Australien

Amon-Ra 2006

IMG_2689


Det är ett vin man ibland kan uppfattas som lite för mycket, men med lagom ålder kryper frukten ihop och faten in till en riktigt harmonisk & läcker enhet. Den avviker från nidbilden av en Barossa, mynta & eukalyptus är behagligt nedtonat och faten är ingalunda dominanta. Just 2006 är kanske inte den bästa av årgångar men den var absolut lovande
för några år sedan (andra årgångar funkar också, somliga inte så).

IMG_2690


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2006
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Utvecklad och ganska rik doft, mörk choklad, charkuterier och en liten, liten puff av mynta. Den är mindre ’in your face’ än jag förväntade mig, fylld av torkad svart frukt, lakrits och lite moccha, faten är integrerade och och ganska nyanserade. Visst finns det ett litet eldigt drag (14,5%) men den känns balanserad. I munnen är den syrlig, snyggt & sandigt sträv med lite nejlikor, kanel och tobak under all solmogen svart frukt. Den har en del drag av grillat kött & mörk bitter choklad men är samtidigt väl avvägd och len i svansen, den är på det hela taget ett snyggt bygge med balans och mogen komplexitet. Syrorna i eftersmaken är skärpta men inte vassa eller dominanta, en antydan till korrigerad känsla finns men det är nästan omärkligt i så fall.
Betyg:+++

Den känns ganska mogen, den lär nog hålla ihop ett antal år till men uppe på platån är den absolut. Som tidigare noterat, sämre än
2005, betydligt bättre än 2007. Drick upp och var glad.

-- Winepunker

Comments

John Riddoch 1998

IMG_2656


För en tid sedan fick några utvalda en riktig genomkörare av Wynns - John Riddoch hamnade lite i skuggan av Michael men då var också en riktig Cabernet-årgång som 1998 inte med. Jag har provat 1998 av JR förr, Sue Hodders andra försök och på många sätt hennes mästarprov när det gäller Cabernet (se fakta i länken ovan).
Erfarenheten är att
Coonawarra Cabernet blir bättre hela tiden till dess lådan i förtid är slut, sedan tjugo år till om man nu hade haft några buteljer kvar. Så, nu åker den sista flaskan ur min källare i alla fall.

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1998
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Mogen doft, snyggt utvecklad med trätoner, massor av cassis, lite gröna blad och en puff själkighet, lite läder, lakrits och kaffe, aningen örtiga drag (ingen mynta dock) och förvånande tydligt ”terra rossa” (kakao, blod & blad). Mogen och tät i munnen, finkorniga tanniner, sandiga och lena, svart utvecklad frukt, liten grön örtig komponent förstärker, lyxig kakao och ren cassis i svansen. Det finns en liten kantig bitter antydan i eftersmaken som rycker i betyget, men den trillar absolut upp till 3+. Det är en utmärkt tolkning av Coonawarra en av de allra största årgångarna.
Betyg:+++

Jag upplever den som bättre
jämte senast, det är helt enkelt en bättre butelj. De själkiga tonerna är mer nedtonade, ryggraden är rakare & stadigare och strukturen är renare, den är bättre ur alla vektorer. Dessutom är faten behagligt dämpade, snyggt i bakgrunden, definierade och tydliga men absolut inte dominanta. Detta är en riktig benchmark från Coonawarra, välförtjänt på alla sätt. Sue är ett ess.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

IMG_2604 IMG_2605 IMG_2606


Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

IMG_2607 IMG_2608 IMG_2609


Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

IMG_2610 IMG_2611


Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

IMG_2602


Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Washington State med AuZone

IMG_2449


Vintrötthet är ett obehagligt kliniskt tillstånd som drabbar de flesta av och till i karriären. Både proffs och amatörtyckare kan känna sig blasé efter ytterligare 250 viner på ännu en mässa med få eller inga överraskningar. Oftast går det att nollställa sig med ett litet avbrott, en rejäl dos öl, eller, en ny älskling att vältra sig i. Själv har jag haft en gnagande leda i skuggorna som smugit sig på det senaste halvåret, visst har
storheter lyft sinnet men samtidigt blir det längre och längre mellan fixarna. Det går ju inte att hälla i sig giganter varje dag, även om plånboken kanske skulle tåla mer rådbråkning än den faktiskt är slöjdad för.
Så, ny älskling anbefalles - Washington State - entré! Det började försynt med något enstaka från
Andrew Will, fortsatte med en djupdykning i Quilceda Creek och en svängom med Charles Smith och framförallt Reynvaan, här har vi saker som fram till mycket nyligen flugit under Punkarradarn™ (om de nu flugit så mycket alls egentligen). Det är nytt för mig, det är välgjort, eget och svårt läckert om puckarna slås med bara lite känsla. Historiskt sätt har Washington State varit lite profillöst jämte storebror Kalifornien, men nu har man börjat hitta sin röst. Och vilken röst det är...

IMG_2450 IMG_2451 IMG_2452


Bel’ Villa Vineyard Syrah 2008
Goedhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Tät doft, tjära och kryddpeppar, eldig och tjock med svart oförlöst frukt, lite örtig, närmast drag av Strega. Tät i munnen, kryddig och svart fruktig, lakrits & mineraler, förhållandevis stram och rakryggad, nästan lite sträng och själkigt grön i svansen. Antydan till kåda i eftersmaken, lätt bitter. Nog rätt OK, men helt utan druvkaraktär skumt nog. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Den här tyckte jag var betydligt
bättre i en tidigare tappning. Det kan vara en utvecklingsfråga, den vresiga strukturen kan kanske lagras bort med några år på rygg.

K , “The Beautiful” 2010
K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Underbart läcker och parfymerad doft, charkuterier och hallon, djupa toner av körsbär och syrén, lätt tobak och råbiff, härligt inbjudande i mycket personlig stil. Smaken är djurisk, läckert kryddig, snyggt fatad med kött & blod, underbar röd frukt med superba silkiga tanniner. Det finns till och med lite undervegetation, lätt floral & skitig känsla, den drar efterhand nästan mot Pinot i stilen. Skitgod & egensinnig.
Betyg:+++

Clonakilla Shiraz Viognier 2010
Clonakilla, Canberra District, Australien
Försiktigt kryddig doft, lite kött & blod, nyanserade och snygga fat, intressant med nejlikor & kanel, lätta övertoner av apelsinskal under härligt återhållen mörk frukt. Kryddig i munnen, bra strävhet, lite köttigt vild, fin svart & röd frukt, lång med lätta vuxet bittra övertoner, lakrits & parfym i svansen. Riktigt bra, kommer att utvecklas.
Betyg:++(+)

Den är inte lika
vass som 2008, i alla fall inte ännu. Men, tricket att stänga in en elegant från Canberra gick hem, ingen reagerade på att den avvek geografiskt. Det stärker testen att samma tänk som fungerar i norra Rhône kan absolut fungera med bravur i alla världens hörn, lite Viognier gör susen.

IMG_2453 IMG_2454


Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läcker med köttig & lite rökig, ännu oförlöst, doft, parfymerad med plommon och bacon, djup med redan nu viss komplexitet, hyacint, lakrits och en del mineralitet. Tät, kryddig & rökig i munnen, läckert köttig med lakrits, fina prominenta tanniner & torkade örtkryddor. Lång och härlig svans med ganska svala drag, nejlikor, råbiff och plommon. Den kommer att utvecklas under lång tid, avvakta tre år till nästa försök.
Betyg:+++

Clos de Betz 2010
Betz Family Winery, 51% Red Mountain, 19% Horse Heaven Hills, 30% Yakima Valley, Columbia Valley, Washington State, USA
Tät doft med rosor och lite rotfrukt, lätt kaffe, ceder och väl eldiga drag, lite besynnerlig överton av citrus, lätt lingon. Rejält sträv i munnen, viss bitterhet med helt oförlöst struktur, galet ung och i dagsläget helt omöjlig att bedöma, ganska grönsjälkig svans.
Betyg:+(++??)

IMG_2455 IMG_2456 IMG_2457


Champoux Vineyard 2007
Andrew Will, Horse Heaven Hills, Washington State USA
Kryddig och djup doft, komplex med klar utveckling, kaffe, svart frukt, cassis, läder och lite stall, liten karamell & choklad. Krämarstil, men ack så läckert. Sträv och lent solbakad i munnen, kaffe & lite choklad, sandig & seriös struktur, solvarm svart frukt, maffig och god i närmast lite lyxig Napa-stil. Skitgod.
Betyg:+++

Igen,
Andrew Will imponerar med sin rättframma, publika och samtidigt seriösa stil. Den är en parallell till Napa och Bordeaux ett varmt år som 2003, härlig utveckling med framtid. Superb!

Betz Pére de Famille Cabernet Sauvignon 2010
Betz Family Winery, 73% Red Mountain, 21% Horse Heaven Hills, 6% Yakima Valley, Columbia Valley, Washington State, USA
Tokigt ung doft nejlikor och kanel, rejält med fat, bra koncentration, lite svårbedömd. Ungdomlig i munnen, rejält sträv, tjock svart frukt, plommon och kaffe, massor av cassis, känns hyfsat lovande, den är nog bara redigt undomsstum just nu.
Betyg:+(+)

L'Ecole No 41 Apogee 2009
L’Ecole No 41, Pepper Bridge Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Doft av mynta, cassis och trätoner, kardemumma och lite kåda, mogna mörka plommon och en puff av starkvin. Rätt OK, personlig, men den har ett aningen kladdigt drag. Tät i munnen, sträv med liten känsla av körsbärslikör, aningen bitter med kaffe och fatig struktur, koncentrerad och kryddigt eldig, lång, köttig & kärnig svans, kan kanske utvecklas men jag är lite orolig för touchen av starkvin.
Betyg:+(+)

De tre från Washington jag hoppades på levererade alla tre med solida 3+, bäst är givetvis
Reynvaan med sin obetalbara struktur och närmast Guigal-lika hantering och uttryck. Samjäsning och den nordrhônska blandningen i modern tappning börjar bli min absoluta livdryck numera, det är så in i bängbulan gott. Att Betz inte riktigt ville vara med får nog i alla fall delvis skyllas på ungdomen, lite tid behövs för att gå ihop ordentligt.
I alla fall, Washington skall studeras med ingående lupp framöver, jag tror stenhårt på det här.

-- Winepunker

Comments

Old Bastard 2006

IMG_2458


Det har blivit en del
OZ på senare tid, en genomkörare av klassiker i AuZone (både Grange och 707 var in i helvete bra, dessutom höll Wild Duck Creek provocerande hög kvalitet) och lite närkontakt med en av Penfolds riktiga top-dogs (rapport kommer) har förgyllt en annars deprimerande vardag.
I motsats till de flesta andra i bloggosfären är jag en varm anhängare av de sydländska maffputtarna, trots att hjärtat nog egentligen ligger närmast
Bordeaux & Beaune är det hos alster från Victoria och South Australia jag hämtar den vardagliga energin att glädjas åt. Kaeslers (Reid Bosward) Old Bastard har levererat förr, flera gånger, och lär göra det igen.

IMG_2459


Kaesler Old Bastard Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Rik och tät doft, eldig och kryddig, packad av svart frukt, körsbär och lätta hallon, kaffe och kanel, liten mynta och klart inslag av krävande mineral. Det finns en de fat, men den är samtidigt nyanserad med rökelse och köttiga toner, lite läder och torkade plommon. Visst finns det en del kirsch men absolut inte så det stör, den är på många sätt mer nyanserad än en modern & lyxig sydrhôneare. I munnen är den rik och bred med glad och ännu sprittande frukt, superba tanniner, silkiga och exakta med en underliggande kryddig ton. Packad med syrliga björnbär, hallon och röda körsbär, syrorna är vitala och rena, den är koncentrerad och rik men helt utan klumpighet eller sötfruktig inbalans. Svansen är kryddig och bred med kryddpeppar, lakrits och nejlikor, strålande längd och sandig eftersmak. Stort? Nja, men djävligt gott, dessutom har den en fin framtid.
Betyg:+++

Jag är kanske lite mer dämpad i bedömningen
den här gången, det känns som en del tid behövs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Men, det är in i helvete bra om man har ett hjärta som tål lite stress & skräckblandad förtjusning, intensitet och kraft är inte allt, komplexitet och kryddig finess spelar i alla fall andra (eller tredje) fiolen. Skitgott! Det sagt, andra åsikter finns trots alla gazillioner RPP och onyanserade Punkarhyllningar™.

-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011

IMG_2386


I OZ visar Victoria på progressiv styrka med svalare och lite mer vässade, aningen eurocentriska saker. Med rätt mikroklimat och lagom kreativt tänk poppar det konstant upp viner mellan
Beechworth och Mornington där elegans och nyansrikedom är allt annat än okända begrepp. En hyfsat ny spelare (well, tio år sedan start) är Jamsheed med Gary Mills i spetsen, en mångsysslare som efter en några års skumpig tur med Paul DraperRidge flyttade hem och började göra elitsyrah från de allra bästa lägena i Victoria. Med tillgång till frukt från både Warner (Beechworth Syrah) och Moonambel borde det gå att göra stordåd, ingen annanstans finns så aromatisk och klassisk frukt på den kontinenten.
Just det här vinet är från
Garden Gully i Great Western, mitten av staten. Stockarna är urgamla (runt 1890) med samma klon som Best's legendariska 'Bin 1', jordmånen är lera och järnrik sediment, skördad för hand, vildjäst med hälften hela klasar och macereration totalt i fyrtio dagar - enda tillsats är lite svavel för stabilisering, lagrad sedan tio månader på fällningen i några år gamla fat. Buteljeras givetvis utan klarning och filtrering, total produktion är i runda slängar 300 lådor. Alla korten är i favör...

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Härlig doft med kryddig primär frukt, björnbär och plommon blandas med blod & köttslamsor, komplexa rökiga toner blandas med talg, våt päls och eldig rikedom. Den har en klart parfymerad känsla, rosor & hyacint under frukt-massakern. Utan en enda (redovisad) droppe av Viognier lyckas de med allt, detta är hur läckert som helst. Skall jag vara kritisk känns de 14,5%:en i doften även om de är helt integrerade i smaken.
Superb i munnen, läckra syror med massor av skärpt och snyggt eldig sval svart frukt, sura körsbär och skogshallon. Den har massor av råbiff och slånbär inpackad i en härligt vild symfoni, lite kåda och dämpad mineralitet. Svansen har en liten själikg bitterhet ännu, men det lagras nog bort med några år. Detta är en underbar tolkning man annars bara hittar i norra Rhône (och Walla-Walla), kött, vilt och svartfruktig mineral i underbar kombination. Den har dessutom en framtid, hur ser detta ut om fem år? Har vi en potentiell storhet i källaren?
Betyg:+++

Uttrycket är fenomenalt, det har allt utom möjligen den ålder som krävs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Druvan är så känsligt hanterad att grabbarna i
Côte-Rôtie nog skall akta sig en aning, det är så bra att man bara måste lägga sig platt. Varför inte 4+?? Jo, 8% Viognier eller annat grönt krävs för en uppgradering - men de verkar ju ha tumme med andra lirare i närområdet, köp lite Rousanne från Rick och dra upp detta till en klockren 4+:are.


-- Winepunker

Comments

Chassagne & Puligny med AuZone

IMG_2303


Lena, föreningens musa när det gäller vit Bourgogne, kände sig "väldigt nyfiken och lite gränslös" den här kvällen. Temat var lagom nedskruvat, ingen BBMB (Bienvenues-Bâtard-Montrachet Bonanza) direkt utan bara lite enklare saker att förgylla sensommaren med. För mig är och förblir vit Bourgogne, speciellt från Puligny, märket i bänken allt annat har att förhålla sig till - på vita sidan är det mitt alfa & omega, där det börjar och där det slutar. På något besynnerligt sätt förlåter jag Bourgogne som inget annat distrikt dess gruvliga synder, från premoxade Grand Cru 1996 i drivor till kariga och lite orena (och för dyra) saker från storproducenter under det tidiga 2000-talet glöms alla oförätter bort i ett kärlekens töcken. Så fort korken åker ur något där delarna sitter ihop minns man inte sveken, de bleknar bort - speciellt nu när kvaliteten generellt snäppts upp över hela linjen. Tänk om man kunde förlåta Pfalz 2003 eller Bordeaux 1991 på samma sätt?

IMG_2304 IMG_2305 IMG_2306


Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2009
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Ganska generöst fatad med lätt örtig överton, bra mineral och gulfruktig fräschör, massor av citrus i ganska traditionell burgundisk stil. Bra syra i munnen, fint sammanhållen frukt, massor av citrus och lätt nötig känsla, exakt och mycket väl sammansatt, lång och citrusstinn svans, kanske väl mycket fat men de är läckra och blir aldrig påträngande eller beska. Läcker, betyget är snålt, men den orkar inte upp till 3+ den här kvällen.
Betyg:++

OK, den här seglade in helt under radarn, dessutom hade jag provat den för inte så länge sedan (
annan årgång dock). Att det inte skulle vara en Puligny var det ingen som andades om, visst är faten direkta men samtidigt absolut inte avvikande från vad man hittar i Frankrike. Borde jag inte känt igen den här? Är Margaret så in i helskotta likt sina förebilder? Inte ens när värmen stiger och vetskapen om vad som är i glaset satt sig går det att känna något annat än klassisk Bourgogne, och en rätt djävla bra sådan dessutom (tyckte till och med vår naturaliserade fransos som med skräckblandad förtjusning börjar upptäcka att han föredrar de utrikiska sakerna).

Puligny-Montrachet Les Vielles Vignes 2010
Vincent Girardin, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Fatig doft, lite fet med mineral, gul & grön frukt, lite öförlöst men snygg och lovande. Citron & fat i munnen, frukten är lite asketisk men samtidigt skärpt med stenkross & höga exakta syror, krävande & seriös men behöver tid. Den är ännu aningen stum.
Betyg:++(+)

Château Montelena 2010
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Återhållen doft, lite citrusskal och nyanserade fat, bra mineral, lime och äpplen i lätt exotisk stil. Höga syror i munnen, ganska stram med lite asketiska drag, citrus och aningen skalbitter känsla i eftersmaken. Den har skärpa och kan kanske växa men saknar lite glädje och charm.
Betyg:+(+)

Napa, någon? Hallå? Ingen fattade att det här
också var en utlänning, inte ett spår av övernattning eller knasmogen frukt, snarare tvärt om. Visst, det här är ju en gammal klassiker men jag har aldrig upplevt den på det här viset förut (aldrig provat en så här ung förstås, men ändå).

IMG_2307 IMG_2308 IMG_2309


Puligny-Montrachet ”Les Reuchaux” 2007
Yves Boyer Martenot, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Lätt rökig doft, lite stum med dämpade fat, vax och återhållen gul stenfrukt, äpplen, smörkola och nötter. Rik gul frukt i munnen, citrus och bra hanterade fat, citrusoljor i svansen, skärpt men med en liten störande ton av kvitten. Betyget är snålt.
Betyg:+

Chassagne-Montrachet 1er Cru Les Champgains 2009
Fernand & Laurent Pillot, Bourgogne, Frankrike
Lite instäng doft, fat, vax & citrus, ganska feta toner, stenkross och gummi, känns besynnerligt dammig. Lite oljig munkänsla, vax och en hel del fat, citrus, nöt och kartiga äpplen. Det finns en liten brännande eftersmak, kan vara smygkorkad, om inte är den tämligen ointressant.
Betyg:0

Puligny-Montrachet 2011
Etienne Sauzet, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Sprittande fräsch doft, mineral och soda, citrus & snygga dämpade fat, ungdomligt elegant med nästan rieslingtycke. Intensiva syror i munnen, citron & krossad sten, chablislik med flinta & limeskal, exakt, skärpt och stram. Inget charmtroll, men mycket seriös.
Betyg:++

IMG_2310 IMG_2311 IMG_2312


Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2010
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Läckert parfymerad, citron & örter med mineral, mango och supersnygga fat, nästan rosor och kul ton av aprikos, rätt utvecklad med superbt uttryck. Fruktrik till max i munnen, massor av gula plommon, mango och en rejäl skopa mineral, bra bredd & syror som står upp mot faten. Exakt och läcker med förvånande utveckling, utmärkt i sin breda och rika stil. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Fontaine-Gagnard går från klarhet till klarhet, hela spektrat är välgjort och man får precis vad man betalar för - stora grand cru, solida premier cru och klunkbart plonk - just nu min favoritproducent på vita sidan i Bourgogne.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Sval doft med snyggt dämpad ek, örtig med limeskal, lätt exotiskt anslag, inbjudande passionsfrukt och massor av krossad sten, viss smörig fetma - ren, modern och kompromisslös. I munnen är den rik, lysande fatad med lätta exotiska toner, ananas och solmogen citrus, perfekt solmogen frukt, intensiv med strålande vässade syror, massor av mineral och lätta grönörtigt fräscha nyanser, basilika och nästan en puff koriander. Lång och superb med komplexitet och skärpa.
Betyg:+++

Här avviker stilen något, den sprittande exotiska tonen hummar försiktigt om 'Otago' - min gissning, men inte på en Felton Road. Den kändes inte riktigt up2snuff för en 'Block 2’, just den här buteljen saknar det lite krispiga fraset jag tycker mig känt i alla tidigare gånger, men snyggt och gott är det och den räddar 3+ absolut - kvällens solklara tvåa för gruppen (knappt slagen av Fontaine-Gagnard ovan).

Puligny-Montrachet 1er Cru Les Pucelles 2010
Philippe Chavy, Puligny-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Intensivt grönörtig doft, krossad sten, flintflis närmast, känns väldigt ung, packad med citrus och tomatblad, krusbär och nästan kattpiss. Den doftar som en lätt överkoncentrerad Sauvignon-Blanc. Ganska tät i munnen, ungdomlig och gulfruktig med mycket aromatisk struktur, packad med mineral, enormt ungdomlig, men, den är helt skruvad - den smakar SB också, inte så kul utan överarbetad SB tydligt och intensivt. Mysko till max.
Betyg:0

Att det här skulle vara något annat än en överdriven Sauvignon-Blanc kändes helkonstigt, den avvek fullständigt gentemot övriga viner - framtoningen är totalt muterad med sin intensitet, extrema bladighet och aromatiska kropp. Chardonnay, någon? Inte en chans!

Det här var rysligt roligt, lite skämmigt och bitvis fenomenalt gott. Att den enda av de tre utrikiska buteljerna vi hade försynt häng på var från Otago säger en del om konsistensen och hur väl man lärt sig hantera Chardonnay på alla håll i världen. Både Heytesbury och Montelena föll in i fållan perfekt, konkurrenskraften är uppenbar - de är lika bra och absolut lika välgjorda i oerhört eurocentrisk stil.

Tackar Lena, det får bli en BBMB någon annan gång...

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007

IMG_2246


Vissa årgångar skall man vara försiktig med även från OZ, blir klimatet för hett avstannar mognaden och besynnerliga själkiga och örtiga toner blandas med bröksvart frukt i en ohelig blandning. Speciellt South Australia har haft sina problem under 2000-talet, svalare regioner som Western Australia har klarat de senaste decenniets värmeböljor och knasiga torka/nederbörd betydligt bättre än solstekta McLaren och Barossa.

IMG_2247


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, massor av kanel och kardemumma, läcker svart frukt i förvånande sval stil, lite örtiga övertoner med kåda och parfymerade drag. Visst finns där en hel del fat & anstrykning av vanilj men det är absolut innanför rågången, den har lite känsla av karamell men samtidigt en snygg renhet i frukten, lite kul stenkross toppar upp. I munnen är den rik med tät svart & röd frukt, snygga fat och lite rostade toner. Tyvärr är syrorna lite aggressiva, aningen skarpa gentemot frukt & örtiga drag. Svansen är kärv, slånbär och kärniga sura körsbär, viss bredd men samtidigt en kådig kärvhet som ger ett aningen ogint & vresigt intryck. Den är god, men samtidigt absolut den sämsta av de Amon-Ra jag provat, glädjen saknas helt även om den är förhållandevis väl sammansatt. Kanske lite tid i källaren kan göra skillnad men jag tvekar, syrorna känns alltför dissonanta.
Betyg:+(+)

Årgången är rätt knepig, mycket hastigt mognad frukt i slutet av februari efter en värmeknäpp ställde till det med den fysiologiska utvecklingen. Många 2007:or lider av samma problem som 1989, 1993 & 2003, hetsmognad och konstiga syror i skev balans.
Den inbyggda lite slanka strukturen kan kanske tilltala de som är rädda för alltför hög koncentration och mogen frukt, men detta är inte på den nivå man kan kräva & förvänta sig trots förhållandena, den är inte helt balanserad faktiskt.

-- Winepunker

Comments

Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2010

IMG_2245


Margaret River kan hantera klassiska druvor med bravur, speciellt de vita med Chardonnay i spetsen lyckas man hantera i absolut världsklass. Kikar man på ett vin som Leeuwin Estate Art Series Chardonnay inser man att storheten finns där, inbäddad och vässad med samma skärpa och definition som de allra bästa från froggarnas rike.
Men,
Leeuwin är ingalunda ensamma, en kader av likasinnade samsas i Maragrets magra jord och har utvecklats på samma progressiva sätt de senaste dryga decenniet sedan jag & C var där sist.

Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2010
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Skärpt gulfruktig doft med massor av mineral och snygga fat, drag av citronskal och kvitten, flintkross i mycket aristokratisk och eurocentrisk stil. Lite bladiga toner utvecklas efterhand, omogen ananas och liten, liten mynta (?!). I munnen är den exakt, ren med perfekt hanterade fat, strålande syror och en liten fet nötig ton, bara aningen exotisk med mineral och skiffer i förgrunden. Svansen är krävande och ännu oförlöst, limeskal och flintkross i eftersmaken. Skitgod och lovande, vansinnigt lik en Puligny måste tillstås.
Betyg:++(+)

C’s resonemang är härligt. ”Den är fransk, säkert Bourgogne, troligen Puligny men med gardering på någon fatofil från Chablis, nehej, inte de!? Då är det från Maragret,
Leeuwin eller Voyager får det väl bli…”
Det är få som är kallade och färre som levererar, Chardonnay i den här stilen hittar man inte ofta utanför moderlandet men ibland blir det läskigt bra. Om en tre/fyra år har vi en självklar 3+ i förrådet. Fan, de har skärpt sig de senaste åren där nere i OZ.

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

Wynns

IMG_2176


Sue Hodder, chefsvinamakare på
Wynns Coonawarra Estate, är I stan på en blixtvisit. När jag fick inbjudan till en lunch av Niclas Toumela på Treasury Wine var det här bara något jag måste gå på, trots att jag löpande hållit en hel del flaskor i förrådet kändes det som en riktig nostalgitripp. Sue var inte på Wynns när jag reste i South Australia första gången (och enda gången jag besökt Wynns) 1989 utan började först under tidigt 90-tal, hon har med försiktigt handlag bevarat den kulturhistoriska skatt Wynns måste betraktas som. Med en svårslagen stabilitet har de nu i över sextio år (1951 köpte paret Wynn marken, 2014 av Black Label Cabernet Sauvignon blir den 60:e i ordningen) hållit fast vid historia, terroir och sin stil trots att det inte längre är en familjeangelägenhet.
Det är en
viktig producent i OZ, likt Penfolds och en handfull andra går traditionen tillbaka till när vin började odlas kommersiellt i Australien, den ursprungliga marken sattes under ranka av John Riddoch i slutet av 1800-talet - något som vinet John Riddoch fick hedra med sitt namn. På många sätt är Wynns Coonawarra, och Coonawarra är Wynns (visst, Parker Estate skall väl ha lite beröm också, Terra Rossa First Growth är ett bra år rätt solid).

IMG_2174 IMG_2178


Wynns Coonawarra Riesling 2010
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fräsch och lätt grönt örtig doft med citrus, maskrosblad och massor av mineral. Torr och frisk i munnen, mineral, citrusskal, ren och snygg med liten oljig petroleumton i svansen. Kommer att växa när de grönt örtiga tonerna fått lägga sig lite.
Betyg:+(+)

Wynns Coonawarra Riesling 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Utvecklad, toner av petroleum, citrusskal & flintkross, liten ton av bivax & aprikos. Läcker med fin rondör i munnen, gulfruktigt utvecklad med bra syror & lätta toner av honung. Förvånande god och inbjudande i sin fullmogna stil, inte illa alls.
Betyg:++

Wynns Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och klassisk doft med lite kaffe och choklad, lagom eldig, cassis, kåda & mynta. Läcker och tät i munnen med bra definierade syror, ren med cassis & lakrits, liten kaffeton i förvånande balanserad och lättillgänglig stil. Lagom mullig, lagom snygg till lagom pris. En klassiker.
Betyg:++

IMG_2177


Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät doft, massor av cassis, ungdomlig tjock frukt med tjära & mörka bär, alltför ung ännu, primär och lite svårbedömd. Larvigt ung och sprittande i munnen, fräsch med täthet, skärpa och exakt kraft, det finns ett rejält mått av elegans under den unga sprittande frukten.
Betyg:++(+)

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2003
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och harmonisk fruktig doft, fin cassis, lite choklad, läcker med kaffe & läder, kakao & ett uns av tjära och mineraler. Snygg & läcker i munnen med täthet & förvånande fräschör, sandiga fina tanniner, liten örtig avslutning utan att bli grön. En klassiker.
Betyg:+++

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Dämpad doft med en del torkad frukt, kakao och läder. Ger ett litet trött intryck till en början men utvecklar efter en liten stund komplexa kryddiga toner och aningen grillat kött. Kryddig i munnen, aningen uttorkad frukt, torkade örter och en del kakaobittra toner i avslutet. Den fungerar, en åldrad skönhet men den har nog varit vackrare.
Betyg:++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Rik och kryddig doft, svart len frukt, körsbär och en del köttiga drag, antydan till mynta och nejlika. Tät smak, bra syror, ren skärpt frukt, tät utan att någonsin bli klumpig. Plommon och lite kaffe i eftersmaken, superb!
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fint utvecklad doft, floral svart frukt, plommon & fina kryddiga toner, liten, liten mynta & en del gräs, riktigt snygg. Tät och sträv i munnen med sandiga tanniner, strålande struktur, tät med plommon, läder och aningen kirsch, drag av choklad och kaffe men samtidigt ett lätt vilt & skitigt anslag. Lång och harmonisk avslutning, utmärkt.
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Helt mogen doft, läcker med kryddor, liten choklad, mörk torkad frukt och en puff av eukalyptus. Mjuk och mogen i munnen med fina kryddor, sandiga tanniner, len torkad frukt, plommon och kakao. Helt mogen med utan uttorkade drag, alldeles strålande mogen Shiraz.
Betyg:+++

Det är bra, solitt och väldigt välgjort. Kanske är
Michael det största vinet med sin lagom återhållna kraft och tydliga definition, personligt uttryckt Syrah i Cabernet Country liksom. John Riddoch har jag ofta haft lite problem med förut, enstaka gröna själkiga aromer har smugit sig in (1998 var direkt problematisk som ung) men jag känner inget sådant nu, de är känsligt hanterad frukt med friska och läskande syror i ganska aristokratisk framtoning. Härlig kombination av intellektuellt & avslappat.
Men, trots hur bra de stora vinerna är det som slår en tydligast kvalitetsnivån på 'plonket',
Black Label är för i runda slängar 150:- pix ett brakfynd, och en lagringsduglig Riesling med personlighet och skärpa för under hundralappen närmast sinnessjukt. Ward Wines langar.

-- Winepunker

Comments

Art Series Chardonnay med AuZone

IMG_2160


Under förra årtusendets sista skälvande dagar landade jag & C i
Margaret River främst för att cykla, men av en lycklig slump sammanföll vår första dag med den årliga vinfestivalen - snabbt ändrade planer. Under hela dagen åkte skyttelbussar fram mellan vingårdarna med mer och mer fryntliga lokalpatriotiska västaustraliensare, matmarknader & jazzevenemang blandades med seriösa vinprovningar och chansen att träffa de flesta vinmakarna i en härlig kökkenmödding som framåt nattkröken närmast började likna en karneval.

Av alla då etablerade vinerier framstod
Leeuwin Estate tillsammans med Cullen som de mest fokuserade och intellektuella i sitt sedan några år påbörjade förändringsarbete rörande Chardonnay. Experiment med lång lagring på fällning, endast franska fat, delvis ståltank och inte enbart malolaktisk jäsning visade på en förståelse för nya trender och respekt för druva och terroir. Att jämföra den Art Series 1998 som skulle komma att släppas med samma vin lagrat i bara 20% franska fat och fortfarande på fällning var en uppenbarelse, tydligt var att det fanns storhet även med europeiska mått som bara väntade att få uttryck. "The market is not ready yet, but it will be" var mantrat, insikten om hur Chardonnay skall behandlas var det inget fel på. Sedan dess har vinet enbart förbättrats, faten tonats ned några grader, mineralitet och lättfotade exotiska aromer lyfts fram och strukturen vässats från en stor 'australisk' Chardonnay till en stor Margaret River.

Trenden har dessutom följts av andra,
Voyager, Vasse Felix, Cape Mentelle, Cullen, Moss Wood, ja de flesta seriösa producenter har lättat på handlaget och börjat framhäva en mer dansant och elegant stil utan att bli trivial. Det som började för kanske femton år sedan når sin kulmen nu, aldrig har Chardonnay från Western Australia varit så bra som idag.

Den här provningen samkörde
Vintomas och jag, blandat auktion i Beligien och Bolis.

IMG_2161 IMG_2162 IMG_2163


Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2008
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Enormt snyggt hanterade fat i doften, lime & citrus, flinta och liten exotisk ton, mineral och liten örtighet, ännu lite grön och ungdomligt framtoning, flintkross & passionsfrukt. I munnen är den ren, ungdomlig med vässad och klingande syra, krispig med mineral och skärpa, stenkross och limeskal, mango i svansen. Aristokratisk och personlig, eftersmaken är lång med läckra syror. Den är ännu oförlöst men kommer att växa till sig, alldeles strålande.
Betyg:+++

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2006
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Lite eldigt anslag i doften, väldigt snygga fat, flinta och citrusskal, lime med lite rökiga toner, ungdomlig, en antydan till mandel utvecklas, läckert till max. I munnen ar den bra rondör, harmonisk med lite exotisk frukt, lätt eldig med grillad citrus, mineral och gul stenfrukt, rik och lång svans med liten exotisk och kryddig ton. Superb.
Betyg:+++

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2005
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Fin utveckling, perfekt harmonisk och läcker med fina fat, ren citrus i osannolikt nyanserad stil, lite crème brûlée & rivet limeskal, flintkross och liten örtigt kryddig överton. I munnen är den rik, fruktfet men med bra skärpa och strålande balans, faten är lysande hanterade, massor av gul solmogen frukt, ren mineral och liten exotisk komponent i eftersmaken, passionsfrukt och ananas samsas med kryddig mineral i närmast oändlig längd. Alldeles skitbra!
Betyg:+++

IMG_2164 IMG_2165 IMG_2166


Craggy Range Le Beaux Cailloux 2005
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Exotisk doft, gul och lite grönfruktig med drag av melon och konserverad lychee, väl exotisk med persikor och övermogen mango. I munnen är den oljig och samtidigt slank, faten känns inte helt integrerade, en kryddig & aromatisk fethet dominerar, den är bra men saknar spetsen. Nötig avslutning med bittra toner i eftersmaken.
Betyg:+

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2004
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Utvecklad doft, vaxig med harts och gul mogen stenfrukt, persikor och mognad, lite enträ och mynta besynnerligt nog. I munnen är den helt mogen, grillad citron och kryddigt anslag, bivax och en del exotisk frukt. Den har ett bittert drag i svansen, kåda, god och mogen men känns som en lite sämre årgång.
Betyg:++

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2001
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Enormt utvecklad doft, vaxig med äppelskal och solmogen gul frukt, majs, aprikos och bladiga toner. Mogen smak, tät, lite fet och oljig med kryddor och grillad citron, känns aromatisk med apelsinolja och rökiga toner, tyvärr går äppelskalen igen även i munnen. God, men aningen oxidativ, kanske liten skada?
Betyg:++

IMG_2167 IMG_2168


Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2000
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Helt mogen doft, lätt rökig med superba & eleganta fat, fullkomligt perfekt utvecklad, strålande harmoni med läckra orientaliska kryddor, solvarm citrus och lite stenkross, drag av crème brûlée och en exotisk komponent, mango & citrusskal, strålande. I munnen är den bred och perfekt mogen, rik med klass och exakthet, komplex med fenomenalt hanterade fat, expressiv med längd och kryddigt gulfruktig kropp, mango, citron och liten, liten honungston. På absolut topp, fullkomligt skitbra.
Betyg:+++

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 1999
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Kanske lite stum i doften, känns ännu ungdomlig (!?) med citrus och snygga återhållna fat, citrus & skal, lite floralt anslag med en puff av muscat/syrén. I munnen är den mer utvecklad men fortfarande sammanhållen och snygg, liten oljig citrusfet känsla, vax och solmogen gul frukt, rik och kryddigt komplex svans, god och riktigt lång med bra syror och mileralig skärpa i eftersmaken.
Betyg:+++

Det är alldeles, alldeles skitbra, längd och klass och underbart uttryck. Sneglar man bara lite på priset framstår detta som en verklig vinnare, en normalt bra vin som
Craggy Range Le Beaux Cailloux hade inte en chans mot den expressiva och väl sammansatta Art Series. Fruktmaterialet är av absolut världsklass och handlaget är tillräckligt känsligt för att göra druvan rättvisa. Jag hade högt ställda förväntningar men den här vertikalen överträffade dem med råge, vinerna håller dessutom fenomenalt bra och nu när de är på skruvkapsyl (sedan 2002, även om just vår exportbutelj 2004 var på kork) kommer mognadskurvan att vara ännu längre.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2006

IMG_2170


Så plockar jag då den
sista flaskan, den trave av 2006 Onkaparinga jag köpte 2010 tar i kväll tyvärr slut. Det är ett av de viner som givit mig allra störst glädje de senaste åren, en fullkomlig tolkning av druvan, gamla stockar och tokstressad mognad ger en frukt man bara kan hitta i delar av Spanien annorstädes (visst, Châteauneuf, men nej, frukten i OZ & Spanien håller högre klass). Det är seriöst, viktigt och totalt kompromisslöst.

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006
Clarendon Hills, Blewitt Springs, South Australia, Australien
Underbart kryddig och rödfruktigt köttig doft med solbakade körsbär, hallon, blodstänk och perfekt nyanserade fat. Den är helt utvecklad och på toppen av mognadskurvan, lite skitigt & djuriskt brettig i anslaget med blommor och parfym, drag av kåda & rosmarin, karamell och lite sötlakrits. Helt underbar med absolut uttryck av druva och solig terroir. I munnen är den tät, superkoncentrerad med hallon, lakrits, söta körsbär i flamboyant stil, det finns kaffe och anis under all söt röd frukt, den är skitläcker med silkigt lyxiga tanniner och svinsyra men superbt hanterade fat. Detta är Grenache när den är som allra, allra bäst. Riktigt djävla gott skit!
Betyg:+++

IMG_2171


Så gott, så primalt, så läckert och lättbegripligt.
C utbrister ”grisgott”, det bästa betyg ett vin kan få i Casa Punk. Till det en 750g hängmörad från Lulles på grillen, hardcore men så djävla gott att man bara baxnar, i lördagssolen kan man verkligen slappna av. Ibland är det riktigt gott att leva. Man tackar Roman!

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_2032


Det är inte många viner i lägre prisklass jag köper av varje årgång. Det finns så in i bängen mycket att prova och källaren är sorgligt begränsad, man måste sovra och undvika slentrianköp. Men,
Adam Hooper’s alster köper jag allt jag kommer över, inte för att det är stort utan för att det är så tokigt pålitligt och hederligt utan onödigt larv (dessutom till vettiga priser). Det är bara att öppna foderluckorna och tanka, man tänker inte för mycket utan låter drömmen om våren ta över och drar ned intellektet till en 2:a.
Tidigare har den presterat väl så bra, aldrig stort, alltid solitt och bra.

(Bush Vine betyder egentligen bara att rankorna får växa i måttligt kontrollerad Gobelet)

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker och förvånande kryddig doft med en del kanel, drag av nejlikor och kåda, botten är fruktig med skogshallon, sura körsbär och lätt tobak, faten finns där men ligger fint i bakgrunden. Den utvecklar lite intressanta örtiga toner, rosmarin och salvia, den har en fin och vuxen skärpa. I munnen är den driven av rena pigga syror, trädgårdshallon och sura körsbär, lite lakrits och torkade örter. Viss känsla av lingon och slånbär, fast helt utan aggressiva tanniner, strävheten är snarast snygg och sandigt finkornig. Den är enormt inbjudande och rättfram, oklanderligt druvmaterial med känslig hantering, opretantiöst och så ärligt det bara kan bli. Gott och väldigt välgjort.
Betyg:++

Det är smarrigt, lättbegripligt och uttrycker druvan på kompromisslöst och genuint vis. Parallellerna med en ren Genache från Châteauneuf-du-Pape är tydlig, den har samma struktur men en lite annan klang. Inte skitbra, men avväpnande på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Rosehill Shiraz 2009

IMG_1975


Av alla klassiska saker man kan hitta i OZ är väl
Mount Pleasants alster de med mest tradition och egensinnig tolkning. Visst, Penfolds har sin Magill men gårdarna Maurice O’Shea etablerade på 20-talet finns kvar i stort sett orört skick. Länge har Maurice O’Shea Shiraz varit en av Hunter Valleys största viner, en kryddigt komplex gigant i traditionell stil - lillebror Rosehill (fast äldre kul nog) uttrycker normalt Hunter med något elegantare framtoning.

Mount Pleasant Rosehill Shiraz 2009
McWilliam’s Mount Pleasant, Hunter Valley, New South Wales, Australien
Läcker doft, djup mörk frukt, biggarårer och pepprigt pälsiga toner, liten mynta och en del dyr tobak, övertoner av kåda och blod, härligt komplex med personlighet och elegans - doften är imponerande, underbar och i sanning komplex. Den är förvånande slank och rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, lite slånbär med höga syror och lite aggro skärpa. Faten är snyggt hanterade och tanninerna sitter som en smäck men den är lite ogin & gnälligt anemisk strukturellt, eller är den bara oförlöst i sin lite magra stil? Eftersmaken har både salmiak, cigarr & mineralsäta, bladighet utan själkiga toner. Jag blir inte klok på detta, doften är stor, smaken aningen vresig och motsträvigt debatterande. Kanske kan något år i källaren göra skillnad?
Betyg:+(+)

Jahapp, det är inte vad jag hoppades på direkt. I munnen är den väl deffad för min smak, en lite svår och mager tolkning som inte passar mig riktigt. Den kan säkert utvecklas, men var det blir av den till slut får framtiden utvisa.

Som kontrast plockade vi fram ett varuprov från
Primewine.

IMG_1976


The Game Reserve Shiraz Viognier 2010
Graham Beck, Western Cape, Sydafrika
Eldig & syntetisk doft, geléhallon och sötlakrits, svart björnbärsfrukt i primär och lite grov stil. Smaken är svartfruktig och lite bitter, salmiak och kärva själkiga toner, den är dominerad av beska och en del kemiska aromer - väldigt mycket vingummi och plastig känsla. Njae, det är väl OK i box-ligan, men en sotig och bränd känsla i svansen kvaddar upplevelsen. Godkänt, men bara knappt. Dessutom dyker lite bränd plast upp i eftersmaken till slut, jag trodde den smakkomponenten var förpassad till historien, men nej…
Betyg:0

Tyvärr, detta är knappt acceptabelt, alkogodis är inte mig grej. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Självplock med Populaset

IMG_1953


Någon gång om året ses ett gäng gamla studiekamrater för ett intjack i min källare, ingen av deltagarna är direkt vinnörd (nördiga är de dock, men på helt andra sätt) men kunskapen är hög rörande mat & dryck i allmänhet. Upplägget är enkelt, jag ställer upp kanske femtio viner ur källaren och de får plocka till dess vi tröttnar efter ett par inledande bubbel som jag väljer själv. Obligatorisk svullomiddag följer med mycket kött och gratäng för alla utom
Herr Skugsmulle & Fru Jägare som är lite lagom vegetarianer (det går lika bra med sparris i det här fallet). Priset för att få komma är en bättre flaska (brun)sprit som modest ersättning, chans för mig & C att få prova halvblint och de andra att dricka lite viner med mognad eller pris de inte är vana vid.

IMG_1954 IMG_1955


Sugot-Feneuil BdB (Spécial Club) 1990 [0] - Mycket äppelskrutt & vax i doften, valnötter och en del choklad, aningen oxidativa drag tyvärr. Den känns lite gisten. I munnen har den bra syror, ren men med väl åldersstigna drag, en del honung och övermogna äpplen. Känns som den är på väg utför, skulle druckits för fem år sedan kanske.

Marguet 2002 [++] - Parfymerad och mineralstinn doft, omogna gröna äpplen och en del flintkross, antydan till fat och massor av citrusskal. Bra syror i munnen, solmogen citrus och ett rejält grustag, lite smörat rostat bröd, fortfarande ungdomlig. Lång och parfymerat elegant svans, kanske lite enkel och klinisk men riktigt god.

IMG_1956 IMG_1957 IMG_1958


Les Pagodes de Cos 1995 [+] - Rätt läcker doft, trä ceder & lite kaffe, cassis i kryddigt bladig stil. Utvecklad i munnen, lite slank med snygg krydda och fina silkiga tanniner, balanserade fräscha syror. Aningen anemisk i svansen, betyget är liet snålt.

Vet inte om det var
Herr Jägare eller Whiskymannen som plockade den här, men det var i alla fall ett självklar och tydligt uttryck av Medoc. Enkel gissning för alla.

Monier de la Sizeranne 1998 [+++] - Djurisk, djup och blodig doft med massor av charkuterier, bacon, målarlåda och enormt pälsiga drag, läckert mogen i superbt klassisk stil. Mogen i munnen, rödfruktig, intensiv och helt utvecklad, kryddigt skärpt, tät med djuriska aromer & undervegegation. Svansen fylld av råbiff, rökt kött, och njurtalg. Strålande!

Herr Skogsmulle har i alla fall redig tur (i.e. han har nog minst koll i sällskapet), i min gom var detta överlägset kvällens vin. Ärkeklassisk och mogen med alla uttryck och nivåer perfekt avvägda, dessutom en ovanligt bra butelj. Skitlätt att gissa. Tyvärr den sista i källaren.

Château Montrose 1995 1998 [++] - Mjuk & snyggt fatad i lätt vild stil, toner av kaffe, läder och utvecklade kryddor i läcker & solbakad stil, en del tobak & trätoner tittar fram under förnäm cassis. Sträv i munnen på klassiskt vis, fina sandiga tanniner, utvecklad solmogen frukt med lätt köttiga drag. Lite rökigoch ganska torr avslutning med tuggtobak i eftersmaken, god och klassisk, betyget är snålt.

Jag tror det var
Cordon Bleu som plockade den här, osviklig näsa för lite lagom dyr Bordeaux i klassisk tappning. Tveklöst överlägsen La Croix & Les Pagodes.

IMG_1959 IMG_1960


La Croix (de Château Ducru-Beaucaillou) 1996 [0] - Stum doft, lite smörig med svart frukt, drag av kaffe, bra finess men dämpad och lite konturlös. Slank i munnen, tunn kropp och lite oljigt & enkelt rödfruktig känsla. OK, men bara knappt.

Bedrövlig är fel ord, men den var besynnerligt otydlig. Vi svängde in till Bordeaux efter att tag men det var ingalunda självklart, det kunde lika gärna ha varit vad som helst med Cabernet & lite annat.

Penfolds Bin 389 1996 [++] - Tät doft, solbakad med eldiga hallon, nattsvarta björnbär björnbär och en del parfym, övertoner av kaffe & läder, linolja och torkade kryddor, en hel del eukalyptus under all frukten. Tät och eldig i munnen, sträv & tjock i mullig stil, massor av kaffe, choklad och körsbär, liten kul skitig underton. En bra och helt utvecklad flaska. På topp skulle jag tro.

Också en självklar sak, vi gissade direkt hyfsat rätt, lite dividerande om exakt varifrån men Australien var tveklöst. Var det
Fru Jägare som plockade fram den?

IMG_1961 IMG_1962


Lindemans Pyrus 1994 [++] - Ganska finstämd doft med lite skitiga hallon, målarlåda, röd frukt och torkade örter, dämpad ton av virke & liten mynta. Ganska tät i munnen, fruktsöt med fina tanniner, balanserad och silkig, sandig svans med röd & svart frukt, lite läckert skitig avslutning. Kul syntes mellan mogen Bordeaux och nyanserad Coonawarra Terra Rossa. Riktigt god, en bra flaska känns det som.

Laurus Nobilis lyckades hitta en den enda motsträviga buteljen, korken i Pyrus satt som berget, smulade sig till ett pulver och osade delvis TCA (övre delen). Jag fick inte ens upp den helt med bladöppnare. Besynnerligt nog var vinet i exemplariskt skick efter lite närkontakt med blekt tefilter, inte ett spår av TCA eller oxidativa drag, bara läcker mognad.

Här var vi osäkra, det kändes som en nya världen men ändå inte helt, mognaden ställde till det en aning men efterhand var vi nog hyfsat rätt bland gissningarna. Det fanns inte så många alternativ egentligen.

C plockade det sista vinet, jag skrev en lapp med min gissning innan vi provade det till och med. Rätt gissat! Man känner sin bättre hälft...

Ferrer Bobet Vinyes Velles 2010 [++] - Fräsch doft med typiska hallon, röda körsbär och lite sötlakrits, Grenache i fokus, antydan till macchia och en del stenkross, den känns ännu väldigt primär och oförlöst, nästan aningen inkomplex faktiskt, eller i alla fall lite hopknycklad. Ren och fin i munnen, röd skärpt frukt och läckra syror, hallon & söta körsbär, en del lakrits & anis, rättfram och ungdomlig med en slankare och mer slimmad framtoning än tidigare årgångar. Lite mineral i svansen, snygg men kanske aningen ointressant. Får se om den kan utvecklas.

Tackar alla, (brun)spriterna kommer att avhandlas i separata inlägg vad det lider, jag måste få chansen att prova dem lite mer koncentrerat i mindre förfriskat tillstånd.

-- Winepunker

Comments

Hickinbotham 2005

IMG_1897


Det
var ett tag sedan senast, man borde slänga in en flaska i månaden, minst - att hålla halten av Roman Bratasiuk i blodet lagom högt är en ren överlevnadsstrategi i dagens finansklimat. Alla viner, Astralis inräknad, har en härligt inbjudande och ärlig framtoning - det är inget larv eller fjäsk, bara ren yppig frukt och massivt klingande uttryck i 180 knyck, rediga bromsspår och en & annan plåtskada. Det är svårt att tänka sig viner som visar på bättre frukt, visst kan man ha annat handlag och stramare framtoning men knappast högre kvalitet än så här. Clarendon Hills spelar absolut i samma liga som Château Pavie, Quilceda Creek & Almaviva - modernister i världsklass med andra ord.

Hickinbotham Vineyard Cabernet Sauvignon 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Rik & tät doft med cassis, mörka plommon, kaffe & choklad i oerhört intensiv och direkt stil. Den är eldig (14,5%) men inte så det stör, läcker värme dominerar parad med kryddor och lite rökiga toner, lakrits, anis & grillat kött med en härlig överton av rosor & hyacint. Det dyker upp en liten örtig mynta och fräsch gräsig ton dessutom, den är redigt komplex.
I munnen är den rik & bred, eldig men bara snyggt varm och aldrig spritig. Packad med svart solmogen frukt levererar den till hundra procent, plommon, cassis galore och biggaråer parad med bitter svindyr choklad, rökiga toner och superba fat avslutar. Det svävar en nypressad kaffe över puddingen, nougatine och lite tuggtobak. Den är bara så härligt hedonistisk och läckert, Cabernet i sin mest solbakat uttrycksfulla form - den har allt, lakrits, rökelse och faktiskt väl definierade syror i eftersmaken.
Skall man klaga så saknas lite pizazz, den är inställsam som en lurvig svart katt men har inte någon skärpt vässad kant, den är så primal och len att man drunknar men saknar ’edge’. Självklar 3+ med extra spets i alla fall, som alltid
Roman, en förmån!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, så sinnessjukt läckert och primalt direktkopplat till reptilhjärnan - jag vill bara slita av mig kläderna och springa brölande genom Bagarmossens centrum vilt proklamerande värdet av vinet, djupet och sanningen i en svindyr flaska jäst druvjuice. Efter lite övervägande och en dos rationellt inflytande från ’C’ beslutar jag mig för att blogga istället, polisen ’in da hood’ ser inte med blida ögon på nakna punkare med aggroattityd.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2004

IMG_1842


Återfall till ’comfort drinking’, Barossa med X-tra allt, gamla stockar (80-150 år) och dessutom ett bra år (RPP96, lite generöst kanske men jag fattar vad advokaten är ute efter). Ingen anledning att gräva ned sig för mycket i fakta, det har jag gjort så
många gånger tidigare. Det är mycket, massor, koncentrerat & fyllt av livsglädje. Man får inte vara räddhågsen, men har man lite hår på bröstet är detta riktigt djävla gott.

IMG_1841


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2004
Glaetzer Wines, Ebenezer/Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät, intensivt svartfruktig doft med läder, körsbär och kryddigt anslag, det dyker upp en del charkuterier och djurfett efterhand, nästan bacon och blod. Den är lätt eldig men inte så det stör. Under all packad frukt finns en liten ton av mynta och viss parfym, syrén, skogshallon och sötlakrits. Smaken är bred och kryddig - nejlikor & kanel, seriöst raketbränsle (15.5%) men det funkar, förvånande pepprig & köttig med tjära och viol, lite torkad apelsin med en rejäl skopa bitter choklad. Trots alla blandade intryck är den balanserad och skärpt, personlig med täta sandiga & tuggbara tanniner. Svansen är lätt eldig med sura körsbär och salmiak, eftersmaken sötfruktig och fortfarande (?!) primär, packad med bitter choklad och snyggt kärniga toner. Skitgod, men inte stor.
Betyg:+++

Det är snyggt manifesterat, massor av allt men samtidigt med balans och skärpa. På många sätt är Barossa uttryckt absolut i ett vin som detta, all intensitet och koncentration är på plats men samtidigt kompromissas det inte med nyansrikedom eller finess. Detta är maffigt & vulgo-plumpt samtidigt som det visar på terroir & komplexitet. En härlig dualitet som har många år framför sig i källaren!

-- Winepunker

Comments

Mogen Kalifornien med AuZone

IMG_1708


Olof stod för kvällens begivenhet, en uppföljare till en spektakulärt bra provning med åldrad Cabernet från Kalifornien för några år sedan. Under åren har jag ofta slagits av hur bra de kan lagras, även förhållandevis enkla viner verkar stå pall för många år på rygg, dessutom har de en behaglig utvecklingskurva utan egentliga dalar eller tunnlar. När jag provade
Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Reserve på djupet för ett tag sedan var det bara 1979 som hade tappat formen, även om den fortfarande var njutbar.
Man måste säga att förväntningarna var rätt högt ställda.

IMG_1709 IMG_1710 IMG_1711


Johnson Turnbull Cabernet Sauvignon 1987
Johnson Turnbull, Napa Valley, Kalifornien, USA
Mogen och elegant doft med liten mynta, fudge & kryddig stil, utvecklar tyvärr tomatsoppa efterhand, blir lite gisten. Mogen smak, mjukt kryddig med dämpade tanniner, rödfruktig, lite röda vinbär och sura körsbär, ganska elegant men syradriven svans, avslutar ganska snipigt. Känns för gammal.
Betyg:0

Fairview Cabernet Sauvignon 1995
Fairview, Paarl, Sydafrika
Doft av läder & cassis, en del kryddor och choklad, viss tobak och aningen brända toner, mogen och ganska snygg, breddar sig efter hand, utvecklar aningen stall och ceder, lätt parfymerad ton. Tyvärr lätt etylacetat. Mogen i munnen, kryddig med bredd, fint utvecklad, choklad och solvarm röd frukt, lite vattenpipa & orientaliska kryddor i svansen. Efterhand kikar tyvärr etylacetat fram i eftersmaken, trist på annars anständigt vin.
Betyg:+

Stag’s Leap SLV 1987
Stag’s Leap, Napa Valley, Kalifornien, USA
Enormt mogen, klara drag av konserverad tomatsoppa och kronans köttbuljong, lakrits och nysågat trä med klart gistna drag. Enormt mogen i munnen, lakrits och uttorkad frukt, tomat & karamell, nästan köttsoppa. Knäckig svans, på väg utför med faslig fart.
Betyg:0

IMG_1712 IMG_1713 IMG_1714


Laurel Glen Cabernet Sauvignon 1987
Laurel Glen Vineyard, Sonoma, Kalifornien, USA
Instängd doft, stum med lite kryddiga toner, svart frukt med dammig framtoning, lite källare och våt betong. Ganska tät smak, svart frukt med tydliga ogina bittra drag, brännande sträv, lakrits och bittra toner i svansen. TCA tyvärr, korkskada som blir tydligare och växer under kvällen.
Betyg:-

Dalla Valle 1986
Dalla Valle, Napa Valley, Kalifornien, USA
Enormt mogen med kryddor, läder och lakrits, en del kola & fudge, bränt socker och kaffe, lite drag av melass nästan, knäck & oxidativa drag, doftar fan i mig Sercial. Ålderssyror i smaken, helt utvecklad och närmast urlakad, kryddig med kaffe. Sura och lätt bittra drag i svansen, en del torkad röd frukt går att hitta. Stadd i förfall och förruttnelse.
Betyg:0

Penfolds Bin 707 1982
Penfolds, Barossa & Connawarra, South Australia, Australien
Intensiv doft, cassis & expressiv mynta, svartfruktig med mörk choklad & fatig parfym, lite karamell. Mogen i munnen, vital & tät med svart frukt, mynta & kaffe, lite kanel och ganska höga skärpta syror. Bra svartfruktig och potent svans, god och väldigt klassisk - närmast stilistisk - Coonawarra OZ. Lätt att känna igen.
Betyg:++

IMG_1715 IMG_1716


Beaulieu Vineyard Georges de Latour Private Reserve 1987
Beaulieu Vineyard, Napa, Kalifornien, USA
Mjukt kryddig och lätt eldig doft, trä och torkad svart frukt, solbakad stil, lite rostad med drag av dill. Mogen smak, lätt fruktsöt med silkiga tanniner, en del torkad frukt, solbrända plommon & lakrits, choklad & cassis. Rätt OK, helt mogen och godkänd, men den borde väl vara bättre?
Betyg:+

Château Gruaud-Larose 1985
2eme Cru Classe, St.-Julien, Haut-Médoc, Bordeaux, Frankrike
Klassikt cabbig med cassis & ceder, stall och skit i ärketypisk pälsig kostym, stram och rakryggad med massor av ”Cordier-stink”. Ganska stram i munnen, mogen med kaffe, läder och cassis, en del trätoner. Sofistikerad och lagom krävande, väldigt mycket Bordeaux. Lång med lakrits och grus i svansen, härliga finkorniga tanniner, lång och komplex. Skitgod. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Det blev ett överraskande resultat minst sagt, kalifornierna var märkta av ålder i högre grad än väntat och Bin 707 höll ihop enormt bra, kanske bäst av alla viner den här kvällen. Att dessutom Gruaud-Larose var vid god vigör och besvärande lätt att känna igen var givet, men i övrigt var gistenheten direkt ansträngande. Märkligt, speciellt med tanke på Olofs tidigare djupdykningar som var förbluffande spänstiga trots högre ålder än så här.

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2005

IMG_1632


De senaste åren har Clarendon Hills seglat upp på toppen av Punkarns hitlist, i princip alla viner har hållit superb klass och ibland
sträckt sig till riktigt stora. Den i Roman Bratasiuks lag som spottat in flest mål är Onkaparinga Grenache, supersolid både när den spelar med ’06 eller ’05 på ryggen.
På många sätt år Onkaparinga det perfekta uttrycket för närmast
hundraåriga stockar med pinad och dry-grown frukt, superkoncentrerad med enormt expressiv kostym. Det finns bara samma kvalitet på två andra ställen i världen, delar av Spanien och eliten i Châteauneuf-du-Pape/Sydrhône (åsså Krankel förstås, men hans stockar år inte ens gamla, och det är ett tungt argument emot att stockåldern är väldigt viktig men det är en helt annan diskussion)

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Solbakad, eldig och mulligt maffig doft med bred röd frukt, hallon, anis & fänkål blandat med karamell, nyhyvlat trä och kåda, rosmarin & lite söt orentalisk tobak. Det är rejält med fat, men eken backas upp snyggt av den täta frukten, efterhand kikar en del blommiga toner fram, rosor & syrén. I munnen är den rik, eldig och bred men med fin balans, tanninerna är supersilkiga och lena, sammet i ett glas. Den är packad av svarta körsbär, hallon, rosmarin och sötlakrits, frukten är lite karamelligt söt men balansen är oklanderlig - svansen är gräddig och lent kryddig, exkulsiv tuggtobak och sötlakrits. Det finns nästan ett litet drag av starkvin (14,5%, men man undrar), men den håller sig på rätt sida rågången. Den är en virvel av galet mogen frukt, riktig vinglädje och fin komplexitet, men, den har tappat lite skärpa och fokus på två år.
Betyg:+++

Det
var bättre förr, i alla fall den här buteljen står inte upp mot tidigare 2005:or även om den enkelt räddar sig till 3+. Jag tror det bara är att dricka upp resterande flaskor under nästa år, ingen anledning att vänta direkt.

-- Winepunker

Comments

Quilceda Creek med Divine

Divine ställde till det igen med en elitspäckad afton på Gubbhyllan, den här gången med Quilceda Creek från Washington State som huvudnummer. Jag har bara provat Quilceda enstaka gånger tidigare och aldrig på bredden, en chans man inte missar med tanke på hur svåråtkomliga (och djävla dyra) vinerna är. Just den flighten presenterades öppet, övriga flighter halvöppet och extraflighen helt blint.

Som en liten uppvärmning gav vi oss på
Andrew Will från Washington, tre vingårdsbetecknade saker och Sorella som är den bästa frukten från Champoux.

Pasted Graphic 2Pasted Graphic 3


Ciel de Cheval 2007
Andrew Will, Washington State USA
Ganska läcker och hyfsat fullmatad doft med cassis & ceder, lite plommon och lätt eldigt anslag, örtiga övertoner i aningen floral stil. Kryddig smak, lite bitter choklad, lite sotig med fina sandiga tanniner. Kroppen är aningen eldig, kanske väl slank svans, kryddig och ganska krävande eftersmak. God, men lite kort. (Cabernet Sauvignon 15%, Merlot 40%, Cabernet Franc 45%)
Betyg:++

Two Blondes 2007
Andrew Will, Washington State USA
Djup och rätt mullig doft, sötfruktig med kaffe, svart frukt, plommon, björnbär och nytt läder, allmänt fruktyppig med litet djuriskt drag, en våt hund har simmat i jäskaret. Smaken är tät och len med finkorniga tanniner, bred, plommon & kaffe dominerar, kryddig med snyggt bitter choklad i eftersmaken, lite kort men god. (Cabernet Sauvignon 49%, Merlot 19%, Cabernet Franc 34%, Malbec 7%)
Betyg:++

Champoux Vineyard 2007
Andrew Will, Washington State USA
Fin och väl sammansatt doft med svart frukt, cassis, solmogen och enormt snygga fat, lite choklad och kryddor i intensiv och förvånande komplex stil. I munnen är den fullmatad och len med tät inbjudande frukt, choklad, kaffe & tydliga väl definierade tanniner, strukturen är rakryggad trots bredden och den maffiga framtoningen. Svansen är lång och sträv, ärkeseriös på alla plan. Skitbra! (Cabernet Sauvignon 19%, Merlot 21%, Cabernet Franc 52%, Petit Verdot 8%)
Betyg:+++

Sorella 2007
Andrew Will, Washington State USA
Sötfruktig doft med inslag av karamell, tjock, fylld av kaffe & choklad, intensiva plommon, till en början lite syltiga drag men de försvinner. Smaken är sträv, packad med tjära & choklad under en matta av exemplarisk frukt, den är lite brutal i nuläget, oförlöst med maxad potential. Eftersmaken har en del sotiga drag och en tydligt eldig komponent, den behöver några år men når absolut upp till 3+ redan nu i alla fall. (Cabernet Sauvignon 72%, Merlot 10%, Cabernet Franc 15%, Petit Verdot 3%)
Betyg:+++

Kvaliteten på
Champoux & Sorella är helt utan anmärkning och absolut lika hög, Sorella ligger lite efter utvecklingsmässigt och har i dagsläget en aningen plumpare framtoning, men jag misstänker att den kommer att växa ikapp Champoux om ett par år. Strukturellt är de väldigt lika, inte undra på förstås med tanke på att råmaterialet kommer från samma vingård, samma finkorninga tanniner och samma täta men välavvägda struktur. Dessutom känns 2007 som en klart överlägsen årgång, tidigare försök har imponerat mindre och saknat den tyngd viner av den här typen mår bra av. Det känns om Chris Camarda är på väg åt rätt håll.

Quilceda Creek måste kanske betraktas som Washington States absoluta toppvin på Cabernet, alltid en favorit hos proffstyckare och med liten produktion är den svår som tusan att få tag i och samtidigt smärtsamt dyr. Med ofta över 20 månader på 100% ny fransk ek lyckas den ändå hålla elegans både i doft & smak, detta är inga pluffsiga tungviktare direkt utan mycket speciella och personliga viner.

Pasted Graphic 4


Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2001
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Örtig doft, cassis, svart & elegant röd frukt, ganska finlemmad med svartvinbärsgelé och lätta nyanserade kryddor. Tät smak, elegant men samtidigt strålande rik i perfekt balans, kryddig med antydan till karamell & dansant överton av kaffe och tuggtobak. Lång, lakrits och fänkål i svansen, aningen slank i eftersmaken.
Betyg:+++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2002
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Härlig och rätt fullmatad doft med cassis, torkade örter, färska plommon och oliver, lite läder i fint mogen stil, den har en del parfymerade snygga drag och en liten antydan till mynta. I munnen är den ganska tät, kryddig med underbara mjuka lena tanniner, lång och snygg med lakrits & kryddor i svansen, färsk dragon och en elegant solmogen svart frukt. Strålande!
Betyg:+++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2003
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Lätt rostad doft med ett uns nymalt kaffe, örtkryddor och parfym under en enormt väl avvägd matta av svart & röd frukt, komplex med antydan till läder & muskotnöt, aningen vilda övertoner, päls & en näve undervegetation. I munnen är den tät med absoluta tanniner, len med karamell och grillad fänkål. Svansen är rik och djupt kryddigt komplex, liten puff av tobak, enorm längd, plommon och hallon i eftersmaken. Fullkomligt strålande, stort på alla plan!
Betyg:++++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2004
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Litet eldigt anslag i doften, cassis & ceder, örtig och ganska lättfotad med en liten kul överton av slaktbänk & charkuterier, varm och aningen solbakad i stilen. I munnen är den tät, fylld av fina sandiga tanniner, ganska fatig med choklad & mullig struktur, packad av plommon & exklusiv svart frukt. Len och läcker svans med kryddor & nougat, absolut skitbra men det känns som den kommer att utvecklas.
Betyg:+++(+)

Detta är sinnessjukt bra, elegans och intensivt uttryck samsas i en perfekt tango. På näsan förväntar mig sig kanske ett mer tillbakadraget vin, en nedtonad variant av Napa kanske men i munnen är det något alldeles eget och enormt personligt. Drivet av kryddor och komplexitet med en balans även bättre slott i Bordeaux skulle ge upp hela kinesiska marknaden för är det smärtsamt gott i sin perfektion. Besynnerligt nog är 2003 & 2004 huvudet högre än 2001 & 2002, att 2002 får samma 100RPP som 2003 är obegripligt, 2003 är så fenomenalt mycket bättre, exaktare och djupare i sin komplexitet (trots det var jag enormt positiv till 2002 senast, var detta en något sämre butelj månne?).

Lite Cabernet från andra sidan jorden som kontrast, månne?

Pasted Graphic 5


Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2004
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv doft med cassis och lite eldigt rostade toner, kaffe och lätt mynta, en antydan till störande paprikaton. Tät smak med höga syror, lakrits & anis, cassis i tät stil med en del kartigt själkiga drag, fruktsöt svans.
Betyg:++

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2005
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft med karamell, rostad med breda kakaotoner, torkade plommon och bara en minimal puff av mynta. Skitläcker. I munnen är den tät & rik med fin bredd & eldiga toner, aningen drag av starkvin men det funkar fint. Den är enormt maffig & mullig men lyckas behålla balansen, lång och tät svans med kryddor och kaffe, massiv och eldig men rysligt läcker.
Betyg:+++

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2007
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv doft fylld av pepparmynta, cassis i eldig stil, lite plommon & en rejäl dos kaffe. Tät smak, lite fruktsöt med känska av polkagris, lite aggro med sötma och all mynta. Känns ännu grov, fan vet vad det blir av det här?
Betyg:+(+)

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2009
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Ungdomlig till max med syrligt syltig doft, cassis och hallon, mynta i ganska fruktsöt stil. Tät smak, eldig med karamell, packad av cassis och julkryddor i svansen. Den här behöver tid.
Betyg:++

Noon har egentligen aldrig imponerat på mig, jag har till skillnad från många andra OZ-kramare aldrig riktigt fattat storheten med Eclipse, ofta lite grov och plump i min mun. Samma sak händer här när årgången inte klarar att få Cabernet fysiologiskt perfekt, viner av den här lite extrema typen har höga krav på att allt måste falla på plats. Däremot, när det gör det som i 2005 sker magi. Trots galna alkoholnivåer över 16% är den i balans, bara en liten gnutta mynta/eukalyptus och inte en enda nedmalen paprika i de alkostinna brygden. Det är inte viner som går hem överallt men är de så här välgjorda måste man kapitulera.

Så, en helblind mellan-flight för att lätta upp sinnet en aning.

Pasted Graphic 6Pasted Graphic 7Pasted Graphic 8


Penfolds Bin 707 1998
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Kryddig doft med läder och lite kaffe, ceder, mullig & solbakad, snyggt sammansatt med cassis & lite lakrits, nästan brinnande rökelse, förvånande drag av mogen Bordeaux. Höga syror i munnen, rödfruktig med torkad frukt, slånbär och sandiga tanniner i lite själkigt kartig skrud, den har en del gröna oförlåtande drag. Känns mogen, tobak och fin strävhet i svansen, men syrorna är lite vassa. Skall den verkligen vara så här mogen?
Betyg:++

Ramey Pedregal Vineyard 2006
Ramey, Oakville, Napa Valley, Kaliornien, USA
Tät och påtagligt fet doft med bombastisk röd frukt, enormt rik med jordgubbar, hallon och ungdomliga vinbär. I munnen är den bred som en Cadillac, enormt rik med jordgubbar, slånbär och annan solmogen röd frukt, eldig till max och en del kryddigt kådiga drag, rosmarin och macchia. Den är lång och eldigt maffig i eftersmaken. Strålande men ännu för ung.
Betyg:+++

Nicolás Catena Zapata 2004
Bodega Catena Zapata, Mendoza, Argentina
Lätt fet & ganska fatad doft, rik & eldig med tjära, svart frukt och kryddnejlikor parad med cassis & nyhyvlat trä. Tät smak, lätt mineral & sälta, eldig med definition. Ännu kärv och lite omogen i munnen, packad med svart exemplarisk frukt, den har en ganska stram tanninstruktur i rakryggad stil, seriös och lovande. Den är brutalt ung och ganska svårbedömd just nu, men jag misstänker att detta blir bra med tillräcklig tid.
Betyg:+++

OK, vad trodde Punkarn om det här då? Första och sista vinet var jag bra respektive hyfsat ute på,
707:an (lite av en besvikelse, borde vara bättre men ganska konsistent med senaste försöket) trodde jag var en Wynns John Riddoch 1998 (Coonawarra) och Catena Zapata en riktigt bra Napa Cabernet från mitten av 2000-talet med en slatt annat i brygden - godkänt. Ramey däremot var jag så in i helskotta fel ute på att man nästan skäms - len struktur, röd frukt och raketbränslet blandat med kåda & rosmarin fick mig rätt ned i sydfrankrikes grenacheträsk. Varmt år i Ch9dP? Någon? Fucking djävla Napa!! Nåja, jag var inte ensam om att slira runt bland uråldrig Grenache, både bättre Clarendon Hills, spanska stockar & sydrhône mumlades om lite varstans.

Avslutningsvis lite bättre Syrah från OZ, tre viner signerade Reid Bosward och ett från David Powell.

Nashwauk Beacon Shiraz 2006
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Rik, eldig och svartfruktig i lite aggro framtoning, kryddig med animaliska drag. Tät och snygg i munnen, balanserad i eldig stil, kryddig med lätt sälta, solbakad med sandiga fina tanniner.
Betyg:++

Kaesler, Patel Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Hyfsat elegant med parfymerade drag, nästan floral, svart läcker frukt, frisk och snyggt kryddig. Perfekt balanserad i munnen, mjuk med fina avvägda syror, len och lätt parfymerad, kryddig och balanserad i avvägd och mjuk stil. Frukten är skitsnygg, en katt som spinner i ens knä. Härlig känsla av sämskskinn och mjuk päls. Skitgod.
Betyg:+++

Kaesler, Alte Reben Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Tät och rökig doft, kryddig och köttig med grillad biff & kremerad svål. Tät smak, tjära, kraft & tannin parad med liten mineralsälta. Lång och eldig med lakrits och brända toner i svansen, det finns en överton av bränt gummi över hela härligheten tyvärr. God men lite extrem.
Betyg:++

Pasted Graphic 9


Torbreck Run Rig 2006
Torbreck, Barossa Valley, South Australia, Australien
Sötfruktig doft, karamell och hallon, härliga toner av målarlåda och harts, floral och kul inslag av pyrande vedbrasa, torkade örter i öppet yppig stil. I munnen är den förvånande snygg & elegant, ren med hallon, slånbär & lakrits, lite ungdomliga björnbär fortfarande. Svansen är komplex med köttslamsor och linolja, blodstänk och glad röd frukt, lång och mjukt kryddig eftersmak. Fullkomligt strålande!
Betyg:+++(+)

Att plocka
Run Rig här var enkelt, den avviker enormt stilmässigt mot Kaeslers viner. Den lilla dosen Viognier hos Torbreck gör säkert sitt till, men även uttrycket är helt annorlunda, mer finess och dansant glädje trots närmast galen koncentration. Hade varit kul att jämföra med Old Bastard, det av Kaeslers viner som nog är mest nyanserat och komplext.

Dessutom, all viltmat på Gubbhyllan gjorde sitt till, kul kväll på det hela taget. Tackar Gunnar & Lena!


-- Winepunker

Comments

Octavius 1998

IMG_1609


Yalumba var en av mina första riktiga vingårdsbesök i slutet av 80-talet. De är en fanbärare av det företrädesvis übertraditionella slaget som gjorde enormt intryck då men har samtidigt utvecklats i linje med konsumentens attitydförändring. Dessutom är nuvarande vinmakaren Louisa Rose lite av en favorit, härligt opretentiös och jordnära med en fixering kring samjäsning av vita & röda druvor, något som Punkarn kan sympatisera med. Förnyelsen har på det hela taget varit ganska tydlig det senaset decenniet med fokus på fräschör och druvuttryck.
Ett av flaggskeppen har dock stuvats ned i att konserverande jordlager,
Octavius är strukturellt precis likadan idag som för för 22 år sedan (1990 var första årgången). Lagrad på företrädesvis mycket små (100 liter) amerikanska (och några franska) fat är vinet lite av en anakronism idag, samtidigt är det en stil som absolut är värd att bevaras. Fat, oförställd kraft & total fysiologisk mognad i kombination med mineraler, terroir och mod visavi alkoholen måste respekteras det med.

Yalumba Octavius 1998
Yalumba, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rejält fatig doft, kokos, bourbon och vanilj packat med massor av svart mullig solmogen frukt, mörka körsbär & choklad, en del mynta (bara nästan eukalyptus) och kryddiga trätoner kikar fram efter hand. Den är verkligen ärke-traditionell på näsan, målarlåda och kryddor dominerar, mogen högklassig old-school Barossa på alla sätt i förvånande komplex & kryddig stil. I munnen är den fet, ganska sträv och märkligt mineralig under den breda solmogna & köttiga frukten. Toner av choklad, lite sälta och lakrits i svansen, massiv men samtidigt läcker och ganska intellektuell om man kan ta sig förbi de aningen aggressiva faten. Gott, men inte för alla nödvändigtvis.
Betyg:++

Tja, vad skall man säga? Detta är på många sätt allt vad bloggosfär & naturvinsfokuserade sofoliberala tyckare hatar idag. Det är kraft, fat, fetma, choklad och solbränd frukt marinerad i alkohol (14,5%) & solbakad mognad. Det är oelegant men samtidigt ärligt på ett oemotståndligt sätt, det är glädje och väldigt mycket ”G’day Mate!”. Jag gillar det här, men det är inte mer än ’bra’, 2+ känns rättvist (RPP97, lite väl tilltaget måste jag säga).

-- Winepunker

Comments

Australiendagen 2012

IMG_1528


Australiendagen i år gav Punkarn närmast ett nervöst anfall, Victoria med Mornington & Yarra presterade halvtaskigt samtidigt som McLaren & Barossa visade riktigt hög klass. Årgångarna ställde givetvis till det för sydspetsens viner men så in i bängen illa är väl ändå inte 2011? Dessutom förklarar det inte den stumma upplevelsen av både på vitt & rött 2010, knutna och liksom ovilliga att dela med sig.
Visst var en del vita godkända men de var lite
tråkiga i framtoningen; kanske var utvalet från Victoria och Western Australia lite för billigt att ställas mot en del riktigt seriösa saker från övriga OZ men jag undrar.
Snabbkollen senast visade att Mornington absout kan, så vi får lägga detta på kontot för "taskigt år" om det är 2011 som krånglar och "tunnel" om det är 2010 (åtminstone tills vidare).

Nåja, lagom med etter nu, en del riktigt bra saker provades också.

IMG_1540


Bäst av Pinoterna från Victoria
2011 var nog Innocent Bystander Yarra Valley Pinot Noir [+(+)], en ren och snygg sak med fin pinosity i det lite lättare registret. Bland de vita från 2011 plockade Oakridge Lusatia Park Chardonnay [++] priset, burgundisk med höga syror och supersnygga franska fat. Exemplarisk på alla sätt. Oakridge var dessutom en ny bekantskap för mig - läge att kika närmare på känns det som.

Western Australia med mitt alldeles eget Margaret River var också helt ute och snurrade den här gången, bara
Willoughby Park Kalgan River Shiraz 2010 [++] visade på acceptabel klass. Med mycket charkuterier, blodstänk och örtiga svala toner får druvan ett lite oväntat och eurocenriskt uttryck; rätt lyckad på det hela taget.

Paradoxalt nog var slitvargar som
Brokenwood med sin standard Hunter Valley Shiraz 2009 [++] och Pepper Tree med sin vanliga Shiraz 2010 [+(+)] de bästa från New South Wales. Brokenwood behövde inte ens ställa upp det tunga artilleriet med Graveyard för att klassa ut övriga saker. Det var liksom ingen riktig nivå här heller.

Så, plötsligt slank Punkarn ner i McLaren och var hemma igen.
The Medhyk Old Vine Shiraz 2009 [++(+)] från Angoves är intensiv, rökig och köttig med br syror och oförlöst komplexitet, en värdig storebror till The Crest Shiraz 2010 [++] från samma producent. Lika bekant som Angoves var Conte Estate okänd. Rock Hill Shiraz 2010 [++], Middle Tatta Shiraz Cabernet 2008 [++] och Hunt Road Reserve Cabernet 2009 [++] var alla ursnygga i en lite mer slimmad och kryddig stil med mer dämpad frukt, eleganta om man nu kan använda ett sådant ord i dessa sammanhang.

IMG_1537IMG_1536


Chalk Hill's elitsatsning med Alpha Crusius var också mycket lyckad, Shiraz 2010 [++], Cabernet Sauvignon 2010 [++] och framförallt Titan Shiraz 2010 [+++] är spektakulära om man pallar trycket, kraft och och tyngd utan att bli klumpiga är receptet. Skitgott helt enkelt.
Avdelningnen udda fåglar fick
Hugh Hamilton stå för med sin Black Ops 2010 [++], en Syrah uppblandad med Saperavi har jag aldrig provat förut, intensiv och ball med uppfriskande mynta och lite skoj rustika drag. Personligt!
Bäst i test var dock alla snygga Grenache, toppen var nog
Willunga 100 med sin The Tithing 2010 [+++], en vuxnare, stramare och mer aristokratisk variant av den Grenache som hävdade sig bland alla Côte-du-Rhône i AuZone nyligen. Inte lång efter var heller Petaringa Two Gentlemen's Grenache 2009 [++], en annan mer kramellig och smaskigt funkig variant som nog är mer typisk på många sätt.

IMG_1532IMG_1535

Även i Barossa presterade klassikerna utmärkt, Elderton Command Siraz 2008 [+++] är precis så fet, fatad och mjukt fudge-stinn som man minns från 80-talet, de förnekar sig inte traditionalisterna. Glaetzers Amon-Ra 2010 [+(++)] är lite svårbedömd i nuläget, men den känns lovande. John Duval har tagit ett steg i fel riktning med både Entity Shiraz 2009 [++] och Plexus SGM 2008 [++], de är lite fläskigare än tidigare årgångar och druvmaterialet mår bättre av de hantering vi såg för tre/fyra år sedan. Däremot klarar toppvinet Elgio Shiraz 2008 [++(+)] av behandlingen alldeles utmärkt, tanniner och tät struktur matchar faten strålande, ett lyft!

IMG_1534


Ny bekantskap i Barossa för mig var
Gatt Wines, en elegant från Eden Valley & Barossa med en helt annan framtoning än bekantingarna. En fräsch & närmast lite österrikisk Eden High Riesling 2011 [++] och en sval, ganska elegant och ren Eden High Shiraz 2009 [++] överraskade stilmässigt. Även Gatt Shiraz 2010 [++] från Barossa har samma slimmade och eleganta kropp, en sätt att göra kryddig och sval Syrah även i det varmaste klimat är tydligen möjligt.


-- Winepunker

Comments

Mitolo G.A.M 2004

IMG_1582


Nyligen under ett leverantörsspektakel samspråkade jag med en bloggarkollega som har en lite annan uppfattning än jag om hur vin skall (eller snarare kan) smaka. En av mina favoriter från Barossa & McLaren i South Australia, Ben Glatezter, fick sig en rejäl snyting. Bloggarkollegan hävdade bestämt att vinerna snarast är defekta, överkoncentrerade och klantigt gjorda, närmast en skymf mot konsumenten. Jag blev lite förvånad, visst är vinerna Ben gör år Mitolo ibland lite väl biffiga/grova (typ 2005) men rätt år (som 2004 &
nu senast 2009) behöver de inte vara helt fel, druvmaterialet är fint uttryckt och stilen är väldigt distriktstypisk. Dessutom är toppvinerna under eget namn väl sammansatta och visar nyansrikedom och klass bara man har lite tålamod, tio är för Amon-Ra är nästan ett måste. Visst kan man ha olika smak, men att hävda att något är 'defekt' bara man ogillar stilen är lite onyanserat (naturvinstalibanerna i färskt minne).
Ibland känns det numera som man måste påpeka att fat & fruktrikedom
inte är en skada på samma sätt som TCA & etylacetat, ektanniner är inte giftiga och naturligt hög alkoholhalt behöver inte vara ett missgrepp i varken vingård eller källare. Balans är allt, och den kan som bekant uppfattas något olika.

Dags att göra ett återbesök hos en av de riktigt lyckade saker som Ben gjort åt Frank Mitolo för att kolla om Punkarn har huvudet rätt påskruvat, G.A.M 2004 drog ned 97p hos Robban och
senast jag provade blev det en hyfsat stabil 3+.

Mitolo G.A.M Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker doft, fylld av solmogna söta körsbär, plommon och sötlakrits, lite anis och bitter choklad, aningen örtig fräschör. Lite blommiga toner och blodstänk stretar fram efterhand, faten är snyggt hanterade, tydliga men dominerar inte alls vinet. Jag upplever den inte så eldig som senast, det känns på det hela taget harmonisk, inbjudande och maffig utan att bli för mycket ”in your face”. Smaken är djup, rik och underbart fruktig - körsbär och hallon - med rena fina syror och kryddiga toner, anis och lakrits, lite tobak och aningen råbiff. Tanninerna är silkiga, lena och snygga. Den är lång, polerad och läcker utan en endaste falsk ton. Tyng utan att bli klumpig, läcker utan att bli insmickrande, len utan att bli trivial. Jag hittar inte ens någon sälta som ibland kan störa. Väldigt McLaren, väldigt gott!
Betyg:+++

Detta är skitbra! Vinet har utvecklats fint i rätt riktning. Det känns som elegansen ökar med åldern, något vi sett
tidigare när Glaetzer provats på tvären. Jag kan inte hitta ett enda fel, detta är precis vad det försöker vara, precis vad man kan förvänta sig, och precis vad en solid McLaren skall leverera. Punkarn har absolut huvudet rätt påskruvat, att man inte gillar stilen kan jag förstå (fruktdomineard med rejäl dos fat) men att hävda defekt eller taskigt handlag är nonsens.

Jag och andra har provat
tidigare, både 2004 och 2006, båda avviker från 2005 som är rätt mycket klumpigare. Årgångar spelar roll även i South Australia.

-- Winepunker

Comments

Mörker över Mornington?

IMG_1549


På OZ-dagen nyligen (rapport kommer) presterade Mornington och övriga Victoria skrämmande dåligt. En trave godkända men anonyma vita (Chardonnay) och ett gäng anemiska och lätt dissonanta röda (Pinot Noir) blev närmast manglade av McLaren & Barossa (och i stort sett resten av OZ) kvalitetsmässigt. Bortsett från stilskillnaderna visade South Australia på en närmast provocerande överlägsenhet.

Visst, de flesta från Victora låg i det lägre prissegmentet och McLaren/Barossa hade en del toppviner på plats, men även det diskonterat förklarar inte riktigt vad som pågick. Det kan det vara en åldersfråga, dessutom är 2011 ganska svag i hela Victoria men 2010 är samtidigt klassad som alldeles skitbra och de flesta röda var från just 2010. Jag misstänker att vinerna generellt befinner sig i en stum fas, men fan vet.

Dags att snabbtesta ett par av de viner som snubblade riktigt illa (de var båda från 2011, ingen bra årgång) - men i en lite äldre tappning.

10X Ten Minutes by Tractor Chardonnay 2007
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Dämpad & snygg doft med gul solmogen frukt, melon, lite citrus & persika, fina prominenta & snyggt hanterade fat. Det finns ett exotiskt anslag av mango och ananans som backar upp den lite rostade & rökiga tonerna, inbjudande och behagligt komplex. Väldigt mycket Puligny på det hela taget. Smaken är rik och lite fet, fylld av gul mogen citrus och kryddighet, syrorna är på plats men faten dominerar frukten en aning, den är rökig & lite bränd i tonen tyvärr. 14% alkohol göms med bravur dock, den är riktigt god och seriös men med mindre fat och bara lite mer finess skulle den vara så mycket bättre. Betyget är i överkant men doften räddas 2+ med råge.
Betyg:++

10X Ten Minutes by Tractor Pinot Noir 2008
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Behagligt rödfruktig doft, solmogna skogshallon och aningen fudge blandas med mineralsälta och skogsbotten, den är utvecklad, eldig och inbjudande. Smaken är rödfruktig och ren, bra tanniner med litet inslag av slånbär under en fin matta av hallon & söta körsbär. Svansen är lätt skitig, lite anis och karamell i eftersmaken, lätt kryddigt bitter avslutning. Den är snygg och känns mogen, inget mästerverk men helt i linje vad man kan förvänta sig, lagom komplex och mycket välgjord. Betyget är rättvst.
Betyg:++

Det är inte så illa alls faktiskt. Just de här vinerna är
Tractors enklaste produkter, sourcade från hela Mornington utgör de just 10x10 minutes från centrala delarna (med traktor, strax söder om Main Ridge börjar man om jag fattat rätt). Hantverksmässigt utformat med enbart franska fat, snyggt, välgjort och så där lagom ambitiöst. Både 2007 & 2008 klassas som bra men inte strålande årgångar, allt är med andra ord som man kan förvänta sig. Vad tusan hände på OZ-dagen?? Var 2011 så in i helvete dålig eller är det bara en kolsvart tunnel? Detta kräver lite mer analys måste jag drista mig att säga.

-- Winepunker

Comments

Parker Terra Rossa First Growth 2004

IMG_1511


Få viner i Australien görs så fokuserat och med båda fötterna djup nedtrampat i klassisk mylla som
Parker Estate Terra Rossa 'First Growth'. Cabernet Sauvignon blir som bäst i södra Coonawarra (svalare och senare mognad, vi är ju upp&ned i OZ bevars), växtsäsongen är ofta så lång som 240 dagar och även under besvärliga år uppnår man tillräckligt långsam fysiologisk mognad. Uppmjukad med en liten skvätt Merlot får frukten macerera i drygt fem veckor, sedan ungefär 24 månader på täta franska fat och sist klarad med äggvita före buteljering. Klassisk fransk vinmakning med klassiska franska druvor med andra ord, vinstockarna snoddes dessutom från Bordeaux i början av 1800-talet och hittade via John Reynell till OZ (jupp, det är Reynella-John vi pratar om, de stockarna var fortfarande oympade 1985 när de utgjorde grundmaterialet för Parker Estates egna odlingar).

Just
'First Growth' buteljeras bara när alla bitar verkligen faller på plats. Sedan debuten 1988 har alla svaga årgångar klassats ned och fyller ut det vanliga plonket - 1992, 1995, 1997, 2002, 2003 och 2007 är alla tillfällen då frukten ansågs för klen, för grön eller bara för ful. John & Faye Parker kompromissar aldrig med 'First Growth', förebilden är Lynch-Bages fast i någon slags 'down the rabbit hole'-version med den sydaustraliska terroiren uttryckt perfekt.

Parker Terra Rossa First Growth 2004
Parker Coonawarra Estate, Coonawarra, South Australia, Australien
Doften är intensiv med cassis galore, kryddor och lätt söt tobak, elegant parfymerad med enormt snyggt dämpade fat, lite sura körsbär, en hel del ceder, örter och stenig mineral. Under kvällen tittar nysågat trä fram, ett helt sågverk faktiskt och lite pyrande ved. Det finns en liten vild & svettig ton under, ett mått ev komplexitet framtvingad av terroiren och en återhållen vinmakning.
Smaken är exakt & skärpt, packad med färska svarta vinbär, slånbär, örter, krossad sten och fantastiska sandiga & prominenta tanniner. Ceder och kul torkade kryddor dyker upp i svansen, kakao, lite saltlakrits och sura körsbär. Strukturen är inte långt från orginalet, väldigt Pauillac men samtidigt med fruktintensitet och en lite ruffigt kallklimatig framtoning. Den är stram, vässad och härligt balanserad, krävande med skärpa och vitalitet. Personligt, expressivt, gott. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Jag har alltid gillat
'First Growth', lite på samma sätt man gillar den där gruffiga ungdoms-kompisen man träffar alltför sällan. Det känns som man umgåtts varje vecka även om det var tre år sedan senast, man har samma jargong, samma musiksmak (Punk!) och pratar aldrig politik. Det är på samma gång ett enkelt vin gjort efter ett enkelt recept och en uttrycksfullt komplex klurighet.
Att jämföra detta med lite mer bombastiska saker som
Penfolds 707, supereleganten Mount Mary Quintets eller fruktbomber från Moss Wood slirar lite. 'First Growth' liksom jammar för sig själv, vill inte jämföras, är själv nog - det är inte ett stort vin och kan aldrig bli det heller. Vinet får aldrig mer än 93 pinnar av Robban och kommer väl aldrig upp på Langton's lista, men samtidigt har det under lång tid haft 5 starkt lysande stjärnor i Bradleys bibel och hos Halliday ligger det regelbundet runt 94p (en skala som egentligen bara går till 98p). Det är något så ovanligt som ett 'stort litet vin', ett gott hjärta och en skarp hjärna i en opretentiös kostym till överkomligt pris. Ett Punkarvin™!

-- Winepunker

Comments

Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2008

IMG_1481


Lite lagom inspirerad av
nostalgitrippen förra veckan fick det bli något från Westen Austraila i OZ. Skall man plocka något från Margaret är kanske Leeuwin Estate den mest klassiska av dem alla, närmast att betrakta som en del-grundare av distriktet. Redan 1980 visade ’Art Series’ Chardonnay potentialen med exotisk & packad frukt och söta fat, dessutom fick den internationell framgång i en lång serie blindprovningar.
Jag besökte vineriet själv 1999/2000, då mest imponerad av de röda och ’Art Series’ Sauvignon Blanc (kanske den bästa SB som görs på södra halvklotet) men samtidigt förtrollad av
potentialen inbakad i Chardonnay-frukten bara man stramade till paketet en aning. Sedan dess har utvecklingen gått åt rätt håll, mindre fat, bara franska med vässad mineral & syra. Distriktet har vuxit ur tonåren & larvet - terroir och kompromisslös skärpa får uttryck som aldrig tidigare i lite lagom krävande stil.

IMG_1482Pasted Graphic 1


Leeuwin Estate Art Series Chardonnay 2008
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Doft av krita, mandel, gul frukt, citronskal och dämpat nyanserde rökiga fat, doften är väldigt fransk men samtidigt med en läker & fräsch exotisk komponent. Kanske omogen passionsfrukt eller grön mango? När temperaturen stiger växer faten, snygga & lite lagom prominenta. Smaken är ren, tät med definition och stramhet. Kroppen är fylld av mineral, solmogen citrus, fet mango och liten lagom dämpat kryddig & exklusiv fatton, snygg och ännu lite oförlöst komplex. Svansen är rik och aristokratisk, lite burgundisk men samtidigt med mycket egen personlighet. Mineraler och skärpa dominerar, det är en vuxen Margaret, en oerhört seriös och vacker tolkning av druva & terrorir.
Betyg:+++

Detta är skitbra! Om Chardonnay smakade så här varje gång man drog korken ur en Puligny vore livet enkelt att leva (dessutom har Leeuwin skruvkapsyl sedan 2004, ingen djävla TCA att oroa sig för). Strukturen växer fenomenalt med temperaturen, vinet är bara i början av mognadscykeln och kommer att leverera under många år framöver. Finns potentialen för 4+? Njae, troligen inte men vem vet, detta är bättre än något jag provat tidigare (Perotti-Brown ger den 95RPP) från Leeuwin (Voyager’s topp-cuvée är kanske bättre, men fan vet).
Jag skulle vilja se den här ta upp kampen med några Bourgogne Grand Cru & ett par bättre Kiwis, det är inte omöjligt att froggarna & ruggugglorna skulle få bita i gräset å det grövsta.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_1456


Det är svårt att vara traditionalist i ett land som Australien, när vågen mot slankare, fruktdrivna och ofatade saker reser sig som en tsunami längs vinhorisonten är det lätt att spolas bort. Just därför är det så skönt att en liten familjefirma står på sig och gör högkvalitativa saker i riktigt urgammal stil utan att snegla för mycket på dagens rådande trend.
Kay Brothers har hållit på länge, sedan 1890 har de envist i familjeformat drivit en högkvalitativ verksamhet i McLaren. Med egna gamla rankor (Block 6, flagskeppet är från 1892, 1/3 av gården är samma gamla stockar som fortfarande ger extremt koncentrerad frukt) producerar de en rejält blandad portfölj med främst röda viner. Hillside Shiraz är vinet precis under Block 6 i kvalitet; jäst i öppna kar, försiktigt pressad & ofiltrerad, plus 26 månader på amerikanska/ungerska fat är det ett uttryck för en svunnen tid.

(Robin Bradley get vinet 4*, Wine Advocate 93RPP - besynnerligt samstämmiga)

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av mocha, söta fat & liten örtig mynta, rik solvarm svart & röd frukt med choklad i ärketraditionell stil. Den är mer kryddig än fruktig, mer läder och rökelse än bombastisk koncentration. Det är inte ofta man sticker näsan i seriös gammel-shiraz nuförtiden, detta är en flashback till 1982 fast utan klumpighet och vaniljglass, exaktheten imponerar. Smaken är bred, mjuk och mullig med aningen dämpade syror, massor av kaffe, torkad frukt och nougat. Tanninerna är snygga och stilenligt sandiga, kroppen är eldig (15,5%) men väl balanserad trots raketbränslet. Eftersmaken är läckert kryddig och sammetslen, fylld av torkad frukt & tuggtobak. Detta är riktigt gott, väldigt gammaldags men snyggt utfört, en anakronism att omfamna & gilla.
Betyg:++

Jag tycker om det här, lite skämmigt är det, men jag kan bara inte låta bli. Det är välgjort, snyggt sammansatt och balanserat med alla gammaldags OZ-markörerna på plats, fast snyggt och inbjudnade med en underliggande elegans. Jämfört
Block 6 är det givetvis enkelt och lite slankt, men samtidigt behagligt drickvänligt på primalt & ointellektuellt vis.
Med
Midnight Oil ringande i öronen sitter jag och är tokigt nostalgisk, längtan till första luffen i landet i slutet av 80-talet är nästan smärtsam. Detta är mina Madeleinekakor

-- Winepunker

Comments

Clonakilla Shiraz Viognier 2008

IMG_1409


Utanför norra Rhône finns det inte många som kan hantera Syrah på klassiskt fingerfärdigt sätt, druvurval, jordmån, klimat & handlag måste gå i perfekt takt för att druvan skall komma till sin mest charmiga och bestämt feminina rätt. Muskelberg, vältränade atleter och fryntliga go-gubbar hittar man lite varstans, inget fel i det - de kan bli väl så stora, men de renodlade eleganterna är det långt mellan om man så bara kliver över diket till Côte-Rôtie. Det räcker ofta att sträcka sig till Hermitage för att mycket av elegansen och den så högt skattade texturen skall gå förlorad. Samjäsningen med Viognier gör nog sitt till men alla ägnar sig inte ens åt det; charkuterier, blommor, blod & sexigt slank frukt utvecklas ändå. Syrah i exakt skuren kostym från Côte-Rôtie är väldigt speciellt och ett av de få viner som kan mäta sig med stor Pinot Noir.

Men, det finns luringar och egensinniga lokaltolkningar av originalen, allt från
Simon Maye i Schweiz till Rick Kinzbrunner i Beechworth - Victoria (Giaconda). En av de mest tongivande från södra halvklotet är lilla exklusiva Clonakilla från Canberra District (vinområdet i & omkring Capital Territory i Australien), John Kirk (& sedermera sonen Tim) har envist sedan 1971 pulat och trixat fram en alldeles egen tolkning av klassiska saker från Rhône med små medel.

Sedan tidigt 90-tal (och ett studiebesök av Tim i Côte-Rôtie, fatprover av Guigals La Mouline/Turque/Landonne från 1988 var huvudsaklig inspirationskälla) har John & Tim samjäst Viognier (i runda slängar 6%) med den bästa Syrah de får fram från
Murrumbateman. De drag som skulle utvecklas och accentueras fanns redan i tidigare årgångar, druvmaterialet är närmast perfekt och klassiska Rhône-markörer visade sig med lite ålder redan från sent 80-tal.
Vinmakningen är traditionell; delvis jäsning med hela klasar, maceration före jäsning, öppna kar och naturlig jäst givetvis. Lagring är på fransk ek, bara delvis ny i mellan 12 och 18 månader, ingen filtrering. Vinet blev direkt en given succé, av många ansett som ett av de största framstegen på decennier i profilering av terroir och produktion av kvalitetsviner från OZ.

IMG_1410


Jag har själv provat en handfull årgångar tidigare (1998 är/var givetvis spektakulär), varje gång det skett blint har det varit omöjligt att inte gissa på en ovanligt generös och omedelbart charmigt inbjudande Côte-Rôtie. Strukturen borgar för lång liv men frukten är ofta i tidiga år larvigt svårmotståndlig. Provad öppen är givetvis markörerna från nya-världen tydligare, inte lika definerade som Giaconda och heller inte lika återhållna som t.ex.
Philip Shaw (Orange). Vinet trampar ogenerat i Guigals fotspår, fast med en annan rytm och takt - Waltzing Matilda! - Och givetvis skruvkork.

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Underbart uttrycksfull doft, fylld av sval svart frukt, cassis & björnbär, packad av köttiga toner, blod & charkuterier en masse, rök, tobak & njurtalg. Det finns en del krävande örtiga aromer men de balanseras fint av syrén och blommiga lätt parfymerade övertoner. Smaken är stram med rik sval och läcker svart frukt, 14% göms med bravur, plommon och lite skogshallon, fatbehandlingen är superb - snygg och elegant i mycket dämpad stil. Det finns en lite oväntad fethet i kroppen, en bredd som överraskar men den behåller trots rikedomen skärpan hela kvällen. Eftersmaken är köttig, blodig & skitsnyggt kryddig med fina syror och elegant parfym. Det är svårartat läckert, långt och expressivt med druvan(orna) i fokus. Kudos!
Betyg:+++

De är lite som att stirra på en
Odd Nerdrum, motivet är omöjligt för en Rembrandt men penselföring, ljus och handlag är exakt. Innehållet är annat men ramverket är detsamma, friare & modernare men med en nästan otäck känsla för detaljerna. Möjligheten till äkta och oförställd storhet hos kopian finns givetvis inte, men släpper man koncentrationen bara en aning kan man tro att man har någon slags muterad variant av originalet i handen, eller?

I vilket fall är det spektakulärt bra, med potential, med allt och precis den rätta samjästa känslan & parfymen. Precis, precis exakt så här vill jag ha mitt rödvin. Stil & klass, finurlighet och teknik, allt är på plats. Det enda som saknas är att det inte är en Rembrandt, den är norsk...

-- Winepunker

Comments

Midsommar med Mitolo (& annat)

IMG_1353


Till slut blev det i alla fall några riktiga sommardagar mitt i blötan (dränpumpen på baksidan har gått mer än under snösmältningen), perfekt passat till den enda helgen då vädret bara
måste vara bra. Midsommarafton, årets enda dag då Punkarn dricker nubbe till lunch avlöpte helt enligt planerna; näsan bränd till oigenkännlighet och grillen på högvarv, ibland är livet värt att leva lite extra mycket.

Mitolo Savitar Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och eldig doft med tydliga toner av choklad & nougat, tjära & en del mynta. Fylld av tjock och maffig svart frukt, söta körsbär, björnbär och blå plommon, efter en liten stund utvecklas rökta aromer, charkuterier, råbiff och kaffe samsas med vilda blodiga toner. Smaken är ren & rak, bra syror och bred skärpt svart & röd frukt, den är slankare i munnen är doften antyder. Packad av sura körsbär, bitter choklad och väl definierade tanniner är det en ganska egen tolkning av Barossa, det är mer blodig biff än fruitbomb faktiskt. Svansen är närmast Rhône-lik, lite udda med så tydlig karaktär av bronto-barossa i doften. Eftersmaken är lång och syrligt exakt, fylld av kryddig begynnande mognadskänsla.
Betyg:++

Det är lite synd att doften blivit så ’in your face’ på senare tid, den lite stramare framtoningen den hade för ett par år sedan gick mer i takt med vad den levererar i munnen. Frågan är vad det blir av detta med några år till på rygg, fortsätter den i samma tangent kommer den att dofta som en Wolf-Blass Black Label från ’92 men smaka som en Jamet ’96 (RPP 98, lite
väl generöst kan man tycka). Bra grillvin är det i alla fall.

Litte vettig öl gick ned till lunchen också, man måsta ha något att lätta upp bäsken med:

IMG_1350IMG_1351IMG_1352


Napa Smith Cool Brew [++] (Napa Smith Brewery, Napa Valley, USA) var rejält och parfymerat humlat i klassisk amerikansk tappning, läcker med lite örtigt stenfruktiga toner och kryddig antydan till rosmarin, gott så det förslår. Betyget är dessutom närmast snålt. Amager IPA [+] (Amager Bryghus, Danmark) gav en lite skogig känsla, doften aningen skitigt oren men samtidigt komplex, rejält humlad (simcoe, amarillo och cascade) i munnen med ren och torr brödig eftersmak. God, men den funkiga doften drar ned betyget. Sist blev den en Raasted Forår [0] (Raasted, Damark), lite väl enkel och blommigt trivial för både min & C’s smak.

-- Winepunker

Comments

Liandra Syrah 2006

IMG_1322


I ligan med vinvärldens alla knäppgökar spelar Roman Bratasiuk om inte i högsta divisionen så i alla fall i superettan. 1990 grundade han
Clarendon Hills i McLaren Vale strax söder om Adelaide, främst med tillgången av gamla stockar som orsak. Roman hade nämligen en idé; att göra vingårdsegna druvrena viner med terroir på enbart stockar äldre än 50 år och allra helst uppåt 90 år (en del blev sedermera yngre, men tager vad man haver). Detta startade han när flodvågen av industrialiserade och brandade multiregional-produkter tornade upp sig likt en tsunami av sönderfatade Foster-sponsrade saker i världens rea-hyllor.

Som alla nu vet var det ett mycket smart drag, Clarendon, Blewitt Springs & Kangarilla lämpar sig väl med sin tokigt varierade jordmån och gamla obevattnade stockar en masse. Clarendon Hills sourcar frukten från långtidskontrakterade odlare, totalt görs idag 18 olika viner, alla från små vingårdebetecknade plättar i obevattnad miljö. Allt är självklart maximalt hantverksmässigt och bara franska fat användas.

Senast de begav sig korkade vi upp en flaska Astralis 2005 (planterad 1920 strax norr om Blewitt Springs), toppvinet hade vrångat till sig en aning och behöver betydligt mer tid för sina 4+. Som kontrast kunde det vara kul att prova Liandra Syrah (vingården ligger mitt emellan Kangarilla & Blewitt); lillasyster är planterad 1906 & 1975, sandig jord med ett normalt uttag på i runda slängar 35 hl/Ha. All frukt handplockas, enbart vildjäst används, ingen klarning eller filtrering givetvis, lagras 18 månader på 85% nya franska fat. Slutresultatet blir ungefär 10.000 flaskor på 14,5%.

Clarendon Hills Liandra Syrah 2006
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Animalisk och intensiv doft med köttiga toner, grillad entrecôte, blodstänk & råbiff, en del lagerblad, cordit & peppriga toner finns under ytan. Frukten är exemplarisk och mogen, lite björkved kikar fram i närmast pinot-lik stil, samtidigt finns massor av tjära och brutal kompromisslös tyngd. Druvan är uttryckt med både finess & kraft, faten är snyggt integrerade och dominerar absolut inte vinet. Smaken är tät & vild, fruktmognaden är superb, så ren och rik utan att någonsin bli klumpig eller grov. Det är en tour de force i en enklare och mindre krävande tappning än Astralis. Svansen är packad av svart frukt och pepprighet, lite inälvor och sot gör inte saken sämre. Det jag upplevde som sälta senast är bara en läcker nyans av mineral, detta är seriöst djävla bra.
Betyg:+++

Senast var den betydligt svårare, mer knuten och stum. På bara ett år har ett helt annat rikare och fräckt uppnosigt vin tittat fram, de sotiga/salta och svåra tonerna är helt borta, nu finns bara druvrena aromer och kompromisslöst uttryckt terroir. Skitbra! Roman, du är knepig att ha att göra med men vinerna är lysande.

-- Winepunker

Comments

Yabby Lake Chardonnay 2006

IMG_1282


Mycket har hänt de senaste decenniet i mitt kära OZ;
Orange, Margaret River, Adelaide Hills, Beechworth och inte minst Mornington Peninsula ploppar ur sig en en strid ström av strama, nyanserade och svalklimatspräglade vitviner med skärpa och finess. Det är mycket lång ifrån de viner som satte OZ på kartan och som sedan blev lite politiskt korrekt att hata (visst, jag gillar dem inte heller egentligen), galet med fat, popcorn, lite restsötma och 15% alkohol går inte att hitta längre ens om man letar.
Yabby Lake är en av alla medelålders spelare i Mornington, det startade med en Pinot & en Chardonnay 1992 men har växt till några separata block-viner av båda druvsorterna, en Pinot Gris & en Syrah. Det är ett ambitiöst projekt, Larry McKenna (Escarpment i NZ) var insyltad tidigt som konsult men har nu lämnat över helt till Tom Carson & Todd Dexter.
Yabby Lake Chardonnay har legat på enbart franska fat (bara 10% nya), bara vildjäst och sedan vilat ’sur lie’ i 10 månader, ingen malo intressant nog.

about-us-main


Yabby Lake Chardonnay 2006
Yabby Lake, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Elegant fatad, ganska stram med skärpt gul frukt, citrus och fina mineraltoner, eken finns där hela kvällen men är bara en bakgrundsklang i ackordet. Lite melon, parfym & rosor och ett exotiskt anslag kikar fram efterhand. Smaken är exakt med fina, skärpta rena syror, lite fet gul frukt och massor av citrusskal & mineral, en del melon och passionsfrukt i svansen. Texturen är intressant, krävande med en liten tanninstruktur och örtiga toner, eftersmaken lite fet med toner av gul melon och krossad flinta, en del fat och ganska strama syror. Riktigt gott, ambitiöst och mycket välgjort.
Betyg:++

C gissade på en lätt fatad Chablis från ett skärpt & hyfsat syrligt år, rätt tänkt men fel. Det finns klara paralleller i strukturen och framtoningen men det lilla inslaget av strävhet är rätt eget, en utmärkande detalj för just Yabby Lake eller för Mornington? Gott är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Savitar 2005

IMG_1162


Nu när debatten om ’naturliga viner’ rasar som mest tänkte jag vara lite motvalls och korka upp en sådan där sak som alla renrasiga aktivister hatar, en äkta OZ Shiraz med extra allt och rejält med fat (fast ingen tillsatt syra 2005 i alla fall). Allt som är värt att säga om Ben G. är redan sagt, ett snille som lyckas bäst när han får jobba med eget material (dvs. urgamla dry-grown stockar och inga tillsatser, alltså naturligt så det förslår, ja djävlar!) och inte tvingas jaga parker-poäng, en ekvilibrist när det gäller att balansera maximal koncentration och balans (ibland slår det dock slint, framförallt under Mitolo). Just Savitar brukar jag gilla, speciellt 2004 har visat sig vara riktigt vass. Årgång 2005 provade jag senast 2007, då stum och svår med ogin framtoning. Man kunde misstänka att fem år på rygg skulle gjort susen.

Mitolo Savitar Shiraz 2005
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, lite fatigt chokladig i klassisk sydaustralisk stil, eldig med kaffe, nejlikor & anis, en hel julkaka faktiskt, blandat med knasmogna körsbär, kirsch och en del nymalen peppar ovanpå. Efterhand dyker det upp en hel del parfym, syrén och rosor. Det är intensivt, lite porrigt men samtidigt svårt läckert. Smaken är rent fruktig, svarta biggaråer och sötlakrits med fina syror, den är elegantare i munnen än i doften trots alkoholen (14,5%), lång med kaffe och eldig frukt. Tanninerna är exemplariska, sandiga och fint kakaogryniga, eftersmaken bred och lite mineraligt bitter. Gott, solitt & väldigt typiskt.
Betyg:++

Det är riktigt gott, lite väl bred och inte med spesten som 2004 har men ändå godkänt på alla plan. Fast, man måste tåla rikedom och våldspackad frukt. Detta är mer Frank Mitolo än Ben Glaetzer, det är mer tyngd än hjärna och lite mer Parker-fiske än egen personlighet men samtidigt svårt att motstå. Det som håller den nere på 2+ är främst en avsaknad av komplexitet och röst, detta är en megafon (en bra sådan) som skriker ut ett recept med många RPP (96 st för att vara exakt) snarare än en väl berättad historia. Inte illa, men vi vet alla att
Ben Glatezer kan så mycket mer när han bestämmer allt själv.

-- Winepunker

Comments

…Länge leve Winepunk!

Av olika skäl (djävla Apple) måste Winepunk.net stöpas om, hela den använda teknikplattformen skrotas av Steves underhuggare nu på försommaren så Punkarn har i panik tvingats att hitta en ersättning. Ersättningen blir (givetvis, vad kan vara roligare än sätta upp och mecka sig gul med Apache) att härbärga hela härket själv hemma i ladan, då har man kontroll över allt och halkar inte ned i smeten när onda företag bestämmer sig för att stänga tiotusentals bloggar och andra websidor.

Alltså, ha lite tålamod om saker inte ser så snyggt ut eller funkar som vanligt, är något helknarkat kan ni gärna höra av er till klagomuren eller slänga upp en kommentar. Kommentarerna är för övrigt nya (jag inte använt
Disqus förut men det verkar solitt) för mig men ser ut att bete sig anständigt.

Alla gamla inlägg hittar ni
här (’Gamla Winepunk’ till höger bland länkarna), tyvärr lyckades jag inte rädda alla kommentarer, något jag skall ta upp med Apple (läs: skicka bomber).

För att fira att jag inte totalt blåste en säkring (och lugna nerverna på C efter allt svärande) när ACLerna ställde till det på min urgamla sura MacMini drack jag & C en bättre sak till kossan från Urban Deli.

Comfort Drinking™ a’La Punk, Glaetzers i särklass bästa Syrah/Shiraz från det riktigt stora året 2005 fick bli kvällens belöning.

IMG_1111


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Läcker och tät doft med massor av perfekt mogen svart och röd frukt, en härlig kompott med röda körsbär, hallon och bitter choklad, lite tobak & kaffe tittar fram under mattan av frukt. Faten är tydliga, drivande men samtidigt snygga, efter hand utvecklas lite charkuterier & undervegetation, antydan till mynta finns där också. En liten grön ton visar sig under kvällen, något jag inte känt vid tidigare tillfällen.
Smaken är rik och silkig, tanninerna är i absolut världsklass och frukten exemplarisk, de gröna tonerna går inte att hitta i smaken. Den är packad med hallon, surkörsbär och lakrits, bitter djävligt dyr choklad och en hel del pepprighet. Balansen är oklanderlig, perfekta tanniner i svansen och exemplarisk längd. Uttrycket är maxat, rent & läckert. Snygg, dyr & snuskigt sexig med fin framtid men den lite gröna tonen i doften drar ned betyget, den här gången blir det bara 3+.
Betyg:+++

Det är fenomenalt gott men saknar spetsen från senast (
för ett år sedan blev det 4+), initialt var den ganska stum med en tvekande framtoning och de gröna aromerna som tittade fram ställde till det. Smaken däremot håller måttet, kalla det flodhästar i balettkjol eller lättfotade elefanter, brutal kraft & finess i perfekt harmoni. Det är djävligt gott och djävligt snyggt, inte ens alkoholen på 14,5% stör det minsta.

IMG_1112IMG_1113


Dessutom, en av de roligare spriterna från
Populaset på Kalaset (se gamla bloggen) får ett alldeles eget omnämnande.

Lustau Brandy de Jerez Solera Gran Reserva
Lustau, Jerez e la Frontera, Finest Selection
Rik och kryddigt rökig doft med melass och äpplen, apelsinskal och crème brûlée, enormt komplex och intressant på närmast provocerande sätt. Den är eldig & häftig, maffig och lättbegriplig trots alla lager på lager av kanel och kardemuma. Smaken är rik eldig (40%) och bred men med en underliggande stramhet, den är kryddig och stinn av kaffe, peppar (?!) och bränt socker i enormt inbjudande stil. Detta är en riktigt kul sak både för nybörjare och gamla veteraner. Fan, det känns som storebror från 1977 måste beställas.
Betyg:+++

Jag hade inte en aning att
Lustau gjorde sprit (Sherryn känner jag givetvis till även om Sherry dricks lika ofta hemma hos Punkarn som det dansas naken Flamenco i grupp), att den dessutom håller världsklass var en mycket positiv överraskning. En sak kan man säga om Populaset i alla fall, de upphör inte att förvåna en stackars Punkare.

-- Winepunker

Comments