Bolgheri

Bordeaux 2004 med AuZone

thumb_IMG_5289_1024


”Klassiskt” år (läs: svalare och snipigare) från klassiskt distrikt, tillbaka till Bordeaux är aldrig fel - det är och förblir alfa och omega, där det en gång började och där man kommer att dra sin sista vinsuck någon gång om sådär fyrtio/femtio år. Det sagt, det går numera både veckor och månader utan att jag ägnar distriktet minsta tanke, priser, marknadsförarnas fokus på Asien och övriga vinvärldens utveckling har marginaliserat vinerna från min synvinkel. Sista årgången jag köpte av var 2009, nu lägger jag pengarna på annat.
Just 2004 hoppade jag dessutom över (till förmån för den första knasprisade årgången 2005), jag har jag tidigare upplevt den som bättre än 2002 och 2006, men aningen sämre än 2007 - sval och ren med definierade syror och fina vuxna tanniner. Den borde visa framfötterna nu, eller i alla fall tårna...

thumb_IMG_5290_1024 thumb_IMG_5291_1024 thumb_IMG_5292_1024


Château Beau-Séjour Bécot 2004
Premier Grand Cru Classé (B), St.-Émilion, Bordeaux, Frankrike
Mjukt kryddig doft, mörk frukt med plommon, lakrits & en puff choklad, lite cassis och nejlikor, utvecklar snabbt torkad frukt och tyvärr tomatsoppa med metallisk överton. Bra balans i munnen, fina sandiga tanniner, lite funkig, kaffe & plommon, lätt kryddig svans, torrt avslut som tappar i glaset. Efterhand kollapsar vinet, tomatsoppan dyker upp tillsammans med klart kokta aromer. Känns helt enkelt för gammal.
Betyg:0

Trist, för gammal eller skadad debatterades vilt, jag lutar år någon slags oxidationsskada - riktigt så här utvecklad skall den inte vara.

Château Grand-Puy-Lacoste 2004
5ème Cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Stram doft med lätt funk, cassis och aningen örtighet, lite skogsbotten & stall, fina kryddor, en del syrén och stjälk. Stram och lite sotig i munnen, slank & rakryggad, en del lakrits & cassis, lätt beska, vuxen och syrligt kärnig på klassiskt manér.
Betyg:+

Château Grand-Puy-Lacoste 2003
5ème Cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Röda bär och karamell i doften, vinbär, sura röda körsbär och liten grusig mineralitet blandas med ceder och nyrostat kaffe. Stram och kryddig i munnen, liten pikant beska & fina sandiga tanniner, slånbär och kaffe, lite kärvt och vuxet bitter, plommon och stenkross i svansen. Känns väldigt modern.
Betyg:++

Kvällens första fuling, ingen gissade på annan årgång märkligt nog. Faktum är att jag gillar 2003 betydligt bättre, en årgång som går från klarhet till klarhet och är inte alls så solbränd som alla tidiga buteljer indikerade. Den är rätt god på det hela taget.

thumb_IMG_5293_1024 thumb_IMG_5294_1024 thumb_IMG_5295_1024


Château Léoville-Poyferré 2004
2ème Cru, St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Sluten och dov med lövhögar, ceder & nyhyvlat trä, stenkross & en puff av källare, frukten är mörk och knuten. Stram i munnen, markerat bitter, kärv med ganska sotig känsla, lite torr i stilen, svart oförlöst frukt, lite besk och rumphuggen i avslutningen. Det finns en besvärande allmän känsla av våt betong och multna löv, inte TCA direkt men fan vet om det är något knas.
Betyg:0

Knepig vin, stumt och till en början misstänkte jag absolut TCA - men, skadan växer inte som TCA alltid gör och den bränner inte i munnen, men, trist är det i alla fall. Kanske kvällens tristaste vin.

Château Sociando-Mallet 2004
Cru Borgueois, Haut-Medoc, Bordeaux, Frankrike
Djup & sensuell doft, läder och solmogen frukt, kryddig och komplex med fin utveckling, supersnyggt kryddig med plommon, kanel & en puff choklad på mineralig botten. Tät och solvarm i munnen, kryddig med sandiga & läckra tanniner, nyanserat kryddig, nejlikor och rena julkakan, tät & mörk frukt, plommon och choklad, grusig mineralitet i svansen, trätoner och salmiak, komplex och nyanserad eftersmak. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Som vanligt levererar detta historiskt köpvärda budgetalternativ, ’Sossevinet’ som en legendarisk ordförande brukade kalla det. Jämte tungvikarna saknar det lite stoppning, men är samtidigt så snyggt sammansatt att det bara är att kapitulera.

Sassicaia 2004
Tenuta San Guido, Bolgheri Sassicaia DOC, Toscana, Italien
Rödfruktig och ännu oförlöst doft, vinbär, ceder och kul körsbär, en del kardemumma och stenkross, viss fetma, antydan till målarlåda och linolja. Ungdomlig och sprittande dansant i munnen, rödfruktig med liten salmiaksälta, sura körsbär och en del knölade blad, röda vinbär och snärtigt ung framtoning. God, slank, ren och med framtid men den skulle vunnit på högre oktanhalt.
Betyg:++(+)

Den avvek, men inte tillräckligt för att varningsklockorna skulle ringa på högsta volym. Körsbärsaromerna och den lena röda frukten borde pekat åt annat håll, ingen reagerade förrän buteljens kom fram. Det är gott, men prislappen är fel - just 2004 saknar dessutom lite stoppning,
något som noterats förr. Den kan kanske utvecklas med tiden.

thumb_IMG_5296_1024 thumb_IMG_5297_1024


Château Gruaud-Larose 2004
2ème Cru, St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Bra och djup doft, kryddig med cassis, lätta örter och en skopa stall, plommon & sandelträ, snyggt aristokratiskt parfymerad. Stram i munnen, syrlig med ganska slank frukt, cassis, trätoner & sandiga prominenta tanniner, lite slånbär och sot & svansen, lovande på alla sätt i väldigt klassisk kostym.
Betyg:++(+)

Château Haut-Bailly 2004
Pessac-Leognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Ännu oförlöst och knuten doft i lite eldig stil, svart tjock frukt, cassis, trä och linolja, lätt tjära, lite kärnig underton, kommer absolut att utvecklas. Rik och bred i munnen, sträv och strålande strukturerad, stram med rakryggade & superba tanniner, täta kryddor, kaffe & cassis, solmogna plommon & lakrits i svansen, god, mäktig och med lovande framtid. Strålande!
Betyg:+++

Två avslutande godbitar med underbart tät textur,
Gruaud-Larose ärkeklassisk och Haut-Bailly med Rollandsk känsla. Två sidor av Bordeaux jag verkligen älskar.

Varierande, minst sagt. Tackar E.T. för en upplysande provning.

-- Winepunker

Comments

Utländsk Cabernet Franc med AuZone

thumb_IMG_5168_1024


Cabernet Franc skall blandas eller komma från Loire, basta! Det verkar i alla fall vara den allmänna bloggosfäriska dogman för tillfället. Faktum är att jag generellt sett håller med, ren Cabernet Franc är lite svår om handlaget inte är det rätta - gröngräsiga aromer i varmklimatskoncentration kan bli direkt besvärliga och klarar man att hantera gräsligheten hamnar vinerna farligt nära Cabernet Sauvignon.
SE gillar inte Loire, men gillar
Cabernet Franc, temat var ”Icke Franska CF, eller i alla fall inte den där snåla gräsiga sorten” - inte någon kioskvältare i internetbruset direkt.

thumb_IMG_5169_1024 thumb_IMG_5170_1024 thumb_IMG_5171_1024


Burrowing Owl Estate Winery Cabernet Franc 2013
Burrowing Owl Estate Winery, VQA Okanagan Valley, British Columbia, Canada
Mjukt röd & blåfruktig doft, plommon & blåbär, lätt parfymerad, ganska neutral med lite nyklippt gräs, utvecklar Dulcivit™ efterhand med en godartad överton. Ganska snyggt rödfruktig i munnen, lena dämpade tanniner, lite eldig med plommon & finstämda kryddor, god men alltför enkel.
Betyg:+

Pasionado Cabernet Franc 2007
Andeluna Cellars, Tupungato Valley, Mendoza, Argentina
Packat med stenkross, ceder och hö i doften, örter och blommor blandas med cassis och blad, klassisk framtoning. Röd & svart frukt i munnen, bra balans i snärtig stil, syrliga bär med avvägda tanniner, vinbär & plommon, snyggt kryddig svans, pigg och dansant. Rätt god i lite avskalad stil, betyget är generöst.
Betyg:++

Det här hade jag placerat i Loire nio av tio i alla fall, det enda vinet i uppställningen som hade vad jag menar med druvtypisk karaktär. Rätt god men skall det smaka så här är
Frankrike ett bättre alternativ.

Foglio 38 - 2011
Azienda Agricola Fornacelle, Bolgheri, Toscana, Italien
Mjukt blåfruktig doft, ganska fatig med en del feta & smöriga toner, solvarma plommon och torkade örtkryddor. Ganska sträv i munnen, rödfruktig med bra syror, rakryggad, cassis och stenkross. Lätt rökt i svansen, kaffe och trä i eftersmaken, känns seriös men lite oförlöst.
Betyg:++

thumb_IMG_5172_1024 thumb_IMG_5174_1024 thumb_IMG_5175_1024


Maquis Franco 2010
Viña Maquis, Colchagua Valley, Chile
Djup solmogen blå frukt i doften, lite karamell och sötlakrits, lätt feta övertoner, viol och anis. Rejält sträv i munnen, kakao och liten stjälkbitter beska, vuxen och rakryggad med tät svart frukt, kryddig och örtig under fruktmattan, ganska krävande eftersmak med bitter choklad och lätt grön stjälkbeska. Kan kanske harmoniera med några år på rygg.
Betyg:+(+)

Duemani 2010
Azienda Vitivinicola Duemani, Costa Toscana IGT (Bolgheri), Toscana, Italien
Solvarm doft, kakao & kaffe blandas med tät svart frukt, örter och lite hö, koncentrerad och seriös, ganska snygga fat och en del nysågat trä. Tät & solvarm frukt i munnen, tjock med kakao, kaffe & solvarma plommon, en del fräscha körsbär och syrlig cassis, fina sandiga tanniner i ganska varmklimatig stil. Kraftpaket med förvånande balans.
Betyg:+++

Här har vi snyggt avvägd jämvikt trots allt pang & slammer, vi hittar en underliggande snärt som lyfter de ganska solbakade aromerna - dessutom finns en del gräsig druvkaraktär kvar, i kombination med ganska typiska italienska drag är det en vinnare.

Dedicato a Walter 2009
Poggio al Tesoro, Bolgheri/Bibbona, Toscana, Italien
Solvarm doft, mjukt kryddig med markerad eldighet, kakao & lakrits, lite körsbär och peppar. Len röd & svart frukt i munnen, täta sandiga tanniner, packad med torkade örter, lakrits & röda bär, tyvärr liten sälta svansen. Bra höga syror räddar vinet från klumpighet.
Betyg:++

Det är inte så illa men jag
upplever 2007 som ett bättre vin, det känns som frukten var renare 2007 - det är dessutom en bättre årgång än både 2005 & 2006.

thumb_IMG_5176_1024 thumb_IMG_5177_1024 thumb_IMG_5178_1024


Paleo Rosso 2010
Le Macchiole, Bolgheri, Toscana, Italien
Tät & fatad doft, karamell och choklad, kaffe & söt parfym, massor av djup mörk frukt, plommon & cassis. Tät & sträv i munnen, maxad svart frukt, sandiga tanniner, massor av kakao & choklad, örtkryddor, sot & lite grillad biff. Väl mäktig för min smak, men kan kanske utvecklas till det bättre. 2+ på ren vilja.
Betyg:++

Alla fyra italienarna är rätt goda i sin lite burdusa stil men det är bara
Duemani som har riktigt hög klang i min mun, Cabernet Franc mår bättre av svalare klimat eller att balanseras av andra druvsorter för att inte bli alltför genrisk i stil & struktur - det kunde varit vilken druva som helst. Men, första budet gäller i alla fall - det är gott.

La Jota Howell Mountain Cabernet Franc 2010
La Jota, Howell Mountain, Napa Valley, Kalifornien, USA
Gräsig doft, lite godisartad med uppstudsig frukt, hallonkarameller, gräs och söt cassis. Ganska slank & mörkfruktig i munnen, definierade tanniner, ganska elegant cassis & en del röda lite syrliga körsbär, rätt dansant & snärtig stil, god på enkelt & inbjudande sätt. Den kommer att växa med tiden.
Betyg:+(+)

Den är för ung och ger ett lite avigt intryck i dagsläget,
jämte Cabben är den helt underlägsen men samtidigt ett djur som kan bli kul med tiden. Vi får avvakta här och hoppas att frukten inte torkar in och blir anemisk.

Château Angelus 2003
St.Emilion, Bordeaux, Frankrike
Underbar, komplex och funkigt stallig doft, rökig med nyanserade fat, lite köttig & direkt vild med skogsbotten & kryddig ceder, en del rosor i övertonerna, superläcker men allt funket var ganska kontroversiellt. Mjuk i munnen, nyanserad frukt, strålande fathantering med mineral och grus i botten, täta strama & sandiga tanniner, rejäl längd i klassiskt snitt. Ett ess. Årgången fungerar fint trots all värme, betyget är närmast snålt.
Betyg:+++

Att detta var en Bordeaux var helt tveklöst, vilket slott kändes osäkert men att vi spelade i elitserien kändes självklart. Det är något speciellt med riktiga skit-bordeauxer, full sväng mellan äckel och beundran i en virvel av klassiska markörer. Man skulle kunna tro att årgången är ett problem men erfarenheten av 2003 blir bättre och bättre, de lite dyrare vinerna från östra sidan har utvecklats betydligt fördelaktigare än jag någonsin vågade hoppas på.

Tackar SE, intressant som vanligt.

-- Winepunker

Comments

Sassicaia med Priscilla Incisa

thumb_IMG_4093_1024


Av alla vinerier i
Bolgheri behöver Tenuta San Guido nog minst presentation - “Orsaken till Ornellaia” som Lodovico sade - pionjären med Cabernet & Merlot i Italien. Det har blivit en del årgångar under åren, 1985 står nog fortfarande högst på piedestalen bland alla italienska franskinspirerade saker jag druckit, ett i sanning stort vin. Nu är inte Sassicaia nödvändigtvis alltid bra, jag minns t.ex. både 2000 och 2001 som tämligen anemiska och problematiska efter utökningen av arealen under det sena 90-talet men det var ingalunda första gången kvaliteten sviktade. Sassicaia har höga höjder men samtidigt låg lägsta nivå, man kan bli rätt besviken. Senare årgångar har de däremot presterat riktigt bra, priset är givetvis provocerande högt men den underliggande kvaliteten finns där och vinet går sällan på knock utan är förhållandevis elegant och nyanserad i strukturen.

Först lite småsyskon till det egentliga vinet.

La Difese 2013
Tenuta San Guido,Toscana IGT, Toscana, Italien
Ungdomlig & intensivt rödbärig doft, lätt kryddig med aningen dammig & oförlöst känsla, parfymerad med hyacint & kamfer. Ung och rödfruktig i munnen, lätt fet textur, medelfyllig med röda vinbär, slånbär och påtagligt örtigt avslut. Den är god på något basalt sätt men känns väldigt enkel. (Cabernet Sauvignon 70%, Sangiovese 30%)
Betyg:++

Det var första gången jag provat
Le Difese, gott men aningen trivialt. Jag frågar mig stilla varför San Guido behöver göra detta, medelklass är ju knappast affärsidén och unga stockar behöver inte vara ett problem. Jag tycker här man breddar portföljen åt fel håll, gör något annat som är parallellt till Guidalberto istället - en jämställd syster med annan framtoning.

Guidalberto 2013
Tenuta San Guido, Toscana IGT, Toscana, Italien
Solvarm doft, lätt moccha, plommon & antydan till torkade örter, ung med aningen grön överton. Stram och sträv i munnen, svart & röd frukt, sandiga tanniner, plommon och cassis, fortfarande lite ungdomligt sotig i eftersmaken. Den känns solid men behöver tid. (Cabernet Sauvignon 60%, Merlot 40%)
Betyg:++

Guidalberto 2009
Tenuta San Guido, Toscana IGT, Toscana, Italien
Mjukt rödfruktig doft, solvarm och kryddigt harmonisk, behaglig värme utan att bli eldig eller klumpig, liten mynta & lagerblad, läcker och inställsam. Solvarm i munnen, mynta & kryddor, svarta körsbär och plommon, lite eldig med snygg kaffe & antydan till tapenade, lång och fint sammansatt svans, viss mognad, utmärkt. (Cabernet Sauvignon 60%, Merlot 40%)
Betyg:++

Guidalberto 2000
Tenuta San Guido, Toscana IGT, Toscana, Italien
Helt mogen doft, kryddig & utvecklad med målarlåda, tobak, lite stall och solvarm balans, den är farligt lik en klassisk Bordeaux. Helt utvecklad i munnen, bra sandiga tanniner, kaffe, läder och slånbär, liten köttig överton, aningen vilda och pälsiga drag. Perfekt mogen med allt på plats, betyget är direkt snålt, den pockar på 3+. (Cabernet Sauvignon 40%, Merlot 40%, Sangiovese 20%)
Betyg:++

Här slås man av både återhållen kraft & balans med tveklöst klassiskt tycke. Jag har oftast provat
Guidalberto väldigt ung, ofta lite yster och inställsam men med några år på nacken är den inte illa. Steget ned från storebror är inte så förtvivlat långt, det är rätt mycket vin för pengarna i dagsläget.

Sassicaia 2012
Tenuta San Guido, Bolgheri Sassicaia DOC, Toscana, Italien
Lite stum doft, kryddigt knuten med eldig ton, tobak och lätt kaffe, känns besynnerligt yster & oförlöst samtidigt. Vansinnigt ung i munnen, sprittande med höga snärtiga syror, medelfyllig botten av cassis och körsbär, lite trätoner och örter. Lite svårbedömd, men den borde kunna utvecklas hyfsat.
Betyg:++(+)

Sassicaia 2009
Tenuta San Guido, Bolgheri Sassicaia DOC, Toscana, Italien
Solvarm och enormt läcker doft, kaffe, mörka plommon och kryddigt snygg komplexitet, lite rökig känsla med tobak, lakrits & stenkross. Tät i munnen, solvarm med bra syror, cassis och slånbär, perfekt kombination av kraft & finess, mjukt sandig textur med kakaobitter svans, enormt elegant trots kraften. En vinnare.
Betyg:+++

Sassicaia 2006
Tenuta San Guido, Bolgheri Sassicaia DOC, Toscana, Italien
Viss utveckling i doften, kryddig med ceder, lite läder, solvarm harmoni och en puff av linolja, plommon & cassis dominerar, perfekt avvägd och nyanserad. Läcker och elegant i munnen, fint kryddig med lena men distinkta tanniner, fina trätoner under lättsam mörk röd & svart frukt. Strålande, elegant & skärpt.
Betyg:+++

Sassicaia 2004
Tenuta San Guido, Bolgheri Sassicaia DOC, Toscana, Italien
Fint utvecklad, klart åt det eleganta hållet, dämpat kryddig med målarlåda och cassis, trätoner & örter, finstämd och förvånande feminin. Elegant och förhållandevis slank i munnen, sura körsbär, cassis, vuxen skärpa med fina syror och ganska finlemmad struktur, silkiga tanniner, lätt kryddig och torr i avslutet, snygg, nyanserad & oväntat lättfotad. God, men ett litet stjälkigt drag i eftersmaken drar ned betyget.
Betyg:+++

Den är lite slank, elegant & nyanserad men saknar aningen med stoppning och har en liten grön komponent (snygg, men ändå),
Cabernet Franc slår igenom på rätt trevligt sätt men jag upplever både ’09 & ’06 som mer typiska och absolut mer vad jag förväntar mig av Sassicaia. Det var några år sedan sist, observationerna är desamma på det hela taget fast betydligt mognare.

När det funkar helt är vinet dock spektakulärt bra, både 2009 och 2006 är briljanta om än i väldigt olika stil. Tyngden i 2009 kan kanske upplevas som besvärande om man är lite fjollig men den är samtidigt supersnyggt sammansatt, bredd & balans utan minsta skavank. 2006 är den absoluta vinnaren dock, lagom stramhet, klang och underliggande elegans som man oftast bara drömmer om, den verkligen doftar och smakar högklassig Bordeaux gjord i Italien - risken för förväxling är liten men personligheten densamma. Skitbra!

Tackar
Priscilla och Cattis på Viunic, alltid en förmån.

-- Winepunker

Comments

Ornellaia med AuZone

IMG_1845


Ett av
förra årets bättre viner var en flaska Ornellaia jag öppnade i ensam protest mot allt anti-fat bludder och den allmänna avskyn mot just den här typen av vin i bloggsverige. Den var helt enkelt skitbra, visst har den lite manipulativa drag men inte mer än vilket annat välgjort vin som helst, rent uttryck och karaktärsfull personlighet dessutom. Det är givetvis ett ’mondovin’ med allt vad det innebär, men med klass och tydligt italienska drag - svårt att inte imponeras av & gilla.

Så, dags att göra ett intjack i min egen källare, sju årgångar
Ornellaia och en flaska av andravinet Le Serre Nuove att jämföra med. Vi lämnade Le Volte & Masseto utanför, båda av olika prisskäl.

IMG_1847


Ornellaia 1994
Marchese Lodovico Antinori, (Bolgheri), Toscana, Italien
Mogen doft, lite kryddigt anslag med torkad frukt & trätoner, utvecklar efterhand lövhögar och komplexa lite bordeauxlika mognadstoner. Höga syror i munnen, helt utvecklad, elegant i rödfruktig stil med finkorniga och dämpade tanniner. Faten är nyanserade, svansen kryddig och eftersmaken ren & helt färdig. Den är lite slank dock, dessutom känns det som den har varit bättre för ett par år sedan, den är på platån men med en lätt sluttning bakom sig.
Betyg:++

Ornellaia 1996
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Elegant doft, fylld av röd torkad frukt, nysågat ädelträ och kryddörter, liten mynta och överraskande florala toner, läcker och härligt finstämd. Mogen smak, kryddig med fint sandiga tanniner, lite trä & lakrits blandas med rökelse och lite kaffe, aningen tuggtobak i svansen. Harmonisk och animalisk eftersmak, råa köttslamsor, lite slank men samtidigt mycket läcker i nyanserad och komplex stil. På topp skulle jag tro.
Betyg:+++

Ornellaia 1995
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Återhållen och lite stum doft med dämpad frukt, lätt mynta och finlemmad drag, en del krossad sten och aningen själkig ton. Sträv i munnen, sandiga tanniner, anis & torkade örter, en del dämpad röd frukt, liten sälta och salmiak i svansen. Rätt god men den har ett aningen ogint drag.
Betyg:++

Ornellaia 2002
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ganska fatig doft med en hel del köttiga drag, massor av grillad biff, torkad tomat och lite buljong under massiv solbakad svart frukt, den känns ganska utvecklad. Tät smak, lite bränd med solbakad röd frukt, lite bitter & besynnerligt grov, antydan till soya utvecklas efterhand, lite vidbränd svål i svansen. Både tomat & buljong går igen i eftersmaken, den känns tyvärr lite tondöv.
Betyg:+

Ornellaia 2004
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Läcker doft, fint svartfruktig med plommon, snygga fat och nyanserade kryddor, lite cassis & ceder, lätt eldig & elegant, fint sammansatt med aningen nyhyvlad teak, fänkål & nästan ett uns snus. Strålande sandig tanninstruktur i munnen, fint rakryggad med liten rökighet, tät solmogen svart frukt men den är ändå ganska stram & klassisk. Snygga syror, fin ton av lakrits, lite körsbär & rosmarin i svansen. Superb & så läcker med fin potential. Klockren 3+ men med utrymme för förbättring.
Betyg:+++

Ornellaia 2006
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Tät & ungfruktig doft, massor av cassis och fat, intensiv, läcker med viss mineralitet och mynta, enormt lovande men groteskt ung i dagsläget. Strålande fruktig smak, underbara tanniner, lite salmiak & lakrits, fänkål & krossad sten - bra mineralitet. Det finns en del eksöta drag just nu, den behöver tid att gå ihop men potentalen är enorm.
Betyg:++(+)

IMG_1846


Le Serre Nuove dell’ Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ungdomlig och helt oförlöst doft, enormt tät med svart frukt, blåbär & björnbär, cassis och en hel del fat, klart lovande men stilen är väldigt ”in your face”. Tät smak, massor av svart frukt, fina tanniner, lite kryddig & bränd men med bra struktur & ryggrad, fruktsöta plommon och svartfruktig svans. Litet beskt anslag i eftersmaken. God, mjukare och mer utvecklad än storasyster.
Betyg:++

Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Supertät doft, massiv med tokpackad frukt, cassis galore, kanel, ädelträ och dyra orentaliska kryddor, fatig och eldig och tokigt oförlöst. Turbotät smak, tjock med extra allt, helt enormt massiv med svart frukt, tjära & asfalt, plommon och kåda. Den kommer att utvecklas, men frågan är till vad? Det finns lite ekbittra toner som oroar en del, den kan nog gå ihop men fan vet hur lång tid det kommer att ta.
Betyg:+(++?)

Detta var riktigt intressant, alla de tre från ’90-talet hade den elegans och charm man minns från förr med Lodovico vid rodret, samtidigt finns en lätthet som känns aningen snopen om frukten bara är lite för klen som 1994. De är mycket snygga viner, men jag tycker samtidigt att både ’04 & ’06 (i alla fall om några år i just ’06 fall) är bättre byggen, kraften behövs för att uttrycket skall få utrymme. Visst spelar åldern och kvaliteten på årgångarna in, men det känns ändå som den modernare tolkningen har mer att ge. 2004 är faktiskt fullkomligt strålande, en härlig kombination av arvet/inspirationen från Bordeaux parad med det italienska i klimat & terroir.

Vad som är lite oroande är dock strukturen på 2009, den är helt enkelt för mycket i alla tänkbara vektorer. Det känns nästan som något helt annat, en överambitiös Napa eller något skruvat från OZ - likheterna med 2004 är små och med 90-talsvinerna i princip inga. Jag får lite vibbar av 2007 som inte var min favvo när den släpptes direkt, samma tunga fötter och lite brännande känsla men nästan ännu mer skrämmande. Imponerande? Javisst! Men gott? Den som lever får se, men jag är tveksam…

Det känns som man numera skall plocka Ornellaia i klassiskt perfekta år, det får inte vara för varmt utan lång jämn mognad måste till, både 2004 & 2006 är typexempel på strålande ’supertuscan’. Enda smolken i bägaren är priset, gnissla tänder över pris börjar bli en sidohobby för en stackars Punkare.

IMG_1848


Dessutom, AK hade plockat fram en flaska olivolja från egendomen, en reflexgrön och örtigt kryddig sak av riktigt hög klass. Det var bara grappan som saknades…

-- Winepunker

Comments

Sondraia 2006

IMG_1671


Det gnälls mycket på modern Toscana nuförtiden, speciellt Bolgheri ligger i skottgluggen med sitt anammande av modern stil, fat & franska druvor. Givetvis avviker vinerna från arketypiska saker (även om både
Ornellaia & Sassicaia snart måste sorteras in som klassiska) men de uttrycker trots det en mycket italiensk karaktär - körsbär och tanninstruktur går inte att missta sig på. Som ni alla vet gillar Punkarn dylika ting, så länge landskaraktären är lagom uttryckt går det inte att invända egentligen.

Poggio al Tessoro är Allegrinis satsning i Toscana, en hypermodern anläggning med fokus på moderniteter. Toppen är Dedicato a Walter (100% Cabernet Franc), en smarrig maffputte med doft som en hyfsat lyckad Cheval-Blanc. Snäppet under är en budgetblanding av 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot & 10% Cabernet Franc, Sondraia lagras efter malolaktisk jäsning 18 månader på 50% nya Allier, den brukar landa på 14,5%.

Sondraia 2006
Poggio al Tessoro (Allegrini), Bolgheri, Toscana,Italien
Tät doft, solbakad högklassig mörk frukt, söta svarta körsbär, plommon och cassis, det finns en del bränd karamell i övertonerna, grillat kött och choklad, en liten frön dissonans tyvärr. Den är maffig men lite burdus. Smaken är solbränd, rik med täta & läckra sandiga tannner, fylld av kakao, söta kolsvarta biggaråer och moccha. Svansen är fruktsöt med karamell och lite sotiga drag, en näve grus tillsammans med ett par kilo entrecôte är nedslängd i jäskaret tack och lov, väl rostad för att lagras längre tyvärr, frukten kommer inte att hålla emot fat & karamell många år till. Drick upp och var nöjd.
Betyg:++

Det är gott som tusan men totalt okomplicerat, enkelhet och lagom kraft uppblandad med superb vinmakning är svårt att motstå men absolut inget att filosofera över. Det är ett perfekt husvin som grannen skulle tycka var betydligt bättre än fredags-amaronen, förmodligen tanken Allegrini hade när de etablerade sig i Toscana.

-- Winepunker

Comments