Allmänt

2016, vinerna - den stora ljuspunkten?

Det har varit ett ganska djävligt år. Allt från Trump via Brexit och terrordåd i Bryssel, Nice, Berlin, Orlando, Istanbul, Ankara, Tel Aviv, Gaziantep (och tusan vet var) till helvetet i Aleppo gör det lätt att bli cynisk - det känns inte inte som vi är på rätt väg direkt. De flesta med huvudet påskruvat (åt höger eller vänster, spelar ingen roll) blinkar oförstående mot det okontrollerade och självpåtagna vansinne världen självsäkert verkar klampa in i med ullstrumporna på plats. När jag känner en släng av samtidsdepression brukar jag oavsett år kika på vad som hände för precis 100 år sedan, det sätter oftast saker i nyktert perspektiv, trots allt gruk var det inte bättre förr... Gammgubbens ord ekar i huvudet - ”Det bästa med all skit är att det har så enkelt att bli bättre, är det riktigt stink-illa räcker det med en go’ fika och en redig sup!”

Sagt och gjort, efter en
eftertänksam sammanfattning av årets drygt 1500 provade viner blev det enbart 4+ på listan, i alla fall vinerna har varit genomgående högklassiga under året. Någon sista butelj på vettig nivå får ta udden av det griniga och surmulna.

Bättre lycka nästa år,
old boy, vore trist om mitt egna halvsekel sammanfaller med ytterligare ett nedköp.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a44

Diebolt-Vallois Fleur de Passion, BdB 1997
Cramant, Champagne, Frankrike
Väldigt utvecklad med solmogen citrus, grillad citron och rökig framtoning, lite nötter och smörig brioche, gräddig & fet med ett uns karamell. Tät i munnen, krämig stil, höga rena syror med mogen citrus, massor av mineral och liten läcker bitterhet, den känns helt mogen, på absolut topp med lysande komplexitet och kryddig klang, lite choklad och hasselnötter i svansen, komplex eftersmak med parfym och apelsinskal. Alldeles strålande!
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89fa


Dessutom hade AuZone och
Vintomas en snabb genomkörare av mestadels idag tillgängliga saker från Bolis, blandad kompott men 2008 visar på sina absoluta kvaliteter - köp, lagra och var glad i ett decennium.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89f9 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89fb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89f8


Palmer & Co Millésime Brut 2008
Palmer & Co, Champagne, Frankrike
Ganska rik doft med citrus & mineral, lite lime och lätt örtighet, parfymerad i ungdomlig stil. Citron & flintig mineral i munnen, lime och stenkross, rakryggad & stram i slank skepnad, lätt söt eftersmak. Lite enkel men något gram för mycket dosage.
Betyg:+

Taittinger Brut Millésime 2008
Taittinger, Champagne, Frankrike
Stram och flintig doft, senkross & lite parfymerad blommighet, lätt autolytisk överton, elegant och fokuserad. Skärpt & vaken i munnen med lite omogen stenfrukt, bra mineral och massor av citrus, vuxet aromatisk med bra klang i syrorna, behagligt torr och krispig svans, liten snygg skalbitter eftersmak. Alldeles utmärkt.
Betyg:+++

Fresnet-Juillet Spécial Club 2008
Fresnet-Juillet, Grand Cru, Champagne, Frankrike
Äpplig doft med bröd & citrus, citrusskal och apelsin, bra mineral, lite Ingrid-Marie och en del örter. Krämigt texturerad i munnen, äpplig med distinkta tanniner, skalbitter och lite kärv, pikant beska i svansen, klangfulla syror & citron i eftersmaken. Lite grov kanske, men samtidigt rätt kul på härligt bonnigt vis.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89fc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89fd UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89fe


Francis Boulard Les Rachais Extra Brut 2008
Francis Boulard, Champagne, Frankrike
Parfymerad och tät doft, kryddig med liten utveckling, antydan till karamell och en hel bukett rosor. Lite oxidativ i munnen, äpplen och en näve humle, harts och citrusskal, lite vax med parfymerad beska, stram svans med lite skalbitter känsla, uppfriskande torr i eftersmaken.
Betyg:++

Pol Roger Blanc de Blancs 2008
Pol Roger, Champagne, Frankrike
Stram och flintig doft, massor av limeskal och stenkross, ganska dämpad stil med elegant parfym och lite gröna blad. Krämig mousse, torr & rakryggad, flintig med kritig & ren känsla, gul stenfrukt i svansen, behagligt avskalad stil, krävande vuxen eftersmak med snygg lite skalbitter ton. Riktigt, riktigt lyckad.
Betyg:+++

André Jacquart Blanc de Blancs Millésime 2008
André Jacquart , Le Mesnil-sur-Oger, Champagne, Frankrike
Lätt oxidativ & nötig doft med grillad citrus, lite choklad, flintkross & gröna äpplen parad med en rejäl dos parfym. Bred och utvecklad i munnen, limesyror och omogna äpplen, stramt kryddig med vuxen & krävande textur, höga syror i svansen, liten beska. Läcker, men inget för nybörjaren.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_89ff UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a00


Napoléon 2002
Ch. & A. Prieur, Vertus, Champagne, Frankrike
Vansinnigt parfymerad doft, syrén och hyacint, den drar nästan mot badsalt, lite stenkross och citronskal. Godisartad i munnen, Fazer gelékulor och lätt besk med klart syntetiska toner, skalbitter och besynnerligt grön eftersmak.
Betyg:0

Napoléon 1996
Ch. & A. Prieur, Vertus, Champagne, Frankrike
Enormt utvecklad doft, massor av harts och nötter, brödig & oxidativ med drag av madiera och rökig parfym. Rik & helt utvecklad i munnen, mogen med nötter, choklad och harts, lång och brödigt äpplig, karamell och suckat i svansen, den känns på väg utför.
Betyg:+


-- Winepunker

Comments

Matbloggspriset


En av Sveriges mindre exklusiva priser vann Punkarn just, underkategorin “Dryckesblogg” till “Matbloggspriset”. Motiveringen var, något förvånande:

”Precis som det lekfulla namnet antyder är bloggen nästan som tagen ur en subkultur där den fungerar som en pro­teströrelse mot allt kommersiellt där allting är självlärt. Vin(n)arens blogg är inspirerande och djuplodande med bra innehåll, kontinuerliga uppdateringar, bra viner och fin spridning av kunskap. Eller som han själv så bra beskriver sin syn på bloggandet: Jag är inte proffs, bara en rutinerad amatör med en lätt defekt i åsiktsmaskineriet. Kanske inte alltid helt nyanserat & balanserat, men i alla fall ärligt och med engage­mang….nödbroms saknas.
Ingen fara Erik – vi är alltid med på tåget!”


Djuplodande vet jag inte, men självlärt - absolut! Och, defekten i åsiktsmaskineriet består.

Man får vår ta det som något slags erkännande även om det knappast är i frustande konkurrens nuförtiden, lång & trogen tjänst skall väl betala sig också kan man tänka. Fast, det känns lite som bloggosfären i Sverige lider av en släng lungsot, jag har aldrig haft så många
läsare som nu men samtidigt verkar det som samtalet flyttat till andra mer ytliga forum. Folk verkar besöka bloggen förvånade ofta men har lite eller inget att säga längre. Kikar man runt är Twitter & Instagram där det brökas & bräks mest nuförtiden, två forum som passar mig synnerligen illa. Men, jag kan samtidigt sympatisera med det förenklade och gemensamma formatet - en slags demokratisering av popularitetstävlingen. Enkelt, snabbt och kravlöst, lite klickande - och ett ställe för alla att delta. Lite lättköpt liksom, jag lär väl hamna där också till slut även om Winepunk.net kommer att få leva vidare för de längre utläggningarna...

...och där hamnade jag på Instagram, till slut - ‘
winepunker’ var tack ock lov inte upptaget. Vi får se om jag orkar bröka & bräka tillsammans med den övriga flocken eller håller mig på min kant även i fortsättningen.

-- Winepunker

Comments

Provocerande Penfolds

IMG_3685


Ibland blir det bara för mycket, trots att jag är en (dock ej hjärtlös sådan) ärkekapitalist finns det gränser för var man kan göra med varumärke & renommé utan att det borde straffa sig.
Bordeaux gjorde resan för länge sedan och oändliga mängder med klagosånger har skrivits om hur Cheval-Blanc lämnade omloppsbanan där runt 2005 och plötsligt blev helt otillgänglig för vanliga vinälskare, idag kostar 2010 över 12000:-, en prisutveckling på mer än 20 ggr under färre år än så.
Det klagas på kapitalstarka asiater & oligarker, men ansvaret ligger lika tungt hos producenterna själva - man tar ut så mycket man kan, det är ju trots allt en vinstdrivande verksamhet och varumärken som just
Cheval-Blanc är i princip omöjligt att devalvera, så länge produkten håller anständig kvalitet är priset inget som kommer att erodera marknaden. Strukturen i konsumtionsledet kan förändras men produkten är densamma som de senaste hundra åren (fast troligen bättre ur rent teknisk synvinkel), på många sätt en svårslagen kontinuitet. Tjugo gånger bättre sedan 1989 är det dock inte...

Samma sak händer med
Bourgogne även om prisutvecklingen ännu inte nått full acceleration, en fördubbling på några år hos bättre producenters Grand Cru verkar vara norm, en slags förstärkning av den allmänna prisstegringen på högklassig juice. Möjligen är effekten mer dämpad på grund av Bourgognes inbyggda komplexitet, det är inte lätt att hitta runt bland träden för en rutinerad provare så man frågar sig stilla hur en oligarkdjävel skall skilja ut stolpskotten. Kanske just därför är prisstegringen som tydligast hos en handfull toppar, lätta att komma ihåg med tillräckligt högt prestigekapital.

Vi ser samma trend överallt, men med enstaka undantag (e.g.
enstaka produkter från Champagne) har förändringen skett i princip organiskt, en samverkan mellan tillgång & efterfrågan påeldad av 100-poängskalan och tryggheten i prestigen hos varumärket. Över tiden har investeringarna ”lönat” sig, köpt prestige har behållit värdet och återinvesteringen har blivit successivt dyrare, det har känts bra för de idioter som betalar 12000:- för en flaska nyproducerat vin.

Men, går det att manipulera systemet och höja priserna
syntetiskt för att konstruera prestigeökning och därigenom bygga på ett redan existerande & känt varumärke? Det är nog precis var Penfolds/TWE ägnat sig åt de senaste åren, i mitt tycke en riktigt vansklig strategi.

Tydligast blev det senast när
Bin 707 ’12 drogs upp till närmre 2500:-, från 2008 prisad till under tusenlappen och 2002 strax över 500:-. På tio år har priset femdubblats, likartad utveckling som i Bordeaux men i det här fallet är det en strikt medveten policyförändring. Man har helt enkelt beslutat att Bin 707 får kosta två och en halv gång så mycket som t.ex. Ridge Monte Bello eller Buccella Cabernet Sauvignon, att prisläget är lagom ’harmonierat’ och signalerar rätt nivå på prestigestegen. Bin 707, vaffan tänker de med?

Samma sak gäller givetvis
Grange och en del av de andra topparna i portföljen, 4300:- för Grange ’09, rejält över Guigals LaLa - dessutom skiter de troligen ur sig 10.000 lådor Grange, exakta data är lite svåra att få tag i (likt volymen på andra multiregionala produkter som Dom Perignon). Det börjar lukta bondfångeri (att Yattarna kostar kring tusenlappen är då mer begripligt, den skall ställas i relation till en Corton-Charlemagne rimligen, en slags standardkostnad för en Chardonnay av den klassen).

Men, det som verkligen får mig att surna till är
kombinationen av absurd prisfilosofi och de övriga marknadföringstricken, den totalt ohämmade flörten med lyxkonsumenterna och prestigerunkeri. Ampullen, samlingen, den knasprisade gamla tawny-porten, framgrävande av ytterligare exklusiva ’bins’, etc. etc. Allt träffsäkert sammanfattat av Andrew Jefford här, besk eftersmak är bara förnamnet - Gago är en trevlig kille, TWE gör vad de skall, men det är fan i mig inte klokt.

Varför då detta raseri? Tja, när
RWT dragit iväg till närmare tusenlappen och man redan lämnats i vägdammet av de övriga topparna kändes det som Magill i alla fall skulle kunna utgöra en liten del av källaren. Magill har aldrig varit spektakulär, men en kul anakronism med tanke på vingårdens läge och att man valt att skilja ut frukten för egen buteljering (den platsar inte i Grange, men det kan vi lämna därhän). Hyfsat snabbmognande, ganska elegant och med minde tungfotat avtryck än andra storfräsare i portföljen har jag verkligen gillat Magill, ett stort vin i det lilla tillsammans med St.Henri och Bin A - kanske de tre intressantaste objekten Penfolds står för. Magill har hamnat under iconstatusen men över plonket, volymerna är små och stilen egen.

Tills nu vill säga...

Jag fick blint 2012 i glaset för ett tag sedan, tight och ren med klang i frukten, kryddor och nejlikor, cassis och bra hanterade fat. Utmärkt hantverk i linje med stilen, en av de absolut bästa
Magill jag provat - omedelbart en mental notering att köpa några flaskor för källaren, den lär peaka om 8-10 år, klar 3+ skulle jag tro.

...not.

Den kostar
1050:-, för en Magill, vaffan håller de på med? Efter lite efterforskningar visade det sig att Magill medvetet klassats in i elitserien, och St.Henri inte gjort det. St.Henri kostar ungefär hälften, ett på många sätt mycket intressantare vin.

Dryga tusenlappen kan de fetglömma, det är rubbat.

Så, min sista
2003:a fick sätta livet till istället, köpt för 491:- år 2007, en slant det med men hyfsat hanterligt i det allmänna vansinnet.

Penfolds Magill Estate 2003
Penfolds, Magill Estate, South Australia
Djup & kryddig doft, massor av kanel och kryddpeppar, målarlåda & orientalisk tobak, lite lakrits & krossade körsbär, kakao & granatäpplen, alldeles strålande med komplexitet och intensivt uttryck. Aningen mynta, fin nyanserad ton av dyr ek och faktiskt en hel del svartpeppar. Den är snygg, intensiv och vässad, bra utvecklad med perfekt fathantering och balans. I munnen är den skärpt, rik och förhållandevis elegant med fina sandiga tanniner, lite skalbitter med lysande syror och återhållna fat, massor av kakao och hallon, mörka plommon och lakrits, lyxigt kaffe i svansen paras med slånbär och lite blommig känsla. Eftersmaken är nyanserad med tuggtobak och sotig kirsch, faktiskt alldeles djävla skitgod. Inte på absolut topp ännu skulle jag tro, men vänta inte för länge.
Betyg:+++

Gott, redigt och snyggt men jag skulle tro att
2012 är bättre, den känns bättre sammansatt. Det är en besvärande vektor i hela eländet är att Penfolds viner nog aldrig varit så bra som nu. Det är samma sak man ser överallt, från alla hörn blir det trots domedagsprofetiorna om parkerisering och likriktning bara bättre & bättre, utbudet är dynamiskt och intressant - men priserna verkar vara precis så höga som ’marknaden’ kan klara. Och, nu klarar marknaden mer än jag, tusenlappen för Magill är helt enkelt in i helvete för mycket.

-- Winepunker

Comments

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 2009

IMG_3481


Dags att se vad nästan ett år på rygg, till hälften avtappad med
Coravin™, skulle ställt till med. En tät och inte speciellt utvecklad Volnay från solid producent har varit ett av experimenten, Pinot har visat sig vara känsligt och om något skulle förändras till det sämre borde man hitta det i den här buteljen.

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djup, mörkfruktig doft, packad av körsbär, skogshallon, råbiff och charkuterier, varm, lagom fatad och årgångstypisk, en maffputte med alla hönsen hemma. Den kommer att behöva tid för full utveckling. I munnen är den fullmatad, fina definierade syror och sandiga prominenta tanniner, väldigt köttig och svarfruktig med närmast drag av Syrah, skogshallon och vilttartar. Det finns massor i den men i dagsläget är den lite oförlöst, ge den ytterligare några år.
Betyg:++(+)

Jag känner ingen skillnad alls mot förra försöket, i alla fall inget som inte ett år normalt medför i alla fall. Känslan är densamma, inte ett spår av oxidation eller trötthet - den är totalt opåverkad. Jag tror på fullt allvar att manicken fungerar, så länge korken är elastisk nog känns det helt ofarligt att tappa av ett glas ur de dyraste buteljerna.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt...

IMG_3461


Årets hit & årets dit känns lite uttjatat, de bästa dryckerna från säsongen finns i vanlig ordning
presenterade här men det är knappast bland alla högklassiga toppviner de stora överraskningarna dyker upp. Vi vet alla att Guigal är skitbra och att La Tâche oftast presterar bra även svåra år, det är liksom gamla nyheter.

Det kan vara läge att fokusera på annat - årets bästa & mest intressanta provning t.ex. var tveklöst djupdykningen i tekniken att blanda till ett bubbel med klass. Där lärde jag mig faktiskt något nytt, det mäktiga när helheten blir så mycket större än delarna fyllde mig med ödmjukhet över hantverket. Jag skall aldrig mer klaga på klassisk cuvée-Champagne, det är lika imponerande som vingårdsbetecknad oldlarskumpa utan dosage - fast med helt andra ackord.

En annan provning som förtjänar omnämnande är antitesen, lika lärorikt kanske men knappast lustfyllt. Med skräckblandad ångest satte sig fnittret i halsen, hybriderna gjorde intåg och för första gången i livet önskade jag att man kunde o-prova ett vin - eller, två gånger faktiskt under samma kväll.
Årets djävla hemskaste upplevelse stod AuZone för, låt oss aldrig göra om det. Never again!

Sedan måste ett speciellt tack utdelas till
årets mojäng, avtappnings-grunkan från Coravin™ har gjort mitt vinliv så mycket mer intressant i det lilla. På hemmaplan kan man nu botanisera i källaren nästen helt ohämmat utan att packa ur, hur kul som helst. En ”BiB för rika” som någon uttryckte det, nja, en ”BiB för förståndiga” kanske snarare...

Så, en snabb sammanfattning från en sista bash innan det här året ger upp.
AK, Vinarskallen, E.T., Lena, Tuvan och lite annat löst folk samlades för att kika på Barolo Boys och dela på några därtill lämpliga buteljer.

IMG_3442 IMG_3443


Vi startade med
Gianluca Viberti Prêt-à-Porter Brut Rosé från 460 Casina Bric, en mycket svagt rosafärgad bubblig Nebbiolo (!?). Den är förvånande lik äkta vara, bra brödighet & mineral med liten exotiskt frukt. För 160:- är det rena kapet.

IMG_3447 IMG_3444 IMG_3445

Vigna La Delizia 1989
Fontanafredda, Barolo DOCG, Italien
Väldigt utvecklad doft, lätta drag av fudge, torkade örter, hö & karamell, en del nypon, utvecklar tyvärr aningen tomatsoppa & bränt krut. Helt mogen i munnen, fint rödfruktig med elegans och nyanserade kryddor, dämpade tanniner, sura lingon i svansen, lång och nyanserad med balanserat avslut. God, helt mogen, har varit bättre. Betyget generöst.
Betyg:++

Barbaresco Pajé 2003
Roagna, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Elegant och nyanserad doft, fin mynta, röd & nyanserad frukt, rosor och fint utvecklad krydda, lättfotad och riktigt snygg. Rödfruktig och syrlig i munnen, fint definierade tanniner, körsbär, slånbär och sandigt dansant textur, läckert syrlig & kryddigt avslut. Förvånande lite funk, riktigt, riktigt bra.
Betyg:+++

En
Roagna nästan helt utan funk?! Märkligt men förbenat gott, riktigt lyckad på alla plan (och ingen fattade att det inte var en Barolo).

Barolo, Cerequio 1997
Roberto Voerzio, La Morra, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tät doft, lite kokos, choklad & karamell, djup mörk frukt med körsbär och hallon. Lite extrem med alla faten, men de harmonierar efterhand och hela paketet blir ganska smakligt. Tät och sträv i munnen, höga fina syror, körsbär och choklad, sträv med fin söt frukt & lakrits, kryddig svans med kola & karamell, lång och enormt läcker trots alla maffiga komponenter.
Betyg:+++

IMG_3448 IMG_3449

Brunate - Le Coste 2003
Giuseppe Rinaldi, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tät doft, fin klar mynta, mörk frukt och markerat floral ton, faten finns för men de är snyggt hanterade, aristokratisk med rikedom. Tät i munnen, massor av körsbär, sträv med kraft och anslag av mynta även här, behagligt kärv med sandiga tanniner, lakrits och slånbär i svansen, lite gruffig avslutning. Riktigt god.
Betyg:++

Vigna San Pietro 2001
Tenuta Rocca, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Snyggt rödfruktig, fint utvecklad, läder och mynta, kryddig med tobak och kanel, fudge, krutrök och nyhyvlat trä. Känns helt mogen på näsan. Utvecklad i munnen, höga syror, röda vinbär och nypon, kryddig kropp med syrlig svans, sura körsbär och lädersnöre. Förvånande utvecklad, känns närmast brådmogen, missade året med fem-sju år.
Betyg:++

Ciabot Mentin Ginestra 2004
Domenico Clerico, Monforte d'Alba, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tät och djup doft med körsbär, kakao & skogshallon, intensiv & exklusiv, lätt snygg mynta och massor av mörk choklad och ett hav av rosor. Tät, kärv och sträv med sandiga tanniner i massor, massiv mörk frukt med körsbär, slånbär och kanel. Lite sotig & gruffig svans, skitbra och kommer att utvecklas fint.
Betyg:+++

IMG_3450 IMG_3451

Dagromis 2009
Gaja, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Enormt ungfruktig, hallon och snygga fat, sprittande med en liten puff av mynta & nejlikor, färska skogsbär och ren yster glädje. Tät & läcker i munnen med skogshallon och snygga fat, superba tanniner och liten fet eftersmak, lakrits och stenkross. Lång och kryddig eftersmak med karamell och en liten torr bitterhet. Jag tror på lite lagring här, men den är förbenat god redan även om doften är aningen atypisk...
Betyg:++(+)

I det här sällskapet kändes den betydligt yngre och mer oförlöst jämfört
senast. Den framstod nu som närmast pinotlik på näsan, massor av mosade hallon och snygga fat men inte speciellt nebbig. Ge den tid.

Granbussia 2001
Poderi Aldo Conterno, Barolo Riserva DOCG, Piemonte, Italien
Djup, kryddig med kakao och kaffe, liten mynta, fin röd frukt, hallon och slånbär, ganska fating men det finkar finfint. Syrlig och ren i munnen, röd frukt, hallon och sura körsbär, läckra syror, underbart munvattnande. Strålande struktur, lite lakrits, rejält sträv svans. Lång med syrligt kryddig eftersmak. Vässad, kommer säkert att växa.
Betyg:+++

Barbaresco Pajà 2007
Manuel Marinacci, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Mjuk röd frukt, solmogen med en puff av mynta, ren och snygg med hög klang, renhet & fräschör i ett glas. Syrlig och läckert ren i munnen, fina tanniner, lite kritig mineral, superb struktur, elegant och snygg. Skitgod i det lilla.
Betyg:++

Så, som avslutning svängde AK sin
egenhändigt smidda portvinstång med elegans (det misslyckade försöket är bortklippt). Den funkar lika bra som hans tillika egenhändigt byggda el-portvinstång men är betydligt mer spektakulär.

IMG_3459

Warre’s 1963
Warre’s, Duoro, Portugal
Mjuk, lätt eldig doft med rödfruktig elegans, hallon & rökigt floral, finstämda kryddor, liten mynta, väldigt polerad på alla sätt. Mjuk och helt mogen i munnen, avslipat rödfruktig, mjuk karamell, perfekt balans. Tyvärr är den nästan för polerad, den ger ett stylat yttryck som skulle vunnit på mer tanniner och resolut struktur. Gott är det i alla fall.
Betyg:++

Supertack alla, speciellt AK & Marie för värdskapet - låt oss göra nästa år lika bra.

-- Winepunker

Comments

Coravin #3

Efter en del extrema tester måsta jag säga att resultatet är remarkabelt. Jag lämnade en flaska med kanske 6-7cl Ch9dP från 2007 och en bättre Riesling från 2009 med kanske det dubbla i en månad. När jag väl drar korken ur flaskorna finns inte minsta tendens till trötthet, de är oberörda och helt opåverkade. Jag är mållös och förvånad, de mest skruvade tester i det korta perspektivet är över förväntan. Vinerna påverkas helt enkelt inte alls.

Men, en del besynnerliga email har jag fått...

Reaktionerna är i princip två, fritt & raljant tolkade:

"Det är ett djävulens vidiga verktyg som gör stora viner ännu mer till en fetisch, där varje flaska kommer att sönderanalyseras och inte konsumeras som den skall - dvs. i goda vänners lag, till mat, med familj och glatt på krogen. Så där lite charmigt hipster-bohemiskt ni vet?"

"Det är ett strålande verktyg som ger folk utanför den inavlade branschen möjlighet ett över huvud taget dricka stora viner till mat, i mindre mängder och flera gånger utan att behöva ta ut lån på den redan hårt belånade villan."

Det intressanta är att den första ståndpunkten enbart tas av folk som äger importfirmor, jobbar i restaurang, är rika, är gratis-ätare/drickare i egenskap av press-status eller ointresserade av stora dyra viner. Arrogansen mot vanliga, inte galet bemedlade vin-nördar är slående - attityden von-oben hur viner skall drickas är direkt provocerande. Vad kan vara mer ärligt mot ett vin än att varenda droppe njuts på absolut det sätt ett vin egentligen är till för, i små mängder till mat eller i ensam majestät? Jag känner ett litet stråk av ‘vi dom dricker
DRC till mat och blir fulla’ har fått konkurrens av de som annars bara provar DRC och sönderanalyserar vinet i (alltför stor) grupp. Nu kan de fattiga stackarna både prova, prova igen och dricka till mat med samma självklarhet även om man bara har råd med en enda flaska. Snacka om demokratisering. Men det är väl det som egentligen gnager, nu kan kreti och pleti yttra sig om att ha provat Richbourg ’78 femton gånger under de senaste fem åren fast de bara ägde en enda butelj och inte en låda plus en magnum.

Samtidigt kan man fråga sig varför man har en åsikt över huvud taget? Alla tidigare system har knappast fått någon att höja på ett enda aristokratiskt ögonbryn. Enkelt, skillnaden är att
Coravin verkligen fungerar - på riktigt.

Så, några viner...

IMG_2927


Henri Bonnaud Palette 2013
Château Henri Bonnaud, AOC Palette, Provence, Frankrike
Kryddig och lite rödfruktig doft, jordgubbe och bladiga aromer, blodapelsin och liten parfymerad & eldig puff. Den är rätt snygg, ren & inbjudande, förvånande aptitretande. Rik och bred, vässade syror och läcker röd frukt, grapefrukt och vuxet bittra övertoner. Svansen är balanserad och ren, sura jordgubbar och liten själkig avslutning. Det är gott, seriöst & riktigt lyckat, för att vara en rosé...
Betyg:++

IMG_2948

Penfolds RWT 2003
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät & mogen doft, stinn av svart kryddig frukt, kakao och nysågat trä, en puff av mynta och len choklad, det finns ett anslag av råbiff & blod, tobak & rökelse, både nytt & gammalt i perfekt syntes. I munnen är den syrlig och balanserad, sandiga fina tanniner, solmogna plommon och körsbär. Det finns en del bittra kryddiga toner men de funkar fint, kakao & kåda sjunger i europeisk stil. Det finns inte ett spår av sötma eller vulgo-fat, bara renhet och kryddig komplexitet med mognad & finess. Det är seriöst bra från ett uselt år. Impad är bara förnamnet! Mr. Gago vet var han gör...
Betyg:+++

IMG_2949

Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein 2012
Ruppertsberger WZV Hoheburg, QmP Eiswein, Pfalz, Tyskland
Rik & intensiv doft med citrus, citronskal och massor av krossad flinta, rakryggad mineral och rökig finess. Den är ungdomlig och skärpt, lätt exotisk men samtidigt ren & vässad med lätt nötiga toner. I munnen är den ren med höga syror och massor av citrus, limeskal och citronkarameller, lite marmelad & mandel men utan att bli kladdig eller slapp. Den är driven av syra & mineral, renhet och nerv, det är riktigt bra utan att bli stort.
Betyg:++

Coravin™
har redan revolutionerat mitt vindrickande, dessutom verkar det som systemet fungerar. Jag har nu lämnat några flaskor för riktig långlagring, ungefär halvfulla så får vi se vad de blir av någon gång efter årsskiftet. Jag är mycket förtröstansfull, någon gång om ett år eller så kanske kan man börja åderlåta sina SQN och svindyra bourgogner glasvis.

-- Winepunker

Comments

Coravin #2

IMG_2864


Efter dryga två veckor är jag mer än försiktigt optimistisk, mojängen levererar hitintills exakt vad som utlovats. Alla viner jag åderlåtit har överhuvudtaget inte förändrats, jag kan inte känna minsta lilla avmattning eller trötthet - de är alla fullkomligt opåverkade.

Testat upprepade gånger och med noggranna anteckningar hitintills är:

Niederhäuser Hermannshöhle Spätlese (Dönnhoff) 2008 [+++]
Felsenberg Grosses Gewächs (Dönnhoff) 2009 [+++]
Volnay, Clos de la Bousse d’Or 2009 [++(+)]
Mullineux Syrah 2012 [++(+)]
Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992 [+++]
Meursault, Les Chevalières (Rémi Jobard) 2005 [++]
Escarpment Moana Pinot Noir 2006 [+++]
Domaine la Barroche Signature 2007 [+++]
Le Mont Moelleux (Huet) 1996 [++]
Pouilly Fumé, Les Deux Cailloux (Fournier) 2012 [+]

Noteras bör:

  • Det blir lätt ett litet övertryck i flaskan efter ’access’ om man drar ur nålen för fort vilket gör att någon droppe eller två tränger ut genom korken när man lägger tillbaka flaskan i förrådet. Den tunna nålen avsedd för äldre mindre elastiska korkar har inte det problemet vad jag kan se. Jag kommer nog enbart att använda den tunna nålen framöver, det känns tryggare även om det tar lite längre tid att tappa av ett glas.
  • En 8 år gammal Diam™ var inget problem med den tunna nålen, det behöver inte vara strikt naturkork - bara ”tillräckligt naturlig” så att säga.
  • När man trycksätter buteljen skapas viss turbulens, det kommer att krävas en del teknik att tappa av flaskor med finkalibrig fällning om man vill ha klart vin i glaset. Det går nog att lära sig men man behöver lite övning.
  • En patron räcker till att tappa av ungefär 200cl när man fått till tekniken, lite mindre än utlovat - nästa inköp av patroner lär bli storpack.
  • Mojängen är befriande lätt att hålla ren och sköta - blås ur, tappa av, blås ur, repeat until drunk - avsluta med ursköljning och snabbt urblås när kvällen är över. Busenkelt även efter 6-7 smakprov av högoktanig Ch9dP.
  • Det är svårt att låta bli att ”ta ett kul smakprov till” - jag trodde att mojängen skulle leda till mindre konsumtion men det drog initialt i motsatt riktning. Troligen är det nyhetens behag men man får passa sig så det faktiskt inte blir en ”BiB för rika” som Carlo föreslog. Det blev plötsligt skitkul att botanisera i källaren.

Nu blir det svåraste att inte tappa av en slatt ur varenda butelj i källaren, man får försöka hålla tillbaka de riktiga dyrgriparna i något år eller så till dess övertygelsen är stark nog - det kommer inte att bli lätt. Den verkar enormt lovande, jag har en gnagande känsla att något ganska stort är på gång här - något riktigt stort.


-- Winepunker

Comments

Problemet med Pinot (lösningen stavas "Coravin")

IMG_2840


Under mina många och långa år som vinnörd har smaken både breddats och spetsats till. Till skillnad från många av mina medbloggare och föreningskollegor gillar jag mer och fler viner ju längre jag gräver ned trynet i myllan. Jag har inte utvecklat någon ekallergi som verkar vara så vanligt annars, inte heller en dogmatisk inställning till tillverkningsteknik annat än ärlighet, ingen politisk aspekt på vindrickandet, ingen religion annat än Oenos första bud - “Ett vin skall vara gott”. Även om
vintrötthet ibland slår till känns vinvärlden mer intressant än på länge, “Parkeriseringen” har nog kommit på skam trots krigsrubriker från proffstyckare, ”Nya Världen” skärper handlaget och utvecklingen mot utslätade industriprodukter har vänts. Till och med priserna i mitt älskade Bordeaux verkar stabiliseras på de flesta nivåer. Pendeln lär som alltid svänga tillbaka. Som vinliberal ser jag på framtiden med viss tillförsikt.

Ett stort problem har jag dock.
Bourgogne, eller snarare Pinot Noir och lyxig franskfatad Chardonnay om sanningen skall fram, blir det för lite av. Alldeles för djävla lite. Samtidigt som basen breddats har insikten att just Bourgogne är fundamentet & spetsen i vad jag gillar vuxit fram, skitig Pinot Noir och minutiöst hanterad Chardonnay med integrerade fat är min melodi. Visst, mitt vin-jag är född i och uppfödd på västra stranden i moderlandet som så många andra. Det lär väl vara där det intellektuella vin-jaget begravs en dag när näsa & gom slutar fungera. Men, skall jag ha kul och inte tänka för mycket med högra hjärnhalvan väljer jag Bourgogne eller saker knådade i hyfsat samma formspråk.

Vad är då problemet säger ni? Priset? Knappast för dig din hycklande punkaryuppie - fast inte så ung längre direkt, HöHö!

Jag är gift med en pinothatande fatfobiker som kräver stadiga tanniner och rakbladsvass obscent dyr Riesling (
Keller är favoriten sedan en tid).

Fram till nu har det varit svårt att ta ta ett glas bättre
Bourgogne så där på fredagen, kompromiss lär ju vara kärnan i varje förhållande. Jag får bestämma så länge jag inte bestämmer fel, och Bourgogne är djävlar i mig fel.

IMG_2838 IMG_2841


Men, nu finns lösningen - det har
snackats en del, jag har sett den fält (på PM & Vänner) och nu har jag en själv. Jag skall systematiskt börja “accessa” (hur översätter man det i det här fallet, ’tillgå’?) ett antal buteljer och se hur de tar sig ut över tiden, jag är försiktigt positiv till mojängen som sådan, solid & stadig i mestadels gjuten metall - funkar nu bara själva idén kommer det att göra mitt torftiga & i det närmaste bourgognelösa liv betydligt gladare.

De första provade vinerna fick bli lite saker som passade till maten jag redan bestämt (skaldjur, anka, rabarber), bl.a. en Volnay fick släppa till några droppar direkt.

IMG_2843 IMG_2844

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rik, flintig och mineralpackad doft med litet anslag av honung och citrusskal, nyklippt gräs och flintkross, strålande & klingande fräsch, inte ett spår av annat än Riesling i sitt absolut renaste uttryck. I munnen är den exceptionellt rik & intensiv, packad med mineral och citrus, lite exotiska drag och en rakbladsvässad exakt syra. Det finns en aning spritz, parad med harmonisk syra och superbt avvägd sötma är detta en av de allra bästa ’08:orna, den är lång och ren utan ett spår av bitterhet eller dissonans. Det finns en oslagbar klang i vinet som är bara förförisk. Stort? Njae, men nästan.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Sanslöst mineralig doft, krossad sten och flintflis galore, lite citrusskal och örtigt blommig känsla, rosor & syrén, superbt nyanserad och läcker med nässlor och lätt gul stenfrukt. Den är bara så snygg med tanke på årgången, ren & klart definierad. I munnen är den intensiv med frasiga syror, tokig mineral, krossad flinta & lite bitter stenig känsla, dessutom dyker det upp lite exotiska drag, mango & passionsfrukt, samtidigt uppfriskande torr och klingande ren. Svansen är rik, mineralbitter och stilren, syrorna dominerar vinet men på rasande snyggt sätt. Skitbra, men inte stort.
Betyg:+++

IMG_2845 IMG_2846 IMG_2842

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 1er Cru 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djupt fruktig doft, körsbär, hallon och köttiga toner med drag åt charkuterier och råbiff, solbakat rik i väldigt ’09:ig stil, vi har allt på plats förutom åldern som krävs för att allt skall falla på plats, detta är lite av ett långtidsprojekt. Smaken är rik med prominenta tanniner, den är ännu oförlöst i en närmast Syrah-lik stil, mer kött och vilt än trädgårdshallon och pinosity. Det finns en hel del oförlöst skitig potential men den lär behöva tid, nästa försök om tre år skulle jag tro. Allt är på plats men ha inte för bråttom med den här.
Betyg:++(+)

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Galet ung, blåfruktig med charkuterier och råbiff, njurtalg och nyslaktad fotomodell, örtiga drag med våt päls, björnbär & blåbär galore. Tät i munnen, ren med djuriska drag, lakrits och rått kött - som att bita i samma fotomodells hals, parfym och blod i perfekt kombination. Den är ung ännu, syrorna perfekta i oerhört seriös stil, kroppen fylld av svart frukt och mineral, svansen rökig med blod och komplexa kryddor. Snacka om vinnare för under 200:-, avvakta två år för nästa försök så blir det en konkurrent till norra Rhône i tredubbla prisläget. Varning för framtida ’skitbra’, jag bävar för storasyskonen som kostar det fyrdubbla.
Betyg:++(+)

Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992
Disznókö RT, Tokajer, Ungern
Mogen doft med harts och djup bortrytis, torkad aprikos, apelsinskal och rabarber, en del honung med parfym och rostad malt, bränt socker och nötter, lite suckat toppar upp. Skärpta syror i munnen, helt mogen med bra balanserad sötma och karamell, äpplen & aprikos, kul toner av kanel och nejlikor, harts och komplext oljiga aromer. Stort? Nej, men absolut exceptionellt för 99:- 1998. Sanslöst prisvärt.
Betyg:+++

Det är en mycket lättmanövrerad pryl, om den nu funkar så bra som ryktet gör gällande kommer det att revolutionera i alla fall mitt vindrickande. C & jag knäckte fem viner på fredagkvällen utan att börja slira på vokalerna alls, helt magiskt. Visst känns det lite skumt att slänga tillbaka en flaska med nivån rejält ’below shoulder’ i förrådet, men man får nog helt enkelt vänja sig. Jag hoppas det funkar, skall bli kul och se hur de halvfyllda buteljerna utvecklas...


-- Winepunker

Comments

Gyllene Korkskruven - The Revenge

Det flesta är ense om att uppföljaren sällan blir så bra som originalet. Undantag finns givetvis, men hur katten skulle vi (AK & Punkarn™) hantera det riktigt tunga artilleriet i form av Maria Collsiöö och Lotta Lindskog från Grappe riktat mot oss två dussinprovare på slagfältet i form av Lidingö Vinsällskaps ‘Gyllene Korkskruven’? Punkarn är till skillnad från sist enda amatören på podiet, två fullblodsproffs hade rekryterats av Lars-Martin Grewin så man kan knappast säga att oddsen stod i vår favör. Dessutom agerade Mikael Söderström domare, en i laget vi slog förra vändan - kunde man lita på opartiskheten här eller skulle deras Zinfandel-miss leda till orättvis bedömning?

De kopplade greppet direkt skulle det visa sig.

Första vinet var rätt lurigt, lite kryddigt neutral i doften med en del örter och aromatiska drag parat med anonym gul stenfrukt och mycket dämpade fat. I munnen ganska bra syror, lite dammig känsla och väldig neutral framtoning med lätt bitter avslutning. Vi slank in på en Pinot Blanc från Alsace direkt, givetvis med någon slags halvgardering mot überneutral Chardonnay. Vilket det visade sig vara givetvis. Våra motståndare dividerade i stort om samma två gissningar men
Lotta stod på sig om Bourgogne så första ronden gick till utmanarna med 3 - 4,5.
Facit: Château Fuissé Tête de Cru 2011

Ungfruktig och saftig doft med en del fat och lite karamell, björnbär och körsbärslik frukt, hallon och aningen charkuterier. I munnen saftig med sandiga tanniner, lite lingon i svansen, aningen bitter eftersmak med bra ryggrad. Syrah skär genom vinet, tveklöst franskt, troligen Rhône,
förmodligen norra delarna, 2010? Inte, fler druvor i brygden, längre söderut då, Languedoc får det bli. Dessutom fel år. Utmanarna kammade hem mer rätt på druvblandningen, 3,5 - 4.
Facit: Château l’Hospitalet 2011

Nu börjar vi ligga lite brunt till, minsta felsteg och trofén är utom räckhåll.

Tredje vinet är djupt på näsan, eldigt med körsbär och lyxiga fat, viss mineraltet och solvarmt klimat. Bra tanniner i munnen, körsbär och solbakad röd frukt, bra syror & fräschör, lång och snygg trots den moderna framtoningen. Både AK och jag är direkt i Italien, med lite övertalning hamnar vi i Toscana och jag vill klämma in denna som en modern Chianti från 2009, givetvis dominerad av Sangiovese - var annars hittar man den här körsbärsfrukten. Ingen Sangiovese?!? Petit Verdot, Merlot & Cabernet Sauvignon?? Men den skriker ju Sangiovese på högsta volym! Snabbt ut till Bolgheri, fast direkt tillbaka till Chianti, fast inte riktigt liksom. Det är en s.k. Super Tuscan, dessutom var året fel. Fast, ganska bra inzoomat på första försöket, trots att vi missade druvsammansättningen totalt. Utmanarna fastnade ganska länge i Piemonte, ronden till oss med 4 - 3.
Facit: San Felice Vigorello 2010

IMG_2788 IMG_2789 IMG_2790


Så kom fet-bomben...

Solbakad och ganska fatig doft, rökig med antydan till mynta, djup och saftig med massor av kirsch och lite örtiga drag. Saftigt läcker i munnen, dämpade tanniner, solvarm med antydan till choklad och lakrits, liten starkvin i svansen. Det är väl dominerat av Grenache? Värmen brölar sydfrankrike, den är för elegant för att vara spanjor och varken jag eller AK kommer på vilken druva det skulle kunna vara om det inte är Grenache. Vi är ungefär 900 mil fel, scheiße, i Kalifornien då? Jupp, och druvan - där kom Zinfandel-hämnden. Vad fel vi var, och vad rätt utmanarna var.
Lotta prickade den helt, vi torskar med 2 - 5, underläget är nu ointagligt.
Facit: Seghesio Cortina Zinfandel 2010

Det här stör mig, jag tänkte att jag skulle se upp med Zinfandel men hann liksom glömma druvan när AK och jag började bekräfta varandra kring Grenache. Vi drogs in i ”kompistänk”, farligt när man bara är två i laget - jag saknar det tredje benet, alla lag gör sig bäst i udda antal.

Sista vinet är härligt moget, solvarmt med alla klassiska markörer på plats, stall & ceder och läcker utvecklad mörk frukt, lite kaffe och snyggt hanterade fat. Bra stramhet i munnen, sandiga tanniner, rakryggat och ambitiöst. Här går vi loss och pladdrar på ohämmat, tveklöst östra stranden, förmodligen
St.Emilion eller Pomerol med tanke på kvaliteten och det tydliga inslaget av Merlot & Cabernet Franc, från ett anständig år - kanske femton på nacken, kanske mer. AK är i mitten av ’90 talet, jag närmare år 2000. Hyfsad gissning blev det, motståndarna landar på fel sida stranden alltför länge och med lite tröstpoäng blev det 5,5 - 3,5 i sista ronden.
Facit: Château Haut-Chaigneau 1995 (Lalande de Pomerol)

IMG_2792 IMG_2793


Slutställningen blev 18 - 20, vi torskade på en Zinfandel, lite skämmigt får man säga. Dessutom vet’e katten om vi grejat det även om vi hamnat rätt på det vinet,
Lotta & Maria var i uppenbar form och blir en saftig munsbit för vilka utmanare som helst. Stort grattis till de nya mästarna, det var mer än välförtjänt (dessutom måste jag säga att Mikael skötte domarjobbet med exemplarisk opartiskhet, valet av Zinfandel borträknat ;-)).

Tackar alla, skitkul!

-- Winepunker

Comments

Ursäkt/Apology


Min omläggning av
websidan/bloggen från html till php fick inte bara en aggregator att balla ur totalt. Jag är ledsen, men det var nödvändigt för att kunna driva Winepunk.net™ vidare, hade jag haft lite mer framförhållning skulle det skett tidigare. Jag ber alla ansvariga om ursäkt, jag bjuder på en bättre Champagne från 1996 och grillad hummer som ersättning om ni är i Stockholm - hör av er så festar vi loss.

The rearrangement of
Winepunk.net™ from html to php was a general fuckup for more than one aggregator unfortunately. I’m truly sorry, but it was a technical necessity for the survival of Winepunk.net™, it should have been done long ago but my ability to plan was found wanting. If any of you are in Stockholm, I’ll open a great bottle of Champagne 1996 and put a lobster or two on the grill for the trouble - let me know and we’ll get drunk together.

-- Winepunker

Comments

Folkomröstning a'la Berglin

Berglins 11 mars 2014_2


Träffsäkert, som vanligt...

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankl men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Fail

Screen Shot 2013-06-12 at 16.12.33
Comments

Hear, hear!

IMG_2266


En subtil subversiv komplott mot nykterhetsivrarna eller ett försiktigt stöd till de stackare som inte har det andra lagrar i sina källare? En stilla önskan om inte ett vinliberalt så i alla fall vinjämlikt samhälle, ett slagord jag utan tvekan sällar mig till och villigt kan kämpa för…
(bilden tagen vid Skrapan i Stockholm)

-- Winepunker

Comments

Mountford i motvind?

En av mina absoluta favoriter verkar abrupt ha tappat sin vinmakare. C.P. Lin har efter en dispyt med Kees & Kathryn slutat enligt Decanter, orsaken är den kommersiella inriktningen. För mig fullkomligt obegripligt med tanke på det intryck jag fått av Kees och framförallt av Kathryn de gånger jag träffat dem, de har snarast en sund och nykter inställning till de kommersiella, den sida som måste samexistera med hantverket för att saker skall gå runt.
Man undrar stilla om det ligger något annat bakom eller om
C.P. har fått tuppjuck, egen som han är. Kathryn låter honom ju hållas med klart excentriska tillverkningsmetoder (som barrique-trampad Pinot, aldrig hör talas om annorstädes). Det vore djupt tragiskt om detta skulle påverka kvaliteten på slutresultatet, nu finns ju gott om skarpa vinmakare i Kiwiland så det borde kunna vara ett lite gupp på resan bara, men man skall samtidigt inte underskatta värdet av en så pass skicklig hantverkare som C.P.

-- Winepunker

Comments

Bolis & Näthandlarna

Jahapp, då har allas vårt kära monopol (inte helt oväntat) komplett överreagerat på samarbetet mellan WineFinder och City Gross. Alla vettiga tyckare försöker systematiskt bryta ned de uttjatade argumenten och den egenkonstruerade mytbildning Bolis med skattebetalarnas pengar skickligt & framgångsrikt lyckats indoktrinera publikum med.

Elvis sammanfattar i stort sett allt vi redan känner till här, Magnus R. lite om skyttegravskriget med ondskans axelmakter här, Vintomas fradga-frustande rant här och BK-Pers demontering kring myten om "det goda sortimentet" här. Det är dessutom, i min bok käre Per, den värsta synden - inte monopolet i sig som man av olika skäl kan sympatisera med (även om Punkarn absolut inte gör det) - lögnen om att vi har tillgång till ett brett och internationellt konkurrenskraftigt utbud.

Men, vad är det då som cementerar situationen så till den milda grad? Argumenten är ju självklara och de flesta gjorda analyserna otvetydiga, vi har ett sämre utbud och prisbild än vi skulle kunna ha. Ingen verkar för nedläggning av Bolis, bara hälsosam konkurrens på den reglerade alkoholmarknaden som likt alla andra 'farliga' kommersiella områden (e.g. vapen och fordon) kräver en viss myndighetsöversyn. Det är monopolet vi vill åt, inte Bolis som sådant utan bara dess särställning, monopol skall inskränkas till statens våldsmonopol. Vad kommer all desinformation och skrämseltaktik från?

Jag tror dock tyvärr att samma misstag görs här som i debatten mellan religiösa fundamentalister och sekulariserade ateister. Den sansade sidan missar helt premisserna och inbillar sig att argument, resonemang och eftertanke är relevanta. All propaganda Bolis producerar, allt ryggdunkande, outtalade rädsla för konkurrens och minsta intrång på deras domäner drivs inte av rationalitet, eller snarare tvärt om, det är precis det de gör. Bolis ägnar sig åt en och endaste en sak - de slåss för sin överlevnad och har helt korrekt insett att mista buckla i rustningen är ett mycket allvarligt hot. Minsta avsteg från dogman gör det omöjligt att försvara nästa bisarra detalj, och nästa...
Tankesystemet är så fyllt av pinsamma inkonsekvenser och medvetna lögner att dissidens inte kan accepteras. Man kommer ogenerat att använda sin inte helt obetydliga maktapparat för att - konservera just den maktapparaten.

Inget driver på som egenintresset, det handlar om att bevara en hegemoni för egen vinnings skull och de är villiga att göra allt som inte är åtalbart (
eller??) för att uppnå precis det. Jag pratar inte direkt ekonomisk vinning men ett tappat monopol är trots allt ett tappat monopol, trygga jobb utan konkurrens är trygga jobb utan konkurrens. Bolis främsta uppdrag idag är paradoxalt nog att bevara just Bolis - folkhälsa, utbud, prisbildning, tillgänglighet, service är inte bara sekundärt utan helt oviktigt om det inte går att utnyttja för att bevara monopolet. Det handlar i första hand om människorna på Bolaget som värnar sin bekväma särställning med alla tillgängliga medel, inte alls obegripligt men helt oförlåtligt.

Det kommer att bli ett långt krig om själarna och de sansade slår idag ur ett hopplöst underläge.

-- Winepunker

Comments

Helvetes djävlar…


86ecec1a-02ce-4356-b970-43cef86e8d951

Vissa nyheter är dåliga, andra goda och somliga direkt levererade från Oeno själv. Allas vår Alf Tumble tar över efter BGK i DN, Sveriges i särklass mossigaste publikation (visst, Punkarn & C är prenumeranter men vi är ju rätt mossiga också) slänger ut möget och tar in mannen som skrivit ’Drick’. Det är lite som om Skarpnäcks Församling skulle tagit in James Hetfield eller Wilko Johnson som gästsångare på ett promotionevent, vettigt & sunt men in i helvete oväntat.
Jag önskar Alf all djävla lycka till och hoppas att han hämtar lite lagom inspiration från den bubblande svenska bloggosfären, vik dig inte för det mediala trycket, stå rakryggad och glöm boxarna, skit i naturvinerna och följ hjärtat.
Punk på dig!!

-- Winepunker

Comments

Gyllene Korkskruven

IMG_2140


AK hörde av sig, en tävling? Javisst! Offentlig förödmjukelse är en specialitet. Lidingö Vinsällskap har en årlig tvekamp mellan tvåmannalag bestående av ett proffs (AK, tja, han har fortfarande status nog att vara med Sveriges Vinstribenters Förening) och en amatör (Punkarn), förra och förrförra årets vinnarlag (Mikael Söderström - vinnare i sommelier-EM 1990 & Robert Gorosch - glad amatör) ansågs lite för bra att tampas med alldeles vanliga vinintresserade medlemmar i vinsällskapet. Alltså kallades The Geek-Patrol in av ordföranden Lars-Martin Grewin. Upplägget var lite udda och djäkligt kul, blint vin serverades till ena laget när det andra samtidigt får hörlurar skrålandes usel rapmusik på hög skrapig volym, resonemang sker sedan högljutt under fyra/fem minuter till den samlade publikens förnöjelse innan ett detaljerat beslut presenteras. Är man fel ute kan man få lite ledtrådar serverade till dess man hittar närmare, avtagande av hörlurar och omvänd process med andra laget följt av en enväldig poängsättning mellan 1 och 5 av domaren. Allt detta i fem ronder innan vinnare koras. Skitkul faktiskt!

Första vinet hade vi direkt problem med, fatigt, aromatiskt och lite kryddigt med måttliga syror, en del citrus och aprikos borde fått in oss på rätt spår. Vi halkade, nog mest på grund av faten, in på någon icke-fransk Chardonnay som initial gissning med en liten brasklapp att det kunde vara något atypiskt från Rhône, kanske en vit Châteauneuf? Efter några ledande frågor fattade vi, men det började inte så bra. Redigt fatad Viognoier är man inte så bortskämd med.
Facit: Condrieu Les Grandes Chaillées 2010

Nästa vin var lättare, en självklar italienare men vi bråkade om huruvida det var en Nebbiolo eller en Brunello, tack och lov stod jag på mig. Brunello från 2007, inte illa även om vi satte året rejält fel. Den var enormt utvecklad med solmogen röd frukt, lite fudge parat med drag av mynta och kryddor. Hyfsat gott, men skall den verkligen vara så här utvecklad?
Facit: Brunello di Montalcino Poggio Salvi 2007

Tredje vinet, alla markörer på plats! Cassis, ceder, kaffe och en rejäl dos svart mogen frukt med ett litet örtigt drag och stenighet i munnen. Bordeaux/Medoc, 2010? Möjlig gardering att det är en überkopia från svalt land, men troligen inte, den är bara för typisk. Kommun? Tja, St.-Estephe? Inte? St.-Julien? Pauillac? Margaux!
Facit: Château du Tertre 2010

Fjärde vinet, enormt rikt och solmulligt med maffig frukt, hallon och kåda, svarta bär uppbuffad med mjuk alkohol och lakritslika tanniner. Fast, tanninerna är rätt tydliga och lite Mourvedre-drivna, det bara måste vara en sydrhôneare, om inte en Châteauneuf från varmt år så något åt det hållet. Inte? Den innehåller många druvor får vi veta, fler än tretton, kanske upp till trettio. Då måste det vara från Portugal, men vilken? Ah, Pintas 2009 förstås, det får bli vår andra gissning, det uttrycket borde jag ha lärt mig.
Facit: Pintas Character 2009

Sista ronden, chark en-masse, alla läckra solvarma Syrah-markörer på plats. I munnen är den förvånande rik, bred och saftig i ungdomlig stil. Rätt mycket fat men samtidigt förvånande snyggt hanterat. Med tanke på doften går det inte att gissa på annat än en Syrah (och en slatt Viognier troligen), munnen gör det svårare. AK är inne på Rhône, jag på
Walla Walla. Eftersom jag stod på mig på Brunellon får AK ta rodret. Syrah, javisst! Rhône, nej. Walla Walla it is...not. Hm, svårare nu. USA någon annanstans? Nej, Australien tydligen. Måste vara Victoria då, eller åt Canberra. Nej, visar sig vara en Barossa från Torbreck, ett vin jag bara provat en sådär tre dussin gånger, David Powell har en förmåga att luras på doften. Nåja, inte helgalet i alla fall.
Facit: Torbreck Woodcutter's Shiraz 2011

Slutställningen då? Jodå, vi vann faktiskt, kanske mest för att vi hade lite tur. Andra laget halkade in på Aglianico/Taurasi på vin #2 och var ute och snurrade runt Zinfandel på sista, de plockade inte
Pintas heller utan tog lång tid på sig att hitta till Portugal, där hade vi nog ett övertag eftersom jag druckit en hel del av Sandras viner under åren.

Jag måste säga att upplägget var hur kul som helst. Snabbresonemang i lag inför publik som dessutom visste i förväg vilka viner som provades var rätt skoj, fnissningarna i folkmassan var lika svårtolkade & provocerande som vinerna.

-- Winepunker

Comments

Debatt & Champagne

IMG_1866


Lagom roande, något rörande, inte så lite oroande och aningen upprörande har det varit att läsa den hyfsat obalanserade debatten på
Finare Vinare & Italienska Viner. Allt från svenska näthandlare, utländska näthandlare, monopol, sellouts (i.e. kommersiellt inriktad sommeliere), 'naturviner', Frescobaldi, ek, svensk vattenkraft (?!), kolonialsim, kommersialism, stora producenter vs. småskuttare och i slutändan moral och övertygelse har dryftats och missförståtts i sann internetanda.
Smockorna mellan
BKWine-Per och Bergs Lars Hansson drog åt rättshaveri och uttalandet från 'anonym' (i.e. Claes) om kvalitetshöjningen på stora bourgogneproducenter bemöttes med misstro och inte så lite osaklighet. Tonläget skruvades upp till väl hög nivå och inläggen blev mer och mer halsstarriga.

Det är som att läsa en debatt på
Engadget om iPhone vs. Android, insikten om att båda sidor har rätt (eller fel, beroende på vilken läggning man har) liksom föresvävar ingen, åtminstone framgår det inte av diskussionen/pajkastningen (Niklas J. i vanlig ordning undantagen, den mest sansade rösten i bloggosfären).

Som vinliberal är då
Punkarns uppfattning sammanfattad:

  • Svenska nätimportörer är ännu oftast lite taffliga jämfört med en del etablerade europeiska langare.
  • Det finns en massa taffliga europeiska langare.
  • Det finns svenska langare som inte är taffliga.
  • Efter 20 år i finansbranchen vet jag vikten av att tjäna pengar & att ha en kommersiell vinkel, utan pengar går det inte att bedriva verksamhet och oavsett vad man gör dör man till slut sotdöden (det är aldrig vackert).
  • De flesta svenska langare, nät eller inte, tjänar riktiga pengar i princip enbart inom budget/bulk - Foot of Africa, McManis etc. är det som betalar lönerna.
  • Somliga har hyfsade löner, Foot of Africa säljer rätt djävla bra.
  • Lön & vinst är bra, då kan man expandera verksamheten och ge sig på snävare segment med mindre marginaler & omsättning.
  • Lön & vinst är inte allt, då kan man lika gärna langa koks.
  • Langa koks är olagligt.
  • Sälja vin direkt till konsument med bas i Sverige om man inte är Bolis är olagligt - obegripligt.
  • Bolis säljer inte koks, i alla fall inte direkt till konsument - begripligt.
  • Bolis är inte problemet per se, utan monopolet i sig. Avskaffa monopolet men behåll Bolis, de skulle bli en oerhört vass spelare på en öppen marknad.
  • T.ex. England har inget monopol och en extremt livskraftig & varierad vinmarknad.
  • Frankrike har inget monopol, men det är omöjligt att hitta en OZ nere i Beaune.
  • Gick det mot förmodan att hitta en OZ nere i Beaune skulle den inte sälja alls.
  • Koks säljer i Beaune, fast det är olagligt.
  • Bolis är dyrt - dyrare än många langare i Europa, men inte på allt.
  • Livet kan vara roligare än höga parkerpoäng, men ibland har den fete advokaten rätt och då är Bolis konkurrenskraftigt till max.
  • Fast man får bara köpa två flaskor, sedan är det slut - det är ju trots allt ett monopol.
  • Jadot har nog aldrig varit så bra som nu, speciellt på de vita - inte en premox eller korkskada så långt man kan se.
  • Det finns en djävla massa producenter som är små & lika bra, oftast dyrare men inte alltid.
  • Bara för att du är liten är du inte automatiskt bra eller god, bara för att du är stor är du inte dålig och ond.
  • De finns små djävlar i Bourgogne som är onda & elaka och som gör kass viner som är dyra.
  • De finns små djävlar i Bourgogne som är onda & elaka och som gör superba viner som är dyra.
  • Frescobaldi serverar eksoppa.
  • Frescobaldi serverar också Ornellaia, och 2004 är bara för djävla brökbra - trots dyra fat och en lagom skopa 'mondovino'.
  • Etna Rosso är gott.
  • Fatad välgjord Cabernet Sauvignon är gott, fast den kommer från Toscana och haft M.Rolland simmandes i tunnorna.
  • Fatad Cabernet Sauvignon behöver inte vara gott, även om M.Rolland simmat i tunnorna.
  • Det går att ta emot varuprover utan att släppa på integriteten och bli en nickedocka.
  • Det går inte att ta emot vad som helst utan att integriteten blir lidande.
  • Ta inte emot koks, då blir integriteten lidande.
  • Transparens är ett måste, ange alltid sammanhang när en artikel skrivs.
  • Läsaren är inte en idiot, han kan bedöma sammanhang om det anges tydligt.
  • Läsaren är en jubelidiot och fattar inte sitt eget bästa, att det inte blev upplopp & kravaller när priset på Bürklin-Wolfs Pechstein 2009 sänktes visar med tydlighet att de flesta i Sverige är drogade zombies…
  • Utan vattenkraften skulle Stockholm stanna.
  • Utan Stockholm skulle det inte finnas vattenkraft utan bara outnyttjad skog och outbyggda älvar, och en och annan ren.
  • Renfilé är gott.
  • Renfilé är också dyrt, trots att den är subventionerad.
  • Repeat until bored...
Rant over, det går att ha två tankar i huvudet på en gång.

Så, till kvällens vin (NB: ett varuprov från
Cavisten, integritetsvarning), Marie-Noelle Ledru är en liten kvalitetsmedveten spelare med odlingar i Ambonnay och Bouzy, bara 6 ha (70.000 buteljer om året i runda slängar) och ett fokus på fullmatade matorienterade och terroirdriva saker. Småskalig, traditionsbunden, hantverksmässig och helt kompromisslös är hon en ovanlig gestalt i dagens kommersialiserade klimat. På många sätt är hon en anakronism i Champagne, antitesen till storhusen och allt vad Champagne står för idag. Cuvée du Goulté är 100% Pinot Noir, enbart Grand Cru.

Marie-Noelle Ledru, "Cuvée du Goulté" BdN 2007
Marie-Noelle Ledru, Ambonnay, Champagne Grand Cru, Frankrike
Ganska rik och lite karamellig doft med massiv mineral, citrusskal, flintkross och underliggande röda äpplen. Den är oförlöst, knuten ännu men har nog en del att ge, under kvällen kikar lite aromatisk & kryddigt krämig känsla fram, den breddar sig men behåller skärpan. I munnen är den en veritabel minerlabomb, höga syror, omogna äpplen och citronskal. Den är skärpt och krävande, dosagen obefintlig men samtidigt med en härligt rökig fruktmognad. Eftersmaken är packad av mineral och lätta äppliga toner, det finns lite röda bär långt där inne, en antydan till hallon, kompromisslös och ännu oförlöst men den har absolut potential. Solid och intressant på det hela taget.
Betyg:++

Det är ingen nybörjarchampagne direkt, men har man tragglat sig genom storhusen och de uppenbara odlarna kan detta vara något att kika på. Personlighet och kvalitet kan man inte klaga på, så pass kompromisslöst uttryck är bara att applådera.

Dessutom, en kort notis om
Vacqueyras, "Grande Garrigue" 2010 från Alain Jaume Betyg:+

IMG_1867


Syrlig doft med körsbär, godis och röda vinbär, lite örtiga toner, bladig med antydan till sötlakrits och rosmarin, lätta skogshallon i enkel och opretentiös stil, närmast trivial. Syrlig & fruktig smak, packad av sura körsbär, rosmarin & lakrits i eldig kostym. Tyvärr stör en liten bitterhet i svansen, den blir nästan lite kådig och kärv även om tanninerna annars är exemplariska. Eftersmaken är lite själkig men samtidigt anständigt packad med hallon och fräsch röd frukt. Känns tyvärr väl enkel. Betyget är generöst.


-- Winepunker

Comments

Årets...

ipL.9sHQoeb4


Det har varit ett bra år, genomsnittet efter ett par tusen provade viner var nog
lägre än 2011 men topparna överglänste i princip allt. Aldrig tidigare har bästalistan hamrat in så många 4+ (endast kategorin 'Bubbel' misslyckades att producera riktigt stora viner trots att en hel del Comtes de Champagne och enstaka Krug poppats), några av dem har dessutom varit i övre delen av klassen. Utmärkelsen "Årets vin" måste gå oavkortat till Château Haut-Brion 1989, aldrig tidigare har bäst vitt & rött visat sig på samma provning, från samma år och samma slott. Två perfekta buteljer med exemplarisk mognad förgyllde sensommaren och visade att alpha & omega är och förblir Bordeaux, när korten faller rätt får till och med självaste Bourgogne huka i kulisserna. Gudinnan dansade hula-hula i rasande tempo hela kvällen, det var i sanning magiskt och minnesvärt. Dessutom besynnerligt & sorgset hjärtvärmande att tänka sig att men en gång hade råd med dessa godbitar - bittersweet indeed som britterna skulle sagt.

Andra viner som kostar mer än de smakar numera är
Quilceda Creek - "Årets Nya Världen" - en nyanserad storhet från Washington med tusentals välförtjänta parkerpinnar under bältet. Man skulle förvänta sig maxade fruktbomber men får en kryddig och intellektuellt krävande elegant (nåja, allting är relativt), enda invändningen är prislappen.

John-Portugallo-763552

"Årets Producent" måste nog Sandra Tavares da Silva bli, med tvekan skall sägas men efter noggrant övervägande blir valet lätt. Med en förmåga till att ompröva inslagna vägar, att dra nytta av traditioner utan att bli konservativ och att hålla hög kvalitet i alla prislägen hör Wine & Soul till vinets framtid. Att vara modernist behöver inte betyda enbart Cabernet Sauvignon och nya franska barriquer, det kan vara ett själfullt förvaltande av Touriga Nacional i sval och fruktigt elegant stil för dryga 200:- också. Kudos, lyckat till och stort tack för den magiska Pintas 5G (1880-tal Colheita), i sanning stort - a real moment of zen.
(bilden är Sandra med maken till höger och vinkritikern John Radford till väster, tyvärr gick John bort i oktober)

Bland langarna har småskuttarna visat framfötterna under året, roligaste bekantskapen var nog
Martin BerggrenCaviste - "Årets Langare" med en egensinnig, personlig och prismässigt överkomlig portfölj. Toppen på berget är nog Champagne Savart och Domaine Coursodon, att ta in elitviner från Saint-Joseph och kränga lådvis kräver en del mod, inte något pokerspelande Martin saknar kan man tänka.
Skall man tala 'prismässigt överkomligt' måste man också nämna
Muscadet i sammanhanget, "Årets Djävla Brakfynd" måste det snabbefordrade såsvinet från Sauvion bli, så bra för sina futtiga slantar har jag aldrig sett maken. Rent, snyggt, jordnära ambition med respekt för terroir och klassiskt driv, enda vinerna som kan konkurrera i pris/prestanda är en och annan Côtes du Rhône. Man får hoppas att hela buketten behåller sin låga prisprofil, jag är lite trött på kostnadsexplosionen.

Även andra drycker och en del äta är värda ett eget omnämnande,
Hoppin' Frog med sin Hoppin' to Heaven satte ett nytt hack i bänken och visade att öl kan vara lika vässad och personligt färgad som vilket bra vin som helst. Det krävs handlag i samma utsträckning att uttrycka humle & malt som att uttrycka druva och terroir, att göra en kryddig parfymerad bukett med lagom alkohol och perfekt balanserad beska är lika stort som att få till ett balanserat vin. Dessutom kan man dricka någon liter utan att klappa ihop i soffan, något som är knepigt med en 16.5% Grenache. "Årets Öl" går utan minsta tvekan till grabbarna från Ohio.

UrbanDeli_114

På äta-sidan får Urban Deli ett hedersomnämnande med sin unika kvalitetsprofil och sitt själfulla sortiment. Det blir inget pris i egen kategori, jag har lite svårt för den väl medvetna "Sofo-Hipster med Assecoar-vänstertouch™-känslan" de odlar - det sagt, hade butiken legat i NYC skulle jag svalt det med tryne, svans och allt (ergo, det säger mer om en vresig Punkare än om UDs klientel).

timthumb.php


"
Årets Mat" får istället gå till Mathias Dahlgren, en restaurang som går från klarhet till klarhet, skärper knivarna och bjuder på exceptionell mat utan effektsökeri, larv eller snobbism. Matsalen med personal och Mathias själv i köket (han är väl en av de få som blivit riktig posterboy som fortfarande rör med slevarna) formligen osar professionalism, hjärta och underfundighet. Exakta kombinationer, balans och inte ett enda stolpskott eller ens en riktig svacka under hela stora avsmakningsmenyn är mycket imponerande, det är i Punkarns bok Stockholms (och troligen Sveriges) absolut bästa restaurang (jag har ännu inte ätit på Fäviken och i kontrast till de flesta tycker jag F&L inte är i samma klass som Dahlgren).

Nu har 2012 en undersida också, en sorgkant som i ärlighetens namn måste avhandlas också tyvärr. "
Årets Övergrepp" måste gå till tragedin med mega-vaskningen av sex årgångar Gianfranco Solderas Brunello. En sur före detta anställd lät 60.000 liter förstklassig Brunello rinna ned i avloppet - man får hoppas brunråttorna hade en riktigt kul kväll i alla fall. Tack och lov verkar det inte vara en efterbörd av "Brunellogate" eller allmän maffiainblandning, bara mänsklig svaghet och italiensk långsinthet.

En annan form av övergrepp är den besvärande ovanan att klä medelmåttiga viner (läs: bubbel) i hallick-kostym och ta ut fyra gånger för högt pris. Ärke-exemplet är
Armand de Brignac, men årets "Årets Fultjut i Fulkostym" går till larvet Hatt & Söner, ett svenskt initiativ att sälja skräp i glansingt papper. Gör om och gör rätt.
(sen braklapp skall tilläggas att Elvis inte ställt sig helt avvisande rörande andra produkter, det kan vara en engångsföreteelse så vidare analys måste till - men så länge motsatsen är bevisad gäller mitt omdöme)

worlds-most-expensive-wine


Samma larv, fast i betydligt mer sofistikerad form har en av mina absoluta favoriter börjat ägna sig åt.
Penfolds & Peter Gago verkar ha tappat greppet med sin nya 'harmonierade' prisprofil vilket sätter Bin 707 i prisläget 1500:- och Grange i det dubbla, en aggressiv inbrytning på den lukrativa ultra-exklusiva oligark-marknaden i Ryssland & Asien. Prisbilden kan man väl acceptera för de unika Block 42, Bin 60A & Bin 620 men för vanliga Bin 707 & Grange blir det lite Bordeaux-löje över hela härket. Nu tog tokerierna en mycket speciell vändning med "The Ampoule Project", ett försök att göra objekt av vinerna som appellerar till det superrika segmentet för att dra med sig det övriga sortimentet prestige- och prismässigt in i stratosfären - givetvis presenterades The Ampoule i Moskva, var annars?

"
Årets geschäft när det är som sämst" går till Penfolds för "The Ampoule Project" och försäljningen av ett litet vinpaket för 1.2 M£ med influgna vinmakare och annat larv. Det finns en lätt stank av hybris i Penfolds attityd numera, hoppas konsumentvinden tar den djävla torpeden och skickar den rätt upp där den hör hemma - det är så djävla öst. Det är inte utan att man mest vill ge sådana som Claire Michel en stor blöt puss, de glömmer inte vad det verkligen handlar om - vad som kommer att överleva upp & nedgång och oss alla. Penfolds får min alldeles egen Punkarhälsning i hopp om bättring.

Så, gott nytt år på er alla andra.


-- Winepunker

Comments

Berglin gör det igen

berglins-l_r_961516a


Inte nog med att karln läser FV regelbundet, han har
exakt samma upplevelseregister som alla andra äkta vingeekar. Numera när de exklusiva lanseringarna går via webben har vi väl alla slutat köa men lite masochistiskt nostalgisk blir man i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Man skall passa sig...

Pasted Graphic


Mitt
absoluta hatobjekt #1 alla kategorier produktplaceras med närmast obehaglig tydlighet i Ridley Scotts senaste rulle Prometheus. Djävulens utsöndring har en central roll i en nyckelscen där Michael Fassbenders android bjuder Logan Marshall-Green på ett bara aningen spetsat dricksglas med Blanc de Blancs. Det förväntade resultatet låter inte vänta på sig, alla som provat vet effekterna av galet marknadsförd bling-bling dricka, man blir nästan som förbytt.
Dessutom, skulle någon få för sig att bli amorös med frugan/flickvännen efter en flaska skall man ha i åtanke att det blir obligatorisk calamari till frukost; en djäva massa calamari…
Sensmoral: Akta er för Armand de Brignac, speciellt när någon bjuder.

Filmen då? Jo, strålande scenografi, anständig regi,
Noomi Rapace & Michael Fassbender är mer än bra men manus är skrivet av en apa (och musiken är gjord av en sadistisk fjolla). Som helhet lyckas de sjabbla bort det mesta faktiskt, alltför mycket i filmen präglas av Damon Lindelof (författare till LOST, go figure) som blajjar till det. Man saknar Dan O’Bannon väldigt mycket.

-- Winepunker

Comments

Asparagusto

IMG_1221


AK är en rätt kul filur. Med en resväska absolut nyskördad vit sparris av absolut högsta kvalitet smet han över gränsen tillbaka till fosterlandet och bjöd resolut in till en
Asparagusto. Upplägget var enkelt, AK & M stod för lokal, nykokt & nysmugglad sparris, lite lufttorkad skinka, hollandaise, skirat smör och hyvlad parmesan, gästerna tog med sig lämplig dryck. Vi åt oss alla tvärmätta på vit sparris, det kändes lite mysko efteråt, kroppen reagerar på lite udda sätt men gott så in i helvete var det…

Just det, till allt drack vi lite saker som sagt.

IMG_1223IMG_1229


Chardonnay Meerdael
Flandern, Belgien
Citrusstinn doft med massor av mineral. Knastertorr smak med lätta parfymerade drag, stram och ren.
Betyg:+

Belgiskt bubbel, vaffan!

Wachenheimer Rechbächel (PC) 1999
Dr Bürklin-Wolf, QmP Spätlese Trocken, Pfalz, Tyskland
Till en början lite instängd med svavel och kartong, men det vädrar ur på någon minut. Sedan kikar kryddor och mineral, petroleum & blommor fram, en del citrusskal, den känns mogen men fortfarande fräsch. Den är ren & snygg i munnen, bra mineral och liten fin fetma, lite krossad sten, rabarber & honung. Den är mogen men fortfarande vansinnigt vital.
Betyg:++

IMG_1224IMG_1225


Würzburger Stein Silvaner 2010
Juliusspital, QmP Kabienett Trocken, Franken, Tyskland
Väldigt blommig doft, syrén och tvål, rosor och grapefrukt. Fet & aromatisk i munnen, lite bitter och gulfruktig med en näve krossad sten, mogna gula plommon och bitterhet i svansen. OK, men det är Silvaner...
Betyg:+

Grüner Veltliner Smaragd ”M” 2005
FX Pichler, Smaragd, Wachau, Österrike
Mogen doft med inslag av vax & ylle, grillad citrus, petroleum och fet kryddig pepprighet. Den är lite off-dry, eldig med fruktsöta drag, kryddig och ganska aromatisk. Lång med antydan till bränt socker i eftersmaken i ganska maffig stil. God, rik & ambitiös.
Betyg:++

Château Montelena Chardonnay 1999
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Väldigt mogen doft, brynt smör med Crème brûlée, fat och gula äpplen. Bra syror i smaken, harts & gul frukt, rik med plommon och liten kryddig ton av arrak eller anis. Den är mäktig & smörig både i doft & smak men känns förvånande mogen, det fins till och med liten gisten känsla. Jag trodde snarare att den var från sent 80-tal, den är lite för gammal men fortfarande rätt god.
Betyg:+

IMG_1227


Riesling von der Fels 2009
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Lite neutral doft, örtig & bladig med massor av mineral, en del gröna pärontoner kikar fram under citrusen. Smak med fräscha syror, spritzig med rabarber och ren mineral, lite gröna toner i munnen också. Den känns lite stum och oförlöst ännu, har den tunnlat månne, eller bara inte hunnit skaka av sig gröngodiset ännu?
Betyg:+(+)

Dellchen 2008
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Örtig & kryddig doft med skiffer & flinta, ganska aromatisk och lite skönt blommig, antydan till honung och lite bivax. Smaken är lätt spritzig, fylld av citrus & lätt skalbittra toner, rik & snygg med frasiga exakta syror. Lite persikor och lime i svansen, skitbra på alla plan. Härligt exempel på hur det går att lyckas med ’08 om huvudet är rätt påskruvat.
Betyg:+++

Forster Ungeheuer ’S’ 2010
Weingut Geheimer Rat Dr. von Basserman-Jordan, QmP Spätlese Trocken, Forster Ungeheuer, Pfalz, Tyskland
Mineraler och flintkross i doften, lite grön ännu, örtig med lite tropisk frukt. Spritzig, höga syror i smaken, ung & med liten grön ton, massor av flinta & liten bitterhet i eftersmaken, aningen restsötma finns där också. Det känns som den skulle må bra av lite tid i källaren.
Betyg:+(+)

IMG_1230IMG_1231


Dry River Chardonnay 2008
Dry River Wines, Martinborough (Wellington), Nya Zeeland
Härlig och snyggt fatad doft, eken är ganska påtaglig men exklusiva och nyanserade. Fin citrus & mineral, lite skiffer & flinta. Bra syror i smaken, exakta och riktigt fint vässade, massor av citrus & fina fat, lång och ganska elegant med bra nerv. Om faten kan krypa in lite i vinet är 3+ inom räckhåll, det är seriöst bra.
Betyg:++(+)

Würzburger Stein Silvaner Grosses Gewächs 2010
Juliusspital, Franken, Tyskland
Galet mättad med hyacint, blommor & lite hav/tång, bröktydlig Silvaner. Spritzig smak, vitpeppar och kryddor, liten ton av karamell och fin mineralitet i svansen. God, och uttrycksfull men inte riktigt min grej, tveklöst hög kvalitet dock.
Betyg:++

IMG_1233IMG_1234IMG_1236


Barbaresco Vanotu 1996
Pelissero, Barbaresco, Piemonte, Italien
Lite kul skitig doft, målarlåda och svala örtiga toner, fina röda bär, liten mynta och hallon, hyfsat utvecklad och riktigt läcker. Massor av fin röd frukt i smaken, fina tanniner, sandiga & breda. Den är lång & läcker, snyggt kryddig, lite läder och härligt utvecklade skogiga drag. Seriöst gott, men kommer absolut att växa vidare. Jag trodde den var betydligt yngre.
Betyg:++(+)

Sommarovina Sassella 2009
Mamete Prevostino, Valtellina Superiore DOCG, Lombardiet, Italien
Doft av hallon, fräsch med örtiga toner, lite köttiga röda körsbär, aningen rökigt anslag. Smak med trädgårdshallon, röda körsbär, fina syror, jordgubbe och sandiga markerade tanniner. Elegant och lite läckert saftig svans, god men en känns aningen enkel.
Betyg:+

Enriques & Enriques, Boal 1954
Enriques & Enriques, Boal, Madeira
Ärketypisk doft, acteon, styren klister och krossade nötter & harts, vässad med klassiska syrliga aromer. Smaken är söt, närmast Malmesy-söt, nötig med rena syror, choklad och packad med kryddig komplexitet. Alldeles strålande, klassisk Madeira när den är som bäst.
Betyg:+++

En perfekt avslutning på en jäkligt udda övning, tackar AK & M!

-- Winepunker

Comments

…Länge leve Winepunk!

Av olika skäl (djävla Apple) måste Winepunk.net stöpas om, hela den använda teknikplattformen skrotas av Steves underhuggare nu på försommaren så Punkarn har i panik tvingats att hitta en ersättning. Ersättningen blir (givetvis, vad kan vara roligare än sätta upp och mecka sig gul med Apache) att härbärga hela härket själv hemma i ladan, då har man kontroll över allt och halkar inte ned i smeten när onda företag bestämmer sig för att stänga tiotusentals bloggar och andra websidor.

Alltså, ha lite tålamod om saker inte ser så snyggt ut eller funkar som vanligt, är något helknarkat kan ni gärna höra av er till klagomuren eller slänga upp en kommentar. Kommentarerna är för övrigt nya (jag inte använt
Disqus förut men det verkar solitt) för mig men ser ut att bete sig anständigt.

Alla gamla inlägg hittar ni
här (’Gamla Winepunk’ till höger bland länkarna), tyvärr lyckades jag inte rädda alla kommentarer, något jag skall ta upp med Apple (läs: skicka bomber).

För att fira att jag inte totalt blåste en säkring (och lugna nerverna på C efter allt svärande) när ACLerna ställde till det på min urgamla sura MacMini drack jag & C en bättre sak till kossan från Urban Deli.

Comfort Drinking™ a’La Punk, Glaetzers i särklass bästa Syrah/Shiraz från det riktigt stora året 2005 fick bli kvällens belöning.

IMG_1111


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Läcker och tät doft med massor av perfekt mogen svart och röd frukt, en härlig kompott med röda körsbär, hallon och bitter choklad, lite tobak & kaffe tittar fram under mattan av frukt. Faten är tydliga, drivande men samtidigt snygga, efter hand utvecklas lite charkuterier & undervegetation, antydan till mynta finns där också. En liten grön ton visar sig under kvällen, något jag inte känt vid tidigare tillfällen.
Smaken är rik och silkig, tanninerna är i absolut världsklass och frukten exemplarisk, de gröna tonerna går inte att hitta i smaken. Den är packad med hallon, surkörsbär och lakrits, bitter djävligt dyr choklad och en hel del pepprighet. Balansen är oklanderlig, perfekta tanniner i svansen och exemplarisk längd. Uttrycket är maxat, rent & läckert. Snygg, dyr & snuskigt sexig med fin framtid men den lite gröna tonen i doften drar ned betyget, den här gången blir det bara 3+.
Betyg:+++

Det är fenomenalt gott men saknar spetsen från senast (
för ett år sedan blev det 4+), initialt var den ganska stum med en tvekande framtoning och de gröna aromerna som tittade fram ställde till det. Smaken däremot håller måttet, kalla det flodhästar i balettkjol eller lättfotade elefanter, brutal kraft & finess i perfekt harmoni. Det är djävligt gott och djävligt snyggt, inte ens alkoholen på 14,5% stör det minsta.

IMG_1112 IMG_1113


Dessutom, en av de roligare spriterna från
Populaset på Kalaset (se gamla bloggen) får ett alldeles eget omnämnande.

Lustau Brandy de Jerez Solera Gran Reserva
Lustau, Jerez e la Frontera, Finest Selection
Rik och kryddigt rökig doft med melass och äpplen, apelsinskal och crème brûlée, enormt komplex och intressant på närmast provocerande sätt. Den är eldig & häftig, maffig och lättbegriplig trots alla lager på lager av kanel och kardemuma. Smaken är rik eldig (40%) och bred men med en underliggande stramhet, den är kryddig och stinn av kaffe, peppar (?!) och bränt socker i enormt inbjudande stil. Detta är en riktigt kul sak både för nybörjare och gamla veteraner. Fan, det känns som storebror från 1977 måste beställas.
Betyg:+++

Jag hade inte en aning att
Lustau gjorde sprit (Sherryn känner jag givetvis till även om Sherry dricks lika ofta hemma hos Punkarn som det dansas naken Flamenco i grupp), att den dessutom håller världsklass var en mycket positiv överraskning. En sak kan man säga om Populaset i alla fall, de upphör inte att förvåna en stackars Punkare.

-- Winepunker

Comments