Cirrus 2005

DSC_0164


Efter tre veckor i Italien (klättring/via-ferrata & vandring i Dolomiterna/Trentino-Alto Adige samt lite strand & kultur i Emilia-Romagna) var både jag & C rätt trötta på goda men enkla italienska lokala viner (satan vad svaga de var uppe i bergen, med handknådade knödlar funkade de dock rätt bra framåt kvällen). Visst, några Lagrein samt Foradori är stadiga & solida på den röda sidan, Foradoris vita Myrto en rejäl besvikelse tyvärr. Då var ”importerna” från Jermann (Friuli-Venezia Giulia) kanske de som presterade bäst av alla vi provade (Where Dreams är inte helt up2snuff dock, den känns förvånande slimmad nu för tiden). Av en slump lyckades dessutom vi pricka en publik vinkväll/vinfest i Rimini på vägen hem, massor av DOC Colli di Rimini & DOC Romagna, redigt & gott men enkelt och föga överraskande.

Så,
now for something completely different, ett samarbete mellan Jean Engelbrecht (familjen äger Rust en Vrede) & Ray Duncan (Silver Oak i Napa) ger en Syrah/Viognier lagrad 18 månader på franska & amerikanska fat (300 liter), snålt uttag & hög ambition. Jag har provat Cirrus förut många gånger, men just 2005 hade för två år sedan en knepig och närmast aggressiv framtoning. Tidigare årgångar har visat på en del elegans och närmast Rhône-lika drag, 2005 var en lite klumpig och charmlös grovputte. Några år i källaren kanske har gjort susen?

IMG_1367


Cirrus 2005
Cirrus Wines (Jean Engelbrecht, Ray Duncan, Ernie Els), Coastal Region (Stellenbosch), Sydafrika
Hyfsat tät doft, svart frukt, plommon & mogna körsbär, och en del blodstänk med färska örter, lätt eldig (14%) med rosmarin och antydan till kåda. Finstämda toner av lakrits och våt tobak tittar fram efterhand, den blir kryddig och lent inbjudande med antydan till våt päls. Doftmässigt är den snarast en syntes mellan USA & Rhône, faten är under kontroll i alla fall. Smaken är mogen, körsbärssyrlig med aningen råbiff & en del raketbränsle, inte så det stör men det är en delikat balansgång de hanterar väl. Syror & tanniner sitter perfekt, tydliga med struktur men samtidigt enkla att begripa. Eftersmaken har kakao & läder, lite espresso i avslutningen. Utmärkt till sommargrillen! (Syrah 93.5%, Viognier 6.5%)
Betyg:++

Jag skall inte klaga, det finns både elegans & definition, men samtidigt är det lite avskalat och alltför polerat. Mer skit & dist skulle gjort susen (och kanske högre halt Viognier), blir ett vin som detta alltför slimmat och slipat tappar det personligheten helt. Det är en balansgång, men det funkar på håret den här gången. Jag tycker nog att 2003 & 2004 är båda bättre viner, dessutom har nog 2006 / 2007 mer att ge i källaren.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus