Grenache

Flopp & Strike

IMG_2704


Jag ogillar att klaga, floppar brukar man göra bäst att glömma - men när en producent jag verkligen gillar och respekterar kliver snett är det påkallat med en varning.
Charles Smith har sedan jag började intressera mig för Washington hållit bra konsistens, billiga saker är anständiga och dyra strålande, uttryck och egensinnig stil har inte gått att klaga på. Enda tidigare flopp jag provat var Royal City som dock snabbt revanscherade sig några dagar senare.
Jag kanske hade förväntningarna för högt ställda på den grenachedominerade
”The Boy”, den hade ju trots allt presterat fantastiskt tidigare årgångar. Samtidigt kan man kräva någon slags stuns och nerv i ett vin för över 400:-, nå’n djävla ordning skall det väl vara.

K , “The Boy” 2011
K Vintners (Charles Smith), River Rock & Nortridge, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Lätt, eldig och rödbärigt parfymerad doft med hallon & färska jordgubbar, aningen kryddig med en svavlig puff och lite vanilj - på det hela taget ganska anonym & tämligen ointressant. I munnen är den slank rödfruktig, lätt sträv med lite kola & fatig känsla under den väldigt lättfotade & närmast triviala frukten. Den saknar både fokus och koncentration, den känns alltför enkel och banal. Priset är närmast ett hån. Kanske kan lite lagring göra susen, men jag undrar. Jämte den underbara 2009 är detta en monumental flopp. (90% Grenache, 10% Mourvedre)
Betyg:0

Vilken gäspning den var, beter sig närmast som en enklare
Côtes du Rhône med måttlig klass på frukten - helt skruvat med tanke på tidigare årgångar och den nivå vår gode Charles brukar hålla på ’K’-serien. Nästa och sista flaskan får ligga till sig, inga förhoppningar direkt men helt poänglös att hälla i sig nu.

Faktum är att den var så trist att vi fick ta till en räddning av de mer beprövade slaget - proved in battle liksom.

IMG_2706


Château Rollan de By 2005
Médoc, Bordeaux, Frankrike
Doften är packad av alla klassiska markörer, ceder, stall, nyhyvlad teak, tobak och cassis blandat med lagom rostade fat och kåda, rosmarin och en liten puff av skitig undervegetation. Det finns dessutom en liten ton av karamell och moderna fat, gödsel och snask i underbar ohelig kombination. I munnen är den rik, bred med finkorninga sandiga och prominenta tanniner, fenomenalt hanterade fat, massor av cassis och lakrits, bittert kaffe & choklad. Fullkomligt strålande med allt vad Guyon står för, modernism och klassisk struktur i perfekt syntes. Det är ingalunda stort, har inte ens potential för storhet men ärligare Bordeaux får man leta efter.
Betyg:+++

Vid panik, korka upp en Bordeaux från bättre år!

-- Winepunker

Comments

Ojai Thompson Grenache 2008

IMG_2659


Det är äntligen vår, eller snarare ”redan” vår. Jag kan inte dra mig till minnes när vi städade ur grillen före första april senast, om någonsin faktiskt. Grill kräver Grenache, sista buteljen av en trotjänare fick sätta livet till.

Ojai Thompson Grenache 2008
Santa Ynez Valley, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Läcker rödfruktig doft med fräschör och spets, massor av av hallon, jordgubbe, sura körsbär och anis. Efterhand dyker det upp lite kryddigt rökiga toner, vattenpipa och mandel, kåda med en aromatisk överton, lager & en puff av mynta. I munnen är den ren & läcker, massor av körsbär och hallon, bra syror med skärpa, lite pinotlik känsla. Tanninerna är väl definierade, sandiga och finkorniga, svansen kryddig med enbär och rosmarin, lite tuggtobak nästan, förvånande intressant och utan besvärande alkohol trots 14.5%. Faktiskt alldeles djävla skitbra i rättfram stil.
Betyg:+++

En ren & stadig helmaxad Grenache sitter rätt bra på årets grillpremiär - 1kg stadig hängmörad
Côte de Boeuf från UD fick sätta en svårslagen baseline för årets säsong i Casa Punk™. Numera hängmörar de själva på UD, jag blev närmast påprackad köttklunsen men den håller absolut världsklass. Jämte den amerikanska stapelvaran är den vildare, billigare och fränare - faktiskt godare.

Dessutom måste jag skriva en liten notis om ett varuprov, inte för att det är bra utan för att det kommer från
Vinunic och är precis motsatsen. Jag har parasiterat på deras provningar under lång tid och nästan alltid skrivit snälla saker, så kan jag med gott samvete hävda mitt oberoende och racka ned lite på den rosé jag fick nu senast. Det är inte alltid som Guigal får till det, den här var ganska rälig.

IMG_2658


Côtes du Rhône Rosé 2012
E. Guigal, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Lite godisartad doft, röda bär, jordgubbe och en puff av vingummi, liten örtig mineralitet och kladdigt blommig anstrykning. I munnen är den eldig, nästan spritig i anslaget med ganska bred rödbärig kropp, lite rosa grapefrukt och skalbitter kärnig svans. Eftersmaken är förvånande kort med lite aggro alkobitter känsla, den känns enkel, trist och oengagerande. Detta är Guigals absolut svagaste kort (och det är långt tapp jämte alla andra viner), här har de en del att fixa till. (Grenache, Cinsault, Syrah, Mourvèdre)
Betyg:0

OK, jag gillar generellt inte rosé, men det här är trots min vresiga neggo-attityd absolut inte godkänt. För 89:- skall det i alla fall vara drickbart och det är med nöd jag står ut med de spritiga dunsterna. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

IMG_2604 IMG_2605 IMG_2606


Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

IMG_2607 IMG_2608 IMG_2609


Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

IMG_2610 IMG_2611


Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

IMG_2602


Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments

Domaine Leon Barral Jadis 2010

IMG_2541


Cavistes genomkörare häromsistens kändes Binet-Jacquet från Faugères inte helt fokuserad, Grande Réserve 2010 var kanske lite väl ung att bedöma i dagsläget men riktigt tillfreds kände jag mig inte. 2009 var betydligt intressantare besynnerligt nog. Lätt oroväckande med tanke på hur bra 2010 verkar vara i hela Frankrike annars, speciellt Syrah & Grenache har klingande renhet och syrorna på plats, något som Faugères borde kunna dra nytta av.

En annan mer namnkunnig producent har nyligen
prisats av allas vår FV. Jag har själv ett ganska kluvet & schizofrent förhållande till Domaine Leon Barral, driven av Didier Barral med biodynamik & lagom naturvinstänk (om nu något sådant finns), lagom dos av gamla fat (10%nytt) och veklig känsla för den terroir han har att jobba med. Han hamnar precis på gärdsgården i min bok, jag borde inte gilla detta men gör det mer hela min måttligt tränade kropp. Årgångar som 2007 kan vara allt från svårfångat goda & galet funkiga med ”närmast för mycket av allt” (även för mig) till underbart läckra med rakryggad struktur. Det hänger på valet av druvor och att skiten & alkoholen inte drar iväg så pass att man hinner tröttna under kvällen. En årgång som 2010 borde göra Barral mer än rättvisa.

Så, dekanterad i tre timmar:

Domaine Leon Barral Jadis 2010
Domaine Leon Barral, Faugères, Frankrike
Djupt mörkfruktig doft, galet expressiv med blommighet - närmast hyacint - eldig med körsbär & snygga dämpade fat, lätt svettig och djurisk, köttslamsor & lite blod, lakrits, kåda och skogshallon. Visst har vi lite skitig funkighet men den berikar enbart, aningen volatil med en liten puff av nagellack. Vi har samtidigt absolut renhet och klingande frukt blandad med våt päls & bäverfett, djupt personlighetsstörd på kul sätt. I munnen är syrorna exakta, fylld av mjuka och balanserade tanniner, solbakat läckra och finkornigt sandiga, här har vi en makalöst hanterad sydfransk personlighet med massor av körsbär och parfymerad stenkross. Den är rik, men inte klumpig - ren, men med funk - packad med syror, men absolut inte ogin - sydländsk äkta klassiker. Dessutom, den kommer att utvecklas fint, vi ser bara början. (50% Carignan, 40% Syrah, 10% Grenache.)
Betyg:++(+)

Detta är ett helt annat djur än 2007, syrorna är på plats, tanniner och frukt är klara och expressiva med en given & absolut potential. Detta är
bara så personligt, renhet & skit i perfekt tango. Me like! Carignan i centrum, äkthet i en flaska, skål & välkommen trots all biodynamik!

-- Winepunker

Comments

Domaine de Cristia Vielles Vignes 2007

IMG_2501


Efter en överdjävlig vecka är det äntligen fredag, knaslåg karma har totalt infekterat min tillvaro så det var bara att korka upp en trave absolut säkra kort. Châteauneuf ’07 har funkat förr, bubbel på halva får lätta upp först och lite julport i förtid att avsluta med.

IMG_2500


Billecart Salmon, Cuvée Nicholas Francois Billecart 2000
Billecart-Salmon, Mareuil-sur-Marne, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, mineral, grillad citrus och en del fudge, rejält brödig med exotisk frukt och musselskal, den känns ganska smörig och faktiskt helt färdig. Det mognar fort på halvflaska måste man säga. I munnen är den ren med höga fräscha syror, utvecklad och äpplig med nybakad brioche, rostad citron och nötter. Den är rätt god, men saknar lite koncentration och focus. Svansen är anonym och alltför slank för högre betyg. Det dög som inledning på kvällen i alla fall, men bara precis.
Betyg:++

Är detta verkligen up2snuff? Mja, med tanke på priset borde den nog hålla bättre nivå allt. 300:- för en halva är lite ansträngande, den saknar riktig skärpa och glädje.

Domaine de Cristia Vielles Vignes 2007
Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Kryddig, eldig och galet packad med hallon, lakrits och söta körsbär, det finns ett tydligt inslag av kåda och bark, en kul skogig komponent, en slamsa kött och lite rökelse med karamell. Frukten är absolut, superbt uttryck av ’07. I munnen är den tät, tokigt koncentrerad, smäckfull med hallon, mörka körsbär och sötlakrits, till och med lite enbär. Tanninerna är sandiga och i bakgrunden, superbt lång och len men väl inställsam kanske. Den är strålande god och ett spektakulärt uttryck av årgången men samtidigt aningen för flörtig. Den får 3+ i alla fall.
Betyg:+++

OK, det är bra, det är väldigt ’07, det är maffigt och välgjort med allt man kan önska av Grenache men den är samtidigt lite väl inställsam och fruktglad. Jämfört andra storheter som
Bosquet des Papes Chante le Merle eller liknande saknar den funk och typicitet, ibland kan enbart högklassig Grenache bli aningen för mycket.

IMG_2502


Graham’s 20 yrs Tawny
Graham’s, Douro Valley, Portugal
Dämpad och kryddigt nyanserad doft, rödfruktig med inslag av russin & fikon, bränt socker och hallonkola. Det finns en del parfymerade drag, rostade hasselnötter och en puff av kaffe, till och med lite pors faktiskt. I munnen är den söt & mjuk, fint balanserad med lite kaffe & karamell, röd frukt, torkade hallon och kryddig botten, lätt vuxet bitter avslutning. Visst är den rätt god, kanske lite åt det publikfriande och triviala hållet men samtidigt med exakthet och lättbegriplig struktur. Gott, snyggt och rent (och aningen enkelt).
Betyg:++

Bra (för)start på julen, inte riktigt i paritet med vad jag väntat mig men godkänt i alla fall. Priset på 399:- är kanske svettigt men det är väl ungefär vad man måste punga ut med för den här nivån. Bra avslut på en svart vecka.

-- Winepunker

Comments

Adrastée 2009

IMG_2444


Ch9dP har varit lite av en favorit de senaste åren, 2007, 2009 (nja) och kanske främst 2010 har varit årgångar som veklingen gjort distriktet rättvisa. Mitt i smeten sitter Philippe Cambie, södra Rhônes egen inkarnation av Michel Rolland, superkonsulten som har sina flottiga fingrar i de flesta brygder som produceras. En hel del skit har han fått från amatörtyckarna, det klankas på utslätning och neutralt uttryck, en snuttifiering av distriktet som annars vinner så på primal och något oren klang.
Så, vad händer då om man släpper honom helt fri med enbart larvigt högklassig Grenache?
Adrastée är epitomet av vad Gambie & durvan kan uttrycka, det är precis vad karln eftersträvar.

Les Halos de Jupiter ’Adrastée’ Châteauneuf-de-Pape 2009
Les Halos de Jupiter, Châteauneuf-de-Pape, Rhône, Frankrike
Läcker doft med karamell, hallon och solmogna körsbär, finlemmad med dämpade fat och lite inställsamt uttryck, kirsch, kanel, rosmarin och ingefära, desutom liten, liten funkig skit. I munnen är den ren och perfekt definerad, silkiga tydliga tanniner, kåda & lakrits blandad med söta körsbär och hallon. Kroppen är eldig med anis och mineralsälta, svansen är kryddig och exakt. Här har vi Grenache perfekt & rent uttryckt, slimmat, modernt, gott & strålande väl sammansatt - men, ett aningens drag av anonymitet och manipulativ konstruktion finns där.
Nåja, gott som fan är det, men visst känner man Gambie simmandes i (de dyra) faten. Betyget är generöst, men jag måste kapitulera inför handlaget och den tekniska skickligheten.
Betyg:+++

IMG_2445


Ja, det är gott, visst är det snyggt och väl sammansatt och man kan inte klaga på fruktmaterialet. ’C’ är såld och jag själv har inget att anmärka intellektuellt, till och med tanninerna är superba och stylade. Men, det saknas personlighet, den är trots alla positiva drag utan riktig kärna av eget ’jag’. Jag känner mig kluven, det är sablar så gott men är samtidigt en flat fasad, lite lurad känner man sig allt, lurad men glad och nöjd...

-- Winepunker

Comments

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Colombis 2009, återbesök

IMG_2302


Isabel Ferrandos klingande rena Grenache har presenterats förut, övriga fakta är överflödiga. Grenache går att hantera på radikalt olika sätt, med samma nivå på kvaliteten går det att visa på många facetter av dess karaktär. Från solbakad och bred med oförställd glädje till den varma dansanta elegans vi hittar här. Dessutom tittar oftast terroiren lättsamt och naturligt fram genom hallon & alkohol, få druvor kan bära mark och klimat som Grenache (släktingarna som klarar det är Pinot Noir och Nebbiolo, alla tre talar samma språk men med olika dialekt liksom).

Colombis 2009
Domaine Ferrando (Domaine St. Préfert), Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Djup doft av hallon, röda körsbär, mineralitet och oförställd vinglädje, fina torkade örter och härlig pinot-lik symfoni av röd frukt & lätt skogig undervegetation. En liten antydan till lakrits & godis, söt hallonkola med salmiak, rosmarin och vått grus. Skitläcker med all ungdom och ystert sprittande aromer, man vill bara skratta. I munnen är den snyggt eldig, packad med solmogna hallon & syrliga körsbär, perfekta silkiga tanniner och en del nötiga toner, texturen är fet med dansant frukt och elegant viftande svans. Den är utpräglat feminin med dämpat finstämda kryddiga toner i avslutet, lång eftersmak med fräscha röda bär och mjuka komplexa kryddor. Ge nästa butelj kanske fem år, bara för att se var den tar vägen.
Betyg:+++

Det här är ett ”slappna av, drick och tänk inte för mycket”-vin, det talar nästan bara till den nödtorftigt maskerade grottmänniskan man egentligen är, man grymtar, dricker och blir primitivt glad. Den är så ren, så enbart.djävla.grenache utan larv, utan fat, skärpt Mourvedre eller annat som stör upplevelsen. Det är en ton, en hög, ren och vibrerade klar ton av druva och terroir i helt avskalad förpackning. Oförställd glädje i en flaska.


-- Winepunker

Comments

Domaine de Cristia 2009

IMG_2250


Värmen och
Weber kräver godsaker med mycket Grenache, Ch9dP Domaine de Cristia har några många år varit en stapelvara i Casa Punk™, en solid och sötfruktig maffputte med definierade syror att matcha de kremerade köttslamsorna med. Jag har alltid känt mig bekväm med vinet, trygg att årgång & terroir är normalt tveklöst uttrycket i expressiv anda. Men, 2009 fick mig att tveka en aning senast.

Domaine de Cristia 2009
Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv och uttrycksfull doft med skogshallon, jordgubb och krossade körsbär, en del kåda & harts, rosmarin och lakrits, bra djup & bredd, snygga fat med lite fudge och parfymerad karamell. Den är inbjudnande och läcker, skärpt med massor av söta kryddor. I munnen är den packad av sura körsbär, skogshallon och eldig krydda, tallbarr och kåda, lite karamell och en hel del aromatisk parfym. Den är ren och snygg med massor av perfekt mogen & kryddig frukt, men, den är samtidigt aningen klinisk. Den är intensiv och omedelbar men tyvärr väl polerad och helt utan funk & våt päls. Gott, men saknar den riktiga personliga touchen, ett galet bra industrivin liksom.
Betyg:++

Gott, välgjort & mycket lättillgängligt, men tyvärr en aning
tråkigt, en oförlåtlig synd när det gäller viner över 250:-.
Man måste kapitulera för fruktkvaliteten, absolut mognad och perfekt utveckling men tyvärr är det kliniska draget dominant. Man saknar bullret, larmet & funket i 2007 och syrorna & glädjen i 2010, det här paketet är gott men tyvärr lite ointressant.

-- Winepunker

Comments

Idus 2009

IMG_2244


Spanien är föremål för
en evig debatt, är det bara överkoncentrerade och brökfatade monster som samlar Parkerpoäng™ eller viner i sin egen stil med personlighet som kräver respekt och tanke?
I
Casa Punk™ har betyget lutat år ’personlighet’ men just Priorat har varit lite på skitlistan, ofta med besvärande brända toner och knepig bitterhet har distriktet visat på en tvehågsenhet. Ibland visar det däremot på absolut världsklass, Clos Mogador är en svårslagen favorit.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Intensiv doft med plommon, vinteräpplen och massor av söta körsbär, snygga fat & kåda, eldig och rik med definition och stenkross, en hel del kryddor, rosmarin och kardemumma, lite kanel och torkade nejlikor. Drag av choklad och kirsch. Den är väldigt typisk men med ovanlig intensitet och öppen karaktär. I munnen är den bred & rik, packad av mineral, stenkross och bitter choklad. Den är driven av körsbär, slånbär och lite intressant själkiga toner, krävande och seriös med strålande tanniner. Det finns en liten oroväckande bränd ton i svansen, en över-koncentrerad känsla i avslutet, inget som stör men det är nog inget lagringskprojekt med tanke på fruktmognad och vidöppen struktur. God, redig och väldigt typisk.
Betyg:++

Det är inte illa, lite väl burdust men samtidigt med en härlig
vilja och glädje. Inget finlir direkt men med absolut hängivenhet till distrikt och terroir. Jag tror på många sätt detta är precis vad Priorat är, detta är det exakta uttrycket, drick ungt och baxna inte för alkohol och mineralitet. Gott? Jajjamen! Stort? Aldrig!

-- Winepunker

Comments

A la Gloire de mon Grand-Père 2010

IMG_2234


Nyligen provade AuZone
Bosquet des Papes Cuvée Grenache 2000 (ej bloggat, för mycket att göra), samma vin som detta men under annat namn. Vinet var alltför gammalt med uttorkad & kärv struktur, tomatketchup i doften och grov avslutning. Jag har en känsla att rena Grenache från Ch9dP skall konsumeras ganska unga på de hela taget, vissa storheter undantaget förstås.

A la Gloire de mon Grand-Père 2010
Bosquet des Papes, Chaâteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rätt läcker primär doft med kåda, macchia/garrigue, massakrerade körsbär, björnbär och skogshallon. Det finns en underliggande fruktfetma, perfekt moget råmaterial med absolut kvalitet, lakrits och en del florala övertoner, hyacint och rosor och en antydan av nyhyvlad teak. I munnen är den rik, fruktren och packad med körsbär, kirsch, kåda och rosmarin, den är läcker men svårbedömd i sin ungdom. Det finns en kärvhet i botten, bra sandiga tanniner med en lite uppstudsig framtoning, frukten är vässad, syrorna hyfsat skärpta och en underliggande komplexitet väntar på att blomma ut. Gen den lite tid så blir det nog bättre, men, den har ett lätt tillrättalagt drag. Den känns polerad och väl stylad för min smak, helt utan funk, man blir lite manipulerad. Man måste säga att Robbans 98+ är mycket förvånande.
Betyg:++(mycket tveksamt +)

Det är inte illa men upplevs kanske aningen plastikopererat,
det har på andra håll knystats om Cambies utslätning men just nu känns det mest som en tidsfråga. Det här kommer att bli bättre i alla vektorer, om det orkar upp till 3+ får framtiden utvisa men jag är klart tveksam.
Att Wine Advocate satte 98+ på detta är helt perverst, tvångsmässigt önsketänkande minst sagt.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2009

IMG_2192


Sydfrankrike & grillsäsong är ett givet par, det blir mycket GSM de närmaste månaderna i Casa Punk. Ett av de viner som varit mest pålitligt är
Rob Dougans Las Flors, mellanvinet från La Pèira en Damaisèla, en seriös och kraftfull sak som inte ryggar för den fetaste kolgrillade entrecôte man kan hitta. Både 2007 & 2008 höll hög klass, 2009 snabbprovad hos importören lovade gott för ett år sedan.

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad av svarta körsbär, rosmarin och hallon, tokkoncentrerad med lakrits & piptobak, fatig men på avväpnande & dansant sätt, kirsch och kåda, mineral & salmiak i intensiv stil. Den är maffig och läcker men inget för den hjärtsvage, det finns till & med drag av torkade nejlikor och rosor, en parfymerad överton gör den enormt charmig & inbjudande trots kraften. I munnen är den svårt läcker, bred och stinn av körsbär, macchia och lakrits med en ton av bitter choklad. Tanninerna är prominenta, sandiga och kakaolika, den känns vuxen trots all frukt och vinmakarglädje. Svansen är lång och snyggt bitter, massor av kryddor och med seriös framtoning. Mycket lyckad, bättre än ’07, renare och med vässad skärpa, förvånande nog. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

Jag har svårt att motstå detta, det är bara
primalt med alla sydfranska epoletter på plats. Att inte gilla Las Flors eller kritisera den för sin expressiva & maffiga stil är lite trångsynt, ett slags introvert navelskåderi som undviker det centrala i vinet, det första budet: ”Ett vin skall vara gott”. Detta är snusk-gott, inte mer eller mindre…

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2009

IMG_2192


Sydfrankrike & grillsäsong är ett givet par, det blir mycket GSM de närmaste månaderna i Casa Punk. Ett av de viner som varit mest pålitligt är
Rob Dougans Las Flors, mellanvinet från La Pèira en Damaisèla, en seriös och kraftfull sak som inte ryggar för den fetaste kolgrillade entrecôte man kan hitta. Både 2007 & 2008 höll hög klass, 2009 snabbprovad hos importören lovade gott för ett år sedan.

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad av svarta körsbär, rosmarin och hallon, tokkoncentrerad med lakrits & piptobak, fatig men på avväpnande & dansant sätt, kirsch och kåda, mineral & salmiak i intensiv stil. Den är maffig och läcker men inget för den hjärtsvage, det finns till & med drag av torkade nejlikor och rosor, en parfymerad överton gör den enormt charmig & inbjudande trots kraften. I munnen är den svårt läcker, bred och stinn av körsbär, macchia och lakrits med en ton av bitter choklad. Tanninerna är prominenta, sandiga och kakaolika, den känns vuxen trots all frukt och vinmakarglädje. Svansen är lång och snyggt bitter, massor av kryddor och med seriös framtoning. Mycket lyckad, bättre än ’07, renare och med vässad skärpa, förvånande nog. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

Jag har svårt att motstå detta, det är bara
primalt med alla sydfranska epoletter på plats. Att inte gilla Las Flors eller kritisera den för sin expressiva & maffiga stil är lite trångsynt, ett slags introvert navelskåderi som undviker det centrala i vinet, det första budet: ”Ett vin skall vara gott”. Detta är snusk-gott, inte mer eller mindre…

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2006

IMG_2170


Så plockar jag då den
sista flaskan, den trave av 2006 Onkaparinga jag köpte 2010 tar i kväll tyvärr slut. Det är ett av de viner som givit mig allra störst glädje de senaste åren, en fullkomlig tolkning av druvan, gamla stockar och tokstressad mognad ger en frukt man bara kan hitta i delar av Spanien annorstädes (visst, Châteauneuf, men nej, frukten i OZ & Spanien håller högre klass). Det är seriöst, viktigt och totalt kompromisslöst.

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006
Clarendon Hills, Blewitt Springs, South Australia, Australien
Underbart kryddig och rödfruktigt köttig doft med solbakade körsbär, hallon, blodstänk och perfekt nyanserade fat. Den är helt utvecklad och på toppen av mognadskurvan, lite skitigt & djuriskt brettig i anslaget med blommor och parfym, drag av kåda & rosmarin, karamell och lite sötlakrits. Helt underbar med absolut uttryck av druva och solig terroir. I munnen är den tät, superkoncentrerad med hallon, lakrits, söta körsbär i flamboyant stil, det finns kaffe och anis under all söt röd frukt, den är skitläcker med silkigt lyxiga tanniner och svinsyra men superbt hanterade fat. Detta är Grenache när den är som allra, allra bäst. Riktigt djävla gott skit!
Betyg:+++

IMG_2171


Så gott, så primalt, så läckert och lättbegripligt.
C utbrister ”grisgott”, det bästa betyg ett vin kan få i Casa Punk. Till det en 750g hängmörad från Lulles på grillen, hardcore men så djävla gott att man bara baxnar, i lördagssolen kan man verkligen slappna av. Ibland är det riktigt gott att leva. Man tackar Roman!

-- Winepunker

Comments

Domaine de la Vieille Julienne 2007

IMG_2062


Ch9dP07 har varit en outtömlig källa till nöje. Nu i slutet av maj skall den försiktige skeptikern E.T. hålla en exposé av 2007, visar de sig vara lika lovande eller bra som för tre år sedan? Under de tre senaste har de hos Punkarn inte svackat en centimeter, en del har varit stumma till en början men i princip alla har varit lovande. En av de allra första som provades flera gånger var Vielle Julienne, då en ganska knuten sak med koncentration men samtidigt lite avsaknad av charm - tre år senare kanske den har öppnat sig en aning?

Domaine de la Vieille Julienne 2007
Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av hallon, jordgubbe & söta fina körsbär, lite lakrits & anis med kådiga drag, en hel bukett av torkad macchia och eldig köttig krydda. Den är intensiv, komplex med exemplarisk fysiologisk mognad, nyhyvlat trä och sotig målarlåda i övertonerna, linolja och teakolja. I munnen är den snyggt kärv & tjockfruktig med massor av kärniga körsbär, tanninerna är prominenta och dominerar strukturen, eldig och fet i opulent och intensiv stil, packad med kryddor, stensöta & lakrits, anis och lite hartsig kåda, bra bredd med expressiv känsla. Svansen har en del salmiak, mineral och köttslamsor, den har hittat ut ur den knutna fasen men inte hittat in i mognaden ännu. Ge den tre år till så är 3+ gjutet.
Betyg:++(+)

Nu har den äntligen lämnat den tidiga knutna fasen men inte börjat mogna riktigt ännu, ett vinmässigt väntrum där man fördriver tiden till dess kronbladen till slut skall öppna sig. På många sätt är detta mycket bättre än den hopknycklade första perioden, men samtidigt känns den lite snopen just nu - den har så mycket mer att ge med ett par år till på rygg. Om kryddorna får chansen att dominera och tanninerna kan dra ihop sig en aning blir det nog alldeles strålande.

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_2032


Det är inte många viner i lägre prisklass jag köper av varje årgång. Det finns så in i bängen mycket att prova och källaren är sorgligt begränsad, man måste sovra och undvika slentrianköp. Men,
Adam Hooper’s alster köper jag allt jag kommer över, inte för att det är stort utan för att det är så tokigt pålitligt och hederligt utan onödigt larv (dessutom till vettiga priser). Det är bara att öppna foderluckorna och tanka, man tänker inte för mycket utan låter drömmen om våren ta över och drar ned intellektet till en 2:a.
Tidigare har den presterat väl så bra, aldrig stort, alltid solitt och bra.

(Bush Vine betyder egentligen bara att rankorna får växa i måttligt kontrollerad Gobelet)

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker och förvånande kryddig doft med en del kanel, drag av nejlikor och kåda, botten är fruktig med skogshallon, sura körsbär och lätt tobak, faten finns där men ligger fint i bakgrunden. Den utvecklar lite intressanta örtiga toner, rosmarin och salvia, den har en fin och vuxen skärpa. I munnen är den driven av rena pigga syror, trädgårdshallon och sura körsbär, lite lakrits och torkade örter. Viss känsla av lingon och slånbär, fast helt utan aggressiva tanniner, strävheten är snarast snygg och sandigt finkornig. Den är enormt inbjudande och rättfram, oklanderligt druvmaterial med känslig hantering, opretantiöst och så ärligt det bara kan bli. Gott och väldigt välgjort.
Betyg:++

Det är smarrigt, lättbegripligt och uttrycker druvan på kompromisslöst och genuint vis. Parallellerna med en ren Genache från Châteauneuf-du-Pape är tydlig, den har samma struktur men en lite annan klang. Inte skitbra, men avväpnande på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

Ojai Thompson Grenache 2008

IMG_1941


Grenache i alla former börjar dra åt överdos i Casa Punk, en av de mera svårtillgängliga under de senaste åren är tolkningen från syrahspecialisten Ojai - en knepigt knuten sak med förmodad potential. Ogin & oförlöst Grenache är notoriskt svårbedömd, de är ofta slutna på ett sätt som i alla fall jag har svårt att se igenom. Just Thompson
2008 var vid första försöket lovande, andra gången nedstängd till max med massor av frågetecken om framtiden.

Ojai Thompson Grenache 2008
Santa Ynez Valley, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Snyggt och fräscht rödfruktig doft, lätt eldig med drag av sötlaktits, anis, massor av hallon och röda sura trampade körsbär. Efterhand utvecklas läckra övertoner av tobak, stenkross och en del kryddig & kådig rosmarin, drag av rökelse och krossade nötter. Lite lager & dyr parfym till dyker till och med upp, den har genomgått en metamorfos till det bättre. Smaken är superbt läcker, hallon & körsbär med skärpa och renhet, syrorna är prominenta, sträv med finkorninga & sandiga tanniner, rosmarin och lite enbär. Svansen har en del tuggtobak, kardemumma och sötlakrits, torkade örter och komplexa kryddor, lite köttslamsor & blod toppar upp - den är snygg och fint balanserad hela vägen. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Jämfört
senast har den utvecklats enormt, det var bara något år sedan men nu har alla skruvarna dragits åt perfekt - den är ett väldigt personligt uttryck av Grenache, en egen och uttrycksfull tolkning där bitarna faller fint på plats.

-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Réserve Sixtine 2009

IMG_1929


Det mumlas lite varstans om Ch9dP numera, att årgångar som 2007 & 2009 skulle ha stängt ned, flabbat till sig eller inte infriat de lovande inviter man skönt i dess ungdom. Larv! De är genomgående skitbra, stilmässigt olika men med makalös kvalitet. Ett år som 2010 kommer garanterat också att visa framfötterna men den slutgiltiga domen får vänta ett år till tror jag, även om 2010 nog lär visa sig vara bäst av de tre.
Av alla 2007:or som Punkarn provat har nog
Cuvée du Vatican Réserve Sixtine varit allra mest stum och skev, besynnerligt överfatad och grov i oförlöst stil underpresterade den när vi körde igenom en del av 07:ornat. Årgång 2009 har visat på helt andra kvaliteter redan från början dock…

Cuvée du Vatican Réserve Sixtine 2009
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rik och lite köttig doft, packad med mörka syrliga körsbär, solmogna skogshallon och en skvätt blod, den är rätt kryddig på läckert örtigt manér, sötlakrits och kådiga aromer utvecklas, rosmarin och en näve grus, till och med lite drag av talg på kul sätt. Visst finns en del fat & karamell, värme & lagom raketbränsle men bara i positiv bemärkelse. Smaken är eldig, bred och packad med söt röd frukt, det är en cocktail av solbakade körsbär, plommon, lakrits & liten kul grusig bitterhet. Tanninerna är exemplariska, sandiga och lena, syrorna har definition och tillräcklig skärpa för att matcha fruktkoncentrationen. Svansen är eldigt kryddig med tuggtobak och lite rhumtopf, lakrits & salmiak och en intrikat djurisk komponent, eftersmaken lång och kryddig med en krävande skärpa. Skitgod på det hela taget.
Betyg:+++

Vad finns att klaga på? Det utvecklas till och med en del läckra & komplexa gräddiga toner i munnen under kvällen, en solmogen fethet som lovat gott. Den här kommer att utvecklas under lång tid, ingen tvekan om det.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2008

IMG_1885


Det har talats om för mycket fat, om för solmogen frukt och om alltför konstruerade viner - en ståndpunkt som är tvärt emot
Rob Dougan och hans viner på La Pèira. Här har vi en välsvarvad maffputte med x-tra allt och brökmogen frukt parad med allt man kan åstadkomma rent tekniskt, det är modernistiskt men samtidigt ärligt till max. Varenda gång jag provat viner från La Pèira har jag tvekat först men imponerats under kvällen, de är egna och solida med frukten i fokus, hypermogna utan att bli kladdiga eller flabbiga.

Las Flors de la Pèira 2008
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät & intensiv doft, fylld av anis, lakrits & söta körsbär, ett litet inslag av kåda & rosmarin - de finns både fetma & intensiv skogshallon, övertoner av köttsaft och blod, lite tobak och choklad. Intrycket är komplext, personligt & rikt, härligt solmoget utan att bli slappt eller ofokuserat. Under kvällen växer choklad och fat, utan att bli påklistrade eller dominerande, kryddor och frukt driver doften. I munnen är den rik, packad med mogen frukt och härliga sandiga tanniner, kryddigt sträv och komplex med massor av tuggtobak, kåda & lakrits. Frukten drar åt biggaråer, & skogshallon kryddorna mot kanel & peppar, dessutom utvecklar den under kvällen kul florala toner i doften och lite salmiak i svansen. Det är maffigt, intensivt & härligt väl sammansatt. Man få inte vara rädd för kraft, fat & koncentration - men har man lite hår på bröstet är detta en klockren 3+.
Betyg:+++

Förra gången var lovande, nu har den absolut vuxit ett steg till en solid läckerbit. Den lilla knutenheten man kunde känna sist, antydan till återhållen kraft finns inte längre - nu är den vidöppen i inbjudande och bred stil med oförställd yppighet. Det är svårt läckert, gott och maffigt med extra allt - man får inte vara feg eller hjärtsvag men klarar man trycket är detta riktigt djävla bra.

-- Winepunker

Comments

Clos de Sixte

IMG_1799


Vi provade
brodern för någon vecka sedan, en lyckad ny bekantskap som vi försöker följa upp med samma producent & samma år men från nästgårds Lirac. Sammansättnigen är lite annorlunda, 50% Grenache, 35% Syrah & 15% Mourvedre, i övrigt samma behandling.

Lirac, ”Clos de Sixte” 2009
Alain Jaume (Domaine Grand Veneur), Lirac, Rhône, Frankrike
Doften är lite matt och karamelligt eldig med söta körsbär, kirsch och en del toner av nyhyvlat trä. Den är rätt kryddig men känns samtidigt lite rökigt plump & plattfotad, solbakad & bränd i övermåtta liksom. I munnen är den rik och eldig med lakrits, hallon och en del kärvt sotiga toner, söta körsbär och anis dominerar. Tyvärr är syrastrukturen alltför klen och odefinierad, den saknar skärpa och har en flat och lite kantigt kärv & grov eftersmak. Godkänt, njae - kanske men men synnerlig tvekan. Det får bli 1+ men det är absolut i lägre delen av skalan.
Betyg:+ (med minus)

Lirac, ”Clos de Sixte” 2010
Alain Jaume (Domaine Grand Veneur), Lirac, Rhône, Frankrike
Läckert intensiv doft med hallon, jordgubb, lakrits & Grenache-galore, den är sprittande med en del djuriska toner, en slev av kött och blod i hallonkompotten. I munnen är den skärpt med exakta syror, hallon och massor av krossad sten, tanninerna är tydliga och ännu aningen aggro, kärv svans med krävande bitterhet och aningen sotig framtoning. Det finns potential, men den är väl inbäddad.
Betyg:+(+)

Årgångarna är spektakulärt olika, en mycket svag 1+ matchas av en stark dito med klar potential.
Senast var 2009 vinnaren i min gom, men nu är 2010 helt överlägsen. 2010 har en helt annan definition, en skärpa och vitalitet som saknas helt i systervinet. Det känns som 2010 är en vinnare i längden.
Varuprover igen förstås.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2005

IMG_1632


De senaste åren har Clarendon Hills seglat upp på toppen av Punkarns hitlist, i princip alla viner har hållit superb klass och ibland
sträckt sig till riktigt stora. Den i Roman Bratasiuks lag som spottat in flest mål är Onkaparinga Grenache, supersolid både när den spelar med ’06 eller ’05 på ryggen.
På många sätt år Onkaparinga det perfekta uttrycket för närmast
hundraåriga stockar med pinad och dry-grown frukt, superkoncentrerad med enormt expressiv kostym. Det finns bara samma kvalitet på två andra ställen i världen, delar av Spanien och eliten i Châteauneuf-du-Pape/Sydrhône (åsså Krankel förstås, men hans stockar år inte ens gamla, och det är ett tungt argument emot att stockåldern är väldigt viktig men det är en helt annan diskussion)

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Solbakad, eldig och mulligt maffig doft med bred röd frukt, hallon, anis & fänkål blandat med karamell, nyhyvlat trä och kåda, rosmarin & lite söt orentalisk tobak. Det är rejält med fat, men eken backas upp snyggt av den täta frukten, efterhand kikar en del blommiga toner fram, rosor & syrén. I munnen är den rik, eldig och bred men med fin balans, tanninerna är supersilkiga och lena, sammet i ett glas. Den är packad av svarta körsbär, hallon, rosmarin och sötlakrits, frukten är lite karamelligt söt men balansen är oklanderlig - svansen är gräddig och lent kryddig, exkulsiv tuggtobak och sötlakrits. Det finns nästan ett litet drag av starkvin (14,5%, men man undrar), men den håller sig på rätt sida rågången. Den är en virvel av galet mogen frukt, riktig vinglädje och fin komplexitet, men, den har tappat lite skärpa och fokus på två år.
Betyg:+++

Det
var bättre förr, i alla fall den här buteljen står inte upp mot tidigare 2005:or även om den enkelt räddar sig till 3+. Jag tror det bara är att dricka upp resterande flaskor under nästa år, ingen anledning att vänta direkt.

-- Winepunker

Comments

Chante le Merle Vielles Vignes 2007

IMG_1499


För
några år sedan provade bloggfolket sig igenom spektakulära Châteauneuf 2007 - kvaliteten på Grenache-frukten var den bästa så långt någon kunde minnas, dessutom i kombination med exakta syror och fenomenal elegant balans. En av de mer traditionella lyckoskotten var Bosquet des Papes topp-cuvée, en brygd på 80% Grenache, 10% Syrah och 10% Mourvedre, 70 år gamla stockar - lagrad 12-18 månader på foudres, bara 10% nya. Då mycket lovande i intensiv & aningen krävande stil. Den borde ha bättrat sig sedan dess.

Bosquet des Papes, Chante le Merle Vielles Vignes 2007
Bosquet des Papes, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät och lite eldig doft med massor av skogshallon, körsbär och örtkryddor, en del sötlakrits & anis, macchia och karamell uppbackad av florala toner och lite skitig maraschino. Den är komplex och läckert traditionell, aningen karamell tittar fram efter någon timme i glaset, inte funky men lagom vild & intressant. I munnen är den bred, eldig & rik med exakta syror, mogna surkörsbär och torkade örter. Kroppen är packad med lakrits, fänkål och solmogna hallon, svansen har en hel skopa mineral/grus, skitläcker och skärpt. Den är eldig, väldigt eldig men det funkar fint, den exemplariskt rena frukten står emot fint. Tanninerna är strålande, sandiga och väl definierade - eftersmaken är underbar med längd och kryddig klass. Alldeles skitbra, men den kommer att bli bättre.
Betyg:+++

På många sätt är detta 2007 summerat på allra bästa sätt,
Chante le Merle definierar allt vad årgången står för, eller i alla fall borde så för. Fullkomlig Grenache, eldighet utan påträngande alkohol med rikedom & komplexitet är receptet. Skall man ha bara Grenache i glaset är nog Cristias Vielles Vignes bästa alternativet, men vill man ha hela spektrat representerat i lite mer gammaldags kostym är det här precis rätt. Varför i helvete köpte jag inte mer??

-- Winepunker

Comments

Le Vieux Donjon 2009

IMG_1368


Av alla producenter i Ch9dP är nog
Vieux Donjon den jag respekterar allra mest. Claire Michel gör endast ett rött och ett vitt vin, inga specialcuvéer eller annat larv, bara en hederlig och solid buteljering i riktigt traditionell stil. Av 13 Ha röda druvor planterad med 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre & 5% Cinsault blir det en inte helt oansenlig produktion, vinet lagras 6 månader på cement och 12 på foudres före buteljering.
Att Claire är en mycket generös person med starka åsikter och enorm respekt för andra vinmakare (hon talade sig varm för La Pèira & Domeico Clerico när vi träffades senast) gör inte saken sämre, ödmjukhet. skärpt intellekt & proffessionalism i ett litet men intensivt paket.

Le Vieux Donjon 2009
Le Vieux Donjon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doften är lite fet och intensivt rödfruktig med hallon, krossade körsbär och behagligt eldig ton. Packad med Grenache i ännu enormt primär stil visar den bara ett fåtal av de facetter man kan tänkas sig finns där under mattan av kirsch och örtiga kryddor. Lite lakrits, rosmarin och fänkål kikar fram efter hand, intensiv och enormt lovande. Smaken är vital, sprittande och fräsch med ganska höga syror, massor av surkörsbär och anis parad med blodstänk, kött och feta lite djuriska toner, perfekt Grenache dominerar men den har en samtidigt en härlig inneboende komplexitet, kryddor och definierade sandiga tanniner stretar under locket av syrlig röd frukt. Eftersmaken är fylld av lakrits, anis och lite besynnerliga toner av garam-masala (?!) & humle.
Den är kompromisslös, personlig & lovande, men just nu strukturellt lite knuten, mer tid kommer att göra den gott.
Betyg:++(+)

Det är redigt gott, men det kommer att bli bättre. Vissa vektorer är helt öppna, frukten sjunger men det finns en botten av komplexa toner som inte ännu kommit till sin rätt. Nästa butelj får avvakta ett par år minst.

-- Winepunker

Comments

Mas de Boislauzon 2007

IMG_1364


Av alla Ch9dP'07:or som provats har nog Mas de Boislauzon haft den vresigaste framtoningen. Cuvée du Quet fick 100 pinnar av Robban, den är mycket riktigt imponerande & rysligt häftig i sin tokpackade stil, men behöver massor av tid känns det som. Standardplonket var däremot ganska avigt och lite saltat vrångt med en ogin och närmast klumpig kostym när jag
drack den senast för drygt två år sedan. Den underbara & yppigt parfymerade Grenache som dominerat årgången kändes här kantig och grov, strukturen kompakt, grusig, på det hela taget ganska ocharmig och helt på tvärsen med de flesta andra alster från distriktet. Till skillnad från Cuvée du Quet tyckte jag dessutom att potentialen var tveksam, något som visat sig notoriskt svårbedömt i Châteauneuf dock.

Så, låt oss se vad två år på rygg kan ha gjort.

Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape 2007
Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doften är tät, packad med biggaråer, maffig Grenache, kåda och rosmarin. Den är sotig och lite rostat bränd med mineral och undervegetation, en del skogshallon tittar fram under vedbrasan och piggar till det (tack och lov). Efterhand utvecklar den råbiff och en hel del blodstänk, närmast provocerande i sin rikedom men samtidigt helt utan publikfrieri och insmickrande flört. I munnen är den till en början ganska salt, lite buljong och soya dominerar på lite trist sätt, men sedan händer det något, en ren metamorfos. De skitiga och dova tonerna skingras, skog & blod, röd frukt och lite kirsch kikar fram blandat med massor av garrigue, lakrits & snyggt bitter kåda. Den har perfekta tanniner och syran som kändes farligt låg förut är på plats. Frukten är mer åt köttig målarlåda/linolja-hållet och jordgubbarna lyser med sin frånvaro (tyvärr) men det är samtidigt intressant, intellektuellt och ganska kul. Svansen är lång och eldigt kryddig, tanninerna sandiga, eftersmaken fylld av kakao och bara aningen salmiak, en liten bitterhet finns där men den är enbart positiv. Efter några timmar blir den närmast komplex, stilen saknar tyvärr lite glädje & finess men den är absolut imponerade och klart godkänd. Betyget är nog rättvist.
Betyg:++

Det är redigt gott, maffigt och personligt men det saknar
glädje för högre betyg. Det kan vara en tidsfråga, den är radikalt annorlunda och betydligt bättre nu än senast men samtidigt känns det som avsaknaden av finess är ett handikapp som inte går att överbrygga. Det skall bli kul att jämföra detta med Cuvée du Quet om några år.

-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Tradition 2009

IMG_1338


Vi fortsätter att prova oss fram genom Ch9dP 2009 i lagom takt. Basvinerna var oerhört lovande som unga men en liten ful antydan att de inte riktigt står upp till Punkarns höga förhoppningar har stuckit upp näsan. Av alla ’09 var
Cuvée du Vatican Réserve Sixtine en av de mest solida & lovande, standardvinet spelade i en lite annan division men hade hög absolut kvalitet det också.

Cuvée du Vatican Tradition 2009
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Läckert solmogen och rödfruktig doft med krossade söta körsbär, kolanötter och kryddig lakrits, den har en del örtiga toner och anslag av kåda/rosmarin men saknar samtidigt lite djup. Efterhand kryper karamell och en del fattoner fram, inbjudande men ganska okomplicerad. Smaken är lite sotig, bra grepp i tanninerna men en liten grovhet ligger och trycker under solmogna körsbär, hallon och en knippa torkade örtkryddor. Svansen är aningen rustik & brettig, mullig & tjock men samtidigt bonnigt kärv och tyvärr lite plattfotad. Det är gott på okomplicerat och rättframt sätt, men den skulle vunnit på mer charm och bara en skopa mer finess. Betyget är snålt.
Betyg:+

Jag undrar om Punkarn fått ’09 om bakfoten eller om vinerna krupit in i tunneln med minst halva huvudet. Just den här uppvisar inte alls den omedelbarhet och dansanta glädje jag kände för ett drygt år sedan, jämfört
St.Prefert t.ex. är den strukturellt helt annorlunda. Även Cristia uppvisar en annan skärpa, omedelbarhet och har ett tydligare uttryck. Missnöjd? Nej, inte direkt, men lite förvånad.

Dessutom hade AuZone en liten traditionell avslutnings-picknick nu i veckan.

IMG_1325IMG_1326

Kvällen är synnerligen avspänd, men en hel del bra viner avverkas i alla fall sådär lagom halvblint. Temat var känt, ”Heliga Viner” (vi picknickade i Helgalunden) så gissningarna var lite lagom skruvade.

IMG_1328IMG_1329IMG_1330


En
Hirsch Heiligenstein Riesling 2007 [++] (JJs vin) presterade bra med ren mineral och liten inbjudande sötma, snäppet bättre var Breuer Nonnenberg 2004 [++] (ETs vin) med en krävande syra och perfekt mognad. Kvällens vin blev i Punkarns gom Domaine Coursodon Silice 2010 [++] (mitt vin, provat tidigare) med sin omedelbara glädje och exemplariskt rena druvuttryck. Den är bara för djävla läcker, kommer att bli sommarens bästa plonk! Heja Martin!

IMG_1331IMG_1333


En
Umathum Sweigelt Reserve 2000 [++] (Jacks vin) stod för det lite mer udda med en närmast sydfransk framtoning, väldigt lik en Ch9dP. Vi var ute och snurrade i hela världen innan siktet landade i Österrike (efter Kroatien/Slovenien skall tilläggas). Svårt som fan men rätt gott i sin lite eldigt rustika stil.
En bulk-bourgogne från en storproducent
behöver inte vara illa, Saint-Aubin, 1er Cru En Remilly 2008 [++] från Boisset presterade på förvånande hög nivå, ren och snygg med exemplariskt hanterade fat. Skitgod faktiskt (Magnus vin).

IMG_1334IMG_1335


De lite mognare sakerna kom sist,
Clos Saint Landelin Pinot Gris 2007 [0] (TEs vin) var alltför stinn av äppelskal och harts för min smak, besynnerligt mycket krämpor och lite slapp i hullet (knasflaska ??). Brauneberger Juffer Riesling Auslese 1993 [+] (JJs vin) från Cardinal Cusanus Stiftswein var en snyggare åldring, elegant och helt utmogen men tyvärr lite gles i strukturen. Mycket honung men för lite frukt/ooumph.

Typisk avslutning med AuZone, avslappat och lite lagom prestigelöst pladdrigt. Inte så heligt direkt.

-- Winepunker

Comments

Domaine de Cristia 2009

IMG_1310


2009 vs. 2007, vad är bäst?? Kraften & fruktmognaden i 2007 i kombination med den galet höga kvaliteten på Grenace är svårslagen, men den yppiga, lättillgängliga och intensiva skärpan i 2009 är en värdig motståndare. Jag tror båda årgångarna är nog lika bra men i ganska olika stil, 2007 har varit mer imponerande men 2009
bara så djävla god. Dags att testa en 2009:a från en av stapelvarorna i Punkville™, Domaine de Cristia med mest Grenache (runt 80%) och resten Syrah (langare är Divine, som så ofta).

Domaine de Cristia 2009
Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Härligt expressiv & närmast explosiv doft med skogshallon och jordgubbar, massor av krossade söta körsbär, en del örtiga toner, anis & sötlakrits, den är djup & inbjudande. Faten är hyfsat dämpade och väl integrerade, liten ton av mjölkchoklad, garrigiue och karamell. Den är enklare, slankare och renare än ’07 i karaktären. Smaken är fylld av hallon & körsbär, kola och fina sandiga tanniner, lite torkade örter och sotig fruktsötma. Kroppen är eldig men inte så det stör, en del granbarr & kåda i svansen, dragonrot närmast. Den är rysligt god, fint fruktmogen och inbjudande men saknar de lite funkiga & lite skitiga tonerna ’07 hade, det känns som en mer slimmad och avskalad variant, omedelbar & lättillgänglig men mindre komplex och inte lika lovande.
Betyg:++

Det är gott & solitt men saknar den riktiga spetsen, en närve skit till hade nog gjort susen. Det skall bli kul att testa 2010, alla årgångars moder i Châteauneuf-du-Pape.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2007

IMG_1257


La Pèira var god senast men fysiologisk mognad & vinifiering verkade dränka syrorna i ett hav av massiv frukt och kryddiga fat. Som en referens kanske samma vin av årgång 2007 skulle fungera, en på många sätt mer solbakad och fetmogen årgång med ännu lägre syror och hyfsat hög alkoholhalt (14,5%). Om 2007 funkar borde 2009 ha en framtid, även om jag tycker mig skönja en progressiv polering av La Pèiras viner som inte enbart är av godo. Lite funkyness och dissonans mår solbakade saker med Grenache i botten bra av, blir de för rena tappar de ofta förmågan att dra intresset till sig.


IMG_1258


Las Flors de la Pèira 2007
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Doften är tät, kryddig och solvarm med görmogna svarta körsbär, en hel del fat men de är snygga och superbt integrerade, det finns en del sötlakrits, fänkål och dyr mörk choklad dessutom. Vinet är lite kluvet, samtidigt som en del drag av starkvin visar sig hittar man en massa charkuterier, grillat kött och buketter av blommiga toner, fudge & syrén i salig blandning. Smaken är rik, bred, eldig och hyfsat utvecklad, massor av solmogen frukt med litet inslag av kåda, rosmarin och bitter choklad. Syrorna är avvägda men absolut inte för låga, svansen är fylld av sötlakrits, kaffe & lite kakao, snygg bitterhet i avslutningen. Eftersmaken är eldig & kryddig med liten sälta & karamell. Faktiskt skitgod, men den drar lite för mycket åt enbart kraft för 3+, även om det är snubblande nära. Kanske, kanske kan något år till i källaren lyfta den ett snäpp men jag tvekar. Då har nog 2008 mer potential med sin lite stramare framtoning och 2009 mer att ge med sin rättframma stil & vassare frukt.
Betyg:++

Tja, några problem med syrorna hittar jag inte, de är dämpade men vinet är i perfekt balans avseende sin stil. Blandningen (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%) i kombination med klimat ger ju precis detta om handlaget är det rätta. Dessutom är det på väg åt rätt håll utvecklingsmässigt.
Jag drar mig till minnes Rob Dougans egen kommentar på min blogg, ”Vänta lite så blir det mer Ecco och mindre Brown i vinet, mer hjärna och mindre hjärta”, mycket riktigt har han rätt, tiden behövs och mina förhoppningar på 2008 & 2009 blir ingalunda mindre.
Dessutom, ’C’ tyckte vinet var ’grisgott’, ett betyg så gott som något.

-- Winepunker

Comments

Domaine du Pegau med AuZone

IMG_1213


Domaine du Pegau har en del anor, familjen Feraud lär ha varit inblandade i vinindustrin sedan sent 1600-tal även om kommersiell egen produktion startade först 1964 med futtiga 5000 flaskor per år. Idag har man i runda slängar 18 Ha blå druvor (80% Grenache, 5% Syrah, 4% Mourvedre, 3% Cinsault och lite övrigt grums) med stockålder mellan 30 och 105 år, 1 Ha vitt (mest Clariette) och 6 Ha för Vin de Table. Vinerna görs traditionellt, jäser på cement och ligger på foudres, ingen filtrering eller klarning och minimalt med svavel (kanske för minimalt ibland).
Förutom den vanliga
Cuvée Reservée görs Cuvée Laurence, ett faturval som får ligga längre (42 månader mot 18) och en superprestige enbart lyckade år, Cuvée da Capo, på 95% Grenache.

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2006
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Eldig & rödfruktig doft, lätt skitig med torkade örter & ett stänk blod, en kvist sval mynta och en del målarlåda, den är redigt utvecklad och efter hand kikar en droppe soya fram. I munnen känns den rätt mogen, kryddig & eldigt balanserad, tanninerna är fina och sandiga, en del lakrits & krossat grus i svansen. Den är mogen och rödfruktigt elegant i eftersmaken, känns helt färdig.
Betyg:++

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2001
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Mogen doft, kryddig med solbakat mulliga drag, en del läder, skit & pepprig undervegetation, antydan till vattenfärg (Syrah), den är rätt eldig med julkryddor och en kul & lite besynnerlig ton av citrongräs och ingefära. Smaken är helt mogen, lakrits och ett Syrah-blodigt anslag, solvarm frukt och fullkomliga tanniner, lång och lyxigt kryddig. Eftersmaken är härlig med drag av Côte-Rôtie, stall, kola och lite jordgubbar. Alldeles underbar.
Betyg:+++

Det är rätt kul att jämföra detta med notisen från 2006 (samma betyg):

”Doft med röda bär, riktig mognad, viss finess, lite trä, solbakad röd frukt, anslag av vattenfärg. Redigt mogen smak, läckert kryddig kropp, vattenfärg, tobak och läder, balans och klass, lång och kryddig svans, finkorniga tanniner. Förvånande mognad, förvånande nordlig i närmast Côte-Rôte-lik stil, förvånande bra.”

Det verkar inte ha hänt mycket på sex år, har dessa saker en galet lång platå månne? Den kändes helt mogen redan 2006, detta kräver lite mer grundforskning kan tänka.

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2003
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doften är eldig och lite fet, något återhållen med röd söt frukt, en liten knippa färska örter, kirsch & hallon, härligt inbjudande, ren Grenache och en plutt tapenade. Smaken är packad av solvarm röd frukt och eldigt läckra toner, Grenache står i första rummet här, kryddig & lång med strålande tanniner. I svansen finns en liten grusig bitterhet, den är komplex, anis & lakrits i eftersmaken. Den kan kanske upplevas som lite plump, men det gör ingenting.
Betyg:++

IMG_1214IMG_1215IMG_1216


Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2005
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doft av fudge & kola, tjock solbakad röd & svart frukt, lite funky oren ton, skit & bark, trä & läder. Den är komplex på ett lite besynnerligt Brunello-likt sätt. Smaken är tät, väldigt solbakad frukt, fudge och läder, lång och kryddigt bitter svans. Den är komplex men dras med en lite kokt känsla, det finns en komponent av gammal Sangiovese i detta. Inte oävet, men den når inte upp till 3+.
Betyg:++

Château de Beaucastel 2000
Château de Beaucastel, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Detta är magnifikt, härligt parfymerad med svettg sadel som få andra viner jag provat. Massor av rik & röd frukt, läder, kryddor och komplexa inslag av målarlåda & stall, massor av garrigue och den växer i glaset hela kvällen. En magnifik & klassisk doft. Smaken är lite svalare jämfört övriga viner, stramare med aristokratiska tanniner, röd syrlig frukt med en nordlig framtoning. Svansen är kryddig med en del läder, liten mineralsälta och väldigt burgundisk eftersmak. Skitbra!
Betyg:+++

Det finns en liten svårdefinerad skillnad mellan Beaucastel & Pegau som jag vill kalla ’
klass’. Beaucastel har mer klass, den är inte nödvändigtvis godare men ger ett lite stramare och viktigare intryck. Strukturellt är det tämligen lika, men Pegau känns liksom mer avslappad.

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2007
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Eldig doft, känns ännu lite stum och oförlöst, dämpat svartfruktig med stenkross, körsbär galore & terpentin. Häftig i sin extremt fruktmogna stil, det finns enframtid här. Smaken är tät, ungdomligt rödfruktig med massor av körsbär & lakrits, kryddor men samtidigt ett oförlöst uttryck. Svansen är tät, ren & pikant bitter. Detta är riktigt lovande, men den behöver några år på rygg.
Betyg:++(+)

IMG_1217


Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2009
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät & svartfruktig doft, galet funky med alkokörsbär, mandelolja & rosor, en hel dragonrot & en flaska farmors cancerframkallande möbelpolityr, den är helt extrem, efterhand tittar äppelskal & gamla fötter fram. Den är närmast oangenäm om man inte är på rätt humör. Smaken är tät, eldig med liten bitterhet, tjock med tjära och lakrits enormt koncentrerad med markerad beska, känns grov med sin eldiga och klistriga svans. Behöver den tid? Fan vet, den är så funky och oren att jag tvekar på någon framtid. Men, om den går ihop lite kanske 1+ är rimligt.
Betyg:(+)

Här vet jag inte vad jag skall tro riktigt, för lite svavel? Det känns nästan som något trillat ned och dött i fatet, inte något stort men lite terrierben kan man nog hitta på botten.

Cuvée de la Réine des Bois 2005
Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Ungdomlig, eldig & tät med tjock frukt, knaspackad med körsbär, björnbär och lakrits, tjära & anis, ett drag av eukalyptus/tallolja kikar fram, svamp & skog likaså, och en rejäl dos fat. Smaken är rysligt tät, tjock av lakrits, tjära & ren kraft, massor av eldiga körsbär, anis & kirsch. Det finns klara drag av nya-världen Grenache, fat & koncentration i häftig svängom. Den är ännu oförlöst och kanske aningen klumpig i dagsläget men några år på rygg borde ge den ett snäpp upp. Att detta var en avvikare var inte svårt att fatta, fatbehandling & struktur skiljer sig tydligt mot övriga viner.
Betyg:++(+)

Alltså, detta är djävligt gott. Med undantag för den skumma 2009 (jag har inte provat en enda annan 2009:a som ens snuddat vi det här uttrycket) är klassen hög och jämn, de bättre årgångarna skjuter väldigt jämt med Beaucastel.

Man tackar för uppställningen Magnus, skitkul!

-- Winepunker

Comments

Colombis 2009

IMG_1196

Tyvärr presterade allas vår Grenache klart under förväntan på GreNePi-shootouten i AuZone nyligen, lite klumpighet i Barroches fall och en närmast beklaglig grov ton från Santa Duc gjorde inte druvan rättvisa. Tydligen får man leta efter dansanta toner och glädje på lite annat håll och från andra årgångar just nu; sålunda lappkast till en av Ch9dPs eleganter, Isabel Ferrando och 2009.
Mme Ferrando är lite av en nykomling i gebitet, hon startade 2003 efter en karriär i finanssektorn (vad är det som gör att alla dessa finanstomtar fastnar i vinträsket?) med drygt 13 Ha som sedan dess växt till drygt 15 Ha. Stilen för är utpräglat feminin och oftast åt det lite elegantare hållet, arbetet i vingården 'organic' men inte certifierat biodynamiskt. Seriöst & sansat men utan fanatism med andra ord, precis som jag vill ha det.

Colombis gör hon under eget namn vid sidan om Domaine St.Prefert, de sandiga plättarna 'Colombis', ’Terre Blanches’ och ’Le Cristia’ i närheten av Chateau Rayas gårdar är perfekta lägen för Grenache. Från drygt 60-åriga stockar med naturligt lågt uttag får hon ett i princip perfekt druvmaterial, vinet jäser i cementtankar och lagras på stora tronconique, resultatet är ofta närmast burgundiskt i struktur och finess. På många sätt är detta Grenache utryckt kompromisslöst och absolut, ett slags druvans eget kärnfulla haiku, inget går att ta bort och inget behöver tillsättas (utom mer tid i källaren möjligen).

Colombis 2009
Domaine Ferrando (Domaine St. Préfert), Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Underbart ren doft, hallon & fräscha röda körsbär, en fin touch av örter och lite vått grus, den är härligt dansant och eldigt inbjudande, ännu larvigt ung men ändå tillgänglig. Efterhand blir hallon & röda bär mer och mer dominerande samtidigt som doften växer, breddar sig och blir mer & mer pinotlik, efter ett par timmar är det inte på doften tvärsäkert vad som är i glaset, den är närmast burgundisk. I munnen är den eldig, rik och packad av röd solmogen frukt, syror och tanniner är på plats men väl inbäddade i ett eldigt mummelmos av hallon, körsbär, mandel, örter och lakrits. Svansen är feminin & läckert silkigt sträv, tydliga finkorniga tanniner med längd och ren GrenacheGlädje™, eftersmaken är eldig med snygg kryddig längd och underbar rödfruktig fräschör. Det finns redan en begynnande komplexitet men den har absolut mer att ge.
Betyg:+++

OK, jag är helt såld, den här hade givit pinoterna senast en rejäl match. När Grenache blir så här pratar den direkt med reptilhjärnan, inget larv, inga fat, inget lull-lull med uppstramande Mourvèdre eller Syrah, bara ren djävla högklassig Grenache. Det är nästan så man tappar andan, druvan är i centrum, inget annat. A Real Moment of Zen!

-- Winepunker

Comments

GreNePi med AuZone

IMG_1154


Det är något visst med Grenache, Nebbiolo & Pinot Noir; alla har en gemensam klang men samtidigt radikalt olika uttryck. De är liksom tre väldigt olika kusiner på samma skruvade släktträff, den glade lite tjocke kusinen från landet som super till för mycket och skrålar glatt i hörnet, den vrånge och torre farbrodern som har
väldigt engelsk humor och den charmiga sysslingen som visar sig vara högadlig (på den sida av släkten som inte är din) och kan sjunga opera (Puccini helst). Fast, alla har släktens höknäsa och utstående öron.
Alla druvorna har ofta likartad röd frukt, i lyckliga stunder samma dansanta glädje och samma omedelbarhet i uttrycket och kan alla under perfekta förhållanden utvecklas till komplexa storheter. De spänner tillsammans upp en gemensam smakrymd och är alla möjliga att förväxla med varandra, en sträv och lite kärvt mintig Pinot har vi alla blint satt i Piemonte och en ung dansant Grenache i Bourogne.
ET stod för kvällens övning, hur enkelt skulle det bli att skilja dem från varandra? Skulle det vara busenkelt eller ställa till bekymmer?

IMG_1155IMG_1156IMG_1157


Gevrey-Chambertin, 1er Ceu Clos St. Jacques 1996
Lousi Jadot, Gevrey-Chambertin, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Rödfruktig och lätt örtig doft, återhållen med en del mineralitet och aningen djuriska drag, toner av mynta, blommor och målarlåda. Smaken är fylld av röda syrliga bär, lite grusig mineralitet och tydliga men finkorniga tanniner, viss sälta och höga läckra syror. Eftersmaken get en känsla av röda vinbär och flintkross. God, men saknar helt typicitet eller utmärkande drag.
Betyg:+

Det börja bra, jag gissade tillsammans med många på en enklare men hyfsat snygg Nebbiolo. Inte ens när flaskorna kom fram gick det att vrida ur någon pinosity, tanniner och den lilla tonen av målarlåda & mynta fick oss alla på fel spår.

Falletto di Serralunga 2003
Bruno Giacosa, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Djup och lätt karamellig doft, choklad, läder och bränt socker, aningen skit & rejält solbakad röd frukt, en tydlig ton av mynta utvecklas efterhand. I munnen är den lätt ledig, rejält sträv med skärpta syror, den känns mogen med lätt rökig framtoning, rustik men god. Svansen är tyvärr lite bitter och grinig, viss sälta i eftersmaken.
Betyg:+

Att detta var en ärketypisk Barolo var det ingen tvekan om, att den var så ung som 2003 kändes lite avigt dock, trots årgången borde nog Giacosa prestera bättre.

Domaine la Barroche Terroir 2007
Domaine la Barroche, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Tät och eldig doft, intensivt rödfruktig med körsbär, hallon och söt parfym, en del nejlikor och kanel, nästan för mycket i sin alko-breda stil. Smaken är tät, eldig och packad med körbär & kirsch, lite lakrits & krossad mandel, viss finns där lite macchia/garrigue men bara en antydan. Svansen är lång & intensiv, maffig och rätt god men en liten grovhet tittar fram i eftersmaken, den känns dessutom rätt klumpig när temperaturen stiger i glaset. Betyget är generöst.
Betyg:++

Glasklar C9dP-07, den frukten och tyngden missar man inte. Svårt att sia om framtiden för den här dock, den känns aningen kantrad just nu i alla fall.

IMG_1158IMG_1159IMG_1160


Costa Russi 1990
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Underbart parfymerad doft med lätta örtiga drag i mycket komplex stil, rosor, antydan till fudge, en del fin mynta, mineralitet och nypon. Skitläcker! Kryddig i munnen, rejält sträv, goda tanniner och elegant röd frukt, lite solbakad med precis lagom värme, en näve grus och en droppe kaffe i svansen. Strålande!
Betyg:+++

Absolut en Barolo igen, fast det visade sig vara en Barbaresco. Fullkomligt strålande, dessutom var jag närmare tio år fel i åldersgissningen, den håller ihop perfekt. Underbar!

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyards, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Läcker doft, intensiv med hallon, körsbär och rejält med pinosity, viss krydda med en del skogiga toner, uttrycksfull. Härligt köttig smak, tjock av skogshallon, röda körsbär och sötlakrits, fina silkiga tanniner, lång kryddig och pikant bitter svans. En liten eldig klumpighet i eftersmaken drar ned betyget tyvärr, jag tror inte den har potential att bli så mycket bättre.
Betyg:++

Att det var en Pinot var väl ingen tvekan om, men jag hamnade i Kalifornien faktiskt. Tyngd, fysiologisk mognad och de utpräglat mörka aromerna associerar jag sällan med Nya Zeeland. Av alla vinerna från ’06 i Insight Series är nog denna inte den bästa, Moana framstår i min gom som ett bättre uttryck för kapaciteten i Martinborough.

Gigondas, Préstige des Hautes Garrigues 2006
Domaine Santa Duc, Gigondas, Rhône, Frankrike
Tät doft, tjock med tjära och eldiga kryddor, en del krossade svarta körsbär, överextraherad men samtidigt med en del örtiag svala toner. Smaken är rejält sträv, tjock av tjära, kaffe, lakrits & grusflis, eldig kropp med kakaobitter svans, salmiak och lite gentianarot i eftersmaken. för mycket, för grov & klumpig.
Betyg:(+)

Tjära & körsbär fick mig givetvis att sätta detta som en Grenache, men jag landade utan tvekan i Priorat snarare än Rhône. De lite brännande bittra tonerna och fatbehandlingen fick mig att svänga ned till Spanien direkt. Ingen i gruppen gissade på Rhône vad jag kunde notera.

IMG_1161


Failla 2008
Occidental Ridge Vineyard, Sonoma Coast, Kalifornien, USA
Läckert köttig doft med massor av läckra trädgårdshallon & en skvätt jordgubbe, skogig med intensiv pinosity, snygga fat, komplex och lovande med en lite fet överton, nästan stearin. Smaken är snygg, elegant och fantastiskt läcker, kryddig men med fräschör & aningen skogiga toner, packad av skogshallon och söta röda körsbär, lång och pigg med liten fruktsöt avslutning. Alldeles strålande.
Betyg:+++

En självklar Pinot, den här gången från Otago givetvis,
not. Det var ju fan att man blandande ihop USA & NZ, det trodde jag knappt var möjligt.

-- Winepunker

Comments

Priorat med AuZone

IMG_1103


Det är alltid kul när nykomlingar i AuZone håller provning för första gången, det blir en slags inskolning i föreningens ingrodda vanor och rutiner. Nils valde Priorat, ett personligt intresse som växt fram under de senaste åren. Inledningsvis fick vi prova ”something completely different”, en rysk äppelmjöd av tvivelaktig kvalitet, en chockstart som var svår att förlåta.

GR 174 - 2009
Casa Gran del Siurana, DO Priorat, Spanien
Mulligt rödfruktig, körsbär och lite lakrits & en hel del fat, antydan till mynta & soya. Smaken är tät, tjock av svart frukt, syrlig med sura körsbär och lite espresso, en del lakrits och en liten sälta i svansen. Rätt god i okomplicerad stil, känns aningen enkel i eftersmaken. (35% Grenache, 35% Cabernet Sauvignon, 30% Carignan)
Betyg:+

Mas Igneus FA112 - 2005
Albert i Noya, DO Priorat, Spanien
Tät doft, massor av körsbär och cassis, vinbärsblad i solbakad & fruktsyrlig stil. Efterhand kikar lite muggiga toner av svartvinbärsdrav fram (det som blev över efter farsans saftkok), inte kul. Tät smak, solbakad med rejäl strävhet och koncentration, lite störande örtiga drag, lakrits och beska i svansen, den känns besynnerligt kokt, närmast för gammal. (60% Grenache, 10% Cabernet Sauvignon, 30% Carignan)
Betyg:0

Finca el Puig 2004
Celler Fuentes, DO Priorat, Spanien
Djup svart frukt i doften, massor av körsbär, lakrits, anis & en del solmogna hallon, viss mineralitet & mynta. Bra tät smak, fin frukt med körsbär och lakrits, lite stramare struktur med fina syror och sandiga tanniner, lätt mineralitet i svansen. Lite dominant syra, men rätt OK. (45% Grenache, 20% Cabernet Sauvignon, 23% Carignan, 10% Merlot, 2% Syrah)
Betyg:+

IMG_1104IMG_1105IMG_1106

Clos Mogador 2006
René Barbier, Clos Mogador, DO Priorat, Spanien
Mjuk svartfruktig doft, lyxigt fatad med toner av mynta och fint nymalt kaffe, biggaråer, lite sötlakrits och fin mörk choklad. Smaken är mjuk, tät frukt med superläckra sandiga tanniner, lite kakao och lakrits, moccha. Svansen är aningen sötfruktig, god och ganska komplex. Den växer under kvällen, den första känslan av galen & väl massiv frukt nyanseras till en läcker och inbjudande pudding, inte helt utan stramhet i svansen heller, riktigt, riktigt god. (Grenache, Cabernet Sauvignon Syrah, Carignan)
Betyg:+++

Scala Dei Prior 2007
Scala Dei, DO Priorat, Spanien
Mjuk och läckert pepprig doft, massor av hallon och röda körsbär, en hel del fat dominerar men den är ändå ganska snygg, liten skogig ton, efterhand tar faten över helt. Den är fint sammansatt strukturellt, nästan Rhône-lik med sandiga tanniner och ganska sval (?!) frukt, lakrits, mineralitet och sura körsbär i svansen. Tyvärr har den för mycket fat, de dominerar helt efter en stund och kväver kvaliteterna. (50% Grenache, 27% Cabernet Sauvignon, 23% Syrah)
Betyg:+

Costers de l’Ermita 2006
Mas Igneus, DO Priorat, Spanien
Tät doft, massiv med tjära & asfalt, toksvart frukt, packad med körsbär, fat & söta biggaråer, helt massiv med en cigarrlåda islängd för säkerhets skull. Smaken är galet tät, tjock & viskös med körsbär, kaffe, tjära och salmiak, i övertonerna hittar men mineralitet och en lite grön känsla av fänkål. Kärv och lite bitter svans, lite väl bufflig & aggro för högre betyg. Ambitionen finns där men den skulle vunnit på lite mer charm. (80% Grenache, 20% Carignan)
Betyg:++

IMG_1107IMG_1108IMG_1109IMG_1110

Les Terrasses 2008
Alvaro Palacios, DO Priorat, Spanien
Härlig doft av sprittande Grenache, ung och yster med hallon & jordgubbe i närmast burgundisk stil. Faten är snyggt hanterade, tydliga men de funkar fint med all den röda frukten , lite feta och eldiga toner tittar fram med en hel del garrigue. Den doftar som en Ch9dP-07 närmast. Smaken är tät, läcker Grenache dominerar, fet med kaffe och eldig kropp, snygga tanniner, rejält fatad men den funkar. Syrorna är lite låga, men de är ändå bra balanserad, den smakar som en Ch9dP-07 också, god! (Grenache, Carignan, Cabernet Sauvignon)
Betyg:++

Clos Mogdor är riktigt bra & Palacios Les Terrasses är härligt omedelbar, men de övriga har svårt att kittla mitt intresse. Det saknas något, skärpa eller fokus, fan vet men vinerna
talar inte till mig, de står där och mumlar mest lite tveksamt.

-- Winepunker

Comments