Central Otago

Nya Zeeland Chardonnay med AuZone

thumb_IMG_5251_1024


Tillbaka till mitt allra mest älskade
Nya Zeeland, landet där vinintresset inte föddes men fick sin första hink bensin slängt på elden när C & jag cyklade runt nordön under början av 90-talet (C fortsatte sedan i några månader till när jag åkte hem till gråkallt Stockholm och skapade mig en karriär, fan vet vems beslut som var klokast). Vad jag gillar mest med Kiwiland är deras absoluta fokus på kvalitetsviner, förmågan att kapitalisera på 80-talets boom kring Sauvignon Blanc, återinvesteringen i griniga Pinot Noir och omläggningen från OZ-kopior av fetfatschardonnay till vad vi ser idag. Visst har de ett rejält försprång på röda sidan, om inte de bästa pinnarna vi ser idag växer till sig till stora viner inom några år blir jag förvånad (jag tror att de första stora vinerna på Pinot Noir är buteljerade redan, 2018 får vi se). De vita på Chardonnay har inte kommit riktigt lika långt, jämförelsen med Bourgogne blir oundviklig och underläget är om möjligt ännu större än på röda sidan. Så, vad presteras då just nu? En bukett med vad jag tycker är rimligt representativt från hela landet ställdes upp med ett par jokrar som jämförelse.

thumb_IMG_5252_1024 thumb_IMG_5253_1024 thumb_IMG_5254_1024


Kumeu River, Coddington Chardonnay 2008
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Ganska stram & mineralstinn doft, flintig med en del blommor, snygga ganska dämpade & nyanserade fat, liten elegant rökighet i bakgrunden, rakryggad med attityd. Ren & klangfull i munnen med höga rakbladskärpta syror, citrusskal och citron, grusig mineral, lite limeblad och härlig snärtig fräschör. Perfekt balanserad i sin vässade & ganska krävande stil, dessutom med begynnande mognad - rätt härlig utveckling på fem år sedan senast. Betyget är snålt, den är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Snacka om elegans, en snärtig och avskalad riktigt skärpt mineralbomb. Otroligt läcker i sin minimalistiska stil, en annan dag mot andra viner hade det lika gärna kunnat bli 3+.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Besynnerlig parfymerad doft, massor av blommor - syrén, hyacint & rosor i ett sammelsurium son drar åt tvål & badsalt, dessutom rejält med flintkross & grus, knölade gröna blad och en lite stjälkig överton. Ganska besk i munnen med höga syror, lätt kärv, citrusskal och ganska aromatisk framtoning, egen & vuxen men markerad beska i svansen gör den svår att gilla.
Betyg:0

Helt obegriplig, jag har upplevt den som normalare förr men det hör funkar inte alls. All parfym och beska gör den till och med svår att identifiera som en Chardonnay, den är rent muterad. Dagens absoluta besvikelse bland Kiwisarna (trist egentligen,
Black Estate Pinot Noir är grymmegod).

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Mjukt smörig doft, massor av snygg gul stenfrukt & citrus, markerade men nyanserade fat, lätt blommighet och en skopa syrlig & fräsch exotisk frukt, flintkross & musselskal i botten. Höga syror i munnen med klang och utmärkt balans, massor av gul & grön citrus, snygga fat, limeblad och en puff av rabarber, fin mineralitet och lång aristokratisk & lite kryddig svans, rätt mycket ek men ack så snyggt. Betyget är generöst.
Betyg:+++

Ata Rangi, mest känd för sin Pinot Noir givetvis, skäms verkligen inte. Detta är riktigt lyckat även om både Felton Road och Kumeu River stilmässigt passar mig bättre - det finns ett Kiwi-traditionellt drag här som minner om svunna tider, men djävligt gott är det.

thumb_IMG_5256_1024 thumb_IMG_5257_1024 thumb_IMG_5258_1024


Man O’War Valhalla Chardonnay 2011
Man O’War, Waiheke, Nya Zeeland
Rejält fatad på näsan, gul solmogen stenfrukt, grillad citron & rostade aromer, en del citrusskal och stenkross men den är aningen tungfotad. Rik i munnen, väldigt mycket fat, lätt rostad i stilen, grillad citron och en del stenkross, lite smörig textur, en del nötter och liten fatbeska i svansen. Rätt god men lite för burdus för mig, betyget är snålt.
Betyg:+

Senare årgångar presterar bättre, det känns här som
Man O’War jobbat på samma sätt som med sina betydligt vassare rödviner - något som inte alls är lika tydligt i 2012 och 2013, både med mindre rostade aromer och högre frukt. Man skall inte glömma att Waiheke är Cabernet-country framförallt.

Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, lite tvål och viss fet känsla, snygga & nyanserade men samtidigt ganska tydliga fat, närmast smörig i anslaget med gul väldigt mogen frukt, en puff av sommaräpplen och möbelpolityr. Fet, utvecklad och nästan äpplig smak, en del melon och citrusskal, fet gul frukt, bra syror men väl rustik och utvecklad svans, klart vaxig känsla i eftersmaken. Har den inte mognat väldigt, väldigt fort?
Betyg:+

Det.Känns.Som.Fontaine-Gaganard.Mognar.Snabbare.Än.Bananer - Det är djupt oroande hur FG utvecklas, så sexiga och snärtiga de är som riktigt unga inger förhoppningar, men alltför ofta tröttnar de med några år på rygg. Inte bara 1:er Cru heller, GC:erna påvisar samma besynnerliga kurva - och,
det är inte bara jag som noterat problemen.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Aromatisk och sanslöst läcker doft, nässlor & gul exotisk frukt, massor av mineral och färskt nytjärnat smör, en del mango & passionsfukt under en matta av fräsch citrus och ett helt grustag. Supersnygg i munnen, fet & krämigt texturerad, rakryggad med tät gul frukt & maxad mineral, superba fat, hög klang i syrorna med liten örtig överton. Lyxig, exakt, strålande & stilren med absolut gehör. Ett ess!
Betyg:+++

Som vanligt levererar
Block 2, en modern klassiker med klar blinkning år Corton. Varje gång slås jag av vitaliteten, energin och skärpan i det här vinet - och, resan Nigel & Blair gjort från ett snedfatat muskelknippe med underbett till denna aristokratiska och närmast feminina elegant. Kudos!

thumb_IMG_5259_1024 thumb_IMG_5260_1024


Kumeu River, Maté’s Vineyard 2012
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Djup & ren doft med massor av citrus, snygga fat, lite grönäppliga toner, koriander, rosor & supersnygg ek, känns ännu oförlöst men makalöst seriös. Rätt bred i munnen, kryddig och aromatisk framtoning med tydliga & sexiga fat, lite rökig med massor av citrus & stenkross, aningen vax och grillad citron, ganska maxad i högröstad stil. Den är vuxen och känns viktig, svansen är mäktig och väldigt seriös. Men, den behöver några år för att nå sin fulla potential.
Betyg:+++

Mycket imponerade, om
Block 2 sneglar mot Corton är detta mer Pulingy i sin lite biffigare stil - några år till på rygg för nästa butelj, skall bli fantastiskt intressant.

Liquid Farm La Hermana Chardonnay 2013
Liquid Farm, Santa Maria (60% Bien Nacido, 33% Dierberg, 7% Maldonado), Kalifornien, USA
Exotisk doft, lite gröngodis & funk med övermogen mango, passionsfrukt & citrus blandat med Dulcivit™, den är besynnerligt otydlig. Gröna päron i doften, dämpade harmoniska syror, ganska bred i texturen med kryddor och fetma, snygg citrus & faten är nyanserade, ganska egen men känns besynnerligt trivial. God, men borde den inte vara bättre? Är det en tidsfråga?
Betyg:+(+)

Den här blir jag inte klok på,
White Hill 2012 (Santa Rita Hills) från samma producent imponerade stort förra året, den här känns bara spretig och ’enkel’. Jag misstänker någon slags tunnel här, men fan vet, funket är lite oroande.

Några saker slår en direkt - konsistensen är hög, kiwivinerna håller provocerande klass - syrorna är mycket markerade men på fantastiskt klangfullt sätt - faten hanteras med förstånd, nyansrikedom och tanke och behagligt lite fläsk. Det är skitbra, faktiskt bättre än förväntat. Att
Felton Road Block 2 skulle hävda sig överraskade ingen, men att nivån på Kumeu River och Ata Rangi i princip är lika hög, stilskillnaden till trots, var det nog inte många sittande som väntade sig.

Visst, vi ser inga ”stora viner” i den här uppställningen, och vi lär nog knappast se några heller inom överskådlig tid, men det kommer - var så säker.

-- Winepunker

Comments

Retrospektivt Collage med AuZone

thumb_IMG_3974_1024


Lokalen har alltid varit AuZones själ, först en svartmålad källare/lönnkrog på Dannemoragatan, sedan tvångsförflyttade till Sommeliereföreningens lokaler och senast till ytterligare en källare på Östermalmsgatan. Nyligen vräkta igen huserar vi numera i en liten kontorslokal på Korgmakargränd (Zonen-IV), bra och centralt men under
Pers provning förra veckan blev det lite trångt. Tjugofem vilt kacklande AuZoneare är den inte riktigt gjord för...
I vilket fall, den gamla (alltså tredje inkarnationen, Zonen-III) skulle avtackats med ett retrospektivt collage i regi av de tre provningsledare som administrerat ruljansen under dess ganska långa tjänst. Tyvärr fick det bli i nya lokalen, vi hann flytta innan arrangemanget gick att få till.
Vintomas, E.T. och undertecknad plockade i alla fall fram tolv viner i två fighter som vi ansåg skulle fungera som representater för verksamheten under vår tid på Östermalmsgatan, liksom personligheten under ytan - stämman vi gemensamt har hållit fram till nu.

thumb_IMG_3976_1024 thumb_IMG_3977_1024 thumb_IMG_3978_1024


Taittinger Comtes de Champagne 2000
Taittinger, Champagne, Frankrike
Lite läckert rökig doft med krämiga dämpade fat och massor av fin mineral, grillad citrus & en aning fudge, lätt blommig med superb autolytisk underton, nybakt brioche och rostat surdegsbröd. Underbar textur i munnen, krämig mousse och perfekta vässade syror, strålande bredd och balans man bara drömmer om, faten finns där, snygga och utmärkt bakgrund till all citrus och mineral. Lång och harmonisk svans, skitbra!
Betyg:+++

Givetvis var vi tvungna att ha med en
Champagne, och det bara måste få vara CdC som representerar allt vi älskar med distriktet. “En champagne-proving är när 13 personer sitter runt ett bord och slörpar dyrt bubbel i tre timmar - och Comtes de Champagne vinner”, nog den mest solida och underbart krämigt publika av alla Champagne som finns. En given favorit som aldrig sviker.

Interkardinal Solaris 2012
Vingården i Åhus, Sverige
Tyvärr oxiderad, massor av äppelskal och vaxiga toner, liten uttorkad beska i munnen. Korken verkade ha läckt vad vi kunde se.
Betyg:-

Det kan tyckas udda med ett svenskt vin, men flera osannolika provningar av allas vår Stig är ett eget bisarrt kapitel i östermalmslokalen. Det första taffliga blogginlägg jag gjorde för alla dessa år sedan var med tema ’
Nordiska Viner, andra ronden’, en skräckblandad uppföljare till föreningens mest skruvade tillställning någonsin (avhandlad i AuZine före bloggandets era).
Väldigt synd att den här buteljen var oxiderad, hade varit kul att se hur den mottagits blint.

Jesuitengarten 2001
Dr Bürklin-Wolf, Forster Jesuitengarten, Grosses Gewächs, Pfalz, Tyskland
Mycket utvecklad, klar firne, gamla äpplen och apelsinskal, en del mineral, honung & vax, viss citrus finns kvar men den saknar fräschör. Nötig i munnen, honung, hasselnötter och lätt dill, en del mineralitet men strukturen haltar lite, den är för gammal. Svansen är vaxig, frukten oxidativ och aningen uttorkad. God på sitt sätt man har varit så mycket bättre.
Betyg:+

Riesling, alltid och ofta - druvan har i sin absoluta och moderna form blivit en stapelvara både i Caza Punk™ och på Zonen. I det närmaste samtliga
Bürklin-Wolf 2001 provades i en egen tillställning här. Grosses Gewächs från Keller, Schönleber, Schäfer-Fröhlich, Basserman-Jordan och Breuer är lika viktigt som vit Bourgogne i kostcirkeln numera.
Trist att åldern gått åt den här buteljen väl mycket, det var annars kanske den bästa av alla ’01:orna från just
Bürklin-Wolf.

thumb_IMG_3979_1024 thumb_IMG_3980_1024 thumb_IMG_3981_1024


Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2009
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Maxat med mineral i doften, grapeskal, spontanjästa aromer och krossad flinta, en del rivet citronskal, stenkross och örtig gräsighet. Rik & bred i munnen, eldig med vax, melon & avrundade syror, fet munkänsla och tyvärr ganska bittert avslut, grapeskal i eftersmaken. Tyvärr för grov för min smak, men välgjord i sin stil.
Betyg:++

Österrike har inte bara ordföranden under det senaste decenniet ihärdigt bombarderat oss med, många resor bland medlemmarna och egenhändigt uppsläpade pallar med
Grüner Veliner har utgjort grunden i ammunitionen. Inte min grej riktigt, men ibland faller bitarna på plats.

Corton Blanc 2010
Lucien le Moine, Corton Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Rökig doft, citrus och grillad citron, fina lyxiga fat, komplex med viss utveckling, snyggt nötig med antydan till brynt smör och bra underliggande gul frukt, doftar allmänt dyrt. Höga syror i munnen, fatig med citron & rivet citrusskal, vässad med liten smörig känsla, en puff av karamell, skärpa & klass. God, känns besynnerligt brådmogen men står man ut med de höga syrorna är den riktigt, riktigt bra.
Betyg:+++

Skall det vara
riktigt bra skall det vara Bourgogne. På många sätt vårt mest hatade och älskade distrikt samtidigt, ofta alltför svagt och alltid alltför dyrt, men när det verkligen blir bra är det alltid Bourgogne det rör sig om, vitt som rött.

Eitelsbacher Karthäuserhofberg 1990
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Helt utvecklad doft, citron & rabarber, nässlor och flintkross, viss honung och en del rökiga övertoner, läcker och perfekt mogen. Fortfarande ungdomlig i munnen, höga syror, ren fin sötma, citron och lätt bivax, lång och örtigt harmonisk, massor av mineral och citrusskal i svansen. Superb, mogen och ett lysande exempel på klassisk auslese (och vad en lagom dos svavel kan göra). Den bär sina 25 år med stolthet.
Betyg:+++

Bortglömd, sällan drucken, sällan köpt, alltid älskad. Tysk traditionell gammaldags halvtorr & halvsöt
Riesling varken inhandlas eller dricks egentligen längre, men, det har alltid legat oss varmt on hjärtat. En storhet som enbart finns i Tyskland, och bäst i Mosel. En anakronism att omfamna och vårda, utan en bra mogen auslese ibland är man bara en halv människa.

thumb_IMG_3982_1024


Felton Road Block 3 Pinot Noir 2006
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Köttig och vild doft, en puff av mynta, fina kryddor och underbar undervegetation, klangfull frukt, pinosity galore i rökig och läckert inbjudande stil, skitläcker. Tät i munnen, fina syror, rökig med superb frukt, läcker och len med sandiga tanniner, intensiv och maxad, skogig och lätt blodig känsla, fruktstinn och kryddig svans, nejlikor och skogshallon i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++


thumb_IMG_3985_1024 thumb_IMG_3986_1024 thumb_IMG_3987_1024


Clos de la Roche 2006
Louis Jadot, Clos de la Roche Grand Cru, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Underbart finstämd doft, finlemmade hallon, sensuell och elegant parfymerad, örtig och floral med nyanserad undervegetation och absolut klass. Nyanserad och kryddig i munnen, len med aningen karamell & finkorniga tanniner, silkig med antydan till kaffe och dyra fina kryddor, strålande längd med perfekt mognad. Så snygg, så finessrik och så sexig. Kanske den bästa ’06:a jag provat.
Betyg:+++

Båda dessa får väl representera allt vi älskar med
Pinot Noir, sin rena yppiga form från Otago fylld av ‘pinosity’ samt sin elegantaste och mest aristokratiska gestalt från någon liten plätt (ok, inte så liten i det här fallet, 13.41Ha) i Bourgogne.

Château Gruaud-Larose 1996
St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Superklassisk doft, lite mynta och cassis, skit & stall, våt hund och djurisk kraft i komplex stil, kryddor, ceder och råtobak, precis alla markörer är på plats och volymen är hög. Tät i munnen, sträv med cassis och tobak även här, en del kaffe och superba prominenta tuggbara tanniner, bra svart frukt och en del läckert rostade och skitiga toner, strålande skolboksexempel.
Betyg:+++

thumb_IMG_3988_1024 thumb_IMG_3990_1024 thumb_IMG_3991_1024


Château Troplong Mondot 2001
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Ganska utvecklad doft, kaffe & choklad, kakao och torkade plommon, en del solvarm frukt, känns solbakad och mogen med en aningen kokt komponent. Len i munnen, solvarm med plommon och choklad, en del kaffe och sandiga fina tanniner, kakao och nougat i svansen, torkade plommon i eftersmaken. God, men lite anonym och internationellt stylad.
Betyg:++

Bourgogne i all ära, Bordeaux är ändå föreningens Alpha & Omega. Det var där de flesta av oss en gång började, och det lär vara där vi en gång drar vår sista suck. Är Bourgogne passionen med sina skrattande höjder och djupaste depressiva dalar är Bordeaux livet självt. Ett tryggt användbart lunkande, den intellektuella diskussionen, den goda boken, den hjälpsamme grannen - tryggheten att falla tillbaka på. Är Bourgogne förälskelsen är Bordeaux kärleken, den mogna och trygga.

Barbaresco 1997
Gaja, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Underbar doft, mynta & spearmint paras med rosor & läckra sura körsbär, fint utvecklad och snyggt parfymerad, kryddig med en del nypon, känns väldigt lyxig och enormt välgjord. Tät i munnen, sträv med klassisk struktur, fin blommigt rödfruktig kropp, en puff av kakao & karamell, enorm längd och perfekt fokus, lite tuggtobak i svansen. Absolut underbar, strålande prestation.
Betyg:+++

Visst,
Piemonte måste med också - kvalitetshöjning och ökad variation har gjort distriktet till ytterligare en fokalpunkt i föreningen, men också insikten att de ibland åldras med makalös elegans. På många sätt är druvan den stränga kusinen till Pinot Noir, en nära släkting att respektera.

Côte Rôtie, Jamet 2005
Jamet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Fantastisk köttig doft, blod, slaktbänk, vattenfärg & syrén, liten mynta, en del våt päls & läder, superklassisk. Höga läckra syror i munnen, ren och snygg med fina björnbär, råbiff, skogiga toner och kul känsla av pors & kvanne, lång och harmonisk svans, sandiga & finkorninga tanniner, lätt rökig eftersmak. Klassiker! Skitbra!
Betyg:+++

Och så sist, det som i Punkarns bok är världens mest användbara rödvin, en samjäst (fast just
Jamet är 100% Syrah, men smakar som om den var uppblandad med Viognier) Syrah från lagom svala marker. En stapelvara under de senaste tio/femton åren i föreningen, från Côte-Rôtie via Beechworth, Walla-Walla & Ventura uttrycker den en svårslagen kombination av kött, blod, blommor och ren oförställd frukt. Glädje som går att ha till fan ta mig all mat, och dessutom bada i om man vill & har råd.

thumb_IMG_3973_1024


Tackar alla, provingsledare emeritus, medlemmar & östermalmslokalen.


-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011

thumb_IMG_3698_1024


Det finns ett slags mellanläge mellan
Bourgogne och Nya Världen som befolkas av en handfull lirare med exceptionellt handlag. En av de allra bästa och mest vässade från södra halvklotet är en gammal bekant, Nigel Greenig & Blair WalterFelton Road har envist jobbat sig fram till en av Nya Zeelands allra bästa vita viner. Block 2 har ofta imponerat, resan från en ganska kraftigt fatad sak med mycket exotisk frukt till en stram & exakt personlighet som sjunger med en stämma ganska lik en röst från Corton har varit lång, men det känns som man nu är framme.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite återhållen doft med snygga och kryddiga fat, citrus och mineral, läcker stram flintkross, lite torkade örter, rivet limeskal, omogna persikor & gula plommon, möjligen är faten lite väl prominenta men de är så snygga att jag köper hela paketet utan en sekunds tvekan. Tät och snygg i munnen, rak med kraft och bra definierad ek helt utan att bli kladdigt eller bittert, lite stramare än vanligt, mer rakryggad snärt utan exotiska övertoner, gul sval frukt och knölade gröna blad. Ganska lik något stramare från Corton-berget, stenkross och citronskal i svanen. Riktigt djävla bra, men lite oväntat stram framtoning. Är det en liten tunnelvarning trots den höga nivån?
Betyg:+++

Det är riktigt bra och väldigt personligt, rent & snyggt med absolut gehör. Den skulle stå upp mot de flesta storheter från Bourgogne utan att skämmas, men det finns samtidigt en slimmad renhet och avsaknad av fett som pekar bort från hemlandet. Men, blint skulle jag gissa på Bourgogne hundra gånger av hundra.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Fine

IMG_3670


Så var det dags att ge sig på
Felton Fine under mer ordnade former, anteckningarna från senast var minst sagt svårtydda och indikerade en lite spretig upplevelse. Blandning av buscognac och dyr fatlagrad grapa! Kunde det stämma?
Fine är destillatet av residualerna efter jäsning och omdragning, Felton Fine lagras länge på fat och buteljeras i mycket liten mängd - några få lådor om året bara, i princip omöjlig att få tag på.

Felton Road Fine
Felton Road, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv, eldig och kryddigt fatig doft med en del blommor & massor av torkade örter i eldig och rejält aggro stil, en del parfymerad finkel samsas med ek och vild vässad spets. I munnen är det värme, taggtråd och prominenta fat, burdus och parfymerad a’la Opium, mer kraft och hög röst än eftertanke och nyanserad stil, det är rent ’riot’ i munnen, punkig och skrikig med krävande spretig känsla. Detta är en ’acquired taste’, man måste nog traggla sig igenom några buteljer innan man fattat riktig vad det rör sig om. Och, det kommer från någon som gillar Grappa.
Kul, gott på sitt väldigt egna sätt men absolut inget för nybörjaren.
Betyg:++

Det är ett oheligt lovechild mellan torr Armagnac och fatlagrad Grappa, en alldeles egen magborstare som säkert gör underverk med matsmältningen. Men, det är inget att sitta och filosofera över, mer en kul trafikolycka i munnen liksom. Hysteriskt roligt i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 - 2009

IMG_3532


Vad skulle kunna göra Kiwi-viner stora? Förmågan att kopiera de ”äkta” storheterna eller en personlig röst med terroir och vässad skärpa? Skall man samla de allra bästa vita som har ett
eget uttryck i en hög blir den tyvärr inte så stor, det känns som fokus & energi läggs på de röda numera. Kumeu River, Chard Farm, Pyramid Valley, Bell Hill och några till skiner över mängden dock, och givetvis slitvargen Felton Road med sin Block 2 på toppen - ett av vinvärldens allra pålitligaste vita viner över huvud taget.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Enormt läcker doft, återhållen med snygga dämpade & lyxiga fat, örter, citrusskal och aningen exotiskt anslag med mango & lime, packad med mineral och en puff av klassisk smörig fetma. Läckert rik & nyanserad, utvecklar lite rökiga toner efterhand, superb & inbjudande med absolut alla hönsen hemma. Rik & exakt i munnen, perfekt fatad med krämigt exotisk ton, solmogen grillad citrus och höga exakta syror, fin stenkross & lätt grönörtiga övertoner. Fräsch, ren, komplex och lång. Fullkomligt hantverk med oblygt sneglande på Corton-berget. En modern klassiker.
Betyg:+++

Fan, detta är absolut skitbra - den är
provad ett flertal gånger förut med samma resultat, nu har den växt ytterligare ett snäpp på stegen. Långsamt samlar jag ihop till en provning i vertikalformat, skall bli kul att se hur den utvecklas med lite mer ålder.

-- Winepunker

Comments

Half Throttle med Gubbarna (och Lena)

Vårspektakel med gubbarna - AK, Tuvan, Lena, E.T., Vinarskallen och Punkarn själv tar spjärn och ger sig hän lite lagom inför grupperingens valspråk: ”Stora viner & anständig mat”. Den här gången släppte vi loss i Casa Punk™, tacksamt eftersom källaren var lätt att åderlåta under kvällen och jag själv slapp trassla mig hem framåt småtimmarna.

Chard Farm Mata-au 2009
Chard Farm Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Ren och glad doft med fin pinosity, trädgårdshallon & smultron, viss utveckling och lätt snygg krydda, aningen örtig i rättfram och inbjudande stil. Ren och snyggt slank i minnen, lite söt frukt, snygga fat med elegans & silkiga integrerade tanniner. Svansen har en liten själkighet, rondör och mognad. Snygg och god.
Betyg:++

Som föråkare presterade det charmiga
hippie-kollektivet från Otago ganska bra, snyggt och rättframt drickande under matlagningen innan de riktiga vinerna korkades upp.

Philipponnat Clos des Goisses 1996
Champagne, Mareuil-sur-Aÿ, Frankrike
Enormt nötig och häftigt utvecklad, mjölkchoklad, citronskal och kanderad exotisk frukt, dessutom en rejäl dos underliggande skiffer & stenkross. Mycket mogen i munnen, rik med höga väl definierade syror, apelsinskal och torkad gul frukt. Lång och kryddig med valnötter och kite karamell i svansen, strålande, mogen, drick upp!
Betyg:+++

Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1996
Épernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, örtig med fin fräsch citrus i ganska brödig och autolytisk stil, massor av grillad citron, doftar ganska gräddigt med en puff parfym och choklad. Underbart snygg. Tät och ren med bra fräschör i munnen, utvecklad men med lång liv kvar. Packad av solmogen citrus, kryddor och nötig mineral, lite apelsinskal och en rejäl skopa krossad flinta. Strålande med en hel del inbjudande storhuskänsla.
Betyg:+++

Abtserde 2011
Keller, Westhofener Brunnenhauschen Abtserde, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Läckert örtig doft, citrus och mineral galore, lite gröna toner ännu men de är absolut kontrollerade under mattan av lime & stenkross. Exakta och väldigt intensiva syror, vässad med drag av askorbinsyra, krävande med mineral till absolut max på volymen. Flinta i svansen, liten pärongrön känsla ännu i eftersmaken, den kommer att utvecklas fint med något år till på rygg.
Betyg:++(+)

Geheimrat 'J' 2001
Geheimrat 'J' Wegeler-Erben, QmP Spätlese Trocken, Rheingau, Tyskland
Väldigt utvecklad, grillad solmogen citrus, rabarber och honung, några vinteräpplen men snyggt & nyanserat. Torr och ren i munnen, helt mogen med utmärkt kropp & kraft, rik och lätt exotisk med mogen frukt och aprikos. Utmärkt i sin ålderdom.
Betyg:++

Bâtard-Montrachet 2008
Fontaine Gagnard, Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Fet doft, massor av fat och en liten puff av popcorn, lite eldig med aningen vax & maffig frukt och en del florala övertoner. Tät och fet i munnen, viss utveckling med enorm rikedom, bred och läcker med massor av citron, dyra fina fat och en del exotisk frukt. Skitgod, inte stor men absolut underbar (om man pallar med faten).
Betyg:+++

Clos-Vougeot Le Grand Maupertui 1999
Domaine Anne Gros, Clos de Vougeot Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Tät och kryddig doft, massor av mörk frukt, tjock med tjära, kaffe & apelsinskal. Tät och sträv i munnen, lite citrustoner och höga syror, lätt själkig känsla med syrliga björnbär. Den är rätt svår med sina höga syror, den utvecklar lite grillat kött och en del besynnerlig kartong. Den är maffig, intensiv, knepig och totalt atypisk. Rätt god, men inte fan en klassisk Bourgogne från stort år och legendarisk producent.
Betyg:+

L’Ermite 1999
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Dämpat kryddig doft, tät med lite sött kaffe, mullig läderton, en del fat och skogsbotten. Solbakad i munnen, klart utvecklad med karamell och lite torra tanniner, liten knuten och ogin känsla i svansen, skulle vunnit på lite mer charm. God och kryddigt komplex eftersmak, kaffe och lädersnöre och torkade örter.
Betyg:++

Clarendon Hills Astralis 2001
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av körsbär, kirsch, vanilj och en del äppelskal, rätt läcker men det finns en ton av amarone som inte känns helt koscher. Tjock i munnen, tjära och massor av svart solmogen frukt, maffig och bred med körsbär och en hel del fat. Tyvärr finns det lite äppelskal i smaken också som drar ned betyget, lite av en besvikelse med tanke på hur jag brukar uppfatta Astralis. Betyget är mer än generöst.
Betyg:++

Château Leoville-Las-Cases 1947
Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Väldigt, väldigt åldrad med kokta rotfrukter, rå palsternacka och torkad röd frukt. Det finns en tobakston och kanske någonstans fnasig cassis också, men det är nog mest på vilja eftersom man känner igen en riktigt gammal klassisk Bordeaux under allt potatisskal. Syrlig och totalt mogen i munnen, ålderssyror närmast, känns alltför gammal och muggig. Men, samtidigt enormt kul, den är inte totalt stendöd - eller, den är i alla fall ett snyggt lik. Betyget måste tas med en nypa salt, onykterhet och den udda buteljen gjorde mig enormt förlåtande.
Betyg:+

Pahlmeyer Proprietary Red 2005
Napa Valley, Californien, USA
Intensiv rent fruktig doft, cassis & dyr tobak, ceder och nyhyvlad teak, lite köttiga övertoner, slaktbänk och grillat kött. Tät i munnen, ren och bred med enormt läcker svart frukt, sandiga och finkorniga tanniner, en del tobak och tjära men dessutom uppiggande mineral och väl handterade syror trots fruktmoganden. Strålande med fin framtid.
Betyg:+++

Tokaji Aszú, Oremus (5 puttonyos) 2000
Oremus, Tokaj, Ungern
Tät doft, fräsch med aprikos, nötter, apelsinskal och kanderad exotisk frukt, lite kryddiga övertoner, mandel och en rejäl dos botrytis, finstämda rostade toner toppar upp. Den är redigt komplex, tydlig och härligt personlig. Rik i munnen, bra rena & klingande syror, citrusmarmelad och torkad pomerans, intensiv och lång med perfekt avvägd avslutning. Strålande!
Betyg:+++

Det var bra, men ganska oväntat åkte vi på några besvikelser tyvärr.
Anne Gros, Chapoutier och Clarendon Hills höll inte måttet riktigt - att en Las Cases från forntiden är ett högriskprojekt vet väl alla men det kändes som de röda under kvällen drunknade lite i efterklangen från de vita.
Vi får ladda om, tack och lov blir det fler tillfällen, många fler...

-- Winepunker

Comments

Matua med Nicolai St. George

I en forntid (1993) besökte jag Matua Valley Winery, vineriet där trenden med Sauvignon Blanc en gång började i Kiwiland och de första stockarna med det som skulle ersätta all Müller-Thurgau planterades. Jag var hyfsat imponerad av de vita, mycket tveksam till de röda och sorterade in allt i något slags medel-träsk av lättglömda saker. När jag gjorde återbesök 2000 hade en hel del hänt, framförallt Chardonnay från olika delar av landet visade på aristokratisk ryggrad och vässad fatbehandling lite innan den allmänna trenden vände sig bort från alltför generös ekhantering. Dessutom dök det upp någon Pinot som inte var helt oäven.

Sedan dess, total torka med undantag för någon enstaka sak på
New Zealand Wine Fair för något år sedan. Gissa om jag hoppade på chansen att få träffa Nicolai St. George, Matuas nye dynamiske vinmakare sedan en handfull år. Matua är numera stora, lite för stora med väl mycket fokus på branding & etiketter, något Nicolai pratade mycket om innan han fattade att deltagarna på lunchen mer var intresserade av uttryck och vad deras kvalitetssatsning med ’Single Vineyard’ kunde leverera. Snabbt lappkast till uttag, kloner, naturlig jäst och odlingsareal i Otago, det han egentligen ville prata om. Med alla långtidskontrakterade duktiga odlare de har tillgång till har de i alla fall gott om högklassig frukt, stor behöver inte vara dålig som vi vet.

IMG_2356 IMG_2358 IMG_2359


Sqealing Pig 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Dämpat gräsig doft, citrus & vinbärsblad, lite mineral i ganska trivial stil. Lätt aromatisk i munnen, bra syror, korrekt och rätt god men känns väldigt enkel.
Betyg:0

OK, vad kan man vänta sig? En pet-buteljerad trivialitet, men faktiskt fullt drickbar besynnerligt nog.

Matua Marlborough Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Lätt exotisk doft, gulfruktig, snyggt bladig ton med lite aromatisk känsla. Lätt spritzig, bra syra i ren & snygg stil, stenig svans. God.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Återhållen och aristikratisk doft, lätta vinbärsblad, citrus & massor av flinta, lätt gräsig utan att bli för grön. Ren och mineraldriven i munnen, rakryggad och ren, utmärkt faktiskt. Betyget är generöst.
Betyg:++

Matua Single Vineyard Wairau Sauvignon Blanc 2013
Matua, Wairau, Marlborough, Nya Zeeland
Ganska rik doft, lätt exotisk med bra mineral, gul stenfrukt, omogna plommon, gräs & lätta vinbärsblad, passionsfrukt. Ren i munnen, lätt fet känsla, flinta & aningen spritz, klingande och stram kropp. Rakryggad svans med citrus och stenkross. Riktigt bra, kommer att utvecklas under det kommande året.
Betyg:++

Det här är seriöst, ett slags mellanting mellan Loire och Kiwiland, stramare än väntat men samtidigt med den så typiska rikedomen och exotiska övertonerna. Det är gott & precis vad jag vill ha när jag vrider kapsylen av en SB från NZ.

IMG_2360 IMG_2361 IMG_2362


Matua Single Vineyard Marlborough Chardonnay 2011
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Rik och aristokratisk doft, snygg frukt, citrus och vuxet skalaromatiska toner samsas med lyxiga men seriöst sammanhållna fat. Balanserad och ren i munnen, krispig med eken under absolut kontroll, rena krispiga syror och len gul frukt, lite grillad citron och en rejäl skopa mineral i svansen. Förvånande bra, och den kommer absolut att bli bättre med ett par år på rygg, betyget är i dagsläget närmast snålt.
Betyg:++(+)

Det här var dagens absoluta vinnare, en mycket seriös sak där faten är lite skrämmande på näsan men är perfekt integrerade i munnen. Rättar doften upp sig bara en aning sitter 3+ gjutet, dessutom kostar den här strax över 200:-, ett kap.

Matua Marlborough Pinot Noir 2012
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Mjuk, rödbärig doft med lätt varm karamell, körsbär & hallon och en puff av rosmarin. Elegant i munnen, mjuk med lite lakrits & hallon i ren men ganska enkel stil.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, central Otago, Nya Zeeland
Djup doft, rättfram & lätt djurisk med skogshallon och fina fat. Tät smak, körsbär, skogshallon, bra syror och fina silkiga tanniner, ganska rakryggad svans, ren och god.
Betyg:+

IMG_2363 IMG_2364


Matua Single Vineyard Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, Central Otago, Nya Zeeland
Tät och närmast svartfruktig doft, skogshallon & biggaråer, intensiv med dyra kryddor, ännu oförlöst. Tät i munnen, lite tjära, bra finkorniga tanniner, lakrits & söta körsbär, hallon & kådig rosmarin, nästan lite anis i eftersmaken. Riktigt bra.
Betyg:++

Gott, snyggt och strålande uttryckt Otago, men, aningen utan personlighet. Den saknar det som
Felton Road, Pyramid Valley och Rippon har, både terroir och producentstil.

Matua Valley Single Vineyard Merlot 2009
Matua, Matheson Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Örtig och lite djurisk doft, svart söt frukt och lite tobak. Fruktig smak, balanserad med lakrits & tuggtobak, mörka plommon och ganska karamellig svans. Lite udda gröna toner i eftersmaken. God, men de gröna tonerna skulle behöva tonas ned en aning. Betyget är generöst.
Betyg:++

Den här har jag provat förut,
Matheson ger oftast strålande frukt men den här har lite väl mycket grönstick för min smak, det kan vara en tidsfråga men jag tror vi har ett litet problem med druvmognaden här.

Tackar så mycket till
Niclas ToumelaTreasury Wine Estates för inbjudan och Grands Veranda för en fenomenal Wallenbergare (som Nicolai med skräckblandad förtjusning stoppade i sig, lingon, ärtor och rejält med smör var en knepig kombination för en Kiwi).


-- Winepunker

Comments

Chassagne & Puligny med AuZone

IMG_2303


Lena, föreningens musa när det gäller vit Bourgogne, kände sig "väldigt nyfiken och lite gränslös" den här kvällen. Temat var lagom nedskruvat, ingen BBMB (Bienvenues-Bâtard-Montrachet Bonanza) direkt utan bara lite enklare saker att förgylla sensommaren med. För mig är och förblir vit Bourgogne, speciellt från Puligny, märket i bänken allt annat har att förhålla sig till - på vita sidan är det mitt alfa & omega, där det börjar och där det slutar. På något besynnerligt sätt förlåter jag Bourgogne som inget annat distrikt dess gruvliga synder, från premoxade Grand Cru 1996 i drivor till kariga och lite orena (och för dyra) saker från storproducenter under det tidiga 2000-talet glöms alla oförätter bort i ett kärlekens töcken. Så fort korken åker ur något där delarna sitter ihop minns man inte sveken, de bleknar bort - speciellt nu när kvaliteten generellt snäppts upp över hela linjen. Tänk om man kunde förlåta Pfalz 2003 eller Bordeaux 1991 på samma sätt?

IMG_2304 IMG_2305 IMG_2306


Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2009
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Ganska generöst fatad med lätt örtig överton, bra mineral och gulfruktig fräschör, massor av citrus i ganska traditionell burgundisk stil. Bra syra i munnen, fint sammanhållen frukt, massor av citrus och lätt nötig känsla, exakt och mycket väl sammansatt, lång och citrusstinn svans, kanske väl mycket fat men de är läckra och blir aldrig påträngande eller beska. Läcker, betyget är snålt, men den orkar inte upp till 3+ den här kvällen.
Betyg:++

OK, den här seglade in helt under radarn, dessutom hade jag provat den för inte så länge sedan (
annan årgång dock). Att det inte skulle vara en Puligny var det ingen som andades om, visst är faten direkta men samtidigt absolut inte avvikande från vad man hittar i Frankrike. Borde jag inte känt igen den här? Är Margaret så in i helskotta likt sina förebilder? Inte ens när värmen stiger och vetskapen om vad som är i glaset satt sig går det att känna något annat än klassisk Bourgogne, och en rätt djävla bra sådan dessutom (tyckte till och med vår naturaliserade fransos som med skräckblandad förtjusning börjar upptäcka att han föredrar de utrikiska sakerna).

Puligny-Montrachet Les Vielles Vignes 2010
Vincent Girardin, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Fatig doft, lite fet med mineral, gul & grön frukt, lite öförlöst men snygg och lovande. Citron & fat i munnen, frukten är lite asketisk men samtidigt skärpt med stenkross & höga exakta syror, krävande & seriös men behöver tid. Den är ännu aningen stum.
Betyg:++(+)

Château Montelena 2010
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Återhållen doft, lite citrusskal och nyanserade fat, bra mineral, lime och äpplen i lätt exotisk stil. Höga syror i munnen, ganska stram med lite asketiska drag, citrus och aningen skalbitter känsla i eftersmaken. Den har skärpa och kan kanske växa men saknar lite glädje och charm.
Betyg:+(+)

Napa, någon? Hallå? Ingen fattade att det här
också var en utlänning, inte ett spår av övernattning eller knasmogen frukt, snarare tvärt om. Visst, det här är ju en gammal klassiker men jag har aldrig upplevt den på det här viset förut (aldrig provat en så här ung förstås, men ändå).

IMG_2307 IMG_2308 IMG_2309


Puligny-Montrachet ”Les Reuchaux” 2007
Yves Boyer Martenot, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Lätt rökig doft, lite stum med dämpade fat, vax och återhållen gul stenfrukt, äpplen, smörkola och nötter. Rik gul frukt i munnen, citrus och bra hanterade fat, citrusoljor i svansen, skärpt men med en liten störande ton av kvitten. Betyget är snålt.
Betyg:+

Chassagne-Montrachet 1er Cru Les Champgains 2009
Fernand & Laurent Pillot, Bourgogne, Frankrike
Lite instäng doft, fat, vax & citrus, ganska feta toner, stenkross och gummi, känns besynnerligt dammig. Lite oljig munkänsla, vax och en hel del fat, citrus, nöt och kartiga äpplen. Det finns en liten brännande eftersmak, kan vara smygkorkad, om inte är den tämligen ointressant.
Betyg:0

Puligny-Montrachet 2011
Etienne Sauzet, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Sprittande fräsch doft, mineral och soda, citrus & snygga dämpade fat, ungdomligt elegant med nästan rieslingtycke. Intensiva syror i munnen, citron & krossad sten, chablislik med flinta & limeskal, exakt, skärpt och stram. Inget charmtroll, men mycket seriös.
Betyg:++

IMG_2310 IMG_2311 IMG_2312


Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2010
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Läckert parfymerad, citron & örter med mineral, mango och supersnygga fat, nästan rosor och kul ton av aprikos, rätt utvecklad med superbt uttryck. Fruktrik till max i munnen, massor av gula plommon, mango och en rejäl skopa mineral, bra bredd & syror som står upp mot faten. Exakt och läcker med förvånande utveckling, utmärkt i sin breda och rika stil. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Fontaine-Gagnard går från klarhet till klarhet, hela spektrat är välgjort och man får precis vad man betalar för - stora grand cru, solida premier cru och klunkbart plonk - just nu min favoritproducent på vita sidan i Bourgogne.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Sval doft med snyggt dämpad ek, örtig med limeskal, lätt exotiskt anslag, inbjudande passionsfrukt och massor av krossad sten, viss smörig fetma - ren, modern och kompromisslös. I munnen är den rik, lysande fatad med lätta exotiska toner, ananas och solmogen citrus, perfekt solmogen frukt, intensiv med strålande vässade syror, massor av mineral och lätta grönörtigt fräscha nyanser, basilika och nästan en puff koriander. Lång och superb med komplexitet och skärpa.
Betyg:+++

Här avviker stilen något, den sprittande exotiska tonen hummar försiktigt om 'Otago' - min gissning, men inte på en Felton Road. Den kändes inte riktigt up2snuff för en 'Block 2’, just den här buteljen saknar det lite krispiga fraset jag tycker mig känt i alla tidigare gånger, men snyggt och gott är det och den räddar 3+ absolut - kvällens solklara tvåa för gruppen (knappt slagen av Fontaine-Gagnard ovan).

Puligny-Montrachet 1er Cru Les Pucelles 2010
Philippe Chavy, Puligny-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Intensivt grönörtig doft, krossad sten, flintflis närmast, känns väldigt ung, packad med citrus och tomatblad, krusbär och nästan kattpiss. Den doftar som en lätt överkoncentrerad Sauvignon-Blanc. Ganska tät i munnen, ungdomlig och gulfruktig med mycket aromatisk struktur, packad med mineral, enormt ungdomlig, men, den är helt skruvad - den smakar SB också, inte så kul utan överarbetad SB tydligt och intensivt. Mysko till max.
Betyg:0

Att det här skulle vara något annat än en överdriven Sauvignon-Blanc kändes helkonstigt, den avvek fullständigt gentemot övriga viner - framtoningen är totalt muterad med sin intensitet, extrema bladighet och aromatiska kropp. Chardonnay, någon? Inte en chans!

Det här var rysligt roligt, lite skämmigt och bitvis fenomenalt gott. Att den enda av de tre utrikiska buteljerna vi hade försynt häng på var från Otago säger en del om konsistensen och hur väl man lärt sig hantera Chardonnay på alla håll i världen. Både Heytesbury och Montelena föll in i fållan perfekt, konkurrenskraften är uppenbar - de är lika bra och absolut lika välgjorda i oerhört eurocentrisk stil.

Tackar Lena, det får bli en BBMB någon annan gång...

-- Winepunker

Comments

Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011

IMG_2033


Av alla pålitliga Chardonnay från
Aotearoa har Felton Roads ’vanliga’ alltid varit i särklass om man haft prisvärde i tankarna. Från sent 1900-tal till 2004 var den Barrel Fermented men döptes om till Chardonnay när Blair & Nigel drog ned på faten och stramade till brygden. Efter 2008 heter den Bannockburn för att skilja den från Elms som enbart är home-block frukt och Block 2 som är absolut bästa delen av Elms.
Jag har provat varenda årgång sedan 1999 (1997 var första årgången), oftast flera gånger och under lång tid. Stilförändringen har varit dramatisk och enbart till det bättre, vinet var växt från en fet-ekad snabbmognande exotisk fruktbomb till en stram och ren aristokrat med klart Corton-tycke.


Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Bannockburn, Central Otago, Nya Zeeland
Kritig och mineraldriven doft med citrusskal, flintkross och en del riktigt snygga fat. Det finns drag av Champagne, lite ung Le Mesnil liksom fast utan äpplen eller bröd, bara krita med skärpt & vässad citrus. Den har ännu klart asketiska drag, kanske den stramaste och mest otillgängliga varianten av Felton Chardonnay hitintills. I munnen är den elegant fatig, ren med stram och lite outvecklad gul frukt, flintkross och aningen omogen citrus parad med örtiga övertoner och lite skalbitter känsla. Den rena stramheten är både tilltalande och besvärande, jag föredrar ett lite bredare uttryck. Det är gott & seriöst, men inte med samma personliga bröl som tidigare årgångar, det har smugit in sig ett lite kliniskt och väl asketiskt drag.
Betyg:++

Det är gott & enormt välgjort, men är den inte inte
för vässad och skärpt? Jag saknar yppigheten och glädjen, den är absolut intellektuellt krävande med mineralstinn buk & stor hjärna men det är inte ett vin man skrattar glatt till direkt. OK, the jury is still out, vi får återkomma om ett par år och se vart den tar vägen. Snälla, tappa inte bort klangen av det vilda Otago i det här!

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009

IMG_1365


Av alla vita viner från Nya Zeeland står några få i särklass,
Dry River kan prestera om året är det rätta och Kumeu River gör det även när åren är svåra. Fast, skall jag plocka ett som står för allt vad Kiwiland kan åstadkomma blir det nog Felton Road Block 2; ett vin som kan jämföra sig med de bästa från Bourgogne vilken dag i vecka som helst (speciellt senare år när man fått faten under kontroll). 2007:and var strålande, provad flera gånger levererade den väldigt mycket fet Bourgogne för pengarna, 2008:an hade en stramare framtoning men om möjligt med ännu högre & mer vässad klass. Dags att prova 2009, ett år där allt borde vara skruvat till perfektion för åstadkomma en storhet med Chardonnay i Otago. Frukten fick mogna i lugn och ro till absolut perfektion, syrorna var högre och alkoholen generellt lite lägre än ’07, samtidigt är årgången strukturellt mer krävande för det vita.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv och sprittande doft med massor av mineral, krossad flinta, lime och citronskal. Lätta, lätta örtiga aromer ligger med fint i ackordet. Faten är supersnyggt dämpade, bara en nyans med lätt, lätt rostning, exemplariskt hanterade på alla vis (om man inte är grav fatfobiker). Under den klassiska polerade fronten finns lätta nyanser av exotisk frukt, en ren ton av passionsfrukt, mycket elegant, inbjudande och läckert. Smaken är stram, exakt med höga vässade syror, citrus, lite ananas och fullkomligt strålande fathantering lägger en makalös dansant botten; krossad flinta, ostron (!), basilika och mango utgör övertonerna. Längden är bra, inte oändlig men absolut godkänd. Det är fruktmognad perfekt hanterad av en sann hantverkare (visst, han är biodynamiker numera vår gode Blair, men han är förlåten). Eftersmaken är krispigt mineralrik med frasiga syror, skitgott i klassisk skrud på det hela taget.
Betyg:+++

Fan, detta är skitbra! Stramheten och definitionen i frukten pekar med alla fingrar mot Bourgogne, men den lilla exotiska komponenten under all flinta och terroir blinkar försiktigt åt Nya Världen. Hade jag fått det blint skulle jag gissat på Puligny den här gången, tveklöst. Men, men facit på hand går det att hitta lite typisk Otago under mattan av högklassig vinmakning och strålande mineralrik frukt. Den kanske inte är den allra bästa som görs (Kumeu River Mate’s Vineyard är lite speciell), inte varje gång i alla fall, men det är nog den pålitligaste av dem alla.

-- Winepunker

Comments