Bloggarna

Flaccianllo della Pieve

thumb_IMG_4960_1024


Elitsangiovese med progressivt mer fat och en utveckling från en vingård med inslag av gröna druvor till 100% Sangiovese från flera gårdar är väl knappset i linje med de rådande hipstertrenderna. Inte förvånande att just
Barolista skulle ställa upp 12 magnum från 1985 och framåt för avsmakning, en genomgång av Flacianello della Pieve från Fontodi jag aldrig varit i närheten av tidigare. Efter lite arkeologi visade det sig att jag hade fem årgångar under bältet, toppen var 1990 - en strålande årgång som visade på en del trötthetssymptom när den sista flaskan gick för drygt två år sedan, Hela mitt 1990-lager var inköpt på Bolis 1994 och sedan dess legat på rygg under utmärkta förhållanden. Jag måste säga att jag hade en del onda aningar trots de större buteljformatet, man kunde misstänka att en del av vinerna borde visa på krämpor - vi vet alla hur för gammal supermogen Sangiovese med massor av fat kan balla ur med för lång lagring.

thumb_IMG_4942_1024


Flaccianello Della Pieve
Tenuta Agricola Fontodi, Conca d’Oro, Panzano, Colli Toscana Centrale IGT, Italien

1985
Väldigt utvecklad doft, nypon & burktomat i lätt volatil stil, fudge & kola, tyvärr muggig & burkig, känns väldigt trött och kokt. Rödfruktig och uttorkad i munnen, alltför mogen med sälta och lätt skitigt pälsig ton, den är skakad på något sätt misstänker jag, känns som den är lagrad i alltför varm miljö.
Betyg:-

Det började inte bra - här har vi ett exempel på precis vad jag oroade mig för, en solbakad, muggig och alltför gammal sak där frukten torkat ut och vinet börjat falla isär. Felaktigt lagrat? Kanske, känslan är inte enbart ‘för gammal’ - något annat är knas också.

1988
Fatig & kryddig doft, lätt fudge, mörk torkad frukt, fina kryddor och en del slånbär. Utvecklad i munnen, kryddig med mineralitet och liten sälta, lingon och en del torkad röd frukt. Svansen är lite väl uttorkad tyvärr, aningen kantig avslutning. God, men klart på väg mot en skintorr ålderdom.
Betyg:+

1990
Koncentrerad och till en början lite stum doft, mörk frukt, choklad och lingon, mörka plommon i ganska kryddig stil, utvecklar lakrits, fudge och en liten puff av mynta. Utvecklad och rakryggad i munnen, bra djup, mineralitet och fina sandiga tanniner. Lång med salmiak & torkade örter i svansen, stenkross och kakao i eftersmaken. God och väldigt snyggt utmognad, betyget är snålt.
Betyg:++

Detta är väldigt långt från den
1990 jag drack på helflaska för ett par år sedan, här har vi behaglig mognad och komplexa kryddor - inget att lagra vidare men inte heller gisten på något sätt.

1995
Mörkfruktig doft, utvecklad med svarta körsbär & plommon, liten sval mynta, rätt rejält fatad men det är ändå snyggt hanterat, tyvärr kikar en liten puff av tomat fram efterhand. Bra tät frukt i munnen, solvarm och mogen, kanske väl utvecklad, frukten är aningen torr i stilen, sandigt sträv textur, örtkryddig svans med bra längd & ett uns karamell. Betyget är genröst.
Betyg:++

1997
Solvarm doft med karamell, feta & täta solmogna körsbär, lite målarlåda och choklad, komplex med lakrits & stenkross, lätt pälsig och vild ton. Rik & utvecklad i munnen, solvarm högmogen frukt, ganska bastanta tanniner, rätt läcker i sin solbakade kostym, len och eldigt lång med kaffe, stenkross & melass i svansen. Den är snygg, men jag föredrar en lite svalare stil.
Betyg:++

1998
Rökig doft, plommon, lingon & biggaråer, läckert fokuserad & parfymerad med elegans, tapenade & sval mynta, den bygger på fräschör och fokus snarare än kraft. Läckert svartfruktig i munnen, vässad med klass & exakthet, körsbär, lite mörk choklad, läckert liten bitterhet och rakryggad & sval struktur, syrligt skärpt i eftersmaken. Oerhört seriös, en klassiker.
Betyg:+++

1999
Lite stum doft, aningen djurisk med svart frukt, lite mineral och slånbär i ganska dov stil. Sval & sträv i munnen, rätt kärv med söta körsbär och kanel, sandig & kakaobitter, tyvärr aningen oren, syrorna är snygga men den känns lite kantig, betyget är generöst.
Betyg:++

2000
Tät doft, lite balsamisk, mineralitet och svarta körsbärsfrukt, choklad och slånbär, aningen fudge & kola, känns rätt solbakad. Bra, förvånande ren frukt i munnen, svarta körsbär, kakao & lite undervegetation & stenkross, känns väldigt sydländsk med solvarm & eldig svans. God, men aningen atypisk med all markerad värme. Betyget är lite snålt.
Betyg:++

2001
Intensiv doft, körsbär, kakao & lite bitter choklad, en puff sval mynta & snygga fat, mäktig & maffig med finlemmad lakrits, kaffe & parfym, den drar närmast åt gran på kul sätt. Tät, vuxen & sträv i munnen, läckra körsbär & slånbär, kakaosträv textur, fin mineralsäta, senkross & finstämda kryddor i svansen. Lång & strålande sammansatt.
Betyg:+++

2004
Oerhört besynnerlig doft, paprika & stjälk, rotfrukt & rå potatis, den doftar närmast slipdamm, som en Gentiane närmast (den ökända & dödliga spriten från Valais), helt mysko. Stjälkig även i munnen, snål med mineralsälta & strama syror, svår och allmänt obegriplig. Som om man kört med 100% hela klasar - utan druvorna.
Betyg:0

2006
Underbart nyanserad doft, rik & sexig frukt, mörka körsbär och liten mynta, ungdomlig spänst med lingon & blå plommon, intensiv och vässad i väldigt ungdomlig stil. Tät & rik i munnen, intensiv med kraft & stadiga tanniner, kaffe & kakolika toner, lingon & slånbär, strålande med klass & kraft. Den här har en lång framtid.
Betyg:+++

2010
Nämmenvaffan!! Korkad till max, känns tjock och intensiv men tyvärr helt trasig.
Betyg:-

thumb_IMG_4944_1024


Sammantaget är det bättre än jag förväntade mig, dessutom har stilförändringen runt 2000/2001 varit av godo. Att plocka den bästa frukten från flera lägen och kötta på med 18/24 månader ny ek funderar förbluffande bra. Med undantag för den helt skruvade 2004 (det bara måste vara något slags fel där, det är ju en mutant!!) känns årgångarna från ’00-talet både bättre sammansatta
och mer personliga än ’90-talet, handlaget är exemplariskt och harmonin strålande. Ekbehandlingen kryper in i vinerna på mycket behagligt sätt, dessutom är druvmaterialet väl uttryckt trots ambitionsnivån. Det är helt enkelt varken överkoncentrerat, sönderfatat eller klumpigt - bara gott.

thumb_IMG_4948_1024 thumb_IMG_4951_1024
thumb_IMG_4954_1024 thumb_IMG_4956_1024
thumb_IMG_4957_1024 thumb_IMG_4966_1024


Man tackar
Barolista för viner & arrangemang - och Djuret för maten.

-- Winepunker

Comments

Orange Is the New Black??

thumb_IMG_4838_1024


Spoiler-Warning: Nej, det är inte guds gåva till mänskligheten, men enstaka viner var faktisk mer än godkända.

thumb_IMG_4836_1024


Jag har under lång tid haft ett mycket skeptiskt förhållande till så kallade orange viner, mer eller minder länge skalmacererade saker på gröna druvor. Trots tokhypen i svansen på naturvinscirkusen och bloggosfärens i stort sett enhälliga hyllningar har
Punkarn förhållit sig, tja, “avvaktande” är kanske rätt ord. En del har provats, främst från Georgien, lite från Balkan och ett gäng från Italien med Gravner & Radikon i spetsen - jag bara gillar dem inte. Kombinationen av ofta volatila drag med strävhet och en oxidativ frukt klickar inte - harts kan kännas bra med rätt sötma eller underliggande fräschör - tanniner är finemang om det finns glädje i frukten. Jag går bara inte igång på orange viner.
Men, skam den som inte utmanar sina väl underbyggda erfarenheter.
Finare Vinare skulle hålla en genomgörare av diverse produkter i Munskänkarna, AK bjöd in som gäst och Punkarn klev ned i kaninhålet med öppet sinne.

thumb_IMG_4839_1024 thumb_IMG_4840_1024 thumb_IMG_4842_1024


Sonne N°4, Trauben, Liebe und Zeit 2013
Strohmeier, Lestein, Steiermark, Österrike
Djup doft, aningen vaxig med viss eldighet, känns lite spontanjäst med aromatiska kryddor, en puff av curry & belgisk öl, den utvecklar efterhand tång och till slut kikar mosade vinbärsblad fram. Bra fräschör i munnen, rena syror, aromatisk och lätt sträv med citrus och gröna örter, liten uttorkad hartsig ton i eftersmaken. Rätt god. (Sauvignon Blanc)
Betyg:+

Serragghia Bianco Zibibbo 2013
Bini, Pantelleria, Italien
Ser ut mest som rotmos uppblött i vatten. Doft av mynta, blommor och citrussuckat, lite apelsinskal, humle och persikor, en del fruktcocktail och burkpersikor, nästan mangolikör på ganska besynnerligt vis, muscaten slår igenom, den blir efterhand besvärande parfymerad. Dämpad strävhet i munnen, kvitten och torkade örter, gul stenfrukt och apelsinskal, liten beska i svansen. Anständig, men alltför godisbetonad och parfymerad för min smak, syran är dessutom lätt volatil och spretig. (Moscato di Alexandria)
Betyg:0

Porta #2 (2011/12)
Zsolt Sütö, Strekov 1075, Slovakien
Spontanjäst doft men med fräschör och snärt, lite humle, vax & torkade örter, suckat, fönsterkitt och krossade fräscha äpplen. Behagliga syror i munnen, kryddig med balanserad strävhet, suckat & gula plommon, bara aningen och snyggt oxidativ med gröna äpplen, nötig känsla med fin harmonisk rondör, lätt vaxig eftersmak, floral avslutning utan att bli det minsta övetstyrd. Riktigt lyckad, dessutom god. (Welschriesling, Grüner Velitliner)
Betyg:++

Förvånade bra och härligt personlig i en stil som känns väl avvägd helt utan effektsökeri. Så här borde alla orange viner smaka.

thumb_IMG_4841_1024 thumb_IMG_4843_1024 thumb_IMG_4844_1024


Ines in White 2009
Roxanich, Nova Vas, Istrien, Koratien
Lätt oxidativ doft, nötig med aningen övermogen mango, nästan drag av botrytis, vax & lätt mineral, en del suckat, söt parfym, liten avvikande osund ton - efterhand kikar det fram burkchampinjoner och jordiga aromer. Torr i munnen, höga syror, sträv och ganska oxidativ, kärv & markerat ogin, drag av övermogen och härsken exotisk frukt, suckat och gammal passionsfrukt. Den går ganska mycket i otakt. (Pinot Gris, Pinot Blanc, Sauvignon Blanc, Riesling Italico, Verduzzo, Friulano, Glera)
Betyg:0

Vodopivec Vitovska 2010
Vodopivec, Sgónico, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Kryddig och lätt stenig doft, grön papaya och en hel del latex & fogmassa för våtutrymme, flintkross till max och lite byggdamm. Viss strävhet i munnen, apelsin, plommon, kvitten & grapefrukt, ganska aromatisk med liten eldighet, känns väldigt torr och minerladriven i slankt och kompromisslös stil. Väldigt sträng, men den funkar. (Vitovska)
Betyg:(+)

Princic Bianco Trebez 2010
Princic, Oslavia, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Väldigt oxidativ i doften, aprikos och nötter, suckat & vax, tyvärr massor av etylacetat, rena limtuben tyvärr, dessutom aromhumle. Torr i munnen, hanterbara tanniner, ganska tät med viss apelsinskal, osannolikt nog är det etylacetet även i munnen, det gillar vi djävlar i mig inte! (Chardonnay, Sauvignon Blanc, Pinot Grigio)
Betyg:-

thumb_IMG_4845_1024 thumb_IMG_4847_1024


Radikon Ribolla Gialla 2004
Radikon, Oslavia, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Nötig doft, massor av möbelpolityr, vax & volatilt anslag, lätt oxidativ med viss eldighet, torkad pomerans & nejlikor, rätt kul doft men all vax & kemi är lite störande. Syrlig i munnen, sträv med markerad beska, slånbär och kvitten men utan någon som helst cham, rödvinskänsla men saknar stoppning för att stå upp mot tanninstrukturen, frukten känns uttorkad och besynnerligt övermogen. Direkt grov eftersmak. (Ribolla Gialla)
Betyg:0

Gravner Anfora Breg 2004
Gravner, Oslavia, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Eldig doft, harts och lätt parfymerat kryddig ton, nötig med torkade örter och kardemumma. Rondör i munnen, ganska låga syror med klart alkobitter kropp, kryddig och rätt skalbitter, harts och stjälkig textur, alkoholen slår igenom och ihjäl vinet (14,5%). Inte kul, men i förväntad stil. (Sauvignon Blanc 45%, Chardonnay 15%, Pinot Gris 30%, Riesling Italico 10%)
Betyg:0

Sammantaget är det inte så illa som jag nog hade väntat mig, men heller inte så bra som jag hoppats. Båda storheterna
Gravner med sin lite överstryka alkohol och Radikon presterar väl som väntat och tidigare upplevt, det bara funkar inte i min gom. Porta #2 däremot är ett riktigt vin, en egen och uppkäftig tolkning med fräschör och komplexitet som ger mersmak - dessutom funkar Strohmeier förbluffande bra, den har till och med någon slags (vad man normalt menar med) druvkaraktär kvar, det finns några knölade vinbärsblad djupt nere i glaset.

thumb_IMG_4837_1024


Jag tror jag kommer att har ungefär samma hatkärleksförhållande till
Orange viner som till Sherry - ibland riktigt gott, oftast rätt intressant, alltför ofta oangenämt, nästan aldrig köpt.

Men, tack i alla fall
Finare Vinare för provningen och AK för inbjudan, lärorikt var det - minst sagt.

-- Winepunker

Comments

Extranummer

IMG_1653


Efter att ha blåst topplocket när vi
jämförde Hatt et Söner mot de andra BdB från 2004 lättade vi upp stämningen med några andra skojjigheter. Elvis tvingades med oväntad hjälp från personalen på Grappe att stå för i mitt tycke kvällens vin, av misstag öppnade de en magnum som inte alls var tänkt att drickas den här kvällen.

Vilmart & Co Cour de Cuvée 1998 (magnum)
Vilmart & Co, Rilly-la-Montagne, Reims, Champagne, Frankrike
Fatig och snyggt utvecklad doft med karamell, kryddor och grillad citron, sexigt parfymerad, rik & enormt inbjudande. Bred i munnen, fina exakta syror, fokuserad och enormt läcker i utvecklad stil, snygg kryddig avslutning och strålande längd. På topp!
Betyg:+++

Står man pall för faten är
Vilmart ofta galet läcker, Cour de Cuvée, Grand Cellier d’Or & Grand Cellier Rubis är alla säkra kort. De är enormt inbjudande, vänliga och lättbegripliga, bara att tanka.

En rejält premoxad
Krug 1996 sänkte humöret en aning, jag gissade på en 1979 av något lite enklare utan dosage. Trist, men jag har hört en del om problematik kring just Krug 1996, det är vist inte första flaskan som är knas (själv har jag inte sprungit på någon defekt, det var dock ett något år sedan jag provade den senast).

Lite äldre saker som Jan grävde fram ur gömmorna följde:

IMG_1654


Montebello Brut 1975
Château de Mareuil-s-Aÿ, Aÿ, Champagne, Frankrike
Enormt utvecklad & mogen doft, läder & karamell, choklad, mandel, nougat & grillad citrus, lite toner av champinjoner & svamp, skogsbotten & barr. Mycket dämpad mousse, skogiga toner även i smaken, bokna äpplen och karamell. En härligt åldrad godsak, den hänger ihop fint trots lite krämpor.
Betyg:++

IMG_1656IMG_1657

Veuve Verrier & Fils, Cuvée Royale Selected Dry 1928 (halvbutelj)
Château de Mareuil-s-Aÿ, Aÿ, Champagne, Frankrike
Galet mogen doft, volatil med lite klister & harts, den utvecklar efterhand tjära och karamell. I munnen är den sinnessjukt mogen, höga rena syror men en del klistertoner stör, dämpad mousse och en undflyende lätt sträv känsla. Givetvis för gammal, men samtidigt kul eftersom den inte totalt faller samma under de första femtom minuterna. Att den sedan ser ut som om någon fimpat i glaset gör ju inte saken bättre tyvärr. Betyget är väl tilltaget men den var ju rätt god på något slags metaplan.
Betyg:+

Avslutningsvis ett rödvin att kontra alla gnisslande syror med:

IMG_1655


Barolo Brunate 1997
M. Marengo, La Morra, Barolo, Piemonte, Italien
Expressiv doft, spearmint och oregano, elegant kryddig med toner av nypon & hallon, lite köttigt komplexa övertoner, ärkeklassisk och skitläcker. I munnen är den sträv, finkorniga tanniner, lätt lädersnöre & finlemmad röd frukt, bra koncentration och enorm längd. Köttigt kryddig eftersmak, hallon och lite fikon. Spektakulär.
Betyg:+++

Tack allihop för en helkväll.

-- Winepunker

Comments

Hatt et Söner vs. The Rest

Ibland dyker det upp saker snett från vänster och sätter sig i skrovet av fördomar man byggt upp under åren. En fantastisk rom i en förpackning som gjord av Homer Simpson har skakat min värld de senaste två åren, en lyxig stjärna i en ruggig kostym som förtjänar respekt trots pris och slammer i marknadsföringen.

Sedan finns raka motsatsen också, de där produkterna man intensivt önskar aldrig skulle gjorts, där yta och påklistrad 'exklusivitet' är allt men innehåll saknas eller är så dåligt att man rodnar. Vi har här årets vinnare i den oglamorösa kategorin måste jag nog säga.

Forumet
FineWines och Vintomas hörde av sig med ett litet projekt - efter en del mummel & grumsansdes rörande en 'ny' producent i Champagne med ganska aggressiv prisprofil och det något udda namnet 'Hatt et Söner' beslutades att ställa upp en radda BdB 2004 i jämförande provning. För att ge produkten en chans blev det givetvis halvblint, alla övriga viner billigare eller betydligt billigare än de 899:- Hatt et Söner kostade, ordningen var nogsamt dold av Grappes personal.

Bakgrund kan man läsa om
här, längst ned på Tomas inlägg.

IMG_1642IMG_1644IMG_1645


Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2004
Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike
Ganska skärpt doft, floral med toner av fat & en del karamell, äppliga drag med en del flinta, lätt parfymerad. Bra mousse, ren & ganska snygg men tyvärr lite otydligt, gräddig struktur i klassisk Cramant-stil, svans med citrus & mineral. Rätt OK.
Betyg:++

De Saint Gall Blanc de Blancs Brut Premier Cru 2004
De Saint Gall, Champagne, Frankrike
Ren & ganska utvecklad doft med mineral & citrus, lätta florala drag, syrén och citrusskal. Elegant i munnen, ren & bra med fräschör, citrus, röda äpplen & mineral, exakt & lyxigt krämig mousse. Fint stram och mineralrik svans. God.
Betyg:++

Detta är makalöst bra för sitt pris, jag placerade den med självklarhet på tredje plats den här kvällen. Gruppen satte den
främst, rätt bra jobbat för ett 299 sekiners bubbel.

Deutz Blanc de Blancs 2004
Deutz, Champagne, Frankrike
Lite neutral doft, mineral, flintkross & lite asketiska drag, aningen grillad citron & grönt äpple. Lätt äpplig smak, citrus & örter, krispig men lite anemisk svans med lätt bittra drag. Kan kanske klättra till en + med tiden.
Betyg:(+)

Den är rätt svår, samma betyg som
förra gången dock, årgången är inte up2snuff.

IMG_1640IMG_1647
IMG_1658


Hatt et Söner Le Grand-Père Prestige 2004
Hatt et Söner, Bergères-les-Vertus, Champagne, Frankrike
Lätt äpplig och anemisk doft, antydan till choklad, anständig mineral men dämpad med dov blommig överton. Citrus & en del mineral i munnen, lite grov och ostrukturerad med en del bittra toner i svansen. Krossad flinta & skalbeska i eftersmaken, nästan så man tänker på en Cava? Inte så kul alls faktiskt.
Betyg:0

Man tappar andan! Det är så beklämmande uselt med tanke på priset att käkarna krampar, grovt & trist som en budgetchampagne från reahyllan på Carrefour. Det finns inte ens någon underliggande baskvalitet att jobba upp sig från på det sätt Salon ibland kan vara i sin ungdom. Den här soppan är inte slank med potential, den är bara apkass. Klockrent sämst i min bok, betyget är närmast generöst.
Dessutom, flaskan! Metall-etikett i kitschig stil, tung miljöovänlig flaska dessutom - fan det är nästan
AdB-vibbar på den här. Ni, alla inblandande i den här soppan, gör om och gör för tusan rätt!

Cuvée l'Amateur (2004)
David Leclapart, Trépail, Champagne, Frankrike
Doft av gröna äpplen, lite cider och jästiga aromer, lite oren med besynnerlig doft av röda bär. I munnen är den utvecklad med drag av ylle i slank kostym, den har samtidigt en omogen känsla, kruttorr med en del bittra toner i eftersmaken, känns besynnerligt enkel. Ganska svår, minner om en torr Loire, lite Joly över hela härligheten. Stilen passar inte mig alls.
Betyg:0

Detta är nog
egentligen bra, det var enda vinet den här kvällen dom drog både bäst- & sämst-röster, men jag bara kan inte förlika mig med stilen. Lika lite som jag gillar Coulée de Serrant gillar jag det här, non-dosage är gruvligt knepigt.

IMG_1648IMG_1649IMG_1652


Pierre Peters Cuvée Specale Les Chétillons 2004
Le Mesnil, Champagne, Frankrike
Enormt rik och läckert utvecklad, fylld av karamell, grillad citron & honung, bred och expressiv med fat & läcker solmogen frukt, vinteräpplen. I munnen är den gul & glad, bred med läcker citrus, uttrycksfull och ganska mullig, nötter & mandel i svansen, lite nougat i eftersmaken. Skitgod!
Betyg:+++

Detta var min #1, apsmarrig och läckert lättebegriplig som en
Comtes de Champagne, solklar vinnare.

André Jacquart Blanc de Blancs Expérience 2004
André Jacquart, Vertus, Champagne, Frankrike
Blommig och enormt parfymerad doft, mineral & rosor, elegant & komplex med en hel del snygga fat. Härlig smak, exotiska toner med både lime, kokos, färsk ingefära & citrongräs, packad med mineral i ganska egen och personlig stil.
Betyg:++

Jag har aldrig varit någon fan av André Jacquart, men det har var bra. Lätt #2 i min bok.

Guy Charlemagne Mesnillésime Grand Cru 2004
Guy Charlemagne, Le Mesnil, Champagne, Frankrike
Asketisk och lite rökigt kartig doft, gröna äpplen, flinta, ozon & elektrisk urladdning. Lite platt mousse, känns slank & ganska enkel med gula äpplen och aningen obalanserad hög syra.
Betyg:0

Det gemensamma resultatet var slående,
Saint Gall, Pierre Peters & Jacquart höll alla hög klass och drog från alla deltagare de tre topp-placeringarna med undantag för några ströröster på Léclapart. Strukturellt solid och balanserad med hyfsad rikedom verkar vara receptet. Fem av sju satte Hatt et Söner som sämst, inte bara jag utgjöt mig med en del invektiv under kvällen. Man blir mest lite ledsen, vad rör sig i huvudet på dessa människor?

Mer om bakgrund och resultat hos
Vintomas här och lite annat matnyttigt på FineWines här, även Champagne & Mat har plitat några rader här.

Det provades några andra saker som måste nämnas också under kvällen, det kommer i ett annat inlägg.

-- Winepunker

Comments

Gott & Blandat

Klunk/Handpicked hade sortimentsprovning för någon vecka sedan, en hyfsat solid portfölj med en del riktigt starkt lysande stjärnor. Bra med kurs mot Skitbra är Wine & Soul, lite uttjatat från Punkarns håll men jag bara måste slå på trumman igen för CH by Chocapalha 2008 [++] - en underbart sval och nordrhônesk uppenbarelse på enbart Touriga Naconal och Quinta do Manoella VV 2010 [++(+)] - monstruöst koncentrerad men med balans och tanniner att dö för, kanske väl uppskruvad i dagsläget men med framtiden för sig. Sandra vet vad hon gör.

En annan som både levererar och snubblar är
Charles Smith & K-Vintners, The Creator 2010 [(+)] som brukar prestera är den här gången ogin och konstigt grönt stjälkig trots koncentration och packad frukt, det kan vara en tidsfråga men jag undrar, jag kände inte igen den alls. Å andra sidan är K , “The Deal” 2010 Syrah [+++] alldeles skitbra i blodig, råbiffig och elegant parfymerad stil, härligt komplex och inbjudande med undervegetation - Syrah uttryckt i perfekt syntes mellan Côte-Rôtie & Walla-Walla.

Helt andra djur är Elvio Cognos
Barolo Ravera 2007 [++] och Barolo Bricco Pernice 2005 [+++], härliga väldefinierade saker med rosor, mynta och fantastiska tanniner. Båda är strålade sammansatta med känsla och respekt. De är rätt olika visavi koncentration & elegans, men båda superba i sina respektive fack.

Men, det som
verkligen förtjänar en egen notis är något helt annat. Med risk för att vara tjatig, detta är det bästa Klunk/Handpicked har i sin portfölj, och det är inte ens ett vin:

Diplomático Ambassador
Destilerías Unidas, Venezuela
Rik och expressiv doft med intensitet och lite bränt socker, kryddig, kanel & kul ton av nejlikor och muskot, briljant fokus trots eldighet och bredd. Den är direkt aristokratisk under alla nötter & choklad, härligt vinös och komplex, en underbar kombination mellan Rom och exklusiv Madieira, fullkomlig och enorm.
I munnen är den givetvis eldig men samtidigt ren med kaffe, bränt socker och massor av dyra orientaliska kryddor, det finns en del anis & lakrits, men den blir aldrig publikfriande eller inställsam, bara komplex, intressant & fenomenalt djävla god.
Detta är en sanslöst bra, elegans kombinerat med vilja och kraft, undflyende kryddor - kardemumma & nejlikor - parat med fat värdiga en Petrus. Det är närmast galet gott.
Betyg:++++


IMG_1465IMG_1463IMG_1469


Dessutom, igår fick jag chansen att prova
Ridge Monte Bello 1992 [+++] igen, nästan en bättre butelj den här gången (supertack Ulrik) - Tät doft, rik & svartfruktigt fatig med lite smörfet känsla, tobak, stall & lite lagom funk, en del läder & dämpade kaffetoner. Smaken är tät med definierade syror, cassis & perfekta finkorniga sandiga tanniner, lite fruktsöt svans med antydan till tuggtobak & mocha, fullkomligt strålande.

Den sköt en annan favorit fullkomligt i sank, poff! bara,
Stonyridge Larose 2003 [++] är inte oäven, men hade inte en chans (tur som tusan provade vi den före mästerverket ovan) - Lite rökig doft med ceder, tobak, cassis och aningen örtiga övertoner, snygga fat och liten själkighet. Ganska höga syror i munnen, cassis & elegant svart frukt, ganska stram och snyggt örtigt slank. Fokuserad, exakt och läcker, de ibland lite gröna aromerna är inget problem här, de snarast berikar vinet. Ganska elegant med liten värme i eftersmaken, god.

Ny bekantskap var
Anthill Farms, Campbell Ranch Vineyard Pinot Noir 2010 [++] - En tolkning av Pinot från Kalifornien jag aldrig kommit i kontakt med tidigare. - Kryddig och lite eldig doft, snyggt skitig med hallon & körsbär i vild & aningen ’naturlig’ stil. Höga syror i minnen, körsbär, lite vild med citrustoner & salmiak, djäkligt god trots lite funky toner och antydan till MC. Sprittande och skrattande glad.

Fullständig sammanfattning kan man läsa
här. Tackar för det allihop.

-- Winepunker

Comments