Smaknotering

Gubbarna igång igen...

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa1


Igen, vi samlas alla för en genomkörare av stora viner med lite anständig mat därtill. E.T., Tuvan, Vinarskallen, AK, Excellensen, Lena och Punkarn själv laddade lite extra den här kvällen, och det visade sig bli bättre än på länge.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a94 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a95 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a96


Pinot Nero La Tartufaia 2012
Giulia Negri, Langhe (La Morra), Piemonte, Italien
Rödlätt doft, lingon & örter, mineralgrus i nästan vulkanisk stil, efterhand utvecklas hallon och en svårfångad parfym. Slank & svalt rödbärig i munnen, finlemmad mineralitet och dämpade tanniner, höga rena syror och kritig eftersmak - omisskännligt italiensk men väldigt svårplacerad. Betyget är snålt.
Betyg:+

Här fick vi klia oss i huvudet länge. Att det var från Italien var tveklöst, men druvan och distriktet satt lång inne - själv var jag och snurrade på Etnas höjder, andra i Alto-Adige eller någonstans kring Aosta, en pinne från La Morra var inte på kartan.

Salon, Le Mesnil 1996
Le Mesnil-sur-Oger, Champagne, Frankrike
Maxad mineral, tät med citrus & stenkross, härligt stram med begynnande mognad, elegant parfymerad och oerhört stilfull, utvecklar efterhand en liten nötighet. Exakt i munnen, citrus & finta, härlig underliggande örtighet, lätta skalbittra toner i svansen, bra bredd med liten supersnygg puff av lime & blommig parfym, underbar, den har äntligen hittat ut - och på vilket sätt!
Betyg:+++

Satan vad bra den blivit - vinet ”...som smakar som ett grustag” enligt E.T. har till slut klivit ut ur garderoben, en härlig rikedom i kombination med exakt stilfullhet och aristokratiskt rakryggad. Kanske den bästa
Salon jag provat, och det har blivit ett gäng under åren.

Savart Calliope Extra Brut 2007
Frédéric Savart, Ecueil & Villers-aux-Noeuds, Champagne, Frankrike
Egen och intressant doft av vetekex, mineral och äpplen, lätt vax och snygg dämpad rökighet, lite färska hasselnötter. Enormt torr och stram, en del grapefrukt & massor av gul stenfrukt i krutig & krävande stil, god men lite aggro.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a98 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a99 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9a


Chassagne-Montrachet 1er Cru La Romanée 2011
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Snyggt fatig, massor av citrus & bredd, bra mineral och liten rökighet, aningen exotisk överton och snygg underliggande fetma. Fin rondör i munnen, klar citrus & citronskal, liten fetma med begynnande utveckling, läckert exotisk och inbjudande svans, mineral och citrusskal i svansen. Riktigt god.
Betyg:++

Bâtard-Montrachet 2009
Bachelet-Monnot, Bâtard-Montrachet, Côte de Beaune, Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Underbart parfymerad doft med rosor & syrén, elegant med strålande finess, superb lätt exotisk överton, underliggande citrus & massor av gul stenfrukt, liten rökig känsla, fenomenalt hanterade fat. Tät & rik i munnen, lite mango, citron och rökig mineral, suverän fatbehandling, grillad citron i svansen, massor av stenkross och fet frukt i eftersmaken, fullständigt strålande.
Betyg:+++

Chevalier-Montrachet 2010
Domaine Leflaive, Chevalier-Montrachet Grand Cru, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Ren & klangfull doft, fin mineralitet, ren med ett uns rabarber, massor av citrus och bara en antydan till fat, skärpt rikedom och väldigt stilfull i närmast rieslingartad kostym. Koncentrerad, exakt, maxad i munnen med absolut fokus, lite fet textur och högoktaniga rena syror, så sexigt snärtig, citrus & lite mango i väldigt ungdomlig stil fortfarande, lång mineralrik svans, alldeles strålande med stellär potential. Kommer att utvecklas till en storhet med några år på rygg.
Betyg:+++(+)

Tre absoluta ess i sin respektive kvalitetsnivå - bra, djävligt bra och djävligt bäst liksom. När vit Bourgogne är riktigt väl sammansatt är det världens största vita viner, tveklöst.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9b UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9c UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9d


Best's Great Western Pinot Meunier, Bin No:0 1991
Best's, Victoria, Australien
Doft av jordgubbe & röda bär, kryddig med lätta söta körsbär, skogshallon & rosor. Utvecklad i munnen med sirliga syror, lingon och trätoner, finkorniga sandiga tanniner, skogshallon i svansen. God, snygg och kul men på väg utför.
Betyg:++

OK, kanske inte så sanslöst bra, men klart intressant - ett exemplar av de mer udda alster jag provat på länge (som resident OZ-skalle så visste jag inte ens att Best’s gjorde en 100% Pinot Meunier, deras
Great Westen Hermitage är en klassiker men den här hade jag inte ens hört talas om).

Clos Vougeot Grand Cru 2012
Domaine Louis Jadot, Clos de Vougeot Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Enormt fruktig och yppig doft med hallon & jordgubbar, intensiv röd frukt med mineral och fetma. Kritig i munnen, oförlöst & tät med snygga röda bär och lite raketbränsle, täta tanniner och superba fat. Kommer att växa till sig rejält, men den behöver tid.
Betyg:++(+)

Château Latour 1990
1er cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Underbar, komplex och härligt skitig doft med blod & våt päls, ceder och svett under en elegant patfymerad puff, fullkomlig! Tät i munnen med fin mognad, trä, kryddor och lena silkiga tanniner, bred med kul djurisk och nyanserad frukt, lång kryddig komplexitet med antydan till choklad, och lakrits, snärtiga syror och absolut klass. Stort!
Betyg:++++

Himmelska makter! Detta är nog bättre än 1982 till och med, en perfekt sammansatt elegant med precis alla detaljerna exakt passade. På något sätt börjar
Latour segla upp som det mest pålitliga vin av dem alla, oftast stor och i princip aldrig en besvikelse.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9e UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa2 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9f


Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Superb doft med massor av nejlikor, svart frukt, cassis och mörka plommon, körsbär och kryddpeppar, lite blod och djuriska övertoner, galet intensiv men samtidigt snygg. Tjock & tät i munnen, intensiv med lite kaffe & råbiff, höga rena syror, maxad och rakryggad med sandiga tanniner och solbakad och lite fruktsöt känsla. Kanske lite grov, men fan så god!
Betyg:+++

Leeuwin Estate, Cabernet Sauvignon, Art Series 2012
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Rik och bred doft, lite mörka hallon, svarta körsbär & cassis, örter och djuriska övertoner, intensiv och expressiv i solbakad men vässad stil. Höga syror i munnen, massor av björnbär och mörka körsbär, ren och god men skulle vunnit på lite mer personlighet - lite plastikopererad.
Betyg:++

God, men den vita är
Art Series Chardonnay är ack så mycket bättre - kändisarna är berömda av en orsak.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa0 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa3


Taylor's 1994
Taylor's, Duoro Valley, Portugal
Härlig & klassisk doft, eldig med kanel och lite rosmarin, söt med melass och kaffe, röd spänstig och expressiv frukt. Tät & intensiv i munnen, sandiga & silkiga tanniner, rik & bred körsbärslik frukt, kryddigt avslut med balanserad värme. Alla hönsen hemma!
Betyg:+++

Tokaji Aszú, István Szepsy (6 puttonyos) 2007
István Szepsy, Tokajer, Ungern
Oerhört rik doft, aprikosmarmelad och persikor blandas med mandel, apelsinskal, honung och citrusblom, utvecklar fina kryddor och lite orientaliska drag, helt maxad. Sanslöst söt & tät i munnen, rik & bred med höga snärtiga syror, aprikoser & citrus, lite örtiga övertoner och aningen knäck i eftersmaken, fullkomligt strålande. Betyget är generöst och med tvekan, men fan vad bra den är.
Betyg:++++

Igen, häxmästaren från Mád visar vad skåpet skall stå - bäst i test, 9% och 258g restsocker med perfekt balans och uttryck värdigt en bättre
d’Yquem, stort!

Tackar alla, maten gick inte av för hackor heller...

-- Winepunker

Comments

Gubbarna & Lena i gasen med Vinarskallen

Vinarskallen fyller fint, Vinarskallen har en sjuhelvetes samling kul objekt, Vinarskallen bjuder på drickat & vi övriga fixar maten.
Faktum är att jag var närmast sådär dagen-före-julafton-när-man-är-nio hela fredagen, det skulle bli hur kul som helst. Övriga lyckliga var
E.T. AK, Tuvan & Lena (och Punkarn själv förstås). Delar av maten hade förberetts långt i förväg, mitt bidrag - en mustig fond på kräftskalen ryss-festen för några veckor lämnade efter sig fick utgöra grunden i en kräftsoppa med skaldjur, forellrom, vongole och Champagne, en klassisk kaloristinn ganska lyxig sak som går hem till de flesta vita med lite kropp. Andra maträtter var inte sämre, AK gjorde potatiskluttar med löjrom som var gudomliga, E.T. stekte sanslös abborre med svamp och Tuvan fixade en anka med spetskål och risotto. Lena släpper i vanlig ordning en tårtbomb som lägger ett behagligt lock över hela spektaklet. Temat ”Anständig mat till stora viner” har aldrig varit mer levande!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85c8 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85c9


Wooing Tree Blondie 2015
Wooing Tree, Cromwell/Lowburn, Central Otago, Nya Zeeland
Lite blyg doft, dämpad mineral och lätt anonym röd frukt. Snygg och ren i munnen, slank med skärpa men samtidigt lite svag i uttrycket. God men kanske väl enkel, betyget är rätt generöst.
Betyg:+

Föråkare - de skall vara bra nog att laga mat till, mer behövs inte. Uppdrag utfört!

Dom Perignon 1996
Moët & Chandon, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft med vax och honung, massor av gul stenfrukt, bra djup och strålande mineral, bara en antydan till äppelskal och lite fudge, nötig med fokus och underbar expressiv framtoning. Superbt krämig i munnen, rik & bred med bra klangfulla syror, snygg mognad och allmänt gräddig känsla, strålande kropp med liten pikant besk avslutning, citrusskal och flintkross blandas med smörad brioche, grillad citron och hasselnötter. Ett absolut ess! Betyget är snålt.
Betyg:+++

Den här drack jag senast för ett år sedan (totalt ett dussin gånger sedan ’08), nu är den betydligt bättre. Har ni något i källaren, starta att korka upp - den är på sitt absoluta maximum just nu!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85ca UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cc


Nonnenberg 2007
G. Breuer, QmP, Rauenthal Nonnenberg, Rheingau, Tyskland
Ganska kryddig doft med mineral och citrus i lätt fet stil, skiffer & citrusskal, finta & en näve musselskal, liten dämpad exotisk ton, antydan till honung, men supersnygg. Höga syror i munnen, ren med mineral & liten snygg bitterhet, klangfull med liten pikant beska i eftersmaken, lite lime & gröna blad, basilika kanske, i ren & klar stil. Årgången överraskar, detta övertygar.
Betyg:+++

Ingen favorit från förr direkt, men nu är den riktigt bra - klangfull med fin mognad. Vingården upphör inte att förundra - ”Den gör sig själv och blir som den vill” som Theresa Breuer sade...

Meursault-Goutte d’Or 2002
Comtes Lafon, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Lite rökig doft i aningen rostad stil, en del citrus och suckat, flintkross och fetma med maxad citrus och en puff av popcorn. Len och smörig i munnen, snygg med balans & hög klass, massor av citrus och gul stenfrukt, mineral och superba supersnygga fat. Klassiskt strukturerad men mer rakryggad än man förväntar sig en Meursault. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Jag var inne på
Puligny, Meursault föll mig inte in - den är så klangfull och snärtig trots koncentrationen. Superb, utmärkt och bara så djävla god!

Kirchenstück 2011
Weingut Von Winning, Hochheimer Kirchenstück Grosses Gewächs, Rheingau, Tyskland
Ganska rik doft med massor av petroleum, lätt honung, rabarber och citrus, viss ton av nässlor och ren underbar mineral. Intensiv i munnen, höga syror, ren & snygg med vuxen krydda i botten, lång och expressiv med liten pikant beska i svansen. Förvånande snärtig och inbjudande för årgången, känns rätt mogen på det hela taget dessutom.
Betyg:+++

En av de bästa representanterna för årgången, 2011 är ingen hit direkt jämte 2012 men har revancherat sig - bättre nu, sno er på...

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85ce UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cd UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cf


Côte-Rôtie, La Landonne 1999
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Utvecklad doft med kryddor, lätt djurisk med solbakad frukt och en del målarlåda, terpentin & linolja blandas med lätt funk och tyvärr en del drag av tomat & rå potatis. Mogen i munnen, väldigt funkig med skit & djur, bra syror men tyvärr alltför rustik, tomat och lite oren läderton i avslutet, lite grov men ändå ambitiös. Knappt godkänd, betyget är generöst och enbart på grundmaterialet. Kass flaska?
Betyg:+

Jag blir aldrig klok på Delas lyx-cuvéer, både
La Landonne och Les Bessards visar på besvärande ojämnhet. Ibland stora, ibland bara meh! Den här gången meh!r än vanlig faktiskt.

Château Latour 1982
1er Cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Doft med enort djup, djurisk med köttslamsor och blod, njurtalg och rosor, ceder och lövhögar blandas med underbar fräschör och snärtig cassis, enormt expressiv med kraft och finess - perfekt mognad. Ren i munnen med höga syror, härligt örtig med lite blod & inälvor, svart frukt, cassis och björnbär, tobak och skit, uttrycksfull som få. Absolut strålande med sanslös längd och vitalitet. Stort!
Betyg:++++

OK, jag är såld, stort vin. Men, jag måste erkänna att jag var inne på stor, stor
Côte-Rôtie innan polletterna trillade ned helt, den är så härligt örtig och floral i kombination med ren kraft och ojämförlig klass att man bara kapitulerar - men rosorna förledde en, till medprovarnas tillrättavisningar fick en på rätt spår. Stort i alla fall!

Bonnes-Mares Grand Cru 1996
Comte Georges de Vogüé, Morey-Saint-Denis/Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Sötfruktig doft med jordgubbssylt, lakrits & salmiak, torkade örter, rosmarin & fudge, lite mjölkchoklad och timjan, en del skogsbotten, ganska eldig framtoning. Bra syror i munnen, klangfull med klass & struktur, läckra kärva tanniner, lingon & slånbär i svansen, nästan garrigue och stenkross under den solbakade söta röda frukten. Rätt god.
Betyg:++

Vad är det för fel? Vi var flera inne på södra Rhône, jordgubbssylt och garrigue känns inte som en markör för klassisk Bourgogne. Bara Tuvan var inne på rätt spår, kudos!
Men, borde detta inte både vara tydligare och bättre?

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85d0 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85d1 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85d2


Barolo Cicala 2001
Poderi Aldo Conterno, Barolo, Piemonte, Italien
Lätt eldig doft med mineralitet, packad med röd & svart frukt, lite lingon, körsbär, tjära och snygg mynta, lätt skitig med undervegetation och en skiva grillat kött, strålande med underliggande stramhet - skitläcker. Kärv i munnen, eldig med exceptionella tanniner, avrundande och lena men samtidigt dominerande, en del nejlikor och strålande svart frukt, lite lakrits och salmiak i svansen, både kraft & finess, muskler och finstämd klang. God, mogen, på topp!
Betyg:+++

Provad förr med samma resultat, har ni ett krigslager är det bara att börja dricka...

Château d'Yquem 1989
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Underbart mogen doft, läcker honung, nötter & solmogen aprikos, superb koncentration med antydan till linolja och saffran, suckat och en kul underliggande söt melon - komplex med alla markörer på plats, rik botrytis och absolut klass. Snärtig i munnen, rena syror, nötter & mandel, lite harts & packad med aprikos, klangfull och koncentrerad med trätoner och dyra örtkryddor. Lång & ett skolexempel på mogen stor Sauternes. Alldeles stålande!
Betyg:++++

Argh! Detta är skitbra!
Förra buteljen var korkad - nu visar den på sin absoluta storhet!

Man måste tacka
Vinarskallen, djupdykning i källaren är alltid lika intressant. Dessutom, avslutningen med Nikka är inte att förakta, en absolut världsklasswhisky att omfamna - speciellt med några droppar vatten.
Tackar för en strålande kväll, jag var inte ens bakis!

-- Winepunker

Comments

E.T. står för kalaset med Gubbarna

thumb_IMG_5393_1024


Dags igen för avslappad sammankomst med Gubbarna & Lena, den här gången stod E.T. ensam för vinerna och vi andra för sammanlagt sju rätter med lagom ambition - ”Stora Viner och Anständig Mat” som valspråket säger.

thumb_IMG_5366_1024 thumb_IMG_5367_1024 thumb_IMG_5368_1024


Wiltinger Braune Kupp 2009
Egon Müller, QmP Kabinett, Wiltingen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Ren och snygg doft i lättfotad stil, örtig med citrus och liten nyanserad mognad, antydan till honung och rabarberkompott. Perfekt balanserad i munnen, snyggt återhållen sötma med klangfulla syror och len krämig textur. Skitgod i det lilla.
Betyg:++

Detta är en vinyp jag älskar men alltför sällan dricker, det finns liksom alltid en bättre torr variant att plocka fram. Lite trist är det, det är ju så vansinnigt gott och med behagligt låg alkoholhalt.

Fleur de Passion 2000
Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike
Utvecklad och nötigt kryddig doft, kardemumma, apelsinskal och choklad, lätt grillad citrus och bra mineral. Torr i munnen med strama syror, höga och ganska exakta aromer, mogen med snärt, god men inte stor. Tappar besynnerligt snabbt i glaset, känns efter en stund närmast oxidativ. Är den hör buteljen representativ är det dags att dricka upp.
Betyg:++

Jag provade den här senast för fyra år sedan, då stum med ganska anemiska drag - nu närmast brådmogen. Jämte t.ex. 1999 känns den rätt besynnerlig.

Cuvée William Deutz 2002
Deutz, Champagne, Frankrike
Fräscht mineralig doft, tät och skärpt med krossad flinta, sten och riven lime, omogna persikor och lätt brödig känsla. Kul dämpat grönörtig i munnen, torr med höga rena & klangfulla syror, massor av flintkross och citrus, gul stenfrukt och aptitretande beska i eftersmaken, kommer att bli strålande med ytterligare några år på rygg.
Betyg:++(+)

Klassisk favorit jag bara älskar, men den behöver mer tid för att nå sin absoluta potential - en av de absolut mest pålitliga av alla prestigecuvéer, dessutom med behagligt låg (men behövlig) dosage.

thumb_IMG_5389_1024 thumb_IMG_5390_1024 thumb_IMG_5371_1024


Pettenthal 2012
Kühling-Gillot, Grosses Gewächs, Niersteiner Pettenthal, Rheinhessen, Tyskland
Stram och örtig doft med återhållen citrus, aningen vax och en puff ylle, rejält med mineral. Torr i munnen, stenkross och liten mineralbitterhet, fin citrus i stram stil, lite kryddig svans i ganska krävande och aningen kantig stil. God, men saknar lite charm.
Betyg:++

Pettenthal 2010
Keller, Grosses Gewächs, Niersteiner Pettenthal, Rheinhessen, Tyskland
Härlig doft, rik & stram samtidigt, packad med citrus i tät & fet stil med knölade nässlor och massor av gul stenfrukt, skithäftig med antydan till rabarber och honung. Rik & bred i munnen, koncentrerad och strålande harmonisk, läcker med snärtiga syror och exakt fokus, lite exotisk gul frukt i svansen. Ett ess!
Betyg:+++

Det är intressant hur överlägsen
Keller är, fullkomligt hanterad jämte Kühling-Gillot - Klaus Peter Keller går från klarhet till klarhet, kanske Tysklands största vinmakare just nu.

Le Haut-Lieu, sec 2010
Huet, Vovray, Touraine, Loire, Frankrike
Utvecklad och äpplig doft, lätt oxidativ med massor av blommor & örter, rosor och lite syrén. Bra syror i munnen, äpplig och utvecklad, lite vax och harts i svansen, aningen otydlig men god i ganska enkel stil. Betyget är generöst.
Betyg:++

thumb_IMG_5373_1024 thumb_IMG_5375_1024 thumb_IMG_5378_1024


Vino Spanna Rieserva 1961
Casa Vinicola Antonio Vallana, Maggiora, Piemonte, Italien
Utvecklad doft med toner av mynta, skog & undervegetation, sviskon och en del brettiga övertoner. Helt mogen i munnen, silkiga väldigt avrundade tanniner, bra syror och lite knäckig känsla, en del skit och kaffe under torkad frukt. Rätt god, men känns besynnerlig atypisk.
Betyg:++

Kul bekantskap, otroligt svårplacerad - det tog ett tag innan vi hittade fram till rätt adress. Jag skall inte säga vad jag gissade på, och hur fel jag var i ålder...

Brunate - Le Coste 2008
Giuseppe Rinaldi, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Underbar doft med lingon, bittermandel, röda körsbär och krossade körsbärskärnor, lätt jordgubbe och kul örtighet. Tydliga men lena tanniner i munnen, eldig med kirsch, krossade röda bär och bra grepp, stilfull men förvånande rik och glad i sin närmast provocerade rödfruktiga stil. Blir säkert riktigt bra när de ystra tonerna lagt sig lite.
Betyg:++(+)

Den här är så fruktig och jordgubsstinn att tankarna far mot elegant och fokuserad Grenache, men med superb tanninstruktur, en ovanligt god mullputte som bara väntar på sitt 3:e plus.

Bonnes-Mares 1996
Louis Jadot, Chambolle-Musigny, Côte de Nuits, Bourgogne Grand Cru, Frankrike
Lite köttig doft, lätt djurisk med svala örter och massor av blommor, bra fräschör med apelsinblom, lite parfym och mörk & torkad röd frukt. Sval svart frukt i munnen, intensiv med höga syror, örtig och lite vild men med skärpt fräschör, sandiga tanniner och lite vresig svans. God, men aningen otydlig tyvärr.
Betyg:++

thumb_IMG_5380_1024 thumb_IMG_5381_1024 thumb_IMG_5383_1024


Richebourg 1996
DRC, Vosne-Romanée, Bourgogne Grand Cru, Frankrike
Underbar doft med syrén, örter och lätt bladig undervegetation, slaktbänk och en hel bukett blommor, skogshallon och intensiv röd frukt, liten överton av kola. Strålande läcker i munnen, exakt och fenomenalt strukturerad med snärt och klass, fokuserad mörkröd frukt, alldeles strålande men samtidigt med förvånande vild & blommig framtoning.
Betyg:+++

Det är alltid lika kul med
DRC, expressivt och elegant med ojämförlig skärpa och fokus, på den absoluta eggen mellan underbar Pinot Noir och oerhört elegant Syrah - sagolikt gott.

Château Pichon Baron 2003
Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Tät doft, solbakad med maxad svart frukt och lakrits, fat, choklad och kaffe. Tät i munnen, sandigt strukturerad med höga fina smaker, visst finns där kaffe & fat, lite bitter choklad men det funkar, en del slånbär i botten. Finkorniga tanniner, len och snygg med sotig textur, skitgod.
Betyg:+++

OK, mycket är det men ack så gott i all solbakad majestät - 2003
levererar igen.

Materium 2009
Maybach, Weitz Vineyard, Oakville, Napa, Kalifornien, USA
Intensiv svart frukt i doften, cassis & fat, tjock med tjära, ekvanilj och vinbärsblad, tyvärr en liten puff av rotfrukt. Tjock och tät i munnen, maxad svart frukt, körsbär och cassis, lite köttiga toner, väl mycket raketbränsle och fat, men samtidigt rätt god i sin burdusa och in-your-face stil.
Betyg:++

thumb_IMG_5384_1024


Château d'Yquem 1996
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup och utvecklad doft, massor av saffran & honung, välmatad med lite grillad citron och persikor, lätt rökig och snyggt komplex. Bra syror i munnen, lite rostad med enorm rikedom, tät med lite saffran även i munnen, fin botrytis med strålande täthet och balans. Rent strålande.
Betyg:+++

Som alltid,
d’Yquem visar vad skåpet skall stå. Jag kan tycka att saffranstonerna är väl tydliga men det funkar med syror och hänsynslös koncentration, lika kul varje gång.

Tackar ödmjukast E.T., jag lovar att bjuda tillbaka nästa år - då djävlar blir det åka av.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Schist Syrah 2011

thumb_IMG_4778_1024


För inte
länge sedan öppnade jag ett nytt kapitel i mitt förhållande till Sydafrika - Mullineux visade på att stora viner nog går att göra någonstans bland kullarna i Swartland. Verkligt stora viner. Detta är systervinet till Granite, en sak med frukt enbart från en liten gård i Kasteelberg, minimal intervention från 17-åriga stockar, i princip helt naturligt med undantag från en liten, liten tillsats av svavel - enbart för att uppnå stabilitet. Naturvin? Jodå...

Mullineux Schist Syrah 2011
Mullineux, Kasteelberg, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbart köttig och skitig doft, parfym & blod, nyslaktad fotomodell liksom, helt magisk i uttrycket med exuberant sval svart frukt och örtig elegans. Faten är nästan omöjliga att identifiera, så dämpade och snygga med enbart en nyanserad baston. Vansinnigt uttrycksfull och läcker. Höga syror i munnen, skärpt med blod & svala mörka bär, magnifik på alla sätt, en riktigt vässad spelare i den absoluta elitserien. Den är nästan provocerande syradriven men det funkar så djävla bra, den har positionerat sig med de absolut bästa Côte-Rôtie.
Betyg:+++

Satan i gatan vad bra detta är, det har högre skärpa jämfört
Granite men saknar samtidigt lite charm - det är ett mer seriöst & allvarligt vin, vässat och uppfordrande men med absolut alla skruvarna perfekt åtdragna. Fan, Eben Sadie måste spotta upp sig om han inte skall bli helt omsprungen...

-- Winepunker

Comments

Gudinnan avslutar året...

Året är över, 1665 viner provade, många flera gånger - kul har det varit men i vanlig ordning har Gudinnan inte visat sig på rutin direkt. Jag saknar henne, jag tyckte nog att hon klev in oftare förr, kanske är det jag som har svårare att se henne i skogen av välgjorda viner - den äkta storheten märks inte lika tydligt i ett hav av kompetens & personlighet. Jag tänker ofta på henne dock, de gånger vi träffas slår det gnistor - Lomelino 1862 nu senast var värt varenda Ipren (tre stycken) dagen därpå, La Faraona visade att Spanien kan göra stora viner på riktigt och Schrader var lite av en lunch-bonanza som är svår att skaka av sig - dessutom skickade hon sina hälsningar till äventyret med knasbuteljen Per grävt fram.
Men, igen, var det bättre förr eller har jag bara blivit blasé? Nej, egentligen inte, jag både dricker bättre, mer (njae, mindre, men fler) och intressantare än förr men den stanna storheten är för sällsynt och undflyende. Första budet
1 är nästan jämt uppfyllt, ofta andra2 likaså. Mer ofta än inte är även det tredje3 (& fjärde4) budet uppfyllt när Punkarn™ hänger sig men trots, eller tack vare, detta är längre samtal med Ms.G. inte vardagsmat. Visst är jag otrogen ofta, Ninkasi är en bekantskap jag inte gärna väljer bort men svartsjuka är knappast något som utmärker Ms.G. Jag ställer mig ofta frågan vad som lurar fram henne, det räcker inte med ett magnifikt vin - det är något svårfångat i ackordet som lockar, en magsik klang svår att få till och som nästan jämt bara leder till ett litet glimrande ögonkast. Dessutom, det som funkade förra gången behöver inte funka igen, hon är lynnig och impulsiv. “Det är inte du, det är jag” hör man alltför ofta, det är ett komplicerat livslångt förhållande.

Vi kommer att få jobba på det här, ouppnåelig som hon är,
Oeno - Gudinnan, den som lockar oss alla och belönar de få.

Ett sista förtvivlat försök att bräcka årets toppar gjorde jag i alla fall under nyårsafton, kanske inte braksuccé men något att döva saknaden med i alla fall.

thumb_IMG_4721_1024


Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1996
Épernay, Champagne, Frankrike
Fenomenalt mogen doft med rostat bröd, rostade hasselnötter, nougat och choklad, lite fudge med en bra mineraldriven botten och en hel del grillad citrus. Det absoluta uttrycket av mogen Champagne - blommor, parfym, hyacint och karamell i perfekt kombination. Krämig i munnen, bred & utvecklad med vinteräpplen och mandel, len & gräddig mousse, packad med mineral och suckat, vässade och spetsiga syror. Perfekt harmoni, strålande klass och finess, 1996 som allra, allra bäst! Betyget är snålt, den är snubblande nära 4+.
Betyg:+++

thumb_IMG_4708_1024 thumb_IMG_4729_1024 thumb_IMG_4732_1024


Nonnenberg 2012
Georg Breuer, Rauenthal, Nonnenberg, Rheingau, Tyskland
Härligt rik doft, inbjudande och mineralstinn med stenkross och liten exotisk överton, persikor & citronskal, grapefrukt & nässlor. Massor av allt i munnen, persikor & superbt vässade syror, packad med mineral, flintkross och härlig citrus. Utmärkt längd, finess och klass, enormt hög & ren klang med underbart vuxen känsla. Detta är seriöst skitbra på alla plan!
Betyg:+++

Ovid Experiment P4.9 2009
Ovid, St.Helena, Napa, Kalifornien, USA
Läcker doft, örtig med mynta och djup svart frukt, lite stjälkig med underbart fokus och mineralstinn cassis, intensiv och maxad men samtidigt med skärpa och närvaro. Faten är prominenta, det finns vanilj och karamell i övertonerna men den är samtidigt i perfekt balans, läckert parfymerad och blommig trots kraften. Tät och balanserad i munnen, köttig med cassis och rökiga övertoner, fin mieralitet och bladigt blodig känsla, komplex och len med sandigt silkiga & finkorniga tanniner, bra bredd och fruktigt eldig svans. Packad med kanel och superbt stylad frukt. Detta är seriöst skitbra, tät utan att vara klumpig, len utan att vara mjäkig, skärpt utan att vara vass - fullkomligt strålande! Betyget är närmast snålt. (75,41% Cabernet Sauvignon, 24,54% Cabernet Franc)
Betyg:+++

Château de Fargues 2009
Lur Saluces, Sauternes, Frankrike
Underbart rik och skärpt doft, massor av mandel och citrus ed mognad och vässad struktur, helt utan överdrivna toner eller kladd. Packad med fräch aprikos, honung och suckat. Tät i munnen, fina höra syror, krämigit gräddig känsla, kryddig med finess och snärt, massor av nötter och skalbitter avslutning. Lite vax i eftersmaken, men det är snyggt och maxat. Betyget är närmast snålt - potentialen är obegriplig.
Betyg:+++(+)

Nytt år och nya tag. Det enda nyårslöfte jag ger är att dricka mer vit Bourgogne Grand Cru, lika livgivande gott som sorgligt dyrt.

-- Winepunker



(Fotnot:
1. Ett vin skall vara gott, ty i det goda vinet dväljs Gudinnan.
2. Ett vin skall vara intressant, ty den intellektuella utmaningen är i Gudinnans ögon gott.
3. Vin skall provas blint, ty endast utan att känna etiketten kan du i sanning känna Gudinnan.
4. Du skall inte bära falsk vittnesbörd om kvaliteten på ett vin eller resultatet av en vinprovning, även om de franska vinerna smakar som getters avföda och de från andra, mindre heliga, riken är likt ambrosia och änglars sång.)

Comments

Nobelmiddag med Vinarskallen & AK

thumb_IMG_4322_1024


Vinarskallen är tydligen insyltad både på längden och tvären i processen att välja ut viner till Nobelmiddagen, sedan slutet av ’90 talet verkar det ha gått bra men den här gången sket det sig tydligen med matkombinationen. Sayan Isaksson som signerat huvudrätten lyckades krångla till det med grillade aromer kombinerat med sötma och oväntad syra i en samtidigt väldigt nyanserad komposition. Variation av grillad kalv, rotsellerikräm, syltad lök och inbakad potatis ledde till att den vanliga urvalsprocessen bröt ihop - de inblandade lyckades helt enkelt inte komma överens. Det slutade med att Vinarskallen fick i uppdrag att göra det slutgiltiga valet bland de fyra viner som placerat sig bäst (ett vin till togs med slumpmässigt) - kavalleriet kallades in och Punkarn & AK satte sig tillsammans med VinarskallenEsperanto för en sen lunch. Sören P. hällde upp, allt provades givetvis blint.

thumb_IMG_4323_1024 thumb_IMG_4324_1024 thumb_IMG_4325_1024


Château Mont-Redon 2010
Mont-Redon, Châteauneuf-de-Pape, Rhône, Frankrike
Lätt eldig doft, viss krydda, ganska dämpad och nyanserad röd &svart frukt, fina syrliga toner, bra balans och behagliga fat under en snygg matta av örtig garrigue. Kryddig i munnen med liten rökighet, lätt lakrits & anis, snyggt kryddig svans, liten fin värme, läcker och sötfruktig eftersmak utan kladd. Stilfull & fokuserad med rakryggad klass. God och på det hela taget snyggt sammansatt.
Betyg:++

En årgång som 2010 med sina definierade syror funkar superbt med maten, vinet lägger sig i bakgrunden men är absolut inte undvikande eller blygt - det behövs bestämdhet för att matcha de grillade smakerna.

Marques de Murrieta, Ygay (Reserva) 2010
Finca Ygay, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, kanel och rejält med vanilj, mjölkchoklad & aningen peppriga toner, biggaråer och mörk solvarm frukt, utvecklar väl mycket karamell och en besvärande ton av tomatsoppa efterhand. Tät & solvarmt fruktig i munnen, fatig med kakao, karamell, vanilj och mörk choklad, visst djup med körsbär och kaffe men faten är helt överstyrda. Håll igen på eken, det här funkar inte alls.
Betyg:0

Faten slår ihjäl maten totalt, här skulle man behöva en träkolskremerad entrecôte med massor av Kaj-P’s för att klyva träplankan.

Barbaresco 2010
Livio Pavese, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Lite instängd doft, matt kola och målarlåda, drag av terpentin och linolja, fint kryddig & solbakad röd frukt med överton av spearmint. Sträv & mineralstinn i munnen, nypon & slånbär, kärv med bra tanniner, prominenta & tuggbara, god i rätt klassisk tappning, rätt krävande men den fungerar fint.
Betyg:++

Tyvärr skär den sig rejält med maten, på något sätt förstärks syrorna i vinet till närmast obehagliga nivåer, hör vill man ha en köttgryta med en del tomat eller kanske lite goda ostar - söt crème på rotselleri blir inte bra alls.

thumb_IMG_4327_1024 thumb_IMG_4330_1024


Les Sinards, Châteauneuf-du-Pape 2011
Famile Perrin (Beaucastel),Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rödlätt fruktig doft, körsbär och jordgubbe, mineralitet och lätt örtig ungdomlig framtoning, en puff av Dulcivit™ och syntetiskt godis men det är nog närmast en tidsfråga. Mjuk och fet i munnen, finkorniga silkiga tanniner, mörka körsbär, kaffe och cassis, bra balans med lite lakrits i svansen. Tyvärr aningen trivial.
Betyg:+

Det funkar, men vinet saknar komplexitet och känns för ungt, en enklare, svalare och oförlöst variant av första vinet.

Au Bon Climat “Santa Barbara County” 2013
Jim Clarenden, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Rödlätt & elegant doft, röda vinbär & surkörsbär, viss blommighet och parfym, nyanserad och ”understated”. Mjuk i munnen, röd lättsam frukt, bra syror, silkiga dämpade tanniner, trädgårdshallon och körsbär, snärtig & uppfriskande.
Betyg:++

Detta är rätt bra i väldigt elegant & eurocentrisk stil, USA föll mig aldrig in. Elegansen skulle fint möta en lättare rätt med fågel i centrum, eller samma rätt utan de grillade tonerna - men, idag drunknar den totalt under matens kaskad av smaker.

thumb_IMG_4331_1024


Vi var alla rörande överens,
Mont Redon 2010 var helt överlägset till maten, perfekt klangbotten till svamp & selleri samtidig som den orkar stå upp mot grillat kött. Hade jag fått välja helt fritt skull det varit kul att testa en klassisk Bordeaux också, något från Graves ett varmare år hade troligen varit strået vassare.

thumb_IMG_4321_1024


Tackar, Sayan för maten och Sören för servicen - man får hoppas att nobelgästerna gillar kombinationen också.

-- Winepunker

Comments

Inte Ridge Monte Bello 2012

thumb_IMG_4593_1024


Djävla Systembolaget! Nyhetssläpp kombinerat med stressad arbetssituation och en webbsida från
helvetet som pajjar ur helt när trycket stiger fick min fredag att börja väldigt, väldigt dåligt. Jag fick inte det jag ville och kunde inte stå i kö - somliga måste jobba när godsakerna säljs och kan inte hänga med de övriga vintorskarna under PK-huset. Planeringen var att slinka ut på muggen och beställa via mobilen mitt under mötet, det sket sig liksom på flera plan...
När väl haveriet gav med sig var alla
Monte Bello 2012 slut - mina stackars medmötare fick ta en del skit får man säga, humöret var inte på topp. Brevet jag skickade till Bolis kundtjänst strax före lunch lämpar sig inte för allmänheten...

Nåja, varför sura? Som protest fick det bli en lite lagom åldrad dito till lammracket.

Ridge Monte Bello 2003
Ridge Vineyards, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Nyanserad doft med tobak, ceder och dämpat köttiga toner, fin stenkross och ren cassis, det finns en begynnande mognad med lite rökelse och orientaliska kryddor. Efterhand dyker det upp en underliggande komplexitet med målarlåda och bränd kåda, rätt läcker och egen med fokus och klass. Faten är under absolut kontroll, tydliga men i strama tyglar. Bra fräschör i munnen, tydliga och sandiga tanniner, trätoner och mineralitet, lite linolja med ceder, massor av cassis och svinflott. Den är komplex med begynnande mognad, mycket väl sammansatt med enorm längd och kryddigt avslut. Skitgod.
Betyg:+++

Fan vad bra detta är, fan vad jag avskyr Bolis och deras djävla webbsida, fan vilken tur att källaren är fylld med
Ridge Monte Bello...

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

thumb_IMG_4470_1024


Gimblett Gravels är något av Nya Zeelands svar på St.-Émilion, ett perfekt läge för högklassig Merlot där frukten kan växa långsamt utan värmechock eller för mycket näring. Steve SmithCraggy Range har någon slags idé om att det första stora rödvinet som inte är Pinot Noir skall komma just härifrån. Han kanske har rätt, även om Cabernet-lirarna från Waiheke har andra tankar i frågan.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjuk doft, plommon, cassis, stenkross & lätt kaffe, lavendel och liten mynta, den har utvecklat läder och aningen målarlåda, fin mognad i väldigt polerad och sexig stil. Ganska lik en St.-Émilion, men samtidigt med en kul egen snärt. Mjuk och harmonisk i munnen, silkig och plyschig känsla, lite choklad & kaffe, slånbär och försiktig snygg bitterhet. Perfekt balanserad trots sina modiga 14,5%, lakrits och stenkross i svansen. Eftersmaken är fylld av torkade kryddörter, lite tuggtobak och vattenpipa. Verkligen skitbra, har kommit ut ur garderoben sedan senast (provad förra gången i september 2012). - 81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec
Betyg:+++

Den har vuxit precis som jag hoppades, vinerna från
Craggy Range behöver sin tid komma tillrätta. Både Sophia och Le Sol är lite svåra som unga, de bara måste få i runda slängar tio år på rygg för att hitta hem helt. Men, när bitarna väl faller på plats blir det riktigt, riktigt bra. Stort? Inte ens nära. Det är alltför polerat och saknar en riktig & lite uppkäftig personlighet, väldigt snygg men skulle må bra av modigare uttryck.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Granite Syrah 2011

thumb_IMG_4456_1024


De gör egentligen allt rätt - tjugoåriga stockar, bushvine på gammal granit i
Paardeberg, fot-trampade hela klasar, ingen tillsatt jäst (fattas bara), lagrat på 500-liters fat i 18 månader, ofiltrerad givetvis men med en liten gnutta svavel - minimal intervention och absolut respekt för druvmaterialet m.a.o. Chris och Andrea Mullineux i Swartland är nog en av de allra intressantaste nykomlingarna sedan Eben Sadie höjde ribban för Sydafrika med de senare årgångarna av Columella (när insikten att mer fat inte alltid är bättre till slut satte sig). Vingårdsvinerna Schist & Granite har en inneboende kompromisslöshet jag gillar, i de futtiga hundra lådorna som producera av varje vin har man lyckats packa precis det Sydafrika idag kan åstadkomma när tanke & handlag går i takt. Så “organic” man kan vara utan att bli “idiotic”, det gillar Punkarn™.

Mullineux Granite Syrah 2011
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbar doft, köttig och blodig med charkuterier och djupa komplexa kryddor, snygga nejlikor & dämpad kanel, läcker mineralitet och sval mörk intensiv frukt, plommon och lite cassis, efterhand dyker det upp både njurtalg, syren och härsket fett, fast bra om ni fattar. I munnen är den perfekt harmonisk med essensen av druvan i centrum, underbara vitala syror, köttig och expressiv med kryddig botten, massor av slånbär & solmogna plommon. Faten är mycket dämpade på gränsen till obefintliga, tanninerna sandiga men väldefinerade, svansen komplex, lång och fokuserad. Detta är absolut skitbra, kanske den bästa sydafrikan jag druckit.
Betyg:+++

Djävlar i helvete vad bra detta är! Bara i
Côte-Rotie, Beechworth, Valais och Washington kan man göra detta...
OK, tekniken, tanken och handlaget har spritt sig, tack och lov - det är nu allmängods, men fan vad bra det känns att till och med
Sydafrika fattat hur det hänger ihop. Det här är superläckert och i absolut världsklass, vi har en fokuserad elitspelare som snubblar mot storhet. Vänta bara några år så får de nog till det, jag trodde det skulle bli Eben Sadie men nu känns det som paret Mullineux växlat upp till femman och leder racet...

-- Winepunker

Comments

Bollinger Grande Année 1996

thumb_IMG_4340_1024


Den har sviktat betänkligt,
Grande Année 1996 har inte alls presterat på samma sätt som 1990 och 1995. Ibland har den varit direkt svag nu när åldern börjat göra sig påmind, dessutom har systervinet RD ibland visat på skevheter som inte är acceptabla för de priser Bollinger betingar. Att jag fortfarande har ett krigslager gör inte saken bättre, tankar om att lägga ut hela härket på auktion börjar gro i bakhuvudet (samtidigt vill jag inte göra samma misstag som med Salon ’90, jag sålde hela skiten innan den mognade och blev stor).

Bollinger Grande Année 1996
Bollinger, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, nötter och lite bokna äpplen, bränd karamell, rostad mandel och suckat, en del choklad givetvis men samtidigt med massor av mineral och läckert komplexa kryddor, det finns en liten vaxig känsla men den har fin definition och underbar harmoni, närmast kådiga drag utvecklas efterhand, honung och rökig ton tittar fram. I munnen är den rik, bred med underbar bollyxidation och superb grillad solvarm citrus, äpplen, choklad, knäck och karamell samsas med snärtiga ’96:iga syror ;-), autolytisk och mogen men med vässad svans. Komplex, mogen, klassisk och förunderligt inbjudande trots alla syror och brända toner. En klassiker som är dags att dricka upp. Betyget är närmst snålt, jag snubblar mot 4+ men halkar tillbaka...
Betyg:+++

Satan i gatan! Detta är den bästa buteljen av
’96 jag poppat, den har nått en exceptionell balans och mognad som man bara kunde drömma att vinet skulle nå upp till - jag är seriöst förvånad. Visst, kärvheten i syran finns där men den matchas fint av fruktrikedomen och mognadskomplexiteten. Det är Bolly i sin absoluta form, precision och husstil i perfekt ackord - smakade den så här jämt skulle jag köpa mer, massor, allt...
Bara för ett år sedan tänkte jag sälja mina resterande stackars flaskor, nu kommer jag hålla i dem hårt och girigt.

-- Winepunker

Comments

Maffputtar

thumb_IMG_4334_1024


Det blir mer och mer fel att ägna sig åt viner av den här typen i renlärighetens tidevarv. Så långt från orange ogenomskinlig rotsoppa, lättrosa blomvatten och steniga surpuppor man kan komma korkas ibland med yster glädje upp Casa Punk™. Ibland blir det för mycket men pallar man med fat, alkohol och solvärme är det lika ofta förbannat gott på ett befriande ointellektuellt sätt - riktiga querkofobkillers! Skall man tala till reptilhjärnan skall de ske med bättre Pinot eller med trubbigt våld mot huvudet, den här gången blev det några ronder av det senare.

thumb_IMG_3966_1024


Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape 2007
Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft, maxad med kåda, rosmarin, biggaråer och massor av feta söta körsbär, det dyker upp en del målarlåda och undervegetation, dessutom blod, lakrits och råbiff. Vi har en komplex sak med årgången uttryckt fint, värme och garrigue blandat med en puff av starkvin och söt Grenache, det finns drag av tyngre saker som portvin men ändå inte, skärpan är på plats. I munnen är den rik, bred och eldig med massor av kryddor, kaffe, choklad och söta körsbär. Tanninerna är tydliga, skärpta och sandiga, syrorna anstäniga och rena, massor av kakao och tjära definierar vinet, det är rikt & komplext, hartsigt & kryddigt i avslutningen. Skitbra, har vuxit en del på dryga tre år. Betyget är närmast snålt. (75% Grenache, 15% Syrah,10% Mourvèdre)
Betyg:++

Bosquet des Papes, Chante le Merle Vielles Vignes 2007
Bosquet des Papes, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft, eldig och varm men med klass & definition, skogshallon & körsbär, garrigue & lakrits, anis & lite karamell, kärnig men bred, aningen funky ton, vild med några droppar blod och en puff maraschino, superläcker med begynnande mognad. Det finns en del mineralitet i botten, en vuxen stramhet under mattan av solvarm frukt. Tät och harmonisk i munnen, sandiga tanniner, väl definierade med grus & mineral, fänkål & rosmarin, hallon och jordgubbe, lång och kryddig med fin utveckling, bred i svansen med exakta snärtiga syror. Lång och kryddig eftersmak, skitgod och kommer att hålla länge. (Grenache 84%, Syrah 6%, Mourvèdre 6%)
Betyg:+++

Tveklöst en av de allra bästa ’07:orna,
strålande redan för fem år sedan.


thumb_IMG_4110_1024 thumb_IMG_4278_1024

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Underbar doft, packad med hallon, körsbär, lakrits och söt dyr tobak, en del kåda och torkade örter, rosor & rosmarin, en del salmiak och lagerblad. Den är skärpt och intensiv, faten finns där men är snyggat inbäddade - visst är det mycket, gå inte på pacemaker, men ack så snyggt och maffigt inbjudande. Maxad och eldig i munnen, tät med hallon & körsbär galore, kakao & tuggtobak, mörk choklad, söta biggaråer och underbara tuggbara tanniner. Det är glädje, exuberans, skratt & alla rattar dragna till max, men med absolut balans och en läcker mineralitet i svansen. Det är precis vad som går att vrida ur terroir & druvor, på högsta volym men med perfekt balans. Skitgott, och nog den bästa Las Flors av dem alla. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

La Pèira 2006
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad med mörk choklad, kakao, söta körsbär och kåda, rosmarin blandat med kirsch, tobak och garrigue en masse. Faten är snygga, perfekt kombinerade med grillat kött & solbakad expressiv frukt. Doften är packad av vilja och rå glädje. Tät i munnen, superbt finkorniga tanniner, kakaolika med övertoner av lakrits och kaffe, en hel del charkuterier, den är eldig och bred men med strålande balans, maffig och enormt häftig. Frukten är maskulint mörk men har komponenter av hallon & jordgubb. Den börjar visa framfötterna och är inte längre grov som för fyra år sedan. Visst är det kraft och koncentration, en väldigt speciell konstruktion men samtidigt är den snygg och imponerade. Väldigt Parker, väldigt gott. (Grenache 40%, Syrah 60%)
Betyg:+++

Att ta ord som elegans i munnen samma kväll man provat detta är bara larv, men det finns en komplex struktur och ett finmekaniskt sinnelag under allt buller. Det
både slår högt och tickar försiktigt, det är liksom två tankar i huvudet samtidigt fast i glaset så att säga. Här har vi en struktur som är betydligt mer vuxen än Las Flors, mindre charm och mer tanke, seriös som en hjärtattack och byggd som ett mindre lokomotiv. Och, gott - första budet uppfyllt!

thumb_IMG_3926_1024 thumb_IMG_4111_1024


Boekenhoutskloof Syrah 2010
Boekenhoutskloof, Franschoek, Coastal Region, Sydafrika
Rökig & bränt solbakad doft, rostat kaffe, stenkross, grillat kött och massor av blå frukt, packad med torkade örter och kryddor men tyvärr i ännu lite grov stil. Det finns ett drag av muggig buljong & gammal soya under plommonen, den känns inte riktigt harmonisk. I munnen är det en helt annan visa, smaken är ren, klingande med fina syror och kryddig frukt, massor av svarta bär, blodstänk och läckert vilda toner, exakt och fokuserad med skärpa, tanninerna är sandiga och vuxet prominenta. Skitbra i munnen, men vad fan är det med doften? Betyget får bli något slags snålt medelvärde... (Syrah)
Betyg:+

Château Canon-la-Gaffelière 2009
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Läckert rökig doft med cassis, mullbär, blå plommon och stenkross, den är kryddig men med underliggande rakryggad stramhet, fint hanterade (dyra) fat, solvarm men samtidigt snygg i början på karriären. Superbt läcker i munnen, höga syror, ren med cassis, björnbär, syrliga plommon och espresso, lite salmiak och mineral i svansen, kakaosträva tanniner, snygg örtighet och massor av stenkross dansar över en tjock fruktbotten, det är enormt seriöst. Årgången är perfekt hanterad, eldigheten tar absolut inte över, syrorna är på plats och framtiden är lång. Visst är det modernt och Rollandskt till max, men samtidigt larvigt välgjort och med tydligt distriktsuttryck. Avvakta mist tre till nästa försök. (55% Merlot, 40% Cabernet Franc, 5% Cabernet Sauvignon)
Betyg:+++

Puh! Nu, tillbaka till slankare saker...

-- Winepunker

Comments

Höstbash med Lena & Gubbarna

thumb_IMG_4231_1024


Igen,
AK, E.T., Tuvan, Vinarskallen, Lena & Punkarn själv samlas för att “dricka stora viner till anständig mat” som valspråket predikar (Excellensen var tyvärr borta igen på något oviktigt som jobb). Den här gången hade jag själv tagit i lite lagom, en vettig vit Bourgogne Grand Cru och ett svåråtkomligt rödpang från Häxmästaren strax norr om Ventura.

Först en föråkare.

Ancestrale 2011
Weingut Geheimer Rat Dr. von Basserman-Jordan, Pfalz, Tyskland
Ren doft, lätt kryddig, bra mineral med citrus & rabarber, viss fetma och en antydan till fat. Definerad sötma i munnen, kryddig med liten skalbitter känsla, bra mineral och klass i egen stil, antydan till fat även här. God, men sötman är inte mig grej riktigt.
Betyg:++

Det är ett lite besynnerligt vin, en slags återskapad gammaldags replika av hur viner gjordes för hundra år sedan - restsötma, stora ekfat, spontanjäst etc. etc.. Den direkt halvtorra kroppen i kombination med 13% och tysk klang känns väldigt oväntad, det är en märklig och kul upplevelse. Om jag gillar den, tja, men jag föredrar mina “grosses gewächs” torrare än så här, den drar åt
Alsace i stilen.

thumb_IMG_4178_1024 thumb_IMG_4179_1024 thumb_IMG_4182_1024


Philipponnat Clos des Goisses 1995
Philipponnat, Champagne, Frankrike
Utvecklad, knäckig doft med choklad & mandel, nyanserade äppeltoner med kryddig komplexitet, läcker på härligt klassiskt vis. Rik & bred i munnen, maffig med apelsinskal, hasselnötter och krämig munkänsla, len och lång med liten exotisk överton, kanske sharonfrukt eller persikor. Superb längd och mogen balans, strålande.
Betyg:+++

Gosset Celebris Extra Brut 1998
Gosset, Champagne, Frankrike
Snärtig doft, rejält mineraldriven med krispig stenkross, rökiga kryddor och rivet citrusskal, bra djup med stilren utveckling. Frisk i munnen, maxad mineral och vässade syror, flintig och lite rökig med musselskal och mineralbittert avslut, viss utveckling. Lite benigt uttorkad känsla i eftersmaken, god, betyget är kanske aningen generöst.
Betyg:+++

Två strålande bubbel i radikalt olika stil, en klassiker med djup och mognad parad med en stram lågdosage-variant från en modernare tidsålder. Gott, seriöst och enormt kul jämförelse.

thumb_Huitres_1024thumb_IMG_4185_1024


Först ostron och sedan en liten krustad med långkokad silverlök och kantareller passade finfint till, speciellt gifte den sig med mognaden i
Clos des Goisses även om ostronen nog funkade bättre till Gosset.

thumb_Torchon_1024


Lite anklever dök upp som godsak att återknyta till
Ancestrale, där började vinet plötsligt skina med några watt till - här funkade plötsligt både alkohol och sötma på ett helt annat sätt, tanken om Alsace accentuerades - hur bra matchar inte lite rikare saker leverns fetma?

thumb_IMG_4188_1024


Bâtard-Montrachet 2010
Fontaine-Gagnard, Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad, bred och kryddigt komplex doft, lätt smörig & nötig med fint utvecklad känsla, crème brûlée, mango och rejäl, närmast förvånande mognad. Harmonisk i munnen, bra syror, ren och snärtig men samtidigt med väldigt mogen frukt, nötter och citrus, en del mandel och bittert citrusskal. Riktigt lyckad, utvecklad och maffigt bred eftersmak. Den har närmast paralleller med nya-världen.
Betyg:+++

Syrorna är bra, den har skärpa och rejäl stoppning, men är den inte väldigt utvecklad? Visst har vi sett att
Fontaine-Gagnard mognar snabbare än bananer men den här är ju för tusan bara fem år, jämte Bonneau du Martray känns den direkt gammal. Gott, inget snack om det, men har någon ett krigslager kan det vara läge att provtrycka en butelj eller tre.

Corton-Charlemagne Grand Cru 2004
Bonneau de Martray, Corton Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Läckert rökig doft, massor av mineral, dyra fat och ungdomlig parfym lite kryddor och påtagligt floral. Stram i munnen med höga syror, citrusskal & pikant bitterhet, lite bladig närmast, vässad och skärpt, fokuserad i ganska återhållen stil. Lång och avskalat komplex i svansen, kommer att hålla länge.
Betyg:+++

Till detta serverades först en varm blomkålscréme med havskräfta följt av en oxtartar med tryffelmajjo och hasselnötter, en slags halvstöld från något jag ätit på
Pubologi. Tartaren är snabbgravad och rejält kryddad med svartpeppar, majjon med gräslök i botten, hasselnötter och tartar ovanpå, toppad med löjrom & rå charlottenlök. Lite knapriga levainchips till ger lite extra cruch, något jag tycker är nödvändig till all form av tartar. Gott skit i all enkelhet.

Rödvinerna bjöd på både ris & ros så att säga, en varierad bukett med ett monumentalt stolpskott.

thumb_IMG_4189_1024 thumb_IMG_4196_1024 thumb_IMG_4192_1024


Collina Rionda di Serralunga 1985
Bruno Giacosa, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tyvärr knaskorkad, men under mattan av TCA finns både frukt och struktur, i munnen är den stum och hemskt bitter. Trist.
Betyg:-

Korkad, satans helvetes djävlar vad trött jag är på TCA.

Côte-Rôtie, La Landonne 1995
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Djup doft, skitig med blod och djuriska aromer, bred och svettig med kött & slaktbänk, en del mineralitet och blommig syrén, enormt intensiv och strålande snygg med perfekt och kraftfullt uttryck. Ren i munnen, klangfull med blommor & plommon, fina exakta syror, höga smaker, kött & blod, mörk frukt och enorm längd. Svansen är kryddig och komplex, nyanserad med distriktet fenomenalt uttryckt. Både modern och traditionell i perfekt syntes.
Betyg:++++

Ofta har jag ondgjort mig över
Guigals La Landonne, den mognar fan ta mig aldrig utan bibehåller ett ogint drag genom hela livet till skillnad från syskonen som oftast är tillgängliga under hela livscykeln. Men, ikväll blev jag motbevisad (jag trodde faktiskt det var en lite kraftigare La Mouline), vinet är på absolut underbar topp men alla bitarna perfekt placerade, det är den bästa La Landonne jag provat - den är ta mig tusan både charmig och elegant. Har man råd är detta något av det bästa som går att köpa.

Barolo Vigna Rionda Riserva 1998
Vigna Rionda di Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Kryddig doft med stenkross, kaffe & kanel, solvarm & komplex röd frukt, nypon & plommon blandas med entrecôte och en puff av mynta. Stram och ren i munnen, höga läckra syror, sandiga och prominenta tanniner, sträva och tuggbara, solvarm och krävande men samtidigt exakt och superbt personlig.
Betyg:+++

Som revansch för den korkade saken blev det inte illa, pålitlig som få, solid och strukturellt ett läckert mellanting hur jag förväntar mig en
Barolo och en Brunello, skitbra faktisk!

thumb_IMG_4198_1024 thumb_IMG_4200_1024


Sine Qua Non, Pictures Grenache 2007
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Underbar doft, hallon och sura körsbär, parfymerad och eldig med komplexitet och lite rökig lakrits, fatig och intensiv, otända cigarrer och tuggtobak. Solvarm och bred i munnen, balanserad och superbt läcker med lyxig röd frukt, hallon och jordgubbe, lakrits och djup kryddig komplexitet. Den har en besynnerlig elegans trots kraften och den fruktpackade framtoningen. Strålande på alla plan om man pallar med stilen.
Betyg:+++(+)

Jag har provat
Pictures förut (2011), då snubblande nära 4+. Nu, tja, vad skall man säga - fortfarande snubblande nära? Riktigt djävla bra skit, men det har inte förändrats mycket. Hur man kan få till koncentration & finess i så pass rent ackord är en märklig prestation, här kan man snacka om flodhästar i balettkjol som verkligen funkar - dansant och frustande intensitet i samma flämtande andetag. Men, inte alla var imponerade, någon i sällskapet tyckte helt enkelt det strukturellt är “för mycket” - något jag kan sympatierna med även om jag absolut inte håller med.

thumb_Knöl_1024


Maten var enklast tänkbara, tjälknöl på hjort med postis, färnkål och svampsås.

thumb_IMG_4220_1024 thumb_IMG_4221_1024


Rare Old Malmsey, Solera 1862
Lomelino, Malmsey, Madeira
Tokigt komplex doft, nötig med harts, målarlåda, oljor och besynnerligt uppfriskande söt parfym, harmoni och klass, suckat, fikon & choklad blandas med stenkross och rökelse. Fullkomlig. Söt i munnen, höga sprittande syror, kanderade apelsinskal, nötter och klassisk ton med torkad frukt och perfekta oxidativa kryddor. Fullkomligt magisk med osannolik längd och intensitet, magnifik på alla plan.
Betyg:++++

Det är inte ofta, men nu var vingudinnan på plats i full majestät.
Madeira är ett eget kapitel, ofta en egen storhet om åldern och förhållandena är de rätta - den här gången är stor knappast rätt ord, det var en monumental & överväldigande butelj. På alla plan en mogen perfektion (om mu mogen är rätt ord i sammanhanget), ett unikum från en svunnen tidsålder, konserverad för evigheten men samtidigt med sprittande glädje och svårslagen exakthet. Hur bra som helst, äkta magi i en flaska - Tack för den Vinarskallen & BLH (vår kran).

thumb_IMG_4228_1024 thumb_IMG_4227_1024


Barros Malvasia ”Cantiero” 1980
Artur de Barros e Sousa, Lda., Madeira
Nötig doft med harts, kanel och citrusskal, knäckig och intensiv, harmonisk med klass. Kaffe & karamell i munnen, rena syror och snärtig struktur, söt & god men balans, bra längd med precis lagom terpentin & lim. Klassiker.
Betyg:+++

En inte helt trist uppföljare dök också upp, briljant men inte i samma liga riktigt - bra, men vad är det mot bäst.

Ostar, rabarberkaka med toscatäcke fick bli sista rätterna, mätt blev man.

thumb_IMG_4236_1024 thumb_IMG_4239_1024


Dessutom avslutade vi med lite bättre Mackmyra, men de anteckningarna gick inte att läsa...

-- Winepunker

Comments

Louis Roederer Rosé 2010

thumb_IMG_4092_1024


provningen senast åkte det fram en föråkare med ny årgång, förbluffande läcker precis just nu!

Louis Roederer Rosé 2010
Louis Roederer, Reims, Champagne, Frankrike
Sprittande rödlätt frukt i doften, Ingrid Marie, friska hallon & smultron, fräscht parfymerad, den känns härligt nyvaken liksom, snärtig med röd citrus, lite syrlig exotisk frukt och nyriven zest. Maxad mineral i munnen, höga krispiga syror i härligt sval och pigg stil, ren, läcker och lång. Föredömligt torr och frasig i avslutet. Den kommer tveklöst att utvecklas men är förföriskt god redan. God rosé i den här fasen är helt oemotståndlig.
Betyg:++(+)

Jag försöker jämföra detta med 2009 för ett år sedan, och jag gillar det här bättre. Jag upplever den som mer exakt och samtidigt tillgänglig på ett sätt som 2009 aldrig varit, ’09:har en bredd och rättfram tyngd som gör den lättbegriplig men samtidigt en avsaknad av den skärpa vi ser här. Precis så här skall en ung rosé smaka.

-- Winepunker

Comments

Return of The Living Red

thumb_IMG_4089_1024


Jag är generellt allergisk mot gimmick-viner, skojiga buteljeringar och udda marknadsföringsplojjande. Jag till och med ogillar tilltaget
Mouton-Rothschild satte på kartan med sina konstnärsetiketter, något kopierat till leda kort & tvärs i vinvärlden. Att samtidigt älska viner som Sine Qua Non där extrem kvalitet och absolut känsla för grundmaterialet blandas med kul tjocka flaskor och nya namn varje år gör mig direkt schizad - lite som Urban Deli, så djävla söderhipster att man vill kaskadkräkas men samtidigt bara larvigt bäst.
Ett likartat gäng är
RedHeads Studio, en experimentverkstad helt utan riktlinjer eller stoppklossar där vinmakare kommer och går och gör vad som faller dem in. Return of The Living Red är ett missfoster baserat på högklassig Cabernet Sauvignon och urgammal (120 år gamla stockar) tjurig Touriga Nacional från olika årgångar. Unikt på många sätt, men det kändes som potentialen till något riktat bra fanns där när jag provade vinet första gången för sex år sedan, senare återbesök visade på vettig parabel.

thumb_IMG_4091_1024


Return of The Living Red (First Edition)
Redheads Studio, McLaren Vale + Langhorne Creek, South Australia, Australien
Intensiv doft med cassis, röd frukt och läckra kryddor, kåda och rosmarin, orientalisk rökelse och sötlakrits dyker upp med kakao och fräscha blå plommon, liten snygg mynta skärper till. Den är ganska yvig men fungerar ändå, fräschören är hög, snyggt komplex och faten i absolut schack. I munnen är den rik, balanserad med rökig känsla, kakao & choklad, cassis, kryddor och massor av plommon & kaffe, lite kirsch nästan men den faller absolut inte ned i träsket med starkvinskänsla. Tanninerna är sandiga, snygga och oerhört välpolerade, koncentrerad och intensiv med liten pikant bitter avslutning. Kryddig karamell och tuggtobak i eftersmaken. Skitgod, har lyft sig till 3+ med råge. (Cabernet Sauvignon 70% - 2007, Touriga Nacional 30% - 2004)
Betyg:+++

Den har utvecklats väl, viner av den här typen behöver sina tio år i källaren (eller vad det nu blir, beroende på hur man räknar). Trots kraften har den absolut harmoni, rik och bred men samtidigt med exakthet och väl åtdragna skruvar. Personligt, gott & maxat utan att bli kladdig eller ofokuserat. Trots larvet med buteljen, obduktionsbilder och hängsnaror är detta skitseriöst - kudos!

-- Winepunker

Comments

Landin ”Pas Petite” 2013

thumb_IMG_4068_1024


På provningen med
AuZone senast var jag bara tvungen att korka upp en just levererad butelj vin skapad från druva till flaska av allas vår Erica Landin - det är alltid vettigt att kontrastera mot något annat av hyfsat hög kvalitet när man gör en riktig bedömning, alla utom jag själv fick dessutom vinet helt blint.
Erica fick chansen att göra ett alldeles eget fat, ett småskaligt projekt så litet det bara kan vara utan att trilla ned i ren hobbyverksamhet. Ett enstaka fat är liksom en naturlig nedre gräns, mindre än så blir bara larvigt. Hela äventyret utspelade sig hos
Kunde i Sonoma, 85% Petite Sirah och 15% högklassig urgammal Zinfandel fick jäsa naturligt, lagrades på gammalt franskt fat och buteljerades efter nio månader.

Totalt blev det väl 300 flaskor, två köpte jag, en gick ned i källaren och en korkades således upp i AuZone...

thumb_IMG_3995_1024


Landin ”Pas Petite” 2013
(Erica Landin) )Kunde, Kenwood, Sonoma, Kalifornien, USA
Ren & fruktig doft med plommon, blåbär & sura körsbär, liten mynta & allmänt djup svart känsla, oförlöst & lite knuten i dagsläget men rätt snygg i sin absoluta ungdom. Tät svart frukt i munnen, väldigt ungdomlig & dämpat yster, liten fetma med blå plommon & en puff av mörk bitter choklad i botten, varm utan att bli eldig, finkorniga tanniner och ganska lång sandig svans. Solvarm i avslutet, behagligt balanserad med synnerligen dämpade fat (eller fatet, eh, ni fattar), alkoholen finns där (14,5%) men den är på det hela taget snyggt sammansatt.
Betyg:++

Det är inte illa, kanske lite stumt och knutet just nu men behagligt underliggande uttryck i frukten och med en framtida potential skulle jag tro. Nu är Durif/Petite-Sirah inte någon druva jag har större erfarenhet av i sin renare form, i
OZ görs/gjordes enstaka bra saker vill jag minnas med de domineras oftast av fat och en mer ‘hands on’ attityd än Ericas klara ‘hands off’. Den känns välstrukturerad och helt utan kladd, rätt drickvänlig, en bra tolkning för fatfobikerna månne? Nästa flaska får ligga några år, den kan nog sträcka på sig lite och vissa en större personlighet.

De andra i AuZone då, tja, de tyckte vinet stod rätt bra upp mot de övriga och kanske landade någonstans mitt i fältet kvalitetsmässigt - rätt lyckat första försök av en vinskribent m.a.o.

-- Winepunker

Comments

Kirchspiel 2010

thumb_IMG_3927_1024


Jag gillar
inte 2013, Europa har i allmänhet inte fått till det och speciellt de tyska vinerna är ett rejält nedköp från 2012. Visst, jag älskar massor med syror men den grönkartigt omogna och direkt aggressiva framtoningen i 2013 är ett seriöst problem. Det blir inte en enda butelj i källaren för mig, jag fyller istället på med de 2012 som fortfarande går att få tag i och fortsätter att konsumera 2010 som nu nått den första (och bästa) platån. Speciellt Grosses Gewächs skall man inte vänta för länge med och en årgång som 2010 när de godisgröna aromerna redan från början var dämpade finns det absolut ingen anledning att spara längre (N.B. Punkarn™ har en uppfattning om hur & när Riesling GG skall drickas som är lite avvikande bland vinfolk generellt).

Just Kellers
Kirchspiel brukar springa före Hubacker, Abtserde & G-Max i utvecklingen, någon man kunde känna redan i december 2013 när jag provade dem först (sans G-Max).

Kirchspiel 2010
Keller, Westhofener Kirchspiel, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Fantastisk & intensiv doft, rik, exotisk och packad med mineral, persikor, mango & stenkross, aromatisk och blommig med lyxig parfym & läckra nyanserade kryddor, rivet citronskal och kul puff av anis. Tät och bredaxlat balanserad i munnen, vässade syror med fetma och underbar intensiv exotisk frukt, lime, persikor och citrusskal. Maxad med perfekt avvägda mineraltoner och kryddor - expressiv, personlig och absolut strukturerad. Närmast oändlig längd, liten fet kryddig eftersmak, klass & solmogen frukt i perfekt kombination. Fullkomligt strålande, betyget är i underkant.
Betyg:+++

Det är hur gott som helst, 2010 uttryckt perfekt i GG-kostym. Visst, det är
mycket, men samtidigt funkar koncentrationen så länge syrorna har den här nivån, inte ett spår av klumpighet eller dissonans i klangen. Dessutom är syrorna bara gräddigt läckra, inget grönt eller skriande vasst någonstans.

Keller FTW!

-- Winepunker

Comments

Pertois-Lebrun Instant Brut

thumb_IMG_4048_1024


I mars gästade en liten grupp odlare från Champagne Stockholm och presenterade sina alster - förvånande billiga produkter, småskaligt tänk och en närmast galen variationsrikedom var den gemensamma melodin. Allt från Blanc de Noirs med zero dosage och frukt så mogen att den närmast måste falla av rankan till rökiga fatbomber med 15g och minst en tuggbuss islattat - mer storhusstil än storhusen själva liksom. Dessutom visade odlarna själva på en underbart jordnära attityd, något som är tvunget när man kanske bara har en produktion på 25000 flaskor - färre Mercedes och mer Renault-4 i deras bekantskapskrets. Det var hur kul som helt med andra ord.

En av
dessa odlare har hittat fram till Sverige, en hobbyimportör tar idag in Pertois-Lebrun till beställninssortimentet.

Instant Brut är standardbubblet från Pertois-Lebrun med bas i Cramant, en BdB med druvor från Choilly, Le Mesnil-sur-Oger och Oger, basår 2008 (yay!), buteljerad i juli 2009 efter malolaktisk jäsning och degorgerad i december 2014, låg dosage (6 g) och minimal intervention. Väldigt ‘organic’ i tänket men inte biodynamiker. Total buteljering idag på 15000 flaskor men med en produktionskapacitet på drygt det fyrdubbla, resterande druvmaterial säljs.

Pertois Lebrun Instant Brut
Champagne Pertois Lebrun, Côte des Blancs, Champagne, Frankrike
Dämpad & elegant doft, mineral och stenkross, rivet limeskal, knölade gröna örter och liten återhållen autolytisk ton, lätt nybakt bröd och vit stenfrukt. Exakt i munnen, krämig mousse, massor av mineral, flintkross, citrusskal och dämpad kryddig & pikant bitterhet, den är dansant och harmonisk med bra bredd, förvånande lättillgänglig i dagsläget med tanke på den låga dosagen (6g). Eftersmaken är läckert vässad med liten skalbitter & parfymerad antydan, den kommer säkert att utvecklas men 3+ känns knappast troligt.
Betyg:++

Det är rätt gott, slimmat, snyggt & användbart. Skall man vara kritisk är den inte så expressiv just nu, men det lär nog komma med tiden, bra hantverk vinner alltid i längden.

Flaskan var ett varuprov från
Selected Champagne, minimal småskuttare med absolut fokus på små odlare - den provades också i mars med liknande resultat.

-- Winepunker

Comments

Sommargruk #2

Sommar är en tid för eftertanke, arkeologi i källaren och en och annan rosé - en enkel vintillvaro i väntan på att AuZone skall komma igång på riktigt efter semestertider och intellektuell förslappning. Det finns alltid ett gäng buteljer som ‘bara blir kvar’ i något skrymsle, perfekta att snatta lite av när man inte har annat för sig eller bara är upptagen med årets obligatoriska rosé-försök/misslyckande. Man kan i värsta fall alltid rädda upp flopparna med några säkra kort.

thumb_IMG_3920_1024 thumb_IMG_3921_1024


Txomin Etxaniz Rosado 2014
Etxaniz Txakolina, Getariako Txakolina, Baskien, Spanien
Dämpad rödbärig doft, lite syrliga röda vinbär och krusbär, en puff av mineralitet. I munnen väldigt syrlig med liten spritz, rödbärig, vinbär och krusbär även här, lite omogna hallon i svansen, mineraldriven eftersmak, opretentiös och enkel men slinker ned. Betyget är mycket generöst. (60% Hondarribi Beltza, 40% Hondarribi Zuri)
Betyg:+

Hondarribi Beltza & Hondarribi Zuri, låter som två nobelpristagare i litteratur från Kazakhstan. Nya druvor för mig, tyvärr presterade vinet inte så bra som personalen på Bolis ville göra gällande. ’The Quest for a Decent Rose’™ fortsätter...

Château Calissanne, Clos Victorie 1997
Château Calisanne, Coteaux d'Aix-en-Provence, Frankrike
Mycket utvecklad doft med röda solmogna bär, antydan till tomat, skogsbotten, linolja, stall och ceder, snygg dämpade och integrerade fat men den är lite märkt av åldern. En puff av soya kikar fram efterhand. Väldigt mogen i munnen, lite uttorkad med sandiga tanniner och drag av tomat & karamell, syrorna är på plats, den är förvånande harmonisk trots åldern, lite undervegetation, trätoner och kryddor finns där, vissa vilda & skitiga drag i svansen. Eftersmaken är torr & lite vrång med klar beska. Absolut godkänd, men har troligen varit bättre, betyget är generöst. (Cabernet Sauvignon, Syrah)
Betyg:++

En butelj som bara blivit liggande, köptes för femton år sedan och blev liksom över. Rätt bra utdelning även om den skulle druckits för kanske fem år sedan.

thumb_IMG_3925_1024 thumb_IMG_3923_1024


Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Dämpat kryddig doft, återhållen rödfruktig med lätt peppar och några droppar blod, viss rost och jordiga toner i väldigt mogen kostym, hö & skit, vattenfärg och en del terpentin - rätt kul. Tyvärr kikar en del burktomat fram efterhand, den har en del kartigt gistna drag som accentueras under kvällen. Uttorkad i munnen, kärv och lite ogin med höga syror, anemisk och slank men samtidigt hyfsat väl sammansatt i grunden. Svanen lider av lite rönnbärskänsla, syror & bitterhet utan frukt och nödvändig stoppning. Den har inte riktigt orkat med sin ålderdom, tyvärr. Eftersmaken är klassisk dock, skitig med blodstänk & svartpeppar, tanniner och örter. Betyget är generöst.
Betyg:+

Klart på väg utför, uttorkad och sned i munnen - betyget räddas av en till en början anständig doft och en godkänd avslutning i munnen men det ogina och anemiska draget har nog inte
bara med årgång och ålder att göra. Borde inte Delas vara bättre än så här? Strukturen känns faktiskt racklig.

Måste jämföras med ’96...

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1996
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, syrlig med röda bär, hallon & röda vinbär, skogsbotten, kanel och torkat kött, en del tomat tyvärr dessutom möbelpolityr & harts men inte på bra sätt, känns för gammal. Syrlig i munnen, torkade röda bär, lingon och ’96-syra dominerar men det finns en ganska god kryddig botten med bra frukt, den är snyggt dämpad och elegant, sval och med förvånande harmoni syrorna till trots. Svansen har liten känsla av målarlåda och linolja, helt mogen men sitter ihop fint. Smaken räddar den precis, betyget är generöst.
Betyg:++

På näsan är de rätt lika, tomaten finns där och de känns båda rätt gistna men i munnen är ’96 överlägsen, de höga syrorna skärper vinet snyggt, frukten är elegant och vi har rätt bra balans & struktur. Inte illa, även om den absolut har varit bättre.

Herdade do Peso, Aragonés 1997
Sogrape, Alentejo, Portugal
Väldigt utvecklad doft, kryddig med möbelpolityr och lite eldiga drag, torkade plommon och linolja, kanel och krossad kryddpeppar. Mjuk och rödfruktig i munnen, helt mogen med lätta drag av tomat och sviskon, tanninerna är mjuka och silkiga, syrorna höga, helt mogen med toppen i backspegeln men flaggan högt. Svansen har lite bittra drag, en uttorkad beska som inte är helt angenäm men det finns samtidigt en läcker fruktsöt karamellton i eftersmaken. Lite schitzad men magnifik för en prislapp under 200:- (Tempranillo)
Betyg:++

Här har vi ett annat gammalt lik som överlevt sig själv (inköpt ’00) men
samtidigt presterar, den var säkert bättre för några år sedan men bortsett från bitterheten i svansen är det förvånande OK.

thumb_IMG_3919_1024 thumb_IMG_3924_1024


Så, lite absolut säkra kort...

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso 2007
Ciacci Picolomini d’Aragona, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Solbakad och ganska utvecklad doft, läder och körsbär, kryddor & tobak blandas med torkade örter och en del vilda och skogiga aromer, anstrykning av balsamiska toner & nyhyvlat ädelträ i klassiskt snitt. Läckert rödfruktig i munnen med tobak & fina höga syror, lite körsbär och örtighet, ljusröda plommon med kryddig komplexitet, anis och rakryggade tuggbara tanniner. Lakrits och krossad sten i svansen. Skitgod, har lyft sig en hel del på drygt ett halvår.
Betyg:+++

Reynvaan The Unnamed Syrah 2012
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Djup doft, blåfruktig med massor av blod, köttslamsor, njurtalg & rökig mineralitet, kryddor och örtiga övertoner samsas med intensiv typicitet och superbt vilda toner. Här har vi samjäst Syrah i sin mest uttrycksfulla form - fortfarande ung och oförlöst givetvis men med absolut alla hönsen hemma. Efterhand utvecklar den cordit och krossad sten, lite orientalisk rökelse tittar fram. I munnen är den köttig och vild, lite örtbitter med skogstoner och fårfett, massor av ung blå & svart frukt blandas med blod, strålande intensitet i superbt lagom sval stil. Lång med klart kryddig frukt i eftersmaken, fullkomligt lysande med framtida potential. Druva & distrikt uttryckt till perfektion. (90% Syrah, 10% Grenache Blanc)
Betyg:+++

Snacka om säkert kort!
Reynvaan har mer och mer blivit den absoluta favoriten från Washington, supersolida med alla markörer på plats balanserat av en lekfullhet och glädje som är bara svåremotståndlig. Fick jag bara dricka en sorts vin resten av livet skulle det bli en Syrah samjäst med godtycklig vit druva i sval stil & rejält fruktstoppad, bra syror och nyanserade fat. Kort sagt, precis det här. Reynvaan är ett av vinvärldens riktiga ess, hur bra som helst men tiden i favör - vi kommer att se i sanning stora viner härifrån vad det lider, så djävla gott!

-- Winepunker

Comments

Mallorca

thumb_P5180053_1024


Vinerna från Balearerna är sorgligt undervärderade gentemot sin ädlare kusiner från fastlandet, en enormt varierad bukett av både vita & röda i alla prislägen pockar på uppmärksamhet. Bredvid ambitiösa spelare som
Ànima Negra och Cap de Barbaria finns en flod av personligheter att botanisera bland. Tyvärr är utbudet här hemma ganska magert, men efter en vandringssemester på GR221 och i runda slängar 40 provade viner på Wineing sista kvällen i Palma tyckte jag det var dags att gräva sig igenom den del av (det lilla) berget man kan få tag i via Bolis - ledsamt nog är enbart ett par producenter tillgängliga om man inte är beredd att köpa sexpack, tack och lov är Ànima Negra en av de som är tillgängliga flaskvis.

thumb_IMG_3901_1024 thumb_IMG_3913_1024


Ses Hereves 2006
Vins Toni Gelabert, Pla i Llevant, Mallorca, Spanien
Utvecklad doft, kaffe, rosmarin och solmogna plommon, lite bränd med en del ceder och markerad vild komponent, utvecklar efterhand gräs och tjära - rätt läcker. Solvarm frukt i munnen, bra syror och superläckra prominenta tanniner, liten vuxen bitterhet, tjärpastiller och drag av kåda blandas med torkade plommon och söt cassis, bra längd och fokus. God. (33% Cabernet Sauvignon, 33% Merlot, 33% Syrah)
Betyg:++

Golós 2010
Miquel Gelabert, Pla i Llevant, Mallorca, Spanien
Gräsig & örtig doft med cassis, stenkross, skiffer och plommon, lite ceder närmast och grön paprika, ansingen rökig överton - rätt personlig. Ungfruktig och syrligt slank, gräsig med en del lite aggressivt stjälkiga drag, omogna blå plommon och en salmiak i svansen. Rätt välgjord men den vresiga stilen passar mig inte, kanske kan den utvecklas med något år på rygg. (Callet, Mantonegro, Fogoneu, etc.)
Betyg:+(+)

thumb_IMG_3915_1024 thumb_IMG_3900_1024


Son Fangos Negre 2010
Vins Toni Gelabert, Pla i Llevant, Mallorca, Spanien
Bra djup i doften, snyggt eldig med solvarma körsbär och en del mineral, lite kul blommiga övertoner, rosor och syrén, tobak och mörk choklad. Den är rätt kul, faten snyggt hanterade, efterhand dyker det up en del funkiga aromer, gamla sockor och brettigt rökta charkuterier. Bra mörk frukt i munnen, lakrits och torkade plommon, utmärkt balans med kul funk och sandiga tanniner. Ingen storhet men god, välgjord och personlig till max. (Callet, Merlot)
Betyg:++

Àn/2 2012
Ànima Negra, Vi de la Tirra Ill Balears, Mallorca, Spanien
Ungfruktig doft, körsbär och karamell, lite smörig med rödlätt framtoning, en del rosor och knäck. Bra stramhet i munnen, rejäla tanniner, kärv kärnighet men samtidigt med läckra finstämt rödbäriga toner. Riktigt god i enkel, rustik och rättfram stil. (Callet, Mantonegro, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot)
Betyg:++

thumb_IMG_3912_1024


Àn 2012
Ànima Negra, Vi de la Tirra Ill Balears, Mallorca, Spanien
Kryddig doft, trätoner och linolja, ungdomlig röd frukt, sprittande med lyxiga & snyggt dämpade fat, lite stjälkiga toner och en puff av djurfett och torkade örter. I munnen är den bred, kryddig och fint sträv, sandig textur, mineralstinn med liten sälta, tång & musslor i svansen blandas med garrigue och rakryggad solmogen & förvånande elegant frukt, lite gräsig puff med lakrits och salmiak avsutar. Det är seriöst med absolut potential. Skitbra och precis så vässad som jag minns den. (Callet, Fogoneu, Mantonegro)
Betyg:++(+)

Det är genomgående utmärkt, inte stort men solitt och personligt trots inslaget av internationella druvsorter. Tyvärr verkar det som de svenska importörerna går mer på knock och missar alla dämpade och lite rödbärigt lättfotade saker man hittar på plats, den finstämda och solvarma eleganta framtoning
Callet & Fogoneu kan visa syns inte här - vi ser mer av den rakryggade och koncentrerade stilen med tanniner, fräs och kryddor. Gott, men bara halva bilden.

-- Winepunker

Comments

Sommargruk

Den kallaste och ostadigaste sommarsemester jag kan minnas börjar gå mot sitt slut. De enda soldagarna vi fått var den tidigare svängen till Mallorca och GR221 i slutet av maj, nu på Högakustenleden och i de sörmländska skogarna fick vi vara glada så länge det var uppehåll. Nåja, fjorton fältnätter och fyra kilo lättare (torrfoder är inte något man äter för mycket av direkt) fick i alla fall mig att sukta efter något att väta strupen med när vi väl kom hem.

thumb_IMG_3908_1024 thumb_IMG_3907_1024


Camille Savès Brut Millésime 2008
Camille Savès, Bouzy, 100% GC, Champagne, Frankrike
Fräsch och snärtig doft, liten brödighet och friska röda äpplen, närmast Ingrid Marie, rödfruktig och ganska rökig med exakt fokus och intensitet. Det finns redan idag en nyanserad begynnande mognad, en komplex brödighet och lite choklad, men den har samtidigt ungdomlig spänst & en lång framtid. I munnen är den rik och bred med vässade syror, massor av röd syrlig frukt, hallon & vinteräpplen, lång med kryddor och möbelpolityr, den har absolut fokus och läckra begynnande mognadstoner, lite äppelkart och vinbär. Den kommer att hålla länge men är strålande god redan. För under 350:-, rena kapet.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Ganska utvecklad, vaxiga toner, mineral och rökighet, skal och lite stjälk, gul stenfrukt skiffer och parfymerade övertoner, syrén kanske. Rik i munnen, lite rökig med förvånade markerad bitterhet, massor av mineral, lätt eldig känsla, rena fina syror, solvarm gul frukt, liten exotisk känsla, mango och nästan apelsin. Den känns ganska avig just nu, en lite konstig fas månne? På bara ett drygt år dominerar de bittra tonerna lite väl mycket. betyget är närmast generöst.
Betyg:++

Den är direkt besk i eftersmaken, lite bekymmersamt med tanke på hur god den var för ett år sedan. Det är tyvärr inte den enda GG 2009 som blivit lite bitter, man undrar...

thumb_IMG_3916_1024 thumb_IMG_3904_1024


Qupé Bien Nacido Block Eleven 2012
Qupé Wine Cellars (Robert N. Lindquist), Santa Maria Valley, Central Coast, Kalifornien, USA
Lite rökigt fatig doft med massor av solvarm citrus, mineral och karamell, en del parfymerade drag, blir lite eldig när temperaturen kryper upp. Bra syror i munnen, rik och kryddig med snygga men dominanta fat och exakt citrus, nästan lite grillad men samtidigt inbjudande och ganska läcker. Svansen är packad av syrlig gul stenfrukt, granitkross och lyxig textur. God, men inte min grej riktigt med all eldighet & väl mycket dyr ek.
Betyg:++

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2009
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Djup doft, eldig med plommon och cassis, en del sura körsbär och en hel del mörk bitter choklad, en liten puff av mynta men bara snyggt i bakgrunden. Det finns en eldig komponent men den är verkligen dämpad och snyggt kombinerad med kardemumma och kanel. Rik i munnen, rena syror och bred fräsch frukt, plommon, blåbär och mineralitet, balanserad och snärtig med kryddor och lätt eldig svans. Ung och seriös, mindre ’barossig’ än tidigare årgångar, klangfull med liten sälta i eftersmaken. Kan nog utvecklas.
Betyg:++(+)


thumb_IMG_3911_1024 thumb_IMG_3844_1024


Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Kalifornien, USA
Solvarm doft, massor av kåda, lakrits och solvarma körsbär, grönörtiga drag paras med anis och hallon, en del mineralitet och djupa plommontoner balanseras med fin fräschör trots sin uppenbara fruktmognad. Det är snyggt och mycket väl sammansatt trots sina nästan 16%. Efterhand dyker det upp lite mynta, liniment och krossade nejlikor, udda men besynnerligt balanserat. I munnen är den rik, bred med vässade syror och förvånande distinkt tanninstruktur, massor av körsbär och lakrits, närmast salmiak & kåda. Visst är den eldig men det funkar, fräschör & syra lyfter koncentrationen och den massiva frukten fint. Svansen är snygg & balanserad med fin mognad, sandiga & kakaolika tanniner, snärtiga syror och en hel del komplexa kryddor. Den har utvecklats fint på två år, närmast på topp skulle jag tro. Skitbra faktiskt, den håller sina 3+ med bravur.
Betyg:+++

Jag borde egentligen inte gilla det här, hög alkohol och stilen med ”massor av allt” blir ofta lite grovt och yxigt men just
”Earthquake” brukar funka. Det är en väldigt fin balansgång men det är svårt att inte gilla viljan och ambitionen, jag tror den förhållandevis torra strukturen gör sitt till och rättar upp hela ekipaget djäkligt fint.

Pieropan, Le Colombare 2009
Pieropan, Recioto di Soave DOC, Italien
Kryddig och lätt vaxig doft med torkade aprikoser, parfym och möbelpolish, citrusskal och fräschör blandad med honung och lätt oxidativa drag. Den är förvånande komplex, vässad och enormt intressant. Balanserad och rik i munnen, vax, brända toner och bra rena syror, bitter hartsig ton paras med suckat och karamell. Pomerans och drag av brinnande trä blandas med fikon och grapebeska. Väldigt egen och riktigt god, besynnerligt nog.
Betyg:++

Det är alltid lite chansartat med söt
Soave, men funkar det blir det rätt kul. Kontrasten mellan söt bitterhet och syrlig fräschör är fenomenalt intressant.

-- Winepunker

Comments

Quinta do Vale d. Maria Vintage Port 2011

thumb_IMG_3862_1024


Av och till kikar en närmast perfekt årgång fram - 1982 i Bordeaux, 1971 i Tyskland, 1988 i Champagne och nu 2011 för vintage port i Portugal.
Jag har sniffat lite på årgången några gånger senaste tiden och den känns larvigt lovande. Alla viner har en gemensam struktur med perfekt frukt och superba tanniner. Egentligen är riktigt ung vintage port en smaksensation som jag borde ogilla men jag faller stenhårt för smockan på hak(tung)spetsen. Det är gott på ett oförställt och dumhedonistiskt sätt, lämna hjärnan hemma och låt intrycken flöda innan vinerna stänger ned i några decennier.

Quinta do Vale d. Maria Vintage Port 2011
(Sandra Tavares da Silva) Lemos & Van Zeller, Douro, Portugal
Intensiv doft, packad med plommon, söta mörka körsbär och kryddiga blåbär, lite grakåda och knölad rosmarin blandas med enormt yppig och ren frukt, detta är fenomenalt! I munnen är den söt, bred, ren med karamell och sandiga tanniner, packad av supertät mörk frukt, plommon och läckert bittra slånbär, eldig men samtidigt perfekt balanserad. Ungdomlig, rena julkakan med ingefära och nejlikor, lite eldig cognac och massor av söta bär. Lång och suveränt silkig svans, mjukt fruktig med perfekt grepp i tanninerna. Den kommer nog att tunnla sina 10 år snart, men just nu är den hur god som helst.
Betyg:+++

2011 är i sanning magisk, även viner lite lägre på kvalitetsstegen (OK,
Tavares da Silva är knappast riktigt långt ned, Pintas är ju verkligen skitbra) presterar snuskigt bra. Det är svårt att sia om framtiden men de är bättre som unga än 2000 till och med - renheten, intensiteten och tanninerna är så perfekt avvägda, det finns inte mista skavank strukturellt. Alla ni som köpt ett krigslager, var glada och hoppas ni alla lever i trettio år till för full utdelning.

-- Winepunker

Comments

Reynvaan In The Rocks 2010

thumb_IMG_3845_1024


Kanske den roligaste nya bekantskapen bland alla vassa nya syrah-slingers de senaste åren är nog i alla fall
Reynvaan - så snygga och exakt lagom svala godsaker i egen stil, dessutom med klara blinkningar åt Côte-Rôtie går inte att värja sig mot. De är tillsammans med Cayeuse (fast den går ju bara inte att få tag) i absolut världsklass trots en (fortfarande) nätt och jämt överkomlig prislapp. På många sätt finns samma ande i detta som i t.ex. Clonakilla och Simon Maye, en expressiv tolkning av druvan, lagom med dyra återhållna fat och en avskalad & sval precision utan minsta tendens till anemi. Jämför man med absoluta storheter som Guigals La-La är de givetvis underlägsna, men det är en uppstudsig underlägsenhet - det är bra skit på vilken skala som helst, och ibland bär de på ett renare, enklare och behagligt klangfullare uttryck.
Just In
The Rocks 2010 hävdade sig exemplariskt på AuZones genomkörare tidigare i år, den är i min gom på många sätt den absoluta essensen av Syrah gift med Viogner.

Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Doften är närmast magisk, intensiv och läcker med blod & köttsaft, aromatiskt parfymerad med syrén och fint örtiga toner, oregano och vattenfärg, stenkross blandas med skogsbotten och fårtalg. Djurisk, expressiv och köttigt rökig. Bra syror i munnen, skärpta med grillat kött, solvarm sval frukt, silkiga tanniner, rökig med fina kryddor och sötlakrits, lite råbiff och sot, kryddnejlikor och plommon i svansen. Faten är snygga och dämpade, bara en liten nyanserad underklang i bakgrunden. Eftersmaken är len och sval, kryddig med en vuxen aptitretande bitterhet, lång och strålade läcker. Personlig, ren, expressiv och exakt. Skitgod. (Syrah, 4% Viognier)
Betyg:+++

Detta är egentligen allt man kan begära av en Syrah - skärpa, uttryck & textur med perfekt balans och druvan i absolut centrum. Den har dessutom börjat mogna lite försiktigt, på två år har den blommat ut fint - jag skulle tro att den kommer växa till sig under kanske fem/sju till.

-- Winepunker

Comments

Héloïse 2007

thumb_IMG_3842_1024


Biodynamiska viner från Dentelles de Montmirail, VdP Vaucluse, är egentligen rätt långt från vad jag brukar köpa. Skall det drickas Syrah blandat med Viognier lägger jag krutet på Côte-Rôtie, Victoria eller Walla Walla, knappas ett franskt lantvin för 600:- där det tagits minutiös hänsyn till rotdagar och nässelvatten. Att stockarna håller en snittålder över 50 år och att druvorna odlas på hög höjd (500m) i kalkrik mark ett stenkast från Gigondas är förlåtande dock, man skall vara öppen för nyheter. Chene Bleu gjorde sin första årgång 2006, det tog i runda slängar tio år och en hel del pengar för paret Rolet att få sprutt på verksamheten tillsammans med vinmakare Jean-Louis Gallucci - modernt & vågat på många sätt. Men, har någon pengar att bränna är det väl Xavier, chef för LSE som han är samtidigt. Vad blir det då när high finance möter över femtio år gamla stockar?

Héloïse 2007
Chêne Bleu (Dentelles de Montmirail), VdP du Vaucluse, Provence, Frankrike
Djup doft, packad med skogshallon, röda sura körsbär och solvarm cassis, lite pyrande vedbrasa och sot, antydan till bruten stjälk & kakao. Parfymerad och kryddig med intensitet och yppig glädje, lite köttslamsor & blod. Fruktsöt i munnen, snyggt fatad med lite bittra toner, stjälkig men samtidigt med enormt solvarm & mogen läcker frukt, syrorna är bra, rena och exakta men de lite bittra tonerna är krävande. Svansen är fruktig, syrligt torr och kakao-sträv, eftersmaken kryddig med lite kärnig känsla. Gott men inte riktigt mig grej, som ett oheligt lovechild mellan sval Ch9dP & varm Madiran. (60% Syrah, 37% Grenache, 3% Viognier)
Betyg:++

Det är rätt bra, men pengarna dominerar både terroir & känsla i dagsläget. Den kan säkert bli lite bättre med några år på rygg men samtidigt är den ett praktexemplar på var
enbart pengar kan åstadkomma, potentialen till storhet finns men den saknar gehör och fokus. Visst skall jag hålla ögonen på detta, fruktmaterialet är strålande och viljan finns absolut, men ytterligare fem/sex år kommer att krävas innan balans & harmoni är nådd.

-- Winepunker

Comments

Farrside by Farr

thumb_IMG_3826_1024


Farrside var slut på Bolis, men Eric EdlundLively Wines hade en allra sista flaska i lager de slängde åt mitt håll. Man måste gilla dessa små lirare, Eric hoppade av Prime Wine för något år sedan och grundande Lively med Anderas Wickman och fokuserade på viner som verkligen betyder något. Och betyder något gör de verkligen...

Farrside By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Djup & solvarm doft, packad med skogshallon och underbart skitiga & kryddiga övertoner, vi hittar både kåda & pyrande björkved, blodstänk & slånbär blandas med liljekonvalj och våt hummus. Enormt läcker, povocerande och inbjudande. Smaken är len & fräscht fruktig, tanninerna silkiga, en kul vild ton med kanel & råbiff dominerar, grillad entrecôte och underbart örtig komplexitet paras med massiv skogshallon, söta körsbär och granatäpple. Kroppen är solid, alkoholen i schack, strukturen bred med alla skruvarna perfekt åtdragna. Fenomenal prestation! Betyget är närmast snålt...
Betyg:+++

Fan, den håller samma nivå som alla andra från
By Farr. Stilen är någonstans mitt emellan Sangreal och Tout Près, en fruktig och intensiv sak men samtidigt med tanniner och absolut ryggrad. Den är bara läcker, allt är på plats men den lär växa med något år på rygg.
Och, alla som är svaga för
Pinot, håll ögonen öppna för alla By Farr 2013 som lär dyka upp under sensommaren/hösten, en vassare årgång med högre klang & skärpa (som 2009 vs. 2010 i Bourgogne). Köp och spara några år, bättre investering får ni nog aldrig...

-- Winepunker

Comments

Blandat Gruk

thumb_IMG_3773_1024


Lite saker som stuckit näsan extra mycket över ytan i havet av viner de sensate månaderna och kräver uppmärksamhet, Riesling av hög klass och oförställd Grenache, vad annars?

Colombis 2009
Domaine Ferrando (Domaine St. Préfert), Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Tät, eldig och djup doft med röda körsbär, hallon och jordgubbe, lite stenkross och massor av torkade örter. Det finns drag av undervegetation och rätt mycket oförställd vinglädje. Lakrits & hallonkola, kåda och vått grus blandas med karamell och söt röd frukt - skitläcker på det hela taget. I munnen är den perfekt harmonisk, eldig med massor av hallon, röda körsbär och fina sammetslena tanniner. Den är elegant, feminin och nyanserad med kanel och söt kardemumma i svansen, djup och elegant kraft. Eftersmak med fräschör och mjuk komplexitet. Strålande, dessutom är den närmast på topp. Superb! (100% Grenache)
Betyg:+++

thumb_IMG_3772_1024


Hubacker 2011
Keller, Dalsheim, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Ganska utvecklad doft, petroleum och citrus, djup och underbart intensiv, massor av mineral och stenkross, en del rabarber och nässlor. Harmonin är oklanderlig, det finns en liten puff av honung och limeskal, en antydan till exotisk gul frukt. Tät, ren och läcker med mineralbitterhet och klingade syror, fin citrus, örtighet och rakryggad struktur, enormt fokuserad med briljans och exakthet. Absolut skitbra.
Betyg:+++

Årgången som revanscherat sig? 2011 verkar gå från klarhet till klarhet.

Stromberg 2010
Schäfer-Fröhlich, Bockenauer Stromberg, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Ungdomligt krispig med massor av mineral och citrusskal, flitkross parade men en antydan till petroleum, riven lime och en liten, liten reduktiv puff som snabbt vädrar ur. Ett litet kul vildjäst drag kryper fram efterhand. I munnen är den klingade ren, tät och packad med citrus, frasiga syror och mineral galore. Det är ett intensivt kraftpaket, vässad och helt utan gröna aromer. Superb med hög svansföring, aristokratisk och mineralrökigt rakryggad, strålande prestation på alla sätt. Lysande & exakt.
Betyg:+++

2010 absolut uttryckt, hur bra som helst om gommen pallar syror och mineral. De kommer att förgylla tillvaron många år framöver.

-- Winepunker

Comments

Syrah

thumb_IMG_3817_1024


Nyligen åkte några av förra årets absoluta favoriter fram i en jämförande provning av ickefranska Syrah i AuZones/E.T.’s regi (
ASi har redan sammanfattat tillställningen med sedvanligt avmätt attityd till syraher från OZ). Många av vinerna presterade förväntat, både Reynvaan ’In The Rocks’ 2010 [+++] och Simon Maye Chamoson Vielles Vignes 2009 [+++] uttrycker druvan med exakthet och klass, båda spektakulära exempel på vad man kan göra utanför hemlandet - skitiga, florala, bra syror och expressivitet. Strålande & personliga.

Tyvärr stod inte alla vinerna i givakt, det som var en fräsch fläkt från Sydafrika förra året var väl enkel i ny årgång -
Mullineux Syrah 2013 [+] - (med tvekan) hade visserligen alla markörena på plats men var samtidigt slank & lite tveksam, den kändes närmast uttunnad och inte alls lik 2012.

Jamsheed Garden Gully Syrah 2010 [++], en av de riktigt förväntade favoriterna, hade tydliga komponenter funk & väl utvecklade drag, lite bittra anslag i munnen och citruslika syror blandat med spontanjäst känsla. Jag gillade den ändå, kände inte igen den däremot men tyckte inte anstrykningen av beska & malört var lika anstötlig som somliga, intensiv men absolut inte klumpig eller skadad. Men, känslan av snabbmognad och funk, skit och aningen oxidativa drag fick mig att undra om den är på väg utför...

Så, snabbt återbesök i källaren för kontroll av tidigare
Mullineux och en egen butlej av Jamsheed.

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Ungdomlig & blåfruktig, lite charkuterier och råbiff, ung och fräscht blodig, lätta vilda drag, expressiv med björnbär och blommig parfym. Helt annan intensitet jämte 2013, här har vi både uttryck och kraft. Bra täthet i munnen, sträv med lakrits, blod, mineral och parfymerad blommighet. Den är ung, fräsch, expressiv och stilfull, pepprig och seriös med allt på plats. Svansen är lite rökig med kryddig strävhet, alldeles utmärkt på alla plan, men, den behöver mer tid. Avvakta minst ett år till.
Betyg:++(+)

Skillnaden är tydlig, 2012 känns betydligt mer koncentrerad, seriös och snärtig jämfört 2013.

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Funky doft, blod, slaktbänk och rökig parfym, den har börjat balansera på gränsen till skev men klarar sig ännu, brettig och djurisk med blod & njurtalg, en hel del hyacint och vildjäst känsla, ball & ganska udda. I munnen är den läckert vild & pälsig, körsbär, slånbär & råbiff. En den skogshallon & sura körsbär, det finns en väldigt personlig & skitig komponent, druvuttrycket är exemplariskt men samtidigt ganska vågat, djurisk och orent skitig. Massor av kåda, beska och härsket fett, sandiga tanniner och behagligt dämpade fat. Allt är på plats, men den är helt färdig, vänta inte längre, drick och var glad. Efter en tid i glaset blir skiten och dissonansen närmast besvärande tyvärr, det dyker upp äppelskrutt och torkade plommon - det drar ned betyget och gör en klart oroad inför framtiden.
Betyg:++

Direkt i glaset känns den aningen spritzig, efter lite tid försvinner det helt, man undrar vad som är på gång. Är den aningen efterjäst eller är det något annat?

Den känns minst sagt instabil, snabbmognad och skitig på ett sätt jag absolut inte kände i de första buteljerna för två år sedan. Har man snålat för mycket på svavlet? det härliga uttrycket finns kvar men den lilla komponenten av för gammalt naturvin stör helhetskänslan. Den här buteljen var nog bättre än AuZones men inte på långa vägar så bra som
de första jag provade, synd om de helt enkelt inte håller längre än futtiga 4 år med tanke på hur fantastiskt materialet verkligen är. Någon flaska ligger kvar, får se om den fortsätter resan utför.

-- Winepunker

Comments

By Farr

thumb_IMG_3809_1024


Senaste tillskottet i familjen “Djävligt Mumsig Pinot” kom inte helt oväntat från
Geelong, intressantaste delen av hela OZ just nu. Fem viner finns idag på Bolis (tre Pinot Noir, en Chardonnay och en Syrah), jag provade fyra av dem (Farrside Pinot Noir var tyvärr ’tillfälligt’ slut) tillsammans och kryddade med en anständig Bourgogne från samma år (som de röda), lite orättvist med tanke på stilen och att Vosne-Romanée generellt behöver tid för att utvecklas och sällan matchar sydlänningarna i fruktintensitet. Men, det är i alla fall en hyfsat intressant jämförelse.

thumb_IMG_3812_1024 thumb_IMG_3813_1024


Chardonnay By Farr 2013
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Nyanserad doft med fina fat, solmogen citrus och lätt örtiga & blommiga övertoner, gul stenfrukt, omogen persika, en puff av hasselnötter och en hel del mineral. Den känns rakryggad och ganska aristokratisk, enormt väl sammansatt. Utvecklar efterhand del rökiga aromer, faten växer men de är snygga och påkostade. I munnen är den krämig, nötig med citrus och gräddiga syror, len & snygg, lite citronskal och bra mineral, en exotisk överton finns, kanske passionsfrukt & mango. Den är samtidigt rakryggad och seriös, medelfyllig med fokus på hemlandet snarare än nya världen. Ren svans, kryddig med nyansrikedom och elegans. Den kan troligen utvecklas. Riktigt bra, betyget är lite snålt.
Betyg:++(+)

Sangreal By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Same, same... Satan i gatan vad bra den är!
Betyg:+++

thumb_IMG_3814_1024 thumb_IMG_3815_1024


Tout Près By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Lite återhållen, komplex med fina kryddor, skogsbotten, grillat kött & solmogna hallon, komplex med nyanserade fat, personlig och oerhört seriös, lite örtiga och stjälkig överton. Efterhand utvecklas pyrande björkved, njurtalg & våt päls, skithäftig. Kryddig i munnen, lagom sträv med råtobak och bra komplexitet, frukten är mer dämpad än i Sangreal, ett annat djup och mer rakryggad klassisk struktur, ett helt annat djur, känns mer som en klassisk Bourgogne än en skapelse från nya världen. Den är mindre ’in your face’ än Sangreal och mer meditativ, men absolut lika bra, eller fan ta mig bättre...
Betyg:+++

Shiraz By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Väldigt köttig & djurisk doft, nyslaktat får, rå sparris (!?), syrén och vattenfärg från teckningen på 80-talet, helt vild ’syrahsity’ men det slår nästan över i knaserier just nu, närmast galen druvkaraktär och klang i frukten. Superläcker i munnen, köttig med skitighet och blodig svart frukt, dämpade fat och enormt yster framtoning, kryddor och råbiff, lite parfymerade övertoner, otroligt läcker med alla markörerna på högsta volym. Eftersmaken känns närmast ’blodig’, djurisk och primal. Ett helt eget uttryck av druvan som alla som inte gillar OZ borde testa. Riktigt god, men, lufta i tid eller glöm i några år, den är väl spretig i dagsläget, det finns en del skruvade drag...
Betyg:++(+)

thumb_IMG_3816_1024


Vosne-Romanée 2012
Sylvain Cathiard, Vosne-Romanée, Bourgogne, Frankrike
Lite stum med lätt rödfruktig framtoning, trädgårdshallon och lingon, lätta & nyanserade fat, snygga finstämda kryddor, oförlöst men fint sammansatt. Lite apelsin och bittra kryddor kikar fram efterhand. Fint kryddig i munnen, lätt eldig, tydliga och läckra sandiga tanniner, fina definierade syror, krämig textur, tät och lite stjälkig svans, men väldigt oförlöst. En del lakrits i eftersmaken, aningen bitter och grön just nu. Ge den tid, 3+ är dock tveksamt, men jag kan ha fel...
Betyg:++

Det är närmast rubbat,
By Farr är galet bra, båda pinoterna är magnifika och de övriga förmodligen lika bra om de får tillräckligt med tid. Ny favvo? Jajjamen!

-- Winepunker

Comments

Sangreal By Farr 2012

thumb_IMG_3750_1024


Gary Farr är närmast synonym med Pinot Noir i Victoria, i Geelong producerar han med familjen kanske det allra bästa Australien har att erbjuda av den knixiga druvan. Båda sidor om Port Philip gör strålande Pinot men just nu känns det som västra delen av bukten har ett övertag, det vimlar av godsaker från Bannockburn och på toppen hittar vi just By Farr.
Sangreal (ett namn som förpliktigar) är lite av firmans flaggskepp, hög solexponering, 70% hela klasar i tanken, ingen tillsatt jäst, bara nya fat och omdragning endast en gång efter malo - lätt svavel, ingen klarning eller filtrering, 18 månader från skörd till butelj.

Sangreal By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Intensiv doft, fantastisk pinosity med lätt pyrande björkved, solvarma skogshallon och skogig undervegetation, en slatt blod och lite njurtalg, dessutom en snygg nyanserad puff av rosmarin och dyra kryddor, en slamsa tuggtobak och en hel del stenkross. Faten är prefekt hanterade, en del i ackordet och i absolut harmoni. Detta är seriöst djävla skitbra. I munnen är den rik men samtidigt fantastiskt vässad, syrorna är höga och väldefinierade, bra uppbackade av hallon & djurisk köttighet, underbara silkiga & tydliga tanniner, komplext blodig med antydan till fudge och näve enbär. Oerhört personlig, fenomenal struktur och exakt uttryck. Betyget är närmast snålt.
Betyg:+++

Djävlar vad bra det här var! En smack-in-your-face elitpinot som skjuter allt jag tidigare provat från OZ i sank. Den här håller världsklassnivå, är personlig till max och samtidigt inbjudande med komplexitet och seriöst vuxen struktur.
By Farrs hela portfölj skall undersökas i minsta detalj.

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

thumb_IMG_3711_1024


Syrah är en rätt speciell druva, uttrycken är vitt skilda och strukturen drar från lättfotad & kryddigt poinotlik till massiv och brökigt fatstinn. Men, alltid med en kärna av druvkaraktär som är svår att missa. Några få lyckas med kombinationen av elegans och maximal kraft, det finns mästare som
Krankl & Kinzbrunner som paketerar superkoncentration utan minsta felsteg, kryddar med nyansrikedom och finlir trots hög oktanhalt och enorm täthet (det sagt, just Giaconda är ibland påtaglig elegant, men inte alltid).
Nu är kanske
Reid Bosward ingen Krankl, öven om hans Old BastardKaesler spelar i samma liga när bitarna faller på plats och årgången den rätta. Fast, vill man inte betala en förmögenhet och vänta i minst tio år kan man välja något mer lättillgängligt - lådan Kaesler driver i McLaren ligger inte långt efter, stilen är en annan och något mer inställsam men nästan lika gott.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv & eldig doft, kryddig med choklad, liten mynta och massor av skogsbotten med läckert skitiga drag, lite grillat kött och solbakad varm frukt, hedonistisk och balanserad, in your face men snygg och med begynnande mognad. En puff av målarlåda och terpentin, kåda och bruten grankvist. Trots 15,5% blir alkoholen aldrig störande, handlaget är exemplariskt. I munnen är den mjuk, packad av solvarma biggaråer och choklad, tanninerna är mjuka, lena och plyschiga, det finns ett drag av råbiff under frukten, en blinkning åt klassiska distrikt samtidigt som den skriker McLaren med megafon. Svanen är len & mjuk, balanserad med mjuka snygga syror, superba faktiskt, den är förvånade komplex med kryddor & rökiga drag, lång och harmonisk, eftersmaken är utvecklad och supersnygg. Aningen inställsam, visst, men samtidigt fullkomligt strålande. Enkel uppgradering till 3+.
Betyg:+++

Förra gången kändes den mer polerad och utan minsta skevhet, god men nästan personlighetsbefriad liksom. Nu har det hänt en hel del, den har funkat till sig lite och blodstänket är betydligt tydligare, den har utvecklat en rätt kul röst. Det är riktigt bra, snyggt, enormt koncentrerat och uttrycksfullt utan att bli klumpigt. Inget för hjärtsvaga eller blomvattendyrkare, men gott som snus.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011

thumb_IMG_3698_1024


Det finns ett slags mellanläge mellan
Bourgogne och Nya Världen som befolkas av en handfull lirare med exceptionellt handlag. En av de allra bästa och mest vässade från södra halvklotet är en gammal bekant, Nigel Greenig & Blair WalterFelton Road har envist jobbat sig fram till en av Nya Zeelands allra bästa vita viner. Block 2 har ofta imponerat, resan från en ganska kraftigt fatad sak med mycket exotisk frukt till en stram & exakt personlighet som sjunger med en stämma ganska lik en röst från Corton har varit lång, men det känns som man nu är framme.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite återhållen doft med snygga och kryddiga fat, citrus och mineral, läcker stram flintkross, lite torkade örter, rivet limeskal, omogna persikor & gula plommon, möjligen är faten lite väl prominenta men de är så snygga att jag köper hela paketet utan en sekunds tvekan. Tät och snygg i munnen, rak med kraft och bra definierad ek helt utan att bli kladdigt eller bittert, lite stramare än vanligt, mer rakryggad snärt utan exotiska övertoner, gul sval frukt och knölade gröna blad. Ganska lik något stramare från Corton-berget, stenkross och citronskal i svanen. Riktigt djävla bra, men lite oväntat stram framtoning. Är det en liten tunnelvarning trots den höga nivån?
Betyg:+++

Det är riktigt bra och väldigt personligt, rent & snyggt med absolut gehör. Den skulle stå upp mot de flesta storheter från Bourgogne utan att skämmas, men det finns samtidigt en slimmad renhet och avsaknad av fett som pekar bort från hemlandet. Men, blint skulle jag gissa på Bourgogne hundra gånger av hundra.

-- Winepunker

Comments

Provocerande Penfolds

IMG_3685


Ibland blir det bara för mycket, trots att jag är en (dock ej hjärtlös sådan) ärkekapitalist finns det gränser för var man kan göra med varumärke & renommé utan att det borde straffa sig.
Bordeaux gjorde resan för länge sedan och oändliga mängder med klagosånger har skrivits om hur Cheval-Blanc lämnade omloppsbanan där runt 2005 och plötsligt blev helt otillgänglig för vanliga vinälskare, idag kostar 2010 över 12000:-, en prisutveckling på mer än 20 ggr under färre år än så.
Det klagas på kapitalstarka asiater & oligarker, men ansvaret ligger lika tungt hos producenterna själva - man tar ut så mycket man kan, det är ju trots allt en vinstdrivande verksamhet och varumärken som just
Cheval-Blanc är i princip omöjligt att devalvera, så länge produkten håller anständig kvalitet är priset inget som kommer att erodera marknaden. Strukturen i konsumtionsledet kan förändras men produkten är densamma som de senaste hundra åren (fast troligen bättre ur rent teknisk synvinkel), på många sätt en svårslagen kontinuitet. Tjugo gånger bättre sedan 1989 är det dock inte...

Samma sak händer med
Bourgogne även om prisutvecklingen ännu inte nått full acceleration, en fördubbling på några år hos bättre producenters Grand Cru verkar vara norm, en slags förstärkning av den allmänna prisstegringen på högklassig juice. Möjligen är effekten mer dämpad på grund av Bourgognes inbyggda komplexitet, det är inte lätt att hitta runt bland träden för en rutinerad provare så man frågar sig stilla hur en oligarkdjävel skall skilja ut stolpskotten. Kanske just därför är prisstegringen som tydligast hos en handfull toppar, lätta att komma ihåg med tillräckligt högt prestigekapital.

Vi ser samma trend överallt, men med enstaka undantag (e.g.
enstaka produkter från Champagne) har förändringen skett i princip organiskt, en samverkan mellan tillgång & efterfrågan påeldad av 100-poängskalan och tryggheten i prestigen hos varumärket. Över tiden har investeringarna ”lönat” sig, köpt prestige har behållit värdet och återinvesteringen har blivit successivt dyrare, det har känts bra för de idioter som betalar 12000:- för en flaska nyproducerat vin.

Men, går det att manipulera systemet och höja priserna
syntetiskt för att konstruera prestigeökning och därigenom bygga på ett redan existerande & känt varumärke? Det är nog precis var Penfolds/TWE ägnat sig åt de senaste åren, i mitt tycke en riktigt vansklig strategi.

Tydligast blev det senast när
Bin 707 ’12 drogs upp till närmre 2500:-, från 2008 prisad till under tusenlappen och 2002 strax över 500:-. På tio år har priset femdubblats, likartad utveckling som i Bordeaux men i det här fallet är det en strikt medveten policyförändring. Man har helt enkelt beslutat att Bin 707 får kosta två och en halv gång så mycket som t.ex. Ridge Monte Bello eller Buccella Cabernet Sauvignon, att prisläget är lagom ’harmonierat’ och signalerar rätt nivå på prestigestegen. Bin 707, vaffan tänker de med?

Samma sak gäller givetvis
Grange och en del av de andra topparna i portföljen, 4300:- för Grange ’09, rejält över Guigals LaLa - dessutom skiter de troligen ur sig 10.000 lådor Grange, exakta data är lite svåra att få tag i (likt volymen på andra multiregionala produkter som Dom Perignon). Det börjar lukta bondfångeri (att Yattarna kostar kring tusenlappen är då mer begripligt, den skall ställas i relation till en Corton-Charlemagne rimligen, en slags standardkostnad för en Chardonnay av den klassen).

Men, det som verkligen får mig att surna till är
kombinationen av absurd prisfilosofi och de övriga marknadföringstricken, den totalt ohämmade flörten med lyxkonsumenterna och prestigerunkeri. Ampullen, samlingen, den knasprisade gamla tawny-porten, framgrävande av ytterligare exklusiva ’bins’, etc. etc. Allt träffsäkert sammanfattat av Andrew Jefford här, besk eftersmak är bara förnamnet - Gago är en trevlig kille, TWE gör vad de skall, men det är fan i mig inte klokt.

Varför då detta raseri? Tja, när
RWT dragit iväg till närmare tusenlappen och man redan lämnats i vägdammet av de övriga topparna kändes det som Magill i alla fall skulle kunna utgöra en liten del av källaren. Magill har aldrig varit spektakulär, men en kul anakronism med tanke på vingårdens läge och att man valt att skilja ut frukten för egen buteljering (den platsar inte i Grange, men det kan vi lämna därhän). Hyfsat snabbmognande, ganska elegant och med minde tungfotat avtryck än andra storfräsare i portföljen har jag verkligen gillat Magill, ett stort vin i det lilla tillsammans med St.Henri och Bin A - kanske de tre intressantaste objekten Penfolds står för. Magill har hamnat under iconstatusen men över plonket, volymerna är små och stilen egen.

Tills nu vill säga...

Jag fick blint 2012 i glaset för ett tag sedan, tight och ren med klang i frukten, kryddor och nejlikor, cassis och bra hanterade fat. Utmärkt hantverk i linje med stilen, en av de absolut bästa
Magill jag provat - omedelbart en mental notering att köpa några flaskor för källaren, den lär peaka om 8-10 år, klar 3+ skulle jag tro.

...not.

Den kostar
1050:-, för en Magill, vaffan håller de på med? Efter lite efterforskningar visade det sig att Magill medvetet klassats in i elitserien, och St.Henri inte gjort det. St.Henri kostar ungefär hälften, ett på många sätt mycket intressantare vin.

Dryga tusenlappen kan de fetglömma, det är rubbat.

Så, min sista
2003:a fick sätta livet till istället, köpt för 491:- år 2007, en slant det med men hyfsat hanterligt i det allmänna vansinnet.

Penfolds Magill Estate 2003
Penfolds, Magill Estate, South Australia
Djup & kryddig doft, massor av kanel och kryddpeppar, målarlåda & orientalisk tobak, lite lakrits & krossade körsbär, kakao & granatäpplen, alldeles strålande med komplexitet och intensivt uttryck. Aningen mynta, fin nyanserad ton av dyr ek och faktiskt en hel del svartpeppar. Den är snygg, intensiv och vässad, bra utvecklad med perfekt fathantering och balans. I munnen är den skärpt, rik och förhållandevis elegant med fina sandiga tanniner, lite skalbitter med lysande syror och återhållna fat, massor av kakao och hallon, mörka plommon och lakrits, lyxigt kaffe i svansen paras med slånbär och lite blommig känsla. Eftersmaken är nyanserad med tuggtobak och sotig kirsch, faktiskt alldeles djävla skitgod. Inte på absolut topp ännu skulle jag tro, men vänta inte för länge.
Betyg:+++

Gott, redigt och snyggt men jag skulle tro att
2012 är bättre, den känns bättre sammansatt. Det är en besvärande vektor i hela eländet är att Penfolds viner nog aldrig varit så bra som nu. Det är samma sak man ser överallt, från alla hörn blir det trots domedagsprofetiorna om parkerisering och likriktning bara bättre & bättre, utbudet är dynamiskt och intressant - men priserna verkar vara precis så höga som ’marknaden’ kan klara. Och, nu klarar marknaden mer än jag, tusenlappen för Magill är helt enkelt in i helvete för mycket.

-- Winepunker

Comments

Graham's 1983

IMG_3683


För lite Port i glaset, för mycket i källaren, dags att dra korken ur en 1983:a. Det gick rätt illa, som en propp av murken träflis föll den ned i flaskan och sedermera ut på bordet efter en förtvivlad attack med först Coravin™, sedan Screwpull™ följt av Melitta™. Oroande, men det skulle visa sig att den trots allt hållit tätt.

IMG_3682


Graham's 1983
Graham's, Portugal
Snyggt nyanserad doft, kryddig med karamell och lite kul funkig skog, undervegetation och en del stall & målarlåda, superbt läcker med söt karamell och hallon, körsbär och aningen sötlakrits. Dessutom snyggt parfymerad med rosor och kanel. Rik och mogen i munnen, eldig med lakrits och nötig röd frukt, krossade körsbärskärnor och enträ, den är viktig, komplex och personlig, tanninerna är lena och snygga, finkorniga men tydliga. Svansen är bred och mogen med kanel, nejlikor och eldiga kryddor, snygg & lång med julkaka i eftersmaken, förvånande nötig. Bra hantverk utan att bli stort. Betyget är snålt.
Betyg:++

Klassisk port, lagom mogen med det mesta på plats. Skitgott trots korkhaveriet även om den saknar definitions för högre betyg.

-- Winepunker

Comments

Paul Bara Special Club Rosé 2008

2013-05-18-18-41-20


Roséchampagne är knepigt, senast var ett lyxalster lite grovt & kantigt (även om jag tyckte den var rätt OK), tanninerna måste hållas i schack samtidigt som de rödbäriga tonerna måste få fritt spelrum. Men, när de klickar är nog ett rosébubbel på många sätt mer intressant än dito vita.
Paul Bara är lite av en favvo, både den vanliga BdN Millésime, årgångs-Special Club och och prestigen Comtesse Marie de France är alltid skitbra, men, Special Club Rosé hade jag aldrig provat förut. Dessutom, en årgång som 2008 borde alla hönsen vara hemma.

Paul Bara Special Club Rosé Grand Cru 2008
Paul Bara, Bouzy, Champagne, Frankrike
Brödig & snyggt autolytisk doft, massor av syrliga vinteräpplen, grillad citrus och markerad rödbärig ton, närmast hallon och djupröd parfymerad grapefrukt, rätt läcker med de jästiga övertonerna, utvecklar en lite rökigt & rostad karamellig ton efterhand. Höga syror i munnen, bra rödfruktig intensitet, lite grov mousse tyvärr men samtidigt med fina brödtoner och djup intensiv röd citrus. Rätt god på godmodigt & burdust sätt, lite finesslös kanske men samtidigt kul ’in your face’. Det känns som den har en framtid dessutom. Skitgod buschampagne för under 500:-.
Betyg:++(+)

Det är ingalunda stort eller skitsnyggt, men gott ”in your face” liksom. Massor av röd frukt, äpplen och oförställd glädje ger en avslappad kväll. Dessutom, det lär hända en del de närmaste tio åren...

-- Winepunker

Comments

Full gas med Lena & Gubbarna

IMG_3660


Så samlades vi då igen - Tuvan, E.T. AK, Lena, Vinarskallen och Punkarn själv - hemma hos Excellensen den här gången. Mottot “Stora Viner & Anständig Mat” har fått sig en törn de senaste försöken men den här gången kändes det som formen var tillbaka, både mat & vin funkade riktigt bra. Efter en måttlig föråkare åkte korkarna ur ett par bättre bubbel.

Sempre Cuntentu 2007
Christian Giacometti Fils Et Fille, Korsika, Frankrike
Sträv, lite låga syror, aningen aggro och enkel men funkar.
Betyg:0

IMG_3640 IMG_3649 IMG_3648


Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1996
Henriot, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft med läckra gula äpplen, choklad och lite honung, gräddig och inbjudande. Krämig i munnen, utvecklad med hasselnötter, karamell och nougat, bra lena syror, mandel & gul citrus. Lång och komplex, skitgod och helt mogen.
Betyg:+++

Den var rejält utvecklad, men ack så god. Syrorna var så gräddiga att jag gissade på en ’95 i första hand och kanske en ’89 i andra, utvecklingsgraden pekade på det senare och strukturen på det förra - en ’96 kändes avlägset. Gott som stryk var det i alla fall.

de Venoge Louis XV Rosé 2002
de Venoge, Champagne, Frankrike
Stram doft med en puffa av hallon, mineral och massor av kryddor, lite jordgubbe och viss fetma, lätt parfymerad och en hel del krossad sten. Rakryggad i munnen, kryddig med en del bittra toner, viss strävhet, tanninerna finns där, torr och kraftfull, lite rökig mineral. God men lite besynnerlig med alla kryddor, strävheten och den torra svansen. Jag har upplevt den som dansantare förut.
Betyg:++

Jag gillade den här, men jag har samtidigt full respekt att man upplever den som grov och lite yvig - helt torr med markerade tanniner och en viss beska i svansen gör den till ett utpräglat matvin, krävande och svår men rätt funkis i min gom. Den fungerade nog bäst till Vinarskallens råbiff a’la Shibumi, en inte oäven kopia från
Koshu-lunchen nyligen.

IMG_3650 IMG_3642 IMG_3651


Bienvenues-Bâtard-Montrachet 2007
Vincent Girardin, Bienvenues-Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Viss utveckling, lite nötter & bergamott, citronskal och underbart djup, strålande fat, massor av mineral och aningen vax. Efterhand dyker det upp lite persika och en puff av parfym. Suveräna syror i munnen, klangfull med citrus, fatig men med absolut gehör och klass, superbt nyanserad med längd och läckert mineralstinn svans. Man hittar persikorna i eftersmaken, den känns fortfarande ung men har börjat visa framfötterna. Alldeles underbar.
Betyg:++++

Detta är alldeles djävla utmärkt, faten har krupit in och den har utvecklats fint sedan sist (två år sedan), men den är inte färdig på långa vägar ännu. Über-mineral och rakryggad struktur parad med exceptionell frukt, den är rent äckelgod med framtid.

Bienvenues-Bâtard-Montrachet 2007
Paul Pernot et ses Fils, Bienvenues-Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Doft av nötter & mandel, aromatisk och lätt kryddig, fint utvecklad och ganska kraftfull doft, fylld av solbakad citrus och läckert vaxiga toner. Utvecklad och nötig även i munnen, läckra blommiga övertoner, lite vax och kryddigt komplex lång svans, känns helt mogen. Riktigt, riktigt god.
Betyg:+++

Detta var inte illa heller, helt annan utveckling och för mig helt okänd producent men nästan lika gott. Vinet är inte lika exakt och lyxigt som föregående butelj men har samtidigt en charm och omedelbar glädje som är svår att värja sig mot, essensen av redig och högklassig Bourgogne.

Trimbach Clos Ste-Hune 1998
Trimbach, Alsace, Frankrike
Vansinnigt mogen, fylld av möbelpolityr, harts & vax, tydlig firne. Torr & vaxig i munnen, ganska komplex men saknar glädje och spänst, en del äppelskrutt och lite oxidativ känsla, lite botrytis dessutom. Känns trött men har en underliggande kvalitet som gör den, tja, intressant i alla fall.
Betyg:+

En besvikelse, tyvärr känns den oxiderad och märkt av årgången. Jag måste säga att jag sällan blir riktigt klok på
Clos St.Hune, det finns något där men den har samtidigt en instabil och alltför opålitlig personlighet. 2009 - ett moster, 2008 - bedrövlig - 1998 helkass - 1991 briljant...

IMG_3644 IMG_3646 IMG_3647


Richebourg 1995
DRC, Vosne-Romanée, Bourgogne Grand Cru, Frankrike
Läcker doft, lätt djurisk med nyanserad röd frukt, torkade hallon, kryddor och finess, lite skogsbotten i snyggt dämpad stil, känns komplex och väldigt klassisk. Nyanserad i munnen, läckra finkorniga tanniner, skogshallon och exakta syror. Det finns ett litet stjälkigt drag i svansen, den är expressiv och snygg, lång och komplex svans. Inte den bästa av alla Richebourg jag provat, men skitgod i alla fall.
Betyg:+++

Doften är 4+, underbar, klassisk och magnifik med komplexitet och underbar skogsbotten, hade bara smaken stått sig lite, lite bättre... Visst, jag är en gnällputte, varför klaga på nästan stora viner? Jo, jag
vill att det skall vara lite bättre, vill att det skall vara bäst.

Château Latour 1986
1ème cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Väldigt tät doft, djurisk och påtagligt funkig, kakao & kaffe i ganska skitig stil, rätt häftig men samtidigt med ett oxidativt drag. Rakryggad struktur, en del kaffe, sträv och utvecklad, harts & skit, tyvärr ganska oxidativ även i smaken, en orenhet och muggighet kikar fram efterhand. Trasig, trist.
Betyg:-

Här var det något knas, alltför uttorkad för en Latour även om ’96 kanske inte är den bästa, just Latour brukar vara galet pålitlig även riktigt svåra år. Efter lite efterforskningar visade det sig att jag provat den här förr, 1997 - då strålande 3+, det bara måste vara en defekt som ställt till det. Excellensen rycker upp en lite enklare reservbutelj.

Henschke, Mount Edelstone 2000
Henschke, Eden Valley, South Australia, Australien
Lite kul djuriskt skitig doft, blod och slaktbänk, expressiv med en puff av senap eller kanske pepparrot. Blåfruktig i munnen med finlemmad syra, nyanserad och superbt läcker med höga syror. Känns mogen och kryddig i svansen, balanserad och snygg. Betyget är aningen generöst.
Betyg:+++

Inte illa, den kändes förvånande elegant och len, snygg utan några klumpiga South Australia-drag på något sätt. Jag var inte ens nere i Barossa om jag skall vara ärlig,
Henschke är ofta djupt imponerande.

Nästa vin var en ’skalp’, ett svåråtkomligt alster med en produktion från 850 meters höjd, endast mellan 500 och 750 flaskor om året, 0,55ha och absolut fokus på varenda detalj.

IMG_3643 IMG_3645


La Faraona 2007
Descendientes de J. Palacios, Bierzo, Spanien
Helt underbar doft, läckert vild med råbiff, slaktbänk, snyggt rökig & nyanserad intensiv, superbt inbjudande i närmast Côte-Rôtie-lik stil, lyxig och fenomenalt väl sammansatt, efterhand kikar nejlikor, kanel och blod fram, rosor & syrén. I munnen är syrorna rena, perfekt röd & svart frukt, liten elegant fet känsla, kryddig, lång och enormt nyanserad med lätta vilda undertoner. Fullkomlig och helt underbar.
Betyg:++++

Detta är absolut det bästa spanska vin jag provat, magnifik elegans parad med absolut exakthet, djurisk nyansrikedom och knöksnygga fat (om man inte lider av galopperande querqofobi, och i så fall, fuck off!). Jag hade väntat mig mer tjurlik kraft och nedsänkt frustande koncentration, jag fick en perfekt tränad mustang med öronen lyhört fladdrande - detta är ett stort vin, i sin stil blir det knappast bättre än så här.

Cuvée du Quet 2007
Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, rankrike
Intensiv i munnen, packad av plommon, körsbär och allmänt imponerande mörk frukt, en del anis & choklad, högklassig men samtidigt olycksbådande tät med en hel del raketbränsle. Tät & kraftfull i munnen, sotig med maxad frukt, rejält eldig med massor av kakaolika tanniner, liten sälta och lakritsstinn körsbärskomptt. Svansen är lång och kryddig, lite kåda och rosmarin. God och på något besynnerligt balanserad men samtidigt väl kraftig, rejäla fat dessutom. God, har utvecklats men är inte riktigt min stil. Betyget är generöst trots sina 100RPP.
Betyg:+++

Till slut verkar
Quet öppna sig en liten aning, jag har tidigare (senast två år sedan) haft svårt för just den här vansinniga koncentrationen, men nu funkar det förbluffande bra. Raketbränslet är lite besvärande men den har samtidigt harmonierat en del och börjat utveckla snygga kryddiga toner - 100p är givetvis snurrigt, men med ytterligare tid kan den nog få en intressant utveckling.

IMG_3654 IMG_3655 IMG_3656


Offley, Boa Vista 1963
Offley, Duoro, Portugal
Mycket mogen, eldig och nötigt nyanserad doft i ganska återhållen stil, snygg med fin karamell och torkad röd frukt. Fylld av tobak och mjuk hallonlik frukt, kanel och nejlikor, lite julkaka med suckat och choklad, en skopa torkade röda bär. Snygg, balanserad och mogen. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Detta är inte illa alls, helt utvecklad och färdig i sin härtappade kostym men samtidigt med absolut alla hönsen hemma. Man har inte bråttom med Port (det blir mycket port på åldringshemmet, halva källaren är fylld av 2011).

Tokaji Aszu Essencia 1957
Export Monimpex, Ungern
Djup och nötig doft, fylld av torkad aprikos och petroleum, en del mörk choklad och bränd karamell. Rik i munnen, höga syror med mandel och russin, besynnerlig känsla av träflis i lite aningen uttorkad stil. Skitkul men inte riktigt 100%.
Betyg:++

Alltid kul med en riktig gammal öststatsprodukt att avsluta med, absolut gott & funkis men samtidigt med lite mer av kuriosa än något annat. Den här var lite mindre oljespill i stilen än buteljen från 1967 för
något år sedan.

Som avslutning till avslutningen vred jag kapsylen av en
Fine från Felton Road i Otago, en rätt unik sprit gjord på destillatet av jästresterna från deras produktion av Pinot Noir. Några lådor bränns av varje år, lagras på fat rätt länge och buteljeras i vanliga Felton-flaskor. Sex stycken hittade till Sverige, en hittade hit.

Eftersom skärpan vi det här laget inte var den bästa får jag återkomma med en analys vid senare tillfälle.

Alla, skitkul, vi får ta en rond till framåt sommaren.

-- Winepunker

Comments

La Boudriotte 2012

IMG_3631


Fontaine-Gagnard har imponerat stort de senaste åren, banne mig varenda butelj har presterat på absolut max, varje vin har visat sig vara mycket för pengarna oavsett nivå. Ända tills nyligen vill säga, en Bâtard-Montrachet 2007 nyligen var en rejäl besvikelse - lätt oxidativ med lite bitter dissonans och väldigt utvecklad lyckades den precis upp till ++, god, visst men en rejäl besvikelse för den tusenlapp vinet i alla fall kostar. Trasig butelj? Jag tror inte det, den var bara inte så himla kul.
Så, en snabb koll på en av de får 2012:orna jag ännu inte testat.

Chassagne-Montrachet 1er cru La Boudriotte 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Snyggt fatad, fylld av citrusskal och ren mineral, lime & flintkross, rakryggad med aristokratisk och ren framtoning. Den känns välstrukturerad på näsan, aromatiskt elegant med precision och fokus. Tät och lite aromatisk i munnen med höga syror, rätt kraftigt fatad men hanteringen är snygg och trimmad, kryddig utan bitterhet. Fylld av citrus och kiselflis i svansen, rivet limeskal och bra längd. Det finns en liten kul strävhet i eftersmaken, vuxen och rysligt läcker. Kan nog utvecklas lite till, avvakta kanske två år.
Betyg:++(+)

Bra och klingande med absolut precision, som så många av 2012:orna är den rakryggad med renhet i första rummet, kan bara faten krypa in lite i vinet blir det nog alldeles utmärkt.

-- Winepunker

Comments

Tom 2009

IMG_3630


Tom, Montanas (numera Brancott) satsning på elitvin via Church Road Winery har ofta imponerat i det lilla - en påskostad och välgjord sak som utan att falla ned i ekträsket eller ägna sig åt överkoncentration visar på Nordöns absoluta potential. Tyvärr är den allmänt tillgänglig alltför sällan, senast var år 2000, och den har dessutom blivit lite dyr (det är den å andra sidan inte ensam om), 599:- är rätt saftigt.
Den har ett högröstat eget utryck, en slags hybrid mellan modern östra stranden och en slankare kalifornisk ädling, utmärkt ihopskruvad med publikare stil än andra storheter som t.ex.
Stonyridge Larose och Esk Valley ’The Terraces’.

Tom 2009
Church Road Winery (Montana), Hawkes Bay, Nya Zeeland
Snyggt kryddig doft, lite cassis och mjukt solvarma plommon, ceder och kaffe, nysågat ädelträ och torkade örter. Det finns en elegant gräsig överton, komplex och strålande läcker, känns fullt utvecklad. Faten finns där men är väl hantetrade, en puff av karamell utvecklas under kvällen, rökelse och aningen grillat kött. Faktiskt alldeles strålande. Bra syror i munnen, känns mogen men samtidigt kryddig och pigg, cassis, plommon och slånbär, tanninerna är sandiga och väl definierade, lite kakao och bitter choklad i svansen, känns begynnande mogen på det hela taget. Eftersmaken är uppstramande sträv och rakryggad, fylld av kaffe och vuxet bitter känsla av kakao och cigarr. Alldeles utmärkt, kommer att utvecklas.
Betyg:+++

Visst är det gott, precist och fokuserat med absolut alla hönsen hemma - men, behöver vi ännu en
Merlot+Cab i lagom solbakad stil med halv-Rollandska fat och sandiga tanniner? Tja, egentligen inte, men smakar den så här har jag svårt att invända. Tom har dessutom en näve personlighet, det är inte en kopia utan en egen röst i världens vinparlament, en alldeles egen sak som förtjänar uppmärksamhet och eftertanke.

-- Winepunker

Comments

Dow's 1994

IMG_3599



Ett nyårslöfte efter
Taylor’s-bashen senast var att dricka lite mer Port, inte mycket men ett smakprov av & till tänkte jag skulle gå ned i alla fall. Det är en sorgligt underskattad vintyp i CasaPunk™, älskad men oftast bara provad runt jul - tyvärr passar den illa med kosthållet, stilton är inte något som ligger och puttrar i köket illl vardags, så att säga.
Nåja, dags att korka upp en legendar från 1994,
Dow’s presterar nästan alltid på absolut topp och ’94 år inget undantag. Jämte Tavlor´s och Graham’s är det kanske den mest pålitliga av dem alla, en given favorit.

Dow’s 1994
Duoro, Portugal
Läckert röd & sötfruktig doft, mörka körsbär, kaffe & knäck blandas med torkade örter och cohiba, det finns en underliggande nötig ton, fräsch och rik med fokus och exakt eldigt inbjudande bredd. Smaken är rik med definierade tanniner, exakt skärpa i syrorna och bred sötma, den har en perfekt avvägd struktur. Packad med körsbär, lakrits, kakao, kanel och mörka söta plommon paras med viskös och närmast fet & vaxig känsla, den är precis i begynnelsen av storhetstiden, den kommer att hålla många år men är redan fullkomligt underbar. Ett strålande exempel på vad ’94 kan åstadkomma när alla hönsen är hemma.
Betyg:+++

Varför dricker jag inte
Port oftare? Det är ju hur gott som helst, sötma, kryddor & tanninstruktur i perfekt syntes passar vem som helst egentligen. Kanske är det lite tidigt att ge sig på 94:orna men det är samtidigt svårt gott, intensitet & finess i ett perfekt paket...

-- Winepunker

Comments

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 2009

IMG_3481


Dags att se vad nästan ett år på rygg, till hälften avtappad med
Coravin™, skulle ställt till med. En tät och inte speciellt utvecklad Volnay från solid producent har varit ett av experimenten, Pinot har visat sig vara känsligt och om något skulle förändras till det sämre borde man hitta det i den här buteljen.

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djup, mörkfruktig doft, packad av körsbär, skogshallon, råbiff och charkuterier, varm, lagom fatad och årgångstypisk, en maffputte med alla hönsen hemma. Den kommer att behöva tid för full utveckling. I munnen är den fullmatad, fina definierade syror och sandiga prominenta tanniner, väldigt köttig och svarfruktig med närmast drag av Syrah, skogshallon och vilttartar. Det finns massor i den men i dagsläget är den lite oförlöst, ge den ytterligare några år.
Betyg:++(+)

Jag känner ingen skillnad alls mot förra försöket, i alla fall inget som inte ett år normalt medför i alla fall. Känslan är densamma, inte ett spår av oxidation eller trötthet - den är totalt opåverkad. Jag tror på fullt allvar att manicken fungerar, så länge korken är elastisk nog känns det helt ofarligt att tappa av ett glas ur de dyraste buteljerna.

-- Winepunker

Comments

Pheasant Vineyard 2010

IMG_3573


Snabbt
återbesök till ett av de mest intressanta distrikten på senare tid, Washington ploppar ur sig en strid ström med egensinniga & klangfulla produkter där druva tillåts stå i centrum. Syrah (med små tillskott av gröna druvor ibland) har visat sig vara ett vinnande koncept - Reynvaan, Cayuse & inte minst ’K’ Vintners har fokus och vilja att göra riktigt vässade och terroirstinna godsaker.

K , “Pheasant Vineyard” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Enormt läcker doft, ännu ungfruktig med hallon & björnbär, råbiff & blod, fina kryddiga & peppriga toner - här har vi hela baletten med syrén och nystyckat får, fenomenalt vild och modernt expressiv. Ren & snygg i munnen, lite fet med superb röd & svart frukt, hallon & körsbär, blod även här, lite orientaliska kryddor & vild köttsaft. Den är svårt läcker, druva i fokus med koncentration utan att tumma en sekund på elegansen. Den är sval i eftersmaken, rent fruktig med läskande syror & vuxen liten sotig bitterhet. Skitbra, har utvecklats fenomenalt på dryga två år - den har dessutom en fin framtid under en handfull år skulle jag tro.
Betyg:+++

Jag älskat när Syrah blir så här, det är liksom
Côte-Rôtie med lite rock & roll - en modern tolkning utan att sladda det minsta ned i sylt- & fat-träsket. Bibehållen elegans och ren tolkning, absolut skitgott!

-- Winepunker

Comments

Camille Savès Brut Millésime 2008

IMG_3572


2008 i Champagne visar på absolut styrka, varenda djävla butelj har varit bra - hela registret från enklaste plonk till det bästa som hittills släppts presterar på maxnivå. Dags att plocka en av de mer pålitliga gräsrotsmakarna, Camille Savès har månne ett lite publikt uttryck men samtidigt en komplexitet och ren glädje som tilltatar den mest kräsne vinnörd. Det är på många sätt precis var Champagne borde vara, familjeproducerat med mindre lyx och mer vanligt bra vin liksom - något man dricker till vardags för futtiga 350:-.

Camille Savès Brut Millésime 2008
Camille Savès, Bouzy, 100% GC, Champagne, Frankrike
Bra fräschör med precis begynnande mognad, friska röda äpplen, Ingrid Marie & förvånande rödfruktig framtoning, rökig med kraft och underbart läcker intensitet, kryddor & smörigt bröd. Efterhand dyker det upp lite choklad och karamell, svårt inbjudande. Rik och bred med strålande exakta & intensiva syror, röd syrlig frukt, läckert kartiga & vuxet bittra äpplen och rejäl längd. Det finns en del kryddor och vax, kul & komplex. Svansen har en del gröna toner ännu, den är precis i början på mognadscykeln, den kommer att utvecklas under lång tid. För priset skitbra! Betyget är just nu snålt men ge den ett år är 3+ tveklöst. (Chardonnay 20%, Pinot Noir 80%)
Betyg:++(+)

Jag är svårt såld på
Camille Savès, galet pålitlig och solid - speciellt ett stort år som 2008. Det finns en kul inneboende enkelhet i strukturen samtidigt som den är inbjudande och nyanserad, publik & ren, den tilltalar alla - amatörer som rutinerade proffs. Skitbra på det hela taget.

-- Winepunker

Comments

Trappist med AuZone

IMG_3530


Ibland släpper
Dr.Vintomas loss och visar sin andra sida, Mr.Öltomas - den här gången med en näve storheter från Sint-Sixtusabdij van Westvleteren (som provats förr med spektakulärt resultat) och lite annan trappist som bakgrund.
Jag har själv ett litet kluvet förhållande till trappistöl. Med tanke på att det knappast är en sammanhållen stil utan snarast ett förhållningssätt & orsak till tillverkning kombinerat med strikta krav på hur vinsten kan och får användas i klosterverksamheten ger blandad kvalitet. Det som är bra är skitbra, annat lämnar övrigt att önska.
För ovanlighetens skull provades allt helt öppet, det är praktiskt omöjligt att dekantera öl av den här typen.

IMG_3519 IMG_3520 IMG_3521


Orval
Orval, Belgien
Lätt citrus i doften, brödig och jästigt örtig, lite söt och parfymerad, fräsch och snygg. Bra beska i munnen, torr och örtigt kryddig, krämig textur, stram och god med lite vildjästa övertoner.
Betyg:++

Orval uppskattades av de som egentligen längtade efter en vettig IPA istället för en vällagrad belgare, den upplevdes som helt normal & ganska lättillgänglig jämte övriga. God, men inte riktigt vad jag vill ha i min trappist.

Achel Bruin
De Achelse Kluis, Belgien
Doft av melass och kanel, kanderade apelsinskal, knäckig med lite mandarinmarmelad och bränt socker. Karamell i munnen, julkaka, behagligt mjuk beska, lätt sötma och syrlig eftersmak. Anständig och inbjudande men lite enkel.
Betyg:+

Chimay Bleue
Chimay, Belgien
Djup & maltig doft, lite vildjäst med kanel och knäck, fin ren ölton, för mig är detta absolut klassiskt och ren comfort-beer - härligt att minnas första gången man smakande trappist. Härligt aromatisk i munnen, väldigt ”Belgisk”, balanserad beska och lätt sötma, djup & kryddig med längd. Superb.
Betyg:+++

En klassiker, underbart solid och helt utan extrema aromer, skitgod på det hela taget.

IMG_3522 IMG_3523


La Trappe Quadrupple
De Koningshoeven, Nederländerna
Intensiv doft med skumbanan, godis & eldiga toner, apelsinskal, kardemumma och vingummi. Den är besynnerligt syntetisk. Lätt söt smak, klar godiston även i munnen, kanderade apelsinskal och lite störande alkohol, svansen känns avig med all banan.
Betyg:0

Rochefort 10
Brasserie Rochefort, Belgien
Antydan till banan, fin kryddig ton av bränt socker, julkaka och suckat. Djup smak, rätt besk med kryddiga toner, kanel & peppar, melass och torr karamell, seriös och vuxen. En klassiker.
Betyg:++

Riktigt bra, men jag föredrar
Rochefort 6, en betydligt maltigare stil med lägre alkoholhalt. Just Rochefort sabbade dessutom mitt förstånd i Antwerpen, på Kulminator hade de alldeles för många varianter i varierande ålder för att ett besök skall vara riskfritt - helt galet ställe.

IMG_3526


Westvleteren XII (2014)
Sint-Sixtusabdij van Westvleteren, Belgien
Ren och pigg doft med fräschör, snygg tät malt & färsk apelsin, lite julkryddor och kaffe, snygg & inbjudande med glädje och läckert örtiga övertoner, sandelträ och karamell. Fräsch och strålande krämig i munnen, fin rostad krydda och behaglig tydlig beska, julkakao och mjuka fruktiga toner, kryddor i svansen, kanel & pepparkaka, superbt strukturerad, en fullvuxen storhet. Betyget är generöst.
Betyg:++++

För mig är detta fullkomligt strålande, en absolut storhet i sin helt unika stil. Men, den lever på fräschören - redan innan jag provade de följande äldre syskonen kändes den som kvällens absoluta vinnare.

Westvleteren XII (2009)
Sint-Sixtusabdij van Westvleteren, Belgien
Besynnerligt mwuggig doft, närmast TCA & övermogna plommon, söta russin och våt källare, mycket besynnerlig. Karamell & sötma i munnen, melass och lakrits, julkaka och knäck, klart oxidativ och förvånande söt. Gamla plommon och äppelskrutt i svansen. Inte så kul.
Betyg:0

Westvleteren XII (2007)
Sint-Sixtusabdij van Westvleteren, Belgien
Återhållen doft, lite plommon och äppelskal, chokladkakao och glöggkryddor, känns väldigt gammal. Intensiv i munnen, karamell och sötma, oxiderad frukt, melass & karamell, kaffe med äppelskal i svansen, nötig känsla, söt sherry och valnötter. God och oerhört egen.
Betyg:++

IMG_3528


Det blev precis som väntat, jag älskar
Westvleteren men jag vill ha den ung - lagra öl i många år är inte min grej riktigt, de lever på fräschör och intensitet på ett sätt som rimmar illa med oxidativa aromer och gammal frukt. Att Chimay skulle hävda sig var inte heller någon överraskning, för att vara en industri-trappist är den absolut skitbra - personlig och lätt att känna igen. Tackar Tomas, lärorikt som vanligt.

Andra tankar
här.


-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 - 2009

IMG_3532


Vad skulle kunna göra Kiwi-viner stora? Förmågan att kopiera de ”äkta” storheterna eller en personlig röst med terroir och vässad skärpa? Skall man samla de allra bästa vita som har ett
eget uttryck i en hög blir den tyvärr inte så stor, det känns som fokus & energi läggs på de röda numera. Kumeu River, Chard Farm, Pyramid Valley, Bell Hill och några till skiner över mängden dock, och givetvis slitvargen Felton Road med sin Block 2 på toppen - ett av vinvärldens allra pålitligaste vita viner över huvud taget.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Enormt läcker doft, återhållen med snygga dämpade & lyxiga fat, örter, citrusskal och aningen exotiskt anslag med mango & lime, packad med mineral och en puff av klassisk smörig fetma. Läckert rik & nyanserad, utvecklar lite rökiga toner efterhand, superb & inbjudande med absolut alla hönsen hemma. Rik & exakt i munnen, perfekt fatad med krämigt exotisk ton, solmogen grillad citrus och höga exakta syror, fin stenkross & lätt grönörtiga övertoner. Fräsch, ren, komplex och lång. Fullkomligt hantverk med oblygt sneglande på Corton-berget. En modern klassiker.
Betyg:+++

Fan, detta är absolut skitbra - den är
provad ett flertal gånger förut med samma resultat, nu har den växt ytterligare ett snäpp på stegen. Långsamt samlar jag ihop till en provning i vertikalformat, skall bli kul att se hur den utvecklas med lite mer ålder.

-- Winepunker

Comments

Valinière 2010

IMG_3516


Av alla
Didier Barrals viner är nog Valinière det som tilltalar mig mest, med mestadels Mourvèdre är den ett perfekt uttryck av druva och producentstil. På något sätt sväljer druvan naturvinsfunk, fat och skit på annat sätt än Carignan - Jadis är inte alls lika rakryggad och seriös utan mer ett burleskt variténummer jämfört den här mycket viktigare skapelsen (djävligt bra variténummer, men likväl).

Domaine Leon Barral Valinière 2010
Domaine Leon Barral, Faugères, Frankrike
Intensiv & lätt skitigt funkig doft, massor av svart mörk frukt, blåbär & slånbär, läcker mineral och svartfruktig pizazz, superbt expressiv med skärpa och klass. Det är mycket, och det är svårt aptitretande. Skärpt och enormt läcker i munnen, intensiv med rena vässade syror, massor av tät svart bärighet och lagom brökig känsla, sträv och sandig med kaffe & kakao i svansen, kärv med lätt stjälkig och ungdomlig sotighet. Det finns en liten ton av målarlåda, skit & undervegetation, men på rysligt snyggt sätt. Den bästa Valienère hitintills, hur lovande som helst, men redan en solid 3+. (Mourvèdre 80%, Syrah 20%)
Betyg:+++

Detta är så kul
Mourvèdre kan bli, tillsammans med viner som Matissat (La Pèira) och Old Garden (Hewitson) är uttrycket exemplariskt - druvan läggs i fokus utan att på något sätt kompromissa med stil & terror. Skitgott och riktigt, riktigt roligt.

-- Winepunker

Comments

Corton-Charlemagne 2012

IMG_3512


Vit högklassig
Bourgogne är det bästa som finns när allt faller på plats, tyvärr sker det inte så ofta och när det väl händer kostar det normalt så man nästan gör på sig. Ibland dyker det dock någon mindre känd lirare som har lite Grand Cru att avvara till hugade konsumenter utan att plånboken får kramp, Domaine Denis Père & Fils i Pernand-Vergelesses är helt ny för mig och jag börjar på toppen av berget.

Corton-Charlemagne Grand Cru 2012
Domaine Denis Père & Fils, Corton-Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Ännu oförlöst doft med fet mineral och citrusskal, faten ligger lite utanpå i väntan på att integreras men är snyggt dämpade och precis lagom rökigt lyxiga, lite örtiga och vaxiga drag finns där också. Bra & vässade syror i munnen, slank med snygg citrus och lätt kryddiga toner, faten är aningen bittra, den behöver bredda sig lite på rygg skulle jag tro. Svansen är ren, bra längd i den mer asketiska skolan. Besynnerligt nog finns inte fatbitterheten i eftersmaken, bara mineral och stram ren gul frukt. Vi får avvakta några år.
Betyg:++(+)

Det är stramt, lovande och gott men saknar bredden och tyngden man oftast är van vid. Det kan vara en åldersfråga, den lär bli bättre men om potentialen finns för att växa en hel pinne är lite osäkert. Det
känns som en del smask-smask bara väntar på att kika fram, 2012 är trots allt galet ungt.

Vill man ha ett alternativ i aningen (475:- vs. 550:-) lägre prisklass är förra årets favvo-producent
Fontaine-Gagnard något att kika på.

IMG_3513


Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Doft av citrus och ännu fet ungdom, lite popcorn av faten men de är snygga & lyxiga, rik & ren med mineralitet. Den utvecklar lite rökiga toner, känns riktigt seriös. Exakt i munnen, bra syror, mineral och vaxig citrus, ren & supersnygg i lite nedtonad stil, rakryggad och aristokratisk, alldeles utmärkt. Kan kanske växa en pinne med något år på rygg, men den är farligt god redan.
Betyg:++(+)

Superb, ren, inbjudande & underbart producenttypisk.
Fontaine-Gagnards 2012:or känns genomgående enormt lovande.

-- Winepunker

Comments

Royal City 2008 Revisited

IMG_3511


Washington State visade sig vara en vinnare för något år sedan, med Reynvaan i spetsen seglade distriktet upp som det mest intressanta som hänt på den sidan atlanten på många år. Den producent som fick upp mina ögon var dock inte Reynvaan utan Charles Smith, Mr.Rock & Roll of wine i Washington, som skiter ur sig en strid ström viner av varierande kvalitet & pris. På toppen av berget tronar Royal City Syrah, ett vin som visat på lite olika uttryck de gånger jag provat - allt från strålande till besvärande bakad och klumpig.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Tät och läcker doft, köttig med massor av allt - charkuterier, njurtalg, rökt bacon och slaktbänk, dessutom packad av cassis och solmogna mörka söta körsbär, efterhand utvecklas kryddor och skit, nejlika & kanel, skogsbotten och parfymerade blommor, fullkomligt strålande med intensitet och expressiv kraft. Det är absolut maxat, full throttle på alla kanaler. Men, den har samtidigt perfekt avvägd balans och krydda. I munnen är den mäktig & tät, eldig med kaffe & choklad, syror som backar upp tätheten, tuggtobak och rökt viltkött. Botten är fixerad kring söt körsbärsfrukt, plommon och kakao - tanninerna är sandiga, finkorniga och underbart lena. Det är ett väldigt speciellt uttryck, mogen på det hela taget och oerhört personlig, och riktigt, riktigt god om man pallar trycket.
Betyg:+++

De är bra, maffigt & svulstigt men bra. Men, den känns utvecklad och färdig, vissa kritikers tankar om 2028 känns väldigt avlägset.

-- Winepunker

Comments

Montecillo Gran Reserva Selección Especial 1994

IMG_3488


Dags för nostalgitripp, en gammelrioja (nåja) låg och skräpade i förrådet och pockade på uppmärksamhet till vårkycklingen. Det är en vintyp jag i princip städat ur helt och aldrig köper, till förmån för modernare saker med mer snärt har det blivit sorgligt få buteljer de senaset åren.

Montecillo Gran Reserva Selección Especial 1994
Bodegas Montecillo, Rioja, Spanien
Kryddig, utvecklad & mogen doft, trätoner, torkad röd frukt och en liten, liten puff av dill, faten är snygga och überklassiska, tradition & finess i ett glas. Efterhand dyker det upp målarlåda och linolja - kanske, kanske en liten droppe tomatsoppa, tyvärr. Den är förvånande traditionell. I munnen dominerar syrorna, elegant utvecklad röd frukt, lingon & röda vinbär, aningen vaniljiga fat, finlemmad men med tydliga tanniner, kryddig & behagligt slank svans med torrt aristokratsikt avslut. En klassisk uppenbarelse, kul att prova något som smakar som förr emellanåt.
Betyg:++

Det är inte illa, dessutom rätt kul att återvända till den forntid då ens vinjag formades där på 80-talet. Det känns lite som pendeln svänger tillbaka, traditionell Rioja börjar bli lite ’inne’ igen om jag fattat rätt. Kan vara läge att slänga ned en och annan butelj, stilen har sin plats i varje välsorterad källare.

-- Winepunker

Comments

Esulé 2006

IMG_3482


Det var länge sedan jag drack något från knäppgökarna i McLaren/Langhorne, visst slinker det ned en och annan flaska från
La Curio men tyvärr har det inte blivit något från RedHeads - sedan Divine slutade importera har de varit svåra att få tag i. Av hela portföljen är kanske Esulé mest kontroversiell, sent skördad Cabernet Sauvignon & Cabernet Franc med riviga 16% är knappast något ens jag förespråkar, klar varning för amaronefierat kladd givetvis. Men, har vinmakaren handlag och konsumenten lite tålamod går det ganska bra - den var lovande för fyra år sedan med potential att gå ihop.

IMG_3484IMG_3485IMG_3486


Esulé 2006
Redheads Studio, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, eldig och svartfruktig, massor av cassis, blad, örter och djup parfym, en del mörk bitter choklad och sotig lakrits, liten bränd känsla tyvärr - oerhört koncentrerad men skulle vunnit på lite mer finess. Solvarm i munnen, inte ett spår av de brända tonerna, förvånande ren med cassis och mycket väl borttrollade 16%, tät med harmonisk mognad, den har utvecklats fint på dryga fyra år. Kroppen är örtigt rakryggad, snygga sandiga tanniner och kul ton av salmiak, svansen är syrlig med lakrits & anis, mörka plommon och en liten djurisk komponent. Eftersmaken lång, men syrorna känns aningen aviga, de ligger kvar och hela paketet ger en örtigt själkig efterklang. God, bra utvecklad men når inte upp till 3+, betyget är snålt. (Cabernet Sauvignon 55%, Cabernet Franc 45%)
Betyg:++

IMG_3483


OK, det är gott, snyggt och precis vad det vill vara men inte i perfekt harmoni. Man skulle tro att söt frukt eller alkohol skulle vara problemet, men det visar sig vara syrorna och den lilla brända antydan i doften. Den är inte klumpig på något sätt, bara aningen dissonans i ackordet.

-- Winepunker

Comments

Nyårsgruk

Några kul viner slutade/startade året med, de mest intressanta förtjänar en liten kort notis.

IMG_3418 IMG_3464


Diebolt-Vallois Fleur de Passion, BdB 1999
Cramant, Champagne, Frankrike
Läckert utvecklad doft, stram med flinta och lite exotiska övertoner, smörad brioche och fint parfymerade drag, rosor och lite nötter. Den är nyanserad, elegant och finurligt sammansatt. Höga smaker i munnen, ren med klingande syror, mineral och fin utveckling. Det finns en liten vuxen bitterhet under all citrus, en näve hasselnötter och suckat, lång med lättfotad glädje, fullkomligt lysande.
Betyg:+++

Pol Roger Brut Chardonnay 1996
Epernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad och mogen doft, grillad citron, nötter och nougat, massor av mineral och läcker brödighet, smörad brioche, dessutom en snygg puff av syrén, alldeles superb & på absolut topp. I munnen är den frasigt torr med höga syror, mineral och lite rostad mognad, några skivor vinteräpplen blandas med solmogen citrus och lätt bittert limeskal, svansen är torr med drag av nötter och choklad, äpplen i eftersmaken. Superb, helt mogen, på topp.
Betyg:+++

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Ungdomlig och flintig doft, lätta fat med massor av rivet citronskal och sprudlande mineralitet, oförlöst ännu, detta känns som en långlagrare. Stram syra i munnen, ren och klingande med citron och lime, massor av flinta och en del grönörtiga toner, liten själkig & omogen känsla, den behöver en del tid. Svansen är elegant kryddig, mineraldriven med flintkross och liten kul bitterhet, den är alltför ung i dagsläget med väldigt vässade syror. Man får avvakta.
Betyg:++

IMG_3467 IMG_3465


Steinbuckel 2012
Riesling Grosses Gewächs, Philipp Kuhn, Laumersheimer Steinbuckel, Pfalz, Tyskland
Stram med citrus, citronskal och massor av knastrig mineral, ung & oförlöst men helt utan gröngodis, tack och lov. Rik i munnen, höga syror med vässad & stram struktur, citrus och flintig mineral, klingande med absolut gehör. Liten örtig och mineralbitter svans, superb, strålande vin öppnat något år för tidigt. 3+ är närmast en självklarhet om något år. (100% Riesling)
Betyg:++(+)

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso 2007
Ciacci Picolomini d’Aragona, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Solvarm doft, läder och körsbär, kryddig med tobak och torkade örter, lite lakrits och skogsbotten, den är rätt komplex med klassisk framtoning, bra djup med begynnande utveckling. Eldigheten upplevs till en början som besvärande men när frukt & kryddor växer blir den helt harmonisk. Rödfruktig och kryddig i munnen, eldig och solvarm med röd frukt, körsbär och plommon, solbakad med utveckling och komplexitet. Tanninerna är prominenta, täta och läckert tuggbara, kakaofina med liten örtig beska. Svansen är lång och pikant bitter, antydan till lakrits och mineralitet. God, lovande, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Ledge Vineyard Drive 2012
Ledge Vineyards, James Berry Vineyard / Messina Vineyard, Paso Robles, Kalifornien, USA
Djup doft, massor av solvarma körsbär, jordgubbar och örtiga övertoner, lite kåda och lakrits, fortfarande ung och yster men med alla bitar på plats. Efterhand dyker det upp lite kött & päls, ett vilt & blodigt drag ligger och puttrar under all frukt. Tät i munnen, lätt eldig med ren solvarm frukt, körsbär & hallon, mineral och salmiak, stenkross och lite bitter stensöta i eftersmaken. Ung, kryddig och yster, bitarna är på plats men den behöver lite tid att komma ihop helt. (58% Syrah, 25% Grenache, 15% Mourvedre, 2% Roussanne)
Betyg:++(+)

IMG_3468


Vin Santo Riserva del Chianti 2007
Fattoria Lavacchio, Vin Santo del Chianti DOC, Chianti Rúfina, Toscana, Italien
Nötig doft, harts och kanel, torkade apelsinskal, pomerans, överton av kryddörter och karamell, komplex och lite bränd stil. Söt med höga syror, skärpt, apelsin och suckat, kryddig och fräsch i stilen med pigg framtoning. Svansen är fylld av nougat, valnötter och söt knäck balanserad av vässade syror. Riktigt god.
Betyg:++

Känns som en lovade start på året...

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt...

IMG_3461


Årets hit & årets dit känns lite uttjatat, de bästa dryckerna från säsongen finns i vanlig ordning
presenterade här men det är knappast bland alla högklassiga toppviner de stora överraskningarna dyker upp. Vi vet alla att Guigal är skitbra och att La Tâche oftast presterar bra även svåra år, det är liksom gamla nyheter.

Det kan vara läge att fokusera på annat - årets bästa & mest intressanta provning t.ex. var tveklöst djupdykningen i tekniken att blanda till ett bubbel med klass. Där lärde jag mig faktiskt något nytt, det mäktiga när helheten blir så mycket större än delarna fyllde mig med ödmjukhet över hantverket. Jag skall aldrig mer klaga på klassisk cuvée-Champagne, det är lika imponerande som vingårdsbetecknad oldlarskumpa utan dosage - fast med helt andra ackord.

En annan provning som förtjänar omnämnande är antitesen, lika lärorikt kanske men knappast lustfyllt. Med skräckblandad ångest satte sig fnittret i halsen, hybriderna gjorde intåg och för första gången i livet önskade jag att man kunde o-prova ett vin - eller, två gånger faktiskt under samma kväll.
Årets djävla hemskaste upplevelse stod AuZone för, låt oss aldrig göra om det. Never again!

Sedan måste ett speciellt tack utdelas till
årets mojäng, avtappnings-grunkan från Coravin™ har gjort mitt vinliv så mycket mer intressant i det lilla. På hemmaplan kan man nu botanisera i källaren nästen helt ohämmat utan att packa ur, hur kul som helst. En ”BiB för rika” som någon uttryckte det, nja, en ”BiB för förståndiga” kanske snarare...

Så, en snabb sammanfattning från en sista bash innan det här året ger upp.
AK, Vinarskallen, E.T., Lena, Tuvan och lite annat löst folk samlades för att kika på Barolo Boys och dela på några därtill lämpliga buteljer.

IMG_3442 IMG_3443


Vi startade med
Gianluca Viberti Prêt-à-Porter Brut Rosé från 460 Casina Bric, en mycket svagt rosafärgad bubblig Nebbiolo (!?). Den är förvånande lik äkta vara, bra brödighet & mineral med liten exotiskt frukt. För 160:- är det rena kapet.

IMG_3447 IMG_3444 IMG_3445

Vigna La Delizia 1989
Fontanafredda, Barolo DOCG, Italien
Väldigt utvecklad doft, lätta drag av fudge, torkade örter, hö & karamell, en del nypon, utvecklar tyvärr aningen tomatsoppa & bränt krut. Helt mogen i munnen, fint rödfruktig med elegans och nyanserade kryddor, dämpade tanniner, sura lingon i svansen, lång och nyanserad med balanserat avslut. God, helt mogen, har varit bättre. Betyget generöst.
Betyg:++

Barbaresco Pajé 2003
Roagna, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Elegant och nyanserad doft, fin mynta, röd & nyanserad frukt, rosor och fint utvecklad krydda, lättfotad och riktigt snygg. Rödfruktig och syrlig i munnen, fint definierade tanniner, körsbär, slånbär och sandigt dansant textur, läckert syrlig & kryddigt avslut. Förvånande lite funk, riktigt, riktigt bra.
Betyg:+++

En
Roagna nästan helt utan funk?! Märkligt men förbenat gott, riktigt lyckad på alla plan (och ingen fattade att det inte var en Barolo).

Barolo, Cerequio 1997
Roberto Voerzio, La Morra, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tät doft, lite kokos, choklad & karamell, djup mörk frukt med körsbär och hallon. Lite extrem med alla faten, men de harmonierar efterhand och hela paketet blir ganska smakligt. Tät och sträv i munnen, höga fina syror, körsbär och choklad, sträv med fin söt frukt & lakrits, kryddig svans med kola & karamell, lång och enormt läcker trots alla maffiga komponenter.
Betyg:+++

IMG_3448 IMG_3449

Brunate - Le Coste 2003
Giuseppe Rinaldi, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tät doft, fin klar mynta, mörk frukt och markerat floral ton, faten finns för men de är snyggt hanterade, aristokratisk med rikedom. Tät i munnen, massor av körsbär, sträv med kraft och anslag av mynta även här, behagligt kärv med sandiga tanniner, lakrits och slånbär i svansen, lite gruffig avslutning. Riktigt god.
Betyg:++

Vigna San Pietro 2001
Tenuta Rocca, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Snyggt rödfruktig, fint utvecklad, läder och mynta, kryddig med tobak och kanel, fudge, krutrök och nyhyvlat trä. Känns helt mogen på näsan. Utvecklad i munnen, höga syror, röda vinbär och nypon, kryddig kropp med syrlig svans, sura körsbär och lädersnöre. Förvånande utvecklad, känns närmast brådmogen, missade året med fem-sju år.
Betyg:++

Ciabot Mentin Ginestra 2004
Domenico Clerico, Monforte d'Alba, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tät och djup doft med körsbär, kakao & skogshallon, intensiv & exklusiv, lätt snygg mynta och massor av mörk choklad och ett hav av rosor. Tät, kärv och sträv med sandiga tanniner i massor, massiv mörk frukt med körsbär, slånbär och kanel. Lite sotig & gruffig svans, skitbra och kommer att utvecklas fint.
Betyg:+++

IMG_3450 IMG_3451

Dagromis 2009
Gaja, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Enormt ungfruktig, hallon och snygga fat, sprittande med en liten puff av mynta & nejlikor, färska skogsbär och ren yster glädje. Tät & läcker i munnen med skogshallon och snygga fat, superba tanniner och liten fet eftersmak, lakrits och stenkross. Lång och kryddig eftersmak med karamell och en liten torr bitterhet. Jag tror på lite lagring här, men den är förbenat god redan även om doften är aningen atypisk...
Betyg:++(+)

I det här sällskapet kändes den betydligt yngre och mer oförlöst jämfört
senast. Den framstod nu som närmast pinotlik på näsan, massor av mosade hallon och snygga fat men inte speciellt nebbig. Ge den tid.

Granbussia 2001
Poderi Aldo Conterno, Barolo Riserva DOCG, Piemonte, Italien
Djup, kryddig med kakao och kaffe, liten mynta, fin röd frukt, hallon och slånbär, ganska fating men det finkar finfint. Syrlig och ren i munnen, röd frukt, hallon och sura körsbär, läckra syror, underbart munvattnande. Strålande struktur, lite lakrits, rejält sträv svans. Lång med syrligt kryddig eftersmak. Vässad, kommer säkert att växa.
Betyg:+++

Barbaresco Pajà 2007
Manuel Marinacci, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Mjuk röd frukt, solmogen med en puff av mynta, ren och snygg med hög klang, renhet & fräschör i ett glas. Syrlig och läckert ren i munnen, fina tanniner, lite kritig mineral, superb struktur, elegant och snygg. Skitgod i det lilla.
Betyg:++

Så, som avslutning svängde AK sin
egenhändigt smidda portvinstång med elegans (det misslyckade försöket är bortklippt). Den funkar lika bra som hans tillika egenhändigt byggda el-portvinstång men är betydligt mer spektakulär.

IMG_3459

Warre’s 1963
Warre’s, Duoro, Portugal
Mjuk, lätt eldig doft med rödfruktig elegans, hallon & rökigt floral, finstämda kryddor, liten mynta, väldigt polerad på alla sätt. Mjuk och helt mogen i munnen, avslipat rödfruktig, mjuk karamell, perfekt balans. Tyvärr är den nästan för polerad, den ger ett stylat yttryck som skulle vunnit på mer tanniner och resolut struktur. Gott är det i alla fall.
Betyg:++

Supertack alla, speciellt AK & Marie för värdskapet - låt oss göra nästa år lika bra.

-- Winepunker

Comments

Château Roslane 2008

IMG_3437


C hade varit en sväng i Marocko på företagsresa, den dyraste flaska hon kunde hitta införskaffades i ett land där alkohol knappast är en framträdande kulturyttring (98% av marockanerna
får inte köpa alkohol, 85% av 40 miljoner flaskor lämnar inte landet, 33 milj invånare - i runda slänga 50 flaskor per år och individ av de som får dricka). Den allmänt franskinspirerade produktionen har tidigare inte imponerat så när flaskan korkades upp fram var förhoppningarna riktigt lågt ställda.
Producenten är visserligen seriös (10.000 hektoliter om året), inget snack om det och Coteaux de l'Atlas skall ju vara toppen på kullen, men, men...

Château Roslane 2008
Les Celliers de Meknès, AOC Les Coteaux de l’Atlas, Marocko
Örtig & lite funkig doft med kul gamla sockor, elegant sval svart & röd frukt, lite snyggt örtigt gräsig med en puff av sötlakrits, ceder, grafit och mineralitet. Den känns förvånande välgjord med nyanserat cabbig karaktär. I munnen är den ren med fina tanniner, lagom kärv och läckert syrligt rödfruktig, bra struktur och fruktmognad, fin syrlig körsbärsfrukt i svansen, gruffig och närmast vulkanisk känsla, höghöjd & syditalien närmast. Snygg & djäkligt god på okomplicerat & opretantiöst vis. (Melot, Syrah, Cabernet Sauvignon)
Betyg:++

Förvånad är bara förnamnet, det här är ju
brariktigt. Den känns så underbart välgjord och ärlig, en överraskning så här i årets sista dagar som man knappast hade väntat sig. Kul julklapp!

-- Winepunker

Comments

TreRose Vin Santo 2006

IMG_3439



Att
Vin Santo skulle ge vinprovandet en nytändning var rätt oväntat. Givetvis kan en förbigången klassiker få andarna att vakna men att det skulle bli ett (ibland) förstärkt sött vin från Italien kändes rätt avlägset.
Just den här är inte förstärkt, jäst på i sex månader torkade druvor med kontrollerad oxidation under sju år i 100-liters fat (caratelli) blir det bara totalt 1500 halvflaskor, en minimal produktion hantverksmässiga godsaker. En ren kulturgärning med andra ord.

TreRose 2006
Tenimenti Angelini, Vin Santo di Montepulciano DOC, Toscana, Italien
Snygg, dämpat oxidativ & bred kryddigt nötig doft, en puff av balsamico och harts, apelsinsuckat, linolja, målarlåda och torkade aprikoser. Komplex och djup med komponenter av både sherry och Sauternes. Söt i munnen, tät, massor av apelsin, fikon, aprikoser & hasselnötter, simmig och knäckig med höga balanserade syror, intensiv med liten kryddig beska och perfekt skärpa. Man hittar aningen kåda & bruten själk efter ett tag, det finns en snygg gräsig ton under all sötma och kraft. Det är riktigt, riktigt bra, komplext och personligt med enorm längd och mäktig finess. Fullkomligt strålande! (Trebbiano 50%, Grechetto 30%, Malvasia 20%)
Betyg:+++

Den är förbluffande bra, inte lika god som
Capezzana senast men inte långt ifrån. Stilen är lite annan, den lilla gräsigheten och antydan till balsamico ger den en annan dimension, den är aningen mer rustik men det gör absolut ingenting.
Jag är plötsligt barnsligt entusiastisk inför
Vin Santo, det är precis hur kul som helst.

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_3412


Adam Hooper gjorde sig ett namn för några år sedan med sina närmast impressionistiska alster på experimentverkstaden RedHeads Studio, ett vineri som tyvärr slutat göra de udda hemmakoken vi såg första halvan av 2000-talet. I egen regi kör han nu La Curio, lite i samma stil men aningen mer återhållen och fokuserad skärpa utan de riktiga übertokerierna - utmärkta funktionella bruksviner.

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Rödfruktigt kryddig doft med toner av nejlikor, kåda, rosmarin och solvarma hallon, lite körsbär och lingon, vässad med örtighet och grus, snygga dämpade fat. Efterhand tränger tobak och snus igenom frukten, den är intressant med litet smutsigt naturvinsdrag. Smaken är pigg och eldigt syrlig, packad av sura körsbär, trädgårdshallon och liten funkig bitterhet, slånbär med en puff av lakrits. Tanninerna är finkorniga och dämpade, liten själkig känsla i svansen rätar upp frukten, det är enkelt, opretantiöst och skitgott. Bruksgrenache när den är som allra bäst, Adam Hooper kan sina saker.
Betyg:++

Den har
utvecklats en del sedan senast, jag tror inte den kommer att vinna speciellt mycket på vidare lagring.

IMG_3413


Alltför lite rom har det blivit på senare tid, det har känts lite stressat att gräva runt i spritlådorna ovanpå allt vin & öldrickande. Men, när klubbmedlemmen
Roland tipsar om något är det bara att köpa & korka upp - inte en enda rekommendation från de hållet har varit en nitlott.

Berrys' Finest Caribbean Rum 15 Years
Caroni Destillery, Berry Bros & Rudd, Trinidad
Nyanserat nötig doft, karamell & finstämd parfym, rosor och knäck blandas med apelsinskal och nejlikor. Den är fenomenalt parfymerad men samtidigt rakryggad med definition & klass trots de lite inbjudande tonerna. Smaken är eldig, ren och vässad med kryddor och bara liten, liten sötma - en ohelig blandning mellan en fransk Vieux Agricole och en melass-stinn sak från Venezuela. Att BBR ligger bakom detta känns inte konstigt, det är en stylad & intellektuell godsak överkomlig i pris, till och med billig om sanningen skall fram, 299:- är rena kapet! Fan, det är apgott!!
Betyg:+++

Det värmer fint i vintermörkret, man får tänka sig till Karibien och drömma om sol...

-- Winepunker

Comments

Giaconda Warner Vineyard 2004

IMG_3396


Vaffan har hänt med priset på topparna från OZ?
Penfolds Grange kostar nu över fyra, Hill of Grace fem och en nyblandad 707 2500:- (smaka på den, en hopkokad cabbe kostar med än SQN). Effektiv marknadspositionering i ohelig kombination med nyrika kineser och ryska oligarker har gjort det möjligt att skruva nivåerna till något helt rubbat, på bara tio år har 707 femdubblats i pris. Jag tror dessa så kallade ’icons’ har grävt sin egen grav, visst är de bättre än någonsin förr men det är alla andra viner också, och det finns så mycket som är oändligt mycket mer intressant - även om man skall stanna i den sydländska röda jorden.
Ett vin som inte förändrats så mycket i pris (det har alltid varit dyrt som stryk) är
Giaconda från Beechworth i Victoria - Rick Kinzbrunners låda som sedan 80-talet producerat ett av världen absolut bästa Chardonnay. Även om just de vita är den riktiga styrkan är kanske hans Syrah & Rousanne det mest intressanta vinet, en gigant i det lilla formatet som aldrig upphör att förtrolla. Samjäst, hantverksmässigt och med avskalad elegans är detta precis vad jag vill ha i ett vin, en strålande Côte-Rôtie men med ett hjärtligt skratt.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Underart rökig doft, blodstänk, slaktbänk och njurtalg blandas med bacon och bitter choklad, dessutom perfekt mogen frukt med klangfull utveckling, mörka plommon och en bruten rosmarinkvist. Vi hittar en del parfym & blommor också, syrén, rosor och krossad sten dessutom, på näsan är detta stort, ett uttryck som en stor, stor Côte-Rôtie. I munnen är den exakt och perfekt definierad, på absolut mognadstopp med rena syror och hög röst. Fylld av mörk solmogen frukt, råbiff och fullkomligt strålande tanninstruktur, silkig, finkornig och på plats så fenomenalt snyggt. Eftersmaken är lång och nyanserat parfymerad, den är fullkomlig, en av de allra bästa samjästa Syrah från Australien, en av de allra bästa i hela världen faktiskt. Betyget är möjligen lite generöst. (Syrah 98%, Rousanne 2%)
Betyg:++++

Warner 2004 har pendlat mellan 3+ & 4+ under hela karriären, öppnad med tveksamt resultat första gången 2008 har den sedan växt till något jag nu upplever som slutstationen. Det är åttonde tillfället jag provar just 2004 (en defekt butelj undantaget), en mycket intressant resa och en lärdom i hur handlag och försiktig samjäsning kan ge storhet utanför Côte-Rôtie. Den allra sista buteljen i källaren får ligga ytterligare något år eller två för att se vart den tar vägen, jag har svårt att tro den kan växa ytterligare.

-- Winepunker

Comments

Några Återbesök och Blandat Gruk

Snabb sammanfattning med lösryckta tankar om viner som hållit högre klass än genomsnittet (och någon som varit en besvikelse).

IMG_3242_2 IMG_3267

Riesling von der Fels 2010
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Mineralstinn med syror och citrus, krut & krossad flinta, citronskal och örtig parfym, ren & snygg i ganska asketisk och avskalad stil. I munnen dominerar syror & flinta, skiffer och örtig känsla, massor av citrusskal och krävande stramhet. Det är vuxet, rappt & frasigt, stenkross är förnamnet och basilika efternamnet, snygg, skärpt och läcker med rabarber & omogen persika, men den skulle samtidigt vunnit på mer bredd i frukten.
Betyg:++

Meursault 1er Cru, Genevrières 2010
Louis Jadot, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Rik & bred doft med citrusskal, mango & gräddig fetma, en hel del mineral och högklassiga (Jadot-) fat. Efterhand utvecklas lite nötiga aromer och brynt smör, citrustonerna djupnar - den växer och får en riktigt lyxig framtoning. Bred & fet i munnen, fatig med citrus och djup gul frukt, mineral och precis tillräckligt med syror. Alldeles strålande så länge man klarar all den dyra eken - den är lyxig och ganska flamboyant.
Betyg:+++

Jag kan förstå att fatbehandlingen blir för mycket för somliga, men när frukten är så här högklassig funkar det. Den har potential att utvecklas, faten har dessutom en förmåga att integreras fint i Jadot’s saker - avvakta tre år för nästa butelj.

IMG_3303 IMG_3304

Meursault, Les Chevalières 2005
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Len, mjuk och nyanserad doft med lite mineral och finstämt rökiga citrustoner och en puff av vinteräpplen, lime och grön kvitten. Ekbehandlingen är exemplarisk, i bakgrunden med parfymerad känsla och dämpad underton. Höga syror i munnen, vaxig med citrus och äpplen, örtig känsla med mineral en masse, till och med ostronskal och tång. En perfekt kombination av Chablis och Puligny, ett oheligt kärleksbarn liksom - kanske inte den traditionella smörigheten med rostade nötter och fett, den är producenttypisk i stället, snygg med stram ryggrad och klass. Känns mogen.
Betyg:++

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Fint mogen och klassisk doft med solbakade körsbär, skogshallon och vilda köttiga drag, massor av slaktbänk och inälvor, skogsbotten och undervegetation, kryddig och komplex men samtidigt stram och krävande. Den är helt utvecklad i munnen, tät med körsbär och fina tanniner, lite bitter men samtidigt rakryggad och snygg, det finns en hel del köttslamsor och blod, kraften är på plats men den saknar finess och glädje för högre betyg. Bra, men inte bäst...
Betyg:++

IMG_3243_2 IMG_3268

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Djup och perfekt mogen svart & röd frukt på näsan, massor av röda körsbär, syrliga hallon & mörk choklad, lite anis & lakrits, en puff av kaffe & tobak. Faten är snygga, förvånande dämpade och integrerade, efterhand utvecklas lite chark, mynta och svinflott. I munnen är den utvecklad, rik och vässad med silkiga tanniner, fylld av syrliga körsbär & skogshallon, ganska pepprig med en tydligt vild & köttig komponent. Det är djävligt bra, enormt personligt med fokus och spets. Förvånade snyggt och provokativt syradrivet, vässat uttryck med dyr känsla. Dessutom rätt mogen.
Betyg:+++

Ernie Els 2004
Ernie Els Wines, Stellenbosch, Sydafrika
Bred & mogen doft med kaffe, torkad mörk frukt, plommon och cassis, ceder och hö. Den är solvarm utan att bli bränd, en sval komponent av Cabernet Franc balanserar mogen Cabernet & Merlot, lite mynta och nyslaget gräs. I munnen är den mjuk och solvam, bred mogen röd frukt och fina sandiga väl definierade tanniner, det finns en lite sotighet i svansen. Den är bra byggd, inga brinnande gamla telefoner utan bara lätt pyrande björkved, lakrits & stenkross. Eftersmaken är kryddig och svartfruktigt torr. Riktigt bra, förvånande bra faktiskt - ett oväntat stjärnskott.
Betyg:+++

Ernie Els brukar inte vara på den här nivån, brända toner är nästan alltid ett problem men just 2004 har inte minsta puff av gummi eller bakelit. Dessutom känns den helt mogen nu, på topp skulle jag säga.

IMG_3284

Borgogno ”No Name” 2010
Langhe, Piemonte, Italien
Ung doft med intensitet, örtighet och körsbär, en puff av anis, nejlikor och sval mynta, den är fortfarande oförlöst utan riktig bredd - det är mer spets, men det lär bara vara en tidsfråga. Efterhand utvecklar den kola och nypon, en del rosor kikar fram. Ungfruktig och skärpt i munnen, sträv med lakritsbitter kropp, massor av mörka körsbär och anis, örtiga övertoner, ungdomligt själkig & lingonsyrlig under mattan av mörka bär. Detta är enkelhet och skärpa med anständig bredd och kraft, kanske lite anonym ännu men lär bättra sig med tiden. God med potential - hantverk under 300:-.
Betyg:++

IMG_3029

Milbrandt The Estates Syrah 2009
Wahluke Wine Company/Milbrandt Vineyards, Clifton Vineyards, Wahluke Slope, Washington State, USA
Till en början lätt instäng doft, primärt svartfruktig med björnbär & blåbär, eldig i ganska neutral stil. Mjuk och svalfruktig i munnen, lena slkiga tanniner, lite sötlakrits med råbiff och blåbärssaft, den har snygga kryddiga drag i svansen. Tyvärr känns den anonym och lite trivial, kan kanske utvecklas men jag tvekar.
Betyg:+(+)

Betz Bésoliel 2011
Betz Family Winery,Columbia Valley, Washington State, USA
Doften är läckert stinn av högklassig Grenache, hallon, slånbär, garrigue och sötlakrits. Efterhand kikar lingon och fet karamell fram, den är ganska bred med ren fetma samtidigt som fräschören är i fokus. Den känns väldigt ung. I munnen är den fet, stinn av sval Grenache, lättfotade jordgubbar och örtkryddor, sötlakrits och en hel del krossad sten. Det finns fortfarande drag av godis och hallongräddkola, den lär nog krydda till sig med tiden. Solid, ren och riktigt god. (51% Grenache, 18% Cinsault, 12% Counoise, 12% Mourvedre, 7% Syrah)
Betyg:++

IMG_3244_2 IMG_3266

Dalva Porto Vintage 1994
Duoro Valley, Portugal
Mjuk, knäckig och mogen doft, dämpad röd frukt & nötter, lite snyggt örtig med en puff av melass och tobak, till och med aningen ceder och skogsbotten - seriöst och återhållet, drag av nyhyvlat virke och dyra cigarrer. I munnen är den kryddig & komplex, eldig med dämpad frukt, mest torkade bär och örter, lite melass och kul sälta. Den är snygg, mogen, ren & enkel utan larv eller överdrivna vektorer. En återhållen bruksport, inte illa, inte stort.
Betyg:++

Chablis, Saint Martin 2013
Domaine Laroche, Chablis Grand Cru, Chablis, Bourgogne, Frankrike
Neutral och örtig doft med lite gräs och krusbär, viss minralitet men helt utan skärpa eller fokus. Neutral även i munnen, bra syror men anonym frukt och lite ihåligt avslut. Tja, ointressant får man väl säga.
Betyg:0

Varuprov från
PrimeWine, inte så skoj kanske - alltför anonym och lite aggressivt prissatt (159:-). Jämte en årgång som 2001 av samma vin är detta lite av en flopp, Laroche kan bättre.



-- Winepunker

Comments

Hermannshöhle 2010

IMG_3283


Tyskland Riesling 2010 är lite av ”en klassiker som inte nödvändigtvis faller amerikanska kritiker på läppen” som en vinprovarkollega uttrycket det efter en magnum för mycket - allt man kan önska av en årgång när det gäller just den druvsorten m.a.o. Kombinationen av syror och hög fysiologisk mognad är lite speciell, det är Tyskland motsvarighet till Champagne 1996 liksom. I princip alla torra buteljer jag öppnat har varit solida, allt från den enklaste gutswein till GG presterar perfekt. De har dessutom varit fantastiskt tillgängliga från unga år utan de störande godisgröna aromerna som normalt strular till det - klangen har varit hög och ren från början.
Så, av alla 2010 jag köpt är det egentligen bara
Hermannshöhle från Häxmästaren som inte provats ännu...

Hermannshöhle Großes Gewächs 2010
Dönnhoff, QbA Trocken, Niederhäuser Hermannshöhle, Großes Gewächs, Nahe, Tyskland
Rik doft, maxad frukt med persikor, citronskal och mandel, lite apelsinblom och djup aromatisk botten. Frukten är absolut mogen med en puff av botrytis tyvärr, det stör inte men gör vinet mindre exakt och rent. I munnen däremot är definitivt alla hönsen hemma, frukten är bred och solmogen med vässade syror, grapefrukt och massor av mineral, liten exotisk känsla, mango kanske. Längd & täthet, men samtidigt med en dos av bittermandel och harts. Syrorna sjunger i alla fall fint. God, men långt ifrån magnifik tyvärr. Betyget är generöst.
Betyg:+++

Den känns ovanligt solmogen och exotisk för att vara en 2010, hade jag fått den blint skulle vi landat i 2009 förmodligen. Visst är det bra men den absoluta skärpa 2010 kan visa på hittar jag inte här, den är helt enkelt för fläskig - skitgod men inte den storhet man kunde hoppas på.

-- Winepunker

Comments

Vin Santo di Carmignano Riserva 2007

IMG_3269


Tack vare min
Coravin™ har konsumtionen söta viner i Casa Punk ökat dramatiskt, ett lagom glas efter middagen är så enkelt att tappa av. Att AK dessutom närmast tjatigt rekommenderat vinet nedan tvingade fram en provtryckning direkt efter inköp, C bakade sina legendariska mandelskorpor med citronskal under förmiddagen som tilltugg - jag var aningen tveksam, senast jag köpte en Vin Santo var 1995 (!?) och jag har med undantag för Villa Pillo & Castell’in Villa aldrig varit riktigt imponerad.

Vin Santo di Carmignano Riserva 2007
Tenuta di Capezzana, Vin Santo di Carmignano DOC, Toscana, Italien
Nötig, eldig och komplex doft med toner av harts, målarlåda, torkade aprikoser, blommor och apelsinsuckat. Det är seriöst och intensivt med en touch av rhumtopf och melass, nästan en puff av flor till och med. Rik, viskös och enormt söt i munnen, krämig med melass och gräddigt fet struktur, bra syror, karamell och apelsinskal. Det finns lite etylacetat men det stör besynnerligt nog inte alls, den är komplex och lång med superbt balanserad och kryddig eftersmak, lite kanel, läcker torkad ananas & kokosflagor. Fullkomligt strålande, nästan provocerande bra, den snubblar på 4+.
Betyg:+++

Det är som ett oheligt kärleksbarn mellan
Sauternes och Rom från Venezuela, simmigt och melassrikt med syror, blommor och krämig textur - mycket speciellt och mycket, mycket gott - tveklöst den bästa Vin Santo jag provat.


-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2008

IMG_3222


Dags igen, ett vin som mer och mer blivit husdryck i Casa Punk™.
Just 2008 verkar dessutom utvecklas ganska långsamt utan det skutt jag upplevde att 2009 precis gjort (rapport från Bristly sortimentsprovning har vi här, 2009 var en mycket positiv överraskning trots att den provats hyfsat nyligen). Jag vet att den här typen av vin kanske inte faller alla amatörtyckare på läppen - det är massor av allt, fat & kraft men samtidigt med glädje och absolut sinne för detaljerna. Det är sprallig & eldig Grenache med rakryggad struktur och kryddigt sträv Mourvedre i bakgrunden.

Las Flors de la Pèira 2008
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät, intensiv och kryddig doft med lakrits, kåda, mörka fräscha körsbär, skogshallon & råbiff, viss komplexitet med lite choklad & kaffe - samtidigt utan ett spår av överkoncentration eller klumpighet. Den är faktiskt mer driven av kryddor än frukt. Tät i munnen, rik och eldigt bred med kaffe, mörka körsbär, tuggtobak & rosmarin, en del lakrits. Det är dock inte bara pang utan en hel del finlir också, hallon dansar fint med kanel & svartpeppar, örter och sval salt mineralitet. Den är mäktig & balanserad, strålande snygg, intensiv & högröstad men med skärpa och känsla - absolut gehör i sin stil. Man måste klara lite fat och kraft, men gör man det är den riktigt, riktigt bra. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%).
Betyg:+++

Den förändras hela kvällen, efter några timmar känns den mer
omogen än precis när jag tappade upp vinet besynnerligt nog, den rätar upp sig lite extra och känns mer och mer viktig - det skall bli buskul att se vad det tar vägen med ytterligare några år på rygg. Kan den växa om 2009? Njae, det är ett lite annat djur med mer ryggrad och struktur men inte riktigt samma omedelbara glädje.

-- Winepunker

Comments

La Jota Howell Mountain Cabernet Sauvignon 2010

IMG_3245


Nyligen provade jag
Vérité för första gången, provocerande bra viner till lika provocerande priser. Vinerna är tveklöst stora men den kvällens riktiga vinnare var inte det tunga artilleriet utan billigare saker i samma portfölj. La Jota står för Napa medelklass när den är som mest elegant & användbar, det absoluta bruksvinet till överkomligt pris.

La Jota Howell Mountain Cabernet Sauvignon 2010
La Jota, Howell Mountain, Napa Valley, Kalifornien, USA
Lätt rökig & kryddigt örtig doft med cassis, ceder, nyanserad tät svart frukt, stenkross och gräsig blommighet i bakgrunden. Det är ganska mycket elegant & hyfsat bred Bordeaux över hela puddingen, aningen stall, värme & finess i perfekt syntes. Superb frukt i munnen, tät med fina sandiga tanniner, bra & definierade syror och härligt tillgänglig redan, läcker cassis & solmogna mörka plommon, lite kaffe & fint bitter kakao i svansen. Strålande snygg och läcker med kryddig & elegant eftersmak, den känns dyr & sofistikerad utan att bli manipulativ en enda sekund. Skitgod, ärlig och fylld av ren drickglädje på allra bästa sätt (Cabernet Sauvignon 81%, Merlot 10%, Cabernet Franc 7.5%, Petit Verdot 1.5%).
Betyg:+++

Har man inte råd med
Vérité är detta ett strålande solitt budgetalternativ, man får sex flaskor till priset av en - ett givet val om man inte är gjord av pengar. Det skall bli skitkul att se hur den utvecklas, men den känns inte som en långlagrare. Strukturen är vidöppen redan och alla rattar precist inställda, den kommer att förändras men fan vet om den kommer att bli bättre - det lär i vilket fall bli en intressant resa. Årgången upplever jag mer och mer som en riktig vinnare.


-- Winepunker

Comments

Le Vieux Donjon 2009

IMG_3200


Återbesök efter ett par år till en av mina absoluta favoriter i C9dP, Claire Fabre (née Michel) gör Le Vieux Donjon - en röd och en vit, inget larv med specialcuvéer eller rena grenache på de tre urgamla stockarna man har. Här har vi ärlighet och lojalitet mot distriktet & materialet i en flaska, det måste respekteras. Dessutom är Claire en person jag önskar alla chansen att få träffa, efter ett par minuters samtal kommer man ihåg varför man började prova vin för närmare trettio år sedan.

Le Vieux Donjon 2009
Le Vieux Donjon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Mörk röd frukt och elegant rökiga aromer & stenkross, skogshallon och söta körsbär, knappast eldig utan bara ’varm’, snygga övertoner av lakrits, kåda & fänkål, begynnande komplexitet och lätt funkig känla - vi hittar en fin skopa skit under all exemplarisk Grenache. Hög intensitet, men inte utan att tyglarna är hårt hållna. Tät i munnen, massor av sura körsbär, hallon och anis, blod, djur och en hel del funk i ganska vild stil, svansen är vuxet bitter med lakrits och rötter, humle & kul kryddor, fina sandiga tanniner igenom hela vinet. Det är seriöst, vuxet och bara i början på mognadspuckeln, men den växer till 3+ redan nu.
Betyg:+++

Den har dragit åt rätt håll, alla vektorer pekar precis mot målet. Låt den ligga bara några år till så har vi något som gör skäl för pengarna,
Claire vet precis vad hon gör - inte minsta felsteg eller darr på manschetten.


-- Winepunker

Comments

Revansch med Gubbarna (och Lena)

IMG_3175


Förra gången blev det inte helt lyckat, vinerna levererade bara halvhjärtat och vi lämnade nog alla tillställningen med en lite snopen känsla. Dags att försöka igen - AK, E.T., Lena, Vinarskallen, Tuvan & jag själv tillsammans med nyrekryteringen Excellensen samlades för lite enkel matlagning och inte fullt lika enkla viner.

IMG_3154 IMG_3155 IMG_3156


Först några föråkare till matlagningen, en Pinot från specialisten
William Downie och en sista sommartrivialitet från Braida.

William Downie Yarra Valley Pinot Noir 2010
William Downie, Denton View Hill, Yarra Glen, Yarra Valley, Victoria, Australien
Dämpat rödfruktig med elegant och lättfotad pinosity, kryddor och en del jordgubbe med en mycket lätt eldig puff, stenkross och dansant örtighet. Bra tanniner i munnen, fina höga syror, ren röd frukt med liten kryddighet, en del mineralitet och viss bitterhet i svansen, strukturellt lik en Bourgogne men med lite varmare frukt. Känns som potentialen att utvecklas finns. Den är rätt ’understated’, nyanserad och väldigt snygg men skulle behövt mer frukt för att orka upp till 3+. Betyget är snålt.
Betyg:++

Det känns som man skulle jobbat lite mer med frukten, visst slår hundåren i
Corton igenom fint i vinet men den lite varmare strukturen behöver en aning mer bärig intensitet. Det är en filur värd att hålla ögonen på dock, vinet från Mornington har en struktur som passar mig bättre.

Brachetto d’Acqui 2013
Braida di Giacomo Bolonga, Brachetto d’Acqui DOC, Piemonte, Italien
Blommig och aromatiskt rödfruktig med mosade jordgubbar & godis, väldigt muscat-lik. Ganska söt men med bra balanserad syra, hallon & godis, saftig och okomplicerat smaskig. En trivialitet som har väldigt lite med vin att göra.
Betyg:+

Med tanke på vändningen vädret tog redan dagen efter kändes det bra att tacka av sommaren med det här, en slags vinets Kriek på 6% att släcka törsten med. Vin, njae, men gott på barnsligt vis.

IMG_3157 IMG_3159 IMG_3160

Henriot Millésime Brut 1996 (mgm)
Henriot, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, brioche och citrusskal i autolytisk stil, örtiga toner paras med nötter och stenkross, läcker. Höga syror i munnen, kritig och rakryggad med stram framtoning, lite bitter svans, krävande och lite oförlåtande. Riktigt god, men knappast något för nybörjaren.
Betyg:++(+)

Jag kände inte egen den, inte alls faktiskt. På halvmagnum var den senast närmast gräddig och krämig i munnen, packad med nötter och lite kul chokladaromer - nu en asketisk aristokrat. Kan den utvecklas? Tja, med tanke på hur den vanliga
buteljen var för ett drygt år sedan ser jag absolut potential.

Chevalier-Montrachet 2007
Domaine Leflaive, Chevalier-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Utvecklad doft med citrus & mineral, exemplariska fat och generös gul frukt, plommon, hasselnötter och citronskal, komplex och personlig. Underbar rikedom i munnen, lång med lätt exotisk frukt, citrus & stenkross, lagom dos perfekt integrerade fat. Syrorna är fantastiskt skärpta, klass, finess och återhållen kraft i ett perfekt avvägt paket. Under kvällen förvandlas långsamt den lite exotiska frukten och antyder äpplen, den är nog på absolut topp, jag tror inte den vinner på lagring. Absolut magnifik.
Betyg:++++

Ord överflödigt, världens bästa vita viner kommer från Bourgogne.

Hermitage Ex Voto Blanc 2010
E. Guigal, Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert floral doft med nyanserade & lyxiga fat, vax och dyra kryddor, aprikos och underbara parfymerade toner. Len & exuberant i munnen, dämpade syror men med ett spektakulärt kryddigt djup, komplex och lång med superb struktur och integrerade fat, mandel och gul mogen stenfrukt i svansen. Öppnar sig under kvällen som en påfågelstjärt, fenomenal.
Besynnerligt nog känns syrorna lite mer dämpade nu jämfört de tidigare gångerna jag provat, det gör inte vinet sämre på något vis men det styrker min teori att vit Rhône skall drickas ung. Jag har aldrig upplevt att de blir bättre med lagring trots att all expertis hävdar motsatsen. Betyget är generöst, men bättre än så här blir inte vita viner från Rhône.
Betyg:++++

Strålande, igen - ett mästerverk i sin stil. Oavsett vad man tycker om vita viner från Rhône måste man kapitulera för detta, nyansrikedom och exakthet är orden, ett absolut ess.

IMG_3161 IMG_3164

Clos de la Roche 2009
J-C. Boisset, Clos de la Roche Grand Cru, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Lätt skitig doft, kryddig med fin röd frukt, undervegetation och torkade hallon, kanel & kött, pyrande björkved & en del blodstänk. Tät och rejält sträv i munnen, höga syror och massor av kryddor, slånbär och tät röd frukt. Tyvärr är klangen lite dämpad, visst finns där lite hallon men den känns aningen atypisk och tyvärr lite stum. Jämte ett år sedan har den stängt ned helt, jag tror detta är ett praktexemplar på ”tunneln”, den här får allt avvakta i några år - märkligt.
Betyg:++(+)

Ganska annorlunda uppfattning senast, mycket besynnerlig förändring på så kort tid.

Barolo, Bric dël Fiasc 2001
Paolo Scavino, Barolo, Piemonte, Italien
Packad med mörk perfekt mogen frukt, lakrits/anis och massor av körsbär, fin parfymerad överton och en läcker puff av spearmint. Intensiv & tät i munnen, körsbär & kanel, tät & bred, maffig med finkorniga tanniner, karamell & slånbär i svansen, ganska fatig men det funkar finfint - frukten har så hög kvalitet och faten är underbart inbäddade. Alldeles strålande.
Betyg:+++

IMG_3165 IMG_3167

Barbaresco Riserva Speciale 1969
Scarpa, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Enormt mogen doft, torkad röd frukt, målarlåda & terpentin, en puff av etylacetat och kryddbod. Höga syror i munnen, ganska dämpade & finkorninga tanniner, kul smak av granatäpple och nypon. Gisten men med ännu levande struktur, klar rullator men samtidigt med personlighet, komplexitet och vilja. Att den har varit bättre är tveklöst men det var en förbaskat kul butelj.
Betyg:++

Märklig upplevelse, vinet såg ut som rotmos i glaset (finkornig fällning som inte gillade cykelturen till Kungsholmen) men smakade anständigt på alla vis. Gammal och halvt invalid men pratglad och klar i knoppen, kul bekantskap.

IMG_3170 IMG_3168 IMG_3169

Château Léoville-Poyferré 1989
2ème Cru Classé, St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Mogen doft, bred med kryddor, ceder och liten örtig komponent, aningen stall och lövhög. Mogen i munnen med bra silkiga tanniner, mörk röd frukt, lätta örtiga övertoner, bra längd, strålande. På topp.
Betyg:+++

Château Mouton-Rothschild 1989
1er Cru Classé, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Lite djuriskt anslag i doften, pälsig och läckert skitig, bra klassisk cassis och ceder, lite kaffe och kanel, rätt pigg med en liten puff av mynta. Bra syror i munnen, djurisk med antydan till blodstänk under mogen mörk frukt och liten kul rökig känsla. Stilren och betydligt bättre än förra gången (två år sedan), betyget är närmast snålt. Buteljvariation?
Betyg:+++

Underbart med två klassiker att matcha mot bisteccan (bistecca fiorentina, tre fingrar tjock, grillad på Lenas altan i den allra sista sommarvärmen), enbart kryddad med salt & peppar är det en perfekt bakgrund. Enkelt, klassiskt & galet gott.

Trefethen Reserve Cabernet Sauvignon 2005
Trefethen Family Vineyards, Napa, Californien, USA
Köttigt grillad doft, fett & entrecôte, lite karamell och mynta, massor av lyxig mörk frukt & dyra fat, lite krämarvin men på läckert sätt. Tät och bred i munnen, strålande fin frukt, bra djup med kaffe och lite solvarma körsbär, en del örter och cabbig cassis i svansen. Aningen eldig avsutning, men inte så det stör direkt.
Betyg:+++

IMG_3171 IMG_3173 IMG_3174

Savigny-lès-Beaune 2012
Le Grappin, Aux Fourneaux, Savigny-lès-Beaune, Bourgogne, Frankrike
Rökig doft med fat och tät röd frukt, fina syrliga körsbär och lite örtigt blommig känsla. Hyfsad täthet i munnen, höga syror och röda lite omogna körsbär, trädgårdshallon och liten kartig eftersmak. Rätt god, känns ung.
Betyg:++

Tokaji Aszú, Oremus (6 puttonos) 1999
Oremus, Tokaji, Ungern
Mogen doft, härligt kryddig med rabarber och karamell, lyxig suckat och aprikos, vinteräpplen och komplex nötig finess. Tät i munnen, intensiv, äpplen och hjortron, superba syror och en parfymerad bukett i eftersmaken. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Riktigt bra, men
jämte 5:an är den knappast bättre, lite annorlunda med mer tyngd men samtidigt inte riktigt samma fokus. Det hade förstås varit kul att ställa upp dem jämsides.

Alla, tackar, till nästa gång...


-- Winepunker

Comments

Yacochuya 2004

Michel Rolland är en av de mest kontroversiella superkonsulterna i vinvärlden - tveklöst skicklig och samtidigt en av de som fått mest skit i flodvågen av miljömedveten kritik mot ’parkeriseringen’, globaliseringen och (ve oss alla) kommersialiseringen. Mondovino var lite av en vattendelare, när Robban (något ofrivilligt) framställdes som rätt sympatisk blev Rolland lite skruvat presenterad som chefsmanipulatör och djävulen själv i den process som berövat Frankrike både terroir och äkta socialism (som det skulle vara möjligt i Frankrike, Pah! som de Gaulle skulle sagt).
Alltför lätt glöms
Rollands faktiska talang bort, han lyckas faktiskt göra rena dekis-domäner till världsklassproducenter genom investeringar på rätt ställe, modernisering och rätt metodik. Att saker börjat smaka likartat är inte enbart ev effekt av Rolland med sitt recept utan samtidigt ett resultat av allmän kvalitetshöjning och kontrollerad druvmognad. Att sedan halten av Merlot stiger på oroväckande sätt & att man börjar använda micro-oxygenation okontrollerat och kanske i onödan för att sagda Robban skall ge höga poäng är en helt annan sak - det går att ha två tankar i huvudet på en gång. Dessutom är Robban på väg ut, den eran är över och pendeln svänger åt andra hållet.
Allt detta sagt, jag är inte nödvändigtvis en fan av allting
Rolland står för, det som ofta/ibland funkar i St.Emilion gör sig inte på bästa sätt i alla delar av världen.

IMG_3027


Yacochuya 2004
Rolland Collection, Cafayete, Salta, Argentina
Solbakad doft, packad med choklad och kanel, söta körsbär och kakao, en del trätoner och rökelse. Den är besvärande tjock, drar åt starkvin med kaffe, pyrande kol och gammalt sotigt spritkök. Den är varm och eldig, närmast snubblar den på gränsen till spritig. I munnen är det massor av kakao, kaffesump och bitter choklad, sandiga fina tanniner och en rejäl påse sötlakrits och bittert sot. Eftersmaken är drar åt bäsk (alltså malört), tät men samtidigt grov med en markerad kärvhet. Den är välgjord på något skruvat vis men saknar finess och glädje, här har vi absolut & brutal kraft utan charm. Skrämmande? Visst! Gott? Njae, men besynnerligt imponerande. Betyget är med högsta tvekan. (Malbec, växer på 2035 meter, 18 månader på 100% ny fransk ek, ingen klarning/filtrering)
Betyg:+

Jag tyckte den var mer samlad och betydligt mer
harmonisk senast, men nu är den bara för mycket. Det finns ett överambitiöst & knaskoncentrerat drag och en inbyggd klumpighet som rimmar mycket illa, koncentration är inte samma sak som kvalitet - något de flesta vinmakare lärt sig vid det här laget. Något som Rolland dessutom redan känner till, här har det faktiskt slagit slint.

-- Winepunker

Comments

Sommargruk #3

En sista sommar-notis innan säsongen börjar på riktigt nästa vecka med en tvådagars genomkörare av Champagne från 1990 (rapport kommer, var så säker).

IMG_2985 IMG_3002 IMG_3003


Barolo Vigna Rionda Riserva 2001
Vigna Rionda di Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Strålande läcker doft, lätt eldig med kryddiga toner och en liten puff av spearmint, läderdojja och målarlåda, linolja & en aning terpentin, dessutom nypon & hallon. Enormt komplex och inbjudande. I munnen är den sträv, sandig och superbt strukturerad med en snygg puff av dämpade gamla fat. Det dyker upp orientalisk tobak och rosor, lakrits & lädersnöre efterhand. Strålande längd, harmonisk och precis lagom krävande, fenomenal. Kudos!
Betyg:+++

K , “Milbrandt” 2011
K Vintners (Charles Smith), Sundance & Nortridge, Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Ungdomlig och blåfruktig doft, björnbär, sot och fårfett, lite charkuterier men den är i dagsläget alltför primär. Efterhand dyker det upp ett uns av lakrits och nejlikor, en puff av Dulcivit™ och anis. Den är oförlöst. I munnen är den len och snygg, silkig med dämpade tanniner och svart primär frukt. Sötlakrits och örtkryddor blandas med lite blod och snyggt slank & sval mörk frukt. Eftersmaken är ren med slånbär och råbiff, lite yster ännu men med potential. Den känns aningen avskalad i dagsläget. Saknar lite stoppning för högre betyg. Ge den ett par år till innan nästa försök.
Betyg:++

Dellchen 2010
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Underbar & intensiv doft med citrus, limeskal, lite honung och en rejäl skopa mineral. Det finns en antydan till petroleum och en begynnande utveckling, parfymerad med en puff av tång och musselskal, den utvecklar rosor och syrén och den har tacknämligt inte ett spår av gröngodis. I munnen är den enormt rik, vässad med knivskarpa syror och knasigt med krossad flinta. Den är komplex, fylld av örter och en liten exotisk komponent under all citrus, ananas och mango. Texturen är oljig & fet, samtidigt krispig och klingande, den är närmast magisk med alla skruvar precis åtdragna samtidigt som volymen är på full 10. Frukten är perfekt, syrorna exakta, balansen makalös. Detta är precis vad grosses gewächs kan bli, inget mer och inget mindre. Stort.
Betyg:++++

Så, sommarstiltjen är över, tack och lov för det...


-- Winepunker

Comments

Sommargruk #2

Nåja, en del bra saker slinker ned också, några riktigt bra dessutom. Korta notiser från sommarvärmen.

IMG_2981 IMG_2975 IMG_2979

Westhofener Riesling Trocken 2012
Wittmann, Rheinhessen, Tyskland
Stram och vässad doft med massor av mineral, flintkross, citrusskal och örter. Det finns en liten underliggande honungston och aningen petroleum, en liten, liten puff - ordet är renhet, klangen är hög och krävande. I munnen är den fylld av höga syror, vässad och packad med mineral, citrusskal och flinta. Tacknämligt har den inte ett spår av gröna toner, enbart gul syrlig stenfrukt och citrus. God, ren och perfekt asketisk. Kommer att utvecklas fint under de närmaste åren.
Betyg:++

Det är nu kanske femte gången jag provar Wittmanns mellanklass-plonk från 2012, renhet och skärpa i en flaska. Skitbra i den lite magrare skolan, perfekt och enkelt uttryck av druvan ”utan slisk” som
ASi skulle uttryckt sig (även om han som jag nog egentligen går mer loss på Dönnhoff).

Corton, Clos de Roi Grand Cru 2005
La Pousse d'Or, Corton Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Underbar doft, skitig & mogen med undervegetation, rötter, skogshallon och torkade örter. Uttrycket är fenomenalt, massor av exklusiv parfym och blommor, komplex och intressant. Snygg och rödfrukig i munnen, sandiga finkorniga tanniner, packad med trädgårdshallon och rosenvatten, den är utvecklad men knappast mogen, den kan bli bättre i säkert ett decennium. Kroppen är saftig, syrlig och läckert avvägd, aptitretande och sexig. Lång och snyggt kryddig svans, strålande balans och längd. Eftersmaken är vuxen med liten snygg själkighet, superb. Hur god som helst faktiskt.
Betyg:+++

La Pousse d’Or håller hyfsad nivå normalt, bra bruks-GC (om något sådant finns). Stora år som 2005 kan de blixtra till extra, för under 500:- i september 2007 får man nog klassa detta som fynd. Den har utvecklats riktigt, riktigt bra.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Mogen doft, fenomenal med slaktbänk & charkuterier, bacon och oxblod, lite bitter choklad och superba nyanserade fat, inte ett spår av ’för gammal’ känsla, enbart absolut uttryck och magnifik mognad. Efterhand utvecklas parfym och grafit, syrén och sot. Mogen även i munnen, höga syror med skärpa och nerv. Den är ren med köttiga toner, mörk sval frukt och råbiff, fint parfymerad känsla, balansen är perfekt i sin underbara kombination av klassisk norra Rhône och sval Victoria, det är mer Côte-Rôtie än en och annan producent i sagda distrikt. Tanninerna är silkiga och fint avvägda, strukturen absolut. Strålande, och på maximal topp. (Syrah, 2% Rousanne)
Betyg:+++

Detta är bara
så djävla bra, en klassiker som är snubblande nära 4+, jag tvekar men den får det inte idag. Får se nästa gång, den kan komma att omvärderas.

IMG_2977 IMG_2976

Dosterras 2007
Vertical Wines, Montsant, Spanien
Nyanserad och dämpad doft, lite hallon och massor av jordgubb, lätt smörkola och torkade örter, den är snygg och inbjudande elegant med litet funky inslag av naturvin, en äppelskrutt i brygden men det funkar fint. Läckert rödfruktig i munnen, ren & rik, saftigt bred med expressiva syror och massor av färska örter. Det finns ett flörtigt sötfruktigt drag, men syror och ryggrad är tillräckligt för att hålla allt i balans. Det finns en hel del burgundiska toner i detta, lite natur-beaujolais blandat med nya-världen pinot på kul sätt. Skitgott. Noteras bör dock att detta var den första i packet av sex som inte var efterjäst, fyra tidigare buteljer har gått i retur. (Grenache)
Betyg:++

Montes Folly 2010
Montes, Alpaita, Colchagua, Chile
Intensiv doft, packad av svart frukt, björnbär och cassis, sura körsbär och lite slånbär, det finns en rejäl dos med fat en det funkar, örtiga övertoner och en knippa mynta, lite harts och kåda. Det finns ett sydrhônskt drag med raketbränsle och macchia, samtidigt är det mycket ungdomlig nya världen. I munnen är den rik och bred, intensiv med blå frukt, kaffe och lite söt mörk choklad, massor av svarta biggaråer, kryddig med kanel, svartpeppar och nejlikor. Det är full throttle i alla riktningar, men det funkar besynnerligt nog finfint. Det är gott, ännu oförlöst och med potential. Avvakta några år för nästa försök. (Syrah)
Betyg:++(+)

IMG_2978 IMG_2983

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Underbar & ungdomligt primär doft, kryddig med plommon & björnbär, massor av blod och slaktbänk, rökig med parfymerat & blommigt anslag, rosor & syrén, utvecklar efterhand pälsiga toner och njurtalg. Helt magnifik med litet alkostick tyvärr. I munnen är alkoholen exemplariskt inbäddad dock, syrlig med sval & vässad mörk frukt, skogshallon och sura körsbär, råbiff och slånbär. Den är lite yster i dagsläget, mineraler, frukt & rosmarin drar åt olika håll men den är samtidigt fullkomligt underbar i sin strama & svala stil. Eftersmaken är kryddig och köttigt vild, perfekt syntes av norra Rhône och svala Victoria. Jag tror den kommer att växa men knappast till 4+.
Betyg:+++

Det är fullkomligt strålande, men aningen mer oförlöst än
förra gången jag provade. Minst ett par år på rygg krävs nog för att kunna se exakt hur galet bra den kan bli, skärpa och ungdomlig klang är perfekt.

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 2000
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Väldigt mogen doft, kryddig med trätoner och lite fudge, nyhyvlad teak och karamell. Efterhand kikar tobak och en puff av tomatsoppa fram, den känns faktiskt för gammal på näsan. Len med höga syror i munnen, kaffe och kanel, lite fudge och tuggtobak. Tanninerna är aningen torra, kroppen lite själkig och frukten av det soltorkade slaget. Den är helt mogen, på väg mot en lång ålderdom - men, den var nog bättre för några år sedan.
Betyg:+

Jag är lite besviken, som så ofta funkar inte
Delas Hermitage riktigt. Côte-Rôtie (Seigneur de Maugiron) är en helt annan sak, där lyckas de ofta fint men jag blir inte klok på varken den här eller Les Bessards. De är liksom lite trista...


-- Winepunker

Comments

Lättöl ?!

IMG_2968


Egentligen har jag inget gott att säga om lättöl, det finns en slags inbyggd motsägelse att göra öl med så låg alkoholhalt - nödvändigt med malt ger några procent mer än två och tillräckligt med malt kanske fem. En öl som
Nanny State (Brewdog) saknar totalt kropp även om humle & beska är på plats - nu är den inte en lättöl utan snarast alkoholfri, men egentligen är det same, same...
Men, efter rekommendation köpte jag några saker från
Gamla Enskede Bryggeri (det är ju närmast i hemlandet) på Urban Deli (i fiendeterritorium, Sofostan) - bästa lättölen som finns enligt propagandan.

IMG_2969 IMG_2972


Enskede Pale Ale
Gamla Enskede Bryggeri, Stockholm, Sverige
Fin skumkrona, förvånande maltig doft med humlekrydda och liten karamell, snygga jästiga toner. Den känns genuin och lite hantverks-funky men på snyggt sätt. Lätt bitter i munnen, dämpad humlebäska men med förvånande bra kropp, visst känns det att det är en lättöl men kan man bara tänka bortom den låga alkoholen och det lite spetsiga intrycket är det inte oävet. Jag pendlar mellan 1+ och 2+, men strukturen är för anemisk för mer än 1+.
Det sagt, det är strålande bra för att vara lättöl. Priset på 25:- är kanske lite av ett problem, men det det är klart, det är lika mycket jobb nedplöjt i det här som vilken dubbel-IPA som helst.
Betyg:+

IMG_2970 IMG_2973

Fågelkärrs Bitter
Gamla Enskede Bryggeri, Stockholm, Sverige
Lätt brödig och kanske aningen neutralt jordig doft, dämpat parfymerad humling, lite jordig. Balanserad beska i munnen, kryddig med ren törstsläckarkänsla. Rätt god, faktiskt mindre ’lättöl’ än EPA ovan. Eftersmaken är fint maltig med vuxen och äkta känsla. Tyvärr ligger humlen aningen utanpå, förmodligen behövs någon % till för att binda ihop säcken, smakerna finns där men bärs inte riktigt strukturellt.
Betyg:+

IMG_2971 IMG_2974

Stora Gungans Porter
Gamla Enskede Bryggeri, Stockholm, Sverige
Läckert karamellig doft med lite sot & bra malt, undervegetation och aning melass. Lite brända toner i munnen, känns vuxen och hyfsat bred med bar beska och vuxet mörk känsla. God, men skulle vunnit på ett uns sötma.
Betyg:+

Det är bra, självklart öl och absolut de bästa lättöl jag provat hitintills, jämte en medelmåttig vanlig sak (
Poppels APA) står de sig väldigt bra. För första gången dricker jag öl på 2% som verkligen smakar äkta & riktig brygd. Kudos!

-- Winepunker

Comments

Sommargruk #1

IMG_2962


När AuZone stängt ned fram till Augusti och jag själv sitter på jobbet hela sommaren blir det inte mycket tid över att prova nya saker, mest har det varit lite kul lättöl (!?!
rapport kommer) och en massa gammalt gruk ur källaren som fått sätta livet till i sommarhettan. Just nu blir det varken hackat eller malet dock, jag har inget fokus känns det som - få saker har varit värda att skriva hem om men någon enstaka butelj kan i alla fall få ett omnämnande.

Château Climens 1999
Sauternes (Barsac), Bordeaux, Frankrike
Kryddig & söt doft med kardemumma & torkade örter, aprikos och en del kanderade citrusskal, lite gummi och kryddnejlikor. Den är komplex med mognad och finess, men har ingen riktig glädje. I munnen är den kryddig, stramt bitter med mandel och honung, en del oljiga toner, bred och läcker men utan den riktiga spetsen, faktum är att den saknar lite syra. God & redig men absolut inte stor.
Betyg:++

Det här är en av vinvärldens mest pålitliga viner, bortsett från 1991 och 1997 (++ resp. +) har jag alltid tidigare tveklöst släppt till 3+. Det var lite av en besvikelse den här gången, även om året ingalunda är stort brukar
Climens passera. Nåja, gott är det i alla fall.

IMG_2964 IMG_2963

Cuvée du Vatican Réserve Sixtine 2007
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rik & likörlik doft, fet och packad med absolut Grenache, underbart kryddiga drag, tuggtobak, kåda och kirsch, den är galet fruktmogen men med superb balans trots Maraschino och feta fat. Att ett vin kan bli så här solmoget utan att rejält trilla på näsan är en bedrift - den skjuter in sig närmare ett portvin än en klassisk sur-papé från 80-talet. I munnen är den bred och rik med kakao, tobak, nougat och söta körsbär. Tanninerna är strålande, den har en del rökiga drag, superkoncenterad röd hallonfrukt med rejält raketbränsle. Svansen är rik & eldig med kryddig sälta, salmiak, lakrits & en hel knippe med rosmarin. Detta är massivt, men underbart, den har utvecklats i alla de rätta vektorerna på dryga fyra år. Men, för maximal utdelning, håll i den ytterligare fyra/fem, den har mer att ge... (55% Grenache, 30% Syrah, 15% Mourvedre)
Betyg:++(+)

När några hugade provade Ch9-07 för fyra år sedan var just Réserve Sixtine den som i min gom kändes mest vrång och otillgänglig - söta fat, oförlöst frukt, för mycket alkohol och bittra tanniner var ingen vinnare. Senare årgångar som ’09 och framförallt ’10 hade en helt annan glädje i ungdomen. Men, nu hade det hänt något! Réserve Sixtine har tagit ett sjumilakliv i rätt riktning utan att bli kladdig eller fylld av fudge och funk. Det har knystats om att ’07 inte kommer att hålla ihop, jag har själv känt en gnagande oro men blir de så här kan man känna tillförsikt. Det enda som håller tillbaka en 3+ är att jag tror absolut den kommer att bli bättre.

Cape Point Vineyards Isliedh 2012
Cape Point Vineyards, Cape Point, Coastal Region, Western Cape, Sydafrika
Örtig doft med krusbär, lite vinbärsblad och fin mineral. Ren snygg citrus, nyanserade fat, dämpade och elegant hanterade. Det finns en underliggande fetma, solmognad med en del gul stenfrukt. Efterhand utvecklar den en hel del funkiga toner, väldigt mycket naurvin men med klass & vässad personlighet - gamla sockor men på bra sätt liksom. Höga syror i munnen, citron & flintkross samsas med vax och kryddiga övertoner, den har bra bredd och är finstämt kryddig i svansen, mycket egen och känns liksom viktig & intellektuell. Men, den saknar samtidigt den riktiga glädjen som ett vin av den här typen kräver, vi har här en utmärkt naturvinsinspirerad hantverksprodukt men den har alltför lite fniss & skratt tyvärr. Riktigt bra, men inte mer - det känns som de är på rätt väg dock. (Sauvignon Blanc 75%, Semillon 25%)
Betyg:++

Min första närkamp med
Cape Point, en specialist med enbart vita viner i siktet. Kan vara något att hålla koll på framöver.

IMG_2966 IMG_2967

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Läcker & klassisk doft, skitig & med solvarma körsbär och skogshallon, lätt vild med undervegetation och mognad. Under frukten finns påtagligt kryddiga drag, sötlakrits och timjan, doften är verkligen superb. I munnen är den helt utvecklad, kryddig med hetta & tyvärr en liten besvärlig beska. Tanninerna är fina och frukten solvarmt ren, lite köttiga drag dyker upp efterhand. Tyvärr kikar beskan & grovheten fram i eftersmaken, den är god men saknar klang och nerv.
Betyg:++

Fan, om smaken bara matchat doften hade vi haft en riktig vinnare.
Jämte Moana är den närmast tragisk även om det inte är något större fel egentligen. Måste se var Mr McKenna har för sig nuförtiden, det var ett tag sedan jag köpte något och slängde in i förrådet.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Tät, rik och intensiv doft med mörka blå plommon, lite röda äpplen och massor av söta biggaråer, rejält med fat, snyggt och väl hanterat men kanske väl dominant. Efterhand blir den mer komplex, massor av kardemumma och nejlikor, kanel & en hel låda choklad och tobak. Den är öppen och expressiv, läcker och inbjudande. I munnen är den bred & rik med stenkross och massor av körsbär, slånbär och en kul vuxet grönbitter ton, tanninerna är täta och sandiga med karamell och liten läcker sotighet. På det hela taget är den väldigt typisk och god, massor av allt och exemplarisk frukt men samtidigt lite grov och bufflig. Den är precis vad den försöker vara, full 10 på alla rattar och ren vinglädje... (Carignan, Grenache, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot)
Betyg:++

Inte illa, men lagra inte för länge. Som så många Priorat är det bara att dricka ungt, med tiden kommer frukten att bli mer fudge, bokna äpplen och alkostick.

IMG_2965

Ridge Geyserville 2008
Ridge Vineyards, Kalifornien, USA
Ganska utvecklad doft, körsbär och lingon, örtig känsla och en del fint integrerade fat. Kryddnejlika och peppriga toner utvecklas efterhand, det finns en del skogshallon i botten, närmast pinotlika drag. I munnen är den förvånande slank och fylld av lingon & slånbär, röd syrlig frukt, gröna örter och lite själkig botten. I min gom är den i slankaste laget för en Geyserville, den är väl sammansatt men saknar oumph och koncentration tyvärr. Dessutom finns ett lite bittert och ogint drag i eftersmaken, kärnigheten slår igenom tyvärr. (Zinfandel 74%, Carignan 20%, Petit Sirah 6%)
Betyg:+

En av de sämre
Geyserville jag provat faktiskt, varning för framtiden dessutom - jag tvekar om frukten kommer att hålla så länge till, året är bedrövligt för Zinfandel.


-- Winepunker

Comments

Felseneck Grosses Gewächs 2010

IMG_2937


Nyligen gick AuZone i närkamp med
Christmanns Idig, ett vertikaläventyr med minsta sagt tveksamt och oroväckande resultat. Det enda vinet som passerade nålsögat var egentligen 2010 (rapport kommer, tyvärr), ett habilt uttryck av årgången men till alltför högt pris. Då är sakerna wunderkind Tim Fröhlich åstadkommer något helt annat, de pendlar mellan riktigt djävla bra och absolut fullkomliga - exakt passade elitviner utan en enda skruv tveksamt eller slarvigt åtdragen.

Felseneck Großes Gewächs 2010
Bockenauer Felseneck, Schäfer-Fröhlich, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Intensiv doft med läckert solmogen frukt, gul stenfrukt och citrus, lite petroleum, en puff av honung och massor av flintig mineral. Vi har både skärpa och bredd, vässad och krävande struktur med rik exotisk överton. Efter en halvtimme kikar blommiga & parfymerade toner fram, syrén och knögglade blad av örtkryddor. I munnen är den mineraldriven med rik och lite köttigt aromatisk frukt, massor av krossad flinta och persikor, citron & limeskal. Det finns en liten bitter ton som enbart berikar, stramar upp och rättar till det under den tjocka exotiska frukten. Det finns en liten fethet i svansen, rik & inbjudande, en stil som tilltalar amatörer och riktiga sura gamla rieskingskallar lika mycket. Drick nu för maximal utdelning, kudos!!
Betyg:+++

Precis så här skall slipstenen dras, allt årgången har att uttrycka finns inbakat & perfekt avvägt i ett klingande ackord. Rikedomen och den vässade strukturen parad med syrorna är helt obetalbar, varför köpte jag inte mer??

-- Winepunker

Comments

Bel’ Villa Vineyard Syrah 2010

IMG_2935


När
vindepressionen slog till med full kraft förra året var det Washington State som höll den djupaste förtvivlan borta, nyupptäckt och med nerv & glädje har distriktet stått för några av förra årets allra största upplevelser. Just Goedhart Family har varit ojämn, när det funkar har det varit skitbra men när det haltat har det känts grovt och lite enkelt. Ett år som 2010 borde dock prestera på absolut topp, allt pekar på lysande resultat i den delen av landet.

Bel’ Villa Vineyard Syrah 2010
Goedhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Intensivt druvtypisk doft- massor av cordit, blod & råbiff, charkuterier och rökig hyacint. Det finns lite ungdomliga björnbär ännu men de lär försvinna in i mörka körsbär om något år, de lite spretiga tonerna är bara yster & ungdomlig glädje. Efterhand utvecklar den nejlikor och stenkross, uttrycket är utmärkt och fokuserat. I munnen är den slank och ren, sval frukt dominerar, massor av slånbär och lite salta blodiga toner, köttig & komplex med mineralstänk och blommig avslutning. Syrorna och frukten gör distriktet rättvisa, sval frukt parad med mineral och djuriska toner i närmast fransk stil. Skitgod, med potential, rena fyndet för 170:-, den brukar ligga på närmare 300:-, prisvärt även det.
Betyg:++(+)

Just
Bel’ Villa har varit lite ojämn och väldigt varierande i pris, men är den så här till futtiga 170:- pix är det bara att tanka förrådet fullt. Det är väldigt mycket Washington på alla sätt, renhet, fokus och vässad sval skärpa. Me like!

-- Winepunker

Comments

Blandat Gruk

IMG_2924


Lite viner till maten, en kopia av
Franzéns gudomliga tartar funkar fint med fransk hasselnötsolja från P&B, det blir med enkla medel väldigt likt mästarens alster. ”Vet man hur man skall göra är det aldrig svårt” som Bocuse sade efter en rejäl serie avec. Fatad Chardonnay funkar besynnerligt bra till vilt, speciellt carpaccio & råbiff.

Chassagne-Montrachet 1er cru Les Cailleret 2008
Finca Sandoval, Manchuela, Spanien
Rejält mineralig doft, flinta & grus, massor av citrusskal och en rejäl dos nyanserade fat, den är ganska utvecklad på näsan, lite vax och solmogen citrus. Traditionellt uttryck, exakt och fokuserad. Intensiva syror i munnen, vässade till max, mineral & flintkross toppar upp, texturen är oljig & rik samtidigt som syrorna borrar sig genom puddingen rätt in i emaljen. Den är intellektuell och lite avskalad, känns viktig men saknar tyvärr en dos glädje för högre betyg. Låt oss avvakta något år med för en omvärdering.
Betyg:++

IMG_2925


Finca Sandoval 2008
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Snyggt utvecklad doft med mineral, blodstänk och svart solmogen men samtidigt stram frukt, det finns en del florala toner, rökig tobak och komplex krydda, den är snygg och personlig. Efterhand tittar nejlikor och lite råbiff fram, den har en hel del parfym men känns samtidigt tillrättalagd och manipulativt slimmad. I munnen är den snyggt avvägd med sval svart & röd frukt, syrorna är perfekta, tanninerna superbt sandiga och strukturen makalöst snygg, den har en del kryddor med trätoner och ärlig mineralitet. Man hittar tobak och lingon, tranbär och en puff av muskot i svansen. Komplex och god, men samtidigt konstruerat inställsam. Det är gott, snyggt och rättframt men får inte 3+ för sin avsaknad av ursprung. - (Syrah, Mourvedre, Bobal)
Betyg:++

IMG_2926


Tokaji Aszú, Oremus (5 puttonyos) 1999
Oremus, Tokaji, Ungern
Tät doft, karamell och aprikos, citrusskal och fin pigg floral ton, mandelblom och apelsinskal, det finns en underliggande mineralitet, en stramhet under sötman och krämigheten. I munnen är den rik, balanserad med fina vässade syror och rökig känsla, dessutom en vuxet bitter ton. Den är packad med aprikos, lite karamell och skalbitter struktur, fullkomligt strålande. Med en endaste puttonyos till hade vi kanske haft 4+.
Betyg:+++

Coravin™ gör livet lätt, tre viner på två personer utan att tappa fokus på England-Uruguay.

-- Winepunker

Comments

Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011

YYIMG_0006


Det som händer i OZ på den vita sidan nu är närmast magiskt,
gamla kladdputtar stramar upp sig till rakryggade aristokrater över hela landet. Senast visade Penfolds på den bästa Yattarna jag provat (rapport kommer), nu gör man precis allting rätt. Från Margaret River till Orange via Adelaide Hills och Mornington produceras riktiga godsaker, och Yarra kan också.

Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011
De Bortoli, Yarra Valley, Victoria, Australien
Snyggt fatad och ganska stram doft, mineral och citrusskal, omogna gula plommon och lite ostronskal, en liten örtig puff med basilika & koriander. Den är rätt tight och oförlöst ännu, knutet ovillig men samtidigt med en hel del potential skulle jag tro. Återhållen och nyanserad i munnen, rik citrus och lite lime, flintig med snygga bara aningen rostade fat, snärtig & krispig svans, bra mineralrik klang men den har inte riktigt hittat sin röst ännu. Låt ligga minst två år innan nästa försök.
Betyg:++(+)

Den är en perfekt representant för trenden just nu, stramhet och exakthet i fokus - men, den är lite stum och mumlande i dagsläget. Man måste acceptera att den ’nya’ stilen straffar bort vinerna under de första åren, gör man en stram Bourgogne i OZ behöver den lika mycket tid som om den kom från hemlandet.

-- Winepunker

Comments

Le Mont Moelleux 1996

IMG_2852


Det blir alltför sällan, eller,
förr blev det alltför sällan - motståndet mot att ta sig en slurk sött har radikalt minska med teknikens intåg i Casa Punk™. Huet har för mig tillsammans med Domaine des Baumard & Moulin Touchais varit en av de riktiga grundbultarna i det söta från Loire, en gammal trygg sanning som tydligen fått sig en törn med ägarförändringarna nyligen.
Vart
Huet tar vägen framöver får vi se, men få saker är så säkra kort som en söt sak från ett stort år på 90-talet när Noël Pinguet regerade oinskränkt.

Le Mont Moelleux 1996
Huet, Vovray, Loire, Frankrike
Krämig doft med rabarber och kanderad citrus, aprikos och elegant mandel, massor av mineral och liten komplex rökighet. det finns en del kryddiga drag, en puff av arrak, apelsinskal, exotisk frukt och klister. Smaken är perfekt balanserad, halvsöt snarast med mineralstinn bitterhet. Svansen är fylld av mandel och citrusskal, ren och klar med närmast slank auslese-lik känsla. Svansen är vuxen med liten bitterhet, exakt och klingande, eftersmaken lite kort. Väldigt egen, med begynnande mognad. Betyget är lite snålt.
Betyg:++

Detta är något alldeles eget, elegant med nyanserad finess och närmast dämpad sötma. Druva & terroir är exemplariskt uttryckt - skall man vara kritisk så saknas lite koncentration och intensitet, skärpan finns där men jag vill ha lite mer längd och bredd. Hyfsat lyckat i alla fall, det var åtta år sedan sist - den får vänta några år till på nästa smakprov.

-- Winepunker

Comments

Meursault, Les Chevalières 2005

IMG_2850


Ytterligare ett exemplar ur källaren som provats med ett antal dagars mellanrum, exakt samma resultat varje gång -
Coravin regerar. Just Jobard hör väl till de lite tåligare sakerna från Meursault, faten och vinifieringen är ganska långt från Jadot som närmast ligger i andra ändan av spektrat. Andra årgångar presterar likvärdigt, uttrycket är matkrävande och vässat utan några kompromisser.

Meursault, Les Chevalières 2005
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Mjuk & nyanserad doft med förhållandevis mycket mineral och dämpade citrustoner, lite bladig känsla med lime, äppelkart och kvitten. Faten är återhållna och i bakgrunden, bra syror i munnen, rejält skärpta och krispiga med toner av citron, gröna äpplen och limeskal. Det finns en örtig botten, basilika och färsk dragon kanske? Faten är mycket återhållna, svansen syrlig med bara lite av den annars så typiska smörigheten, fetman finns där men är dämpad och har ingen framträdande position - den har till och med lite musselskal i eftersmaken, skulle nästan kunna vara en redigt lyckad Chablis. Rätt gott, ganska typisk producentstil, rent & snyggt i den mer asketiska skolan.
Betyg:++

Den är rätt vuxen, men gillar man rakryggade saker med syror som biter är det absolut rätt juice. Inget för nybörjaren givetvis, men för en tränad gom är det hyfsat angenämt.
Jobard har en stil som ofta upplevs som alltför mager & benig, det är mer pisk och syror än fetma och bred frukt. Gott & intellektuellt utmanande är det i alla fall även om det knappast passar den bredare publiken.

-- Winepunker

Comments

Escarpment Moana 2006

IMG_2851


Nu när man äntligen kan dricka Pinot utan att tvingas brotta ned en hel flaska samma kväll är det dags att åderlåta några av de kvarvarande ’06:orna från Escarpment. ”Insight Series” är Larry McKennas vingårdsviner, små serier med uttrycksfulla godsaker som besynnerligt nog inte är namngivna efter vingården. Moana (kallas numera Kiwa) är egentligen Cleland Vineyard längs Cambridge Street, lite förvirrande men det är samma vin.

Escarpment Moana Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, Cleland Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Underbart utvecklad doft, massor av solvarm pinosity, skogshallon och lite körsbär, fin dämpad mineralitet och läcker mognad. Den har tagit klivet in i skit-pinot på absolut bästa sätt, skogsbotten, rötter och djuriska toner balanserar frukten prefekt. Efterhand utvecklas lite tobak och torkade örter, den är nästan provocerande aristokratisk & komplex. Munnen gör doften rättvisa, den är köttig, skitig och vild med massor av körsbär, skogshallon och torkade örtkryddor. Samtidigt som den är rysligt komplex är den inte så lite hedonistisk, tanninerna mjuka och silkiga, svansen lång och vild med blod & lakrits. Koncentration, klass, vilja & finess - allt i ett lysande paket. Det är den bästa av alla Escarpments ’06:or, många av de andra har börjat halta betänkligt men den här är ett absolut ess. På sin topp just nu.
Betyg:+++

Detta är närmast stort, fullkomligt strålande med precis allt på plats. Jämte
alla andra ’06:or är det nog bara Felton Roads Block 3/5 som har det minsta att sätta emot, den lilla uttorkade ton som börjar visa sig i många av årgångssyskonen finns över huvud taget inte här. Den är på absolut optimum precis nu.

-- Winepunker

Comments

Craft N°166

IMG_2849


AK tillbaka från snabbresa till Tyskland slängde åt mig ett djur jag inte sett förut, en tysk fullblods-IPA. Jag har provat från Belgien, Nederländerna, Norge, Danmark, Sverige, USA, Canada, Australien, Nya Zeeland, Spanien, Frankrike, Italien, England, Skottland & Wales - men jag trodde Tyskland höll hårdare på traditionerna än att sladda ned i hipsterträsket. Det är min första tyska IPA.

Craft N°166
Braustüb’l, Darmstadt, Tyskland
Lite rostad och läckert maltig doft med apelsinskal & mandarin, knäck och återhållen parfymerad melass, lite kryddig känsla. Snygg och inbjudande. Harmonisk i munnen, len med behaglig east-coast känsla, fin malt och allmänt intensiv men samtidigt nyanserat humlad med måttligt beska. Kroppen är bred med elegant karamell, det finns lite drag av valnötter och suckat men den har samtidigt inte ett spår av kladd eller överdriven eldighet. Snyggt, välgjort och precis lagom ambitiöst. Betyget är snålt.
Betyg:++

Jahapp, det verkar som alla kan klara att riva ihop en riktigt habil IPA utan att blinka. Det är förbenat gott, närmast en vinös stil med beskan som motvikt till maltsötman i stället för syra. Jag tvekade länge på 3+ men efter en snabbkoll gentemot
Dragets Kanal föll den tillbaka mot 2+, inte riktigt ett ess tyvärr, bara nästan...

-- Winepunker

Comments

Problemet med Pinot (lösningen stavas "Coravin")

IMG_2840


Under mina många och långa år som vinnörd har smaken både breddats och spetsats till. Till skillnad från många av mina medbloggare och föreningskollegor gillar jag mer och fler viner ju längre jag gräver ned trynet i myllan. Jag har inte utvecklat någon ekallergi som verkar vara så vanligt annars, inte heller en dogmatisk inställning till tillverkningsteknik annat än ärlighet, ingen politisk aspekt på vindrickandet, ingen religion annat än Oenos första bud - “Ett vin skall vara gott”. Även om
vintrötthet ibland slår till känns vinvärlden mer intressant än på länge, “Parkeriseringen” har nog kommit på skam trots krigsrubriker från proffstyckare, ”Nya Världen” skärper handlaget och utvecklingen mot utslätade industriprodukter har vänts. Till och med priserna i mitt älskade Bordeaux verkar stabiliseras på de flesta nivåer. Pendeln lär som alltid svänga tillbaka. Som vinliberal ser jag på framtiden med viss tillförsikt.

Ett stort problem har jag dock.
Bourgogne, eller snarare Pinot Noir och lyxig franskfatad Chardonnay om sanningen skall fram, blir det för lite av. Alldeles för djävla lite. Samtidigt som basen breddats har insikten att just Bourgogne är fundamentet & spetsen i vad jag gillar vuxit fram, skitig Pinot Noir och minutiöst hanterad Chardonnay med integrerade fat är min melodi. Visst, mitt vin-jag är född i och uppfödd på västra stranden i moderlandet som så många andra. Det lär väl vara där det intellektuella vin-jaget begravs en dag när näsa & gom slutar fungera. Men, skall jag ha kul och inte tänka för mycket med högra hjärnhalvan väljer jag Bourgogne eller saker knådade i hyfsat samma formspråk.

Vad är då problemet säger ni? Priset? Knappast för dig din hycklande punkaryuppie - fast inte så ung längre direkt, HöHö!

Jag är gift med en pinothatande fatfobiker som kräver stadiga tanniner och rakbladsvass obscent dyr Riesling (
Keller är favoriten sedan en tid).

Fram till nu har det varit svårt att ta ta ett glas bättre
Bourgogne så där på fredagen, kompromiss lär ju vara kärnan i varje förhållande. Jag får bestämma så länge jag inte bestämmer fel, och Bourgogne är djävlar i mig fel.

IMG_2838 IMG_2841


Men, nu finns lösningen - det har
snackats en del, jag har sett den fält (på PM & Vänner) och nu har jag en själv. Jag skall systematiskt börja “accessa” (hur översätter man det i det här fallet, ’tillgå’?) ett antal buteljer och se hur de tar sig ut över tiden, jag är försiktigt positiv till mojängen som sådan, solid & stadig i mestadels gjuten metall - funkar nu bara själva idén kommer det att göra mitt torftiga & i det närmaste bourgognelösa liv betydligt gladare.

De första provade vinerna fick bli lite saker som passade till maten jag redan bestämt (skaldjur, anka, rabarber), bl.a. en Volnay fick släppa till några droppar direkt.

IMG_2843 IMG_2844

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rik, flintig och mineralpackad doft med litet anslag av honung och citrusskal, nyklippt gräs och flintkross, strålande & klingande fräsch, inte ett spår av annat än Riesling i sitt absolut renaste uttryck. I munnen är den exceptionellt rik & intensiv, packad med mineral och citrus, lite exotiska drag och en rakbladsvässad exakt syra. Det finns en aning spritz, parad med harmonisk syra och superbt avvägd sötma är detta en av de allra bästa ’08:orna, den är lång och ren utan ett spår av bitterhet eller dissonans. Det finns en oslagbar klang i vinet som är bara förförisk. Stort? Njae, men nästan.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Sanslöst mineralig doft, krossad sten och flintflis galore, lite citrusskal och örtigt blommig känsla, rosor & syrén, superbt nyanserad och läcker med nässlor och lätt gul stenfrukt. Den är bara så snygg med tanke på årgången, ren & klart definierad. I munnen är den intensiv med frasiga syror, tokig mineral, krossad flinta & lite bitter stenig känsla, dessutom dyker det upp lite exotiska drag, mango & passionsfrukt, samtidigt uppfriskande torr och klingande ren. Svansen är rik, mineralbitter och stilren, syrorna dominerar vinet men på rasande snyggt sätt. Skitbra, men inte stort.
Betyg:+++

IMG_2845 IMG_2846 IMG_2842

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 1er Cru 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djupt fruktig doft, körsbär, hallon och köttiga toner med drag åt charkuterier och råbiff, solbakat rik i väldigt ’09:ig stil, vi har allt på plats förutom åldern som krävs för att allt skall falla på plats, detta är lite av ett långtidsprojekt. Smaken är rik med prominenta tanniner, den är ännu oförlöst i en närmast Syrah-lik stil, mer kött och vilt än trädgårdshallon och pinosity. Det finns en hel del oförlöst skitig potential men den lär behöva tid, nästa försök om tre år skulle jag tro. Allt är på plats men ha inte för bråttom med den här.
Betyg:++(+)

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Galet ung, blåfruktig med charkuterier och råbiff, njurtalg och nyslaktad fotomodell, örtiga drag med våt päls, björnbär & blåbär galore. Tät i munnen, ren med djuriska drag, lakrits och rått kött - som att bita i samma fotomodells hals, parfym och blod i perfekt kombination. Den är ung ännu, syrorna perfekta i oerhört seriös stil, kroppen fylld av svart frukt och mineral, svansen rökig med blod och komplexa kryddor. Snacka om vinnare för under 200:-, avvakta två år för nästa försök så blir det en konkurrent till norra Rhône i tredubbla prisläget. Varning för framtida ’skitbra’, jag bävar för storasyskonen som kostar det fyrdubbla.
Betyg:++(+)

Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992
Disznókö RT, Tokajer, Ungern
Mogen doft med harts och djup bortrytis, torkad aprikos, apelsinskal och rabarber, en del honung med parfym och rostad malt, bränt socker och nötter, lite suckat toppar upp. Skärpta syror i munnen, helt mogen med bra balanserad sötma och karamell, äpplen & aprikos, kul toner av kanel och nejlikor, harts och komplext oljiga aromer. Stort? Nej, men absolut exceptionellt för 99:- 1998. Sanslöst prisvärt.
Betyg:+++

Det är en mycket lättmanövrerad pryl, om den nu funkar så bra som ryktet gör gällande kommer det att revolutionera i alla fall mitt vindrickande. C & jag knäckte fem viner på fredagkvällen utan att börja slira på vokalerna alls, helt magiskt. Visst känns det lite skumt att slänga tillbaka en flaska med nivån rejält ’below shoulder’ i förrådet, men man får nog helt enkelt vänja sig. Jag hoppas det funkar, skall bli kul och se hur de halvfyllda buteljerna utvecklas...


-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010

IMG_2812


Nyligen
misstog både jag & AK en djävla (bra) Zinfandel för en Châteauneuf, galet och oförlåtligt felsteg som i retrospekt är helt obegripligt. Vilken Ch9dP som helst har lite garrigue & definition i tanniner och struktur som alla (nåja, de flesta) Zinfandel saknar även om frukten kan vara förvillande lik. Tillbaka till skolbänken. På många sätt är Cuvée du Vatican en arketyp, med en klassisk blandning (55% Grenache, 30% Syrah & 15% Mourvedre) och hyfsat traditionell vinmakning (well, 9% nya fat är väl inte ärketraditionellt) uttrycker de normalt årgången utmärkt, fokuserat och med kraft men samtidigt inte utan nyanserad skärpa och finess.

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av körsbär, choklad, rosmarin och tjära, en rejäl blombukett med rosor, kanel & nejlikor toppar upp, skogshallon och jordgubb i botten - intensiv och ännu ungdomlig med enorm potential. Förvånande stram i munnen, tät med sandiga & prominenta tanniner, kakao, bitter choklad, lakrits, kåda och en hel näve krossat grus gör den enormt intressant - macchia galore. Här har vi en komplex elitspelare i vardande, den behöver tid att komma ihop men jag skulle tro att 3+ är tveklöst om 2-3 år. Dessutom hanteras den högoktaniga alkoholen (15,5%) med bravur, den är varm men inte het, bred och glatt solbadad i svansen. Raketbränslet är fint inbäddat i frukt & syror.
Betyg:++(+)

Hur fan vi kunde blanda ihop det här med en Zinfandel är mer än obegripligt, ett fullkomligt & oförlåtligt hjärnsläpp. Dags att prova
lite mer Zin och ännu mer Ch9dP. Practice makes perfect (fast efter mer än 25 år bore man lärt sig något, måste hitta ett sätt att skruva upp provningstempot utan att levern tar för mycket stryk).

-- Winepunker

Comments

Rüdesheimer Berg Schlossberg Ehrenfels 2012

IMG_2811_2


Årgång 2012 är lovande, galet lovande faktiskt måste tillstås efter några av de
första försiktiga provsnufflandena. Det finns en underbar röd tråd genom alla distrikt - rena syror, massor av mineral, måttligt solbakad frukt med perfekt fysiologisk mognad och samtidigt kliniskt rena från bitterhet och röta. Det lär vara den renaste och mest högklassiga frukt någonsin som gått ned i jäskaren enligt somliga, klingande skärpa och stramt nyanserad frukt med potential för långlagring. En klassisk stor årgång m.a.o.

Rüdesheimer Berg Schlossberg Ehrenfels Riesling Trocken 2012
Josef Leitz, QbA, Rheingau, Tyskland
Ungdomlig doft, packad med citrus, plommonblom, mineral, tidiga vårrabarber och lite ljusa päron. Den har en hel del babyfett kvar, gröna djävla finska kulor & vingummi stör en aning men kommer att lagras bort med 12-18 månader på rygg. Balanserad i munnen, lena och gräddiga syror, citrusskal & lätt exotisk syrlig frukt, passionsfrukt och omogen mango. Massor av mineral, men nästan ingen grön godiston går tack och lov att hitta, den är ren och mineralrökig med skärpa och vässad spets. Rejält gott med potential, men 3+ får den aldrig, även om vi väntar till dess tandläkarklubborna från 70-talet försvunnit ur doften. Rysligt god bruksriesling tagen aningen för tidigt! Tur att man har ett krigslager...
Betyg:++

Hur mycket högklassig Riesling jag pular ned i källaren är det inte nog, det är i särklass det mest användbara av alla vita viner. Kanske inte störst, vi har ju trots allt vit bättre Bourgogne, men den är liksom
godast på något basalt & primalt sätt. Leitz är dessutom mycket konkurrenskraftigt prissatt med tanke på kvalitet, budget-elit liksom. Köp och var glad!

-- Winepunker

Comments

Clos du Val 2006

IMG_2794_2


I floden av leverantörsprovningar är det få viner som riktigt står ut, men
Clos du Val SLD är ett av dem som alltid presterar konsistent. De enklare vinerna i portföljen är OK, goda, rättframma och välgjorda men utan den riktiga spetsen. Toppvinet SDL däremot har alltid visat på skärpa och rakryggad återhållen struktur med inte så lite elegans. Oftast skitbra faktiskt.
Just nu är Mondowine/PrimeWine importör,
går att beställa fortfarande.

Clos du Val, Cabernet Sauvignon Stags Leap District 2006
Clos du Val Winey, Stags Leap, Napa Valley, Kalifornien, USA
Nyanserad och kryddig doft med svart ganska tight frukt, mörk choklad, ceder, lite stall, nyslaget gräs och cassis, snyggt fatig & parfymerad, hyfsat intensiv med lätt djurisk drag, till och med målarlåda och svinflott. I munnen är den snyggt slimmad, exakt röd & svart frukt, bra syror och en del stenkross. Frukten är fokuserad och tanninerna silkiga & prominenta, den är inbjudande men samtidigt rakryggad med bra stramhet och vuxen struktur. Svansen är kakao-kryddig, lite lakrits och kalk (!) i eftersmaken, den är oerhört seriös och riktigt god. Och, inte ett spår av mynta eller kladdighet.
Betyg:+++

Detta är det perfekta bruksvinet, C gissade på en hyfsat generös Bordeaux som ”kostar för mycket”. Jag har svårt att motsätta mig den analysen även om jag själv skulle en schizad position mellan stränderna, den är grymt seriös och funkar till allt. Skall man vara kritisk finns ett stylat och inställsamt drag, den är
för polerad och aningen manipulativ. Men, samtidigt djävligt god.

-- Winepunker

Comments

Blandat Gruk

IMG_2756


En snabb sammanställning av lite halvintressanta objekt under de senaste dagarna, anständig Riesling från
Pfalz, vettig Syrah + Grenache från Mentrida och några riktiga klassiker som måste nämnas. Det är inte ofta man dricker en bedrövlig flaska från 1929 med utmärkt resultat.

Wachenheimer Riesling 2010
Dr Bürklin-Wolf, QbA Trocken, Pfalz, Tyskland
Ren & packad med mineral, liten grönörtig överton men den är mest en massa citrus med krossad skiffer och lite exotisk komponent. Den är rätt fet och har en oljig ungdomlig rikedom fortfarande. Vässad smak med mineralbitterhet och citrsskal, örtighet och en del omogna gula stenfrukter, lite läcker krävande flintrök i svansen. Skitgod i den lite mer jordnära ligan, massor av vin för futtiga 144:-
Betyg:++

Här har vi ett exemplar av ett bruksvin från himlen - rent, välgjort och opretantiöst men med skärpa och exakthet, dessutom men en hel del terroir och personlighet för en billig penning (trots att den är inköpt på Bolis).

Sotorrondero 2011
Jiménez-Landi, Mentrida, Toledo, Spanien
Läckert rödfruktig doft, hallon, sura körsbär och mineral blandas med lite animalsika toner och en puff av blodiga charkuterier. Det finns nästan en lite funkig & svettig ’naturvinskänsla’ i den här brygden, men det fungerar bra, kul och inbjudande. Rätt slank i munnen trots sina 14,5%, fin röd syrlig frukt och en hel del mineral, dansant och fylld av ungdomlig pizass, krossade körsbär och trädgårdshallon i närmast burgundisk stil. Tanninstrukturen är fullvuxen dock, en slatt Barolo samsas med lite Volnay liskom. Gott, opretantiöst, lättdrucket och med skärpa. (Syrah, Grenache)
Betyg:++

Om ”Det Nya Spanien” har ett ansikte som
inte är fat, übertunga flaskor och massor av superkoncentrerad frukt är det Jiménez-Landi, en elegant och kämpe för det lite mer nyanserade som landet faktiskt har att erbjuda. Jag har inte provat mycket, det måste tillstås, men varje butelj har överpresterat enormt med tanke på pris. Cantos del Diablo har alla egenskaper som krävs för storhet, Sotorrondero allt som krävs för en avslappad fredagskväll. Volymerna är små, skärpan hög och känslan förvånande ’naturlig’ (fast på bra sätt). Märkligt att Claes står för importen ;-)

Clos de l'Angelus 1929
St.Emilion, Bordeaux, Frankrike
Enormt mogen men med klass och täthet, kaffe, karamell och lite känsla av söt madeira, melass och närmast romlika aromer, helt skruvad men gudomligt läcker. I munnen är den ganska torr, fylld med toner av bränt socker och torkad frukt, kryddor och en hel del sötvinstoner, fast utan allt socker. Mycket egen upplevelse, med tanke på fyllnadsgraden (below shoulder) är den obegripligt välbevarad. Tänk vad lite (mycket?) svavel kan åstadkomma.
Betyg:++

När jag såg buteljen ringde den första varningsklockan, när AK beskrev fyllnadsgraden och kletet runt korken ringde alla resterande klockor på högsta volym. När jag doftade sjöng änglarna! Tyvärr stammade de lite tveksamt när jag smakade, den enorma rikedomen i doften matchas inte riktigt i munnen, men vad kan man begära från en halvfloppig flaska från 1929? Supertack AK för chansen att hetsprova den på stående fot när stresshormonerna stiger en upp i mustaschen.
Jämförelsen med
1947:an senast är slående.

Guimaraens 1988
Fonseca, Duoro, Portugal
Rökig doft, massor av solmogen torkad röd frukt, tobak, snus och lite melass, mörka körsbär, läder och målarlåda, känns helt utvecklad och mogen med komplexitet och finess. Tät i munnen, söt & rik med mognad och massor av kryddor, tanninerna är mjuka och lena, fint utvecklad med massor av kaffe & läder, lite tuggtobak och lätt bitterhet i svansen. God, mogen, generös och traditionell, allmänt sympatisk. (buteljerad 1990)
Betyg:++

Jag dricker
för lite Portvin, men, en nyvunnen vurm hos ’C’ gör att det går att plocka en och annan butelj utanför julsäsongen. Det känns lovande med tanke på alla 2011 som köpts...

-- Winepunker

Comments

Half Throttle med Gubbarna (och Lena)

Vårspektakel med gubbarna - AK, Tuvan, Lena, E.T., Vinarskallen och Punkarn själv tar spjärn och ger sig hän lite lagom inför grupperingens valspråk: ”Stora viner & anständig mat”. Den här gången släppte vi loss i Casa Punk™, tacksamt eftersom källaren var lätt att åderlåta under kvällen och jag själv slapp trassla mig hem framåt småtimmarna.

Chard Farm Mata-au 2009
Chard Farm Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Ren och glad doft med fin pinosity, trädgårdshallon & smultron, viss utveckling och lätt snygg krydda, aningen örtig i rättfram och inbjudande stil. Ren och snyggt slank i minnen, lite söt frukt, snygga fat med elegans & silkiga integrerade tanniner. Svansen har en liten själkighet, rondör och mognad. Snygg och god.
Betyg:++

Som föråkare presterade det charmiga
hippie-kollektivet från Otago ganska bra, snyggt och rättframt drickande under matlagningen innan de riktiga vinerna korkades upp.

Philipponnat Clos des Goisses 1996
Champagne, Mareuil-sur-Aÿ, Frankrike
Enormt nötig och häftigt utvecklad, mjölkchoklad, citronskal och kanderad exotisk frukt, dessutom en rejäl dos underliggande skiffer & stenkross. Mycket mogen i munnen, rik med höga väl definierade syror, apelsinskal och torkad gul frukt. Lång och kryddig med valnötter och kite karamell i svansen, strålande, mogen, drick upp!
Betyg:+++

Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1996
Épernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, örtig med fin fräsch citrus i ganska brödig och autolytisk stil, massor av grillad citron, doftar ganska gräddigt med en puff parfym och choklad. Underbart snygg. Tät och ren med bra fräschör i munnen, utvecklad men med lång liv kvar. Packad av solmogen citrus, kryddor och nötig mineral, lite apelsinskal och en rejäl skopa krossad flinta. Strålande med en hel del inbjudande storhuskänsla.
Betyg:+++

Abtserde 2011
Keller, Westhofener Brunnenhauschen Abtserde, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Läckert örtig doft, citrus och mineral galore, lite gröna toner ännu men de är absolut kontrollerade under mattan av lime & stenkross. Exakta och väldigt intensiva syror, vässad med drag av askorbinsyra, krävande med mineral till absolut max på volymen. Flinta i svansen, liten pärongrön känsla ännu i eftersmaken, den kommer att utvecklas fint med något år till på rygg.
Betyg:++(+)

Geheimrat 'J' 2001
Geheimrat 'J' Wegeler-Erben, QmP Spätlese Trocken, Rheingau, Tyskland
Väldigt utvecklad, grillad solmogen citrus, rabarber och honung, några vinteräpplen men snyggt & nyanserat. Torr och ren i munnen, helt mogen med utmärkt kropp & kraft, rik och lätt exotisk med mogen frukt och aprikos. Utmärkt i sin ålderdom.
Betyg:++

Bâtard-Montrachet 2008
Fontaine Gagnard, Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Fet doft, massor av fat och en liten puff av popcorn, lite eldig med aningen vax & maffig frukt och en del florala övertoner. Tät och fet i munnen, viss utveckling med enorm rikedom, bred och läcker med massor av citron, dyra fina fat och en del exotisk frukt. Skitgod, inte stor men absolut underbar (om man pallar med faten).
Betyg:+++

Clos-Vougeot Le Grand Maupertui 1999
Domaine Anne Gros, Clos de Vougeot Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Tät och kryddig doft, massor av mörk frukt, tjock med tjära, kaffe & apelsinskal. Tät och sträv i munnen, lite citrustoner och höga syror, lätt själkig känsla med syrliga björnbär. Den är rätt svår med sina höga syror, den utvecklar lite grillat kött och en del besynnerlig kartong. Den är maffig, intensiv, knepig och totalt atypisk. Rätt god, men inte fan en klassisk Bourgogne från stort år och legendarisk producent.
Betyg:+

L’Ermite 1999
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Dämpat kryddig doft, tät med lite sött kaffe, mullig läderton, en del fat och skogsbotten. Solbakad i munnen, klart utvecklad med karamell och lite torra tanniner, liten knuten och ogin känsla i svansen, skulle vunnit på lite mer charm. God och kryddigt komplex eftersmak, kaffe och lädersnöre och torkade örter.
Betyg:++

Clarendon Hills Astralis 2001
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av körsbär, kirsch, vanilj och en del äppelskal, rätt läcker men det finns en ton av amarone som inte känns helt koscher. Tjock i munnen, tjära och massor av svart solmogen frukt, maffig och bred med körsbär och en hel del fat. Tyvärr finns det lite äppelskal i smaken också som drar ned betyget, lite av en besvikelse med tanke på hur jag brukar uppfatta Astralis. Betyget är mer än generöst.
Betyg:++

Château Leoville-Las-Cases 1947
Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Väldigt, väldigt åldrad med kokta rotfrukter, rå palsternacka och torkad röd frukt. Det finns en tobakston och kanske någonstans fnasig cassis också, men det är nog mest på vilja eftersom man känner igen en riktigt gammal klassisk Bordeaux under allt potatisskal. Syrlig och totalt mogen i munnen, ålderssyror närmast, känns alltför gammal och muggig. Men, samtidigt enormt kul, den är inte totalt stendöd - eller, den är i alla fall ett snyggt lik. Betyget måste tas med en nypa salt, onykterhet och den udda buteljen gjorde mig enormt förlåtande.
Betyg:+

Pahlmeyer Proprietary Red 2005
Napa Valley, Californien, USA
Intensiv rent fruktig doft, cassis & dyr tobak, ceder och nyhyvlad teak, lite köttiga övertoner, slaktbänk och grillat kött. Tät i munnen, ren och bred med enormt läcker svart frukt, sandiga och finkorniga tanniner, en del tobak och tjära men dessutom uppiggande mineral och väl handterade syror trots fruktmoganden. Strålande med fin framtid.
Betyg:+++

Tokaji Aszú, Oremus (5 puttonyos) 2000
Oremus, Tokaj, Ungern
Tät doft, fräsch med aprikos, nötter, apelsinskal och kanderad exotisk frukt, lite kryddiga övertoner, mandel och en rejäl dos botrytis, finstämda rostade toner toppar upp. Den är redigt komplex, tydlig och härligt personlig. Rik i munnen, bra rena & klingande syror, citrusmarmelad och torkad pomerans, intensiv och lång med perfekt avvägd avslutning. Strålande!
Betyg:+++

Det var bra, men ganska oväntat åkte vi på några besvikelser tyvärr.
Anne Gros, Chapoutier och Clarendon Hills höll inte måttet riktigt - att en Las Cases från forntiden är ett högriskprojekt vet väl alla men det kändes som de röda under kvällen drunknade lite i efterklangen från de vita.
Vi får ladda om, tack och lov blir det fler tillfällen, många fler...

-- Winepunker

Comments

Flopp & Strike

IMG_2704


Jag ogillar att klaga, floppar brukar man göra bäst att glömma - men när en producent jag verkligen gillar och respekterar kliver snett är det påkallat med en varning.
Charles Smith har sedan jag började intressera mig för Washington hållit bra konsistens, billiga saker är anständiga och dyra strålande, uttryck och egensinnig stil har inte gått att klaga på. Enda tidigare flopp jag provat var Royal City som dock snabbt revanscherade sig några dagar senare.
Jag kanske hade förväntningarna för högt ställda på den grenachedominerade
”The Boy”, den hade ju trots allt presterat fantastiskt tidigare årgångar. Samtidigt kan man kräva någon slags stuns och nerv i ett vin för över 400:-, nå’n djävla ordning skall det väl vara.

K , “The Boy” 2011
K Vintners (Charles Smith), River Rock & Nortridge, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Lätt, eldig och rödbärigt parfymerad doft med hallon & färska jordgubbar, aningen kryddig med en svavlig puff och lite vanilj - på det hela taget ganska anonym & tämligen ointressant. I munnen är den slank rödfruktig, lätt sträv med lite kola & fatig känsla under den väldigt lättfotade & närmast triviala frukten. Den saknar både fokus och koncentration, den känns alltför enkel och banal. Priset är närmast ett hån. Kanske kan lite lagring göra susen, men jag undrar. Jämte den underbara 2009 är detta en monumental flopp. (90% Grenache, 10% Mourvedre)
Betyg:0

Vilken gäspning den var, beter sig närmast som en enklare
Côtes du Rhône med måttlig klass på frukten - helt skruvat med tanke på tidigare årgångar och den nivå vår gode Charles brukar hålla på ’K’-serien. Nästa och sista flaskan får ligga till sig, inga förhoppningar direkt men helt poänglös att hälla i sig nu.

Faktum är att den var så trist att vi fick ta till en räddning av de mer beprövade slaget - proved in battle liksom.

IMG_2706


Château Rollan de By 2005
Médoc, Bordeaux, Frankrike
Doften är packad av alla klassiska markörer, ceder, stall, nyhyvlad teak, tobak och cassis blandat med lagom rostade fat och kåda, rosmarin och en liten puff av skitig undervegetation. Det finns dessutom en liten ton av karamell och moderna fat, gödsel och snask i underbar ohelig kombination. I munnen är den rik, bred med finkorninga sandiga och prominenta tanniner, fenomenalt hanterade fat, massor av cassis och lakrits, bittert kaffe & choklad. Fullkomligt strålande med allt vad Guyon står för, modernism och klassisk struktur i perfekt syntes. Det är ingalunda stort, har inte ens potential för storhet men ärligare Bordeaux får man leta efter.
Betyg:+++

Vid panik, korka upp en Bordeaux från bättre år!

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2006

IMG_2689


Det är ett vin man ibland kan uppfattas som lite för mycket, men med lagom ålder kryper frukten ihop och faten in till en riktigt harmonisk & läcker enhet. Den avviker från nidbilden av en Barossa, mynta & eukalyptus är behagligt nedtonat och faten är ingalunda dominanta. Just 2006 är kanske inte den bästa av årgångar men den var absolut lovande
för några år sedan (andra årgångar funkar också, somliga inte så).

IMG_2690


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2006
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Utvecklad och ganska rik doft, mörk choklad, charkuterier och en liten, liten puff av mynta. Den är mindre ’in your face’ än jag förväntade mig, fylld av torkad svart frukt, lakrits och lite moccha, faten är integrerade och och ganska nyanserade. Visst finns det ett litet eldigt drag (14,5%) men den känns balanserad. I munnen är den syrlig, snyggt & sandigt sträv med lite nejlikor, kanel och tobak under all solmogen svart frukt. Den har en del drag av grillat kött & mörk bitter choklad men är samtidigt väl avvägd och len i svansen, den är på det hela taget ett snyggt bygge med balans och mogen komplexitet. Syrorna i eftersmaken är skärpta men inte vassa eller dominanta, en antydan till korrigerad känsla finns men det är nästan omärkligt i så fall.
Betyg:+++

Den känns ganska mogen, den lär nog hålla ihop ett antal år till men uppe på platån är den absolut. Som tidigare noterat, sämre än
2005, betydligt bättre än 2007. Drick upp och var glad.

-- Winepunker

Comments

Felsenberg 2010

IMG_2688


Av alla 2010:or är det få som underpresterat, men
Schäfer-Fröhlich Felsenberg är tråkigt nog en av dem. Av alla lirare i Nahe är annars Tim Fröhlich kanske #2 i pålitlighetsligan (Dönnhoff är fortfarande vassast), det borde inte finnas några stolpskott (om nu 2+ går att klassa som ’stolpskott’) i buketten ett år som detta. Vi provar igen och ser om den bättrat sig sedan sist.

Felsenberg Grosses Gewächs 2010
Schloßböckelheimer Felsenberg, Schäfer-Fröhlich, QbA Trocken, Nahe, Tyskland
Enormt mineralstinn doft med lätt eleganta parfymerade toner, massor av citrusskal och krossad flinta, lite örtiga bladiga toner, en del ananas och skiffer. Den är ren, stram och klingande - inte ett spår av grönstick eller pärongodis, bara frasiga och pigga aromer. I munnen är den ren och krävande med rakryggad & aristokratisk bitterhet, liten örtighet blandas med rik citrus och lätta exotiska frukter, det finns en fethet i kroppen som är rätt tilltalande men dragen av bitterhet som stadgar vinet blir närmast besvärande i eftersmaken. Den är rätt bra, men den saknar en del i svansen, frukten orkar inte riktig med själkigheten. Felseneck är nog ett helt huvud större.
Betyg:++

Den är bättre än senast, men tyvärr ändå inte helt lyckad, det finns en besvärande neutral och opersonlig baston även om man bortser från den lite bittra dissonansen. Trist med tanke på att
Felsenberg normalt presterar exceptionellt bra, 2007 är snubblande nära stor [+++(+)] och 2009 in i helvete god [+++] (det är sämre än ’stor’, men bara lite). Fan vet vad som sket sig 2010 just i det här fallet, den borde spela på högre & mer exakt nivå.

-- Winepunker

Comments

Ojai Thompson Grenache 2008

IMG_2659


Det är äntligen vår, eller snarare ”redan” vår. Jag kan inte dra mig till minnes när vi städade ur grillen före första april senast, om någonsin faktiskt. Grill kräver Grenache, sista buteljen av en trotjänare fick sätta livet till.

Ojai Thompson Grenache 2008
Santa Ynez Valley, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Läcker rödfruktig doft med fräschör och spets, massor av av hallon, jordgubbe, sura körsbär och anis. Efterhand dyker det upp lite kryddigt rökiga toner, vattenpipa och mandel, kåda med en aromatisk överton, lager & en puff av mynta. I munnen är den ren & läcker, massor av körsbär och hallon, bra syror med skärpa, lite pinotlik känsla. Tanninerna är väl definierade, sandiga och finkorniga, svansen kryddig med enbär och rosmarin, lite tuggtobak nästan, förvånande intressant och utan besvärande alkohol trots 14.5%. Faktiskt alldeles djävla skitbra i rättfram stil.
Betyg:+++

En ren & stadig helmaxad Grenache sitter rätt bra på årets grillpremiär - 1kg stadig hängmörad
Côte de Boeuf från UD fick sätta en svårslagen baseline för årets säsong i Casa Punk™. Numera hängmörar de själva på UD, jag blev närmast påprackad köttklunsen men den håller absolut världsklass. Jämte den amerikanska stapelvaran är den vildare, billigare och fränare - faktiskt godare.

Dessutom måste jag skriva en liten notis om ett varuprov, inte för att det är bra utan för att det kommer från
Vinunic och är precis motsatsen. Jag har parasiterat på deras provningar under lång tid och nästan alltid skrivit snälla saker, så kan jag med gott samvete hävda mitt oberoende och racka ned lite på den rosé jag fick nu senast. Det är inte alltid som Guigal får till det, den här var ganska rälig.

IMG_2658


Côtes du Rhône Rosé 2012
E. Guigal, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Lite godisartad doft, röda bär, jordgubbe och en puff av vingummi, liten örtig mineralitet och kladdigt blommig anstrykning. I munnen är den eldig, nästan spritig i anslaget med ganska bred rödbärig kropp, lite rosa grapefrukt och skalbitter kärnig svans. Eftersmaken är förvånande kort med lite aggro alkobitter känsla, den känns enkel, trist och oengagerande. Detta är Guigals absolut svagaste kort (och det är långt tapp jämte alla andra viner), här har de en del att fixa till. (Grenache, Cinsault, Syrah, Mourvèdre)
Betyg:0

OK, jag gillar generellt inte rosé, men det här är trots min vresiga neggo-attityd absolut inte godkänt. För 89:- skall det i alla fall vara drickbart och det är med nöd jag står ut med de spritiga dunsterna. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

John Riddoch 1998

IMG_2656


För en tid sedan fick några utvalda en riktig genomkörare av Wynns - John Riddoch hamnade lite i skuggan av Michael men då var också en riktig Cabernet-årgång som 1998 inte med. Jag har provat 1998 av JR förr, Sue Hodders andra försök och på många sätt hennes mästarprov när det gäller Cabernet (se fakta i länken ovan).
Erfarenheten är att
Coonawarra Cabernet blir bättre hela tiden till dess lådan i förtid är slut, sedan tjugo år till om man nu hade haft några buteljer kvar. Så, nu åker den sista flaskan ur min källare i alla fall.

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1998
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Mogen doft, snyggt utvecklad med trätoner, massor av cassis, lite gröna blad och en puff själkighet, lite läder, lakrits och kaffe, aningen örtiga drag (ingen mynta dock) och förvånande tydligt ”terra rossa” (kakao, blod & blad). Mogen och tät i munnen, finkorniga tanniner, sandiga och lena, svart utvecklad frukt, liten grön örtig komponent förstärker, lyxig kakao och ren cassis i svansen. Det finns en liten kantig bitter antydan i eftersmaken som rycker i betyget, men den trillar absolut upp till 3+. Det är en utmärkt tolkning av Coonawarra en av de allra största årgångarna.
Betyg:+++

Jag upplever den som bättre
jämte senast, det är helt enkelt en bättre butelj. De själkiga tonerna är mer nedtonade, ryggraden är rakare & stadigare och strukturen är renare, den är bättre ur alla vektorer. Dessutom är faten behagligt dämpade, snyggt i bakgrunden, definierade och tydliga men absolut inte dominanta. Detta är en riktig benchmark från Coonawarra, välförtjänt på alla sätt. Sue är ett ess.

-- Winepunker

Comments

RODA I Reserva 2004

IMG_2636


Bland alla modernister i Rioja är kanske
Bodegas RODA den som jobbat mest ihärdigt och envist på sin profil under de senaste tjugo åren. Med dyra fat, fokus på bred frukt & tanniner, närmast bordeauxlik struktur och hög intensitet har RODA I Reserva varit en riktig slitvarg i Casa Punk™ länge nu. Jag verkligen gillar det ’nya Spanien’, kvalitet & ambition är på absolut topp men hur katten skall man kategorisera de här djuren? Trots parkerisering, förräderi mot de traditionella långfatslagrade dillspadet och kulturarvet har de här vinerna ett övertag gentemot många av åldermännen - nykomlingarna (om man nu kan prata om nykomlingar såpass länge) är helt enkelt godare.
Men, problemet kvarstår - hur placerar man dem och vilka otvetydiga indikatorer skall man leta efter?

RODA I Reserva 2004
RODA, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, djuriska drag, julkryddor, dadlar och kåda, solbakad röd frukt, söta körsbär och en del pyrande ved parad med massor av lyxiga fat. Efterhand utvecklas lakrits, ceder och nysågad teak, lite våt undervegetation och en puff grillat kött, visst är den eldig men samtidigt komplex och hyfsat nyanserad. I munnen är den bred och eldig, packad med körsbär, kirsch, choklad och kakao. Tanninerna är prominenta, sandiga och tuggbara, allmänt intensiv med kraft och exuberans. Den är kanske aningen högljudd med sin kaffestinna & aningen rostade svans, men samtidigt väldigt inbjudande trots intensiva tanniner och eldig struktur. Gott, seriöst och rätt personligt, den har dessutom potential för en pinne till, kanske - men, igen, hur katten låser man upp den? Vad är igenkänningsmarkören? Dadlar & körsbär?
Betyg:++(+)

Det är gott, solitt och mycket välgjort, hyfsat eget dessutom. Men vad är egentligen kärnan i detta, vad är essensen i de moderna byggena på Tempranillo? Det är mycket svårt att kritisera kvalitet, vilja eller skärpa men hur lär man sig att hitta till & klassificera detta? ”C” var nere och snurrade i södra Italien, inte helt feltänkt men det visar på problematiken.

-- Winepunker

Comments

Black Estate Omihi Chardonnay 2011

IMG_2632


Den enes bröd... När
Daniel Schuster lade benen i vädret fick Nicholas Brown mer tid för familjen Naish’s produktion & vingårdar, Black Estate i Waipara står för kvalitet och nytänkande på ett närmast aggressivt sätt men samtidigt med båda fötterna i klassisk tradition. Med erfarenheter från Chianti, Barolo, Napa & Oregon har Black via Brown klivit in i ”World Series” så att säga, med hela handskördade klasar, naturlig jäst och jäsning/lagring på fat försöker man göra en alldeles egen tolkning av det franska originalet.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Till en början lite reduktiv (skruvkapsyl), men den ändrar sig radikalt med luft till det bättre. Doften är sammanhållen med dyra fat, lite rökig och lyxig, packad av mineral och vässad citrus, finta, limeskal och ett helt litet grustag av stram kisel och grus. Det finns lätta exotiska övertoner, men de är mycket återhållna, här pratar vi ras & kompromisslöshet. Höga rena syror i munnen, vässad och aristokratisk med prominenta men nyanserade fat. Packad med citrus, limeskal och krossade örter, lång och exakt med vuxen bitter svans, seriös och ambitiös, men, tyvärr lite grov avslutning. Eftersmaken är aningen ekbitter och själkig, besynnerligt med tanke på upplevelsen i övrigt, det drar ned betyget till 2+.
Betyg:++

Det är bra men saknar samtidigt lite charm, det kan vara en åldersfråga men jag misstänker att man hanterat grundmaterialet lite väl ambitiöst med tanke på faten. Den är absolut god & solid, men saknar samtidigt lite glädje, sprall & nerv, hantverket är oklanderligt men det är mer en krävande & underfundig intellektuell upplevelse än ren & primal lycka.

-- Winepunker

Comments

Gosset Grand Millésime Brut 1996

IMG_2616


Av alla årgångar under 90-talet måste 1996 betraktas med lite speciella ögon. Galet höga syror, bra fruktmognad och en intensitet som sätter sina spår i varje champangeskalles psyke - dessutom högt rankad av alla förståsigpåare. Själv har jag kastats mellan exalterad lycka, misstänksamhet, förtvivlan och försiktig optimism - syrorna är ibland ett problem nu när frukten mognar ut och kryper ihop, jämte t.ex. 1995 med din gräddiga stil kan 1996 te sig ganska aggro och vass. De enklare vinerna kunde byta fot från lovande till charmlösa.
Men, när sakerna faller på plats blir det riktigt bra, det finns klara paralleller med 1979 för sådär femton år sedan, i alla fall som jag minns dem från forntiden.

Gosset Grand Millésime Brut 1996
Gosset, Champagne, Frankrike
Mogen doft, apelsinskal, karamell och nötig utveckling, läckert kryddig med örtig överton och en liten puff av choklad. Det finns en liten vässad känsla av rivet limeskal trots mognaden, den är fortfarande pigg och uttrycksfull. I munnen är den skärpt med exakta och kompromisslösa syror, lätt aromatisk med nougat och mandel, kanderad citron och en klar kryddig komponent i svansen. Den har utvecklats väl på 14 år, årgången är uttryckt perfekt, syrorna är precis på gränsen men fungerar tillsammans med all mogen & torkad gul solmogen frukt. Betyget är aningen generöst.
Betyg:+++

IMG_2617


Fjorton år i källaren har gjort susen, när jag provade den i maj 2000 var den en knuten och oförlöst liten boll av ogin syra och kartiga citrusskal - tveksam framtid men ett par flaskor åkte i alla fall ned i källaren, priset var på den tiden lågt. Tack för det, man får nöta sitt mantra, ”Varför köpte jag inte mer?”.

-- Winepunker

Comments

Royal City Syrah 2008

IMG_2612


Den första provningen i
AuZone efter exilen blev riktigt lyckad, SQN & Giaconda presterade båda högre än mina vildaste fantasier (rapport kommer, no worries) - självsäkert spektakulära i radikalt olika stil. Men, en förväntad elitspelare från Washington lade sig samtidigt platt i övermogen och oxidativt kokt starkvinsstil. Royal City från Charles Smith var ett redigt stolpskott utan förtjänster. Men, vi var flera som misstänkte att något skumt hänt med buteljen, korkläckage eller någon annan slags oxidation kändes troligt. Tuvan som stod för de flesta vinerna (bara SQN var min, kvällens vinnare, sanslöst bra) hade dekanterat Royal City vid lunch, på pappret borde det gjort susen men det verkade som luftningen ställt till det på futtiga sex timmar.
Bara att gå hem, göra en kontrollmätning och se om vår gode
Charles klantat sig och alla förståsigpåare inte har en aning om lagringspotential (WA pratar om 2028, svårt att tro).

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Härligt köttig doft, tjock svart frukt, slaktbänk, charkuterier och rökt fläsk. Massor av solmogna biggaråer och skogshallon, lite torkade örter och en hel del läckert skitig undervegetation. Den är oerhört seriös och väl sammansatt. Det finns en liten puff av rotfrukt/överkoncentration men den försvinner efter tio minuter. I munnen är den bred med choklad, rökt kött och massor av mörka plommon. Alkoholen är absolut där (15%) men är samtidigt inte påträngande eller dominant, tanninerna är prominenta och sammhetslena, silkiga, läckra, tuggbara - svansen kryddig och lätt eldig, kryddig och personlig med liten jordig & mineralstinn ton i eftersmaken. Det är seriöst, redigt moget och djävligt gott.
Betyg:+++

Det finns inte en likhet, eller, det gör det men gårdagens vin var en väldigt oxiderad och åldrad variant av dagens butelj. Här har vi mognad (2028, vaffan! bara att fetglömma) och klass, balans och bredd med magnifik koncentration och intressant & provocerande djurisk komponent - absolut inte en starkvins-soppa med äppelskal och fudge.

Jag låter en slatt vara kvar i fem timmar, den breddar sig och utvecklar nejlikor och mynta, grillad entrecôte och färskt blod. Inte ett spår av gravkammare eller muggiga toner, men, vänta inte för länge - det är bara att dricka upp detta, färdigt och på absolut topp.

-- Winepunker

Comments

Hubacker 2010

IMG_2575


Något som
inte är satt på undantag är de aningen vassare tyska torra godsakerna, 2010 har precis blivit redo för rakning och vi har nu klättrat stegen upp till de lite bättre Grosses Gewächs. Kellers Kirchspiel visade nyligen var skåpet skall stå, storebror Hubacker borde knappast prestera sämre.

Hubacker 2010
Keller, Dalsheim, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Underbart fräsch näsa, packad med mineral, gul glad frukt och fluffigt örtiga övertoner. Visst finns där cirusskal och den vanliga flintkrossen, men vi har också något mer subtilt i kulisserna - det finns en dämpad och nyanserat återhållen parfympuff som gör detta till en äkta aristokrat, stärkt av mandel, gula plommon och lite hö är doften en absolut vinnare. I munnen är den rik, intensiv och läckert syra-vässad med blodapelsin, mango och citrusskal bland all exakt avvägd mineral och flintkross. Den är lätt spritzig, ännu ung men helt utan gröna toner - så ren, lång och absolut exakt trots rikedom och bredd. Eftersmaken är perfekt, helt utan besvärande eldighet (12,5%) eller minsta bitterhet. Fullkomligt strålande, med ett år på rygg kommer växande komplexitet ge den 4+ utan tvekan.
Betyg:+++(+)

På många sätt är detta precis vad druvan kan förmå när allt faller på plats, årgången och läget är perfekt uttryckt med ambition & kompromisslöst hantverk.
Keller regerar och kopplar en halvnelson på hela årgången, tillsammans med några få spelare i Nahe är detta det tyska torra vita vinets framtid. Fan, det är helt enkelt skitbra på vilken skala som helst! Primalt & galet gott.

-- Winepunker

Comments

Caprili Brunello 2007

IMG_2574


Sorgligt satt på undantag är de något billigare sakerna från Italien, klassiker under 300:- är det långt emellan i Caza Punk™ tyvärr. Det är lite av ett nyårslöfte att prova mer ”traditionella saker” i ”vettig prisklass” under 2014 (var de nu må komma från) och varför inte börja med Toscana?
Caprili är en halvmodern trivialitet med konkurrenskraftigt pris, bruksvin när det är som allra bäst.

Caprili, Brunello di Montacino 2007
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Kryddig doft, förvånande nyanserad & dämpad med krossade körsbär, lakrits och en rejäl skopa jordig mineral. Efterhand utvecklas en del blommiga toner, rosor & liljor blandas med kanel och lite omogna plommon. Bra vässade (lite aggro) syror och läckert kryddig karamell i munnen, massor av kärniga körsbär och hallon, läckert själkigt pigg & uppnosig framtoning. Den är vaken, skärpt och expressiv, svansen är lång med läckra, väldefinierade och prominenta tanniner. Uttrycket är radikalt annorlunda gentemot 2006 (den var betydligt fruktstinnare besynnerligt nog), men den har samtidigt en mycket personlig & lagom modern solbakat rostad och kryddig struktur. Gott, avslappat & välgjort helt utan att aspirera på storhet.
Betyg:++

Det är inte illa, dessutom med klar potential känns det som. Med lite tid kommer syrorna att harmoniera, dämpa sig och uttrycka en mer avrundad melodi. Det är tveklöst & rakt uttryckt och lätt att känna igen, redigt och välgjort på alla sätt. Bra början på helgen...

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankl men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Hiru 3 Racimos 2005

IMG_2561


Det var
några år sedan sist, Luis Cañas toppvin borde ha utvecklats en del på dryga tre. Spanien har hamnat lite på undantag (igen), tyvärr har det bara blivit drygt 50 st under 2013 - endast fem klarar 3+ utan bekymmer. Landet som gav mig mest glädje för några år sedan har varit lite av en besvikelse, få viner har haft den riktiga nerven - darret som får en att resa sig ur stolen och vakna till.

IMG_2563


Hiru 3 Racimos 2005
Luis Cañas, Rioja, Spanien
Tjock & tät doft, packad med körsbär och skogshallon, rejält med fat men det funkar finfint, eldigt parfymerad med karamell & tjära. Efterhand dyker det upp både kaffe, choklad & mynta. Den är rapp & expressiv, talar lite högröstat men har en del att säga. I munnen är den bred & harmonisk, rejält fatad men eken är snyggt hanterad och uppbackad av tjock len frukt, tanninerna är sandiga och prominenta, syrorna väldefinierade och höga. Frukten är solbakad med absolut inte övermogen, den är fräsch trots kraften. Svansen har en liten ton av kåda och rosmarin, vuxen & dyr känsla. Alldeles utmärkt, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Här har vi något riktigt vässat, en spelare med fokus och skärpa som vet precis vad som behövs för bygga något seriöst. Men, det är inte Rioja som vi minns det från förr - här har vi något som har strukturen av en modern Bordeaux, faten likt en Barossa och tanniner hos något från södra Italien. Gott, oerhört seriöst och för mig totalt omöjligt att placera blint.

-- Winepunker

Comments

A Good Deal Better

photo


Det roligaste under detta (i övrigt tämligen djävliga) år måste väl ändå vara Washington State, en ny(nåja) bekantskap där det visat sig att
Syrah trivs och ger väldigt personliga viner. Det är nya världen, det är modernt och stylat men de faller inte en sekund i fällan av överkoncentration, kladd, för lite syra och för mycket fat. Ibland aspirerar de på storhet, ibland oavsett druva, Cabernet kan fungera bättre än bra också.
Provningen
jag själv ordnade i AuZone skämdes inte för sig, på många sätt kändes det som Syrah är distriktets riktiga framtid på den röda sidan (tyvärr har Reynvaan klivit in i den ouppnåeliga ’mail-liste-divisionen’, man får hoppas att Zvonko fortsätter sitt värv och smugglar in juicen till tyvärr höga men överkomliga priser).

K , “The Deal” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Superb svartfruktig och parfymerad doft, mörka körsbär, blodstänk och råbiff, efterhand drar den åt syrén och undervegetation, närmast lite skogshallon, en puff av mynta & nejlikor. Den har visst pinot-tycke, klart bättre än förra gången. Detta är renhet & druva i perfekt fokus, inget larv och mycket dämpade fat, elegans i en flaska. Köttig i munnen, lite vild med hallon och aromatiska drag, läckert djurisk, blodig entrecôte och en hel del kryddor, rik & expressiv men samtidigt nyanserad och elegant. Svansen är lång & läcker med nejlikor och fänkål, söta plommon i eftersmaken. Alldeles strålande, dessutom med en hyfsad nära framtid.
Betyg:+++

Det är så elegant, så snyggt, rent och expressivt med allt vad druvan kan bära. Det är Washington Syrah oförställt och primalt, inget smink eller fjoll utan bara en klingade ren röst. Man tackar, aningen dyrt (380:-, går att hitta för under $40 i moderlandet), men det kostar att ligga på topp. Inköpt hos
Klunk/Handpicked.

-- Winepunker

Comments

Graham's 1994

IMG_2544


Jag missade årets portvinsprovning i AuZone - en måndag från helvetet gjorde att anmälningstiden missades och när jag väl fick iväg ett email var det redan för sent.
Vinarskallen stod för kalaset så det var nog bättre än bra. Jag fick trösta mig med tankar på Taylor’s häromdagen och en nyinköpt Graham’s 1994, stort år från pålitlig producent. Lite arkivdykeri visade att jag provat den redan 1997, då ett oförlöst knippe av energi, sötma och intensiva tanniner.

IMG_2545


Graham's Vintage Port 1994
Graham's, Portugal
Läckert komplex doft med nötter, kryddor och målarlåda, harts och djup intensiv frukt. Efterhand utvecklar den nyhyvlad teak, rökelse, läder och torkade plommon, intensiv och väldigt intressant. I munnen är den en veritabel explosion av djup mörk frukt, plommon & körsbär, rena syror, mäktig sötma med sandiga och lena tanniner. Spektakulär längd med kakao, nejlikor och skogsbär. Den är fortfarande ung men absolut ute ur tunneln, dominerad av choklad och kryddig karamell är detta en gigant precis i början på parabeln.
Betyg:+++

Detta är en kul kontrast stilmässigt mot Taylor’s, kraft & kryddig täthet mot elegans och mjuk röd frukt. På många sätt passar Graham’s mig bättre, verkligen något att trösta sig med i en snölös och regnig december.

-- Winepunker

Comments

Kirchspiel 2010

IMG_2543


Nyligen kikade vi på ett av
Kellers basviner 2010, en lovande och mineralstinn rakryggad sak med bra potential - nu dags att kika på en av de mer adliga släktingarna. Grosses Gewächs har en förmåga att mogna snabbare, druvmognaden och de lite högre alkoholhalterna gör ofta att vinerna utvecklas snabbare än mer återhållna varianter. Dags för den första av Kellers riktiga storheter från 2010...

Kirchspiel, Westhofen (GG) 2010
Keller, Westhofener Kirchspiel, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Rik och exotisk doft, mango, mortlade örter & solmogna persikor, rabarber och kryddig skifferton, lätt aromatisk och parfymerat blommig känsla. En rejäl skopa stenkross dessutom - men inte en endaste puff av gröna toner, enbart högklassig & skärpt Riesling på absolut topp. Tät i munnen, rena väl definierade syror, lite fet med exotisk kropp och aningen eldig struktur - den är packad med citrus & passionsfrukt, allmänt yppig & expressiv. Harmonisk svans, lång med pikant kryddig bitterhet i eftersmaken. Fullkomligt strålande. Betyget är närmast snålt.
Betyg:+++

Här har vi Riesling på absolut topp, en klingande ren och rik sak med absolut alla epoletter på plats. Ett år som 2010 är Keller en ren straffspark, det är bara så galet bra, expressivt, tydligt och högröstat. Jag har inte provat
Hubacker ännu, men bara tanken på hur den tar sig ut får munnen att vattnas och benen att skaka.

-- Winepunker

Comments

Domaine Leon Barral Jadis 2010

IMG_2541


Cavistes genomkörare häromsistens kändes Binet-Jacquet från Faugères inte helt fokuserad, Grande Réserve 2010 var kanske lite väl ung att bedöma i dagsläget men riktigt tillfreds kände jag mig inte. 2009 var betydligt intressantare besynnerligt nog. Lätt oroväckande med tanke på hur bra 2010 verkar vara i hela Frankrike annars, speciellt Syrah & Grenache har klingande renhet och syrorna på plats, något som Faugères borde kunna dra nytta av.

En annan mer namnkunnig producent har nyligen
prisats av allas vår FV. Jag har själv ett ganska kluvet & schizofrent förhållande till Domaine Leon Barral, driven av Didier Barral med biodynamik & lagom naturvinstänk (om nu något sådant finns), lagom dos av gamla fat (10%nytt) och veklig känsla för den terroir han har att jobba med. Han hamnar precis på gärdsgården i min bok, jag borde inte gilla detta men gör det mer hela min måttligt tränade kropp. Årgångar som 2007 kan vara allt från svårfångat goda & galet funkiga med ”närmast för mycket av allt” (även för mig) till underbart läckra med rakryggad struktur. Det hänger på valet av druvor och att skiten & alkoholen inte drar iväg så pass att man hinner tröttna under kvällen. En årgång som 2010 borde göra Barral mer än rättvisa.

Så, dekanterad i tre timmar:

Domaine Leon Barral Jadis 2010
Domaine Leon Barral, Faugères, Frankrike
Djupt mörkfruktig doft, galet expressiv med blommighet - närmast hyacint - eldig med körsbär & snygga dämpade fat, lätt svettig och djurisk, köttslamsor & lite blod, lakrits, kåda och skogshallon. Visst har vi lite skitig funkighet men den berikar enbart, aningen volatil med en liten puff av nagellack. Vi har samtidigt absolut renhet och klingande frukt blandad med våt päls & bäverfett, djupt personlighetsstörd på kul sätt. I munnen är syrorna exakta, fylld av mjuka och balanserade tanniner, solbakat läckra och finkornigt sandiga, här har vi en makalöst hanterad sydfransk personlighet med massor av körsbär och parfymerad stenkross. Den är rik, men inte klumpig - ren, men med funk - packad med syror, men absolut inte ogin - sydländsk äkta klassiker. Dessutom, den kommer att utvecklas fint, vi ser bara början. (50% Carignan, 40% Syrah, 10% Grenache.)
Betyg:++(+)

Detta är ett helt annat djur än 2007, syrorna är på plats, tanniner och frukt är klara och expressiva med en given & absolut potential. Detta är
bara så personligt, renhet & skit i perfekt tango. Me like! Carignan i centrum, äkthet i en flaska, skål & välkommen trots all biodynamik!

-- Winepunker

Comments

Les Chevalières 2006

IMG_2540


Så, tillbaka till en av snuttefiltarna man tummade på innan siktet ställdes om till svindyr Grand Cru, en favvoproducent som agerat tröst när plånboken skrikit i dödsångest. Jag brukar köpa minst fyra buteljer av Jobards vingårdsviner, två att dricka riktigt unga när det enbart är citrus i centrum och två att dricka med lagom ålder och begynnande nötighet. Det är inga stora viner, men det håller i alla fall Grand Cru-djävulen stången ett tag - Remi Jobard är mitt Subutex liksom.

Meursault, Les Chevalières 2006
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Utvecklad doft med nyanserade fat, vax, gula plommon och grapefruktskal, lätt florala övertoner och en lätt rökig känsla. Det finns en underliggande äpplighet, men den är mycket dämpad och snygg. Helt migen i munnen, lätta nötter och en klick smör, citrus och mango, syrorna är dämpade - kanske för dämpade, texturen fet och len. Eftersmaken är aningen vaxig, nötig med gul melon. God, men inte skitgod.
Betyg:++

Solid och rätt klassisk stil måste man säga, men den hade vunnit på ett snäpp högre syra. Fat & lite fet struktur måste matchas med skärpa och nerv, något som saknas och som vinet aldrig haft. Har man flaskor kvar, drick upp inom två/tre och var glad.

-- Winepunker

Comments

The Steading 2004

IMG_2539


AuZone
hade en provning nyligen med några bättre klassiska saker från OZ - Grange, 707 och Springflat presterade riktigt bra samtidigt som Run Rig stod på näsan rejält i Punkarns tycke. I lätt onyktert tillstånd orerade jag vilt om hur bra Run Rig kan vara men hur illa den hanterades just 2003, givetvis slängde KB då in en The Steading som extranummer bara för att dämpa debatten. Samma firma, ett (svalare) år senare och en helt annan känsla, här har vi expressiv och kontrollerad kraft och inte en massiv vägg av överkoncentration.

Torbreck, The Steading 2004
Torbreck, Barossa Valley, Southern Australia, Australien
Mogen, snygg och lätt eldig doft med funk & massor av solmoga körsbär, lätt parfymerad med kirsch och kåda, bark och rosmarin. Den har tydliga drag av södra Rhône, både fat och skitig orenhet går i Ch9dP’s spår, fast med en nypa Barossa-eukalyptus ovanpå. I munnen är den ren med superb röd frukt, hallon, mörka körsbär och lite karamell, det finns en puff av kåda & bruten själk som stramar upp. Svansen är rik och bred utan minsta tendens till kladdighet, det går att hitta lakrits och lite tawny, läder också fast helt torrt. Mognaden är prefekt, den är idag på topp men kommer att hålla fint i en handfull år till. Strålande gott, betyget är snubblande nära 3+, den kan kanske nå upp under sommaren om mitt humör är det rätta. (60% Grenache, 20% Mourvedre, 20% Syrah)
Betyg:++

Jämfört
Châteauneuf-du-Pape är detta en mycket kul & intressant parallell, det finns mer likheter än man känner sig riktigt trygg med. Dessutom är det riktgt, riktigt bra - den ligger precis i nivån mellan 2+ och 3+. Tyvärr känns det som den rest lite illa (levererad av Roberson och runtflyttad fram till igår), några månader i lugn & ro i källaren skall nog lyfta upp den hela vägen upp.

-- Winepunker

Comments

R&L Legras, Cuvée St-Vincent 1996

IMG_2522


Många 1996:or visar idag klara mognadstoner och en del har till och med börjat antyda krämpor, en och annan visar på trött frukt och besvärande höga syror, inte helt angenäma längre tyvärr. Men, de allra flesta i elitskicktet har utvecklas fint, harmoniskt mogen frukt och exakta syror marscherar i preussisk takt på ett sätt som
ibland är i absolut världsklass. Av alla ’96:or jag provat (81 st) är nog Cuvée St-Vincent den som alltid varit mest knuten och oförlöst - provad sex gånger mellan 2001 och 2010 har den utvecklats, tja, inte alls egentligen. Stum och vresig med en oförlöst aristokratisk stämma verkar det som den helt enkelt inte vill visa sig, fan vet när det är dags...

Cuvée St-Vincent 1996
R&L Legras, BdB Grand Cru, Chouilly, Champagne, Frankrike
Stram och ännu oförlöst doft, packad med citrus & mineral, lätta örtiga toner, gröna äpplen och nybakat bröd. Den är förvånande ungdomlig, det har inte hänt mycket de senaste tre åren. I munnen är den närmast aggressivt stram, rakryggad med massor av mineral, citronskal, gröna örter och äppelkart. Krita & stenkross i svansen, aristokratisk med drag åt asketisk struktur. Den är sträng, oförlåtande och viktig, men kommer den att någonsin öppna sig? Jag tror det, men de sista buteljerna får vänta tio/tjugo år.
Betyg:++(+)

Vad är det som pågår, eller inte pågår alls egentligen? Den vill helt enkelt inte öppna sig, de är i princip samma visa som för sju år sedan, höga syror, mineral och kartig frukt som fortfarande är i startgroparna. Det man hittar är bra, men skall inte 17 år i butelj visa sig tydligare?

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Escarpment Chardonnay 2008

IMG_2503


Chardonnay har en förmåga att suga upp och uttrycka sin terroir på ett unikt sätt, eller, så sägs det i alla fall. Jag är själv djupt troende när det gäller förmågan hos druvan att gobbla i sig jord, instrålning och på närmast övernaturligt vis uttrycka den lilla, lilla plätt rankan vuxit på. Speciellt visar distrikt som Margaret River karaktären av Bourgogne väldigt väl, och Martinborough med mognad brukar alltid med hög röst skrika ”Meursault”. Terror eller terroir, tja, fan vet men
bra jordmån krävs i alla fall för vettiga viner - kalk, mager jord och många soltimmar utan alltför hög dagstemperatur brukar verka för bra resultat.

Escarpment Chardonnay 2008
Escarpment Vineyard, Martinborough, Nya Zeeland
Smörig doft, ganska kryddig & komplex med snyggt hanterade fat, vax & brioche, äppelskal och helt utvecklad framtoning. Lätt exotiskta drag, melon, mango och aprikos, dessutom en rejäl näve mineralgrus. Det är en läskigt bra kopia, jag hade satt den i Meursault hundra gånger av hundra. I munnen är den rakryggad med skärpta syror, liten snygg bitterhet, smör och massor av mineral & citrus, grapefruktskal finns där i svansen. Den är helt mogen, perfekt balanserad och på absolut topp. Tyvärr orkar den inte upp till 3+, den är aningen för sträng och bittert själkig i eftersmaken. Man är glad hela vägen till slutet, och så blir man lite snopen, lite lurad & fintad liksom.
Betyg:++

Larry McKenna har snyggt handlag men 2008 är inte den bästa av årgångar för Escarpments vita, svansen är aggro med en besvärande bitterhet. Vinet håller ihop fint men frukten kan inte dölja själkigheten i svansen, dissonansen är närmast besvärande och den allra sista slurken är tyvärr inte helt angenäm. Jämte 2007 & 2009 är detta underlägset.

-- Winepunker

Comments

Domaine de Cristia Vielles Vignes 2007

IMG_2501


Efter en överdjävlig vecka är det äntligen fredag, knaslåg karma har totalt infekterat min tillvaro så det var bara att korka upp en trave absolut säkra kort. Châteauneuf ’07 har funkat förr, bubbel på halva får lätta upp först och lite julport i förtid att avsluta med.

IMG_2500


Billecart Salmon, Cuvée Nicholas Francois Billecart 2000
Billecart-Salmon, Mareuil-sur-Marne, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, mineral, grillad citrus och en del fudge, rejält brödig med exotisk frukt och musselskal, den känns ganska smörig och faktiskt helt färdig. Det mognar fort på halvflaska måste man säga. I munnen är den ren med höga fräscha syror, utvecklad och äpplig med nybakad brioche, rostad citron och nötter. Den är rätt god, men saknar lite koncentration och focus. Svansen är anonym och alltför slank för högre betyg. Det dög som inledning på kvällen i alla fall, men bara precis.
Betyg:++

Är detta verkligen up2snuff? Mja, med tanke på priset borde den nog hålla bättre nivå allt. 300:- för en halva är lite ansträngande, den saknar riktig skärpa och glädje.

Domaine de Cristia Vielles Vignes 2007
Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Kryddig, eldig och galet packad med hallon, lakrits och söta körsbär, det finns ett tydligt inslag av kåda och bark, en kul skogig komponent, en slamsa kött och lite rökelse med karamell. Frukten är absolut, superbt uttryck av ’07. I munnen är den tät, tokigt koncentrerad, smäckfull med hallon, mörka körsbär och sötlakrits, till och med lite enbär. Tanninerna är sandiga och i bakgrunden, superbt lång och len men väl inställsam kanske. Den är strålande god och ett spektakulärt uttryck av årgången men samtidigt aningen för flörtig. Den får 3+ i alla fall.
Betyg:+++

OK, det är bra, det är väldigt ’07, det är maffigt och välgjort med allt man kan önska av Grenache men den är samtidigt lite väl inställsam och fruktglad. Jämfört andra storheter som
Bosquet des Papes Chante le Merle eller liknande saknar den funk och typicitet, ibland kan enbart högklassig Grenache bli aningen för mycket.

IMG_2502


Graham’s 20 yrs Tawny
Graham’s, Douro Valley, Portugal
Dämpad och kryddigt nyanserad doft, rödfruktig med inslag av russin & fikon, bränt socker och hallonkola. Det finns en del parfymerade drag, rostade hasselnötter och en puff av kaffe, till och med lite pors faktiskt. I munnen är den söt & mjuk, fint balanserad med lite kaffe & karamell, röd frukt, torkade hallon och kryddig botten, lätt vuxet bitter avslutning. Visst är den rätt god, kanske lite åt det publikfriande och triviala hållet men samtidigt med exakthet och lättbegriplig struktur. Gott, snyggt och rent (och aningen enkelt).
Betyg:++

Bra (för)start på julen, inte riktigt i paritet med vad jag väntat mig men godkänt i alla fall. Priset på 399:- är kanske svettigt men det är väl ungefär vad man måste punga ut med för den här nivån. Bra avslut på en svart vecka.

-- Winepunker

Comments

Château Haut Condissas Prestige 2005

IMG_2486


Det har blivit en del Bordeaux den senaste tiden,
Grand Cercle de Bordeaux var i stan och presenterade nya årgångar i billiga (well, hyfsat) format, inspirerad av 2009 & 2010 kändes det som en stor årgång jag har en del av i förrådet var dags att testa. Jean Guyon står för det bra och intelligenta moderna Bordeaux i detalj avhandlad tidigare, det är det på många sätt distriktets framtid - modernt, rent, expressivt och inte minst hanterbart prismässigt.

Château Haut Condissas Prestige 2005
Médoc, Bordeaux, Frankrike
Läcker doft, rökig och bred med solbakad svart frukt, karamell & lite kaffe, läder och tät mörk köttig frukt. Den är redan komplex på näsan, kryddig med ceder och stenkross, en liten puff av klassisk stall och en näve torkade örter - rent fenomenal faktiskt. I munnen är den ung & blåfruktig, stenig med massor av cassis, trätoner, moccha och höga rena och pigga syror, en del lakrits & salmiak dyker upp och under kvällen blir den både aningen funky & och klassiskt skitig. Men, det finns en hel del ytterligare i rockärmen, den är oförlöst och lite i en tunnel kan man tänka, svansen är kärv och lite kryddigt bitter med stum känsla, men, det finns en rejäl potential i botten. Med tiden kommer detta att bli alldeles strålande, det är absolut 3+ redan. Nästa butelj får nog vänta till 2017 för säkerhetsskull.
Betyg:+++

IMG_2487


Årgången är magnifikt uttryckt, komplex och solmogen doft parad med vässad struktur och exakta syror. Egentligen har vinet allt, inbjudande kryddig komplexitet och vuxen tanninstruktur. Den är
sträv men samtidigt rik och modernt bred, syntesen mellan modernism och klassisk kostym är svår att kritisera. Gott, solitt och enormt seriöst trots sin närmast väl mediala & svulstiga hipsterstil.

-- Winepunker

Comments

Jacquesson, Avize Grand Cru 1996

IMG_2472


CattisVinUnic ställde upp en genomkörare tidigare i år, en behövlig djupdykning i en producent som tidigare snarast agerat backlinje i Caza Punk™. Jag hade egentligen inte fattat vad det rörde sig om förrän Msr. Chiquet pratade sig gul om vad som egentligen är viktigt, att Champagne måste ta ett steg tillbaka från anonym lyxproduktion till att verkligen presentera sin terroir och öppet redovisa alla fakta kring produkten. Transparens och öppenhet är allt, varför hymla om detaljerna om man inte har något att dölja?

Jacquesson, Avize Grand Cru 1996
Jacquesson, Champagne, Frankrike
Mogen doft, packad med mineral, vinteräpplen och smörstekt bröd, kanderade citrusskal och hasselnötter, den är avvägd och aningen parfymerad, lite rosor & syrén, efterhand utvecklar den karamell och en puff av rök. I munnen är den mogen, packad av mineral, harts och citrusskal, närmast helt utvecklad med exakta syror så typiska för årgången. Det finns en lätt ogin komponent i svansen, frukten drar åt torkad gul stenfrukt & kryddor, den är krävande men samtidigt mycket seriös. (100% Chardonnay planterad 1962 & 1983, 3,5g dosage, degorgerad februari 2005)
Betyg:++

Den är bra och välgjord, mogen med ett fint uttryck av årgången men den saknar samtidigt charm & inbjudande personlighet, den är lite arg & alltför allvarsam liksom. Champagne skall ju vara glatt & spralligt, så här intellektuell klang känns aningen jobbigt en lördagskväll i mitten av november.

-- Winepunker

Comments

Calvario 2004

IMG_2469


Det var ett tag sedan jag plockade fram en toppspanjack, trist med tanke på
hur bra de kan prestera om korten spelas rätt. Finca Allende står för några av Spaniens allra bästa viner, Aurus är toppen men Calvario ligger inte långt efter - strykdyra men med klass och seriös modern struktur utan alltför mycket fat är de skapelser som absolut kräver respekt. Senast var den lovande trots egensinnighet och bitvis väl linjära och förlösta drag, man kan knappast invände mot seriositet eller kvaliteten på underliggande material - men, tanken kring den psykotiske kusinen finns kvar hela kvällen...

IMG_2471


Calvario 2004
Finca Allende, Rioja, Spanien
Tät doft, kryddig med målarlåda och dovt mullrand oförlöst svart frukt, lakrits, salmiak, harts och feta djuriska toner. Den har en hel del chark och skogsbotten, intressant och komplex men knappast speciellt förlåtande eller inbjudande. I munnen är den tät till max, fina sandiga & prominenta tanniner, tjock och tuggbar, packad av svart frukt, cassis, sot & körsbär, struktur som en solbakad Bordeaux med fatig & lite rökig känsla. Eftersmaken är rik & bred med lite feta toner, kaffe & lyxigt komplexa toner. Den är enormt välgjord med lång och intressant framtid, fyra/fem till nästa försök igen känns rimligt.
Betyg:+++(+)

Det är mycket seriöst, tät struktur och rakryggad stramhet bygger en vuxen & magnifik pjäs. Jämfört 2001 är det här nog ett rejält snäpp upp, trots att 2001 tidigt haft en helt annan inbjudande struktur med mer tillgänglig framtoning. Här har vi, kanske, en gigant om tiden får göra sitt - vad är detta om tio år?

-- Winepunker

Comments

Riesling von der Fels 2010

IMG_2460


2010, det stora året - jag & C har börjat traggla oss igenom de lägre kasterna i alla relevanta distrikt. Turen har nu kommit till
Keller, kungen av Rheinhessen (och kanske av hela Tyskland just nu), en av de producenter som envist hållit en magiskt hög nivå genom medgång (2009, 2007 etc.) och motgång (2008, 2006, 2003 etc.).

Riesling von der Fels 2010
Weingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Underbart mineralstinn doft, nysmälld cordit & tung artilleriattack, krossad flinta, rivet limeskal och maniskt knölade färska örter är perfekt avvägda med en liten puff av exotisk frukt - en nyans av mango under mattan av grus. De är nästan läskande redan i doften, imponerande i sin mineralitet. Dessutom, helt utan grönstick, tack och lov! I munnen är den packad med mineral, asketisk ryggrad och syrliga citrusskal dominerar, den är krävande men samtidigt svalkande. Kroppen är provocerande stram men under alla syrorna och stenkrosset finns en del läcker gul frukt, persikor, aprikos och plommon. Svansen har lite känsla av rabarber och basilika. Eftersmaken är torr med liten pikant bitterhet - läckert, snyggt och lovande.
Betyg:++(+)

Det är väldigt mycket vin för 239:- (på Bolis), handlag och fruktmaterial är helt utan anmärkning. Givetvis är det ett ’basvin’ men helt fritt från kompromisser och triviala felsteg.
Keller står stadigt, ett år som 2010 blir det enbart bra skit. Förhoppningarna inför alla Grosses Gewächs är nu officiellt skyhöga.

-- Winepunker

Comments

Old Bastard 2006

IMG_2458


Det har blivit en del
OZ på senare tid, en genomkörare av klassiker i AuZone (både Grange och 707 var in i helvete bra, dessutom höll Wild Duck Creek provocerande hög kvalitet) och lite närkontakt med en av Penfolds riktiga top-dogs (rapport kommer) har förgyllt en annars deprimerande vardag.
I motsats till de flesta andra i bloggosfären är jag en varm anhängare av de sydländska maffputtarna, trots att hjärtat nog egentligen ligger närmast
Bordeaux & Beaune är det hos alster från Victoria och South Australia jag hämtar den vardagliga energin att glädjas åt. Kaeslers (Reid Bosward) Old Bastard har levererat förr, flera gånger, och lär göra det igen.

IMG_2459


Kaesler Old Bastard Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Rik och tät doft, eldig och kryddig, packad av svart frukt, körsbär och lätta hallon, kaffe och kanel, liten mynta och klart inslag av krävande mineral. Det finns en de fat, men den är samtidigt nyanserad med rökelse och köttiga toner, lite läder och torkade plommon. Visst finns det en del kirsch men absolut inte så det stör, den är på många sätt mer nyanserad än en modern & lyxig sydrhôneare. I munnen är den rik och bred med glad och ännu sprittande frukt, superba tanniner, silkiga och exakta med en underliggande kryddig ton. Packad med syrliga björnbär, hallon och röda körsbär, syrorna är vitala och rena, den är koncentrerad och rik men helt utan klumpighet eller sötfruktig inbalans. Svansen är kryddig och bred med kryddpeppar, lakrits och nejlikor, strålande längd och sandig eftersmak. Stort? Nja, men djävligt gott, dessutom har den en fin framtid.
Betyg:+++

Jag är kanske lite mer dämpad i bedömningen
den här gången, det känns som en del tid behövs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Men, det är in i helvete bra om man har ett hjärta som tål lite stress & skräckblandad förtjusning, intensitet och kraft är inte allt, komplexitet och kryddig finess spelar i alla fall andra (eller tredje) fiolen. Skitgott! Det sagt, andra åsikter finns trots alla gazillioner RPP och onyanserade Punkarhyllningar™.

-- Winepunker

Comments

Dellchen 2009, återbesök

IMG_2447


Det var ett tag sedan sist nu, men 2009 av Dönnhoffs
Dellchen imponerade tillräcklig redan vid första försöket för att kräva ett allra sista återbesök innan fokus hamnar helt på andra årgångar. Den är kanske inte i paritet med 2010, årgångsuttrycket och exaktheten parat med kraften är absolut värt 3+ men den exceptionella pizass man hittar ett år som 2010 dränks här 2009 av solmogen exotisk frukt och yvigt slammer. Det är primalt & larvigt gott men saknar den intellektuella skärpa 2010 bär med sig.

IMG_2448


Dellchen Grosses Gewächs 2009
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Strålande djup och läcker doft med utvecklad komplexitet, massor av gul frukt, frasig mineral och örtigt exotisk överton, ananas, passionsfrukt, gula plommon och grillad citrus med underbar flintig underton. Aningen örtig känsla, torkad basilika och limeskal, lätt vax och sprittande intensitet. Fenomenal! Rik och intensiv i munnen men exemplarisk skärpa för 2009, fin fruktmognad, liten snygg bitterhet, vuxen och packad med mineral. Den är lång, läcker, rabarber och flintkross i svansen, fullkomligt strålande med absolut allt man kan vänta sig av en högklassig Grosses Gewächs. Eftersmaken är stinn av citrusolja, kryddor och skiffer, detta är på absolut topp och snubblande nära stort.
Betyg:+++

Jag är förvånad, den har bättrat sig en hel del och blivit en av de absoluta vinnarna 2009. Samtidigt är det inget att spara på direkt, klart utvecklad ton på näsan som knappast lovar en lång och skön ålderdom. Drick upp och var glad om fler flaskor finns kvar, sedan siktar man in sig på yngre förmågor.

-- Winepunker

Comments

Adrastée 2009

IMG_2444


Ch9dP har varit lite av en favorit de senaste åren, 2007, 2009 (nja) och kanske främst 2010 har varit årgångar som veklingen gjort distriktet rättvisa. Mitt i smeten sitter Philippe Cambie, södra Rhônes egen inkarnation av Michel Rolland, superkonsulten som har sina flottiga fingrar i de flesta brygder som produceras. En hel del skit har han fått från amatörtyckarna, det klankas på utslätning och neutralt uttryck, en snuttifiering av distriktet som annars vinner så på primal och något oren klang.
Så, vad händer då om man släpper honom helt fri med enbart larvigt högklassig Grenache?
Adrastée är epitomet av vad Gambie & durvan kan uttrycka, det är precis vad karln eftersträvar.

Les Halos de Jupiter ’Adrastée’ Châteauneuf-de-Pape 2009
Les Halos de Jupiter, Châteauneuf-de-Pape, Rhône, Frankrike
Läcker doft med karamell, hallon och solmogna körsbär, finlemmad med dämpade fat och lite inställsamt uttryck, kirsch, kanel, rosmarin och ingefära, desutom liten, liten funkig skit. I munnen är den ren och perfekt definerad, silkiga tydliga tanniner, kåda & lakrits blandad med söta körsbär och hallon. Kroppen är eldig med anis och mineralsälta, svansen är kryddig och exakt. Här har vi Grenache perfekt & rent uttryckt, slimmat, modernt, gott & strålande väl sammansatt - men, ett aningens drag av anonymitet och manipulativ konstruktion finns där.
Nåja, gott som fan är det, men visst känner man Gambie simmandes i (de dyra) faten. Betyget är generöst, men jag måste kapitulera inför handlaget och den tekniska skickligheten.
Betyg:+++

IMG_2445


Ja, det är gott, visst är det snyggt och väl sammansatt och man kan inte klaga på fruktmaterialet. ’C’ är såld och jag själv har inget att anmärka intellektuellt, till och med tanninerna är superba och stylade. Men, det saknas personlighet, den är trots alla positiva drag utan riktig kärna av eget ’jag’. Jag känner mig kluven, det är sablar så gott men är samtidigt en flat fasad, lite lurad känner man sig allt, lurad men glad och nöjd...

-- Winepunker

Comments

Experiment i Napa

IMG_2434


Av alla nykomlingar på senare år i Napa’s elitserie har
Ovid nog imponerat mest, en konstruktion som börjar med David Abreu i vingården och slutar med Austin Peterson, massor av Andy Erickson och en liten skvätt Rolland i brygden. Upplagt för mycket poäng med andra ord, men samtidigt talar läget på Pritchard Hill och råmaterialet för något alldeles extra. Tidigare äventyr med storebror har varit mer än lyckade.

IMG_2433


Ovid Experiment A2.7 - 2007
Ovid, St.Helena, Napa, Kalifornien, USA
Ännu ungdomlig doft, fullmatad med lakrits, krossad sten och massor av svart frukt. Det finns en hel del cassis och örtiga övertoner, rätt eldig känsla men samtidigt med elegant rökig komplexitet, den är givetvis ett monster med sina 14,9% men den har ett snyggt underliggande uttryck. I munnen är den eldig, kryddig och solbakat rik, tanninerna är sandiga och seriösa, syrorna är på plats och kraften är imponerande men inte skrämmande. Packad med svart lyxig frukt och lite torkade örtkryddor ger den ett oerhört seriöst intryck, men, den saknar lite elegans - det är mer kraft & glädje än eftertanke och finess. Eftersmaken är tät och stinn av kryddor och lakrits, efter maten blir den lite i mastigaste laget trots perfekt balans. Den kommer nog att vinna en aning på lagring, men man skall nog inte ha den i källaren alltför länge. Tre/fyra år till nästa butelj skulle jag tro.
Betyg:+++

Det är mycket, det är gott, men det är absolut inte stort. Det är lite ’dark side of Napa’, en maffputte som utmanar den goda smaken men samtidigt smakar väldigt gott. Jämfört den riktiga
Ovid är det här yvigare men samtidigt mer omedelbart och inbjudande, gott och djäkligt kul.

Kostnaden för ett vin som detta är besvärande, på auktionen
nyligen gick ett trepack för en ansenlig summa. Tack och lov finns KKWine för oss med tunnare plånbok, en galen & glad dansk som mer än gärna langar godsaker till törstande Punkare.

-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011

IMG_2386


I OZ visar Victoria på progressiv styrka med svalare och lite mer vässade, aningen eurocentriska saker. Med rätt mikroklimat och lagom kreativt tänk poppar det konstant upp viner mellan
Beechworth och Mornington där elegans och nyansrikedom är allt annat än okända begrepp. En hyfsat ny spelare (well, tio år sedan start) är Jamsheed med Gary Mills i spetsen, en mångsysslare som efter en några års skumpig tur med Paul DraperRidge flyttade hem och började göra elitsyrah från de allra bästa lägena i Victoria. Med tillgång till frukt från både Warner (Beechworth Syrah) och Moonambel borde det gå att göra stordåd, ingen annanstans finns så aromatisk och klassisk frukt på den kontinenten.
Just det här vinet är från
Garden Gully i Great Western, mitten av staten. Stockarna är urgamla (runt 1890) med samma klon som Best's legendariska 'Bin 1', jordmånen är lera och järnrik sediment, skördad för hand, vildjäst med hälften hela klasar och macereration totalt i fyrtio dagar - enda tillsats är lite svavel för stabilisering, lagrad sedan tio månader på fällningen i några år gamla fat. Buteljeras givetvis utan klarning och filtrering, total produktion är i runda slängar 300 lådor. Alla korten är i favör...

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Härlig doft med kryddig primär frukt, björnbär och plommon blandas med blod & köttslamsor, komplexa rökiga toner blandas med talg, våt päls och eldig rikedom. Den har en klart parfymerad känsla, rosor & hyacint under frukt-massakern. Utan en enda (redovisad) droppe av Viognier lyckas de med allt, detta är hur läckert som helst. Skall jag vara kritisk känns de 14,5%:en i doften även om de är helt integrerade i smaken.
Superb i munnen, läckra syror med massor av skärpt och snyggt eldig sval svart frukt, sura körsbär och skogshallon. Den har massor av råbiff och slånbär inpackad i en härligt vild symfoni, lite kåda och dämpad mineralitet. Svansen har en liten själikg bitterhet ännu, men det lagras nog bort med några år. Detta är en underbar tolkning man annars bara hittar i norra Rhône (och Walla-Walla), kött, vilt och svartfruktig mineral i underbar kombination. Den har dessutom en framtid, hur ser detta ut om fem år? Har vi en potentiell storhet i källaren?
Betyg:+++

Uttrycket är fenomenalt, det har allt utom möjligen den ålder som krävs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Druvan är så känsligt hanterad att grabbarna i
Côte-Rôtie nog skall akta sig en aning, det är så bra att man bara måste lägga sig platt. Varför inte 4+?? Jo, 8% Viognier eller annat grönt krävs för en uppgradering - men de verkar ju ha tumme med andra lirare i närområdet, köp lite Rousanne från Rick och dra upp detta till en klockren 4+:are.


-- Winepunker

Comments

Felseneck 2010

IMG_2375


Jag var inte helt nöjd med
Felsenberg 2010 från Schäfer-Fröhlich senast, det kändes som årgången gick lite på tvärs med producentstil och uttryck. Men, när 2010 av systervinet Felseneck reades ut på Bolis var jag bara tvungen att köpa ett restlager i alla fall. Hur fel kan en GG från Nahe 2010 vara??

Felseneck Grosses Gewächs 2010
Bockenauer Felseneck, Schäfer-Fröhlich, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Läcker & rik doft med fruktmognad, massor av gul stenfrukt och citrus, toner av honung och flintkross. Den är både stram och rikt bred samtidigt, en underbar kombo av maffputte och sträng faster med hårknut i nacken. Efterhand utvecklar den parfym, lite syrén och dansanta örtiga toner. Magnifik! I munnen är den fullmatad och packad med mineral och aromatisk frukt, massor av krossad flinta och mango, citron & apelsinskal. Den är djup och krävande med en vuxet bitter svans, men samtidigt så rik och inbjudande att vem som helst faller pladask. Skitbra, men känns besynnerligt nog inte som en långlagrare.
Betyg:+++

Detta är seriöst, brådmoget men alldeles utmärkt i en betydligt rikare stil jämfört
Felsenberg från samma producent. Det finns en underliggande rikedom i detta som saknas i andra 2010 från Schäfer-Fröhlich jag provat, den är mer lik en 2009 faktiskt, rikedomen backar upp syrorna i dagsläget på underbart sätt.


-- Winepunker

Comments

Il Bosco 2004

IMG_2354


Man får
lite stryk när det gäller italienare av modernt snitt, jag är ganska liberal men ibland tvekar även jag på om riktningen är den rätta. När det gäller Italien & Syrah är jag mer än kluven, det funkar ibland men samtidigt finns samma underliggande problem som när det gäller Merlot. Har men inte handlaget och hjärnan slinter det alltför lätt när klimat och terroir jobbar åt ett annat håll, det bär lätt ned i diket med överkoncentration och brända fat.
Fast, ibland faller det snyggt på plats.
Tenimenti Luigi d'Alessandro har hållit på sedan 1967 (ett stort år på många sätt, Punk™, men knappast övrigt i vinvärlden utanför Sauternes), ledande i Cortona driver de produktion av Syrah i väldigt italienskt snitt utan att bli tungfotat eller klumpigt.

IMG_2355


Il Bosco 2004
Tenimenti Luigi d'Alessandro, Cortona, Toscana, Italien
Läcker och ganska komplex doft med klar utveckling, örtig, snyggt fatad och lite köttigt svartfruktig med sötlakrits och lätt blodstänk. Det finns en hel del mineralitet, kanel, anis och torkad rosmarin, snygg och harmonisk med aningen rökighet, den har ett radikalt annat uttryck jämfört den stumma uppenbarelsen för drygt tre år sedan. I munnen är den perfekt balanserad, fina silkiga & prominent sandiga tanniner och kryddig kropp med lätt mineralsälta och dämpat solmogen svart frukt. Det finns en underliggande vild ton av torkat kött och rötter, roligt och ganska vågat. Det är på det hela taget kul & snyggt, men det saknar samtidigt den parfymerade ton jag vill ha i högklassig Syrah - den är inte en Côte-Rôtie, men försöker heller inte vara det. Il Bosco är bara solid Syrah med landskaraktären i förgrunden.
Betyg:++

Detta är rätt bra, eget, italienskt och uttrycksfullt men saknar det där som alla högklassiga Syrah bara måste ha - ett litet inslag av syrén & hyacint. På många sätt är det precis vad man kan förvänta sig, det är som en
Magari utan larvet och all fet Merlot. Med beröm godkänt, men absolut inte strålande.

-- Winepunker

Comments

Cuvée William Deutz 1995

IMG_2340


Några galet högklassiga humrar krävde speciell behandling dryckesledes, den sista buteljen av en favvoskumpa fick sätta livet till. Det riktigt sköna med
William Deutz är att den tilltalar både kännare och amatörer, den är skärpt & rakryggat vässad men har samtidigt rikedom och generositet nog för en otränad gom. Det finns ofta en liten tanninstruktur i vår gode William, en vuxen och krävande flört mot lättare rödvin om man är vaken när man provar.

IMG_2339


Cuvée William Deutz 1995
Deutz, Champagne, Frankrike
Underbar doft, lätt brödig med strålande utveckling, närmast perfekt mognad, smörad brioche och torkade persikor, lite mjölkchoklad med cremè-brûlée, blommig parfym och nötter, apelsinskal galore och en liten rödfruktig känsla ovanpå grillad citrus och mineral - lite kul kanel och aningen Ingrid-Marie till och med, alldeles magnifik. I munnen är den perfekt avvägd, rik med gräddiga syror och kryddigt len kropp, liten kul strävhet & absolut perfekt mousse, packad av citrus & nötiga toner, liten sexig bitterhet och en lång underbart äpplig svans. Dosagen är under kontroll, den har absolut allt, en riktig tour de force som uttrycker precis allt Champagne egentligen handlar om. Kudos!
Betyg:++++

Helvete vad bra detta är, det är utan tvekan den bästa
Deutz jag provat - makalös rosé inräknad. Den är fullkomlig, varenda liten skruv är precist passad och åtdragen med larvig precision. Gudinnan sitter mitt i rummet och håller låda, gyllengul hårman utslagen över hela ryggen och med ett överlägset fnitter dominerar hon rummet totalt. När jag kryper till sängs framåt midnatt är hon fortfarande i gasen, det är inte ofta hon är så här publik och exuberant.

-- Winepunker

Comments

Brancaia Il Blu 2004

IMG_2338


Jag har taskig krama just nu. Inte nog med att det skiter sig på alla plan utanför vinsfären, jag åker dessutom numera på de mest udda skador i vinerna som korkas upp. Fulkorkad Champagne, TCA galore i portvin och en skum klump som såg ut som en hårig vinägermoder i en disktrasesmakande Merusault var bara början. Den här kvällen kulminerade i en ättikssyrastinn
Giaconda Warner Vineyard 2004, en normalt spektakulär storhet förstörd intill oigenkännlighet. Men vill bara gråta (och öppna en öl)!

Skam den som ger sig, bara att gräva vidare i källaren och hitta något vettigt...
Så, den har provats förut, lovande givetvis men det finns samtidigt alltid en rädsla för dessa moderna italienare. Blir det något eller tar ek och koncentration över i en virvel av bitterhet och grova fat?

Brancaia, Il Blu 2004
La Brancaia, Toscana, Italien
Solbakad doft, kryddig med lakrits, läder och kanel, kaffe och bitter choklad. Den har en del trätoner i förgrunden, ceder och mullrande Merlot backar upp all Sangiovese, visst är den porrigt modern men samtidigt har den alla italienska markörer på plats - sura körsbär trängs med kryddor och rostade aromer. Den utvecklar lite besynnerligt rökiga toner efterhand, brinnande trä och grillkol.
I munnen är den sträv, kärv med närmast piemontesiska tanniner, körsbärssur känsla, sandig och prominent bitter, snyggt fatad - eken har krupit in fint i frukten de senaste två åren. Merlot & Sangiovese har dessutom gift sig utmärkt och faten är i absolut schack. Det är gott, snyggt, modernt och Italienskt, men samtidigt lite charmlöst och vresigt i svansen. En efterhängsen grovhet drar ned betyget.
Betyg:++

Den har inte utvecklats på det sätt jag hoppats, charmlösheten finns kvar trots att fat och frukt harmonierat fint. Den lite brända övertonen pekar på aningen valhänt ambition. Varför inte bara slappna av lite och låta frukten spela första fiolen? Visst har Sangiovesen krupit in snyggt i all Merlot men det rockar inte riktigt, det finns en gnagande känsla av torrhet och bittert skev struktur. Den känns lika sträng som
Beatrice Axelsson, min lärare i årskurs ett till tre där i mitten av 70-talet…

-- Winepunker

Comments

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010

IMG_2319


Jag
avskyr egentligen vit Rhône, ibland kan en och annan vettig årgång av Sterimberg tolereras men kombinationen av låg syra och vaxig känsla blir helt enkelt för mycket i Punkarns gom, en fundamental & oförlåtlig snedtändning. Men, när man vågar köra racet med enbart Rousanne kan det ibland fungera utan den minsta anmärkning. Just Cuvée du Vatican har visat framfötterna tidigare med sina vita alster, man lyckas fint med syrorna på ett sätt som annars är ett allvarligt problem. Här har vi en en ren & vital stämma, en stark röst med vilja och auktoritet.

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Härlig doft, utvecklad med massor av gul stenfrukt, melon, aprikos, äppel- och citrusskal, ganska exotisk - ananas & mango - med lite vax och harts men samtidigt med skärpa och exakthet, syrliga dofter sitter som en smäck. Egentligen har den allt, personlighet, rikedom, komplexitet och lite dämpad fat i bakgrunden, skitsnygg och expressiv. I munnen är den skärpt med vässade syror, citrusskal och nyanserad vax & harts, liten ton av sommaräpplen, men den känns absolut inte oxidativ, enbart komplext gulfruktig & läcker. Svansen är kryddig och fet med en del kåda och näver, eldig och komplex svans med lite rosmarin och en hel del mineral som matchar all citrus. Det är gott, balanserat och riktigt seriöst i modern & kompromisslös stil. (100% Rousanne)
Betyg:+++

Jag får fundera, men jag tror att det här är den
bästa vita Rhône jag någonsin druckit, exakta syror och prefekt vässad citrus med bredd och härlig komplexitet. Det finns närmast Burgugndiska drag i den här kompositionen, fat, fett & citrus i strålande kombination. Kudos!

IMG_2318

Vad äter man till detta då? panko- & cashew-friterade tigerräkor med mango & gurksallad och lite chilli-majjonäs kan kanske funka? Jodå, det rockar.


-- Winepunker

Comments

Colombis 2009, återbesök

IMG_2302


Isabel Ferrandos klingande rena Grenache har presenterats förut, övriga fakta är överflödiga. Grenache går att hantera på radikalt olika sätt, med samma nivå på kvaliteten går det att visa på många facetter av dess karaktär. Från solbakad och bred med oförställd glädje till den varma dansanta elegans vi hittar här. Dessutom tittar oftast terroiren lättsamt och naturligt fram genom hallon & alkohol, få druvor kan bära mark och klimat som Grenache (släktingarna som klarar det är Pinot Noir och Nebbiolo, alla tre talar samma språk men med olika dialekt liksom).

Colombis 2009
Domaine Ferrando (Domaine St. Préfert), Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Djup doft av hallon, röda körsbär, mineralitet och oförställd vinglädje, fina torkade örter och härlig pinot-lik symfoni av röd frukt & lätt skogig undervegetation. En liten antydan till lakrits & godis, söt hallonkola med salmiak, rosmarin och vått grus. Skitläcker med all ungdom och ystert sprittande aromer, man vill bara skratta. I munnen är den snyggt eldig, packad med solmogna hallon & syrliga körsbär, perfekta silkiga tanniner och en del nötiga toner, texturen är fet med dansant frukt och elegant viftande svans. Den är utpräglat feminin med dämpat finstämda kryddiga toner i avslutet, lång eftersmak med fräscha röda bär och mjuka komplexa kryddor. Ge nästa butelj kanske fem år, bara för att se var den tar vägen.
Betyg:+++

Det här är ett ”slappna av, drick och tänk inte för mycket”-vin, det talar nästan bara till den nödtorftigt maskerade grottmänniskan man egentligen är, man grymtar, dricker och blir primitivt glad. Den är så ren, så enbart.djävla.grenache utan larv, utan fat, skärpt Mourvedre eller annat som stör upplevelsen. Det är en ton, en hög, ren och vibrerade klar ton av druva och terroir i helt avskalad förpackning. Oförställd glädje i en flaska.


-- Winepunker

Comments

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008

IMG_2301


Jag gillar inte
Larry Turleys saker, i alla fall inte de som producerats under det egna namnet. Självklart föll jag som alla andra för Frog’s Leap, vineriet Larry grundade tillsammans med John Williams de första åren under 80-talet, med sina egensinniga pastischer på etablerade storheter i Napa - men där tog det tvärstopp. När Larry startade egen låda och fokuserade på Zinfandel (och lite Petite Syrah) under första halvan av 90-talet blev resultatet ett helt annat. Med galen koncentration, tokiga alkoholnivåer (jag minns en tidig sak på över 17%) och en hel del restsocker tilltalade han väl amrisarna (mycket ParkerPoäng™ under åren blev det) men liknar i mitt tycke mest nidbilden av en söndervinifierad mutant med ena foten i starkvinsträsket. Fram till ’95 var systern Helen Turley vinmakare, det i kombination med trenderna under hela 90-talet kan förklara en del av det lite skruvade uttrycket.
Alla gånger jag provat
Tofanelli, 101 & Hayne blev det enbart förströdda noter om grovhet, inbalans och melasspackat kaffesump - de har varken varit speciellt roliga eller goda, enbart trubbigt våld mot huvudet och cymbaler i öronen. De lite enklare cuvéerna som Juvenile lider av samma sjuka, närmast porriga och syltiga kan de kanske vara goda i enstaka glas men blir snabbt kladdigt besvärliga i munnen. Jämfört andra elitproducenter som Ridge & Seghesio är det enbart klumpigt. Visst, Zinfandel har ju sina sidor men vi vet att det går att hålla ihop paketet till något snyggt bara man vill.
Försök med vita viner är inte skoj heller, visst kan man se kvaliteten & ambitionen bakom uttrycket men de är för katten inte ihopsydda som vita viner skall vara. Låga syror, burkmajs och mastigt oljig känsla, massor av alkohol toppat med rostade fat är inte mig grej direkt.

Men,
så dyker det upp något snett från vänster och sätter en buckla i skrovet av fördomar. Moore ”Earthquake” Vineyard var radikalt annorlunda mot allt annat, strukturerad som en modern Châteauneuf med sprittande glädje och bra skärpt balans fick det i alla fall mig att se ut som en fågelholk. Att det var en Turley kändes helt obegripligt, den var ju för tusan snygg. Så, en jämförelse med en sex år yngre broder högg jag på direkt när chansen dök upp.

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Californien, USA
Solmogen doft, packad av körsbär, lakrits, hallon och lite kåda, det är nästan så det dyker upp macchia/garrigue och en del anis. Den har bra frächör och yppig glädje, all alkohol (15.8%) är snyggt invävd i den fruktiga & kryddiga strukturen. Det finns klara paralleller till en fint stoppad Ch9dP, till och med mineraliteten finns på plats men samtidigt avviker den med viss mynta & lite kul (?) ton av linement, rödbetor och nejlikeolja. I munnen är den tät, solbakad med fint definerade syror och fina sandiga kakaolika tanniner, körsbär och lakrits, lite salmiak och rosmarin med fin rakryggad kärvhet. Svansen är aningen sotig, lätt eldig med skalbitterhet och massor av sura körsbär, eftersmaken lite snyggt bitter med solbakade men absolut inte brända drag. Det är gott, snyggt och väl sammansatt, kanske lite tung i gumpen jämfört 2002:an men samtidigt med bättre och seriösare tanniner & kryddor. Mot slutet av flaskan känns den kanske aningen svårsmält, men med en bit ost slinker den ner utan problem. Det får bli 3+ i alla fall, men betyget är knappt.
Betyg:+++

Man måste sätta sin fördomar i skottlinjen ibland, det är alltid nyttigt att få självklara sanningar ifrågasatta och motbevisade. Använda ord som elegant i det här sammanhanget är helt fel, det är givetvis fullmatat med gasen i botten & lite lagom hemtrevligt trubbigt våld mot skallbenet men samtidigt med känsla, lyhördhet och balans. Det är svårt att tänka sig helt
ren Zinfandel tekniskt bättre än så här, blandar man den med lite uppstagande andra druvor får man ett helt annat djur givetvis. Detta är essensen av druvan, själen, väl hanterat med en underliggande komplexitet & primal glädje, faktiskt mycket svårt att anmärka på, gott & begripligt för alla med huvudet påskruvat. Vi är väldigt långt från Tofanelli, väldigt, väldigt långt...

-- Winepunker

Comments

Pagos Viejos 2005

IMG_2290


Fick man
stryk för en italiensk modernist får man väl bomber i brevlådan för en spansk dito. Artadi bryter mot alla traditioner och gör nyskapande och påkostade godsaker i närmast avantgardistisk stil. Vinerna är franskinspirerade, rena och lite flörtiga mot internationella bedömare men samtidigt med ryggrad och stramhet nog för att falla liberala traditionalister på läppen. Jag gillar detta, men har samtidigt lite problem med typiciteten, något jag får diskontera på min egen oerfarenhet snarare än ett problem med vinet. Skall fan klaga på modern Rioja när jag inte vet hur modern Rioja skall smaka, jag har knappt hundratalet modernister under bältet så det vore förmätet att fälla dom med så lite erfarenhet.

Pagos Viejos 2005
Artadi, Rioja, Spanien
Läcker doft, snyggt & sammanhållet fatad med kryddiga komponenter och dämpad svart & röd frukt, lite lakrits, blodstänk, rökelse och finstämda kaffetoner. Efterhand utvecklar den hyvlat ädelträ, nästan ceder, choklad och söta röda körsbär, den är komplex men samtidigt utan riktig vektor - god och enormt välgjord men saknar adress liksom. I munnen är den rakryggad och rik, bra silkigt sandiga tanniner med toner av kaffe och lite eldiga röda vinbär, faten finns tydligt där, men är stilrena och fint uppbackade av röd & svart frukt. Det är oerhört seriöst men saknar lite ursprungskänsla, svansen är snyggt balanserat eldig med fin matvänlig bitterhet. Gott, snyggt, nyanserat och väl sammansatt. Avsaknaden av ursprung får tillräknas Punkarn snarare än vinet, det är personlig men svårplacerad. Betyget är snålt, hade den talat bättre spanska hade det blivit 3+ alla gånger.
Betyg:++

Det är gott, snyggt och vuxet med köttvänlig struktur men jag fattar inte vad det kommer ifrån. Den här gången blev det en halvblind sak i kamp med sex andra viner, alla klassiker. Jag listade till slut ut vad som var i flaskan men resonerade mest genom uteslutning, inget annat passade in alls så den ”modena spanjacken” blev kvar sist.
Defensiv seger liksom, borde de inte kunna uttrycka något mer än ”bra skit”??

-- Winepunker

Comments

Reynvaan In The Rocks 2010

IMG_2263


När jag dricker en väl sammansatt och uttrycksfull Syrah samjäst med några klasar gröna druvor inser jag att det nästan räcker med det, jag behöver inte få ut mer av livet så länge flaskan inte är helt tom.
Côte-Rôtie, Beechworth (flera gånger), Canberra District, Santa Rita Hills och Columbia Valley står alla för sin egna tolkning av denna grundbult i vinvärlden. Cuvéen är lika viktig som den klassiska bordeauxblandningen men den tycks kräva mer av klimat & terroir för att få just den där lite skitiga & saftigt köttiga stilen och samtidigt visa på en floral och expressiv doft. Man lyckas lite varstans utanför moderlandet men alltför ofta vågar man inte hålla igen tyglarna tillräckligt för att stämman skall bli nog hög & klar. Det känns som man måste vara lite mer lagd åt Bourgogne snarare än Bordeaux i tankesättet för att tonerna skall bli de rätta, kraften är förstås viktig men saknas skärpan blir det alltför lätt bara en väldigt god flaska fruktplump.

Verkligen kämpa mot bättre Côte-Rôtie kvalitets- och stilmässigt kan väldigt få dock.
Enstaka trollkarlar i Australien klarar biffen, någon slinger från Schweiz och några få i Kalifornien även om stilen då normalt börjar dra åt ett helt annat håll. Men, på senare år har utmanare börjat spänna musklerna, från Washington State har en lätt porlande bäck av strålande väl sammansatta samjästa pärlor visat sig. Av det jag själv provat har mindre delar av Charles Smith's sortiment visat sig vara riktigt vässat och stilrent, det finns andra förstås, Cayuse lyckas nästan med det exakta uttrycket likaså. Men, den som hållit den absolut högsta nivån i klassen "Côte-Rôtie hommage utan direkt risk till förväxling" (eller?) är nog Reynvaan.

Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läckert anslag med köttslamsor och fårtalg, snyggt parfymerad och vild med tät svart frukt, plommon & björnbär, massor av komplexa kryddor. Den har egentligen allt, blod & hyacint dominerar, stenkross med lite lakrits & oregano i övertonerna. I munnen är den rökig och djuriskt vild, tät med lakrits, torkade örtkryddor och råbiff. Den är helt underbar, kroppen sotigt skitig och samtidigt örtigt floral, den har lite lagom svala drag i svansen. På många sätt är detta ganska likt en Côte-Rôtie, men samtidigt inte, det är ett helt eget djur som uttrycker druvorna med absolut gehör. Eftersmaken är kryddig, tät och ännu ungdomlig. Den är skitbra idag men har fantastiskt mycket mer att ge, det är en seriös spelare som kommer att bättra sig under minst ett decennium.
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, den kan ställa sig rakryggat upp mot alla utom de allra bästa från
Côte-Rôte (Guigal vill säga) vilken dag som helst i veckan. Stilen är personlig och annorlunda, men kvaliteten är på absolut nivå med samma kraft och personligt uttryck. Skitgott på alla plan! Kudos!

(Vinopia gör den tillgänglig i Sverige, överpris givetvis eftersom privatimport krävs men var gör man inte för konsten ??)

-- Winepunker

Comments

Gaisböhl 2009

IMG_2253


En inte hundraprocentig upplevelse med
Idig nyligen fick mig att vända näsan mot tryggheten själv. För mig började resan med torr Riesling via kusinen till Gaisböhl, Ungeheuer 1997, sedan dess är Bürklin-Wolf en riktig snuttefilt i Casa Punk. Faktum är att Bürklin-Wolf är kanske den producent utanför Nahe med absolut bäst konsistens, högst lägstanivå och snyggast hantering av årgångsuttryck.

Gaisböhl 2009
Dr Bürklin-Wolf, Grosses Gewächs Monopol (butelj 1232), Pfalz, Tyskland
Underbar doft, massor av ren mineral, flintkross och floralt parfymerade övertoner, hyacint & dyr parfym. Det finns en del exotiska toner under all citrus & gula plommon, kanske omogen mango och passionsfrukt, den är rik och bred. I munnen är den rakryggad och exakt med höga syror och fantastisk ’09-frukt, citrus och galet med mineral, den är förvånande stram och seriös med tanke på året, den känns väldigt viktig med ett litet, litet strängt drag. Eftersmaken är packad av krossad sten och limesezt, liten spritzig känsla, så krispig och klingande att man bara vill gråta. Alldeles fenomenal, fast i väldigt annan stil än systervinet Pechstein. Superb!
Betyg:+++

Det är bara
gott, klassiskt och rent med druvan i absolut fokus. Jag kanske föredrar Pechstein stilmässigt men när Gaisböhl blir så här är det bara att kapitulera. Dessutom är 13,5% alkohol förrädiskt väl inbakat i vinet, inte den minsta puff av eldighet hittar fram, något som ibland märker Gaisböhl en aning (minns 1997, direkt alkosöt).

-- Winepunker

Comments

Dedicato a Walter 2007

IMG_2252


Få viner är så avskydda i bolggsfären som
Bolgheri. Med enbart franska druvor, en kopia med sydländska drag som provocerar de rättrogna alldeles tokmycket, verkar det vara ett rött skynke för amatörtyckarna. Själv gillar jag Bolgheri generellt, inte för typiciteten (även om den finns där tämligen tydligt) utan för den absoluta kvaliteten. Lyckas Gaia med sin Camarcanda borde Allegrini lyckas med sin Poggio Al Tesoro, alla tidigare försök har visat på absolut skärpa och exakthet, ett år som 2007 borde vara tämligen vettigt om korten landar som man kan hoppas.

Dedicato a Walter 2007
Poggio al Tesoro, Bolgheri, Toscana,Italien
Tät och ganska köttig doft med massor av körsbär, anis, rökiga fat, flintkross och en hel del aristokratiskt parfymerade drag, choklad och rökelse, läder med en del pyrande björkved och rosmarin. Visst finns där en del klassiskt gräsiga drag men bara i bakgrunden, den är dominerad av dyra kryddor och inte av örtighet. I munnen är den bestämd och bred med mineralsälta & massor av aromatisk kåda, lätta nyanserade fat, tjock av svart frukt men samtidigt med pigga syror och en hel del komplexa kryddiga & skogiga toner. Detta är mycket seriöst, betydligt bättre än både ’05 & ’06, renhet och kraft i ett härligt paket. Men, det är inget för den hjärtsvage, tyngden och intensiteten kan skrämma alla de som bara dricker Frappato & anemisk Pinot.
(100% Cabernet Franc)

Betyg:+++

Detta är djävligt gott, doften är intensiv och strukturerad på ett sätt som Bordeaux ofta bara kan drömma om, smaken är expressiv och rik med okomplicerat och primat uttryck. Varför klaga på detta? Visst fins faten där men de är absolut integrerade och perfekt inpackade i vinet. Fjollputtarna som bara sniffar på Nerello och kvasimogen Pinot skall hålla sig borta, men har man lite hår på bröstet och muskler på överarmarna är det bara att öppna foderluckorna och tanka. Gott & redigt, intensivt och välgjort med så mycket
Bolgheri man nu kan packa in i ett vin (det vill säga mindre terroir än en typisk Etna Rosso men mer än en generisk Napa). Alldeles utmärkt, och den kommer att bli bättre med ytterligare några år på rygg.

-- Winepunker

Comments

Domaine de Cristia 2009

IMG_2250


Värmen och
Weber kräver godsaker med mycket Grenache, Ch9dP Domaine de Cristia har några många år varit en stapelvara i Casa Punk™, en solid och sötfruktig maffputte med definierade syror att matcha de kremerade köttslamsorna med. Jag har alltid känt mig bekväm med vinet, trygg att årgång & terroir är normalt tveklöst uttrycket i expressiv anda. Men, 2009 fick mig att tveka en aning senast.

Domaine de Cristia 2009
Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv och uttrycksfull doft med skogshallon, jordgubb och krossade körsbär, en del kåda & harts, rosmarin och lakrits, bra djup & bredd, snygga fat med lite fudge och parfymerad karamell. Den är inbjudnande och läcker, skärpt med massor av söta kryddor. I munnen är den packad av sura körsbär, skogshallon och eldig krydda, tallbarr och kåda, lite karamell och en hel del aromatisk parfym. Den är ren och snygg med massor av perfekt mogen & kryddig frukt, men, den är samtidigt aningen klinisk. Den är intensiv och omedelbar men tyvärr väl polerad och helt utan funk & våt päls. Gott, men saknar den riktiga personliga touchen, ett galet bra industrivin liksom.
Betyg:++

Gott, välgjort & mycket lättillgängligt, men tyvärr en aning
tråkigt, en oförlåtlig synd när det gäller viner över 250:-.
Man måste kapitulera för fruktkvaliteten, absolut mognad och perfekt utveckling men tyvärr är det kliniska draget dominant. Man saknar bullret, larmet & funket i 2007 och syrorna & glädjen i 2010, det här paketet är gott men tyvärr lite ointressant.

-- Winepunker

Comments

Idig 2009

IMG_2249


Det har blivit mest Nahe senaste tiden, mitt älskade Pfalz har hamnat på undantag en aning under spärrmattan av strålande viner avfyrade av herrar Dönnhoff, Schönleber & Fröhlich. Så, kanske dags för återbesök hos en av de som lärde mig att uppskatta riktigt torr Riesling för sådär femton år sedan.
Senast Idig 2009 korkades upp var jag lite tveksam.

Idig, Grosses Gewächs 2009
Riesling Grosses Gewächs, Weingut A Christmann, Pfalz, Tyskland
Gulfruktig och aromatisk doft med plommon, mango och ännu en hel del babyfett besynnerligt nog. Päron, gräs och aromatisk exotisk frukt dominerar tillsammans med skiffer & krossad sten, mineral galore parat med en udda ton av rökelse och parfymerad humle, närmast vildjäst känsla. I munnen är den mineralstinn & rik, bred med massor av citrus och samma aromatiska parfymerade toner, som en 20% Pinot Gris tvingats ned i brygden. Kroppen är en kombination av krossad kiesel, tvål och ananas, omogna päron och en del limeskal. En liten alkobitter ton i svansen stör tyvärr, den är välgjord men känns lite atypisk med alla blommor och aromatik.
Betyg:++

Den är rätt märklig, känns knappt som en Riesling även om syror & mineral är på plats. De exotiska och parfymerat kryddiga dragen gör den fasligt egen, Idig mår nog betydligt bättre svalare år. Kikar jag i gamla noter visar sig år som 2004 & 2005 vara riktigt vässade, exotiska i typisk Christmann-stil men fortfarande med skärpa och nerv - 2007 & 2009 upplevs i jämförelse lite klumpiga.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007

IMG_2246


Vissa årgångar skall man vara försiktig med även från OZ, blir klimatet för hett avstannar mognaden och besynnerliga själkiga och örtiga toner blandas med bröksvart frukt i en ohelig blandning. Speciellt South Australia har haft sina problem under 2000-talet, svalare regioner som Western Australia har klarat de senaste decenniets värmeböljor och knasiga torka/nederbörd betydligt bättre än solstekta McLaren och Barossa.

IMG_2247


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, massor av kanel och kardemumma, läcker svart frukt i förvånande sval stil, lite örtiga övertoner med kåda och parfymerade drag. Visst finns där en hel del fat & anstrykning av vanilj men det är absolut innanför rågången, den har lite känsla av karamell men samtidigt en snygg renhet i frukten, lite kul stenkross toppar upp. I munnen är den rik med tät svart & röd frukt, snygga fat och lite rostade toner. Tyvärr är syrorna lite aggressiva, aningen skarpa gentemot frukt & örtiga drag. Svansen är kärv, slånbär och kärniga sura körsbär, viss bredd men samtidigt en kådig kärvhet som ger ett aningen ogint & vresigt intryck. Den är god, men samtidigt absolut den sämsta av de Amon-Ra jag provat, glädjen saknas helt även om den är förhållandevis väl sammansatt. Kanske lite tid i källaren kan göra skillnad men jag tvekar, syrorna känns alltför dissonanta.
Betyg:+(+)

Årgången är rätt knepig, mycket hastigt mognad frukt i slutet av februari efter en värmeknäpp ställde till det med den fysiologiska utvecklingen. Många 2007:or lider av samma problem som 1989, 1993 & 2003, hetsmognad och konstiga syror i skev balans.
Den inbyggda lite slanka strukturen kan kanske tilltala de som är rädda för alltför hög koncentration och mogen frukt, men detta är inte på den nivå man kan kräva & förvänta sig trots förhållandena, den är inte helt balanserad faktiskt.

-- Winepunker

Comments

Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2010

IMG_2245


Margaret River kan hantera klassiska druvor med bravur, speciellt de vita med Chardonnay i spetsen lyckas man hantera i absolut världsklass. Kikar man på ett vin som Leeuwin Estate Art Series Chardonnay inser man att storheten finns där, inbäddad och vässad med samma skärpa och definition som de allra bästa från froggarnas rike.
Men,
Leeuwin är ingalunda ensamma, en kader av likasinnade samsas i Maragrets magra jord och har utvecklats på samma progressiva sätt de senaste dryga decenniet sedan jag & C var där sist.

Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2010
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Skärpt gulfruktig doft med massor av mineral och snygga fat, drag av citronskal och kvitten, flintkross i mycket aristokratisk och eurocentrisk stil. Lite bladiga toner utvecklas efterhand, omogen ananas och liten, liten mynta (?!). I munnen är den exakt, ren med perfekt hanterade fat, strålande syror och en liten fet nötig ton, bara aningen exotisk med mineral och skiffer i förgrunden. Svansen är krävande och ännu oförlöst, limeskal och flintkross i eftersmaken. Skitgod och lovande, vansinnigt lik en Puligny måste tillstås.
Betyg:++(+)

C’s resonemang är härligt. ”Den är fransk, säkert Bourgogne, troligen Puligny men med gardering på någon fatofil från Chablis, nehej, inte de!? Då är det från Maragret,
Leeuwin eller Voyager får det väl bli…”
Det är få som är kallade och färre som levererar, Chardonnay i den här stilen hittar man inte ofta utanför moderlandet men ibland blir det läskigt bra. Om en tre/fyra år har vi en självklar 3+ i förrådet. Fan, de har skärpt sig de senaste åren där nere i OZ.

-- Winepunker

Comments

Idus 2009

IMG_2244


Spanien är föremål för
en evig debatt, är det bara överkoncentrerade och brökfatade monster som samlar Parkerpoäng™ eller viner i sin egen stil med personlighet som kräver respekt och tanke?
I
Casa Punk™ har betyget lutat år ’personlighet’ men just Priorat har varit lite på skitlistan, ofta med besvärande brända toner och knepig bitterhet har distriktet visat på en tvehågsenhet. Ibland visar det däremot på absolut världsklass, Clos Mogador är en svårslagen favorit.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Intensiv doft med plommon, vinteräpplen och massor av söta körsbär, snygga fat & kåda, eldig och rik med definition och stenkross, en hel del kryddor, rosmarin och kardemumma, lite kanel och torkade nejlikor. Drag av choklad och kirsch. Den är väldigt typisk men med ovanlig intensitet och öppen karaktär. I munnen är den bred & rik, packad av mineral, stenkross och bitter choklad. Den är driven av körsbär, slånbär och lite intressant själkiga toner, krävande och seriös med strålande tanniner. Det finns en liten oroväckande bränd ton i svansen, en över-koncentrerad känsla i avslutet, inget som stör men det är nog inget lagringskprojekt med tanke på fruktmognad och vidöppen struktur. God, redig och väldigt typisk.
Betyg:++

Det är inte illa, lite väl burdust men samtidigt med en härlig
vilja och glädje. Inget finlir direkt men med absolut hängivenhet till distrikt och terroir. Jag tror på många sätt detta är precis vad Priorat är, detta är det exakta uttrycket, drick ungt och baxna inte för alkohol och mineralitet. Gott? Jajjamen! Stort? Aldrig!

-- Winepunker

Comments

A la Gloire de mon Grand-Père 2010

IMG_2234


Nyligen provade AuZone
Bosquet des Papes Cuvée Grenache 2000 (ej bloggat, för mycket att göra), samma vin som detta men under annat namn. Vinet var alltför gammalt med uttorkad & kärv struktur, tomatketchup i doften och grov avslutning. Jag har en känsla att rena Grenache från Ch9dP skall konsumeras ganska unga på de hela taget, vissa storheter undantaget förstås.

A la Gloire de mon Grand-Père 2010
Bosquet des Papes, Chaâteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rätt läcker primär doft med kåda, macchia/garrigue, massakrerade körsbär, björnbär och skogshallon. Det finns en underliggande fruktfetma, perfekt moget råmaterial med absolut kvalitet, lakrits och en del florala övertoner, hyacint och rosor och en antydan av nyhyvlad teak. I munnen är den rik, fruktren och packad med körsbär, kirsch, kåda och rosmarin, den är läcker men svårbedömd i sin ungdom. Det finns en kärvhet i botten, bra sandiga tanniner med en lite uppstudsig framtoning, frukten är vässad, syrorna hyfsat skärpta och en underliggande komplexitet väntar på att blomma ut. Gen den lite tid så blir det nog bättre, men, den har ett lätt tillrättalagt drag. Den känns polerad och väl stylad för min smak, helt utan funk, man blir lite manipulerad. Man måste säga att Robbans 98+ är mycket förvånande.
Betyg:++(mycket tveksamt +)

Det är inte illa men upplevs kanske aningen plastikopererat,
det har på andra håll knystats om Cambies utslätning men just nu känns det mest som en tidsfråga. Det här kommer att bli bättre i alla vektorer, om det orkar upp till 3+ får framtiden utvisa men jag är klart tveksam.
Att Wine Advocate satte 98+ på detta är helt perverst, tvångsmässigt önsketänkande minst sagt.

-- Winepunker

Comments

Dellchen 2010

IMG_2233


Jag bara måste tillbaka till
Dönnhoff, kanske den bäste av dem alla. Visst, Keller och Bürklin-Wolf ger en hel del vilket anständigt år som helst, men när det verkligen gnisslar presterar Helmut som ingen annan. Ta ett år som 2008, med drag av 2006 fast i mer dämpad stil lyckas Helmut helt utan anmärkning. Ingen annan har samma handlag, samma finkänsliga hantering av druvmaterial och absoluta hängivelse till terroir och ursprung.
Man kan säga att förväntningarna kring
Dellchen 2010 var ganska uppskruvade…

Dellchen 2010
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Underbart sprittande glad doft med citrus, limeskal och mineral galore. Man hittar både musselskal och persikor, aningen rabarber och liten parfym med antydan till gröna blad. De gröna tonerna kommer att försvinna inom ett halvår, var så säker. I munnen är den är perfekt sammansatt, rakryggad med rikedom och vansinniga syror, skärpta som rakblad men samtidigt i perfekt harmoni med frukt & struktur. Helt enorm med citronkarameller och flintkross, nässlor, basilika och ananas i svansen, komplex trots ungdom och all inbjudande frukt. Detta är precis allt en Riesling vill & kan vara, det är idag fullständigt strålande, om ett eller två år är det med säkerhet stort.
Betyg:+++(+)

Årgången är exceptionell, vinet närmast obscent bra med syrorna och exaktheten uttryckt i perfekt ackord. Den här gången har Helmut, häxmästaren av Nahe, lyckats få till sin
Dellchen till och med bättre än 2007 & 2009. Här har vi precis allt, absolut skärpa och samtidigt följsamhet med bredd & rikedom, hur djävla bra som helst helt enkelt. Riktigt djävla gott skit! Tänk att detta reades ut av Bolis mot slutet, att publikum inte fattar vad de skall köpa?! Ibland känner man sig som Strindberg, det är verkligen synd om människorna…

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

Taberner N° 1 - 2006

IMG_2210


Så var det den där
debatten om Spanien, stylat & trist eller välgjort & personligt? Huerta de Albalás Taberner har provats flera gånger förr, stadigt på väg mot något rätt lyckat bara faten kan krypa in i vinet och låta blommor & blod spela fritt. Vinarskallen beskrev vinet en gång som ”vaniljsauterad bacon”, kanske en överdrift men faten var lite av ett problem i början av parabeln.

Taberner N° 1 - 2006
Huerta de Albalá, Cádiz, Spanien
Intensiv doft, massor av svart skärpt frukt och lyxiga, prominenta men snyggt hanterade fat, lite macchia, mörk choklad och en rejäl dos charkuterier. Det finns en del svala blommiga toner med blodstänk också, råbiff & rosor, hallon & nyslaktat får, allmänt läckert uttryck av druvan. I munnen har den exakta och väl definierade syror, massor av röda bär, hallon och sura körsbär med en del kåda, rosmarin och rökt känsla. Den är superb, svansen är pepprig och fylld av torkade örter, liten snygg bitterhet gör den vuxen och personlig. Den känns på absolut topp, ett år på rygg har gjort susen.
Betyg:+++

Den har absolut vuxit ett nummer de senaste åren, faten ligger inte alls utanpå längre utan vadderar fint syror och svart frukt. Kalla den elegant går inte, men den är absolut väl sammansatt med intensivt uttryck av druvan, skärpa och rikedom i strålande kombination. Terroir då? Tja, vad skall man säga? Man har ju inte många Syrah från Cádiz under bältet direkt. Framtoningen är rätt internationell men samtidigt uttrycksfull, finns det något speciellt här eller är det bara vinmakning galore? Jag tror, hoppas, att det finns något av distrikt & land i detta som skulle gå att lära sig med lite lagom tid & ansträngning.

-- Winepunker

Comments

Neudorf Pinot Rosé 2011

IMG_2209


Rosé och Punkarn är som vatten och valnötsolja, de beblandar sig mycket ogärna även om våld används. Visst, det går ned en del rosa saker från Champagne under året men i övrigt är rosé i princip bannlyst i Casa Punk. Men, undantag görs (motvilligt), varje år dagen före midsommar delar C & Punkarn på en flaska rekommenderad av personalen i Söderhallarna. I år blev det en ren Pinot från
Neurdorf i Nelson, en producent med riktigt seriös Chardonnay och egen & viktig Pinot Noir, någon som kanske borde avhålla sig från rosé men som samtidigt har potential att göra något vettigt.

Neudorf Pinot Rosé 2011
Neudorf Vineyards, Nelson, Nya Zeeland
Mjukt rödfruktig doft med inslag av hallon, jordgubbe, tranbär, örter, undervegetation och lite kul torkad frukt, det finns en liten vuxen skogig & kådig överton. Den känns riktigt seriös. I munnen är den mer rödvin är vitvin, friska syror med prominent kropp, hallon och lite slånbär, lätta men skärpta tanniner och en del citrusskal. Grapefrukt och blommighet i svansen, kanske syrén, fint parfymerad och vuxet bitter avslutning. Det är en vässad, rakryggad och rödvinsinspirerad rosé, kanske så god de någonsin blir. Betyget är generöst, men det får bli 2+ i alla fall, kors i taket.
Betyg:++

OK, jag köper det här, det är seriöst och gott med definition och personlighet. Det finns en klart vuxen framtoning långt från de godisartade boxar som krängs av Bolis under den perversa rosésäsongen. Faktum är att det drar mer åt rödvin än vitt, tanniner och struktur är rakryggad och bestämd, jag gillar
mycket motvilligt detta…

-- Winepunker

Comments

Felsenberg 2009

IMG_2208


Vi fortsätter att traggla oss igenom de säkraste korten vi har på hand. C fick plocka ur förrådet, en GG från Nahe 2009 blev det självklara valet, det år & distrikt som bjudit på
störst nöje de senaste åren när det gäller vitt faktiskt. Det är ett riktigt bra & solitt vin, men inte ens Häxmästaren orkar upp till 4+, vi får se vad 2010 presterar med tiden.

Felsenberg Grosses Gewächs 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Nahe, Tyskland
Underbart mineralig doft med krossad flinta, citronskal och lite blommiga aromer, drag av rosor och syrén, elegant och snygg med lite nässlor och örtiga toner, späda rabarber och lime, superläcker. I munnen är den tät, intensiv med skärpta krispiga syror och massiv mineral, krossad flinta & skiffer. Frukten drar år det exotiska, passionsfrukt & citrus blandas med persika och ananas. Den är vass, ren och underbart harmonisk, perekt avvägd balans och vågad rikedom. Svansen är vuxet mineralbitter med rasren längd, vässade syror och lysande finess. Alldeles djävla skitbra!
Betyg:+++(+)

Fenomenalt, strålande och rent, det finns en underbar definition med exakta syror och klingande ackord. Allt är
på plats, men, det finns samtidigt ett lite konstruerat drag, lite stylat liksom. Det kan vara en tidsfråga, ge den ett år till kanske 4+ sitter där i alla fall…

-- Winepunker

Comments

Mountford Estate Pinot Noir 2007

Mountford


Sista flaskan gick i kväll, provad sju gånger sedan oktober 2009 har den visat på en fin progressiv kurva. Varje gång bättre, mer harmonisk och komplex till en perfekt topp som är precis nu. Tidigare noter kan man hitta bl.a.
här & här.

Mountford Estate Pinot Noir 2007
Mountford Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Intensiv, köttig och galet djurisk doft med skogshallon, mörka körsbär, en hel massa skit med blodstänkt undervegetation & multna löv, faten är återhållna och försiktiga. Enormt expressiv med rökig mognad, den har drag av klassisk Syrah, njurtalg och våt hund. I munnen är den utvecklad, tät & rik med massor av kryddor, skogshallon, sötlakrits och råbiff. Tanninerna är silkiga, supersnygga och perfekt dämpade. Svansen är komplex, lite kåda och örter, alldeles strålande. Det är ett maxat, eget och intensivt uttryck av druvan utan att någonsin bli klumpigt eller överkoncentrerat, skitgott på alla plan.
Betyg:+++

Detta är en härlig parallell till
Felton Road, ett mindre fuktigt och mer vilt uttryck men med samma absoluta kvalitet. Druvmaterialet är perfekt, handlaget är eurocentriskt och personligt, här har vi en skopa Volnay och några droppar Vosne-Romanée blandat med Kiwi-soppan. Det är strålande och intellektuellt, tackar för det Kathryn.

-- Winepunker

Comments

Pechstein 2009 - Revisited #2

IMG_2206


Skall man tala om strykvargar ligger
Bürklin-Wolf & Pechstein väldigt bra till, en årgång som 2009 uttrycker precis allt både producent och terroir kan åstadkomma egentligen. Tidigare försök har varit bedövande nära att hitta fram till 4+ men inte riktigt orkat, man undrar om potentialen finns?

Pechstein 2009
Dr Bürklin-Wolf, Forster Pechstein (Cuvée GC), QmP Trocken, Pfalz, Tyskland
Tät, intensiv och uttrycksfull doft med intensiv mineral, citrus & flintkross, lite exotisk överton med syrlig passionsfrukt, liten petroleum och aningen honung. Liten utvecklad rökig ton kikar fram efterhand, rabarber och örtiga övertoner. Fullkomligt strålande läcker! Smaken är tät, rik och exakt med galet mycket mineral och citrus, lite omogen Granny Smith, limeskal och exotisk ton breddar vinet, aristokratiskt mineralbitter i svansen. Den är lång, rik, vässad och perfekt balanserad med underbar utvecklad struktur, den är på absolut topp, början av toppen förstås men likväl på topp. På många sätt är detta Riesling uttryckt maximalt, mycket bättre än så här blir det inte i Pfalz. Absolut skitgott!
Betyg:+++

Vad mer kan man begära av Riesling? Tja, möjligen att den är från Nahe & aningen mer vässad. Det känns som den snubblar bara en liten, liten aning för att hitta hela vägen fram till 4+, det är inte riktig stort, men det är in i helvete gott!

-- Winepunker

Comments

Ferrer Bobet Selecció Especial 2010

IMG_2205


Av alla spanjacker de senaste åren har
Ferrer Bobet varit ett av de mest pålitliga bruksvinerna, flera gånger har den visat på skärpa och enkel inbjudande stil utan överkoncentration eller brända toner. Standardvinet har visat sig flera gånger på Bolis, men elitcuvéen Selecció Especial (95% Carignan, 5% Grenache) hade aldrig tidigare bjudits ut i Sverige när 2010 släpptes i april. Hundraårig Carignan jäst på stora träfat utgör basen följt av malolaktisk på täta lättrostade franska fat i 18 månader, oklarad och ofiltrerad buteljeras den sedan och ligger 11 månader innan försäljning.

Ferrer Bobet Selecció Especial 2010
Ferrer Bobet, Priorat, Spanien
Läckert rödfruktig primär doft, lingon, plommon och en hel del blodigt köttiga & florala toner, faten finns där men är snygga och avvägda. Drag av rivna rödbetor och färska örter, rätt stram och aristokratiskt kryddig, charkuterier och slaktbänk får den att slutta lätt åt norra Rhône besynnerligt nog. I munnen är den ganska slankt rödfruktig, närmast elegant med blod och oförlöst kryddighet, den är skärpt med täthet och vuxet vässad tanninstruktur, sträv med lingon och lite slånbär i svansen under alla plommon. Det är ett helt annat djur än lillebror, det är kanske den mest vässade och slankt rakryggade Priorat jag provat. Här har vi potential för framtiden, 3+ är nog en självklarhet om fyra/fem, strukturen är galet lovande.
Betyg:++(+)

Det är förvånande skärpt och köttigt, den är upprätt med förnäm och framåt personlighet. Helt annat än något annat från Priorat jag provat, och jag verkligen gillar den här vinkeln på distriket. Tänk om man hade samjäst lite vita druvor i den också, då hade den första Côte-Rôtie från Spanien sett dagens ljus. Gott & viktigt, kudos!

-- Winepunker

Comments

Seewinkler Impressionen TBA 1991

IMG_2193


Vissa flaskor biter sig fast i källaren och blir liksom bara kvar, ett slags vinets limbo där när varken finns vilja eller tillfälle att dra ur korken. Jag har många söta saker som tyvärr hör till den kategorin, när rödvinet är urdrucket och desserten kommer fram är jag & C oftast mer upplagda för kaffe och möjligen någon starkvara. Det blir aldrig dags för sötsakerna, de åldras och blir ibland gistna, speciellt de billiga kantrar efter tio/femton år. Men, undantag finns när åldrandet fé gör stora saker med billighetsinköpen.

IMG_2194 IMG_2195


Seewinkler Impressionen TBA 1991
Kaisergarten Wein, Trockenbeerenauslese, Neusiedlersee, Österrike
Tät doft, massor av mandel, melass och bortytis, rostad med bränt socker och apelsinskal, fikon och torkad söt frukt, grillad citrus. Underbar russinton med kryddor och höga citrusaromer, närmast exotisk, söt ananas och mango. I munnen är den mogen, bred och expressiv med massor av torkad frukt, färska fikon och härligt kanderade apelsinskal, passionsfrukt & ananas, den är härligt rostad och bred. Svansen är packad med mandel och valnötter, honung och aprikosmarmelad. Förvånande ren och läcker trots de karamelliga övertonerna, ett ess i fullkomlig mognad. För 84:- / halva 1996 är den närmast ett mega-brakfynd, en ovanlig topp i träsket av mediokra viner när det gäller söta Österrikare för lagom pengar. Betyget är snålt. (Bouvier, Ruländer, Wechselriesling)
Betyg:++

Den orkar inte riktigt upp till 3+, varken jag eller vinet är tillräckligt skärpt den här kvällen men det känns som den lika gärna kunde trillat över till högre betyg en annan dag. Trots ganska oädla druvor och förmodat för länge i källaren presterar den över all förväntan, det var riktigt, riktigt gott.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2009

IMG_2192


Sydfrankrike & grillsäsong är ett givet par, det blir mycket GSM de närmaste månaderna i Casa Punk. Ett av de viner som varit mest pålitligt är
Rob Dougans Las Flors, mellanvinet från La Pèira en Damaisèla, en seriös och kraftfull sak som inte ryggar för den fetaste kolgrillade entrecôte man kan hitta. Både 2007 & 2008 höll hög klass, 2009 snabbprovad hos importören lovade gott för ett år sedan.

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad av svarta körsbär, rosmarin och hallon, tokkoncentrerad med lakrits & piptobak, fatig men på avväpnande & dansant sätt, kirsch och kåda, mineral & salmiak i intensiv stil. Den är maffig och läcker men inget för den hjärtsvage, det finns till & med drag av torkade nejlikor och rosor, en parfymerad överton gör den enormt charmig & inbjudande trots kraften. I munnen är den svårt läcker, bred och stinn av körsbär, macchia och lakrits med en ton av bitter choklad. Tanninerna är prominenta, sandiga och kakaolika, den känns vuxen trots all frukt och vinmakarglädje. Svansen är lång och snyggt bitter, massor av kryddor och med seriös framtoning. Mycket lyckad, bättre än ’07, renare och med vässad skärpa, förvånande nog. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

Jag har svårt att motstå detta, det är bara
primalt med alla sydfranska epoletter på plats. Att inte gilla Las Flors eller kritisera den för sin expressiva & maffiga stil är lite trångsynt, ett slags introvert navelskåderi som undviker det centrala i vinet, det första budet: ”Ett vin skall vara gott”. Detta är snusk-gott, inte mer eller mindre…

-- Winepunker

Comments

Deutz Brut Rosé 2000

IMG_2190

Jag & rosé går inte ihop, i bästa fall blir det acceptabelt i Punkarns mun men oftast är det en felprisad dryck där det alltid finns ett bättre rött eller vitt alternativ. Undantaget är Champagne, där har rosé ett helt eget litet viktigt kapitel i vinboken, en intressant avvikelse med drag mot rödvin från den klingande vita fåran, ett snedsprång som kan bli briljant om sakerna faller på plats.

Deutz Brut Rosé 2000
Deutz, Champagne, Frankrike
Brödig och äpplig doft, läckert utvecklad med lite röd söt frukt, hallon och apelsin, röd grapefrukt och en saftig skopa mineral. Det har hänt mycket de senaste sju åren, nu är den vidöppen och lite karamellig i doften snarare än kantigt ogin, superb. I munnen är den mineraldriven, krävande med mognad och skalbitter framtoning, lätta röda äpplen, torkad röd frukt, choklad och grapefrukt. Det finns en liten kul tanninstruktur i botten, drag av elegant rödvin under syror och mineral. Lång eftersmak med toner av hallon och flinta. Skitläcker, en lagrandets metamorfos. Betyget är generöst, men jag känner mig generös den här sommarkvällen.
Betyg:+++

Inte illa alls! Sedan jag köpte en trave i maj 2006 har detta varit en av mina förmodat sunkiga felinvesterinar, men nu har den till slut visat sitt rätta jag. Just Rosé verkar behöva tid om den har griniga drag i ungdomen, de kantiga tonerna är helt borta och harmonin är utmärkt.
Me like!

(N.B: Not från 2006 - Oförlöst doft, omogen röd frukt och närmast gnällig känsla, den är svår. I munnen känns den omogen och kartig, här har vi dissonans och lite obalanserade syror, dessutom är den lite obehagligt syntetisk. Varför köpte jag så mycket utan att testa?)

IMG_2191


Som kontrast kan nämnas ett litet varuprov från
Prime Wine, Graham Beck Brut Rosé [0] är en helt annan visa, för en fjärdedel av priset är det inte oävet men den absoluta nivån är inte speciellt hög - Lite rödfruktigt syntetisk doft med drag av hallonbåtar och stålig mineral, besynnerligt asketsik och godisartad samtidigt. I munnen är den bättre, lite rödfruktig och insmickrande fruktig med en neutral rödbärig känsla, torr utan för mycket dosage, enkel, lättbegriplig och anständigt ren. Men, tyvärr alltför ointressant för ett riktigt betyg. Den är OK, 0:an är snål, men jag kan bara inte ge den plus. Däremot är 99:- helt OK för ett vin av den här kalibern, äkta rosé är rätt svår & dyr att göra.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2006

IMG_2170


Så plockar jag då den
sista flaskan, den trave av 2006 Onkaparinga jag köpte 2010 tar i kväll tyvärr slut. Det är ett av de viner som givit mig allra störst glädje de senaste åren, en fullkomlig tolkning av druvan, gamla stockar och tokstressad mognad ger en frukt man bara kan hitta i delar av Spanien annorstädes (visst, Châteauneuf, men nej, frukten i OZ & Spanien håller högre klass). Det är seriöst, viktigt och totalt kompromisslöst.

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006
Clarendon Hills, Blewitt Springs, South Australia, Australien
Underbart kryddig och rödfruktigt köttig doft med solbakade körsbär, hallon, blodstänk och perfekt nyanserade fat. Den är helt utvecklad och på toppen av mognadskurvan, lite skitigt & djuriskt brettig i anslaget med blommor och parfym, drag av kåda & rosmarin, karamell och lite sötlakrits. Helt underbar med absolut uttryck av druva och solig terroir. I munnen är den tät, superkoncentrerad med hallon, lakrits, söta körsbär i flamboyant stil, det finns kaffe och anis under all söt röd frukt, den är skitläcker med silkigt lyxiga tanniner och svinsyra men superbt hanterade fat. Detta är Grenache när den är som allra, allra bäst. Riktigt djävla gott skit!
Betyg:+++

IMG_2171


Så gott, så primalt, så läckert och lättbegripligt.
C utbrister ”grisgott”, det bästa betyg ett vin kan få i Casa Punk. Till det en 750g hängmörad från Lulles på grillen, hardcore men så djävla gott att man bara baxnar, i lördagssolen kan man verkligen slappna av. Ibland är det riktigt gott att leva. Man tackar Roman!

-- Winepunker

Comments

K , “The Beautiful” 2010

IMG_2169


Charles Smith är i stan, rapport kommer med detaljer men till dess får man hålla tillgodo med ett intjack i Punkarns förråd. The Beautiful är den bästa frukten från Cougar Hills, med 5% Viogniner samjäst är det en kopia, nej, pastiche på Côte-Rôtie, en hyllning till drottningen av Rhône.

K , “The Beautiful” 2010
K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Underbart ungdomlig med kryddighet, charkuterier och blodstänk, råbiff & kärniga körsbär, härligt florala toner, syrén och hyacint, enormt expressiv med lite tobak och superba fat. I munnen är den sotig, härligt kryddigt köttig med körsbär, rosmarin, blod & vilda toner, anis och lite enbär toppar upp. Den är härligt personlig med lakrits och torkade örter i svansen, kul mineralitet och en hel del kåda. Fortfarande ungdomlig men med en tydlig röst redan, stämman är tydlig och dominerad av kryddor, djuriska toner och blod. Detta är skitgott, egensinningt och underbart uttryck av druvan. Kudos!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, köttsaft, slaktad djurkropp och blommig parfym i härligt blandning är
svårt att motstå. Har Côte-Rôtie en endaste riktig utmanare undrar jag om inte Walla Walla precis seglade om Victoria, vi har samma skärpa och uttryck men med en ännu elegantare framtoning - en slankare och mer dansant balans som egentligen har allt, druvan uttryckt med perfektion & enkelhet. Djävlar vad gott!
Maggan levererar, det tackar man för.

-- Winepunker

Comments

I F*king <3 Bunnies Double IPA

IMG_2139


Ett av alla oberoende microbryggerier som poppat upp i stockholmstrakten är
Södra Maltfabriken, grundat för ett par år sedan har de försiktigt börjat prångla ut produkterna över disk i nattlivsträsket. Dessutom finns lite att tillgå på några få utvalda bolag, sunkiga Folkungagatan är ett där jag normalt köper mitt såsvin och plockade på chans upp några buteljer av deras tyngre IPA.

I F*king <3 Bunnies Double IPA
Södra Maltfabriken, Handen, Sverige
Djup doft, massor av humle, intensivt maltig med parfym och karamell, läcker med lite vilda och intressant spontanjästa drag, komplex och klurig. Kryddig och humledriven i munnen med fin bitterhet, fräsch med en elegant parfymerad fruktighet, apelsinskal och lätt kaffe i ganska torr och rakryggad stil. Alkoholen (8%) är strålande snyggt gömd, den är matbetonad med aprikos och crème brûlée i svansen. God, solid men saknar det lilla extra i smaken för 3+, i munnen är den aningen generisk.
Betyg:++

Gott, rejält och välgjort. Ett bryggeri att hålla ögonen på, systerölet
Söder Undressed (american pale) håller ungefär samma klass.

-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Reserve Sixtine Blanc 2009

IMG_2138


Vit Rhône är inte Punkarns grej riktigt, låg syra och flabbig eldig frukt är ortogonalt mot Riesling varför dylika ting varit på skitlistan under många, långa år. Som medlem i
AuZone har man dock utsatts för upprepade försök till övertalning & indoktrinering, det har funkat rätt illa får man säga. Gammalt eller ungt, Hermitage eller Châteauneuf har funkat lika knackigt, de liksom har inte talat rätt språk. Dyrgripar som Le Méal & L’Ermite har övertygat föga trots galna poäng av etablerade kritiker, många årgångar har det blivit men jag har egentligen aldrig gillat vinerna känslomässigt. Jag begriper inte storheten, vinerna saknar sprätt och skärpa, de missar det första budet: ”Ett vin skall vara gott”.
Så, döm min förvåning när Bristly langade en 100% Rousanne i formen av
Cuvée du Vatican som jag gillade, äntligen vit Rhône i en form som passar Punkarns lynne. Det var hyfsat lyckat senast i alla fall.

Cuvée du Vatican Reserve Sixtine Blanc 2009
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Utvecklad doft med päron, gul stenfrukt och massor av citrusskal & lite övermogen exotisk frukt, lätt vaxiga och hartsiga drag, rökelse och en hel del mineralitet, fin fetma och krossad sten i rätt läcker kombination. Efterhand kikar äppelskal och aningen oxidativa drag fram, ändå är intrycket positivt. I munnen är den rik, eldig och bred med hyfsade syror, den har fräschör trots utveckling och vaxig känsla, kryddor och gul solmogen frukt dominerar. Svansen har kul ton av fudge och harts, citrusskal och bittert vuxna kryddor, lite eldig avslutning med bra harmoni. Den känns helt utvecklad och färdig. God, men skulle vunnit på aningen fräschare frukt och mer vässade syror.
Betyg:++

Det är inte illa, jag kan till och med lära mig att gilla vit Rhône om de smakar så här. Man kan inte klaga på personlighet och uttryck, stilen ett varmt år som 2009 passar mig inte helt men kvaliteten går inte att anmärka på. Skall bli kul att prova 2010 igen, där har vi nog en äkta vinnare.

-- Winepunker

Comments

Ridge Geyserville 2009

IMG_2128


Senast Geyserville korkades upp hos Punkarn var resultatet lite tveksamt, ett av svenska marknadens absolut pålitligaste viner visade sig vara i lite disharmoni och med aviga vinklar. Nu är Zinfandel 2008 en rätt skev årgång, inte alls i paritet med den betydligt solidare 2009 - en årgång Paul Draper borde kunna hantera med större bravur.

För mig blir 2009 den tjugonde årgången av Geyserville jag provar, för andra gången skall sägas, fortfarande klart under 300:- på Bolis vilket närmast är ett under. Man måste skicka en tacksamhetens tanke till importören att priset i princip (nåja) är detsamma som för femton år sedan.

Ridge Geyserville 2009
Ridge, Sonoma/North Coast, Kalifornien, USA
Mörkt svartfruktig doft med en del jordiga och skogiga toner, äppelskal, rosmarin, apelsinskal och mineralitet blandas med kåda och björnbärskompott. Den är förvånande dov och karamelligt parfymerad, mindre blåfruktig än väntat, faten dominerar också mer än man är van vid. Smaken är intensiv och fruktig, björnbär och hallon blandas med solmogna körsbär och en hel del gamla äpplen. Den är inte oxidativ direkt men har en del bokna drag, känns gammalmodig liksom. Tanninerna är lena och snygga, kakaosträva med en silkig yta, snyggt och fruktmoget. Svansen är eldig med en del kryddiga toner, drag av terpentin och lite kirsch, gott & snyggt med saknar den sprittande pizass man är van vid.
(74% Zinfandel, 17% Carignane, 6%, Petite Sirah, 2% Alicante Bouschet, 1% Mourvedre)
Betyg:++

Vinet är hyfsat uppe på banan igen jämfört förra ronden, lätt darrigt på benen men med rytmen där. Det är både djup & klass på den här, men jag känner inte igen den stilmässigt riktigt. Den har ett tyvärr något övermoget drag, nästan en antydan till (jag vill inte ta order i mun, men) Amarone som känns lite besvärligt och atypiskt för just Geyserville. Nåja, förra årgången var nog bara ett redigt olycksfall i arbetet, handlaget har inte tappats bort - tackar för det.

Dessutom,
ett intressant ställningstagande, Go Paul!

-- Winepunker

Comments

Finca Sandoval 2008

IMG_2126


Efter en snabbresa till Valencia & Alicante med en djupdykning i
gastronimiträsket på Riff bestämde C & jag oss för att viner skall hämtas från andra distrikt än just Valencia. Bäst i test under resan var en Toro (Finca Sobreno Reserva Seleccion Especial 2009), vida överlägset allt annat vi hade chansen att testa (fast det var tjugofem rätter och lika många viner, bordellrosa cava & halvtorr sherry med banansmak är inte min grej riktigt). Kort sagt, bra mat, grökiga viner...
Hemma tar vi tag i en
trotjänare som presterat regelbundet under många år, Manchuela är kanske ingen kioskvältare direkt men lyckas ibland få till det.

Finca Sandoval 2008
Finca Sandoval, Manchuela, Spanien
Lätt rökig och läckert köttig doft med blodstänk, järnig mineral och dämpade charkuterier under en snygg plyschmatta av svart mjuk och perfekt mogen frukt, plommon och lite florala toner, nästan hyacint parad med prominenta men snygga fat. Under kvällen växer tonerna av inälvor och nejlikor fram, intressant men samtidigt väldigt polerat och tillrättalagt. I munnen är den snygg, sval och kryddig med fin svart frukt, lyxiga och avvägda fat och en välmakad och spegelblank yta, lätt eldig och lite inställsam. Den har egentligen allt, elegans och balans, kryddor och lite blod, perfekt klass på faten och en läcker mineralitet. Den är ärlig och god, men tyvärr lite för stylad och polerad. Det finns en underliggande komplexitet som inte hittat fram ännu, kanske kan den växa men jag tvekar. Fast, alla viner kan inte vara stora, det är gott som det är och perfekt bruksvin. (Syrah, Mourvedre, Bobal)
Betyg:++

Vad skall man klaga på? Det är solitt, rent, snyggt och lite polerat inställsamt rejält under 300:-. Köp, tanka och tänk inte för mycket, öppna foderluckorna och fyll på.


-- Winepunker

Comments

Nakone 2011

IMG_2123


Etna Rosso har blivit lika sönderkramat som ’naturlig Beaujolais’ i den svenska likformiga bloggosfären, en god & personligt uttryckt vinstil som förtjänar sin plats i bruset men som samtidigt knappast är vinets endlösung direkt.
En av de seriösa aktörerna i pjäsen är
Tenuta Fessina med sin Erse, en solid och lättbegriplig tolkning av Nerello Mascalese - gott och välgjort, men som sagt, det är ju trots allt bara Etna Rosso. I Sverige representeras de av Margareta LundebergKlunk/Handpicked, kvinnan som lät mig smaka Pintas 5G har en speciell plats i mitt hjärta. Så, Fessina gör vitt också, en renaste av renaste Chardonnay med terroir och den örtiga lätthet som druvan klarar bara man vågar hålla faten borta.

Nakone Chardonnay 2011
Tenuta Fessina, Sicilia IGT, Sicilien, Italien
Ren, fräsch och lite grönt örtig doft, kul känsla av soda och blommor, nästan Schärsmin som blandas med en klick smör och örtig mineral. Ståltank, terroir och strålande frukt uttryckt opretantiöst. I munnen är den lätt spritzig och sprittande fräsch, packad med vulkanisk mineral och kritig renhet, citrusskal och flinta parad med lite lime och en örtigt spänstig känsla. Det finns en lätt syrlig exotisk komponent, lite Carambole kanske och klingande rena syror. Det är ärligt, rent & gott i alla vektorer. Betyget är generöst, men nog så rättvist.
Betyg:++

Detta är ett väldigt speciellt uttryck av Chardonnay, renhet och mineral men helt utan den flinta och musselskal man ofta hittar i ofatad Chablis. Närmast ligger en och annan Chardonnay från Margaret River utan fat besynnerligt nog, samma örtiga renhet och avslappade personlighet - egentligen är detta precis vad vin rör sig om, känsla och enkelhet i ett naturligt paket. Tackar för det Maggan!

-- Winepunker

Comments

K , “Cougar Hills”

IMG_2113


Både på
FineWines-mässan nyligen (rapport kommer så fort jag bara hinner) och på ett strandhugg på Gaston provade jag In The Rocks från Reynvaan Family Vineyards, en galet uttrycksfull ärkesyrah från Walla Walla i Washington State. Det känns som distriktet har precis börjat sin resa att producera skärpta viner och fila på en alldeles egen profil, att hitta sin egen tydliga röst - en underbar eurocentrisk syntes av Côte-Rôtie och en liten slatt särdeles solmogen frukt från nya-världen (ofta både samjäst Syrah & Viognier). Tyvärr finns inga Reynvaan i källaren eller tillgängligt på Bolis (Vinopia har som privatimport men det är ju alltid meckigt), men tack och lov har jag ett gäng från Charles Smith K Vintners - ett närmast fullgott alternativ som presterat fint förr.

K , “Cougar Hills” 2010
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla Valley, Washington State, USA
Intensiv och lätt rökig doft med köttslamsor, björnbär och sura körsbär blandat med örtiga toner och ännu alltför primär röd frukt, den har alla attributen och uttrycker druvan fint men behöver en del tid kan man tänka. Under kvällen utvecklar den massor av parfymerade florala toner, lakrits och lite kådiga aromer, läcker och inbjudande. I munnen är den syrlig och munvattande läcker, rödfruktig med sura körsbär, lite hallon och en hel del mineralitet. Kroppen är örtig och mycket drickbart trots ungdomen, det finns en del raketbränsle men det är snyggt inbakat i strukturen. Efter några timmar kikar en del råbiff och charkuterier fram, men bara försiktigt under mattan av superba röda bär. Tanninerna är silkiga och finkorniga, eftersmaken lätt kryddig med pikant bitter ton. God, men inte klar ännu, ge den ett par år till på rygg.
Betyg:++(+)

Det är jättesnyggt och supergott men saknar idag det lilla extra för 3+, den är aningen för polerad och ’oskitig’ för att riktigt stå upp mot förväntningarna. Jämfört 2009 saknar den lite kraft och vilja, det kanske kommer med tiden men jag tvekar lite om den skall orka upp. Nu är ung Syrah lite kinkig, frukten kan lätt dölja komplexiteten så vi får se om två/tre år. Gott är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Domaine de la Vieille Julienne 2007

IMG_2062


Ch9dP07 har varit en outtömlig källa till nöje. Nu i slutet av maj skall den försiktige skeptikern E.T. hålla en exposé av 2007, visar de sig vara lika lovande eller bra som för tre år sedan? Under de tre senaste har de hos Punkarn inte svackat en centimeter, en del har varit stumma till en början men i princip alla har varit lovande. En av de allra första som provades flera gånger var Vielle Julienne, då en ganska knuten sak med koncentration men samtidigt lite avsaknad av charm - tre år senare kanske den har öppnat sig en aning?

Domaine de la Vieille Julienne 2007
Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av hallon, jordgubbe & söta fina körsbär, lite lakrits & anis med kådiga drag, en hel bukett av torkad macchia och eldig köttig krydda. Den är intensiv, komplex med exemplarisk fysiologisk mognad, nyhyvlat trä och sotig målarlåda i övertonerna, linolja och teakolja. I munnen är den snyggt kärv & tjockfruktig med massor av kärniga körsbär, tanninerna är prominenta och dominerar strukturen, eldig och fet i opulent och intensiv stil, packad med kryddor, stensöta & lakrits, anis och lite hartsig kåda, bra bredd med expressiv känsla. Svansen har en del salmiak, mineral och köttslamsor, den har hittat ut ur den knutna fasen men inte hittat in i mognaden ännu. Ge den tre år till så är 3+ gjutet.
Betyg:++(+)

Nu har den äntligen lämnat den tidiga knutna fasen men inte börjat mogna riktigt ännu, ett vinmässigt väntrum där man fördriver tiden till dess kronbladen till slut skall öppna sig. På många sätt är detta mycket bättre än den hopknycklade första perioden, men samtidigt känns den lite snopen just nu - den har så mycket mer att ge med ett par år till på rygg. Om kryddorna får chansen att dominera och tanninerna kan dra ihop sig en aning blir det nog alldeles strålande.

-- Winepunker

Comments

Baigorri de Garage 2007

IMG_2051


”Det Moderna Spanien” är ett lite hånat begrepp i vissa kretsar. Huruvida de är poängplockare som mutat sig fram till
Jay Millers rolodex eller objektivt lysande viner i sin egen rätt skall jag låta vara osagt. Men, om man bortser från alla överdrivet höga poäng Wine Advocate delat ut de senaset decenniet är de i Punkarns bok oftast riktigt lyckade, den lite kliniska fasen är borta och det moderna handlaget har flyttat in i vinerna som i många fall blivit närmast personliga.

url


Bodegas Baigorri är en av alla nykomlingar (grundad 1996, första kommersiella årgång 2002) med mycket kapital ryggen som lyft Rioja in i 2000-talet. I vanlig spansk anda är design och underjordiskt vineri i trendig grå betong lika viktigt som innehålet i flaskan, en attityd jag lätt skulle avfärda med en fnysning om inte vinerna var så in i bängen bra.

Baigorri de Garage 2007
Baigorri, Rioja, Spanien
Intensiv, läcker och rödfruktigt köttig med blodstänk, körsbär, lingon & slånbär, lite mynta dyker upp, rökiga men supersnygga (franska) fat & en hel orientalisk kryddbod. Den känns ännu ung och oförlöst, den växer enormt under kvällen och har så mycket mer att ge, målarlåda och linolja kikar fram, den blir komplex och härligt personlig. I munnen är den tät, rödfruktig i avvägd & och förvånande ofläskig stil. Syror och tanniner sitter perfekt, den är fräsch och balanserad, sprittande & packad av körsbär, hallon och lingon. Faten är snygga, kroppen kryddig och precis lagom fatig, lite mörk choklad och tuggtobak i svansen. Aningen lakrits och kanel i eftersmaken blandas med syrliga stenfrukter. Skitbra, men kommer att bli bättre när de lite ystra tonerna lagt sig.
Betyg:++(+)

Det är seriöst, rent, välgjort och härligt uttrycksfullt - men den behöver lite tid för att komma ihop ordentligt. Skall jag vara kritisk är det att man inte riktigt kan placera detta i sitt (något ålderstigna) mentala register, den är liksom fransk (faten) och fräsch med både Rhônska och svala nya-världen inspirerade drag. Det är så långt från en
1982 La Rioja Alta 890 man kan komma, den passar inte in och Punkarns hjärna har inte lyckats ställa om till de nya parametrarna ännu. Men, det säger mer om mig än om vinerna, det är bara att öva och hoppas att man inte blir avslöjad som den gagghök man är. Gott skit är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011

IMG_2033


Av alla pålitliga Chardonnay från
Aotearoa har Felton Roads ’vanliga’ alltid varit i särklass om man haft prisvärde i tankarna. Från sent 1900-tal till 2004 var den Barrel Fermented men döptes om till Chardonnay när Blair & Nigel drog ned på faten och stramade till brygden. Efter 2008 heter den Bannockburn för att skilja den från Elms som enbart är home-block frukt och Block 2 som är absolut bästa delen av Elms.
Jag har provat varenda årgång sedan 1999 (1997 var första årgången), oftast flera gånger och under lång tid. Stilförändringen har varit dramatisk och enbart till det bättre, vinet var växt från en fet-ekad snabbmognande exotisk fruktbomb till en stram och ren aristokrat med klart Corton-tycke.


Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Bannockburn, Central Otago, Nya Zeeland
Kritig och mineraldriven doft med citrusskal, flintkross och en del riktigt snygga fat. Det finns drag av Champagne, lite ung Le Mesnil liksom fast utan äpplen eller bröd, bara krita med skärpt & vässad citrus. Den har ännu klart asketiska drag, kanske den stramaste och mest otillgängliga varianten av Felton Chardonnay hitintills. I munnen är den elegant fatig, ren med stram och lite outvecklad gul frukt, flintkross och aningen omogen citrus parad med örtiga övertoner och lite skalbitter känsla. Den rena stramheten är både tilltalande och besvärande, jag föredrar ett lite bredare uttryck. Det är gott & seriöst, men inte med samma personliga bröl som tidigare årgångar, det har smugit in sig ett lite kliniskt och väl asketiskt drag.
Betyg:++

Det är gott & enormt välgjort, men är den inte inte
för vässad och skärpt? Jag saknar yppigheten och glädjen, den är absolut intellektuellt krävande med mineralstinn buk & stor hjärna men det är inte ett vin man skrattar glatt till direkt. OK, the jury is still out, vi får återkomma om ett par år och se vart den tar vägen. Snälla, tappa inte bort klangen av det vilda Otago i det här!

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_2032


Det är inte många viner i lägre prisklass jag köper av varje årgång. Det finns så in i bängen mycket att prova och källaren är sorgligt begränsad, man måste sovra och undvika slentrianköp. Men,
Adam Hooper’s alster köper jag allt jag kommer över, inte för att det är stort utan för att det är så tokigt pålitligt och hederligt utan onödigt larv (dessutom till vettiga priser). Det är bara att öppna foderluckorna och tanka, man tänker inte för mycket utan låter drömmen om våren ta över och drar ned intellektet till en 2:a.
Tidigare har den presterat väl så bra, aldrig stort, alltid solitt och bra.

(Bush Vine betyder egentligen bara att rankorna får växa i måttligt kontrollerad Gobelet)

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker och förvånande kryddig doft med en del kanel, drag av nejlikor och kåda, botten är fruktig med skogshallon, sura körsbär och lätt tobak, faten finns där men ligger fint i bakgrunden. Den utvecklar lite intressanta örtiga toner, rosmarin och salvia, den har en fin och vuxen skärpa. I munnen är den driven av rena pigga syror, trädgårdshallon och sura körsbär, lite lakrits och torkade örter. Viss känsla av lingon och slånbär, fast helt utan aggressiva tanniner, strävheten är snarast snygg och sandigt finkornig. Den är enormt inbjudande och rättfram, oklanderligt druvmaterial med känslig hantering, opretantiöst och så ärligt det bara kan bli. Gott och väldigt välgjort.
Betyg:++

Det är smarrigt, lättbegripligt och uttrycker druvan på kompromisslöst och genuint vis. Parallellerna med en ren Genache från Châteauneuf-du-Pape är tydlig, den har samma struktur men en lite annan klang. Inte skitbra, men avväpnande på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011

IMG_2023


Av alla viner på skitlistan är det få som inte förlåtits de senaste åren, som pånyttfödd vinliberal har till och med
Brunello tagits till heder igen. Så inte när det gäller Sauvignon Blanc från Kiwiland, den stil som förtrollade mig och resten av världen verkar vara tji att hitta idag, polering och tillknutet hantverk har filat bort den exotiska stilen helt.
Som ett sista försök får man väl ta till ’originalet’, vinet som satte Nya Zeeland på kartan där i slutet av 80:talet,
Cloudy Bay lär ju ha hämtat sig efter en lång svacka och skall göra ’Sav’ lika bra som någonsin, eller?

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011
Blenheim, Marlborough, Nya Zeeland
Klassisk doft, tomatblad, krusbär, mineralkross med liten flintrök och stram citrussezt, framtoningen är aromatisk och ultratypisk men samtidigt med viss anonym stramhet. Den är ganska avskalad, uttrycker druvan fint men knappast ursprung eller egensinne. Ren och aromatisk smak, krusbär, mineral och bladiga vinbärstoner i kroppen. Svansen är fylld av citrus och lime, lite vita persikor och flintkross, klingande krispig men tyvärr alltför enkel och anonym. Den är avskalad och saknar personlighet - inga exotiska toner här inte. Betyget är generöst, den får andra +:et enbart på renheten och stramheten.
Betyg:++

Vad har hänt? Varför kan de inte göra sina ’Sav’ på det gamla sättet med mango, passionsfrukt och krusbärskompott? Visst är det anständigt gott & funktionellt, men det är samtidigt oförlåtligt
tråkigt.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Cristal 1996

IMG_1992


Var den verkligen så bra som jag tyckte?
I goda vänners lag med lite lagom förvärmd nivå är det inte alltid man kan sköta betygssättandet riktigt rättvist. Alla 4+ kräver ett återbesök för kalibrereing, speciellt när man har en lagom liten trave i förrådet. Just Cristal har jag inte speciellt stor erfarenhet av, tio årgångar provade och aldrig har det klickat riktig mellan oss två. Senast jag provade ’96 (tja, före lördags vill säga) var för tio år sedan, då en galet syrlig och mineralstinn vresputte - lovande men helt utan förlåtande drag.

IMG_1993


Cristal 1996
Louis Roederer, Reims, Champagne, Frankrike
Bred, komplex och härligt rik doft med nyanserade fat, ananas och mango, apelsinskal och lite kanderad citrus under en läcker matta av mineral och liten, liten choklad. efterhand utvecklas rostade hasselnötter, grillad citron och finstämda parfymerade toner, lite jasmin & apelsinblom, fullkomligt underbar. Bred, lätt exotisk och härligt fullmatad i munnen, massor av suckat, skärpt citrus, grapefrukt med vässade syror och underbart exotisk känsla. Svansen är lite kryddig, lätt smörig med antydan till brioche och karamell, syrorna dominerar men är perfekt uppbackade av superb solmogen frukt. Eftersmaken har en liten äpplig & rökig bitterhet, vuxen och helt enorm. Stor! Perfekt mogen och med en balans många ’96:or idag börjar sladda betänkligt på.
Betyg:++++

Detta är verkligen mognadens magi, den känns nästan ännu bättre än
förra veckan. Den har en skärpa och bredd som är svårslagen, det är kanske den bästa ’96:an av dem alla (89 st provade visade det sig efter lite efterforskningar). Fast, man kanske skulle tagit rosén nu när det är skärtorsdag...

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Rosehill Shiraz 2009

IMG_1975


Av alla klassiska saker man kan hitta i OZ är väl
Mount Pleasants alster de med mest tradition och egensinnig tolkning. Visst, Penfolds har sin Magill men gårdarna Maurice O’Shea etablerade på 20-talet finns kvar i stort sett orört skick. Länge har Maurice O’Shea Shiraz varit en av Hunter Valleys största viner, en kryddigt komplex gigant i traditionell stil - lillebror Rosehill (fast äldre kul nog) uttrycker normalt Hunter med något elegantare framtoning.

Mount Pleasant Rosehill Shiraz 2009
McWilliam’s Mount Pleasant, Hunter Valley, New South Wales, Australien
Läcker doft, djup mörk frukt, biggarårer och pepprigt pälsiga toner, liten mynta och en del dyr tobak, övertoner av kåda och blod, härligt komplex med personlighet och elegans - doften är imponerande, underbar och i sanning komplex. Den är förvånande slank och rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, lite slånbär med höga syror och lite aggro skärpa. Faten är snyggt hanterade och tanninerna sitter som en smäck men den är lite ogin & gnälligt anemisk strukturellt, eller är den bara oförlöst i sin lite magra stil? Eftersmaken har både salmiak, cigarr & mineralsäta, bladighet utan själkiga toner. Jag blir inte klok på detta, doften är stor, smaken aningen vresig och motsträvigt debatterande. Kanske kan något år i källaren göra skillnad?
Betyg:+(+)

Jahapp, det är inte vad jag hoppades på direkt. I munnen är den väl deffad för min smak, en lite svår och mager tolkning som inte passar mig riktigt. Den kan säkert utvecklas, men var det blir av den till slut får framtiden utvisa.

Som kontrast plockade vi fram ett varuprov från
Primewine.

IMG_1976


The Game Reserve Shiraz Viognier 2010
Graham Beck, Western Cape, Sydafrika
Eldig & syntetisk doft, geléhallon och sötlakrits, svart björnbärsfrukt i primär och lite grov stil. Smaken är svartfruktig och lite bitter, salmiak och kärva själkiga toner, den är dominerad av beska och en del kemiska aromer - väldigt mycket vingummi och plastig känsla. Njae, det är väl OK i box-ligan, men en sotig och bränd känsla i svansen kvaddar upplevelsen. Godkänt, men bara knappt. Dessutom dyker lite bränd plast upp i eftersmaken till slut, jag trodde den smakkomponenten var förpassad till historien, men nej…
Betyg:0

Tyvärr, detta är knappt acceptabelt, alkogodis är inte mig grej. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Självplock med Populaset

IMG_1953


Någon gång om året ses ett gäng gamla studiekamrater för ett intjack i min källare, ingen av deltagarna är direkt vinnörd (nördiga är de dock, men på helt andra sätt) men kunskap