Italien

Caprili Brunello 2007

IMG_2574


Sorgligt satt på undantag är de något billigare sakerna från Italien, klassiker under 300:- är det långt emellan i Caza Punk™ tyvärr. Det är lite av ett nyårslöfte att prova mer ”traditionella saker” i ”vettig prisklass” under 2014 (var de nu må komma från) och varför inte börja med Toscana?
Caprili är en halvmodern trivialitet med konkurrenskraftigt pris, bruksvin när det är som allra bäst.

Caprili, Brunello di Montacino 2007
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Kryddig doft, förvånande nyanserad & dämpad med krossade körsbär, lakrits och en rejäl skopa jordig mineral. Efterhand utvecklas en del blommiga toner, rosor & liljor blandas med kanel och lite omogna plommon. Bra vässade (lite aggro) syror och läckert kryddig karamell i munnen, massor av kärniga körsbär och hallon, läckert själkigt pigg & uppnosig framtoning. Den är vaken, skärpt och expressiv, svansen är lång med läckra, väldefinierade och prominenta tanniner. Uttrycket är radikalt annorlunda gentemot 2006 (den var betydligt fruktstinnare besynnerligt nog), men den har samtidigt en mycket personlig & lagom modern solbakat rostad och kryddig struktur. Gott, avslappat & välgjort helt utan att aspirera på storhet.
Betyg:++

Det är inte illa, dessutom med klar potential känns det som. Med lite tid kommer syrorna att harmoniera, dämpa sig och uttrycka en mer avrundad melodi. Det är tveklöst & rakt uttryckt och lätt att känna igen, redigt och välgjort på alla sätt. Bra början på helgen...

-- Winepunker

Comments

Brunello di Montacino med AuZone

IMG_2377


Lite Brunello i AuZone, snabbt avhandlad blandad kompott uppställd av
Vintresserad som också sammanfattat själv.

IMG_2378 IMG_2379 IMG_2380


Brunello di Montalcino, Val di Suga 2007
Tenimenti Agnelini, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Varm, rödfruktig & lätt rostad doft, slånbär och lite läder. Snyggt sträv smak, solbakad med läcker röd frukt, lakrits & lätt söta kryddor. Snyggt torrt avslut i ganska klassisk stil, känns lite enkel.
Betyg:+

Quercecchio 2006
Azienda Agricola Quercecchio, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Rödfruktig doft, fatad med ungdomlig framtoning, lite körsbär och lingon, en del köttiga drag. Len röd frukt i munnen, fina sandiga tanniner, lite slånbär & en del röda vinbär, lätt anis och sot i eftersmaken. God.
Betyg:++

Brunello di Montalcino, Barbi 2007
Fattoria dei Barbi, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Rödfruktig doft, körsbär och en del torkade örter, antydan till choklad, röda vinbär och en liten puff av Dulcivit™. Svart frukt i smaken, rejält sträv i lite grov stil, lakrits och kryddig i svansen. Den känns aningen charmlös och lite klumpig, rätt OK men inte så mycket mer.
Betyg:+

IMG_2381 IMG_2382 IMG_2383


Vigna Cerbaia 2005
Azienda Agricola Cerbaia, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Lite stum och kokt doft, matt kola, besynnerlig kombination av parfym, sågspån och rå potatis. Rejält sträv i munnen, slank röd frukt, vinbär och väldigt själkig framtoning, bitter och kärv svans, syradrivet & ganska ogint intryck. Inte så kul.
Betyg:0

Brunello di Montalcino, Val di Suga 2004
Tenimenti Agnelini, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Lite stum och dov doft, en del mörka körsbär, aningen nagellack och kåda, ganska eldig med inslag av nejlikor. Tät svart frukt i munnen, lite solmoget söt med körsbär & sötlakrits, täta sandiga fina tanniner, mineralsälta och karamell i svansen.
Betyg:+

Brunello di Montalcino, Il Poggione 2006
Il Poggione, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Tät doft, mörka körsbär och plommon, varm svart frukt, kryddig och & dämpat komplex med koncentration. Tät i munnen, massor av svart frukt, lakrits & kryddor, packad med mörka körsbär, fina syror och snygga finkorniga tanniner. Stylad men god, lång med mineralsälta i svansen.
Betyg:++

IMG_2384 IMG_2385


Donna Olga 2006
Donna Olga, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Tät doft, lyxigt fatig med svarta söta körsbär, karamell och choklad, lite kirsch och ganska eldigt känsla, läcker med underliggande komplexiet. Tät i munnen, pigg frukt med anständiga syror, lena snygga tanniner, körsbärsfrukt och förvånande sval stil med tanke på doften. Lång och kryddigt sträv med bra balans och förmodad potential.
Betyg:++(+)

Den här var ny för mig, kul med en så pass bra sak för futtiga 300:-, kvällens klara vinnare i min fat & frukttåliga gom.

Brunello di Montalcino Riserva, Altesino 2007
Altesino, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Kryddig och funky doft med örtiga drag, parfymerad röd frukt, nästan Nebbiolo i känslan, körsbär, hallon, närmast hallonbåtar & tranbär och lite spontanjästa drag. Funky i munnen, ungdomlig, slank och inbjudande med naturvinsdrag, läcker röd frukt, lakrits och finkorniga tanniner, fänkål och lite örtig känsla. Svansen blir lite godisartad, vingummi närmast. God, men inte min stil riktigt, den är för skruvad med godiskänslan.
Betyg:+

Den här var vrickat kul, men besvärande svår. Jag hade inte satt den i Brunello på hundra år, kändes som något norrifrån i riket snarare - fast de lite svettiga godistonerna är bra besynnerliga.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Il Bosco 2004

IMG_2354


Man får
lite stryk när det gäller italienare av modernt snitt, jag är ganska liberal men ibland tvekar även jag på om riktningen är den rätta. När det gäller Italien & Syrah är jag mer än kluven, det funkar ibland men samtidigt finns samma underliggande problem som när det gäller Merlot. Har men inte handlaget och hjärnan slinter det alltför lätt när klimat och terroir jobbar åt ett annat håll, det bär lätt ned i diket med överkoncentration och brända fat.
Fast, ibland faller det snyggt på plats.
Tenimenti Luigi d'Alessandro har hållit på sedan 1967 (ett stort år på många sätt, Punk™, men knappast övrigt i vinvärlden utanför Sauternes), ledande i Cortona driver de produktion av Syrah i väldigt italienskt snitt utan att bli tungfotat eller klumpigt.

IMG_2355


Il Bosco 2004
Tenimenti Luigi d'Alessandro, Cortona, Toscana, Italien
Läcker och ganska komplex doft med klar utveckling, örtig, snyggt fatad och lite köttigt svartfruktig med sötlakrits och lätt blodstänk. Det finns en hel del mineralitet, kanel, anis och torkad rosmarin, snygg och harmonisk med aningen rökighet, den har ett radikalt annat uttryck jämfört den stumma uppenbarelsen för drygt tre år sedan. I munnen är den perfekt balanserad, fina silkiga & prominent sandiga tanniner och kryddig kropp med lätt mineralsälta och dämpat solmogen svart frukt. Det finns en underliggande vild ton av torkat kött och rötter, roligt och ganska vågat. Det är på det hela taget kul & snyggt, men det saknar samtidigt den parfymerade ton jag vill ha i högklassig Syrah - den är inte en Côte-Rôtie, men försöker heller inte vara det. Il Bosco är bara solid Syrah med landskaraktären i förgrunden.
Betyg:++

Detta är rätt bra, eget, italienskt och uttrycksfullt men saknar det där som alla högklassiga Syrah bara måste ha - ett litet inslag av syrén & hyacint. På många sätt är det precis vad man kan förvänta sig, det är som en
Magari utan larvet och all fet Merlot. Med beröm godkänt, men absolut inte strålande.

-- Winepunker

Comments

Brancaia Il Blu 2004

IMG_2338


Jag har taskig krama just nu. Inte nog med att det skiter sig på alla plan utanför vinsfären, jag åker dessutom numera på de mest udda skador i vinerna som korkas upp. Fulkorkad Champagne, TCA galore i portvin och en skum klump som såg ut som en hårig vinägermoder i en disktrasesmakande Merusault var bara början. Den här kvällen kulminerade i en ättikssyrastinn
Giaconda Warner Vineyard 2004, en normalt spektakulär storhet förstörd intill oigenkännlighet. Men vill bara gråta (och öppna en öl)!

Skam den som ger sig, bara att gräva vidare i källaren och hitta något vettigt...
Så, den har provats förut, lovande givetvis men det finns samtidigt alltid en rädsla för dessa moderna italienare. Blir det något eller tar ek och koncentration över i en virvel av bitterhet och grova fat?

Brancaia, Il Blu 2004
La Brancaia, Toscana, Italien
Solbakad doft, kryddig med lakrits, läder och kanel, kaffe och bitter choklad. Den har en del trätoner i förgrunden, ceder och mullrande Merlot backar upp all Sangiovese, visst är den porrigt modern men samtidigt har den alla italienska markörer på plats - sura körsbär trängs med kryddor och rostade aromer. Den utvecklar lite besynnerligt rökiga toner efterhand, brinnande trä och grillkol.
I munnen är den sträv, kärv med närmast piemontesiska tanniner, körsbärssur känsla, sandig och prominent bitter, snyggt fatad - eken har krupit in fint i frukten de senaste två åren. Merlot & Sangiovese har dessutom gift sig utmärkt och faten är i absolut schack. Det är gott, snyggt, modernt och Italienskt, men samtidigt lite charmlöst och vresigt i svansen. En efterhängsen grovhet drar ned betyget.
Betyg:++

Den har inte utvecklats på det sätt jag hoppats, charmlösheten finns kvar trots att fat och frukt harmonierat fint. Den lite brända övertonen pekar på aningen valhänt ambition. Varför inte bara slappna av lite och låta frukten spela första fiolen? Visst har Sangiovesen krupit in snyggt i all Merlot men det rockar inte riktigt, det finns en gnagande känsla av torrhet och bittert skev struktur. Den känns lika sträng som
Beatrice Axelsson, min lärare i årskurs ett till tre där i mitten av 70-talet…

-- Winepunker

Comments

Dedicato a Walter 2007

IMG_2252


Få viner är så avskydda i bolggsfären som
Bolgheri. Med enbart franska druvor, en kopia med sydländska drag som provocerar de rättrogna alldeles tokmycket, verkar det vara ett rött skynke för amatörtyckarna. Själv gillar jag Bolgheri generellt, inte för typiciteten (även om den finns där tämligen tydligt) utan för den absoluta kvaliteten. Lyckas Gaia med sin Camarcanda borde Allegrini lyckas med sin Poggio Al Tesoro, alla tidigare försök har visat på absolut skärpa och exakthet, ett år som 2007 borde vara tämligen vettigt om korten landar som man kan hoppas.

Dedicato a Walter 2007
Poggio al Tesoro, Bolgheri, Toscana,Italien
Tät och ganska köttig doft med massor av körsbär, anis, rökiga fat, flintkross och en hel del aristokratiskt parfymerade drag, choklad och rökelse, läder med en del pyrande björkved och rosmarin. Visst finns där en del klassiskt gräsiga drag men bara i bakgrunden, den är dominerad av dyra kryddor och inte av örtighet. I munnen är den bestämd och bred med mineralsälta & massor av aromatisk kåda, lätta nyanserade fat, tjock av svart frukt men samtidigt med pigga syror och en hel del komplexa kryddiga & skogiga toner. Detta är mycket seriöst, betydligt bättre än både ’05 & ’06, renhet och kraft i ett härligt paket. Men, det är inget för den hjärtsvage, tyngden och intensiteten kan skrämma alla de som bara dricker Frappato & anemisk Pinot.
(100% Cabernet Franc)

Betyg:+++

Detta är djävligt gott, doften är intensiv och strukturerad på ett sätt som Bordeaux ofta bara kan drömma om, smaken är expressiv och rik med okomplicerat och primat uttryck. Varför klaga på detta? Visst fins faten där men de är absolut integrerade och perfekt inpackade i vinet. Fjollputtarna som bara sniffar på Nerello och kvasimogen Pinot skall hålla sig borta, men har man lite hår på bröstet och muskler på överarmarna är det bara att öppna foderluckorna och tanka. Gott & redigt, intensivt och välgjort med så mycket
Bolgheri man nu kan packa in i ett vin (det vill säga mindre terroir än en typisk Etna Rosso men mer än en generisk Napa). Alldeles utmärkt, och den kommer att bli bättre med ytterligare några år på rygg.

-- Winepunker

Comments

Franciacorta med AuZone

IMG_2198


Det börjar märkas att sommaren är nära, bara sex stackars gaggiga veteraner samlades för en genomkörare av Franciacorta DOCG - ett av Italiens försök till seriöst bubbel. Olle hade handlat
på plats, enbart mousserande klassas som DOCG (stilla blir Cuertefranca DOC), bara traditionell metod givetvis med andra jäsning på flaska, enbart Chardonnay, Pinot Noir & Pinot Blanc.

IMG_2199 IMG_2200 IMG_2201


Fratelli Berluchi Satén 2007
Fratelli Berluchi, Franciacorta DOCG, Italien
Lite gulfruktig och örtig, lätt mineral med blad och citrus, viss flintkross och gula plommon. Torr och aningen kartig i munnen, gul frukt, bra fräschör i ganska enkel men samtidigt uppiggande krispig stil, tyvärr en lite bitter avslutning. (70% Chardonnay, 30% Pinot Blanc)
Betyg:+

Fratelli Berluchi Brut 2007
Fratelli Berluchi, Franciacorta DOCG, Italien
Massor av mineral & flintkross i doften, citrusskal och lätt parfymerade toner, lite besynnerliga övertoner av kronärtskocka och skumbanan. Torr i munnen, lätt omogen gul frukt, vax & plommon, torr och lite bitter svans, aningen parfymerade drag, allmänt bra bredd, rätt OK. (Chardonnay, Pinot Blanc, 10% Pinot Noir)
Betyg:+

Il Mosnel Satén 2007
Il Mosnel, Franciacorta DOCG, Italien
Lätt grönfruktig och ungdomlig doft, stram med en del parfym och blommor, syrliga omogna stenfrukter, citrusskal och faktiskt liten brödighet. Torr och utvecklad i munnen, ganska bred med gul frukt, krispig med mineralbitterhet & citrusskal i svansen, rätt läcker mineralbitter eftersmak. Seriös och god. (Chardonnay)
Betyg:+

IMG_2202 IMG_2203 IMG_2204


Il Mosnel Extra Brut 2006
Il Mosnel, Franciacorta DOCG, Italien
Gulfruktig och bred doft, gula plommon & nässlor, utvecklad och förvånande rökig. Torr, mineralkrispig i munnen, bitter i ganska rakryggad och asketisk stil, torr & flintig svans, lite väl besk avslutning. (Chardonnay)
Betyg:+

Ferrari Perlé 2006
Ferrari, Talento Trento DOC, Trentino, Italien
Viss utveckling i doften, brödiga och lätt autolytiska toner, gul frukt, lite äpplen och fin mineral, väldigt lik lika äkta vara. Ganska mogen och bred i munnen, äpplig med kryddiga drag av valnöt & citrusskal, mogen gulfruktig svans, lite rökig avslutning. Rätt god & solid. (Chardonnay)
Betyg:++

Leclerc Briant Cuvée de Reserve Brut
Leclerc Briant, Champagne, Frankrike
Väldigt utvecklad med nötiga toner, kvitter & mandel, vax och lite grillad citron, en del äppelskal och aningen oxidativa drag. Mogen och galet nötig i munnen, valnötter & torkad aprikos, torr med vaxig svans. Tätt kul men inte min grej, nötterna blir närmast störande. Klar Champagne, men, inte så kul. (Chardonnay 30%, Pinot Noir 70%)
Betyg:+

Jag är försiktigt positiv, det är hyfsat gott med en egen karaktär som inte är speciellt lik Champagne. Inte helt oväntat kammade
Ferrari från Trento hem priset dock, mer Champagne i stilen än Champagne själv och dessutom rätt mycket vin för pengarna.

-- Winepunker

Comments

Nakone 2011

IMG_2123


Etna Rosso har blivit lika sönderkramat som ’naturlig Beaujolais’ i den svenska likformiga bloggosfären, en god & personligt uttryckt vinstil som förtjänar sin plats i bruset men som samtidigt knappast är vinets endlösung direkt.
En av de seriösa aktörerna i pjäsen är
Tenuta Fessina med sin Erse, en solid och lättbegriplig tolkning av Nerello Mascalese - gott och välgjort, men som sagt, det är ju trots allt bara Etna Rosso. I Sverige representeras de av Margareta LundebergKlunk/Handpicked, kvinnan som lät mig smaka Pintas 5G har en speciell plats i mitt hjärta. Så, Fessina gör vitt också, en renaste av renaste Chardonnay med terroir och den örtiga lätthet som druvan klarar bara man vågar hålla faten borta.

Nakone Chardonnay 2011
Tenuta Fessina, Sicilia IGT, Sicilien, Italien
Ren, fräsch och lite grönt örtig doft, kul känsla av soda och blommor, nästan Schärsmin som blandas med en klick smör och örtig mineral. Ståltank, terroir och strålande frukt uttryckt opretantiöst. I munnen är den lätt spritzig och sprittande fräsch, packad med vulkanisk mineral och kritig renhet, citrusskal och flinta parad med lite lime och en örtigt spänstig känsla. Det finns en lätt syrlig exotisk komponent, lite Carambole kanske och klingande rena syror. Det är ärligt, rent & gott i alla vektorer. Betyget är generöst, men nog så rättvist.
Betyg:++

Detta är ett väldigt speciellt uttryck av Chardonnay, renhet och mineral men helt utan den flinta och musselskal man ofta hittar i ofatad Chablis. Närmast ligger en och annan Chardonnay från Margaret River utan fat besynnerligt nog, samma örtiga renhet och avslappade personlighet - egentligen är detta precis vad vin rör sig om, känsla och enkelhet i ett naturligt paket. Tackar för det Maggan!

-- Winepunker

Comments

BaBa '96 - '97 med AuZone

IMG_2013


AK fortsätter med hjärntvätten av AuZone, Barbareco & Barolo från '96/'97 i hyfsade elitförpackningar var temat. Två ganska olika år man borde kunna känna en viss distans mellan, eller? Klassisk sandigt tanninstinn vresputte mot solbakad och väldigt fysiologiskt moget charmtroll borde nog gå att hitta, men, som alla vet spelar ofta åldern huvudrollen och sprattar till det. Efter lite efterforskningar visade det sig att bulken av '96 & '97 provade jag för ganska länge sedan, tio år ytterligare brukar göra det knixigt.

IMG_2014 IMG_2015 IMG_2016


Barolo 1997
Bartolo Mascarello, Barolo, Piemonte, Italien
Helt utvecklad doft med lite målarlåda, nötter & kryddiga toner, linolja & lätta körsbärstoner, läder och mynta. Utvecklar tyvärr buljong & tomatsoppa på burk, klart ålderstecken och taskig indiktator. Smaken är dämpat rödfruktig med höga syror, sandiga tanniner och lite slank kropp, lite lätt och bitter avslutning, känns kort och tom.
Betyg:0

Scarrone Barbera d’Alba 1996
Vietti, Barbera d’Alba, Piemonte, Italien
Svartfruktig och ekig doft med mynta skärpt sval känsla, lätt parfymerad i modernt snitt, bra körsbär och fräschör men med väl mycket fat. Höga syror i munnen, slank frukt, massor av röda sura körsbär, silkiga tanniner, ganska läcker och nyanserat pigg men lite trivial.
Betyg:+

Att det här var en avvikare var vi alla överens om, strukturellt annorlunda och med en betydligt yngre framtoning. Många mumlade om tidigt 2000-tal, andra om tydlig Barbera.

Villero Barolo Riserva 1996
Vietti, Barolo, Piemonte, Italien
Kryddig och lite rostad doft med fudge, karamell, läder och skogig utveckling, toner av nejlikor, kanel och lite mynta, lite drag av terpentin och målarlåda. Utvecklad, kryddig och rejält sträv i munnen, bra syror, massor av torkade örter, lakrits & lite salmiak i svansen. Riktigt god, snyggt sammansatt och mogen.
Betyg:++

IMG_2017 IMG_2018 IMG_2019


Cottá Vigna Brichet 1997
Sottimano, Barbaresco, Piemonte, Italien
Mycket väl avvägd och komplex doft, läder, rosor & eleganta fat, kryddig med massor av torkade örter, råtobak och orientalisk marknad, utvecklar teak och tjära, enormt läcker och aristokratisk. Utvecklad i munnen, sträv med lakrits, salmiak och torkad frukt, den är komplex ock balanserad med kryddiga bastoner, nästan kardemumma & spiskummin i kroppen. Riktigt lång med sandigt och tuggbart avslut, alldeles strålande.
Betyg:+++

Percristina 1997
Domenico Clerico, Barolo, Piemonte, Italien
Lite besynnerligt fet doft, rik med ister, oändligt snygga fat & sval röd frukt, mynta & knäck i lätt eldig och härligt personlig stil. Ren och rödfruktig i munnen, vinbär och sura körsbär, superba tanniner och läckra väldefinierade syror, härligt tät och kryddsöt, mineralig och rökig svans med underbara tuggbara tanniner. Fullkomligt strålande med modernistisk touch.
Betyg:+++

Vanotu 1996
Pelissero, Barbaresco, Piemonte, Italien
Rödfruktig doft med ganska köttig framtoning, grillbiff och rosor, mynta & tuggtobak, fina kryddor, utvecklar lite ost & gamla fötter efterhand. Rödfruktig i munnen, lätt eldig med sval och slank fruktstruktur, kryddig med fina tanniner, mineralsälta och lädersnöre i svansen. Lite stum eftersmak, kan kanske växa ett snäpp till med lite tur.
Betyg:++(+)

IMG_2020 IMG_2021


Crichët Pajé 1996
Roagna ”I Paglieri”, Barbaresco, Piemonte, Italien
Dämpat parfymerad doft med blommor, syrén & torkad frukt, rejält med mynta, läder och lite karamell, drag av linolja och linement. Utvecklad i munnen, sträv med mineralsälta, kryddor & lädersnöre, väl kärv och bitter svans tyvärr, bra struktur och kraft men saknar helt charm, dessutom smakar den lite linement också - skumt. Betyget är lite snålt.
Betyg:+

Cascina Francia Barolo 1997
Giacomo Conterno, Barolo, Piemonte, Italien
Doft av söt torkad frukt, nästan drag av tawny, kryddor & curry (!?), parfym, karamell och målarlåda, en del mynta, intressant och oväntad stil. Helt utvecklad i munnen, nästan lite över toppen är jag rädd, en del karamell, kryddor och lite floral känsla, undervegetation och mineral, ganska komplex med nougat och rosenvatten i svansen. Tyvärr kikar lite äppelskal fram, en oxidativ orenhet växer till sig, den är god men snubblar betänkligt på mållinjen. Betyget är rättvist.
Betyg:+

Bortsett från
Mascarello och Conterno som båda visade lite krämpor (dessutom besynnerligt starkvinston i Conterno's fall) är detta riktigt bra. Både Percristina och Cottá är snubblande nära stora, stilmässigt väldigt olika men med kvaliteten absolut. Att jag faller för Percristina är kanske inte så konstigt, de lilla extra faten och den perfekt polerade ytan tilltalar mitt estetiska sinne på lite manipulativt sätt. Vinet liksom trycker på alla knapparna, medvetet eller inte är stylingen exakt och nyanserad, en perfekt makeup kan faktiskt göra saker bättre än orginaluttrycket.

Årgångarna då? Tja, gissningarna haglade men ingen direkt sammantagen slutsats var tydlig, själv var jag inne på ’96, yngre avvikare, ’96, ’97, ’97, ’97, ’96 och ’96 men ingen tydlig och distinkt skillnad, spridda skurar med andra ord.

Tackar AK, som alltid lärorikt!

-- Winepunker

Comments

Lorenzo Inga Grappa Barbera

IMG_1995

Alla hörsammar inte uppdraget i detalj, det dök upp en vitsprit från Grappolino & Grappolina som inte gick av från hackor. Lorenzo Inga var helt ny för mig även om familjen Inga visat framfötterna tidigare, minnen av bättre grappa di Barolo klingar dämpat i bakhuvudet.

Lorenzo Inga Grappa Barbera
Lorenzo Inga, Monferrato & Asti, Piemonte, Italien
Druvig & parfymerad doft, lagom mycket finkel i fenomenalt floral och ganska örtig stil, lätta toner av citrusskal och bruten liljekonvalj, en del gul stenfrukt och rosor. Förvånande komplex och nyanserad smak, lite oljig i väldigt parfymerad stil, gråpäron och en hel del lite peppriga toner, helt torr turkisk konfekt (i.e. rosenvatten) och persika i svansen. Det här är redigt kul och väldigt personligt, gillar man normalt inte grappa men tycker om lite parfymerade & aromatiska viner så måste man prova det här.
Betyget är generöst, det är precis den trillar över till 3+.
Betyg:+++

Man tackar, detta var inte illa alls. Den är så läckert parfymerad och kryddigt aromatisk, dessutom billig i sammanhanget (korrelationen pris/kvalitet på grappa är som bekant svag). Klart plus!

Dessutom, en helt annan sak nu i vämjeligt kristna påsktider när SVT pumpar ut lite lagom amerikaniserad religionspropaganda a’la kristendom-light i form av en (ganska illa) dramatiserad Bibel:

”I find my courage where I can, but I take my weapons from science.
Because they
work, bitches!” - Randall Munroe

Fuck religion!

-- Winepunker

Comments

Gaja med Gaia Gaja

Så var hon i stan igen, en av vinvärldens mest dynamiska och skärpta personligheter drog in en frisk vårvind till ett djupfruset Stockholm och presenterade nya årgångar tillsammans med VinUnic. Glädjen att vara en del av institutionen Gaja och oräddheten att kliva fram ur sin fars inte helt oansenliga skugga är uppfriskande, en personlighet som Angelo Gaja (för er som träffat honom) kan nog vara nog så skrämmande att samarbeta med.
Min egen relation till producenten sträcker sig tillbaka till årgångarna från mitten/sent 80-tal, en liten samling
Sperss och några Barbaresco lyckades jag få in i källaren innan priserna tvingade ned dem under inköpsradarn. De utvecklades enormt fint och buteljerna tog i vanlig ordning slut innan de nått sin fulla potential. Sedan dess har det bara blivit några enstaka flaskor vid lite lyxigare tillfällen, Sorì Tildìn och Sorì San Lorenzo blev snabbt lika smärtsamt dyra som smärtsamt bra.

IMG_1951


Rossj-Bass 2011
Gaja, Langhe DOC, Piemonte, Italien
Ungdomlig doft med lite söt frukt, aningen exotisk med inslag av banan och gröna päron & blad,. Fet i munnen, fatig och lätt eldig med oljig textur och dämpade syror, lite fet och aningen bitter svans. Alltför grov i min gom, ganska bra rent tekniskt men inte min grej riktigt.
Betyg:+(+)

Jag har aldrig riktigt fallit för Gajas vita och speciellt inte deras rena Chardonnay, den har en tungfotad klang och en plump framtoning. I kombination med aningen beska är den svår och lite tondöv, kvaliteten är tveklöst hög men det finns en inbyggd dissonans som skär sig i min mun.

IMG_1945


Promis 2010
Ca`Marcanda - Gaja, Toscana IGT, Bolgheri, Italien
Läcker och parfymerad med toner av ceder, blå frukt och en del örtiga toner, exakt och lite återhållen med fräschör. Syrlig och piggt röfruktig i munnen, fina tanniner i ganska slank & elegant stil, snygga fat, röda vinbär & syrliga körsbär i svansen, lite stenkross & mineral avslutar. Riktigt bra i en lite oväntat nyanserad stil för Promis.
(55% Merlot, 35% Syrah, 10% Sangiovese)
Betyg:++

Magari 2010
Ca’Marcanda - Gaja, Toscana IGT (Montalcino, Castagneto Carducci, Bolgheri), Italien
Ganska solbakad och svartfruktg doft, eldig och kryddig men ännu lite stum, en del lakrits & en aningens aningen gummi kikar fram. Mjukt fruktig och ganska mullig struktur, bra prominenta och sandiga tanniner, solmogna biggaråer och en del lakrits & mineral, lite kirsch i svansen. Snygg och balanserad men behöver nog lite tid att hitta ihop helt.
(50% Merlot, 25% Cabernet Franc, 25% Cabernet Sauvignon)
Betyg:++

Det lite ’nystartade’ projektet i Bolgheri tycker jag levererar fint, snygga moderna saker till faktiskt vettiga priser på det hela taget. Man får inte leta för mycket efter 'Italiens själ' i den här brygden, men kan man se lite bortom tradition och enbart uttryck av terroir är detta ett exemplariskt uttryck för just Bolgheri. Skärpt, rent & i en tappning som 2010 faktiskt inte är helt utan elegans och vässad känsla.

IMG_1947


Rennina 2008
Pieve Santa Restituta, Gaja, Brunello di Montacino DOCG, Italien
Läckert kryddig doft, läder och solvarm röd frukt, torkade örter, lite karamell och parfym, antydan till mynta i elegant och floral stil. Underbara syror i munnen, körsbär, sura hallon & kryddiga övertoner, lite lakrits & snus (!?), perfekta tanniner, lång & exakt, elegant och faktiskt i det närmaste drickfärdig. Strålande.
Betyg:+++

Sugarille 2008
Pieve Santa Restituta, Gaja, Brunello di Montacino DOCG, Italien
Tät och svartfruktig doft, fylld av kakao och kryddiga toner, eldig och packad av körsbär, parfym, lite lera & stenkross, blommor och målaråda i ganska oförlöst stil. Härligt tät i munnen, svartfruktig med solmogna mörka körsbär, fina sandiga tanniner, en del lakrits & kaffe, läder och mineralitet i svansen. Mycket lovande men ännu oförlöst.
Betyg:+++

De klassiska toscanska äventyren är enormt välgjorda, olika och personliga med läcker och bred Sangiovese Grosso formligen osande ur glasen. Det kanske inte är något för de mest asketiskt lagda vinälskarna, men gillar man som jag lite lagom hull på kroppen är det helt oemotståndligt.

IMG_1946


Sito Moresco 2011
Gaja, Langhe DOC, Piemonte, Italien
Besynnerligt svettig doft, gymfötter och stenkross, ganska svår och dämpad med en del röd frukt. Syrlig med tranbär, slånbärstanniner och en del lädersnöre, tyvärr alltför primär, ungdomen gör den svårbedömd men jag har aldrig riktigt fallit för just det här vinet.
(Nebbiolo 35%, Merlot 35%, Cabernet Sauvignon 30%)
Betyg:(+)

Dagromis 2008
Gaja, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Eldig och parfymerad med rosor & torkade örter, ganska eleganta röda bär, finstämd med lätta och snygga örtiga drag av mynta. Härligt rödfruktig smak med litet sötfruktigt anslag, eldig och underbart kryddig, en del lakrits och karamell, solmogna hallon och fina sandiga tanniner. Alldeles utmärkt.
Betyg:++(+)

IMG_1948


Barbaresco 2009
Gaja, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Intensiv doft med röd läcker frukt, hallon, läder & karamell samsas med lakrits, violpastiller & syrén. Sträv smak med finkorniga tanniner, röd läcker frukt, rättfram med lite kaffe och sval mynta, ännu oförlöst en lovande.
Betyg:++(+)

Sperss 2004
Gaja, Langhe Nebbiolo DOC, Piemonte, Italien
Lätt utvecklad doft, röd elegant frukt med kryddiga florala toner, spearmint och viol, krossade körsbär och målarlåda, linolja &enbär i kryddigt komplex stil. Sträv i munnen, rödfruktig med syrliga körsbär och läckra väldefinerade syror, lång med sandiga tanniner och en rejäl näve grus i förgrunden. Skitbra.
(Nebbiolo 94%, Barbera 6%)
Betyg:++(+)

IMG_1949


Sorì Tìldin 2009
Gaja, Langhe Nebbiolo DOC, Piemonte, Italien
Djup doft, ungdomlig med biggaråer och solmogna hallon, tät & oförlöst med exemplarisk frukt, lakrits & floralt parfymerade drag, enormt sexig. Tät smak, solmogen röd frukt, primär med körsbär & skogshallon, läckert sträv med underbart finkorniga & prominenta tanniner. Sandig & fylld av krossad sten, lakrits & kakao i svansen. Koncentrerad med fullkomlig balans, oförlöst men en storhet i ungdomlig slummer.
(Nebbiolo 95%, Barbera 5%)
Betyg:+++(+)

Sorì Tìldin 1999
Gaja, Langhe DOC, Piemonte, Italien
Enormt komplex och kryddigt läcker doft med läder, lätta djuriska drag, målarlåda & torkade blommor, en del sandelträ och svalkande sval mynta. Perfekt utvecklad. Mogen smak i härligt kryddig & elegant stil, skitläker med torkade röda bär, hallonfnas, nypon och stenig salmiak, sträv svans med lite rökig ton och läckert rödfruktig känsla. Superb med exemplarisk mognad!
Betyg:+++

Båda
Sorì Tìldin är spektakulärt bra, stilmässigt olika och med strukturell skillnad men båda fenomenala. 2009 kommer säkert att kliva upp en pinne till när mognaden får sätta in ordentligt, den är så rik men samtidigt skärpt, ett perfekt uttryck av en lite bredare årgång med underbart solmogen frukt. Det är när man provar dessa som storheten i Gaja verkligen visar sig, prismässigt galet givetvis men i relation till samma kvalitet från andra håll känns det ändå rimligt på något skumt sätt. Här lyser stjärnan allra starkast, gudinnan kanske inte dansar rumba direkt men visar sig i alla fall diskret i bakgrunden, en i personalen och ger oss ett avmätt ögonkast i alla fall. En dag på jobbet liksom...

Andra tankar
här och här.

-- Winepunker

Comments

Ornellaia med AuZone

IMG_1845


Ett av
förra årets bättre viner var en flaska Ornellaia jag öppnade i ensam protest mot allt anti-fat bludder och den allmänna avskyn mot just den här typen av vin i bloggsverige. Den var helt enkelt skitbra, visst har den lite manipulativa drag men inte mer än vilket annat välgjort vin som helst, rent uttryck och karaktärsfull personlighet dessutom. Det är givetvis ett ’mondovin’ med allt vad det innebär, men med klass och tydligt italienska drag - svårt att inte imponeras av & gilla.

Så, dags att göra ett intjack i min egen källare, sju årgångar
Ornellaia och en flaska av andravinet Le Serre Nuove att jämföra med. Vi lämnade Le Volte & Masseto utanför, båda av olika prisskäl.

IMG_1847


Ornellaia 1994
Marchese Lodovico Antinori, (Bolgheri), Toscana, Italien
Mogen doft, lite kryddigt anslag med torkad frukt & trätoner, utvecklar efterhand lövhögar och komplexa lite bordeauxlika mognadstoner. Höga syror i munnen, helt utvecklad, elegant i rödfruktig stil med finkorniga och dämpade tanniner. Faten är nyanserade, svansen kryddig och eftersmaken ren & helt färdig. Den är lite slank dock, dessutom känns det som den har varit bättre för ett par år sedan, den är på platån men med en lätt sluttning bakom sig.
Betyg:++

Ornellaia 1996
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Elegant doft, fylld av röd torkad frukt, nysågat ädelträ och kryddörter, liten mynta och överraskande florala toner, läcker och härligt finstämd. Mogen smak, kryddig med fint sandiga tanniner, lite trä & lakrits blandas med rökelse och lite kaffe, aningen tuggtobak i svansen. Harmonisk och animalisk eftersmak, råa köttslamsor, lite slank men samtidigt mycket läcker i nyanserad och komplex stil. På topp skulle jag tro.
Betyg:+++

Ornellaia 1995
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Återhållen och lite stum doft med dämpad frukt, lätt mynta och finlemmad drag, en del krossad sten och aningen själkig ton. Sträv i munnen, sandiga tanniner, anis & torkade örter, en del dämpad röd frukt, liten sälta och salmiak i svansen. Rätt god men den har ett aningen ogint drag.
Betyg:++

Ornellaia 2002
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ganska fatig doft med en hel del köttiga drag, massor av grillad biff, torkad tomat och lite buljong under massiv solbakad svart frukt, den känns ganska utvecklad. Tät smak, lite bränd med solbakad röd frukt, lite bitter & besynnerligt grov, antydan till soya utvecklas efterhand, lite vidbränd svål i svansen. Både tomat & buljong går igen i eftersmaken, den känns tyvärr lite tondöv.
Betyg:+

Ornellaia 2004
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Läcker doft, fint svartfruktig med plommon, snygga fat och nyanserade kryddor, lite cassis & ceder, lätt eldig & elegant, fint sammansatt med aningen nyhyvlad teak, fänkål & nästan ett uns snus. Strålande sandig tanninstruktur i munnen, fint rakryggad med liten rökighet, tät solmogen svart frukt men den är ändå ganska stram & klassisk. Snygga syror, fin ton av lakrits, lite körsbär & rosmarin i svansen. Superb & så läcker med fin potential. Klockren 3+ men med utrymme för förbättring.
Betyg:+++

Ornellaia 2006
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Tät & ungfruktig doft, massor av cassis och fat, intensiv, läcker med viss mineralitet och mynta, enormt lovande men groteskt ung i dagsläget. Strålande fruktig smak, underbara tanniner, lite salmiak & lakrits, fänkål & krossad sten - bra mineralitet. Det finns en del eksöta drag just nu, den behöver tid att gå ihop men potentalen är enorm.
Betyg:++(+)

IMG_1846


Le Serre Nuove dell’ Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ungdomlig och helt oförlöst doft, enormt tät med svart frukt, blåbär & björnbär, cassis och en hel del fat, klart lovande men stilen är väldigt ”in your face”. Tät smak, massor av svart frukt, fina tanniner, lite kryddig & bränd men med bra struktur & ryggrad, fruktsöta plommon och svartfruktig svans. Litet beskt anslag i eftersmaken. God, mjukare och mer utvecklad än storasyster.
Betyg:++

Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Supertät doft, massiv med tokpackad frukt, cassis galore, kanel, ädelträ och dyra orentaliska kryddor, fatig och eldig och tokigt oförlöst. Turbotät smak, tjock med extra allt, helt enormt massiv med svart frukt, tjära & asfalt, plommon och kåda. Den kommer att utvecklas, men frågan är till vad? Det finns lite ekbittra toner som oroar en del, den kan nog gå ihop men fan vet hur lång tid det kommer att ta.
Betyg:+(++?)

Detta var riktigt intressant, alla de tre från ’90-talet hade den elegans och charm man minns från förr med Lodovico vid rodret, samtidigt finns en lätthet som känns aningen snopen om frukten bara är lite för klen som 1994. De är mycket snygga viner, men jag tycker samtidigt att både ’04 & ’06 (i alla fall om några år i just ’06 fall) är bättre byggen, kraften behövs för att uttrycket skall få utrymme. Visst spelar åldern och kvaliteten på årgångarna in, men det känns ändå som den modernare tolkningen har mer att ge. 2004 är faktiskt fullkomligt strålande, en härlig kombination av arvet/inspirationen från Bordeaux parad med det italienska i klimat & terroir.

Vad som är lite oroande är dock strukturen på 2009, den är helt enkelt för mycket i alla tänkbara vektorer. Det känns nästan som något helt annat, en överambitiös Napa eller något skruvat från OZ - likheterna med 2004 är små och med 90-talsvinerna i princip inga. Jag får lite vibbar av 2007 som inte var min favvo när den släpptes direkt, samma tunga fötter och lite brännande känsla men nästan ännu mer skrämmande. Imponerande? Javisst! Men gott? Den som lever får se, men jag är tveksam…

Det känns som man numera skall plocka Ornellaia i klassiskt perfekta år, det får inte vara för varmt utan lång jämn mognad måste till, både 2004 & 2006 är typexempel på strålande ’supertuscan’. Enda smolken i bägaren är priset, gnissla tänder över pris börjar bli en sidohobby för en stackars Punkare.

IMG_1848


Dessutom, AK hade plockat fram en flaska olivolja från egendomen, en reflexgrön och örtigt kryddig sak av riktigt hög klass. Det var bara grappan som saknades…

-- Winepunker

Comments

Goda Viner (?) med AuZone

IMG_1826


Av alla 'traditionsprovningar' under året är Jacks 'Goda Viner' kanske den mest inrutade av dem alla, alltid först och alltid med en egensinnig uppställning helt utan skyddsnät. Det är inte varje gång vinerna passar mig, Jack har en förkärlek till lite väl gistna saker och hyser en obegriplig vurm för gammal vit Rhône, viner jag tycker är besvärande med sin låga syra och ofta oxidativa stil. Ibland blir det förstås mogen Bordeaux, Bourgogne eller perfekt utvecklad elit-Riesling också. Men, viktigast av allt, det är intressant och enormt lärorikt.

IMG_1817 IMG_1818 IMG_1819


Mas de Daumas Gassac 2000
VDP Haute Vallée du Gassac, Langeudoc Roussillon, Frankrike
Kryddig och lätt rökig doft, ceder och tobak och en del finstämd torkad röd frukt, lätta djuriska övertoner och antydan till cassis. Bra stramhet i munnen, balanserad med nyanserade toner av cassis, läder och antydan till trä. Snygga silkiga tanniner, harmonisk med bra mognad, kanske lite enkel.
(Cabernet Sauvignon 80%, Syrah, Cabernet Franc, Malbec etc.)
Betyg:++

Svårgissad sak det här, jag och många lutade åt Bordeaux, den är mycket snarlik en lite enklare mogen Graves.

Château Palmer 1986
3ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Källare och kartong i doften, TCA över en del röd underliggande frukt. Bränd i munnen, känns som den är brettig och sötfruktig under korkskadan. Trasig!
Betyg:-

Omöjlig att bedöma & spekulera kring under all TCA även om en gissning på Cabernet knappast var en högoddsare.

Vigorello 1999
San Felice,Toscana IGT, Italien
Svartfruktig och solmogen doft, läder och cassis, tobak & solbakat uttryck, lite lakrits och mineralitet, parfym och nya skor. Hyfsat tät smak, svartfruktig med fina tanniner, en del lakrits med viss stramhet. God, lång & snygg svans, bra syror och kryddig eftersmak, nejlikor och liten pepprig känsla. Riktigt lyckad.
(Cabernet Sauvignon, Sangiovese)
Betyg:++

Snyggt och gott men väldigt Mondovino™, visst är där Cabernet tydligt men ursprunget är väl gömt även om flera mumlade om Italien. Italiensk cabbe är ju rätt vettig gissning när strukturen är som den är och Bordeaux känns väl avlägset.

IMG_1820 IMG_1821 IMG_1823


Frauenberg Spätburgunder (GG) 2009
Keller, Dalsheimer Frauenberg, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Härlig doft, läcker med hallon, lätta skogiga toner, körsbär och en antydan till råbiff med fin mineralitet och rent druvuttryck. Bra pinosity i munnen, lätt eldig med tight & lite fet munkänsla, massor av skogshallon i modernt snitt, lätta skogstoner och begynnande köttighet i eftersmaken. God, kanske aningen inkomplex men på det hela taget riktigt lyckad.
Betyg:++

Väldigt Pinot, väldigt rent, jag var inne på Volnay - andra på Ahr, jag tror inte någon nämnde Rheinhessen.

Hermitage, La Chapelle 1996
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Alltför mogen, läder och torkad frukt, matta drag med antydan till buljong & målarlåda som förvandlas snabbt till trist tomatsoppa. Alltför mogen i munnen, lite oxiderad med fruktsötma, russin och solbakad frukt, markerad strävhet, ålderssyror. Trött & trist.
Betyg:-

Helt obedömbar, smakar enbart ’gammalt’ - kunde i stort sett vara vad som helst man glömt bort i källaren. Tydligen skall den här uppvisa enorm flaskvariation, ibland närmast stor, ibland så här…
Jag blir mer och mer skeptisk till
La Chapelle, ibland är den underbar men alltför ofta skevar den ur med åldern.

Carruades de Lafite 1996
Château Lafite, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Gräsig doft, lite grönt själkig med paprika & ceder, tobak & lite grusigt parfymerat drag, cassis & syrén. Hyfsat tät och svartfruktig i munnen, cassis, bitter choklad och läder, lite bittra slånbär i svansen. Skärpta tanniner, vuxen & seriös men lite svalt ogin tyvärr, saknar stuns och charm.
Betyg:+

Enkelt att gissa på Bordeaux, Pauillac känns dessutom utryckt men i alltför anemisk kostym. Skall den här inte vara bättre?

IMG_1824 IMG_1825


Moulin des Costes, Charriage 2001
Domaine Bunan, Bandol, Frankrike
Solbakad och lite sötfruktig doft, fatig, köttig & rökig med skogstoner och målarlåda, täta röda bär, hallon och lite virke, aningen eldig i anslaget. Tät & eldig i munnen, redigt sträv med kakao, fat & härligt sandiga tanniner, tjock och lång med choklad & salmiak i svansen, häftig trots faten. Lite rödfruktigt grusig i eftersmaken, kåda och körsbär. God.
(Mourvedre 75%, Grenache 25%)
Betyg:++

Svårgissat även här, jag pendlade mellan sydfrankrike och Priorat, det fick bli Spanien, det initiala anslaget av Grenache i kombination med söta fat var så tydligt.

Plavac, Arhivisko Vino 1991
PZ Dingač, Dalmatien, Kroatien
Väldigt mogen och gammaldags doft, torkad röd frukt, målarlåda och lite hallon, lätt parfymerad med karamell och överton av sopor & ensilage. Mogen i munnen, rödfruktig och lite ledig med söta drag och väl definierade tanniner, eldig och ganska dansant struktur. Lång och förvånande elegant med hallon & trätoner i eftersmaken, lite torkade örter och åldrade drag.
(Plavac Mali)
Betyg:+

Här haglade gissningarna mellan ’urgammal Rioja’ och ’något udda italienskt i amfora’, kunde egentligen vara vad som helst med riktigt gammaldags vinmakning.

Intressant, men inget vin lyfte riktigt högt tyvärr. Tackar i alla fall Jack.



-- Winepunker

Comments

Mellandagsamarone med AuZone

IMG_1806


Mellandagsprovning i AuZone brukar vara en synnerligen avslappad tillställning helt utan seriösa inslag, temat går oftast lite på tvärs mot vanliga provningar och samtliga är på lagom glöggfryntligt humör. Det brukar bli ovanligt pladdrigt och larvigt men samtidig rejält underhållande, man vårdar invektiven bättre när stämningen är på topp.
I år svennade vi till det rejält, temat blev en BYOB med ’Amarone’ - den så högt skattade vinsorten ”hemma i stugorna” som Juholt skulle uttryckt det. Själv dricker jag Amarone mycket sällan, de flesta buteljerna jag samlade på mig i en avlägsen ungdom har sedan länge (med skamlös förtjänst) sålts på Auktionsverket även om någon ströflaska ligger och trycker i undangömda hörn.
De festa i AuZone verkar som jag ha en lite njugg inställning till Valpolicellas stolthet. Så, lite förvånad blev jag allt när en BYOB med företrädesvis mogna saker lätt gick att dra ihop (eller är det så att de flesta har enstaka gamla buteljer kvar som man inte vet vad man skall göra med).

Varför är jag lite avigt inställd mot Amarone då? Tja, efter moderniseringsvågen runt 1994 blev kvaliteten och konsistensen betydligt bättre. Utan röta och med bättre hygien blev givetvis vinerna vässade och fruktdrivna, men samtidigt lite personlighetslösa och alltför ofta lite väl söta och inställsamma.
I kombination med stor efterfrågan och en hel del fulamarone i marknaden lyckades man devalvera varumärket en hel del. Dessutom är det en stil som är lätt att tröttna på, alkostinna fruktbomber med sötma är svåra att para med annan mat än ost, de är inte speciellt användbara viner helt enkelt.
Skall man idka lite självrannsakan är det en trendfråga också givetvis, när landsbygdsbolaget
alltid har en Amarone som ’toppvin’ i butiken osäkrar jag (rätt eller orätt) reflexmässigt min revolver.

IMG_1807 IMG_1808 IMG_1809


Allegrini Amarone 2006
Allegrini, Amarone della Valpolicella Classico, Veneto, Italien
Ungdomlig och eldig doft, lite parfymerad med tjock svart frukt, tjära, choklad & kaffe, liten mynta, antydan till trä. Den utvecklar en del karamell, och tyvärr en del Dulcivit™. I munnen är den hyfsat tät, tjock svart frukt med eldighet, dämpade sandiga tanniner, lite fruktsöt med choklad och sura mörka körsbär. Tyvärr finns en del soya i svansen, en liten dissonans i eftersmaken och den ger på det hela taget ett litet enkelt intryck.
Betyg:+

Inte imponerad, den är OK men saknar självständig struktur och har en tvättad personlighet. Inte alls som jag mindes dem förr.

Joseph Moda 1995
Primo Estate, McLaren Vale, South Australia, Australien
Enormt kryddig doft, tät med röd & svart frukt, viss mynta, aningen volatila drag men inte så det stör. En del enbär & grillat kött tittar fram, lite klister & hallon, och en massa klassiska cedertoner, att det är en Cabernet känns under vinmakningen. Syrlig i munnen, bra balans med tät röd frukt, lätta trätoner och en del kåda & rosmarin, rökig svans med körsbär & vattenpipa. Snygg & rätt personlig, lite bittert avslut. God & mogen.
Betyg:++

Det mumlades om doft av ’Östra stranden’ från Magnus, jag själv tyckte tonerna av ceder på näsan var lite udda och hade det inte varit för att andra viner också doftade en del mynta hade man - kanske - gissat på något annat. Men, ingen kläckte ur sig att det
inte var en Amarone. Druvorna är helt underordnad tillverkningsteknik, så fort man fick in den i munnen tvekade jag inte en sekund om att den hörde ihop med övriga viner.

Allegrini Amarone 1995
Allegrini, Amarone della Valpolicella Classico, Veneto, Italien
Kryddig doft, lite återhållen & diskret med tydlig mognad, kaffe & choklad, en del äppelskal utvecklas efterhand, fudge & lite matta drag, läder och teakolja i övertonerna. Helt mogen i munnen, svart & tjock frukt, körsbär & bitter choklad, sura plommon och lite karamell, bra silkiga & väl definierade tanniner. Eftersmaken är fylld av lakrits och tyvärr en del klister, liten mynta avslutar. Den är rätt god men har varit bättre, den är klart på väg utför med lite volatila och oxidativa drag.
Betyg:++

Inte en likhet med #1, detta är en djupare koncentration och en helt annan komplexitet. Tyvärr är den på väg utför och har säkert varit betydligt intressantare för några år sedan.

IMG_1810 IMG_1811 IMG_1812


Campo del Gigli 1998
Tenuta San Antonio, Amarone della Valpolicella, Veneto, Italien
Aningen volatil i anslaget, svartfruktig & tät med eldiga drag, körsbär & sura plommon, lite nysågad tall i snyggt kryddig stil. Tät & tjock smak, packad av körsbär, lakrits, anis och tuggtobak. Tanninerna är tydliga, fina, solmogen bitter svans, massor av kaffe i mycket vuxen stil. Den känns seriös, men ett litet volatilt inslag och en väl bitter eftersmak drar ned betyget.
Betyg:++

Campolongo di Torbe 1998
Masi Agricola, Amarone della Valpolicella Classico, Veneto, Italien
Kryddig doft med toner av trä, solbakad röd & svart frukt och eldig mineralitet, den har klara drag av klassisk tawny port, kanel & tjock av biggaråer. I munnen är den tät med rejäla tanniner, tjock svart frukt, körsbär och en del slånbär, nötig & lite sotig med lakrits och definierad bitterhet i svansen. Lång och läckert kryddig eftersmak med tobak och kirsch. God i väldigt klassisk kostym, känns mogen.
Betyg:++

Det här var den mest klassiska av dem alla, lite ruffiga och försiktigt orena drag förhöjer upplevelsen. Kvaliteten upplevde jag som högre på sista vinet, men stilmässigt är nog
Campolongo di Torbe vad jag föredrar.

Marion Amarone 1999
Marion, Amarone della Valpolicella, Veneto, Italien
Ännu ungdomlig på näsan, ganska fatig med liten mynta, tjock svart körsbärsstinn frukt med snyggt dämpade eldiga drag, ceder & kaffe med ganska elegant & lätt parfymerad framtoning. Härligt ren & röd frukt i munnen, körsbär galore, plommon & slånbär, ren och skärpt snygg med sandiga fina tanniner, lakrits & antydan till salmiak i svansen, kryddig & lite snyggt bitter eftersmak. Utmärkt, och jag tror den kan lyfta sig en pinne med lite mer tid om frukten kan sätta sig bara lite till.
Betyg:++(+)

Den här är lite elegantare, lite snyggare och lite (förmodat) mer användbar. Den har renhet och personlighet och är inte enbart byggd på kraft. Inte helt illa alls faktiskt.

IMG_1813


Tja, vad skall man säga här då? Det är inte så illa, mycket alkohol och smak men samtidigt inte så kladdigt och inställsamt som jag förväntade mig. Nu var det genomgående högklassiga viner, dessutom med ett undantag vällagrade saker som fått blomma ut helt. Jag kan nog göra plats i källare & hjärta för några buteljer skulle jag tro. Vi gick alla hem väldigt glada i alla fall…

-- Winepunker

Comments

Terra di Lavoro

IMG_1754


Aglianico är en druva jag har ett minst sagt kluvet förhållande till. I sin mer koncentrerade och solbakade kostym blir den lätt grov och bitter, alltför tanninstinn och tyvärr utan elegans. Uppblandad med något lagom fruktdrivet och rätt känsla för faten (Aglianico har en märklig förmåga att absorbera fat) har den däremot en potential för stramhet och rakryggad elegans.
Ett vin jag läst om en del men aldrig provat tidigare är
Terra di Lavoro från Galardi, en mix av 80% Aglianico och 20% Piedirosso med skyhöga ambitioner. Tanken är elegans och skärpa snarare är kraft och tyngd, inspirationen från Bordeaux skär emellanåt rätt igenom vinet.

Terra di Lavoro 2010
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Pigg & rik doft med bra svart frukt, körsbär, snygga fat, plommon och expressiva florala övertoner, lite mineral och doft av ädelträ. Ganska stram i munnen, ungdomlig och lite sotig med lakrits, lätt kaffe, superba tanniner i oförlöst stil. Frukten är ren, ganska krispig och munvattnande med inte litet mått av elegans. Ännu för ung, men lovande.
Betyg:++(+)

Terra di Lavoro 2009
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Ganska parfymerat anslag med lätta toner av äppelskal, röd & svart frukt, det finns en antydan till ’amarone’ som vädrar ur och ersätts av rosor och blommor. Ganska stram i munnen, rödruktig med kärva drag, surkörsbär och höga syror, liten själkig ton i eftersmaken.
Betyg:+

Terra di Lavoro 2008
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Expressiv doft, underbara toner av cassis & eleganta fat i närmast bordeauxlik stil, aristokratisk och rysligt läcker. Sträv i munnen, fina sandiga tanniner, ganska krävande och lite sotig men på bra sätt, väl sammansatt med kakao & läder i svansen, lite grusig mineralton i eftersmaken. Skitgod.
Betyg:+++

Terra di Lavoro 2007
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Rik, maffig och solbakat fruktig doft, inbjudande med plommon, tjära & björnbär, nästan lite vinbärsgelé, en del biggaråer och aningen ansträngande eldigt anslag. Tät smak, sträv och tjock med tjära, kaffe & rejäla tanniner, mulligt maxad med lång sträv svans. Eftersmaken är tjock, och kakaostinn, tjära och lite vilda toner avslutar. God, men den saknar elegans.
Betyg:++

Terra di Lavoro 2006
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Fruktmogen doft, lätt eldig med läckra kryddiga toner, plommon, elegant nyanserade bär och återhållen fat. Sträv och kryddig i munnen, mogen fräsch frukt, perfekt utvecklad med elegant avvägda fat, läckert återhållen men med stadig ryggrad. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Terra di Lavoro 2003
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Kryddigt mogen doft, kanel och nejlikor, faktiskt lite julbord på det hela taget, ceder och parfym, eldig med aningen grova drag. Sträv till max i munnen, torra tanniner, grov & väl sträv, kakao och själkbitter svans. Njae.
Betyg:0

Terra di Lavoro 2002
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Doft av köttkonserv och härsken tomatsoppa, uttorkad och oxidativ i munnen, bara ålderssyror. Slut i rutan.
Betyg:-

Terra di Lavoro 2001
Fontana Galardi, Roccamonfina IGT, Kampanien, Italien
Enormt mogen doft med kryddig tobak, läder, russin & korinter, läckra dämpade kaffetoner, drag av blommor & torkade örter. Helt mogen, kryddig och rejält sträv, ganska Nebbiolo-lik struktur med torkad röd frukt och lite nypon, god men känns åldrad och aningen bittert själkig.
Betyg:+

Det var en mycket intressant svit, förvånande olika viner med väldigt egensinnig framtoning. 2010, 2008 & 2006 är alla personliga med självlart uttryck och brökhög kvalitet. Det kanske inte är min stil riktigt, men handlaget och den klassiska kostymen ger absolut plus i kanten. Skall man dricka Aglianico och normalt har fötterna i hemlandets franska mylla skall man nog ta sig tid att prova det här.

Lite andra viner stuvades fram för att avrunda kvällen.

IMG_1755


Gevrey-Chambertin, 1er Cru Poissenots 2010
Louis Jadot, Gevrey-Chambertin, Bourgogne, Frankrike
Elegant och expressiv doft med trädgårdshallon och druvrena drag, fräsch & floralt parfymerad, läcker med kul apelsinton. Snygg i minnen med fina syror, lätta kryddiga drag, massor av hallon och perfekta silkiga tanniner, ren och skärpt. Skitgod.
Betyg:+++

Chapelle-Chambertin 2010
Grand Cru, Louis Jadot, Chapelle-Chambertin, Bourgogne, Frankrike
Härlig doft med skogshallon, sura körsbär, enormt djup & bred med skärpa. Den är larvigt ung och kommer att behöva tid, men på näsan känns den lovande. I munnen är den sträv, ren & snygg med exakta syror och bra balans, kryddig med hallon och en hel del mineral i svansen. Det känns som en oförlöst bomb, den kommer att behöva rejält med tid att blomma ut men framtidsutsikterna är lysande.
Betyg:++(+)

IMG_1756 IMG_1757 IMG_1758


Stonyridge Larose 2004
Stonyridge Wines, Waiheke Island, Nya Zeeland
Tät och fin doft, väl sammansatt med cassis & ceder, fina kryddor och liten överton av mineral och elegant gräsighet. Faten är väl hanterade, de gräsiga dragen är enbart positiva, snygg och ganska klassisk. Tät smak, härligt balanserad med cassis, kaffe & lätta lädertoner, fin begynnande mognad, lätt mineralsälta pch stenkross i svansen. Väldigt europeisk och redigt god.
Betyg:++

Meursault 1er Cru, Genevrières 2010
Louis Jadot, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Rik & läcker doft med citrus, exotisk frukt och krämiga drag, ananas, mango & grädde, dessutom en hel del mineralkross. I munnen har den bredd & rondör, underbart fruktdjup med citrus & passionsfrukt, faten är prominenta men snygga, utmärkt expressiv fet frukt med krispig mineral i eftersmaken. Alldeles skitbra!
Betyg:+++

Det här var på många sätt kvällens vinnare, en skitgod och uttrycksfull Bourgogne med framtid för dryga femhundringen. Köpsignal på högsta volym.

Saint-Joseph Vignes de l`Hospice 2009
Guigal, Saint Joseph, Frankrike
Expressiv doft av fat, köttslamsor och vattenfärg, lite saltlakrits och massor av föd frukt, en del florala toner för tankarna till Côte-Rôtie innan lakrits, plommon & tjära svänger tillbaka till St.-Joseph. I munnen är den tät, röd & svartfruktig, eldig med fint uttryck och lite vilda toner, fina sandiga tannner. Den är rejält fatad, men frukten bär snyggt, bra stoppad med fin framtid.
Betyg:++(+)

Provningen stod Claes Lindquist på VinUnic för, man tackar!

Andra tankar
här & här.

-- Winepunker

Comments

Arneis med AuZone

IMG_1696


För första gången hade AuZone en provning med uteslutande Peimontes "lille rackare" Arneis, den svårodlade urgamla druvan från norra Italien. Traditionellt användes Arneis för att mjuka upp vresig och hård Barolo till drickbar status, bråkiga & själkiga tanniner mådde nog bra av lite fruktrondör förr. Idag i princip enbart vinifeirad på egen hand är den normalt lite knepig med ganska låga syror och tendens att i vingården gå från omogen till övermogen snabbare än bananer. Det är en druva som trots modernt klonurval och systematiska förbättringar kräver stadigt handlag, att behålla frukt & syror lär vara lite av en utmaning.
För kanske 40 år sedan var Arneis som så många andra druvor på väg att dö ut helt men under senare halvan av '80-talet fick den lite av en renässans genom odlare som
Vietti, Bruno Giacosa & Ceretto. Idag ligger arealerna i runda slängar på 500 ha spritt över Roero i norra Piemonte, dessutom fick den i italiensk anda en alldeles egen DOCG 2006 med de futtiga kraven på max 70 hl/ha. Förutom i Piemonte pågår några experimentodlingar i Kalifornien, Australien och (förstås) Nya Zeeland, fortlevnaden är väl närmast att betrakta som räddad.

Punkarns erfarenhet av Arneis innan den här torsdagen sträcker sig till något dussin provade viner under åren, aldrig i jämförande provning, bara enstaka gånger blint - och aldrig imponerad.

Givetvis stod AK för kvällens övning, vem annars ställer upp 9 rena Roero Arneis på ett bord?

Bild 2 IMG_1698 Bild


Ceretto ”Blanghé” 2011
Ceretto, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Lätt floral doft, lite eldig och ganska grönfruktig med mineral och lätt parfym, drag av fänkål. Lite spritzig i munnen, kryddigt eldigt anslag, ganska bred med lite bittra toner, druvig & grönfruktig svans. Aningen off-dry med lite godisartad eftersmak.
Betyg:0

Bruno Giacosa, Roero Arneis 2010
Bruno Giacosa, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Pigg och lite parfymerad doft, gulfruktig, gröna päron och floral ton, utvecklar efterhand tvål. Liten bitterhet i smaken, mineral & melon, skal & kärnig framtoning, gul frukt med hyfsad stramhet, lite grönt godis i svansen, känns aningen snål.
Betyg:0

Michele Chiarlo, ”Le Madri” 2010
Michele Chiarlo, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Ganska fatig doft med bredd, persika & citrus, lätt rökig med toner av såpa & lakrits, tyvärr en del osunda svettiga övertoner. Lätt bitter i munnen, gul fruktig med fat & citrus, lite persika & stenkross i svansen. Känns ambitiös men eftersmaken är dov och ganska trist.
Betyg:0

IMG_1700 Bild 1 IMG_1702


Matteo Correggia, Roero Arneis 2008
Matteo Coregia, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Druvig doft, pigg & grönfruktig med citrus, persika, aningen exotisk aromer & en del nötter, drag av honung i lite kul oxidativ stil. Dämpade syror i munnen, rund med ganska fet textur, gul frukt, melon & lite lime, snyggt skalbitter svans.
Betyg:+

Malvirà, ”Saglietto” 2010
Malivirà, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Dämpad doft, eldig & aromatiskt parfymerad med gröna klubbor & mineral. Kryddig & ganska eldig i munnen med aromatiska toner och måttliga syror, kryddig svans, bred med lite Rhône-tycke, väl eldig i eftersmaken, nästan spritig.
Betyg:0

Alvarinho Contacto, Vinho Verde 2011
Anselmo Mendes, Vinho Verde, Portugal
Pigg grön frukt i doften, örtig & aningen druvig, lite exotisk frukt, citron-soda & diesel. Pigg & ungdomlig smak, grönfruktig med blommor & lite godis, lätt bitter svans, lite syntetisk i eftersmaken.
Betyg:0

IMG_1703 IMG_1704 IMG_1705


Seghesio Arneis 2010
Seghesio, Russian River Valley, Sonoma, Kalifornien, USA
Eldig & lätt syntetisk doft, tvål & grönt godis, vax och rengöringsmedel. Tvålig och bitter smak, gulfruktig med såpa och allmänt skum struktur, känns kemisk. Betyget är i överkant faktiskt.
Betyg:0

Vietti, Roero Arneis 2011
Vietti, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Ganska dämpad doft med toner av kokt ris, grön frukt och mineral, tämligen neutral med liten ton av saffran. Rik smak, gul frukt, persika och citrus, mango & en del seriösa mineraler, vuxet skalbitter avslutning i rätt bred stil, god.
Betyg:+

Malvirà, Roero Arneis 2011
Malivirà, DOCG Roero Arneis, Piemonte, Italien
Lätt parfymerad doft, rosor och blad, gul frukt med lite päron, citrusskal och aprikos. Aromatisk med bra mineraldriv, lite eldigt kryddig med drag av päronsoda & flintkross. Eldig svans, lite oljigt fet, rätt OK men lite väl tung i gumpen.
Betyg:0

Intressant var det, men jag kan inte säga att jag är såld direkt. Godisgröna toner med parfym & kemisk pärondoft i kombination med de lite grova och bittra smakkomponenterna gör det till rätt svåra viner. Det finns en underliggande klumpighet som inte passar min gom alls, de känns rustika och lite mulligt breda men utan finess och charm. Lärorikt och en viktig erfarenhet - javisst, men knappast något att köpa lådvis av till jul.

-- Winepunker

Comments

Extranummer

IMG_1653


Efter att ha blåst topplocket när vi
jämförde Hatt et Söner mot de andra BdB från 2004 lättade vi upp stämningen med några andra skojjigheter. Elvis tvingades med oväntad hjälp från personalen på Grappe att stå för i mitt tycke kvällens vin, av misstag öppnade de en magnum som inte alls var tänkt att drickas den här kvällen.

Vilmart & Co Cour de Cuvée 1998 (magnum)
Vilmart & Co, Rilly-la-Montagne, Reims, Champagne, Frankrike
Fatig och snyggt utvecklad doft med karamell, kryddor och grillad citron, sexigt parfymerad, rik & enormt inbjudande. Bred i munnen, fina exakta syror, fokuserad och enormt läcker i utvecklad stil, snygg kryddig avslutning och strålande längd. På topp!
Betyg:+++

Står man pall för faten är
Vilmart ofta galet läcker, Cour de Cuvée, Grand Cellier d’Or & Grand Cellier Rubis är alla säkra kort. De är enormt inbjudande, vänliga och lättbegripliga, bara att tanka.

En rejält premoxad
Krug 1996 sänkte humöret en aning, jag gissade på en 1979 av något lite enklare utan dosage. Trist, men jag har hört en del om problematik kring just Krug 1996, det är vist inte första flaskan som är knas (själv har jag inte sprungit på någon defekt, det var dock ett något år sedan jag provade den senast).

Lite äldre saker som Jan grävde fram ur gömmorna följde:

IMG_1654


Montebello Brut 1975
Château de Mareuil-s-Aÿ, Aÿ, Champagne, Frankrike
Enormt utvecklad & mogen doft, läder & karamell, choklad, mandel, nougat & grillad citrus, lite toner av champinjoner & svamp, skogsbotten & barr. Mycket dämpad mousse, skogiga toner även i smaken, bokna äpplen och karamell. En härligt åldrad godsak, den hänger ihop fint trots lite krämpor.
Betyg:++

IMG_1656IMG_1657

Veuve Verrier & Fils, Cuvée Royale Selected Dry 1928 (halvbutelj)
Château de Mareuil-s-Aÿ, Aÿ, Champagne, Frankrike
Galet mogen doft, volatil med lite klister & harts, den utvecklar efterhand tjära och karamell. I munnen är den sinnessjukt mogen, höga rena syror men en del klistertoner stör, dämpad mousse och en undflyende lätt sträv känsla. Givetvis för gammal, men samtidigt kul eftersom den inte totalt faller samma under de första femtom minuterna. Att den sedan ser ut som om någon fimpat i glaset gör ju inte saken bättre tyvärr. Betyget är väl tilltaget men den var ju rätt god på något slags metaplan.
Betyg:+

Avslutningsvis ett rödvin att kontra alla gnisslande syror med:

IMG_1655


Barolo Brunate 1997
M. Marengo, La Morra, Barolo, Piemonte, Italien
Expressiv doft, spearmint och oregano, elegant kryddig med toner av nypon & hallon, lite köttigt komplexa övertoner, ärkeklassisk och skitläcker. I munnen är den sträv, finkorniga tanniner, lätt lädersnöre & finlemmad röd frukt, bra koncentration och enorm längd. Köttigt kryddig eftersmak, hallon och lite fikon. Spektakulär.
Betyg:+++

Tack allihop för en helkväll.

-- Winepunker

Comments

Sondraia 2006

IMG_1671


Det gnälls mycket på modern Toscana nuförtiden, speciellt Bolgheri ligger i skottgluggen med sitt anammande av modern stil, fat & franska druvor. Givetvis avviker vinerna från arketypiska saker (även om både
Ornellaia & Sassicaia snart måste sorteras in som klassiska) men de uttrycker trots det en mycket italiensk karaktär - körsbär och tanninstruktur går inte att missta sig på. Som ni alla vet gillar Punkarn dylika ting, så länge landskaraktären är lagom uttryckt går det inte att invända egentligen.

Poggio al Tessoro är Allegrinis satsning i Toscana, en hypermodern anläggning med fokus på moderniteter. Toppen är Dedicato a Walter (100% Cabernet Franc), en smarrig maffputte med doft som en hyfsat lyckad Cheval-Blanc. Snäppet under är en budgetblanding av 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot & 10% Cabernet Franc, Sondraia lagras efter malolaktisk jäsning 18 månader på 50% nya Allier, den brukar landa på 14,5%.

Sondraia 2006
Poggio al Tessoro (Allegrini), Bolgheri, Toscana,Italien
Tät doft, solbakad högklassig mörk frukt, söta svarta körsbär, plommon och cassis, det finns en del bränd karamell i övertonerna, grillat kött och choklad, en liten frön dissonans tyvärr. Den är maffig men lite burdus. Smaken är solbränd, rik med täta & läckra sandiga tannner, fylld av kakao, söta kolsvarta biggaråer och moccha. Svansen är fruktsöt med karamell och lite sotiga drag, en näve grus tillsammans med ett par kilo entrecôte är nedslängd i jäskaret tack och lov, väl rostad för att lagras längre tyvärr, frukten kommer inte att hålla emot fat & karamell många år till. Drick upp och var nöjd.
Betyg:++

Det är gott som tusan men totalt okomplicerat, enkelhet och lagom kraft uppblandad med superb vinmakning är svårt att motstå men absolut inget att filosofera över. Det är ett perfekt husvin som grannen skulle tycka var betydligt bättre än fredags-amaronen, förmodligen tanken Allegrini hade när de etablerade sig i Toscana.

-- Winepunker

Comments

Vigna Rionda med AuZone

IMG_1489


AK fortsätter oförtrutet sina försök till indoktrinering i AuZone, den här gången precist in-zoomad på ett enstaka läge i Serralunga. Vigna Rionda kallas ibland lite övermodigt för Piemontes Romanée-Conti, en överdrift i ordets sanna bemärkelse men samtidigt med en blinkning åt den lite speciella terroiren.
Tydligen skall karaktären hos Vigna Rionda slå tvärs genom både producenter och annars områdesspecifika karaktärsdrag, inte så mycket Serralunga som just Vigna Rionda med andra ord.

IMG_1490IMG_1491IMG_1492


Barolo Vigna Rionda Riserva 2004
Anselma Giacomo, Barolo, Piemonte, Italien
Utvecklad doft, intensiv med körsbär, kåda & målarlåda, en del fin mynta, läder & nypon i lätt eldig stil. Mogen smak, sträv med liten sälta/mineral & torkad röd frukt, kryddig & stenig svans. Mogen och elegant, lättfotad eftersmak, möjligen aningen enkel men ack så snygg och charmig.
Betyg:++

Barolo Vigna Rionda 2004
Luigi Oddero, Barolo, Piemonte, Italien
Dämpad doft, lite linolja och röda bär, lätt floral, varm & sval samtidigt på kul sätt, tyvärr finns ett aningen oxidativt drag. Smaken är tät med mörka körsbär, slånbär och fina sandiga tanniner. Svansen är dominerad av lätt sälta, lakrits & lite salmiak, aningen slank eftersmak.
Betyg:+

Barolo Vigna Rionda 2000
Luigi Oddero, Barolo, Piemonte, Italien
Doft av målarlåda, sval mynta & slånbär, kryddig med aningen läder, röd lättfotad frukt i floralt elegant stil, torka nejlikor och färska trädgårdshallon. Härligt dansant. Smaken är sträv men elegant, rödfruktig med lakritsrot & ljusa körsbär, torr med parfymerad känsla. Svansen har en liten sälta, eftersmaken är torr med kanel & lager.
Betyg:++

IMG_1493IMG_1494IMG_1495


Barolo Vigna Rionda Riserva 2001
Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Kryddig och lite eldig doft, viss mynta, krossad sten, läder & linolja, florala övertoner med kul hallonton. Smaken är sträv & rödfruktig, en del lakrits & lädersnöre, lite kärva tanniner i ännu lite outvecklad fas. Svansen är torr och exemplariskt komplex, lång & tät, mycket lovande.
Betyg:++(+)

Barolo Vigna Rionda Riserva 2002
Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Ganska ungdomlig doft, svart & röd frukt, körsbär, lite parfymerad med kirsch & torkat gräs, en liten osund ton smyger sig in men den verkar avtar under kvällen. Smaken är ganska tät, sträv med svart och röd frukt, lite sotig & stjälkigt kärv, slånbär, nypon & kartiga körsbär. Svansen är lite stum & stotig, bitter lakrits i eftersmaken. Kan kanske utvecklas, men jag tvekar till vad, trots hanteringen är den märkt av årgången. Betyget är i underkant.
Betyg:+

Barolo Vigna Rionda Riserva 2004
Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Doft av hallon, krossad sten och rosor, sval röd frukt, finlemmad mynta & cordit, lite råa köttslamsor & slaktbänk i en underbar blandning. I munnen är den sval, elegant svartfruktig, ungdomligt läckert kärv & lakrits-sotig, kul ton av kanel & stensöta. Känns ännu lite oförlöst men kvaliteten är magnifik, alldeles strålande Barolo med Rhône-tycke. Skitläcker, alldeles strålande faktiskt.
Betyg:+++

IMG_1496IMG_1497IMG_1498


Barolo Vigna Rionda 2006
Roagna, Barolo, Piemonte, Italien
Köttig doft, röd solmogen frukt, grillbiff & torkade örter, målarlåda, vild & funky men med en direkt störande osund ton av konserverad tomatsoppa. Smaken är besynnerligt medicinal, torra (!?) romrussin med skumt skitig överton. Tyvärr alltför funky och knasig för min smak. Skadad? Mja, jämfört tidigare provningar hos importören av samma årgång tror jag nog något knas hänt med flaskan. NB: Alla tyckte inte detta var fel, obegripligt för mig - trots att jag tolererar en del funk.
Betyg:0

Barolo Vigna Rionda 2006
L. Pira, Barolo, Piemonte, Italien
Ung och rejält fatad, massor av mynta som närmast drar åt eukalyptus, rik men ännu oförlöst frukt, bred med körsbär och terpentin. I munnen är den rik & supersträv, sotigt kärv & grusig med läder och aningen stjälkiga toner. På det hela taget grym & krävande, man undrar vad det blir av denna men jag tror det kan bli bra om en tio år eller så.
Betyg:++(+)

Barolo Vigna Rionda, Tomasso Canale 2007
Giovanni Rosso, Barolo, Piemonte, Italien
Köttig och lätt solbakad doft med röd frukt, körsbär & lätta örtiga övertoner. Tät & djup smak, svartfruktig med körsbär, rejält sträv & lite eldig, ungdomlig och lovande. Massor av slånbär i svansen, rik med lakrits & nästan gentianarot i eftersmaken. Häftig, kommer att utvecklas.
Betyg:++

Det är rätt varierat i stil och framtoning, Piras monster är en rejäl kontrast mot Oddero. Trots detta finns en röd tråd genom hela uppställningen, krydda, sälta & parfym är rätt speciell. Dessutom, Massolino är fenomenal, det är nästan så att 2002 trillar upp på 2+, de oxidativa dragen hade jag kunnat förbise en annan dag.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Castelgiocondo 2006

IMG_1444


Kvällen var tänkt att bli en revansch för
Domaine du Pegau 2005 som inte riktigt lyckades senast, tyvärr slutade det med ett efterjäst & fulfunkigt magplask packat av fotsvett och härsken rutten frukt. Faktiskt alldeles spektakulärt dåligt, det doftade fan ta mig veckogammal död wombat (tro mig, det är inte kul alls).

Så, snabbt lappkast till något helt annat.

För några år sedan satt Marchesi di Frescobaldi på de anklagades bänk i Brunellogate/Brunellopoli, härvan där många beskylldes för att blanda in andra druvor i den klassiska DOCGn. Efter juridiska habrovinker och DNA-analyser av buteljerat material slutade hela affären i ett stort ’?’, beskyllningarna mot Frescobaldi föll platt och inget kunde påvisas. Men, kollar man i Punkarns register av provningsnotiser rörande Castelgiocondo är det inte omöjligt att föreställa sig några klasar Cabernet eller annat i soppan.

Fast forward till idag, Castelgiocondo 2006 skrivs upp av en del
vintomtar, andra är mer tveksamma. Själv är jag lite lagom spänd att se om Brunellogate haft någon effekt på stilen.

Castelgiocondo 2006
Frescobaldi, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Klassisk och lite kryddig doft med antydan till målarlåda & linolja, syrliga röda bär och bara lite lagom fat, körsbär & torkade jordgubbar, en del obryggt blommigt te på kul sätt. Den utvecklar luftig floral parfym, aningen fudge. Smaken är rödfruktig med höga syror, sura hallon, röda vinbär & plommon, tanninerna är prominenta på slånbärsvis, goda & tuggbara. Tyvärr är uppenbarelsen lite snål & kärv, svansen är torr och aningen bitter. Det fins en underliggande kryddighet, men den orkar inte fram riktigt under den lite aggressiva framtoningen. Det kan vara en åldersfråga, men i nuläget känns den gammaldags på ett inte helt charmigt sätt. Stramheten är positiv, men aningen mer frukt & lite mer glädje skulle gjort den gott. Den är rätt sträng.
Betyg:+(+)

Tja, jämfört med gamla notiser är detta aningen gammaldags, kul och lätt att känna igen men samtidigt inte riktigt min tekopp. Snålheten är just nu direkt besvärande, den kommer säkert att bättra sig om några år så resterande buteljer får vänta.
Jens Brunello-Bonanza från senast presterade enormt mycket bättre.

-- Winepunker

Comments

Caviste & Bristly

Martin Berggren på Caviste & Gabriel på Bristly har i alla fall en sak gemensamt, de nasar båda Pierre Moncuit från Mesnil sur Oger. Som av en händelse lanserade Caviste en låda den 10/5e innehållande bl.a. Delos (BdB 100% Grand Cru) i princip samtidigt som Bristly släpper samma vin på Bolis den 1/6e. Med 15 Ha egen grand cru är Pierre Moncuit en rätt liten spelare, 125000 flaskor per år i runda slängar och en ganska låg profil.

IMG_1238IMG_1239IMG_1241


Pierre Moncuit Brut Grand Cru Blanc de Blancs Delos
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger, Champagne, Frankrike
Väldigt mycket Mesnil i doften, kritig med ren citrus och strama ungdomliga drag, lite brioche och limeskal. Hög syra i munnen, ren & snygg med flintig framtoning, stram, seriös med fin mousse. Lite gröna äpplen och mineraler i svansen, klar potential med något år på rygg. (Enbart ’08-frukt, Caviste 245:- / Bristly 289:-, kap oavsett leverantör)
Betyg:++

Pierre Moncuit Brut Grand Cru Rosé
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger/Ambonnay, Champagne, Frankrike
Lätt doft av hallon och mineralig stenkross, lite grillad citrus och ett uns nyslaget gräs. Höga rena syror i munnen, trädgårdshallon och lite röda vinbär, massor av mineral och en liten kul bitterhet i svansen. Liten rökig eftersmak, seriös och vuxen men behöver lite tid för att gå ihop. (Enbart ’08-frukt)
Betyg:++

Pierre Moncuit Brut Grand Cru Millésime 2004
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger, Champagne, Frankrike
Doft av cirus & stenkross, bra bredd med rondör, nybakad brioche, valnötter och rosor. Den är härligt bred med crème brûlée, och en del exotisk frukt i övertonerna, ganska utvecklad faktiskt. Smaken är rik och fylld av rostad citrus, ren & läcker med bredd och massor av uppstramande mineral, syrorna är exakta men förvånande gräddiga och inbjudande, lite nötter & flintkross i svansen. Seriöst till max, ett par år till i källaren och den kan nog växa ytterligare.
Betyg:++(+)

Martin visade i vanlig ordning bara det som kommer i 'nästa låda', han har ju inget egentligt stående sortiment utan bara en långsam ström av utvalda ihopplock från en producent åt gången. Gabriel har ett gediget dito å andra sidan, totalt 57 viner ställde han upp den här gången (alla provades) och en del är riktigt djävla bra. Bäst i test är nog dyrgriparna från Italien och en del sanslöst läckra Ch9dP.

Domenico Clerico presterade nog allra bäst,
Barolo Pajana 2007 [++(+)] har redan en fint utvecklad och elegant kryddigt rödfruktig doft, härlig röd frukt och bärande strävhet, oerhört seriös. Barolo Ciabot Mentin 2007 [++(+)] står inte efter alls, ganska stram, floral och med stadig ännu oförlöst struktur är den mycket lovande. Kanske kvällens bästa vin var Barolo Percristina 2004 [+++], härligt utvecklad doft, fylld av underbara florala, parfymerade och rödfruktiga aromer, den är packad med exklusiva kryddor. I munnen är den dominerad av höga syror, superb klass, enorma tanniner med sandig struktur. Ge den tid och en storhet kommer att titta fram, mycket tid.

Något helt annat hittar vi från Sicilien, en triss från
Girolamo Russo (Etna Rosso, företrädesvis Nerello Mascalese) med ’a Rina 2009 [+], Feudo 2008 [++] och San Lorenzo [++] presterar strålande med tanke på priserna. Det är riktigt kul viner, lite olika stil, elegant rödfruktiga och lite funky, dansanta och fyllda av drickglädje i mycket personliga paket.

Châteauneuf-du-Pape 2010 från
Domaine Saint Prèfert överträffar med råge 2009, 2007 & framförallt 2008. Både Classique 2010 [++] & Réserve August Favier 2010 [+++] är briljanta med härliga expressiva hallon, nyanserade och packade av kryddor och fräschör. Det känns som 2010 är en riktig killer. Dessutom Domaine Saint Prèfert Blanc 2011 [++] är härligt dansant med fina syror och blommigt citrusdränkta aromer, mycket lätt och läcker för att vara en Ch9dP.

En liten flagga måste höjas för
Oliver Bernsteins bourgogner också, dyra som stryk, packade med fat & koncentrerad 2009-frukt visar de på en oförlöst och lite gruffigt ruvande storhet. Det sagt, med all de här faten vet man inte vartåt det barkar (fast, har man någonsin provat en ung DRC blir man rätt oroad av faten också). Det känns som Gevrey-Chambertin Premier Cru Les Champeaux 2009 [++(+)] och Chambertin Clos de Bèze Grand Cru 2009 [++(+)] har potential, rikedomen i frukten borde hålla upp mot fataromerna även i längden även om oron finns kvar. Kommer de ut ur ekdimman och sakerna faller på plats kan det nog bli riktigt intressanta.

La Pèira 2009 [++(+)] & Las Flors 2009 [++] (Orbiers har jag egentligen aldrig gillat något vidare, men + blir det för ’09 i alla fall) håller samma klass som vanligt, galet rika, breda och lena i stilen med fat & kraft är det inget för de hjärtsvaga eller quercofoba. En liten brasklapp för de lite låga syrorna dock, jag får återkomma vad det lider med en mer ingående analys. Kan det vara så att syrorna är lägre än i ’07 & ’08? Aningen oroande i så fall.

Sedan var det en massa annat gott & blandat också, han har en redigt bra portfölj Gabriel.

-- Winepunker

Comments

Montalcino med AuZone

IMG_1140


Det måste sägas att jag var
tämligen baissad inför torsdagens provning, Brunello/Rosso har varit lite på min shitlist under några år då jag tyckt att vinerna inte står upp för sitt ädla ursprung riktigt. En känsla av stereotypa & överprissatta produkter var allt jag kunde uppbringa inför kvällen, senast jag druckit riktigt bra saker var från mitten av 90-talet enligt rullorna. Skulle någon kunna få mig att omvärdera den ståndpunkten var det väl Jens då, en av föreningens italien-förespråkare med en skrämmande meritlista på intressanta provningar.

IMG_1141IMG_1142IMG_1143


Poggio di Sotto, Rosso di Montalcino 2006
Poggio di Sotto, Rosso di Montalcino, Toscana, Italien
Mjukt rödfruktig doft, plommon & körsbär, lätt kryddig och ganska elegant. Smaken är fint rödfruktig, finkorniga tanniner med lite körsbär och krossad sten i bakgrunden, finlemmad och snygg men lite enkel i strukturen.
Betyg:+

Pian del Orino, Rosso di Montalcino 2008
Pian del Orino, Rosso di Montalcino, Toscana, Italien
Ungdomlig doft, sprittande rödfruktig med hallon och fräscha röda körsbär, den är närmast grenachelik i inbjudande juvenil stil. I munnen är den väldigt ung, massor av hallon och sura körsbär, höga syror och dansant frukt, lite lakrits och örter i svansen, mycket behagliga tanniner. Snygg, pigg och läcker.
Betyg:++

Hade jag fått detta helblint skulle jag inte landat i Toscana, inte en gång på hundra troligen. Det är gott, snyggt och formligen osar fransk Grenache. Enormt atypisk, och kul!

Salvioni Cerbaiola, Brunello di Montalcino 2001
Salvioni, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Tät och tjock doft med kaffe, tjära, choklad och biggaråer, solbakad och fatigt kryddig, dessutom en del florala övertoner, hyacint och liten antydan till mynta. Smaken är tjock och rejält sträv, kärv med kaffe, lädersnöre och solbakad svart frukt, lite tjära och kakao i svansen. De känns aningen rå, skrämmande & grov men är samtidigt vansinnigt imponerande strukturellt.
Betyg:++

IMG_1144IMG_1145IMG_1146


Poggio di Sotto, Brunello di Montalcino 1999
Pogio di Sotto, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Solbakat kryddig doft, inlag av fudge & matta kolatoner, en del kryddpeppar och målarlåda i perfekt mogen stil, seriöst traditionellt, seriöst komplext & inbjudande. Smaken är mjuk, fylld av solmogen frukt, röda bär och laktrits, tanninerna är tydliga och perfekt sandiga. Svansen är kryddigt bitter med rå fänkål & antydan till terpentin. Underbar, klassisk, strålande & på absolut topp!
Betyg:+++

Det är var seriöst skitbra i superb klassisk utformning,
precis så här vill jag ha min Brunello, så tydlig och väl driven i tämligen elegant tappning.

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso, Brunello di Montalcino 1997
Ciacci Picolomini, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Ganska kraftigt fatad, lite läckert fruktsöt med närmast karamelligt drag, knäck, kaffe & solmogna röda bär. En komplex ton av kåda/rosmarin finns där också, moget & läckert. Smaken är tät, sträv & mycket seriös, ganska rik & tjock frukt med en antydan till kaffe. Svansen är fylld av snyggt bitter kakao, lite lädersnöre och en rosmarinkvist, ganska krävande och kryddig eftersmak. Skitgod!
Betyg:+++

Det fortsätter bra, jag var snubblande nära att sätta Piccolomini som bäst men elegansen i Poggio di Sotto vann just den här kvällen, två strålande exempel hur det kan bli när allt faller på plats.

La Fiorita Riserva, Brunello di Montacino 2001
Fattoria La Fiorita, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Mogen och komplex doft med massor av undervegetation, mineralitet & torkad frukt, liten antydan till russin och en del läderdojja. Mycket intressant, men en liten ton av etylacetat drar märker upplevelsen. Smaken är läckert & moget rödfruktig, en del torkade örter, sträv och rätt funky, rejält skitig eftersmak i närmast provocerande stil. Hade det inte varit för etylacetat i doften hade det blivit 3+ utan en sekunds tvekan.
Betyg:+

Ack så trist med doften, de som inte är lika (över)känsliga som jag rankade den här direkt bland de bästa. Tyvärr kan jag bara inte bortse från det jag närmast klassar som en liten defekt, en annan flaska hade kunnat vinna hela racet.

IMG_1147IMG_1148


Castello di Ama, Chianti Classico 2004
Castello di Ama, Chianti Classico, Toscana, Italien
Ungdomlig doft med krossade körsbär, pigg svart & röd frukt, känns modern och väldigt klinisk. Smaken är ren och ungfruktig med körsbär & lakrits, snygg & på pappret väl sammansatt men känns enormt trist i sin avskalade och slimmade stil. Det är inga fel på tanniner eller syra, men i dagsläget ger den nästan ingenting.
Betyg:+

Betyget är nästan generöst, den var så anonym och intetsägande att jag knappt finner ord. Brukade inte Castello di Ama vara bra? Jag har minnen av La Cassuccia och L’Apparita som båda imponerat stort, borde inte ett vin för över 250:- ett år som detta prestera betydligt bättre?

Caprili, Brunello di Montacino 2006
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Lite skitig doft med läcker frukt, svarta och röda bär i omedelbar stil, lite mynta och en hel del riktigt mörka körsbär. Smaken är mycket rättfram, eldig och läcker med behaglig fathatering, sandiga exemplariska tanniner, kroppen är körsbärsfruktig och ännu ganska ung även om bitarna börjar falla på plats. Direkt, generös och no-nonsense. Gott!
Betyg:++

Jag känner mig i alla fall tillfälligt omvänd, mycket av det här smakade som jag vill minnas att Brunello tog sig ut förr. Väldigt personligt, väldigt olika stilar och väldigt gott (och väldigt dyrt, de bättre vinerna sniffar alla på 1000:-), dags att börja investera lite månne? Tackar så mycket Jens, alltid lika intressant.

-- Winepunker

Comments

Fatfredag med C

IMG_1149


Under senaste tiden har det klankats en del på fatbehandling och ek i svenska bloggosfären, speciellt i kombination med 'modern Toscana' och den stil som föraktfullt representeras med epitetet 'Mondovino'. En del av kritiken är berättigad, utslätade kommersiella produkter (vilken produkt är inte kommersiell förresten, det handlar till slut om pengar) med lite restsötma och komplett avsaknad av ursprung är ett gissel men man skall samtidigt vara försiktig att klampa ned i vinrasism och onödigt snobberi. Alltför ofta blir det lite väl mycket kulturlarv av debatten, ett välgjort vin är ett välgjort vin och skall väl gå att uppskatta bara man försöker förstå vad det försöker vara. Titta på vinets själ (
corr:stjäl) och bedöm det efter intention oavsett om det är en rostat fatlagrad Merlot från Bolgheri med ett del manipulativ insmickrande fruktsötma och micro-oxidation eller en naturlig Beaujolais som efterjäser i flaskan och mognar snabbare än bananer.

Nåja, man kanske skall ta en av alla supertuscans moder vid hornen; Ornellaia, Marchese Lodovico Antinoris skapelse från det då outvecklade Bolgheri som skulle sätta Nicolò Incisa (Sassicaia) & Piero Antinori (Solaia) på plats. Tillsammans med Tibor Gál (olyckligt död i en trafikolycka under sitt arbete på Capaia i Sydafrika 2005) mejslades en förhållandevis elegant bordeauxlik italienare fram med alla små muttrar snyggt & precist passade, en storhet i vardande månne? Själv har jag haft många kul upplevelser med Ornellaia, men som ganska gammal i gården är erfarenheten störst före Frescobalids lite fula övertagande via Robert Mondavi under början av 2000-talet. Exit Lodovico & Tibor, enter Rolland, mer Merlot, nya rostade fat, alkohol och massor av poäng i Winespectator & Wineadvocate.

Visst har vinet gjort en resa i stil och visst kan till och med jag tycka att det på många sätt gjorde sig bättre i sin gamla lite 'grumpy' och mer slimmade utformning, men man får se det i ljuset av tidevarvet. Pendeln lär väl svänga tillbaka, det är det som är så djävla kul och frustrerande i den här branchen. Vinerna ändrar sig i stil, allt är ett rörligt mål som håller oss på tåspetsarna som en underbetald säkerhetsvakt i Kabul (tack ock lov för det, annars skulle man ju kunna tro att dussinkunskap från 80-talet fortfarande var relevant, det finns de som fortfarande tror att 'Chablis' enbart stavas 'Brocard').

Årgång 2004 är 60% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot, 12% Cabernet Franc och 3% Petit Verdot, kul att jämföra med 1990 där det bara är 14% Merlot. Förändringen i druvsammansättning kom krypande men accentuerades ju mindre inflytande grundarna fick och ju mer den amerikanska marknaden visade sin uppskattning, 1998 blev 'Wine of the Year' år 2001 i Winespectator. Ett marknadföringstrick initierat av "The Mondavis" (låter som en HBO-serie) när kontrollen började glida Ludovico ur händerna eller en välförtjänt prestation? Konspirationsteorierna frodas. 2004 är på många sätt perfekt, problemfri blomsättning och lång jämn mognad. Skörden började tidigt i september för Merlot och avslutade tidigt i oktober för Cabernet Sauvignon. Vinet jäste en vecka, fortsatte maceration i 18 dagar följd av malolaktisk jäsning på 70% nya fat (resten gamla) och lagrades sedan 18 månader på samma fatuppsättning i barrique. Vinet drogs om och blandades (blend och egalisering) efter 12 månader. Efter buteljering hölls flaskorna 12 månader på egendomen före försäljning och distribution. Åtta år efter skörd borde det visa sig lite i alla fall, det är ju trots allt en modern konstruktion.

Ornellaia 2004
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Mjuk och inbjudande doft, fylld av intensiv cassis, exotiska kryddor och förhållandevis dämpade fat, lite trätoner med ceder och antydan till malört (?!). Efterhand tittar både kanel och lakrits fram, tonerna är nyanserade och snygga med liten eterisk rökighet, inte alls så ’in your face’ som man kunde väntat sig, alkoholen finns där (14.5%, puh!) men är otroligt snyggt inbäddad utan att dominera vinet. Smaken är läcker med exakta syror, snygg ganska stram mörk frukt och nyanserad fathanetring, den är dominerad av sura körsbär, söta plommon och perfekta finkorniga sandiga tanniner. Man hittar rosmarin, kåda och lätta toner av lakrits & tjära i svansen, den är lång och förvånande slank & närmast elegant, nästan behagligt feminin. Skitgod, modernt italiensk och redigt personlig.
Betyg:+++

Jag kan inte annat än kapitulera, detta är skitsnyggt och mycket
italienskt trots MTA och Cabernet Sauvignon med en Rollandsk dos av Merlot. Faktum är att detta är den elegantaste Ornellaia jag provat ’post Ludovico’, snuskigt snyggt sammansatt, nästan manipulativ. Den kommer dessutom att utvecklas fint, att man lyckas gömma all alkohol är en bedrift i sig.
Det skall bli kul att prova vinet på vertikalen tidigt nästa år, jag skall själv hålla i spektaklet i slutet av Januari.

Och, ni som inte sett den ännu, 'Mondovino' är skitkul, intressant och lite lagom provocerande. Jag som ende marknadsliberale vingeek på biografen (Zita / Folkets Bio, Birger Jarlsgatan 37) tillammans med en massa radikala antiglobaliseringsmotståndsaktivister skrattade glatt på helt fel ställen och fnös högljutt på andra ännu mer fel ställen under filmen (aktivisterna skrattade och fnös också, men på helt rätt ställen enligt gällande antiglobaliseringsmotståndsaktivistnorm). Jag drog åt mig blickar på vägen ut som om jag hade haft frimärksmustach och snedlugg, jag som har helskägg och flinar glatt nästan jämt…

-- Winepunker

Comments