Craggy Range

Craggy Range Sophia 2007

thumb_IMG_4470_1024


Gimblett Gravels är något av Nya Zeelands svar på St.-Émilion, ett perfekt läge för högklassig Merlot där frukten kan växa långsamt utan värmechock eller för mycket näring. Steve SmithCraggy Range har någon slags idé om att det första stora rödvinet som inte är Pinot Noir skall komma just härifrån. Han kanske har rätt, även om Cabernet-lirarna från Waiheke har andra tankar i frågan.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjuk doft, plommon, cassis, stenkross & lätt kaffe, lavendel och liten mynta, den har utvecklat läder och aningen målarlåda, fin mognad i väldigt polerad och sexig stil. Ganska lik en St.-Émilion, men samtidigt med en kul egen snärt. Mjuk och harmonisk i munnen, silkig och plyschig känsla, lite choklad & kaffe, slånbär och försiktig snygg bitterhet. Perfekt balanserad trots sina modiga 14,5%, lakrits och stenkross i svansen. Eftersmaken är fylld av torkade kryddörter, lite tuggtobak och vattenpipa. Verkligen skitbra, har kommit ut ur garderoben sedan senast (provad förra gången i september 2012). - 81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec
Betyg:+++

Den har vuxit precis som jag hoppades, vinerna från
Craggy Range behöver sin tid komma tillrätta. Både Sophia och Le Sol är lite svåra som unga, de bara måste få i runda slängar tio år på rygg för att hitta hem helt. Men, när bitarna väl faller på plats blir det riktigt, riktigt bra. Stort? Inte ens nära. Det är alltför polerat och saknar en riktig & lite uppkäftig personlighet, väldigt snygg men skulle må bra av modigare uttryck.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

IMG_1483


Senast presterade Nya Zeelands Pauillac (Waiheke alltså) ganska bra får man säga. Givetvis har Kiwiland en alldeles egen kopia av St.Emilion också, Gimblett Gravels nedåt Napier är området där Merlot blir allra bäst. Steve Smith på Craggy Range hävdar envist att det går att göra riktigt stora viner i området, kanske inte det här decenniet men kanske före 2030 i alla fall.
Sophia jäser på fransk ek & lagras på 50% nya franska fat, i runda slängar 40 hl/ha, lätt filtrerad (tyvärr) och klarad.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjukt & komplext svartfruktig doft av björnbär, cassis, kaffe och kryddor parat med blommor men med en aningen stum framtoning i dagsläget, den doftar ’tunnel’ men är samtidigt mycket lovande. Det är många ’östra stranden’-markörer i vinet - en St.Emilion på lagom dos steroider utan att flabba till sig.
Smaken är mjuk men samtidigt vässad med stramhet i syror och skärpta sandiga tanniner, inslag av kakao, kaffe & syrliga slånbär. Faten är dämpat läckra och snyggt integrerade, liten fin bitterhet och en hel del krossad sten & mineral, tack och lov ingen sälta eller överdriven eldighet trots 14.5%. Eftersmaken är fylld av tobak och lite lädersnöre som pekar på begynnande mognad, uppenbarelsen är allmänt exklusiv men saknar samtidigt lite charm just nu. Jag misstänker att den kan utvecklas till ett praktexemplar med ytterligare tre/fem år på rygg. (81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec)
Betyg:++(+)

Det känns som potentialen finns nedknölad i vinet, men den lyckas inte hitta fram riktigt i dagsläget. Steves viner har en inbyggd vresighet som kräver tid & tålamod (
Le Sol som ung kan vara helt obegriplig), man får hoppas att den blommar ut helt om några år. Frukten borde hålla och syrorna känns skärpta så det räcker, det blir nog bra med tiden…

-- Winepunker

Comments