Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008

IMG_2301


Jag gillar inte
Larry Turleys saker, i alla fall inte de som producerats under det egna namnet. Självklart föll jag som alla andra för Frog’s Leap, vineriet Larry grundade tillsammans med John Williams de första åren under 80-talet, med sina egensinniga pastischer på etablerade storheter i Napa - men där tog det tvärstopp. När Larry startade egen låda och fokuserade på Zinfandel (och lite Petite Syrah) under första halvan av 90-talet blev resultatet ett helt annat. Med galen koncentration, tokiga alkoholnivåer (jag minns en tidig sak på över 17%) och en hel del restsocker tilltalade han väl amrisarna (mycket ParkerPoäng™ under åren blev det) men liknar i mitt tycke mest nidbilden av en söndervinifierad mutant med ena foten i starkvinsträsket. Fram till ’95 var systern Helen Turley vinmakare, det i kombination med trenderna under hela 90-talet kan förklara en del av det lite skruvade uttrycket.
Alla gånger jag provat
Tofanelli, 101 & Hayne blev det enbart förströdda noter om grovhet, inbalans och melasspackat kaffesump - de har varken varit speciellt roliga eller goda, enbart trubbigt våld mot huvudet och cymbaler i öronen. De lite enklare cuvéerna som Juvenile lider av samma sjuka, närmast porriga och syltiga kan de kanske vara goda i enstaka glas men blir snabbt kladdigt besvärliga i munnen. Jämfört andra elitproducenter som Ridge & Seghesio är det enbart klumpigt. Visst, Zinfandel har ju sina sidor men vi vet att det går att hålla ihop paketet till något snyggt bara man vill.
Försök med vita viner är inte skoj heller, visst kan man se kvaliteten & ambitionen bakom uttrycket men de är för katten inte ihopsydda som vita viner skall vara. Låga syror, burkmajs och mastigt oljig känsla, massor av alkohol toppat med rostade fat är inte mig grej direkt.

Men,
så dyker det upp något snett från vänster och sätter en buckla i skrovet av fördomar. Moore ”Earthquake” Vineyard var radikalt annorlunda mot allt annat, strukturerad som en modern Châteauneuf med sprittande glädje och bra skärpt balans fick det i alla fall mig att se ut som en fågelholk. Att det var en Turley kändes helt obegripligt, den var ju för tusan snygg. Så, en jämförelse med en sex år yngre broder högg jag på direkt när chansen dök upp.

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Californien, USA
Solmogen doft, packad av körsbär, lakrits, hallon och lite kåda, det är nästan så det dyker upp macchia/garrigue och en del anis. Den har bra frächör och yppig glädje, all alkohol (15.8%) är snyggt invävd i den fruktiga & kryddiga strukturen. Det finns klara paralleller till en fint stoppad Ch9dP, till och med mineraliteten finns på plats men samtidigt avviker den med viss mynta & lite kul (?) ton av linement, rödbetor och nejlikeolja. I munnen är den tät, solbakad med fint definerade syror och fina sandiga kakaolika tanniner, körsbär och lakrits, lite salmiak och rosmarin med fin rakryggad kärvhet. Svansen är aningen sotig, lätt eldig med skalbitterhet och massor av sura körsbär, eftersmaken lite snyggt bitter med solbakade men absolut inte brända drag. Det är gott, snyggt och väl sammansatt, kanske lite tung i gumpen jämfört 2002:an men samtidigt med bättre och seriösare tanniner & kryddor. Mot slutet av flaskan känns den kanske aningen svårsmält, men med en bit ost slinker den ner utan problem. Det får bli 3+ i alla fall, men betyget är knappt.
Betyg:+++

Man måste sätta sin fördomar i skottlinjen ibland, det är alltid nyttigt att få självklara sanningar ifrågasatta och motbevisade. Använda ord som elegant i det här sammanhanget är helt fel, det är givetvis fullmatat med gasen i botten & lite lagom hemtrevligt trubbigt våld mot skallbenet men samtidigt med känsla, lyhördhet och balans. Det är svårt att tänka sig helt
ren Zinfandel tekniskt bättre än så här, blandar man den med lite uppstagande andra druvor får man ett helt annat djur givetvis. Detta är essensen av druvan, själen, väl hanterat med en underliggande komplexitet & primal glädje, faktiskt mycket svårt att anmärka på, gott & begripligt för alla med huvudet påskruvat. Vi är väldigt långt från Tofanelli, väldigt, väldigt långt...

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus