Allmänt

Folkomröstning a'la Berglin

Berglins 11 mars 2014_2


Träffsäkert, som vanligt...

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

IMG_0003_2 IMG_0004_2


Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

IMG_0005_2 IMG_0006_2 IMG_0007_2


Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

IMG_0008_2 IMG_0009_2 IMG_0010_2


Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankel men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Fail

Screen Shot 2013-06-12 at 16.12.33
Comments

Hear, hear!

IMG_2266


En subtil subversiv komplott mot nykterhetsivrarna eller ett försiktigt stöd till de stackare som inte har det andra lagrar i sina källare? En stilla önskan om inte ett vinliberalt så i alla fall vinjämlikt samhälle, ett slagord jag utan tvekan sällar mig till och villigt kan kämpa för…
(bilden tagen vid Skrapan i Stockholm)

-- Winepunker

Comments

Mountford i motvind?

En av mina absoluta favoriter verkar abrupt ha tappat sin vinmakare. C.P. Lin har efter en dispyt med Kees & Kathryn slutat enligt Decanter, orsaken är den kommersiella inriktningen. För mig fullkomligt obegripligt med tanke på det intryck jag fått av Kees och framförallt av Kathryn de gånger jag träffat dem, de har snarast en sund och nykter inställning till de kommersiella, den sida som måste samexistera med hantverket för att saker skall gå runt.
Man undrar stilla om det ligger något annat bakom eller om
C.P. har fått tuppjuck, egen som han är. Kathryn låter honom ju hållas med klart excentriska tillverkningsmetoder (som barrique-trampad Pinot, aldrig hör talas om annorstädes). Det vore djupt tragiskt om detta skulle påverka kvaliteten på slutresultatet, nu finns ju gott om skarpa vinmakare i Kiwiland så det borde kunna vara ett lite gupp på resan bara, men man skall samtidigt inte underskatta värdet av en så pass skicklig hantverkare som C.P.

-- Winepunker

Comments

Bolis & Näthandlarna

Jahapp, då har allas vårt kära monopol (inte helt oväntat) komplett överreagerat på samarbetet mellan WineFinder och City Gross. Alla vettiga tyckare försöker systematiskt bryta ned de uttjatade argumenten och den egenkonstruerade mytbildning Bolis med skattebetalarnas pengar skickligt & framgångsrikt lyckats indoktrinera publikum med.

Elvis sammanfattar i stort sett allt vi redan känner till här, Magnus R. lite om skyttegravskriget med ondskans axelmakter här, Vintomas fradga-frustande rant här och BK-Pers demontering kring myten om "det goda sortimentet" här. Det är dessutom, i min bok käre Per, den värsta synden - inte monopolet i sig som man av olika skäl kan sympatisera med (även om Punkarn absolut inte gör det) - lögnen om att vi har tillgång till ett brett och internationellt konkurrenskraftigt utbud.

Men, vad är det då som cementerar situationen så till den milda grad? Argumenten är ju självklara och de flesta gjorda analyserna otvetydiga, vi har ett sämre utbud och prisbild än vi skulle kunna ha. Ingen verkar för nedläggning av Bolis, bara hälsosam konkurrens på den reglerade alkoholmarknaden som likt alla andra 'farliga' kommersiella områden (e.g. vapen och fordon) kräver en viss myndighetsöversyn. Det är monopolet vi vill åt, inte Bolis som sådant utan bara dess särställning, monopol skall inskränkas till statens våldsmonopol. Vad kommer all desinformation och skrämseltaktik från?

Jag tror dock tyvärr att samma misstag görs här som i debatten mellan religiösa fundamentalister och sekulariserade ateister. Den sansade sidan missar helt premisserna och inbillar sig att argument, resonemang och eftertanke är relevanta. All propaganda Bolis producerar, allt ryggdunkande, outtalade rädsla för konkurrens och minsta intrång på deras domäner drivs inte av rationalitet, eller snarare tvärt om, det är precis det de gör. Bolis ägnar sig åt en och endaste en sak - de slåss för sin överlevnad och har helt korrekt insett att mista buckla i rustningen är ett mycket allvarligt hot. Minsta avsteg från dogman gör det omöjligt att försvara nästa bisarra detalj, och nästa...
Tankesystemet är så fyllt av pinsamma inkonsekvenser och medvetna lögner att dissidens inte kan accepteras. Man kommer ogenerat att använda sin inte helt obetydliga maktapparat för att - konservera just den maktapparaten.

Inget driver på som egenintresset, det handlar om att bevara en hegemoni för egen vinnings skull och de är villiga att göra allt som inte är åtalbart (
eller??) för att uppnå precis det. Jag pratar inte direkt ekonomisk vinning men ett tappat monopol är trots allt ett tappat monopol, trygga jobb utan konkurrens är trygga jobb utan konkurrens. Bolis främsta uppdrag idag är paradoxalt nog att bevara just Bolis - folkhälsa, utbud, prisbildning, tillgänglighet, service är inte bara sekundärt utan helt oviktigt om det inte går att utnyttja för att bevara monopolet. Det handlar i första hand om människorna på Bolaget som värnar sin bekväma särställning med alla tillgängliga medel, inte alls obegripligt men helt oförlåtligt.

Det kommer att bli ett långt krig om själarna och de sansade slår idag ur ett hopplöst underläge.

-- Winepunker

Comments

Helvetes djävlar…


86ecec1a-02ce-4356-b970-43cef86e8d951

Vissa nyheter är dåliga, andra goda och somliga direkt levererade från Oeno själv. Allas vår Alf Tumble tar över efter BGK i DN, Sveriges i särklass mossigaste publikation (visst, Punkarn & C är prenumeranter men vi är ju rätt mossiga också) slänger ut möget och tar in mannen som skrivit ’Drick’. Det är lite som om Skarpnäcks Församling skulle tagit in James Hetfield eller Wilko Johnson som gästsångare på ett promotionevent, vettigt & sunt men in i helvete oväntat.
Jag önskar Alf all djävla lycka till och hoppas att han hämtar lite lagom inspiration från den bubblande svenska bloggosfären, vik dig inte för det mediala trycket, stå rakryggad och glöm boxarna, skit i naturvinerna och följ hjärtat.
Punk på dig!!

-- Winepunker

Comments

Gyllene Korkskruven

IMG_2140


AK hörde av sig, en tävling? Javisst! Offentlig förödmjukelse är en specialitet. Lidingö Vinsällskap har en årlig tvekamp mellan tvåmannalag bestående av ett proffs (AK, tja, han har fortfarande status nog att vara med Sveriges Vinstribenters Förening) och en amatör (Punkarn), förra och förrförra årets vinnarlag (Mikael Söderström - vinnare i sommelier-EM 1990 & Robert Gorosch - glad amatör) ansågs lite för bra att tampas med alldeles vanliga vinintresserade medlemmar i vinsällskapet. Alltså kallades The Geek-Patrol in av ordföranden Lars-Martin Grewin. Upplägget var lite udda och djäkligt kul, blint vin serverades till ena laget när det andra samtidigt får hörlurar skrålandes usel rapmusik på hög skrapig volym, resonemang sker sedan högljutt under fyra/fem minuter till den samlade publikens förnöjelse innan ett detaljerat beslut presenteras. Är man fel ute kan man få lite ledtrådar serverade till dess man hittar närmare, avtagande av hörlurar och omvänd process med andra laget följt av en enväldig poängsättning mellan 1 och 5 av domaren. Allt detta i fem ronder innan vinnare koras. Skitkul faktiskt!

Första vinet hade vi direkt problem med, fatigt, aromatiskt och lite kryddigt med måttliga syror, en del citrus och aprikos borde fått in oss på rätt spår. Vi halkade, nog mest på grund av faten, in på någon icke-fransk Chardonnay som initial gissning med en liten brasklapp att det kunde vara något atypiskt från Rhône, kanske en vit Châteauneuf? Efter några ledande frågor fattade vi, men det började inte så bra. Redigt fatad Viognoier är man inte så bortskämd med.
Facit: Condrieu Les Grandes Chaillées 2010

Nästa vin var lättare, en självklar italienare men vi bråkade om huruvida det var en Nebbiolo eller en Brunello, tack och lov stod jag på mig. Brunello från 2007, inte illa även om vi satte året rejält fel. Den var enormt utvecklad med solmogen röd frukt, lite fudge parat med drag av mynta och kryddor. Hyfsat gott, men skall den verkligen vara så här utvecklad?
Facit: Brunello di Montalcino Poggio Salvi 2007

Tredje vinet, alla markörer på plats! Cassis, ceder, kaffe och en rejäl dos svart mogen frukt med ett litet örtigt drag och stenighet i munnen. Bordeaux/Medoc, 2010? Möjlig gardering att det är en überkopia från svalt land, men troligen inte, den är bara för typisk. Kommun? Tja, St.-Estephe? Inte? St.-Julien? Pauillac? Margaux!
Facit: Château du Tertre 2010

Fjärde vinet, enormt rikt och solmulligt med maffig frukt, hallon och kåda, svarta bär uppbuffad med mjuk alkohol och lakritslika tanniner. Fast, tanninerna är rätt tydliga och lite Mourvedre-drivna, det bara måste vara en sydrhôneare, om inte en Châteauneuf från varmt år så något åt det hållet. Inte? Den innehåller många druvor får vi veta, fler än tretton, kanske upp till trettio. Då måste det vara från Portugal, men vilken? Ah, Pintas 2009 förstås, det får bli vår andra gissning, det uttrycket borde jag ha lärt mig.
Facit: Pintas Character 2009

Sista ronden, chark en-masse, alla läckra solvarma Syrah-markörer på plats. I munnen är den förvånande rik, bred och saftig i ungdomlig stil. Rätt mycket fat men samtidigt förvånande snyggt hanterat. Med tanke på doften går det inte att gissa på annat än en Syrah (och en slatt Viognier troligen), munnen gör det svårare. AK är inne på Rhône, jag på
Walla Walla. Eftersom jag stod på mig på Brunellon får AK ta rodret. Syrah, javisst! Rhône, nej. Walla Walla it is...not. Hm, svårare nu. USA någon annanstans? Nej, Australien tydligen. Måste vara Victoria då, eller åt Canberra. Nej, visar sig vara en Barossa från Torbreck, ett vin jag bara provat en sådär tre dussin gånger, David Powell har en förmåga att luras på doften. Nåja, inte helgalet i alla fall.
Facit: Torbreck Woodcutter's Shiraz 2011

Slutställningen då? Jodå, vi vann faktiskt, kanske mest för att vi hade lite tur. Andra laget halkade in på Aglianico/Taurasi på vin #2 och var ute och snurrade runt Zinfandel på sista, de plockade inte
Pintas heller utan tog lång tid på sig att hitta till Portugal, där hade vi nog ett övertag eftersom jag druckit en hel del av Sandras viner under åren.

Jag måste säga att upplägget var hur kul som helst. Snabbresonemang i lag inför publik som dessutom visste i förväg vilka viner som provades var rätt skoj, fnissningarna i folkmassan var lika svårtolkade & provocerande som vinerna.

-- Winepunker

Comments

Debatt & Champagne

IMG_1866


Lagom roande, något rörande, inte så lite oroande och aningen upprörande har det varit att läsa den hyfsat obalanserade debatten på
Finare Vinare & Italienska Viner. Allt från svenska näthandlare, utländska näthandlare, monopol, sellouts (i.e. kommersiellt inriktad sommeliere), 'naturviner', Frescobaldi, ek, svensk vattenkraft (?!), kolonialsim, kommersialism, stora producenter vs. småskuttare och i slutändan moral och övertygelse har dryftats och missförståtts i sann internetanda.
Smockorna mellan
BKWine-Per och Bergs Lars Hansson drog åt rättshaveri och uttalandet från 'anonym' (i.e. Claes) om kvalitetshöjningen på stora bourgogneproducenter bemöttes med misstro och inte så lite osaklighet. Tonläget skruvades upp till väl hög nivå och inläggen blev mer och mer halsstarriga.

Det är som att läsa en debatt på
Engadget om iPhone vs. Android, insikten om att båda sidor har rätt (eller fel, beroende på vilken läggning man har) liksom föresvävar ingen, åtminstone framgår det inte av diskussionen/pajkastningen (Niklas J. i vanlig ordning undantagen, den mest sansade rösten i bloggosfären).

Som vinliberal är då
Punkarns uppfattning sammanfattad:

  • Svenska nätimportörer är ännu oftast lite taffliga jämfört med en del etablerade europeiska langare.
  • Det finns en massa taffliga europeiska langare.
  • Det finns svenska langare som inte är taffliga.
  • Efter 20 år i finansbranchen vet jag vikten av att tjäna pengar & att ha en kommersiell vinkel, utan pengar går det inte att bedriva verksamhet och oavsett vad man gör dör man till slut sotdöden (det är aldrig vackert).
  • De flesta svenska langare, nät eller inte, tjänar riktiga pengar i princip enbart inom budget/bulk - Foot of Africa, McManis etc. är det som betalar lönerna.
  • Somliga har hyfsade löner, Foot of Africa säljer rätt djävla bra.
  • Lön & vinst är bra, då kan man expandera verksamheten och ge sig på snävare segment med mindre marginaler & omsättning.
  • Lön & vinst är inte allt, då kan man lika gärna langa koks.
  • Langa koks är olagligt.
  • Sälja vin direkt till konsument med bas i Sverige om man inte är Bolis är olagligt - obegripligt.
  • Bolis säljer inte koks, i alla fall inte direkt till konsument - begripligt.
  • Bolis är inte problemet per se, utan monopolet i sig. Avskaffa monopolet men behåll Bolis, de skulle bli en oerhört vass spelare på en öppen marknad.
  • T.ex. England har inget monopol och en extremt livskraftig & varierad vinmarknad.
  • Frankrike har inget monopol, men det är omöjligt att hitta en OZ nere i Beaune.
  • Gick det mot förmodan att hitta en OZ nere i Beaune skulle den inte sälja alls.
  • Koks säljer i Beaune, fast det är olagligt.
  • Bolis är dyrt - dyrare än många langare i Europa, men inte på allt.
  • Livet kan vara roligare än höga parkerpoäng, men ibland har den fete advokaten rätt och då är Bolis konkurrenskraftigt till max.
  • Fast man får bara köpa två flaskor, sedan är det slut - det är ju trots allt ett monopol.
  • Jadot har nog aldrig varit så bra som nu, speciellt på de vita - inte en premox eller korkskada så långt man kan se.
  • Det finns en djävla massa producenter som är små & lika bra, oftast dyrare men inte alltid.
  • Bara för att du är liten är du inte automatiskt bra eller god, bara för att du är stor är du inte dålig och ond.
  • De finns små djävlar i Bourgogne som är onda & elaka och som gör kass viner som är dyra.
  • De finns små djävlar i Bourgogne som är onda & elaka och som gör superba viner som är dyra.
  • Frescobaldi serverar eksoppa.
  • Frescobaldi serverar också Ornellaia, och 2004 är bara för djävla brökbra - trots dyra fat och en lagom skopa 'mondovino'.
  • Etna Rosso är gott.
  • Fatad välgjord Cabernet Sauvignon är gott, fast den kommer från Toscana och haft M.Rolland simmandes i tunnorna.
  • Fatad Cabernet Sauvignon behöver inte vara gott, även om M.Rolland simmat i tunnorna.
  • Det går att ta emot varuprover utan att släppa på integriteten och bli en nickedocka.
  • Det går inte att ta emot vad som helst utan att integriteten blir lidande.
  • Ta inte emot koks, då blir integriteten lidande.
  • Transparens är ett måste, ange alltid sammanhang när en artikel skrivs.
  • Läsaren är inte en idiot, han kan bedöma sammanhang om det anges tydligt.
  • Läsaren är en jubelidiot och fattar inte sitt eget bästa, att det inte blev upplopp & kravaller när priset på Bürklin-Wolfs Pechstein 2009 sänktes visar med tydlighet att de flesta i Sverige är drogade zombies…
  • Utan vattenkraften skulle Stockholm stanna.
  • Utan Stockholm skulle det inte finnas vattenkraft utan bara outnyttjad skog och outbyggda älvar, och en och annan ren.
  • Renfilé är gott.
  • Renfilé är också dyrt, trots att den är subventionerad.
  • Repeat until bored...
Rant over, det går att ha två tankar i huvudet på en gång.

Så, till kvällens vin (NB: ett varuprov från
Cavisten, integritetsvarning), Marie-Noelle Ledru är en liten kvalitetsmedveten spelare med odlingar i Ambonnay och Bouzy, bara 6 ha (70.000 buteljer om året i runda slängar) och ett fokus på fullmatade matorienterade och terroirdriva saker. Småskalig, traditionsbunden, hantverksmässig och helt kompromisslös är hon en ovanlig gestalt i dagens kommersialiserade klimat. På många sätt är hon en anakronism i Champagne, antitesen till storhusen och allt vad Champagne står för idag. Cuvée du Goulté är 100% Pinot Noir, enbart Grand Cru.

Marie-Noelle Ledru, "Cuvée du Goulté" BdN 2007
Marie-Noelle Ledru, Ambonnay, Champagne Grand Cru, Frankrike
Ganska rik och lite karamellig doft med massiv mineral, citrusskal, flintkross och underliggande röda äpplen. Den är oförlöst, knuten ännu men har nog en del att ge, under kvällen kikar lite aromatisk & kryddigt krämig känsla fram, den breddar sig men behåller skärpan. I munnen är den en veritabel minerlabomb, höga syror, omogna äpplen och citronskal. Den är skärpt och krävande, dosagen obefintlig men samtidigt med en härligt rökig fruktmognad. Eftersmaken är packad av mineral och lätta äppliga toner, det finns lite röda bär långt där inne, en antydan till hallon, kompromisslös och ännu oförlöst men den har absolut potential. Solid och intressant på det hela taget.
Betyg:++

Det är ingen nybörjarchampagne direkt, men har man tragglat sig genom storhusen och de uppenbara odlarna kan detta vara något att kika på. Personlighet och kvalitet kan man inte klaga på, så pass kompromisslöst uttryck är bara att applådera.

Dessutom, en kort notis om
Vacqueyras, "Grande Garrigue" 2010 från Alain Jaume Betyg:+

IMG_1867


Syrlig doft med körsbär, godis och röda vinbär, lite örtiga toner, bladig med antydan till sötlakrits och rosmarin, lätta skogshallon i enkel och opretentiös stil, närmast trivial. Syrlig & fruktig smak, packad av sura körsbär, rosmarin & lakrits i eldig kostym. Tyvärr stör en liten bitterhet i svansen, den blir nästan lite kådig och kärv även om tanninerna annars är exemplariska. Eftersmaken är lite själkig men samtidigt anständigt packad med hallon och fräsch röd frukt. Känns tyvärr väl enkel. Betyget är generöst.


-- Winepunker

Comments

Årets...

ipL.9sHQoeb4


Det har varit ett bra år, genomsnittet efter ett par tusen provade viner var nog
lägre än 2011 men topparna överglänste i princip allt. Aldrig tidigare har bästalistan hamrat in så många 4+ (endast kategorin 'Bubbel' misslyckades att producera riktigt stora viner trots att en hel del Comtes de Champagne och enstaka Krug poppats), några av dem har dessutom varit i övre delen av klassen. Utmärkelsen "Årets vin" måste gå oavkortat till Château Haut-Brion 1989, aldrig tidigare har bäst vitt & rött visat sig på samma provning, från samma år och samma slott. Två perfekta buteljer med exemplarisk mognad förgyllde sensommaren och visade att alpha & omega är och förblir Bordeaux, när korten faller rätt får till och med självaste Bourgogne huka i kulisserna. Gudinnan dansade hula-hula i rasande tempo hela kvällen, det var i sanning magiskt och minnesvärt. Dessutom besynnerligt & sorgset hjärtvärmande att tänka sig att men en gång hade råd med dessa godbitar - bittersweet indeed som britterna skulle sagt.

Andra viner som kostar mer än de smakar numera är
Quilceda Creek - "Årets Nya Världen" - en nyanserad storhet från Washington med tusentals välförtjänta parkerpinnar under bältet. Man skulle förvänta sig maxade fruktbomber men får en kryddig och intellektuellt krävande elegant (nåja, allting är relativt), enda invändningen är prislappen.

John-Portugallo-763552

"Årets Producent" måste nog Sandra Tavares da Silva bli, med tvekan skall sägas men efter noggrant övervägande blir valet lätt. Med en förmåga till att ompröva inslagna vägar, att dra nytta av traditioner utan att bli konservativ och att hålla hög kvalitet i alla prislägen hör Wine & Soul till vinets framtid. Att vara modernist behöver inte betyda enbart Cabernet Sauvignon och nya franska barriquer, det kan vara ett själfullt förvaltande av Touriga Nacional i sval och fruktigt elegant stil för dryga 200:- också. Kudos, lyckat till och stort tack för den magiska Pintas 5G (1880-tal Colheita), i sanning stort - a real moment of zen.
(bilden är Sandra med maken till höger och vinkritikern John Radford till väster, tyvärr gick John bort i oktober)

Bland langarna har småskuttarna visat framfötterna under året, roligaste bekantskapen var nog
Martin BerggrenCaviste - "Årets Langare" med en egensinnig, personlig och prismässigt överkomlig portfölj. Toppen på berget är nog Champagne Savart och Domaine Coursodon, att ta in elitviner från Saint-Joseph och kränga lådvis kräver en del mod, inte något pokerspelande Martin saknar kan man tänka.
Skall man tala 'prismässigt överkomligt' måste man också nämna
Muscadet i sammanhanget, "Årets Djävla Brakfynd" måste det snabbefordrade såsvinet från Sauvion bli, så bra för sina futtiga slantar har jag aldrig sett maken. Rent, snyggt, jordnära ambition med respekt för terroir och klassiskt driv, enda vinerna som kan konkurrera i pris/prestanda är en och annan Côtes du Rhône. Man får hoppas att hela buketten behåller sin låga prisprofil, jag är lite trött på kostnadsexplosionen.

Även andra drycker och en del äta är värda ett eget omnämnande,
Hoppin' Frog med sin Hoppin' to Heaven satte ett nytt hack i bänken och visade att öl kan vara lika vässad och personligt färgad som vilket bra vin som helst. Det krävs handlag i samma utsträckning att uttrycka humle & malt som att uttrycka druva och terroir, att göra en kryddig parfymerad bukett med lagom alkohol och perfekt balanserad beska är lika stort som att få till ett balanserat vin. Dessutom kan man dricka någon liter utan att klappa ihop i soffan, något som är knepigt med en 16.5% Grenache. "Årets Öl" går utan minsta tvekan till grabbarna från Ohio.

UrbanDeli_114

På äta-sidan får Urban Deli ett hedersomnämnande med sin unika kvalitetsprofil och sitt själfulla sortiment. Det blir inget pris i egen kategori, jag har lite svårt för den väl medvetna "Sofo-Hipster med Assecoar-vänstertouch™-känslan" de odlar - det sagt, hade butiken legat i NYC skulle jag svalt det med tryne, svans och allt (ergo, det säger mer om en vresig Punkare än om UDs klientel).

timthumb.php


"
Årets Mat" får istället gå till Mathias Dahlgren, en restaurang som går från klarhet till klarhet, skärper knivarna och bjuder på exceptionell mat utan effektsökeri, larv eller snobbism. Matsalen med personal och Mathias själv i köket (han är väl en av de få som blivit riktig posterboy som fortfarande rör med slevarna) formligen osar professionalism, hjärta och underfundighet. Exakta kombinationer, balans och inte ett enda stolpskott eller ens en riktig svacka under hela stora avsmakningsmenyn är mycket imponerande, det är i Punkarns bok Stockholms (och troligen Sveriges) absolut bästa restaurang (jag har ännu inte ätit på Fäviken och i kontrast till de flesta tycker jag F&L inte är i samma klass som Dahlgren).

Nu har 2012 en undersida också, en sorgkant som i ärlighetens namn måste avhandlas också tyvärr. "
Årets Övergrepp" måste gå till tragedin med mega-vaskningen av sex årgångar Gianfranco Solderas Brunello. En sur före detta anställd lät 60.000 liter förstklassig Brunello rinna ned i avloppet - man får hoppas brunråttorna hade en riktigt kul kväll i alla fall. Tack och lov verkar det inte vara en efterbörd av "Brunellogate" eller allmän maffiainblandning, bara mänsklig svaghet och italiensk långsinthet.

En annan form av övergrepp är den besvärande ovanan att klä medelmåttiga viner (läs: bubbel) i hallick-kostym och ta ut fyra gånger för högt pris. Ärke-exemplet är
Armand de Brignac, men årets "Årets Fultjut i Fulkostym" går till larvet Hatt & Söner, ett svenskt initiativ att sälja skräp i glansingt papper. Gör om och gör rätt.
(sen braklapp skall tilläggas att Elvis inte ställt sig helt avvisande rörande andra produkter, det kan vara en engångsföreteelse så vidare analys måste till - men så länge motsatsen är bevisad gäller mitt omdöme)

worlds-most-expensive-wine


Samma larv, fast i betydligt mer sofistikerad form har en av mina absoluta favoriter börjat ägna sig åt.
Penfolds & Peter Gago verkar ha tappat greppet med sin nya 'harmonierade' prisprofil vilket sätter Bin 707 i prisläget 1500:- och Grange i det dubbla, en aggressiv inbrytning på den lukrativa ultra-exklusiva oligark-marknaden i Ryssland & Asien. Prisbilden kan man väl acceptera för de unika Block 42, Bin 60A & Bin 620 men för vanliga Bin 707 & Grange blir det lite Bordeaux-löje över hela härket. Nu tog tokerierna en mycket speciell vändning med "The Ampoule Project", ett försök att göra objekt av vinerna som appellerar till det superrika segmentet för att dra med sig det övriga sortimentet prestige- och prismässigt in i stratosfären - givetvis presenterades The Ampoule i Moskva, var annars?

"
Årets geschäft när det är som sämst" går till Penfolds för "The Ampoule Project" och försäljningen av ett litet vinpaket för 1.2 M£ med influgna vinmakare och annat larv. Det finns en lätt stank av hybris i Penfolds attityd numera, hoppas konsumentvinden tar den djävla torpeden och skickar den rätt upp där den hör hemma - det är så djävla öst. Det är inte utan att man mest vill ge sådana som Claire Michel en stor blöt puss, de glömmer inte vad det verkligen handlar om - vad som kommer att överleva upp & nedgång och oss alla. Penfolds får min alldeles egen Punkarhälsning i hopp om bättring.

Så, gott nytt år på er alla andra.


-- Winepunker

Comments

Berglin gör det igen

berglins-l_r_961516a


Inte nog med att karln läser FV regelbundet, han har
exakt samma upplevelseregister som alla andra äkta vingeekar. Numera när de exklusiva lanseringarna går via webben har vi väl alla slutat köa men lite masochistiskt nostalgisk blir man i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Man skall passa sig...

Pasted Graphic


Mitt
absoluta hatobjekt #1 alla kategorier produktplaceras med närmast obehaglig tydlighet i Ridley Scotts senaste rulle Prometheus. Djävulens utsöndring har en central roll i en nyckelscen där Michael Fassbenders android bjuder Logan Marshall-Green på ett bara aningen spetsat dricksglas med Blanc de Blancs. Det förväntade resultatet låter inte vänta på sig, alla som provat vet effekterna av galet marknadsförd bling-bling dricka, man blir nästan som förbytt.
Dessutom, skulle någon få för sig att bli amorös med frugan/flickvännen efter en flaska skall man ha i åtanke att det blir obligatorisk calamari till frukost; en djäva massa calamari…
Sensmoral: Akta er för Armand de Brignac, speciellt när någon bjuder.

Filmen då? Jo, strålande scenografi, anständig regi,
Noomi Rapace & Michael Fassbender är mer än bra men manus är skrivet av en apa (och musiken är gjord av en sadistisk fjolla). Som helhet lyckas de sjabbla bort det mesta faktiskt, alltför mycket i filmen präglas av Damon Lindelof (författare till LOST, go figure) som blajjar till det. Man saknar Dan O’Bannon väldigt mycket.

-- Winepunker

Comments

Asparagusto

IMG_1221


AK är en rätt kul filur. Med en resväska absolut nyskördad vit sparris av absolut högsta kvalitet smet han över gränsen tillbaka till fosterlandet och bjöd resolut in till en
Asparagusto. Upplägget var enkelt, AK & M stod för lokal, nykokt & nysmugglad sparris, lite lufttorkad skinka, hollandaise, skirat smör och hyvlad parmesan, gästerna tog med sig lämplig dryck. Vi åt oss alla tvärmätta på vit sparris, det kändes lite mysko efteråt, kroppen reagerar på lite udda sätt men gott så in i helvete var det…

Just det, till allt drack vi lite saker som sagt.

IMG_1223IMG_1229


Chardonnay Meerdael
Flandern, Belgien
Citrusstinn doft med massor av mineral. Knastertorr smak med lätta parfymerade drag, stram och ren.
Betyg:+

Belgiskt bubbel, vaffan!

Wachenheimer Rechbächel (PC) 1999
Dr Bürklin-Wolf, QmP Spätlese Trocken, Pfalz, Tyskland
Till en början lite instängd med svavel och kartong, men det vädrar ur på någon minut. Sedan kikar kryddor och mineral, petroleum & blommor fram, en del citrusskal, den känns mogen men fortfarande fräsch. Den är ren & snygg i munnen, bra mineral och liten fin fetma, lite krossad sten, rabarber & honung. Den är mogen men fortfarande vansinnigt vital.
Betyg:++

IMG_1224IMG_1225


Würzburger Stein Silvaner 2010
Juliusspital, QmP Kabienett Trocken, Franken, Tyskland
Väldigt blommig doft, syrén och tvål, rosor och grapefrukt. Fet & aromatisk i munnen, lite bitter och gulfruktig med en näve krossad sten, mogna gula plommon och bitterhet i svansen. OK, men det är Silvaner...
Betyg:+

Grüner Veltliner Smaragd ”M” 2005
FX Pichler, Smaragd, Wachau, Österrike
Mogen doft med inslag av vax & ylle, grillad citrus, petroleum och fet kryddig pepprighet. Den är lite off-dry, eldig med fruktsöta drag, kryddig och ganska aromatisk. Lång med antydan till bränt socker i eftersmaken i ganska maffig stil. God, rik & ambitiös.
Betyg:++

Château Montelena Chardonnay 1999
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Väldigt mogen doft, brynt smör med Crème brûlée, fat och gula äpplen. Bra syror i smaken, harts & gul frukt, rik med plommon och liten kryddig ton av arrak eller anis. Den är mäktig & smörig både i doft & smak men känns förvånande mogen, det fins till och med liten gisten känsla. Jag trodde snarare att den var från sent 80-tal, den är lite för gammal men fortfarande rätt god.
Betyg:+

IMG_1227


Riesling von der Fels 2009
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Lite neutral doft, örtig & bladig med massor av mineral, en del gröna pärontoner kikar fram under citrusen. Smak med fräscha syror, spritzig med rabarber och ren mineral, lite gröna toner i munnen också. Den känns lite stum och oförlöst ännu, har den tunnlat månne, eller bara inte hunnit skaka av sig gröngodiset ännu?
Betyg:+(+)

Dellchen 2008
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Örtig & kryddig doft med skiffer & flinta, ganska aromatisk och lite skönt blommig, antydan till honung och lite bivax. Smaken är lätt spritzig, fylld av citrus & lätt skalbittra toner, rik & snygg med frasiga exakta syror. Lite persikor och lime i svansen, skitbra på alla plan. Härligt exempel på hur det går att lyckas med ’08 om huvudet är rätt påskruvat.
Betyg:+++

Forster Ungeheuer ’S’ 2010
Weingut Geheimer Rat Dr. von Basserman-Jordan, QmP Spätlese Trocken, Forster Ungeheuer, Pfalz, Tyskland
Mineraler och flintkross i doften, lite grön ännu, örtig med lite tropisk frukt. Spritzig, höga syror i smaken, ung & med liten grön ton, massor av flinta & liten bitterhet i eftersmaken, aningen restsötma finns där också. Det känns som den skulle må bra av lite tid i källaren.
Betyg:+(+)

IMG_1230IMG_1231


Dry River Chardonnay 2008
Dry River Wines, Martinborough (Wellington), Nya Zeeland
Härlig och snyggt fatad doft, eken är ganska påtaglig men exklusiva och nyanserade. Fin citrus & mineral, lite skiffer & flinta. Bra syror i smaken, exakta och riktigt fint vässade, massor av citrus & fina fat, lång och ganska elegant med bra nerv. Om faten kan krypa in lite i vinet är 3+ inom räckhåll, det är seriöst bra.
Betyg:++(+)

Würzburger Stein Silvaner Grosses Gewächs 2010
Juliusspital, Franken, Tyskland
Galet mättad med hyacint, blommor & lite hav/tång, bröktydlig Silvaner. Spritzig smak, vitpeppar och kryddor, liten ton av karamell och fin mineralitet i svansen. God, och uttrycksfull men inte riktigt min grej, tveklöst hög kvalitet dock.
Betyg:++

IMG_1233IMG_1234IMG_1236


Barbaresco Vanotu 1996
Pelissero, Barbaresco, Piemonte, Italien
Lite kul skitig doft, målarlåda och svala örtiga toner, fina röda bär, liten mynta och hallon, hyfsat utvecklad och riktigt läcker. Massor av fin röd frukt i smaken, fina tanniner, sandiga & breda. Den är lång & läcker, snyggt kryddig, lite läder och härligt utvecklade skogiga drag. Seriöst gott, men kommer absolut att växa vidare. Jag trodde den var betydligt yngre.
Betyg:++(+)

Sommarovina Sassella 2009
Mamete Prevostino, Valtellina Superiore DOCG, Lombardiet, Italien
Doft av hallon, fräsch med örtiga toner, lite köttiga röda körsbär, aningen rökigt anslag. Smak med trädgårdshallon, röda körsbär, fina syror, jordgubbe och sandiga markerade tanniner. Elegant och lite läckert saftig svans, god men en känns aningen enkel.
Betyg:+

Enriques & Enriques, Boal 1954
Enriques & Enriques, Boal, Madeira
Ärketypisk doft, acteon, styren klister och krossade nötter & harts, vässad med klassiska syrliga aromer. Smaken är söt, närmast Malmesy-söt, nötig med rena syror, choklad och packad med kryddig komplexitet. Alldeles strålande, klassisk Madeira när den är som bäst.
Betyg:+++

En perfekt avslutning på en jäkligt udda övning, tackar AK & M!

-- Winepunker

Comments

…Länge leve Winepunk!

Av olika skäl (djävla Apple) måste Winepunk.net stöpas om, hela den använda teknikplattformen skrotas av Steves underhuggare nu på försommaren så Punkarn har i panik tvingats att hitta en ersättning. Ersättningen blir (givetvis, vad kan vara roligare än sätta upp och mecka sig gul med Apache) att härbärga hela härket själv hemma i ladan, då har man kontroll över allt och halkar inte ned i smeten när onda företag bestämmer sig för att stänga tiotusentals bloggar och andra websidor.

Alltså, ha lite tålamod om saker inte ser så snyggt ut eller funkar som vanligt, är något helknarkat kan ni gärna höra av er till klagomuren eller slänga upp en kommentar. Kommentarerna är för övrigt nya (jag inte använt
Disqus förut men det verkar solitt) för mig men ser ut att bete sig anständigt.

Alla gamla inlägg hittar ni
här (’Gamla Winepunk’ till höger bland länkarna), tyvärr lyckades jag inte rädda alla kommentarer, något jag skall ta upp med Apple (läs: skicka bomber).

För att fira att jag inte totalt blåste en säkring (och lugna nerverna på C efter allt svärande) när ACLerna ställde till det på min urgamla sura MacMini drack jag & C en bättre sak till kossan från Urban Deli.

Comfort Drinking™ a’La Punk, Glaetzers i särklass bästa Syrah/Shiraz från det riktigt stora året 2005 fick bli kvällens belöning.

IMG_1111


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Läcker och tät doft med massor av perfekt mogen svart och röd frukt, en härlig kompott med röda körsbär, hallon och bitter choklad, lite tobak & kaffe tittar fram under mattan av frukt. Faten är tydliga, drivande men samtidigt snygga, efter hand utvecklas lite charkuterier & undervegetation, antydan till mynta finns där också. En liten grön ton visar sig under kvällen, något jag inte känt vid tidigare tillfällen.
Smaken är rik och silkig, tanninerna är i absolut världsklass och frukten exemplarisk, de gröna tonerna går inte att hitta i smaken. Den är packad med hallon, surkörsbär och lakrits, bitter djävligt dyr choklad och en hel del pepprighet. Balansen är oklanderlig, perfekta tanniner i svansen och exemplarisk längd. Uttrycket är maxat, rent & läckert. Snygg, dyr & snuskigt sexig med fin framtid men den lite gröna tonen i doften drar ned betyget, den här gången blir det bara 3+.
Betyg:+++

Det är fenomenalt gott men saknar spetsen från senast (
för ett år sedan blev det 4+), initialt var den ganska stum med en tvekande framtoning och de gröna aromerna som tittade fram ställde till det. Smaken däremot håller måttet, kalla det flodhästar i balettkjol eller lättfotade elefanter, brutal kraft & finess i perfekt harmoni. Det är djävligt gott och djävligt snyggt, inte ens alkoholen på 14,5% stör det minsta.

IMG_1112IMG_1113


Dessutom, en av de roligare spriterna från
Populaset på Kalaset (se gamla bloggen) får ett alldeles eget omnämnande.

Lustau Brandy de Jerez Solera Gran Reserva
Lustau, Jerez e la Frontera, Finest Selection
Rik och kryddigt rökig doft med melass och äpplen, apelsinskal och crème brûlée, enormt komplex och intressant på närmast provocerande sätt. Den är eldig & häftig, maffig och lättbegriplig trots alla lager på lager av kanel och kardemuma. Smaken är rik eldig (40%) och bred men med en underliggande stramhet, den är kryddig och stinn av kaffe, peppar (?!) och bränt socker i enormt inbjudande stil. Detta är en riktigt kul sak både för nybörjare och gamla veteraner. Fan, det känns som storebror från 1977 måste beställas.
Betyg:+++

Jag hade inte en aning att
Lustau gjorde sprit (Sherryn känner jag givetvis till även om Sherry dricks lika ofta hemma hos Punkarn som det dansas naken Flamenco i grupp), att den dessutom håller världsklass var en mycket positiv överraskning. En sak kan man säga om Populaset i alla fall, de upphör inte att förvåna en stackars Punkare.

-- Winepunker

Comments