Gott & Blandat

Klunk/Handpicked hade sortimentsprovning för någon vecka sedan, en hyfsat solid portfölj med en del riktigt starkt lysande stjärnor. Bra med kurs mot Skitbra är Wine & Soul, lite uttjatat från Punkarns håll men jag bara måste slå på trumman igen för CH by Chocapalha 2008 [++] - en underbart sval och nordrhônesk uppenbarelse på enbart Touriga Naconal och Quinta do Manoella VV 2010 [++(+)] - monstruöst koncentrerad men med balans och tanniner att dö för, kanske väl uppskruvad i dagsläget men med framtiden för sig. Sandra vet vad hon gör.

En annan som både levererar och snubblar är
Charles Smith & K-Vintners, The Creator 2010 [(+)] som brukar prestera är den här gången ogin och konstigt grönt stjälkig trots koncentration och packad frukt, det kan vara en tidsfråga men jag undrar, jag kände inte igen den alls. Å andra sidan är K , “The Deal” 2010 Syrah [+++] alldeles skitbra i blodig, råbiffig och elegant parfymerad stil, härligt komplex och inbjudande med undervegetation - Syrah uttryckt i perfekt syntes mellan Côte-Rôtie & Walla-Walla.

Helt andra djur är Elvio Cognos
Barolo Ravera 2007 [++] och Barolo Bricco Pernice 2005 [+++], härliga väldefinierade saker med rosor, mynta och fantastiska tanniner. Båda är strålade sammansatta med känsla och respekt. De är rätt olika visavi koncentration & elegans, men båda superba i sina respektive fack.

Men, det som
verkligen förtjänar en egen notis är något helt annat. Med risk för att vara tjatig, detta är det bästa Klunk/Handpicked har i sin portfölj, och det är inte ens ett vin:

Diplomático Ambassador
Destilerías Unidas, Venezuela
Rik och expressiv doft med intensitet och lite bränt socker, kryddig, kanel & kul ton av nejlikor och muskot, briljant fokus trots eldighet och bredd. Den är direkt aristokratisk under alla nötter & choklad, härligt vinös och komplex, en underbar kombination mellan Rom och exklusiv Madieira, fullkomlig och enorm.
I munnen är den givetvis eldig men samtidigt ren med kaffe, bränt socker och massor av dyra orientaliska kryddor, det finns en del anis & lakrits, men den blir aldrig publikfriande eller inställsam, bara komplex, intressant & fenomenalt djävla god.
Detta är en sanslöst bra, elegans kombinerat med vilja och kraft, undflyende kryddor - kardemumma & nejlikor - parat med fat värdiga en Petrus. Det är närmast galet gott.
Betyg:++++


IMG_1465IMG_1463IMG_1469


Dessutom, igår fick jag chansen att prova
Ridge Monte Bello 1992 [+++] igen, nästan en bättre butelj den här gången (supertack Ulrik) - Tät doft, rik & svartfruktigt fatig med lite smörfet känsla, tobak, stall & lite lagom funk, en del läder & dämpade kaffetoner. Smaken är tät med definierade syror, cassis & perfekta finkorniga sandiga tanniner, lite fruktsöt svans med antydan till tuggtobak & mocha, fullkomligt strålande.

Den sköt en annan favorit fullkomligt i sank, poff! bara,
Stonyridge Larose 2003 [++] är inte oäven, men hade inte en chans (tur som tusan provade vi den före mästerverket ovan) - Lite rökig doft med ceder, tobak, cassis och aningen örtiga övertoner, snygga fat och liten själkighet. Ganska höga syror i munnen, cassis & elegant svart frukt, ganska stram och snyggt örtigt slank. Fokuserad, exakt och läcker, de ibland lite gröna aromerna är inget problem här, de snarast berikar vinet. Ganska elegant med liten värme i eftersmaken, god.

Ny bekantskap var
Anthill Farms, Campbell Ranch Vineyard Pinot Noir 2010 [++] - En tolkning av Pinot från Kalifornien jag aldrig kommit i kontakt med tidigare. - Kryddig och lite eldig doft, snyggt skitig med hallon & körsbär i vild & aningen ’naturlig’ stil. Höga syror i minnen, körsbär, lite vild med citrustoner & salmiak, djäkligt god trots lite funky toner och antydan till MC. Sprittande och skrattande glad.

Fullständig sammanfattning kan man läsa
här. Tackar för det allihop.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus