Penfolds med Peter Gago

IMG_2902


TWE har Peter Gago på besök, efter några tillställningar med etablerad press respektive storinvesterare var det dags för vanliga konsumenter och nördar (d.v.s. bloggosfären och lite annat löst folk). I avslappad miljö och med anständigt tilltugg på Franzén (tartaren med mizo- & hasselnöts-majjo var sinnessjukt god) fick Peter hålla låda och drog in alla närvarande i en yvig dialog, en man med social talang minst sagt.

Från att ha varit en mycket skicklig vinmakare har han också vuxit till en marknadsförare av rang - kunnig, vänlig, pratglad, skämtsam, uppmärksam och med ett
reality distortion field på hög effekt (OK, inte Steve, men inte långt ifrån heller - under ett kort ögonblick tyckte jag både ampullen och den 50-åriga tawnyn var bra idéer). Han är en slags maximal motpol till Egon Müller - ni fattar.

Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2013
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Ganska stram doft, flintig med lätta nyanserade fat, citrusskal och vässad gul frukt, fokuserad. Klingande ren i munnen med skärpa och finess, snygg dämpad fathantering och ren ganska slank men intensiv frukt. Inte illa alls, med lite tid kan den kanske växa till sig ett snäpp.
Betyg:++(+)

Yattarna 2011
Penfolds, Tasmanien & Adelaide Hills, South Australia, Australien
Lyxiga men nyanserade fat i doften, ganska rik & bred med komplexitet, massor av citrus och krispig mineral. Tät i munnen, intensiv med superba kontrollerade fat, höga rena syror och liten örtigt & piggt kartig ton, sammanhållen eftersmak, ren & enormt lovande. Skitbra faktiskt.
Betyg:+++

Penfolds följer den trend vi ser på vita sidan i hela
Australien - svalare frukt, tightare struktur, högre syror, mindre fat. Helt enkelt bättre viner med potential i källaren som vi aldrig sett förr. Typiskt är att Yattarna nu i princip uteslutande görs på frukt från Tasmanien (litet inslag av Adelaide Hills), en försäkran mot alltför mycket värme, snabb mognad och fläsk. Det är den bästa Yattarna jag druckit hitintills, lyftet på bara fem/sex år är remarkabelt. Roligt är att Reserve Bin A gått exakt samma väg trots sin helt annorlunda & bångstyriga personlighet - två syskon som håller världsklass numera, det tog mer än femton år men nu är vi faktiskt där. Dessutom, alla vita är nu på skruvkapsyl, Yay!! Naeej!! Scheisse, snacka om att vara kluven nu.

Penfolds Bin 389 2011
Penfolds, South Australia, Australien
Djup doft, rik och bred med svart & röd frukt, choklad och sot, lite grusiga toner. Tät smak, ren frukt, fatig med en del blåbär & björnbär, det utvecklas tydlig cassis efterhand, till och med ceder. God och solid i ganska klassisk kostym.
Betyg:++

Den kallas ibland för “poor man’s
Grange”, eller “baby Grange”, lite fånigt med tanke på skillnaden både i struktur och känsla. Det är absolut ett bra vin men klart kvällens mest ointressanta butelj. Det finns ett alltför stylat drag här, en lite överpolerad känsla - en svaghet i personligheten som kanske kan återvinnas med lagring. Kvaliteten nu är högre än för tio år sedan, det kan nog bli bra men den är liksom lite trist - relativt sett alltså.

IMG_2891

Penfolds St.Henri 1998
Penfolds, South Australia, Australien
Underbart floral doft, lite mörk choklad och solvarm djupröd frukt, en liten komplex puff av målarlåda och sot. Höga syror i munnen, ren & snygg med fin mognad, en kopp kaffe och kanel, superba sandiga tanniner. Den är briljant, en strålande flaska, betydligt bättre än alla mina egna buteljer.
Betyg:+++

Penfolds St.Henri 2010
Penfolds, South Australia, Australien
Superb doft av grafit, bläck och intensiv högklassig svart frukt, blod & charkuterier i väldigt vässad stil. Intensiv i munnen, ren med kakao & nejlikor, kryddig och strålande expressiv. Den är oförlöst och behöver tid men det är ett eget och kompromisslöst uttryck av druva man bara måste älska, kryddig och sandigt tanninstinn svans, fullkomligt strålande. Den absolut bästa St. Henri jag provat.
Betyg:+++(+)

Jag upplever
St.Henri som betydligt mer fokuserad nu, dessutom var ’98:an en bättre butelj än min sista - här har vi ett oerhört eget vin, lagringståligt utan fat, ett uttryck av frukten på ett sätt som både försvunnit och återupptäckts men hela tiden hårdnackat bevarats av Penfolds oavsett hur de andra vinerna utvecklats stilmässigt. En anakronism som liksom är inne igen, verkligen något att omfamna - dessutom till hanterligt (nåja) pris.

Penfolds RWT 1998
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät och fatad doft, lite karamell och tuggtobak, ganska söt men ändå snygg och inbjudande. Fet i munnen, fatad, snygg & balanserad, superbt läcker med kryddsöt och ganska mogen struktur. Det är gott, hedonistiskt och maffigt.
Betyg:+++

IMG_2905

Penfolds RWT 2011
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Dämpad doft, len & mild frukt med mullbär, kanel och lite kryddsöta fat. Ren & snygg i munnen, sträv med antydan till kokos & mogen frukt, bra syror och lite sotig svans. Lång & kryddig eftersmak, stilren och god.
Betyg:+++

RWT har alltid varit en av mina absoluta favoriter, enbart franska fat och med en exuberant glädje som går att dricka både ung och åldrad. Visst, det är mycket fat, lyx och en del smink & parfym men samtidigt primalt gott och skrattframkallande lyckogivande. Jag blir glad av RWT, St.Henri gör mig eftertänksam och djuplodande, RWT får mig att fnissa.

Penfolds Grange 2009
Penfolds, South Australia, Australien
Intensiv doft, moccha, svart frukt, tjära & tjocka kryddor. Ganska sval frukt i munnen, täta & sandiga tanniner, läder, kokos och kaffe, en del orientalisk tobak , lång komplex & kryddig svans. Väldigt kärv och primär eftersmak, helt oförlöst men nog ganska lovande om den kan bredda sig en aning. Inte så ”Grangig”, men god.
Betyg:+++

Ung
Grange är oftast lite av ett slag i ansiktet, fullt ös på alla kanaler men med en besynnerlig harmoni och sammanhållen fokuserad struktur under mattan av mörk högklassig frukt. Men, den här årgången har inte samma brutala kraft som andra unga Grange jag provat - den brukar vara lite på samma sätt som ett ungt portvin och går att genomskåda med lite erfarenhet och fantasi, så inte den här gången. Det är vanskligt att ge sig på en seriös bedömning, men den känns lovande i enklare kostym - lite slankare, faktisk aningen mer slimmad men på riktigt bra sätt. Ett stort aber är dock priset, det är är pressande högt, 4299:- på Bolis får väl ses som vettigt internationellt ($750 i US) men nu har den absolut lämnat min sfär av ekonomiskt inflytande (den är dyrare än Guigals LaLa och med än dubbla mot en SQN, det är helt enkelt för mycket).

Kul, tackar
Niclas och LouiseTWE, tackar Franzén och tackar Peter - till nästa gång.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus