Gastrologik

Det var fan vad segt det var att få bord, men på skärtorsdagen bänkade C & jag mig hos en av det nya krogstockholms gullegrisar. Gastrologik, nykomling sedan något år och redan gulddrakevinnare och högpresterare i White Guide med en förväntat avslappad attityd till mat och så kallad "fine dining" skulle bli skitkul att besöka. Man kan säga att förväntningarna var hyfsat högt ställda efter all hyllande press. Mat som följsamt anpassar sig till för dagen tillgängliga råvaror och avsaknaden av överprissatt vinpaket lockade kanske mest. Att luta sig tillbaka, låta köket och sommelieren jobba för brödfödan istället för att lusläsa en avsmakningsmeny och sitta och mrutta över halvusla viner varvat med öl eller sav eller var de nu må vara passar oss perfekt.

Givetvis tog vi ’stora’ menyn, sex rätter mer lite grums runtomkring. Före första rätten fick vi små stekta brödbitar med smör och körvel, gott och enkelt, följt av friterad lav med surdeg, lite effektsökeri tyvärr. Det smakade sur pors mest. En maräng med kycklinglever var ett uppköp, gott med fokus och tydliga smaker.
Första egentliga rätten med ostron och gurkgele & musselskum satt perfekt, brödet till var också högklassigt men kanske lite fantasilöst tillsammans med en aningen mjäkig getost. Redan här kändes det lite ängsligt och återhållet, borde man inte ta ut svängarna en aning? En rå pilgrimsmussla parad med creme smaksatt med surströmming var mer i linje med vad jag hoppats på, lite mer ’punk’ i maten liksom.

Andra rätten, slätvar & nässlor, gick i samma dämpade linje; välgjort & gott men lite tamt och försiktigt. Var fanns experimentlustan? En
fantastisk & härligt knaprig kalvbräss följde, traditionellt och exemplariskt hanterad, avvägd och finstämd. Vårkyckling med svartrot därpå, återhållet och nyanserat, men igen lite fantasilöst.

Den numera på finkrogar obligatoriska osträtten var rödbetor med ädelostcreme, gott & intensivt men jag har alltid föredragit osten i sin råa form med en marmelad och en bit kavring.

Efterrätterna slog in på en annan ton som jag tycker mer visar på nytänkande, en citroncreme & ramslöksorbet med fermenterad vitlök var både extrem och fantastiskt god, innovation och skärpa i perfekt harmoni. En extradessert med Ingrid-Marie gelé, nougat & karamelliserade hasselnötter stod inte långt efter, höga smaker i en virvlande kul komposition.

Vinerna, förutom Bürklin-Wolf Hogenmorgen GG 2007 som vi började sittningen med, var tråkigt nog alltför lättglömda. Tyvärr väldigt konventionella och lite för mycket i bakgrunden för en vingeek funkade de väl anständigt med maten, men även här skulle lite experimentlusta & drag i tänket inte skadat.

Sammanfattningsvis, så här dagen efter, måste jag säga att trots habilt hantverk och utmärkt kombination av känsligt utvalda råvaror är jag lite besviken. Jag vill ha mer pang-pang i maten, mer kontrovers och inte så mycket samförstånd. Det är gott, polerat & solitt, priset låg på tusenlappen jämt för maten och lika mycket för vinerna vi drack, ungefär vad det kostar idag. Men, jag
minns liksom inte maten, den finns där intellektuellt men inte i hjärtat.

Betyg:++(+) - de kanske kan spotta upp sig och slammra till maten en aning bara, det får bli återbesök om något år.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus