Felton Road

Nya Zeeland Chardonnay med AuZone

thumb_IMG_5251_1024


Tillbaka till mitt allra mest älskade
Nya Zeeland, landet där vinintresset inte föddes men fick sin första hink bensin slängt på elden när C & jag cyklade runt nordön under början av 90-talet (C fortsatte sedan i några månader till när jag åkte hem till gråkallt Stockholm och skapade mig en karriär, fan vet vems beslut som var klokast). Vad jag gillar mest med Kiwiland är deras absoluta fokus på kvalitetsviner, förmågan att kapitalisera på 80-talets boom kring Sauvignon Blanc, återinvesteringen i griniga Pinot Noir och omläggningen från OZ-kopior av fetfatschardonnay till vad vi ser idag. Visst har de ett rejält försprång på röda sidan, om inte de bästa pinnarna vi ser idag växer till sig till stora viner inom några år blir jag förvånad (jag tror att de första stora vinerna på Pinot Noir är buteljerade redan, 2018 får vi se). De vita på Chardonnay har inte kommit riktigt lika långt, jämförelsen med Bourgogne blir oundviklig och underläget är om möjligt ännu större än på röda sidan. Så, vad presteras då just nu? En bukett med vad jag tycker är rimligt representativt från hela landet ställdes upp med ett par jokrar som jämförelse.

thumb_IMG_5252_1024 thumb_IMG_5253_1024 thumb_IMG_5254_1024


Kumeu River, Coddington Chardonnay 2008
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Ganska stram & mineralstinn doft, flintig med en del blommor, snygga ganska dämpade & nyanserade fat, liten elegant rökighet i bakgrunden, rakryggad med attityd. Ren & klangfull i munnen med höga rakbladskärpta syror, citrusskal och citron, grusig mineral, lite limeblad och härlig snärtig fräschör. Perfekt balanserad i sin vässade & ganska krävande stil, dessutom med begynnande mognad - rätt härlig utveckling på fem år sedan senast. Betyget är snålt, den är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Snacka om elegans, en snärtig och avskalad riktigt skärpt mineralbomb. Otroligt läcker i sin minimalistiska stil, en annan dag mot andra viner hade det lika gärna kunnat bli 3+.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Besynnerlig parfymerad doft, massor av blommor - syrén, hyacint & rosor i ett sammelsurium son drar åt tvål & badsalt, dessutom rejält med flintkross & grus, knölade gröna blad och en lite stjälkig överton. Ganska besk i munnen med höga syror, lätt kärv, citrusskal och ganska aromatisk framtoning, egen & vuxen men markerad beska i svansen gör den svår att gilla.
Betyg:0

Helt obegriplig, jag har upplevt den som normalare förr men det hör funkar inte alls. All parfym och beska gör den till och med svår att identifiera som en Chardonnay, den är rent muterad. Dagens absoluta besvikelse bland Kiwisarna (trist egentligen,
Black Estate Pinot Noir är grymmegod).

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Mjukt smörig doft, massor av snygg gul stenfrukt & citrus, markerade men nyanserade fat, lätt blommighet och en skopa syrlig & fräsch exotisk frukt, flintkross & musselskal i botten. Höga syror i munnen med klang och utmärkt balans, massor av gul & grön citrus, snygga fat, limeblad och en puff av rabarber, fin mineralitet och lång aristokratisk & lite kryddig svans, rätt mycket ek men ack så snyggt. Betyget är generöst.
Betyg:+++

Ata Rangi, mest känd för sin Pinot Noir givetvis, skäms verkligen inte. Detta är riktigt lyckat även om både Felton Road och Kumeu River stilmässigt passar mig bättre - det finns ett Kiwi-traditionellt drag här som minner om svunna tider, men djävligt gott är det.

thumb_IMG_5256_1024 thumb_IMG_5257_1024 thumb_IMG_5258_1024


Man O’War Valhalla Chardonnay 2011
Man O’War, Waiheke, Nya Zeeland
Rejält fatad på näsan, gul solmogen stenfrukt, grillad citron & rostade aromer, en del citrusskal och stenkross men den är aningen tungfotad. Rik i munnen, väldigt mycket fat, lätt rostad i stilen, grillad citron och en del stenkross, lite smörig textur, en del nötter och liten fatbeska i svansen. Rätt god men lite för burdus för mig, betyget är snålt.
Betyg:+

Senare årgångar presterar bättre, det känns här som
Man O’War jobbat på samma sätt som med sina betydligt vassare rödviner - något som inte alls är lika tydligt i 2012 och 2013, både med mindre rostade aromer och högre frukt. Man skall inte glömma att Waiheke är Cabernet-country framförallt.

Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, lite tvål och viss fet känsla, snygga & nyanserade men samtidigt ganska tydliga fat, närmast smörig i anslaget med gul väldigt mogen frukt, en puff av sommaräpplen och möbelpolityr. Fet, utvecklad och nästan äpplig smak, en del melon och citrusskal, fet gul frukt, bra syror men väl rustik och utvecklad svans, klart vaxig känsla i eftersmaken. Har den inte mognat väldigt, väldigt fort?
Betyg:+

Det.Känns.Som.Fontaine-Gaganard.Mognar.Snabbare.Än.Bananer - Det är djupt oroande hur FG utvecklas, så sexiga och snärtiga de är som riktigt unga inger förhoppningar, men alltför ofta tröttnar de med några år på rygg. Inte bara 1:er Cru heller, GC:erna påvisar samma besynnerliga kurva - och,
det är inte bara jag som noterat problemen.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Aromatisk och sanslöst läcker doft, nässlor & gul exotisk frukt, massor av mineral och färskt nytjärnat smör, en del mango & passionsfukt under en matta av fräsch citrus och ett helt grustag. Supersnygg i munnen, fet & krämigt texturerad, rakryggad med tät gul frukt & maxad mineral, superba fat, hög klang i syrorna med liten örtig överton. Lyxig, exakt, strålande & stilren med absolut gehör. Ett ess!
Betyg:+++

Som vanligt levererar
Block 2, en modern klassiker med klar blinkning år Corton. Varje gång slås jag av vitaliteten, energin och skärpan i det här vinet - och, resan Nigel & Blair gjort från ett snedfatat muskelknippe med underbett till denna aristokratiska och närmast feminina elegant. Kudos!

thumb_IMG_5259_1024 thumb_IMG_5260_1024


Kumeu River, Maté’s Vineyard 2012
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Djup & ren doft med massor av citrus, snygga fat, lite grönäppliga toner, koriander, rosor & supersnygg ek, känns ännu oförlöst men makalöst seriös. Rätt bred i munnen, kryddig och aromatisk framtoning med tydliga & sexiga fat, lite rökig med massor av citrus & stenkross, aningen vax och grillad citron, ganska maxad i högröstad stil. Den är vuxen och känns viktig, svansen är mäktig och väldigt seriös. Men, den behöver några år för att nå sin fulla potential.
Betyg:+++

Mycket imponerade, om
Block 2 sneglar mot Corton är detta mer Pulingy i sin lite biffigare stil - några år till på rygg för nästa butelj, skall bli fantastiskt intressant.

Liquid Farm La Hermana Chardonnay 2013
Liquid Farm, Santa Maria (60% Bien Nacido, 33% Dierberg, 7% Maldonado), Kalifornien, USA
Exotisk doft, lite gröngodis & funk med övermogen mango, passionsfrukt & citrus blandat med Dulcivit™, den är besynnerligt otydlig. Gröna päron i doften, dämpade harmoniska syror, ganska bred i texturen med kryddor och fetma, snygg citrus & faten är nyanserade, ganska egen men känns besynnerligt trivial. God, men borde den inte vara bättre? Är det en tidsfråga?
Betyg:+(+)

Den här blir jag inte klok på,
White Hill 2012 (Santa Rita Hills) från samma producent imponerade stort förra året, den här känns bara spretig och ’enkel’. Jag misstänker någon slags tunnel här, men fan vet, funket är lite oroande.

Några saker slår en direkt - konsistensen är hög, kiwivinerna håller provocerande klass - syrorna är mycket markerade men på fantastiskt klangfullt sätt - faten hanteras med förstånd, nyansrikedom och tanke och behagligt lite fläsk. Det är skitbra, faktiskt bättre än förväntat. Att
Felton Road Block 2 skulle hävda sig överraskade ingen, men att nivån på Kumeu River och Ata Rangi i princip är lika hög, stilskillnaden till trots, var det nog inte många sittande som väntade sig.

Visst, vi ser inga ”stora viner” i den här uppställningen, och vi lär nog knappast se några heller inom överskådlig tid, men det kommer - var så säker.

-- Winepunker

Comments

Retrospektivt Collage med AuZone

thumb_IMG_3974_1024


Lokalen har alltid varit AuZones själ, först en svartmålad källare/lönnkrog på Dannemoragatan, sedan tvångsförflyttade till Sommeliereföreningens lokaler och senast till ytterligare en källare på Östermalmsgatan. Nyligen vräkta igen huserar vi numera i en liten kontorslokal på Korgmakargränd (Zonen-IV), bra och centralt men under
Pers provning förra veckan blev det lite trångt. Tjugofem vilt kacklande AuZoneare är den inte riktigt gjord för...
I vilket fall, den gamla (alltså tredje inkarnationen, Zonen-III) skulle avtackats med ett retrospektivt collage i regi av de tre provningsledare som administrerat ruljansen under dess ganska långa tjänst. Tyvärr fick det bli i nya lokalen, vi hann flytta innan arrangemanget gick att få till.
Vintomas, E.T. och undertecknad plockade i alla fall fram tolv viner i två fighter som vi ansåg skulle fungera som representater för verksamheten under vår tid på Östermalmsgatan, liksom personligheten under ytan - stämman vi gemensamt har hållit fram till nu.

thumb_IMG_3976_1024 thumb_IMG_3977_1024 thumb_IMG_3978_1024


Taittinger Comtes de Champagne 2000
Taittinger, Champagne, Frankrike
Lite läckert rökig doft med krämiga dämpade fat och massor av fin mineral, grillad citrus & en aning fudge, lätt blommig med superb autolytisk underton, nybakt brioche och rostat surdegsbröd. Underbar textur i munnen, krämig mousse och perfekta vässade syror, strålande bredd och balans man bara drömmer om, faten finns där, snygga och utmärkt bakgrund till all citrus och mineral. Lång och harmonisk svans, skitbra!
Betyg:+++

Givetvis var vi tvungna att ha med en
Champagne, och det bara måste få vara CdC som representerar allt vi älskar med distriktet. “En champagne-proving är när 13 personer sitter runt ett bord och slörpar dyrt bubbel i tre timmar - och Comtes de Champagne vinner”, nog den mest solida och underbart krämigt publika av alla Champagne som finns. En given favorit som aldrig sviker.

Interkardinal Solaris 2012
Vingården i Åhus, Sverige
Tyvärr oxiderad, massor av äppelskal och vaxiga toner, liten uttorkad beska i munnen. Korken verkade ha läckt vad vi kunde se.
Betyg:-

Det kan tyckas udda med ett svenskt vin, men flera osannolika provningar av allas vår Stig är ett eget bisarrt kapitel i östermalmslokalen. Det första taffliga blogginlägg jag gjorde för alla dessa år sedan var med tema ’
Nordiska Viner, andra ronden’, en skräckblandad uppföljare till föreningens mest skruvade tillställning någonsin (avhandlad i AuZine före bloggandets era).
Väldigt synd att den här buteljen var oxiderad, hade varit kul att se hur den mottagits blint.

Jesuitengarten 2001
Dr Bürklin-Wolf, Forster Jesuitengarten, Grosses Gewächs, Pfalz, Tyskland
Mycket utvecklad, klar firne, gamla äpplen och apelsinskal, en del mineral, honung & vax, viss citrus finns kvar men den saknar fräschör. Nötig i munnen, honung, hasselnötter och lätt dill, en del mineralitet men strukturen haltar lite, den är för gammal. Svansen är vaxig, frukten oxidativ och aningen uttorkad. God på sitt sätt man har varit så mycket bättre.
Betyg:+

Riesling, alltid och ofta - druvan har i sin absoluta och moderna form blivit en stapelvara både i Caza Punk™ och på Zonen. I det närmaste samtliga
Bürklin-Wolf 2001 provades i en egen tillställning här. Grosses Gewächs från Keller, Schönleber, Schäfer-Fröhlich, Basserman-Jordan och Breuer är lika viktigt som vit Bourgogne i kostcirkeln numera.
Trist att åldern gått åt den här buteljen väl mycket, det var annars kanske den bästa av alla ’01:orna från just
Bürklin-Wolf.

thumb_IMG_3979_1024 thumb_IMG_3980_1024 thumb_IMG_3981_1024


Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2009
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Maxat med mineral i doften, grapeskal, spontanjästa aromer och krossad flinta, en del rivet citronskal, stenkross och örtig gräsighet. Rik & bred i munnen, eldig med vax, melon & avrundade syror, fet munkänsla och tyvärr ganska bittert avslut, grapeskal i eftersmaken. Tyvärr för grov för min smak, men välgjord i sin stil.
Betyg:++

Österrike har inte bara ordföranden under det senaste decenniet ihärdigt bombarderat oss med, många resor bland medlemmarna och egenhändigt uppsläpade pallar med
Grüner Veliner har utgjort grunden i ammunitionen. Inte min grej riktigt, men ibland faller bitarna på plats.

Corton Blanc 2010
Lucien le Moine, Corton Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Rökig doft, citrus och grillad citron, fina lyxiga fat, komplex med viss utveckling, snyggt nötig med antydan till brynt smör och bra underliggande gul frukt, doftar allmänt dyrt. Höga syror i munnen, fatig med citron & rivet citrusskal, vässad med liten smörig känsla, en puff av karamell, skärpa & klass. God, känns besynnerligt brådmogen men står man ut med de höga syrorna är den riktigt, riktigt bra.
Betyg:+++

Skall det vara
riktigt bra skall det vara Bourgogne. På många sätt vårt mest hatade och älskade distrikt samtidigt, ofta alltför svagt och alltid alltför dyrt, men när det verkligen blir bra är det alltid Bourgogne det rör sig om, vitt som rött.

Eitelsbacher Karthäuserhofberg 1990
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Helt utvecklad doft, citron & rabarber, nässlor och flintkross, viss honung och en del rökiga övertoner, läcker och perfekt mogen. Fortfarande ungdomlig i munnen, höga syror, ren fin sötma, citron och lätt bivax, lång och örtigt harmonisk, massor av mineral och citrusskal i svansen. Superb, mogen och ett lysande exempel på klassisk auslese (och vad en lagom dos svavel kan göra). Den bär sina 25 år med stolthet.
Betyg:+++

Bortglömd, sällan drucken, sällan köpt, alltid älskad. Tysk traditionell gammaldags halvtorr & halvsöt
Riesling varken inhandlas eller dricks egentligen längre, men, det har alltid legat oss varmt on hjärtat. En storhet som enbart finns i Tyskland, och bäst i Mosel. En anakronism att omfamna och vårda, utan en bra mogen auslese ibland är man bara en halv människa.

thumb_IMG_3982_1024


Felton Road Block 3 Pinot Noir 2006
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Köttig och vild doft, en puff av mynta, fina kryddor och underbar undervegetation, klangfull frukt, pinosity galore i rökig och läckert inbjudande stil, skitläcker. Tät i munnen, fina syror, rökig med superb frukt, läcker och len med sandiga tanniner, intensiv och maxad, skogig och lätt blodig känsla, fruktstinn och kryddig svans, nejlikor och skogshallon i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++


thumb_IMG_3985_1024 thumb_IMG_3986_1024 thumb_IMG_3987_1024


Clos de la Roche 2006
Louis Jadot, Clos de la Roche Grand Cru, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Underbart finstämd doft, finlemmade hallon, sensuell och elegant parfymerad, örtig och floral med nyanserad undervegetation och absolut klass. Nyanserad och kryddig i munnen, len med aningen karamell & finkorniga tanniner, silkig med antydan till kaffe och dyra fina kryddor, strålande längd med perfekt mognad. Så snygg, så finessrik och så sexig. Kanske den bästa ’06:a jag provat.
Betyg:+++

Båda dessa får väl representera allt vi älskar med
Pinot Noir, sin rena yppiga form från Otago fylld av ‘pinosity’ samt sin elegantaste och mest aristokratiska gestalt från någon liten plätt (ok, inte så liten i det här fallet, 13.41Ha) i Bourgogne.

Château Gruaud-Larose 1996
St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Superklassisk doft, lite mynta och cassis, skit & stall, våt hund och djurisk kraft i komplex stil, kryddor, ceder och råtobak, precis alla markörer är på plats och volymen är hög. Tät i munnen, sträv med cassis och tobak även här, en del kaffe och superba prominenta tuggbara tanniner, bra svart frukt och en del läckert rostade och skitiga toner, strålande skolboksexempel.
Betyg:+++

thumb_IMG_3988_1024 thumb_IMG_3990_1024 thumb_IMG_3991_1024


Château Troplong Mondot 2001
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Ganska utvecklad doft, kaffe & choklad, kakao och torkade plommon, en del solvarm frukt, känns solbakad och mogen med en aningen kokt komponent. Len i munnen, solvarm med plommon och choklad, en del kaffe och sandiga fina tanniner, kakao och nougat i svansen, torkade plommon i eftersmaken. God, men lite anonym och internationellt stylad.
Betyg:++

Bourgogne i all ära, Bordeaux är ändå föreningens Alpha & Omega. Det var där de flesta av oss en gång började, och det lär vara där vi en gång drar vår sista suck. Är Bourgogne passionen med sina skrattande höjder och djupaste depressiva dalar är Bordeaux livet självt. Ett tryggt användbart lunkande, den intellektuella diskussionen, den goda boken, den hjälpsamme grannen - tryggheten att falla tillbaka på. Är Bourgogne förälskelsen är Bordeaux kärleken, den mogna och trygga.

Barbaresco 1997
Gaja, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Underbar doft, mynta & spearmint paras med rosor & läckra sura körsbär, fint utvecklad och snyggt parfymerad, kryddig med en del nypon, känns väldigt lyxig och enormt välgjord. Tät i munnen, sträv med klassisk struktur, fin blommigt rödfruktig kropp, en puff av kakao & karamell, enorm längd och perfekt fokus, lite tuggtobak i svansen. Absolut underbar, strålande prestation.
Betyg:+++

Visst,
Piemonte måste med också - kvalitetshöjning och ökad variation har gjort distriktet till ytterligare en fokalpunkt i föreningen, men också insikten att de ibland åldras med makalös elegans. På många sätt är druvan den stränga kusinen till Pinot Noir, en nära släkting att respektera.

Côte Rôtie, Jamet 2005
Jamet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Fantastisk köttig doft, blod, slaktbänk, vattenfärg & syrén, liten mynta, en del våt päls & läder, superklassisk. Höga läckra syror i munnen, ren och snygg med fina björnbär, råbiff, skogiga toner och kul känsla av pors & kvanne, lång och harmonisk svans, sandiga & finkorninga tanniner, lätt rökig eftersmak. Klassiker! Skitbra!
Betyg:+++

Och så sist, det som i Punkarns bok är världens mest användbara rödvin, en samjäst (fast just
Jamet är 100% Syrah, men smakar som om den var uppblandad med Viognier) Syrah från lagom svala marker. En stapelvara under de senaste tio/femton åren i föreningen, från Côte-Rôtie via Beechworth, Walla-Walla & Ventura uttrycker den en svårslagen kombination av kött, blod, blommor och ren oförställd frukt. Glädje som går att ha till fan ta mig all mat, och dessutom bada i om man vill & har råd.

thumb_IMG_3973_1024


Tackar alla, provingsledare emeritus, medlemmar & östermalmslokalen.


-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011

thumb_IMG_3698_1024


Det finns ett slags mellanläge mellan
Bourgogne och Nya Världen som befolkas av en handfull lirare med exceptionellt handlag. En av de allra bästa och mest vässade från södra halvklotet är en gammal bekant, Nigel Greenig & Blair WalterFelton Road har envist jobbat sig fram till en av Nya Zeelands allra bästa vita viner. Block 2 har ofta imponerat, resan från en ganska kraftigt fatad sak med mycket exotisk frukt till en stram & exakt personlighet som sjunger med en stämma ganska lik en röst från Corton har varit lång, men det känns som man nu är framme.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite återhållen doft med snygga och kryddiga fat, citrus och mineral, läcker stram flintkross, lite torkade örter, rivet limeskal, omogna persikor & gula plommon, möjligen är faten lite väl prominenta men de är så snygga att jag köper hela paketet utan en sekunds tvekan. Tät och snygg i munnen, rak med kraft och bra definierad ek helt utan att bli kladdigt eller bittert, lite stramare än vanligt, mer rakryggad snärt utan exotiska övertoner, gul sval frukt och knölade gröna blad. Ganska lik något stramare från Corton-berget, stenkross och citronskal i svanen. Riktigt djävla bra, men lite oväntat stram framtoning. Är det en liten tunnelvarning trots den höga nivån?
Betyg:+++

Det är riktigt bra och väldigt personligt, rent & snyggt med absolut gehör. Den skulle stå upp mot de flesta storheter från Bourgogne utan att skämmas, men det finns samtidigt en slimmad renhet och avsaknad av fett som pekar bort från hemlandet. Men, blint skulle jag gissa på Bourgogne hundra gånger av hundra.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Fine

IMG_3670


Så var det dags att ge sig på
Felton Fine under mer ordnade former, anteckningarna från senast var minst sagt svårtydda och indikerade en lite spretig upplevelse. Blandning av buscognac och dyr fatlagrad grapa! Kunde det stämma?
Fine är destillatet av residualerna efter jäsning och omdragning, Felton Fine lagras länge på fat och buteljeras i mycket liten mängd - några få lådor om året bara, i princip omöjlig att få tag på.

Felton Road Fine
Felton Road, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv, eldig och kryddigt fatig doft med en del blommor & massor av torkade örter i eldig och rejält aggro stil, en del parfymerad finkel samsas med ek och vild vässad spets. I munnen är det värme, taggtråd och prominenta fat, burdus och parfymerad a’la Opium, mer kraft och hög röst än eftertanke och nyanserad stil, det är rent ’riot’ i munnen, punkig och skrikig med krävande spretig känsla. Detta är en ’acquired taste’, man måste nog traggla sig igenom några buteljer innan man fattat riktig vad det rör sig om. Och, det kommer från någon som gillar Grappa.
Kul, gott på sitt väldigt egna sätt men absolut inget för nybörjaren.
Betyg:++

Det är ett oheligt lovechild mellan torr Armagnac och fatlagrad Grappa, en alldeles egen magborstare som säkert gör underverk med matsmältningen. Men, det är inget att sitta och filosofera över, mer en kul trafikolycka i munnen liksom. Hysteriskt roligt i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 - 2009

IMG_3532


Vad skulle kunna göra Kiwi-viner stora? Förmågan att kopiera de ”äkta” storheterna eller en personlig röst med terroir och vässad skärpa? Skall man samla de allra bästa vita som har ett
eget uttryck i en hög blir den tyvärr inte så stor, det känns som fokus & energi läggs på de röda numera. Kumeu River, Chard Farm, Pyramid Valley, Bell Hill och några till skiner över mängden dock, och givetvis slitvargen Felton Road med sin Block 2 på toppen - ett av vinvärldens allra pålitligaste vita viner över huvud taget.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Enormt läcker doft, återhållen med snygga dämpade & lyxiga fat, örter, citrusskal och aningen exotiskt anslag med mango & lime, packad med mineral och en puff av klassisk smörig fetma. Läckert rik & nyanserad, utvecklar lite rökiga toner efterhand, superb & inbjudande med absolut alla hönsen hemma. Rik & exakt i munnen, perfekt fatad med krämigt exotisk ton, solmogen grillad citrus och höga exakta syror, fin stenkross & lätt grönörtiga övertoner. Fräsch, ren, komplex och lång. Fullkomligt hantverk med oblygt sneglande på Corton-berget. En modern klassiker.
Betyg:+++

Fan, detta är absolut skitbra - den är
provad ett flertal gånger förut med samma resultat, nu har den växt ytterligare ett snäpp på stegen. Långsamt samlar jag ihop till en provning i vertikalformat, skall bli kul att se hur den utvecklas med lite mer ålder.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankl men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011

IMG_2033


Av alla pålitliga Chardonnay från
Aotearoa har Felton Roads ’vanliga’ alltid varit i särklass om man haft prisvärde i tankarna. Från sent 1900-tal till 2004 var den Barrel Fermented men döptes om till Chardonnay när Blair & Nigel drog ned på faten och stramade till brygden. Efter 2008 heter den Bannockburn för att skilja den från Elms som enbart är home-block frukt och Block 2 som är absolut bästa delen av Elms.
Jag har provat varenda årgång sedan 1999 (1997 var första årgången), oftast flera gånger och under lång tid. Stilförändringen har varit dramatisk och enbart till det bättre, vinet var växt från en fet-ekad snabbmognande exotisk fruktbomb till en stram och ren aristokrat med klart Corton-tycke.


Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Bannockburn, Central Otago, Nya Zeeland
Kritig och mineraldriven doft med citrusskal, flintkross och en del riktigt snygga fat. Det finns drag av Champagne, lite ung Le Mesnil liksom fast utan äpplen eller bröd, bara krita med skärpt & vässad citrus. Den har ännu klart asketiska drag, kanske den stramaste och mest otillgängliga varianten av Felton Chardonnay hitintills. I munnen är den elegant fatig, ren med stram och lite outvecklad gul frukt, flintkross och aningen omogen citrus parad med örtiga övertoner och lite skalbitter känsla. Den rena stramheten är både tilltalande och besvärande, jag föredrar ett lite bredare uttryck. Det är gott & seriöst, men inte med samma personliga bröl som tidigare årgångar, det har smugit in sig ett lite kliniskt och väl asketiskt drag.
Betyg:++

Det är gott & enormt välgjort, men är den inte inte
för vässad och skärpt? Jag saknar yppigheten och glädjen, den är absolut intellektuellt krävande med mineralstinn buk & stor hjärna men det är inte ett vin man skrattar glatt till direkt. OK, the jury is still out, vi får återkomma om ett par år och se vart den tar vägen. Snälla, tappa inte bort klangen av det vilda Otago i det här!

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Naturligt vin?

IMG_1135


Det snackas
väldigt mycket om naturliga viner på nätet och (lätt yrvaket, M. Jamais kommentar om 'tvåa på bollen' var rätt kul) i pressen nuförtiden, en intressant trend som tillfälligt snubblat över i en fluga månne? Jag har alltid ställt mig tvekande inför att marknadsföra en produkt med epitet som 'naturligt' (hur naturligt är det att tvätta sig med tvål) och 'biodynamiskt', att hantera vingård och vinifiering känsligt är ett krav för att få fram vettiga produkter, att lägga ned tid i vingård och källare går självklart inte att kompensera med mycket bekämpningsmedel.

Det går givetvis heller inte att göra ett undermåligt vin i oxidativ stil helt utan svavel lagrat i gamla muggiga fat och kalla de som tycker resultatet dåligt för idioter som inget begriper. Som alltid när det gäller vin måste balansen vara rätt, annars kör det i diket med ett fasligt slammer. Inte oväntat står många av världens 'stora' viner redan med båda fötterna i det 'naturliga' träsket. Från knasbollarna (e.g. Nicolas Joly, hans viner är 'sanna' enligt egen utsago & Tim Spear) till häxmästarna (e.g. Aubert de Villaine & Hermann Dönnhoff) har de gjort viner enligt konstens alla naturliga regler helt enkelt för att det blir bättre och sedan låtit resultatet tala (eller babbla som i Jolys fall, svåra viner är det). Att fathanteringen dessutom skulle ha med 'naturligheten' att göra är närmast en falsk utsaga, det är en ortogonal vektor i kontroversernas rymd man kan ha olika åsikter om.

Bland alla som tidigt var 'organic' för att sedan motvilligt bli 'biodynamic' utan att vara 'fanatic' men alltid 'optimistic' och lite lagom 'frantic' är Blair Walter & Nigel Greening på Felton Road, kungarna av Pinot Noir i Central Otago, Kiwiland. Under de senaste 20 åren har de stadigt nött fram bättre och djupare pinoter från sina lotter i Bannockburn & Cromwell, experimentlusta och förbättringsiver har vässat vinerna från de tidiga goda men lite inkomplexa årgångarna till storheter. Främst Elms (Block 3, Block 5 & Bannockburn) har tillräcklig ålder på stockarna (planterad 1992) för att nå fram till ett konsistent resultat, men även de andra vingårdarna Calvert (planterad 1999) och experimentverkstaden Cornish Point (planterad 2000-2001) producerar sedan några år förstklassig frukt. Till och med knixiga årgångar som 2008 verkar de lyckas fint, men när allt faller på plats som 2009 eller 2007 är vinerna närmast stora.

Felton Road Calvert Vineyard Pinot Noir 2008
Felton Road Wines, Bannockburn, Central Otago, Nya Zeeland
Rik doft, massor av pinosity, skogshallon & jordgubbe, läckra skogiga toner och en del krossad sten, efter någon timme kikar dyr parfym fram, syrén och sommarblomster, faten är dämpade & nyanserade. Den känns väldigt ung ännu, de lite örtigt gröna aromerna med antydan till ost & svett som är så typiska för 2008 går fortfarande att hitta, doften behöver minst två år till. Smaken är stramt finlemmad & dansant med körsbär, hallon och väl definierade syror, strukturellt är den väldigt burgundisk med rökiga & lätt köttiga toner, fylld av höga rena smaker med underbar röd pigg frukt. Tanninerna är exemplariska, silkiga men tydliga och bygger fint svansen, den är lång och läcker i sin ungdom. Under kvällen vidgar den sig, det är ett lagringsvin med framtiden för sig.
Betyg:++(+)

Jag hade väntat mig mer fläsk och mindre stram röd frukt, trots årgången så att säga. Detta är rätt annorlunda gentemot basvinet (all frukt från Elms som inte hamnar i Block 3/5), Calvert är seriösare och mer krävande med en mindre fruktdriven struktur. Här har vi terroir och komplexitet snarare än pinosity och inbjudande solmogen frukt. Det blir kul att jämföra den här med 2009 och 2010.

Naturligt så det förslår.

Dessutom:

IMG_1136


Dillon Très Vieux Rhum Martinique, Reserve du Comte Arthur Dillon
Dillon, Martinique, Frankrike
Eldig & lite rökig doft i ganska stram stil, lite bränt socker och antydan till kokos, fatig med en hel del blommiga och kryddiga toner. Den är vinös och närmast torvig i anslaget, intressant. Smaken är eldig (43%) & örtig, stram och exakt med lätta toner av kaffe och trä, den är torr och krävande i klassisk fransk stil. God, men inget för nybörjaren.
Betyg:++

Det är rätt intressant, jag trodde jag gillade den här typen av rom (Vieux Agricole) men det visade sig att jag egentligen föredrog lite sötare & rikare saker. Typisk fransk rom är lite väl stram efter en redig middag, man behöver något som talar mer till reptilhjärnan och mindre till intellektet. Dillon är inte illa, men en Diplomatico slår den sju dagar i veckan.

-- Winepunker

Comments