Morgon Côte du Py

IMG_1218


Jag trodde det skulle gå att ställa sig över debatten om ’narurviner’, men efter att
AuZone-Åke talat sig varm för vinet samtidigt som E.T. inte varit impad var det väl bara att ge sig i kast med en butelj. Allt som finns att säga om Jean Foillards ”Côte du Py” har väl redan ältats till förbannelse, Kronstam kräks tillsammans med många av de etablerade tyckartomtarna och FinareVinare dansar rumba (fast det var 2009) tillsammans med Frankofilen ivrigt påhejad av naturvinsmaffian. Hur fan kan ett vin vara så kontroversiellt? Eller ett vin förresten, det är ju själva företeelsen som verkar väcka ont blod på något sätt. Många stockkonservativa har svårt att acceptera en så pass avvikande trend, rätt eller (förmodligen) orätt. De mest sansade analyserna har kommit från Michel Jamais (i Livets Goda av alla osannolika alster, tack för tipset Gabriel) och liknande proffstyckare som har lite eller inget investerat i något läger.
Bristly-Gabriels kommentar på sin egen blogg var rätt träffande:

"Nu kan jag tycka att för att få kalla ett vin för “naturligt” så bör det vara gjort av vilt växande rankor i skogen som aldrig har ympats eller på något sätt påverkats av mänsklig hand. Druvorna bör helst ha ramlat av rankan av sig själva och spontanjäst i en grop i marken. Allt annat är “onaturliga viner”. Jag menar, monokultur i jordbruket - hur naturligt är det ur ett evolutionärt perspektiv? Ympade stockar osv.”

Själv är jag
mycket skeptisk till biodynamikens extrema stolligheter och tokerierna omkring (rotdagar som följer månens cykel, kom igen för tusan), enormt positiv till ’organic growing’ med så lite pesticider etc. som bara möjligt, minimal intervention i källaren utan att för den delen helt avfärda svavel, fat, temperaturkontrollerad jäsning etc., absolut emot onödiga tillsatser (inkluderat syra och chaptalisering) men troligen agnostisk till microoxygenation efter att ha testat behandlad Bordeaux mot obehandlad. Jag är absolut för delad skörd (tillämpligt i varma klimat, främst vita) för att balansera syrorna och in i helvete emot kork i alla former, emot droppbevattning men det främst på grund av slöseriet med vatten som resurs när det går att pina rankorna i stället (även om kvaliteten förmodligen blir bättre med dry-grown, det finns mycket indikationer på det). Kort sagt, en sansad ’lagom’ ståndpunkt om det nu går att ha en sådan, typiskt svenskt kan man tycka.

Nåja, man får ta en halvnelson på hela härligheten och prova
Côte du Py själv.

Första intrycket: Snygg flaska, djävla röd lack på korken som sprätter och dammar ned hela köket inklusive majskycklingsalladen med dijondressing jag gjort till. Skall man vara naturlig kan man väl för i helvete använda vax som går att få bort enkelt (jag har alltid hatat lacken på Madeira, det gör sig inte bättre här, man får ju krafsa rött damm ur skägget halva kvällen).
Andra intrycket: Korken ploppar ur nästan av sig själv, det kan väl inte vara lite övertryck i flaskan? Nej, det ser korrekt ut.

Så, en vanlig analys.

IMG_1220


Morgon Côte du Py 2010
Jean Foillard, Morgon Beaujolais Cru, Beaujolais, Frankrike
Till en början aningen stängd och blyg doft med vissa muggiga drag, det finns en liten orenhet som efter hand försvinner och ersätts av florala och rättframma rödfruktiga aromer. Vinet är lite eldigt trots att det ligger på ’bara’ 13,5%. Det känns besynnerligt anonymt och de röda bären saknar tyvärr helt definition, är det lingon, sur-hallon, eller lite slånbär? En svettigt ostig känsla infinner sig efterhand, till och med äppelskal dyker upp en knapp timme senare. Smaken är slank och svalt rödfruktg, aningen jordgubbe och vinbär med en kul lite fet munkänsla, tanninerna lyser med sin frånvaro men strukturen är uppfriskande och inställsamt lättdrucken. I munnen känns den närmast alkoholfri besynnerligt nog, saftig och trivial men rätt god på ett ointellektuellt vis. Eftersmaken är lite för kort, till slut tittar dock en finlemmad strävhet fram och räddar den upp till 1+. Snäll, enkel och lite dum. Helt OK, om priset varit 99:-
Betyg:+

Alltså, det är inte oävet. Doften är inte så kul men smaken är godkänd, jag fattar vad man menar med ’klunkbart’. Jag kan tänka mig detta i dricksglas av Duralex™ lite lagom kylt till någon kärv fårost, jag sitter i solen och spelar Scrabble med C och planerar morgondagens vandringstur. Vinet ingår i avgiften för hyttan, €45 för oss båda inklusive vinet och en kaninstuvning till middag…

Jag vaknar plötsligt kallsvettig och inser att jag betalat 249:- för flaskan. Dessutom förlorade jag Scrabble på alltför vanligt manér, hon lade ’oxymoron’ på mitt ’o’ och drog 3 x ordpoäng plus 50 extra för 7 bokstäver. Punkarn är torsk!

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus