckas inte hitta fram riktigt i dagsläget. Steves viner har en inbyggd vresighet som kräver tid & tålamod (
Le Sol som ung kan vara helt obegriplig), man får hoppas att den blommar ut helt om några år. Frukten borde hålla och syrorna känns skärpta så det räcker, det blir nog bra med tiden…

-- Winepunker

Comments

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2008

IMG_1481


Lite lagom inspirerad av
nostalgitrippen förra veckan fick det bli något från Westen Austraila i OZ. Skall man plocka något från Margaret är kanske Leeuwin Estate den mest klassiska av dem alla, närmast att betrakta som en del-grundare av distriktet. Redan 1980 visade ’Art Series’ Chardonnay potentialen med exotisk & packad frukt och söta fat, dessutom fick den internationell framgång i en lång serie blindprovningar.
Jag besökte vineriet själv 1999/2000, då mest imponerad av de röda och ’Art Series’ Sauvignon Blanc (kanske den bästa SB som görs på södra halvklotet) men samtidigt förtrollad av
potentialen inbakad i Chardonnay-frukten bara man stramade till paketet en aning. Sedan dess har utvecklingen gått åt rätt håll, mindre fat, bara franska med vässad mineral & syra. Distriktet har vuxit ur tonåren & larvet - terroir och kompromisslös skärpa får uttryck som aldrig tidigare i lite lagom krävande stil.

IMG_1482Pasted Graphic 1


Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2008
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Doft av krita, mandel, gul frukt, citronskal och dämpat nyanserde rökiga fat, doften är väldigt fransk men samtidigt med en läker & fräsch exotisk komponent. Kanske omogen passionsfrukt eller grön mango? När temperaturen stiger växer faten, snygga & lite lagom prominenta. Smaken är ren, tät med definition och stramhet. Kroppen är fylld av mineral, solmogen citrus, fet mango och liten lagom dämpat kryddig & exklusiv fatton, snygg och ännu lite oförlöst komplex. Svansen är rik och aristokratisk, lite burgundisk men samtidigt med mycket egen personlighet. Mineraler och skärpa dominerar, det är en vuxen Margaret, en oerhört seriös och vacker tolkning av druva & terrorir.
Betyg:+++

Detta är skitbra! Om Chardonnay smakade så här varje gång man drog korken ur en Puligny vore livet enkelt att leva (dessutom har Leeuwin skruvkapsyl sedan 2004, ingen djävla TCA att oroa sig för). Strukturen växer fenomenalt med temperaturen, vinet är bara i början av mognadscykeln och kommer att leverera under många år framöver. Finns potentialen för 4+? Njae, troligen inte men vem vet, detta är bättre än något jag provat tidigare (Perotti-Brown ger den 95RPP) från Leeuwin (Voyager’s topp-cuvée är kanske bättre, men fan vet).
Jag skulle vilja se den här ta upp kampen med några Bourgogne Grand Cru & ett par bättre Kiwis, det är inte omöjligt att froggarna & ruggugglorna skulle få bita i gräset å det grövsta.

-- Winepunker

Comments

Côtes du Rhône med AuZone

IMG_1447


Det kolkas en hel del Ch9dP både i Casa-Punk och på AuZones spektakel, oftast med stor behållning. Kvaliteten har som de flesta vingeekar noterat stigit dramatiskt de senaste decenniet och som en slags bieffekt har plonket klassat som Côte du Rhône AOC & Côte du Rhône Villages AOC hissat upp byxorna också. Det är inte viner jag köper & dricker normalt men Åke har ofta propagerat ganska ihärdigt, mycket bang for the buck (eller euro) så att säga. Vad jag kan dra mig till minnes är detta första gången vi provar enbart Côte du Rhône i AuZone - på tiden efter 25 år.

Montirius, Côtes du Rhône 2011
Montirius, Côtes du Rhône, Frankrike
Ungdomlig & eldigt yppig doft, hallon, körsbär och karamell. Bra syror i smaken, massor av hallon & fina tanniner, fräsch & trevlig men lite simpel i strukturen, slank och trivial svans. OK, men alltför enkel. (128:-)
Betyg:0

Terre d’Argile 2010
Domaine de la Janasse, Côtes du Rhône Villages, Frankrike
Tät svart frukt i doften, en del körsbär och choklad men tyvärr lite stum & dov. Ganska stram smak med bra syror, svart & röd frukt, vinbär & körsbär. Rakryggad med lakrits & lite sot i svansen, kryddig och aningen snål eftersmak. Svår i nuläget. (175:-)
Betyg:(+)

Willunga 100 Grenache 2010
Willunga 100 Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Rökig & köttigt blodig doft med massor av kryddor och körsbär, skogshallon, undervegetation & en näve skit. Rätt maxad och expressiv. Råbiff i smaken, lite skitigt komplex, rötter & hallon, blod och råbiff, primalt läcker med lagom funk & silkiga tanniner. Inbjudande om man klarar skiten. (139:-)
Betyg:++

Côtes du Rhône Cuvée Speciale 2009
Tardieu-Laurent, Côtes du Rhône, Frankrike
Rökig och sval, svart & röd frukt, kryddig & eldig i ganska dämpad stil, en del lakrits och ganska mycket fat. Stram & redigt sträv i munnen, kryddig med lakrits & direkt dominerande tanniner, lite sotig & ogin i svansen, helt ointressant tyvärr. (199:-)
Betyg:0

Côtes du Rhône 2007
E. Guigal, Côtes du Rhône, Frankrike
Aningen stum doft, tjock svart frukt med lakrits, tjära & biggaråer, fänkål & lite florala toner, nästan syrén. Tät och lite sotig smak, kryddig med bra och väl definierade tanniner, dragonrot & sura mörka körsbär. Lite slank i svansen, rätt god på det hela taget. (99:-)
Betyg:+

Les Quatre Terres Côtes du Rhône 2007
Domaine Santa Duc, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Köttig doft, slaktbänk & charkuterier, lite lager, en del rökta toner, körsbär & plommon. Den känns rätt utvecklad på trevligt sätt. Viss mognad i smaken, sträv och behagligt kärv med köttigt anslag, råbiff & fina tanniner i lagom mix, torkad frukt och lite saltlakrits i svansen. Eftersmaken är väl kärv, betyget är i överkant. (119:-)
Betyg:++

Domaine Duseigneur Laudun 2005
Domaine Duseigneur Laudun, Côtes du Rhône Villages Laudun, Frankrike
Ganska mogen doft, rosor & tjära, lätt behaglig funk, antydan till mynta, kaffe & rökiga övertoner, nästan liten kul ton av fikon. Mogen och animalisk i munnen, blodstänk & körsbär, lakrits & råbiff. Bra syror och fina tanniner, känns färdig & tät med seriös struktur, eldig eftersmak med lagom raketbränsle. Riktigt god. (250:-)
Betyg:++

Les Brottiers Côtes du Rhône 1998
Laurent Charles Brotte, Côtes du Rhône, Frankrike
Alltför mogen, torkad frukt, gamla hallon & fudge, karamell & en hel del äppelskrutt. Väldigt mogen smak, liten ton av klister, uttorkad frukt med lite bittert ogin svans. Slut i rutan! (143:-)
Betyg:-

På det hela taget är det hyfsat ’prisvärt’, om man nu får använda det hädiska uttrycket. Ganska rejält med vin för pengarna, speciellt Guigal som för under hundralappen närmast är larvigt bra. Paradoxalt nog tyckte jag att
Willunga 100 var bäst dock (jag är väl lite miljöskadad), ett vin som ingen sittande ifrågasatte eller rynkade på näsan åt. Även när flaskorna kommit fram gömde den sig snyggt bland övriga i uppställningen, väl förklädd med funk, skit & härlig hallon - intressant att ingen Syrah ingår, råbiffen pekade åt en hyfsad slatt i brygden.

-- Winepunker

Comments

Berglin gör det igen

berglins-l_r_961516a


Inte nog med att karln läser FV regelbundet, han har
exakt samma upplevelseregister som alla andra äkta vingeekar. Numera när de exklusiva lanseringarna går via webben har vi väl alla slutat köa men lite masochistiskt nostalgisk blir man i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Gott & Blandat

Klunk/Handpicked hade sortimentsprovning för någon vecka sedan, en hyfsat solid portfölj med en del riktigt starkt lysande stjärnor. Bra med kurs mot Skitbra är Wine & Soul, lite uttjatat från Punkarns håll men jag bara måste slå på trumman igen för CH by Chocapalha 2008 [++] - en underbart sval och nordrhônesk uppenbarelse på enbart Touriga Naconal och Quinta do Manoella VV 2010 [++(+)] - monstruöst koncentrerad men med balans och tanniner att dö för, kanske väl uppskruvad i dagsläget men med framtiden för sig. Sandra vet vad hon gör.

En annan som både levererar och snubblar är
Charles Smith & K-Vintners, The Creator 2010 [(+)] som brukar prestera är den här gången ogin och konstigt grönt stjälkig trots koncentration och packad frukt, det kan vara en tidsfråga men jag undrar, jag kände inte igen den alls. Å andra sidan är K , “The Deal” 2010 Syrah [+++] alldeles skitbra i blodig, råbiffig och elegant parfymerad stil, härligt komplex och inbjudande med undervegetation - Syrah uttryckt i perfekt syntes mellan Côte-Rôtie & Walla-Walla.

Helt andra djur är Elvio Cognos
Barolo Ravera 2007 [++] och Barolo Bricco Pernice 2005 [+++], härliga väldefinierade saker med rosor, mynta och fantastiska tanniner. Båda är strålade sammansatta med känsla och respekt. De är rätt olika visavi koncentration & elegans, men båda superba i sina respektive fack.

Men, det som
verkligen förtjänar en egen notis är något helt annat. Med risk för att vara tjatig, detta är det bästa Klunk/Handpicked har i sin portfölj, och det är inte ens ett vin:

Diplomático Ambassador
Destilerías Unidas, Venezuela
Rik och expressiv doft med intensitet och lite bränt socker, kryddig, kanel & kul ton av nejlikor och muskot, briljant fokus trots eldighet och bredd. Den är direkt aristokratisk under alla nötter & choklad, härligt vinös och komplex, en underbar kombination mellan Rom och exklusiv Madieira, fullkomlig och enorm.
I munnen är den givetvis eldig men samtidigt ren med kaffe, bränt socker och massor av dyra orientaliska kryddor, det finns en del anis & lakrits, men den blir aldrig publikfriande eller inställsam, bara komplex, intressant & fenomenalt djävla god.
Detta är en sanslöst bra, elegans kombinerat med vilja och kraft, undflyende kryddor - kardemumma & nejlikor - parat med fat värdiga en Petrus. Det är närmast galet gott.
Betyg:++++


IMG_1465IMG_1463IMG_1469


Dessutom, igår fick jag chansen att prova
Ridge Monte Bello 1992 [+++] igen, nästan en bättre butelj den här gången (supertack Ulrik) - Tät doft, rik & svartfruktigt fatig med lite smörfet känsla, tobak, stall & lite lagom funk, en del läder & dämpade kaffetoner. Smaken är tät med definierade syror, cassis & perfekta finkorniga sandiga tanniner, lite fruktsöt svans med antydan till tuggtobak & mocha, fullkomligt strålande.

Den sköt en annan favorit fullkomligt i sank, poff! bara,
Stonyridge Larose 2003 [++] är inte oäven, men hade inte en chans (tur som tusan provade vi den före mästerverket ovan) - Lite rökig doft med ceder, tobak, cassis och aningen örtiga övertoner, snygga fat och liten själkighet. Ganska höga syror i munnen, cassis & elegant svart frukt, ganska stram och snyggt örtigt slank. Fokuserad, exakt och läcker, de ibland lite gröna aromerna är inget problem här, de snarast berikar vinet. Ganska elegant med liten värme i eftersmaken, god.

Ny bekantskap var
Anthill Farms, Campbell Ranch Vineyard Pinot Noir 2010 [++] - En tolkning av Pinot från Kalifornien jag aldrig kommit i kontakt med tidigare. - Kryddig och lite eldig doft, snyggt skitig med hallon & körsbär i vild & aningen ’naturlig’ stil. Höga syror i minnen, körsbär, lite vild med citrustoner & salmiak, djäkligt god trots lite funky toner och antydan till MC. Sprittande och skrattande glad.

Fullständig sammanfattning kan man läsa
här. Tackar för det allihop.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_1456


Det är svårt att vara traditionalist i ett land som Australien, när vågen mot slankare, fruktdrivna och ofatade saker reser sig som en tsunami längs vinhorisonten är det lätt att spolas bort. Just därför är det så skönt att en liten familjefirma står på sig och gör högkvalitativa saker i riktigt urgammal stil utan att snegla för mycket på dagens rådande trend.
Kay Brothers har hållit på länge, sedan 1890 har de envist i familjeformat drivit en högkvalitativ verksamhet i McLaren. Med egna gamla rankor (Block 6, flagskeppet är från 1892, 1/3 av gården är samma gamla stockar som fortfarande ger extremt koncentrerad frukt) producerar de en rejält blandad portfölj med främst röda viner. Hillside Shiraz är vinet precis under Block 6 i kvalitet; jäst i öppna kar, försiktigt pressad & ofiltrerad, plus 26 månader på amerikanska/ungerska fat är det ett uttryck för en svunnen tid.

(Robin Bradley get vinet 4*, Wine Advocate 93RPP - besynnerligt samstämmiga)

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av mocha, söta fat & liten örtig mynta, rik solvarm svart & röd frukt med choklad i ärketraditionell stil. Den är mer kryddig än fruktig, mer läder och rökelse än bombastisk koncentration. Det är inte ofta man sticker näsan i seriös gammel-shiraz nuförtiden, detta är en flashback till 1982 fast utan klumpighet och vaniljglass, exaktheten imponerar. Smaken är bred, mjuk och mullig med aningen dämpade syror, massor av kaffe, torkad frukt och nougat. Tanninerna är snygga och stilenligt sandiga, kroppen är eldig (15,5%) men väl balanserad trots raketbränslet. Eftersmaken är läckert kryddig och sammetslen, fylld av torkad frukt & tuggtobak. Detta är riktigt gott, väldigt gammaldags men snyggt utfört, en anakronism att omfamna & gilla.
Betyg:++

Jag tycker om det här, lite skämmigt är det, men jag kan bara inte låta bli. Det är välgjort, snyggt sammansatt och balanserat med alla gammaldags OZ-markörerna på plats, fast snyggt och inbjudnade med en underliggande elegans. Jämfört
Block 6 är det givetvis enkelt och lite slankt, men samtidigt behagligt drickvänligt på primalt & ointellektuellt vis.
Med
Midnight Oil ringande i öronen sitter jag och är tokigt nostalgisk, längtan till första luffen i landet i slutet av 80-talet är nästan smärtsam. Detta är mina Madeleinekakor

-- Winepunker

Comments

Självplock med AuZone

Det blev lite väl sent i år, sommarvärmen var på upphällningen men att inte genomföra AuZones årliga grillspektakel i Punkarns regi är knappast ett alternativ. Sommarsäsongen måste få en värdig avslutning. Temat var enklast tänkbara, biffig entrecôte från Urban Deli (extra tjocka skivor, knappt 500g) och hyfsat biffiga viner därtill. Jag plockade själv fram några flaskor att prova i väntan på köttet, något att fundera över innan deltagarna en i taget fick knata ner i förrådet och botanisera bland ett par tjog slumpmässigt utvalda saker.

Så, kvällens eleganter innan köttet kremerat färdigt fick bli:

IMG_1436IMG_1437IMG_1438


Fleur de Passion, BdB 1999
Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike
Ren och mineralrökig doft, lätt utvecklad med aningen nötiga toner under citrus och blommiga limeskal. Sprittande och fylld av glädje i munnen, ren och mineraldriven med strålande elegans och klass, härliga syror, lätt aromatiska & örtiga toner i avslutningen. Lång och förbenat läcker.
Betyg:+++

På många sätt är detta essensen av Blanc de Blancs, en ovanligt lyckad 1999 med de så härligt gräddiga syrorna från Cramant perfekt uttryckta & presenterade i en underbar skål med gul elegant frukt. Det är lättfotat, dansant, perfekt definierat med strålande polish och precis lagom tidig utvecklingsgrad. När Champagne är så här behöver man inget annat, inget annat alls.

Pyramid Valley Growers Collection Calvert Pinot Noir 2008
Pyramid Valley Vineyards, Central Otago, Nya Zeeland
Ganska köttig och lätt vild doft, lite blodstänk och underbara kryddor i bred men samtidigt komplex stil, härlig pinosity ned antydan till pyrande brasa. Tät smak, stilenligt lätt kryddigt köttig med skogshallon och undervegetation, bred och balanserad med liten fet avslutning. Alldeles utmärkt.
Betyg:+++

Felton Road Calvert Vineyard Pinot Noir 2008
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Ren och snygg doft med välpolerad pinosity, skogshallon, viss mineralitet och lite parfymerade skogiga toner, nästan lite hyacint utvecklas efterhand. I munnen är den ren med höga smaker, hallon, sura körsbär och skärpt röd elegant frukt, tanninerna är tydliga och silkiga, strålande svarvad med många år kvar att utvecklas. Det finns en liten fruktsötma i svansen, den är förbaskat mumsig & skärpt.
Betyg:+++

Det är märkligt hur hanteringen slår tvärs igenom druva & terroir, vinerna är förvånande olika trots att år, kloner & jordplätt är exakt samma (Pyramid Valley ’lånar’ en del av Feltons Calvert). Det är enormt intressant att se hur handlaget och resultatet skiljer sig, valet av frukt, lite hela klasar och något senare skörd gör större skillnad än man anar.
Att Pyramid Valley var en Otago tvekade knappt någon på, men att Felton skulle vara i stort samma sak var det ingen som kläckte ur sig. Vilken som är bäst beror snarast på humöret, idag var det Felton men fan vet om jag skulle tycka lika om en vecka.

IMG_1435IMG_1439IMG_1440


Château Montrose 1998
St.-Estèphe, Bordeaux, Frankrike
Köttig och lite vild doft, kryddig och mogen med målarlåda och en del stall, tobak och trätoner kikar fram efterhand. Tät smak, mjuka tanniner, lite kött & brasa med fint kryddig kropp fylld av solmogna röda bär. Svansen är kryddig & vild med tuggtobak och rökiga komponenter. Riktigt god och fint utvecklad. (ET plockade)
Betyg:++

Hermitage, Les Bessards 1997
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft, lätta toner av målarlåda & köttslamsor, blod & slaktbänk parat med lite charkuterier, våt skogsmark och torkad svart frukt. Smaken är provocerande syrlig, känns som en muterad ’96:a, den är gisten men håller ihop. betyget räddas av doften, smaken kan jag både ha & mista. (Vintomas plockade)
Betyg:+

Hermitage, Gambert de Loche 1997
Cave de Tain l'Hermitage, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doft av soya, gamla dojjor och oxidativ gammal mögig frukt. I munnen har den helt kollapsat, uttorkad och trist utan förtjänst. Slut i rutan. (Lena plockade)
Betyg:-

IMG_1441IMG_1442IMG_1443


Montes Folly 2004
Montes, Apalta, Colchagua, Chile
Ungdomlig och intensiv doft, eldig & packad med svart frukt i vaniljigt fatig & bred stil, rökig med köttiga drag, grillad ryggbiff, blå plommon och tjära. Tät och eldig smak, tjock med fat och goda mjuka tanniner, en hel del bitter choklad, lakrits & kaffe i svansen. Trots kraft och intensitet har den bra balans, frukten är ren och trots alla faten blir den inte en karikatyr. Fast, man hade kunnat hållit lite stramare i tyglarna. (Syrah, Lena fick plocka igen efter magplasket ovan)
Betyg:++

Château Clerc Milon 1999
Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Mogen, mjukt kryddig och lite rökig doft med fin bredd och kaffetoner, läder, röda bär och liten kul ton av karamell. Smaken är perfekt mogen, på absolut topp, sandiga tanniner, kryddig med solvarm röd frukt, cassis, lätt rökig och elegant tobakston. Harmonisk och snygg, tyvärr framträder inte Pauillac så tydligt, den är aningen generisk men ack så god. (Micke plockade, tror jag)
Betyg:++

Barolo, Fabulae 1996
Mario Giribaldi, Barolo, Piemonte, Italien
Doft av harts och gammal dojja, rosor, nypon & målarlåda, kul ton av pipa och grappa (finkel). Doften är på det hela taget väldigt utvecklad. Smaken är mogen, kryddig med bra rejäla tanniner, höga rena syror och liten fruktsöt ton i svansen. God och kul, men den saknar mynta/spearmint, lite förvirrande. Betyget är i överkant. (Jag plockade som gratis bonus för de lite trista Rhônevinerna)
Betyg:++

Så, sommarprovningarna är nu över. Tillbaka till AuZones ordinarie verksamhet f.o.m. nästa torsdag.
Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011

IMG_1445


Sauvignon Blanc har varit lite på min ShitList™ de senaste året,
inte ens Kiwiland har presterat på anständig nivå. Man verkar ha glömt hur man gjorde de kul saker som trampade stövel genom Europa och övriga världen under 90-talet, uppstramning och strävan efter rent uttryck producerar så avskalade produkter att de blivit direkt ointressanta.
Walnut Block Wines har visat bra resultat med Pinot Noir, man lyckas uttrycka druvan på väldigt europeiskt manér, tätt som tusan mellan stockarna kryper terroiren från Marlborough fram fint. Collectables är budgetvarianten (kallat ”premium”), jag har bara provat Pinot tidigare, en mer avskalad och stramt enklare variant av den vanliga (eller ”prestige” som det kallas på kiwianska) uppställningen.

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011
Walnut Block Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Enormt örtig doft med tomatblad, vinbär, persika & krusbär, nyklippt gräs och en rejäl skopa krispig mineral, flintkross & limeskal dominerar. Den är aromatisk men helt utan exotiska toner, närmast avskalad i stilen trots intensiteten. Smaken är lite eldig med en tyvärr aningen störande alko-beska, bra fräschör och syror men en avsaknad av komplexitet och inbjudande rikedom, den är aningen mager liksom fast samtidigt lite tung i gumpen. Tja, 13,5% på en Sauvignon är nog i mesta laget, lite mindre druvmognad och aningen mer exotisk frukt skulle gjort susen. Betyget räddas av den härligt klassiska doften.
Betyg:+

Jag är inte imponerad, hantverket är korrekt och handlaget bra men tanken bakom falerar. Man försöker lite för mycket och filar till eggen ett varv till, man tappar glädjen och levererar ett benrangel utan kött eller fett. Varför inte slappna av och låta de gamla exoto-aromatiska tonerna ta över, för 139:- är det inte Dagueneau (R.I.P) man skall tävla mot bevars. Fan, kanske jag börjar bli nostalgisk men det är svårt att inte längta efter Cloudy Bay Sauvignon Blanc från 1989…

-- Winepunker

Comments