Kalifornien

Mogen Kalifornisk Chardonnay med AuZone

IMG_2694


Å-Anders fortsätter sin exposé över mogna kaliforniska alster,
senast med enormt lyckat resultat - den här gången kändes det som ett något större riskprojekt dock. Tanken var ett ge sig på ett gäng äldre & traditionellt hanterade Chardonnay från Kalifornien, se hur de utvecklas med ålder och vad det blir av dem. Det är inte ett tema jag är bortskämd med, gammal vit Bourgogne har väl alla vinälskare kolkat i sig mängder under åren och mitt eget specialintresse för OZ & Kiwiland har visat på södra halvklotets potential om man plockar sina saker från rätt håll. Men, äldre Chardonnay från Kalifornien blir det mycket sällan, de få jag köper dricker jag mycket unga när frukten är på absolut ungdomlig topp.

IMG_2696 IMG_2697 IMG_2698


Arrowood Chardonnay Cuvée Michel Berthoud 1998
Arrowood, Sonoma County, Kalifornien, USA
Utvecklad doft, fatad med grillad citron, lite exotisk frukt, väldigt mogen med drag av nötter. Fet & gulfruktig i munnen, nötter och citrusskal, dämpade syror med lätt oljig textur, rik & ganska lång. Svansen är aningen eldig, tyvärr är eftersmaken rätt fadd med en del bittra toner, de låga syrorna märker dessutom vinet.
Betyg:+

Pine Ridge Chardonnay Dijon Clones 1997
Pine Ridge Winery, Carneros, Napa Valley, Kalifornien, USA
Harts och valnötter i doften, oxidativ med smör & lite äppelskal, väldigt utvecklad med en del apelsin och mjölkchoklad. Solmogen citrus i munnen, lite nötig med bra syror & len textur, smörig med massor av citrus, fat & äpplen i svansen, liten sötma avslutar, tyvärr aningen bitter.
Betyg:+

Martinelli Chardonnay Charles Ranch 1999
Martinelli, Sonoma Coast, Kalifornien, USA
Enormt mogen doft, citrus, ganska kryddig, fänkål & citrusskal, snyggt fatad med mandel och grapefrukt, lätt örtiga drag. Bra syror i munnen, en del mineral och fat men med rakryggad struktur, citrus och viss vuxen bitterhet. Rökig svans, hyfsat stram under faten, den funkar anständigt med ganska pigg eftersmak & syrlig frukt som döljer ekbeskan hyfsat.
Betyg:+

IMG_2699 IMG_2700 IMG_2701


Corton-Charlemagne Grand Cru 1998
Bonneau de Martray, Corton Charlemagne, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Ganska stram doft, ganska stum & kartig med mandel och citrusskal, lite bladiga toner, utvecklar en del fotsvett och osund frukt. Bra syror i munnen, tyvärr ogin och kartigt outvecklad frukt, citron & själkig känsla. Det är ganska otydig, fatig svans men med klass i ekhanteringen, väl bitter & svår i eftersmaken. Klar besvikelse trots årgången.
Betyg:(+)

Att vi hade en avvikare i ålder och/eller land var ganska klart, jag trodde själv det var en radikalt mycket yngre vrång & kantig höghöjdare på enbart franska fat. Så fel det kan bli! På många plan dessutom, det är ett ganska bedrövligt vin, i alla fall i dagsläget och med tanke på prislappen över 1000:-. Visst är året svårt, många floppar har det blivit men det här är under all kritik.

Beringer Chardonnay Private Reserve 1995
Beringer, Napa Valley, Kalifornien, USA
Mjuk, rik & utvecklad doft, grillad citrus, solmogen mango och fint smörig fetma i gammelklassisk stil, galet fatad men det funkar. Rik och mogen med smör & popcorn, mandel och majs packad med kanderad apelsin och exotisk frukt. Fet rondör i svansen, bred med rökig och bara lätt bittert fatig eftersmak. Burdus, men rätt god på lagom baktungt & nostalgiskt sätt.
Betyg:++

Precis så här vill jag minnas mina tidiga ’80-talare, maffputtar med x-tra allt men samtidigt med lite glädje och faten under någon slags kontroll. Det här funkar verkligen, i alla fall om man kan se förbi stilen och hur den går på tvärs med allt annat vitt man dricker idag. Den är väl sammansatt, lite på samma sätt som sin röda broder faktiskt - inget finlir direkt men gott som en baconmacka liksom.

Beringer Chardonnay Sbragia Limited Release 1999
Beringer, Napa Valley, Kalifornien, USA
Väldigt smörig & vaxig doft, nötter & apelsinskal, fatrökig, rostad med karamell & mjölkchoklad. Galet fet och smörstinn utveckling, lite bourbon & bränt socker blandat med anaskarameller. Tyvärr ekbitter svans, dämpade syror och alhoholdominerad eftersmak. Betyget är generöst.
Betyg:+

IMG_2702 IMG_2703


Ojai Clos Pepe Chardonnay 1999
The Ojai Vineyard, Santa Ynez Vineyard, Santa Rita Hills, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Väldigt utvecklad, smör & nötter, vax & harts, oxidativ med äppelskal. Oxidativ & bitter i munnen, fylld av ålderssyror, allmänt grov & gammal känsla. Svansen är fylld av äppelskal & själkig beska, väldigt gisten & trist.
Betyg:-

Shafer, Red Shoulder Ranch Chardonnay 1994
Shafer, Carneros, Napa Valley, Kalifornien, USA
Djup, mogen och utvecklad doft med exotisk frukt, torkad aprikos, honung & äpplen, doftar närmast sött med sin enormt mogna frukt & puff av crème brûlée. Åldrad smak, choklad & kaffe, fatig med enormt mogen gul exotisk frukt, nötig & fet med väl fatig känsla. Mandel och torkade kryddor i svansen, en liten äppelskrutt i eftersmaken. Den känns väldigt gammal, men håller precis ihop.
Betyg:+

Det var intressant att prova lite äldre saker, men samtidigt inte riktigt min grej - det finns en klar gisten ton i många av vinerna, gissningarna i gruppen pendlade mellan ’70-tal och sent ’80-tal (min gissning själv, jag låg mellan ’85 & ’92, Corton undantaget som jag trodde var 2000-tal). De har alla utvecklats med förfärande fart, de skulle alla druckits för tio år sedan.

Dessutom har vi den allmänt besvärande bitterheten som en genomgående dissonans i vinerna, faten tränger igenom frukten och får många av dem att kantra - de är inte sammansatta för längre lagring helt enkelt.

-- Winepunker

Comments

Ojai Thompson Grenache 2008

IMG_2659


Det är äntligen vår, eller snarare ”redan” vår. Jag kan inte dra mig till minnes när vi städade ur grillen före första april senast, om någonsin faktiskt. Grill kräver Grenache, sista buteljen av en trotjänare fick sätta livet till.

Ojai Thompson Grenache 2008
Santa Ynez Valley, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Läcker rödfruktig doft med fräschör och spets, massor av av hallon, jordgubbe, sura körsbär och anis. Efterhand dyker det upp lite kryddigt rökiga toner, vattenpipa och mandel, kåda med en aromatisk överton, lager & en puff av mynta. I munnen är den ren & läcker, massor av körsbär och hallon, bra syror med skärpa, lite pinotlik känsla. Tanninerna är väl definierade, sandiga och finkorniga, svansen kryddig med enbär och rosmarin, lite tuggtobak nästan, förvånande intressant och utan besvärande alkohol trots 14.5%. Faktiskt alldeles djävla skitbra i rättfram stil.
Betyg:+++

En ren & stadig helmaxad Grenache sitter rätt bra på årets grillpremiär - 1kg stadig hängmörad
Côte de Boeuf från UD fick sätta en svårslagen baseline för årets säsong i Casa Punk™. Numera hängmörar de själva på UD, jag blev närmast påprackad köttklunsen men den håller absolut världsklass. Jämte den amerikanska stapelvaran är den vildare, billigare och fränare - faktiskt godare.

Dessutom måste jag skriva en liten notis om ett varuprov, inte för att det är bra utan för att det kommer från
Vinunic och är precis motsatsen. Jag har parasiterat på deras provningar under lång tid och nästan alltid skrivit snälla saker, så kan jag med gott samvete hävda mitt oberoende och racka ned lite på den rosé jag fick nu senast. Det är inte alltid som Guigal får till det, den här var ganska rälig.

IMG_2658


Côtes du Rhône Rosé 2012
E. Guigal, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Lite godisartad doft, röda bär, jordgubbe och en puff av vingummi, liten örtig mineralitet och kladdigt blommig anstrykning. I munnen är den eldig, nästan spritig i anslaget med ganska bred rödbärig kropp, lite rosa grapefrukt och skalbitter kärnig svans. Eftersmaken är förvånande kort med lite aggro alkobitter känsla, den känns enkel, trist och oengagerande. Detta är Guigals absolut svagaste kort (och det är långt tapp jämte alla andra viner), här har de en del att fixa till. (Grenache, Cinsault, Syrah, Mourvèdre)
Betyg:0

OK, jag gillar generellt inte rosé, men det här är trots min vresiga neggo-attityd absolut inte godkänt. För 89:- skall det i alla fall vara drickbart och det är med nöd jag står ut med de spritiga dunsterna. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

IMG_2604 IMG_2605 IMG_2606


Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

IMG_2607 IMG_2608 IMG_2609


Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

IMG_2610 IMG_2611


Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

IMG_2602


Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

IMG_0003_2 IMG_0004_2


Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

IMG_0005_2 IMG_0006_2 IMG_0007_2


Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

IMG_0008_2 IMG_0009_2 IMG_0010_2


Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankel men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Experiment i Napa

IMG_2434


Av alla nykomlingar på senare år i Napa’s elitserie har
Ovid nog imponerat mest, en konstruktion som börjar med David Abreu i vingården och slutar med Austin Peterson, massor av Andy Erickson och en liten skvätt Rolland i brygden. Upplagt för mycket poäng med andra ord, men samtidigt talar läget på Pritchard Hill och råmaterialet för något alldeles extra. Tidigare äventyr med storebror har varit mer än lyckade.

IMG_2433


Ovid Experiment A2.7 - 2007
Ovid, St.Helena, Napa, Kalifornien, USA
Ännu ungdomlig doft, fullmatad med lakrits, krossad sten och massor av svart frukt. Det finns en hel del cassis och örtiga övertoner, rätt eldig känsla men samtidigt med elegant rökig komplexitet, den är givetvis ett monster med sina 14,9% men den har ett snyggt underliggande uttryck. I munnen är den eldig, kryddig och solbakat rik, tanninerna är sandiga och seriösa, syrorna är på plats och kraften är imponerande men inte skrämmande. Packad med svart lyxig frukt och lite torkade örtkryddor ger den ett oerhört seriöst intryck, men, den saknar lite elegans - det är mer kraft & glädje än eftertanke och finess. Eftersmaken är tät och stinn av kryddor och lakrits, efter maten blir den lite i mastigaste laget trots perfekt balans. Den kommer nog att vinna en aning på lagring, men man skall nog inte ha den i källaren alltför länge. Tre/fyra år till nästa butelj skulle jag tro.
Betyg:+++

Det är mycket, det är gott, men det är absolut inte stort. Det är lite ’dark side of Napa’, en maffputte som utmanar den goda smaken men samtidigt smakar väldigt gott. Jämfört den riktiga
Ovid är det här yvigare men samtidigt mer omedelbart och inbjudande, gott och djäkligt kul.

Kostnaden för ett vin som detta är besvärande, på auktionen
nyligen gick ett trepack för en ansenlig summa. Tack och lov finns KKWine för oss med tunnare plånbok, en galen & glad dansk som mer än gärna langar godsaker till törstande Punkare.

-- Winepunker

Comments

Lagunitas

IMG_2398 IMG_2399


Det har
sagts förr, och det kan sägas igen - Lagunitas is da shit! När ett par nyheter dök upp på monopolet högg jag givetvis som en skallerorm och köpte på mig en rejäl trave av allt som fanns tillgängligt. Det är en alltid en lättnad att ta en öl-fredag i ladan, koppla ned hjärnan på level 6 och glömma bort uttagssiffror, terroir och syranivåer - låta reptilhjärnan ta över helt och känna pälsen på ryggen växa till sig...

Lagunitas Hop Stoopid
Lagunitas Brewing Company, Petaluma, Kalifornien, USA
Härligt humlad doft, massor av hö, citronskal och örtigt parfymerade toner. De finns ett kul spontanjäst drag, trots det fräsch och lättbegriplig. Mjuk, len och perfekt bitter med rondör och bredd, lite karamell och lysande humlehantering, parfymerad och kryddig under bitterheten. Den är rätt fruktig, apelsin och gräs, basilika och härlig humlebeska. I svansen blir bitterheten vuxen och uppfriskande torr. Alldeles lysande med exakt stramhet.
Betyg:+++

Lagunitas Undercover Shut-Down
Lagunitas Brewing Company, Petaluma, Kalifornien, USA
Superrik & maffig med karamell, fudge, kanderade apeslinskal och lyxigt parfymerad ton. Humlen dominerar tillsammans med drygt 9,7% alkohol, men det funkar fint. Den är mullig nog att vara balanserad trots extra allt i dubbelformat. I munnen är den om möjligt ännu rikare än Maximus, fullpackad av kanderad frukt, söt malt och dyr parfymerad humle.Den är närmast vinös, lite torkade plommon och helt maxad söt-kryddig struktur. Det är seriöst gott, men inget för den hjärtsvage.
Betyg:+++

Me like! Det är så svårt att anmärka på handlag och precision. De är precis vad de försöker vara, redigt personliga och fullpackade godsaker utan en tanke på kostnad eller strömlinjeformning. Främst lägger man galna mängder parfymerad humle, snyggt uppbackad av lyxig malt och hälsosamt vågad alkoholnivå - jag är helt såld!


-- Winepunker

Comments

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008

IMG_2301


Jag gillar inte
Larry Turleys saker, i alla fall inte de som producerats under det egna namnet. Självklart föll jag som alla andra för Frog’s Leap, vineriet Larry grundade tillsammans med John Williams de första åren under 80-talet, med sina egensinniga pastischer på etablerade storheter i Napa - men där tog det tvärstopp. När Larry startade egen låda och fokuserade på Zinfandel (och lite Petite Syrah) under första halvan av 90-talet blev resultatet ett helt annat. Med galen koncentration, tokiga alkoholnivåer (jag minns en tidig sak på över 17%) och en hel del restsocker tilltalade han väl amrisarna (mycket ParkerPoäng™ under åren blev det) men liknar i mitt tycke mest nidbilden av en söndervinifierad mutant med ena foten i starkvinsträsket. Fram till ’95 var systern Helen Turley vinmakare, det i kombination med trenderna under hela 90-talet kan förklara en del av det lite skruvade uttrycket.
Alla gånger jag provat
Tofanelli, 101 & Hayne blev det enbart förströdda noter om grovhet, inbalans och melasspackat kaffesump - de har varken varit speciellt roliga eller goda, enbart trubbigt våld mot huvudet och cymbaler i öronen. De lite enklare cuvéerna som Juvenile lider av samma sjuka, närmast porriga och syltiga kan de kanske vara goda i enstaka glas men blir snabbt kladdigt besvärliga i munnen. Jämfört andra elitproducenter som Ridge & Seghesio är det enbart klumpigt. Visst, Zinfandel har ju sina sidor men vi vet att det går att hålla ihop paketet till något snyggt bara man vill.
Försök med vita viner är inte skoj heller, visst kan man se kvaliteten & ambitionen bakom uttrycket men de är för katten inte ihopsydda som vita viner skall vara. Låga syror, burkmajs och mastigt oljig känsla, massor av alkohol toppat med rostade fat är inte mig grej direkt.

Men,
så dyker det upp något snett från vänster och sätter en buckla i skrovet av fördomar. Moore ”Earthquake” Vineyard var radikalt annorlunda mot allt annat, strukturerad som en modern Châteauneuf med sprittande glädje och bra skärpt balans fick det i alla fall mig att se ut som en fågelholk. Att det var en Turley kändes helt obegripligt, den var ju för tusan snygg. Så, en jämförelse med en sex år yngre broder högg jag på direkt när chansen dök upp.

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Californien, USA
Solmogen doft, packad av körsbär, lakrits, hallon och lite kåda, det är nästan så det dyker upp macchia/garrigue och en del anis. Den har bra frächör och yppig glädje, all alkohol (15.8%) är snyggt invävd i den fruktiga & kryddiga strukturen. Det finns klara paralleller till en fint stoppad Ch9dP, till och med mineraliteten finns på plats men samtidigt avviker den med viss mynta & lite kul (?) ton av linement, rödbetor och nejlikeolja. I munnen är den tät, solbakad med fint definerade syror och fina sandiga kakaolika tanniner, körsbär och lakrits, lite salmiak och rosmarin med fin rakryggad kärvhet. Svansen är aningen sotig, lätt eldig med skalbitterhet och massor av sura körsbär, eftersmaken lite snyggt bitter med solbakade men absolut inte brända drag. Det är gott, snyggt och väl sammansatt, kanske lite tung i gumpen jämfört 2002:an men samtidigt med bättre och seriösare tanniner & kryddor. Mot slutet av flaskan känns den kanske aningen svårsmält, men med en bit ost slinker den ner utan problem. Det får bli 3+ i alla fall, men betyget är knappt.
Betyg:+++

Man måste sätta sin fördomar i skottlinjen ibland, det är alltid nyttigt att få självklara sanningar ifrågasatta och motbevisade. Använda ord som elegant i det här sammanhanget är helt fel, det är givetvis fullmatat med gasen i botten & lite lagom hemtrevligt trubbigt våld mot skallbenet men samtidigt med känsla, lyhördhet och balans. Det är svårt att tänka sig helt
ren Zinfandel tekniskt bättre än så här, blandar man den med lite uppstagande andra druvor får man ett helt annat djur givetvis. Detta är essensen av druvan, själen, väl hanterat med en underliggande komplexitet & primal glädje, faktiskt mycket svårt att anmärka på, gott & begripligt för alla med huvudet påskruvat. Vi är väldigt långt från Tofanelli, väldigt, väldigt långt...

-- Winepunker

Comments

Ridge med Paul Draper

IMG_2219


En av Kaliforniens riktiga rökare är i stan,
Paul Draper från Ridge är inbjuden av Vinunic och en handfull vanliga dödliga fick chansen att lyssna & lära från en av de riktiga mästarna. Väderbiten & frispråkig måste man säga att han gjorde intryck, råsopor mot feta kritiker, prispolitik i Bordeaux och viner gjorda på övermogen frukt blandades med en genuin och varmt ärlig attityd till hantverket och den terroir han är satt att förvalta.
Mer att läsa finns från
tidigare äventyr och från kollegor i bloggosfären.

Ridge Estate Chardonnay 2011
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Rik och lite vaxig doft med nötter, fetma och viss smörighet under all pigg gul & glad citrusfrukt, en hel del skal & mineral stramar upp. Tät i munnen med fina syror, lätt fethet, citron limeskal, liten exotisk ton. Lång eftersmak, sprittande glad under de ännu inte helt integrerade faten.
Betyg:++

Ridge Lytton Springs 2011
Ridge Vineyards, Dry Creek Valley, Sonoma, Kalifornien, USA
Fet och svartfruktig doft med lätt karamell, rosmarin & körsbär med lite utanpåliggande fat. Bra syror i munnen, hallon & eldig körsbär, glädje och fint strukturerad frukt men den behöver lite tid för att baka in faten i puddingen. (82% Zinfandel, 16% Petit Sirah, 2% Carignan)
Betyg:++

Ridge Geyserville 2011
Ridge Vineyards, Sonoma, Kalifornien, USA
Rik doft med bra tät svart frukt, björnbär, körsbär och mycket snygga fat, härligt strukturerad men ännu med karaktär av Dulcivit™ som måste lagras bort. Sträv och rakryggad i munnen, massor av körsbär och vital söt frukt, lite sotig ännu med underliggande stramhet. Behöver en del tid, men den är rysligt lovande. (78% Zinfandel, 16% Carignane, 4%, Petite Sirah, 1%, Alicante Bouschet, 1% Mourvedre)
Betyg:++(+)

Ridge Geyserville 2001
Ridge Vineyards, Sonoma, Kalifornien, USA
Enormt utvecklad och helt mogen med karamell, nötter och kola-snöre, orientaliska kryddor, kaffe & grillat kött i lätt kokt stil. Mjuk och helt mogen i munnen, silkiga tanniner med sötlakrits och karamell, en del kallt kaffe och tuggtobak i eftersmaken. Drag av katrinplommon & övermogna fikon, den funkar men har absolut varit betydligt bättre. (Zinfandel, Carignan, Petite Sirah)
Betyg:+

Detta är lite av en ’acquired taste’, för fem år sedan satte jag 3+ på den här med notisen:

”Mogen doft, eldig och maffig med massor av svart frukt, plommon, massor av snygga fat, lite parfymerad med kryddiga toner och en del lakrits. Tät, balanserad och mogen smak med massor av svart frukt, snygga och sandiga tanniner, choklad, kaffe och sötlakrits. Fullmogna plommon och lite fin kakao i svansen. Perfekt, på absolut topp.”

De tål lagring, men vänta inte för länge…

IMG_2218


Ridge Estate Cabernet Sauvignon 2010
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Tät, rik & lätt rostad och solbakad doft, cassis och kaffe, stenkross och ganska mullig svart frukt, lätt kåda med faten snyggt i schack. Härligt mörk rik frukt i munnen, vässade syror och superba sandiga tanniner, cassis och kaffe, lite lakrits och björnbär. Välgjord. (80% Cabernet Sauvignon, 17% Merlot, 2% Petit Verdot, 1% Cabernet Franc)
Betyg:++

IMG_2220


Ridge Monte Bello 2012
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Galet primär, massor av rostade fat, kaffe och cassis galore, intensiv i lätt medicinal och kryddsöt stil, gräs och vinbärsmarmelad. Intensiv i munnen, fruktsöt med mineralsälta, tokmogen cassis, salmiak och kritiga tanniner. Mycket lovande, tror jag, fatprov är notoriskt svårt... (Cabernet Sauvignon, Merlot, Petit Verdot)
Betyg:+(+++)??!

Ridge Monte Bello 2011
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Läcker, sprittande ungdomlig med florala toner, fina fat blandat med hyacint & cassis och lite rökiga övertoner. Tät och balanserad i munnen, läder, cassis & lakrits med örtiga kryddor, perfekta syror och mineralkross, elegant och ganska snyggt slank svans. Finess & kraft i perfekt kombination. (Cabernet Sauvignon, Merlot, Petit Verdot)
Betyg:+++

Ridge Monte Bello 2009
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Underbart rik och bred doft, absolut druvmaterial, mullig med liten rostad framtoning men samtidigt med rakryggad underliggande struktur, perfekta fat och oerhört seriös med liten sval mynta. Mycket välstrukturerad i munnen, fina syror, perfekta sandiga tanniner, cassis och mineral, perfekt avvägd & snygg med ännu lite återhållen munkänsla. Superb! (72% Cabernet Sauvignon, 22% Merlot, 6% Petit Verdot)
Betyg:+++

Ridge Monte Bello 2006
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Lite återhållen doft, nyanserad med lätt utvecklade toner, kaffe, solmogen cassis, lätt rökig med stenkross och läder, liten mynta i kryddigt seriös och solvamt mullig stil. Härligt tät i munnen, solvarm frukt och fina sandiga tanniner, cassis och kryddor. enormt välkomnande, varm och inbjudande. Superb i sin lite varmare stil. (68% Cabernet Sauvignon, 20% Merlot, 10% Petit Verdot, 2% Cabernet Franc)
Betyg:+++

Ridge Monte Bello 2005
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Kryddigt anslag, solvarm frukt och liten kul karamell, liten choklad & nougat, kåda och cassis i härligt komplex och kryddsöt stil. Underbart balanserad i munnen med viss utveckling, härligt exakta syror, solvarm cassis med lite krossade körsbär och strålande mineralitet. Fenomenal! (70% Cabernet Sauvignon, 22% Merlot, 6% Petit Verdot, 2% Cabernet Franc)
Betyg:+++

Ridge Monte Bello 2004
Ridge Vineyards, Santa Cruz Mountains, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Väldigt utvecklad med kokta toner, kola & läder, en del bakad cassis och örtiga övertoner, kryddig med läder i ganska jordig stil. Känns nästan som en för gammal Sangiovese besynnerligt nog. Utvecklad i munnen med röd lite övermogen och bakad frukt, känns lite avig. Jag misstänker en skruvad flaska här, den är OK på en absolut skala men underpresterar för att vara en Monte Bello. (51% Cabernet Sauvignon, 47% Merlot, 1% Petit Verdot, 1% Cabernet Franc)
Betyg:+

Monte Bello är tveklöst ett stort vin, eller det har i alla fall potentialen att vara. De årgångar som står ut mest om jag går igenom luntorna är 1978 (provad 2007), 1984 (provad 2001) och 1992 (provad två gånger förra året). Jag har en känsla att både 2005 & 2009 kan växa till sig, de kvalar lätt in bland storheterna och kommer att hävda sig fint om några år.
Andra tankar från en medprovare hittar man
här.

-- Winepunker

Comments

Ridge Geyserville 2009

IMG_2128


Senast Geyserville korkades upp hos Punkarn var resultatet lite tveksamt, ett av svenska marknadens absolut pålitligaste viner visade sig vara i lite disharmoni och med aviga vinklar. Nu är Zinfandel 2008 en rätt skev årgång, inte alls i paritet med den betydligt solidare 2009 - en årgång Paul Draper borde kunna hantera med större bravur.

För mig blir 2009 den tjugonde årgången av Geyserville jag provar, för andra gången skall sägas, fortfarande klart under 300:- på Bolis vilket närmast är ett under. Man måste skicka en tacksamhetens tanke till importören att priset i princip (nåja) är detsamma som för femton år sedan.

Ridge Geyserville 2009
Ridge, Sonoma/North Coast, Kalifornien, USA
Mörkt svartfruktig doft med en del jordiga och skogiga toner, äppelskal, rosmarin, apelsinskal och mineralitet blandas med kåda och björnbärskompott. Den är förvånande dov och karamelligt parfymerad, mindre blåfruktig än väntat, faten dominerar också mer än man är van vid. Smaken är intensiv och fruktig, björnbär och hallon blandas med solmogna körsbär och en hel del gamla äpplen. Den är inte oxidativ direkt men har en del bokna drag, känns gammalmodig liksom. Tanninerna är lena och snygga, kakaosträva med en silkig yta, snyggt och fruktmoget. Svansen är eldig med en del kryddiga toner, drag av terpentin och lite kirsch, gott & snyggt med saknar den sprittande pizass man är van vid.
(74% Zinfandel, 17% Carignane, 6%, Petite Sirah, 2% Alicante Bouschet, 1% Mourvedre)
Betyg:++

Vinet är hyfsat uppe på banan igen jämfört förra ronden, lätt darrigt på benen men med rytmen där. Det är både djup & klass på den här, men jag känner inte igen den stilmässigt riktigt. Den har ett tyvärr något övermoget drag, nästan en antydan till (jag vill inte ta order i mun, men) Amarone som känns lite besvärligt och atypiskt för just Geyserville. Nåja, förra årgången var nog bara ett redigt olycksfall i arbetet, handlaget har inte tappats bort - tackar för det.

Dessutom,
ett intressant ställningstagande, Go Paul!

-- Winepunker

Comments

Lagunitas Maximus IPA

IMG_2124


Jag hade läst en del om
Lagunitas, men inte haft chansen att prova. Tillsammans med E.T. & E, Lena, min kära C och Vinarskallen damp vi ned på Flygande Älgen och plockade in ett par Laguntias Maximus IPA - äventyret följdes upp med ett gäng galna ryssar någon vecka senare och vi gjorde en gemensam corner på resterande flaskor (jag betalade, trist med tanke på Ålgens aggressiva prisnivå). Officiellt lyckat, t.o.m. ryssarna föll pladask med pannan mot asfalten, men de var tragiskt nog slut på Bolis.
Så, efter ett par veckor och minst ett uppgivet hopp senare hörde Bolis av sig,
Galatea hade fått in en laddning och till sist fick jag chansen att prova i lugn och ro hemma i ladan (jadå, E.T. nu kan du få några buteljer).

IMG_2125


Lagunitas Maximus IPA
Lagunitas Brewing Company, Petaluma, Kalifornien, USA
Doften är rik och tät, härligt parfymerad och bred med krämig fudge och karamell, samtidigt definierad och elegant trots de lite inställsamma och väl lyxiga tonerna. Den är en biffe-maffig sak men samtidigt med alkoholen under kontroll (strax över 8%), fantastisk west-coast IPA utan några som helst tankar på tillverkningskostnad. Bred och underbart krämig i munnen, massor av humle och lite söt alkohol men samtidigt med parfymerad skärpa och karamellig definition. Detta är stort, äkta och lyxigt påkostat, en IPA när den är som allra, allra bäst (och dollarstinn till max). Betyget är snålt, men det kan komma att omvärderas.
Betyg:+++

Fan var bra den är, helt grummegott med alla epolletterna på plats. Den har precis de vinösa drag en stor öl behöver för att lyfta sig över mängden, detta är en ny i det exklusiva gänget befolkat av
Hoppande Grodor och Flygande Grisar.

-- Winepunker

Comments

Ojai Thompson Grenache 2008

IMG_1941


Grenache i alla former börjar dra åt överdos i Casa Punk, en av de mera svårtillgängliga under de senaste åren är tolkningen från syrahspecialisten Ojai - en knepigt knuten sak med förmodad potential. Ogin & oförlöst Grenache är notoriskt svårbedömd, de är ofta slutna på ett sätt som i alla fall jag har svårt att se igenom. Just Thompson
2008 var vid första försöket lovande, andra gången nedstängd till max med massor av frågetecken om framtiden.

Ojai Thompson Grenache 2008
Santa Ynez Valley, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Snyggt och fräscht rödfruktig doft, lätt eldig med drag av sötlaktits, anis, massor av hallon och röda sura trampade körsbär. Efterhand utvecklas läckra övertoner av tobak, stenkross och en del kryddig & kådig rosmarin, drag av rökelse och krossade nötter. Lite lager & dyr parfym till dyker till och med upp, den har genomgått en metamorfos till det bättre. Smaken är superbt läcker, hallon & körsbär med skärpa och renhet, syrorna är prominenta, sträv med finkorninga & sandiga tanniner, rosmarin och lite enbär. Svansen har en del tuggtobak, kardemumma och sötlakrits, torkade örter och komplexa kryddor, lite köttslamsor & blod toppar upp - den är snygg och fint balanserad hela vägen. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Jämfört
senast har den utvecklats enormt, det var bara något år sedan men nu har alla skruvarna dragits åt perfekt - den är ett väldigt personligt uttryck av Grenache, en egen och uttrycksfull tolkning där bitarna faller fint på plats.

-- Winepunker

Comments

Mogen Kalifornien med AuZone

IMG_1708


Olof stod för kvällens begivenhet, en uppföljare till en spektakulärt bra provning med åldrad Cabernet från Kalifornien för några år sedan. Under åren har jag ofta slagits av hur bra de kan lagras, även förhållandevis enkla viner verkar stå pall för många år på rygg, dessutom har de en behaglig utvecklingskurva utan egentliga dalar eller tunnlar. När jag provade
Robert Mondavi Cabernet Sauvignon Reserve på djupet för ett tag sedan var det bara 1979 som hade tappat formen, även om den fortfarande var njutbar.
Man måste säga att förväntningarna var rätt högt ställda.

IMG_1709 IMG_1710 IMG_1711


Johnson Turnbull Cabernet Sauvignon 1987
Johnson Turnbull, Napa Valley, Kalifornien, USA
Mogen och elegant doft med liten mynta, fudge & kryddig stil, utvecklar tyvärr tomatsoppa efterhand, blir lite gisten. Mogen smak, mjukt kryddig med dämpade tanniner, rödfruktig, lite röda vinbär och sura körsbär, ganska elegant men syradriven svans, avslutar ganska snipigt. Känns för gammal.
Betyg:0

Fairview Cabernet Sauvignon 1995
Fairview, Paarl, Sydafrika
Doft av läder & cassis, en del kryddor och choklad, viss tobak och aningen brända toner, mogen och ganska snygg, breddar sig efter hand, utvecklar aningen stall och ceder, lätt parfymerad ton. Tyvärr lätt etylacetat. Mogen i munnen, kryddig med bredd, fint utvecklad, choklad och solvarm röd frukt, lite vattenpipa & orientaliska kryddor i svansen. Efterhand kikar tyvärr etylacetat fram i eftersmaken, trist på annars anständigt vin.
Betyg:+

Stag’s Leap SLV 1987
Stag’s Leap, Napa Valley, Kalifornien, USA
Enormt mogen, klara drag av konserverad tomatsoppa och kronans köttbuljong, lakrits och nysågat trä med klart gistna drag. Enormt mogen i munnen, lakrits och uttorkad frukt, tomat & karamell, nästan köttsoppa. Knäckig svans, på väg utför med faslig fart.
Betyg:0

IMG_1712 IMG_1713 IMG_1714


Laurel Glen Cabernet Sauvignon 1987
Laurel Glen Vineyard, Sonoma, Kalifornien, USA
Instängd doft, stum med lite kryddiga toner, svart frukt med dammig framtoning, lite källare och våt betong. Ganska tät smak, svart frukt med tydliga ogina bittra drag, brännande sträv, lakrits och bittra toner i svansen. TCA tyvärr, korkskada som blir tydligare och växer under kvällen.
Betyg:-

Dalla Valle 1986
Dalla Valle, Napa Valley, Kalifornien, USA
Enormt mogen med kryddor, läder och lakrits, en del kola & fudge, bränt socker och kaffe, lite drag av melass nästan, knäck & oxidativa drag, doftar fan i mig Sercial. Ålderssyror i smaken, helt utvecklad och närmast urlakad, kryddig med kaffe. Sura och lätt bittra drag i svansen, en del torkad röd frukt går att hitta. Stadd i förfall och förruttnelse.
Betyg:0

Penfolds Bin 707 1982
Penfolds, Barossa & Connawarra, South Australia, Australien
Intensiv doft, cassis & expressiv mynta, svartfruktig med mörk choklad & fatig parfym, lite karamell. Mogen i munnen, vital & tät med svart frukt, mynta & kaffe, lite kanel och ganska höga skärpta syror. Bra svartfruktig och potent svans, god och väldigt klassisk - närmast stilistisk - Coonawarra OZ. Lätt att känna igen.
Betyg:++

IMG_1715 IMG_1716


Beaulieu Vineyard Georges de Latour Private Reserve 1987
Beaulieu Vineyard, Napa, Kalifornien, USA
Mjukt kryddig och lätt eldig doft, trä och torkad svart frukt, solbakad stil, lite rostad med drag av dill. Mogen smak, lätt fruktsöt med silkiga tanniner, en del torkad frukt, solbrända plommon & lakrits, choklad & cassis. Rätt OK, helt mogen och godkänd, men den borde väl vara bättre?
Betyg:+

Château Gruaud-Larose 1985
2eme Cru Classe, St.-Julien, Haut-Médoc, Bordeaux, Frankrike
Klassikt cabbig med cassis & ceder, stall och skit i ärketypisk pälsig kostym, stram och rakryggad med massor av ”Cordier-stink”. Ganska stram i munnen, mogen med kaffe, läder och cassis, en del trätoner. Sofistikerad och lagom krävande, väldigt mycket Bordeaux. Lång med lakrits och grus i svansen, härliga finkorniga tanniner, lång och komplex. Skitgod. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Det blev ett överraskande resultat minst sagt, kalifornierna var märkta av ålder i högre grad än väntat och Bin 707 höll ihop enormt bra, kanske bäst av alla viner den här kvällen. Att dessutom Gruaud-Larose var vid god vigör och besvärande lätt att känna igen var givet, men i övrigt var gistenheten direkt ansträngande. Märkligt, speciellt med tanke på Olofs tidigare djupdykningar som var förbluffande spänstiga trots högre ålder än så här.

-- Winepunker

Comments

Ridge Geyserville 2008

IMG_1343


Av alla slitvargar i Punkarns förråd är nog Geyserville från
Ridge den mest slitvargigaste; nitton årgångar har passerat liggandes i kylar/garderober/skafferier/källare (eller i badrummet) under karriären, ofta med spektakulärt resultat och alltid med hedern i behåll. Att vinet fortfarande kostar under 300:- är närmast en gåta, redan för tio år sedan låg det på över 270 pix om det inhandlades i monopolets butiker och de första årgångarna jag köpte snurrade runt 250:-.

Ridge Geyserville 2008
Ridge, Sonoma/North Coast, Kalifornien, USA
Ungdomlig och rödfruktig doft, packad med körsbär, fat och lite gräsigt örtiga toner, den är förvånande slank i frukten och vaniljen i faten ligger lite utanpå i dagsläget. Efterhand kikar anis & kryddpeppar fram, lite eldig kirsch och en del skogshallon, den drar närmast åt Pinot (!?). I munnen är syrorna väldigt skärpta, surkörsbär och vinbär samsas med maffigt eldiga toner (14,5%) och en del krossade gröna örter. Tanninerna är dämpade och finkorniga, bastonerna är fatiga och bärigt röda, den är väl sammansatt men förvånande nog lite åt det syrligt slanka hållet. Eftersmaken är närmast grinig, slånbär och lite omogna vinbär. Med något år till på rygg kan nog fattonerna integreras bättre, den är hyfsat god men inte en av bättre årgångarna. (Zinfandel 74%, Carignan 20%, Petit Sirah 6%)
Betyg:+(+)

Den är rätt avig, syrorna är vansinnigt höga och frukten för slank för det här vinet. Alltså, det är ganska gott men på något sätt oväntat & glest, det blir liksom lite snopet gentemot allt det grillade till middagen. Årgången är erkänt knepig & vresig, men inte skall en Geyserville smaka så här ens när underlaget sviktar? Blir det riktigt djävligt klarar tydligen inte ens Paul Draper att trolla till det, det är tyvärr över par, en halvbogey i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Vagabond 2006

IMG_1280


Ibland är
Syrah från Kalifornien alldeles strålande, ibland känns det som det stretas mot strömmen lite. Bacio Divino är en ganska ny spelare (1993) med ambitioner i division-1 och som enträget jobbar på avancemang till den absoluta elitserien. Vagabond 2006 är en blandning av mest Syrah, lite Cabernet Sauvignon och några droppar Viognier, all frukt från Caldwell i Coombsville (Napa), 20 månader i nya franska svindyra fat och minimal intervention.

Vagabond 2006
Bacio Divino/Janzen Estate, Coombsville/St. Helena, Napa Valley, Kalifornien, USA
Tät doft, packad av tjock svart frukt, björnbär & syrliga skogshallon, sötlakrits och fänkål, lite nejlikor och en hel del rökiga & svettigt blodiga toner. Det är mycket av allt, men inte alls buffligt, klumpigt eller grovt; fina mocchatoner ackompanjerar den köttiga känslan. Faten är tydliga men snyggt integrerade. Smaken är enormt tät, bred och maffig med sandiga tanniner, lite köttig med bitter choklad och mineralsälta, anis & lakrits, charkuterier samsas med sura körsbär och massor av svart frukt. Eftersmaken är exemplariskt lång, fylls av slånbär, kakao och rökt renkött. Syrorna är lite svaga, annars sitter det ihop fint även om det känns lite högljutt.
Betyg:++

Det är inte illa, men jämfört med
Lillian är detta aningen grovt, överambitiöst och tyvärr klantigt utfört. Det sagt, jämfört Lillian är det mesta ganska klantigt gjort. För halva priset får man ungefär halva kvaliteten, Vagabond är expressiv och rätt kul men den har inte utvecklats som jag hoppats. Det är mer buller & slammer än tonsäker stämma.

-- Winepunker

Comments

Lillian California Syrah 2006

Man kan inte alltid få allt, ibland är ’second best’ det enda man har att tillgå. Istället för ’Raven Series Syrah No5’ (SQNs ’standardsyrah’ från 2006) fick det bli adepten Maggie Harrisons ’Lillian’ från företrädesvis White Hawk samma år (det är ett inslag från andra gårdar också, Bien Nacido-27% & Stolpman-15%). Vinet är gjort på välsorterad exemplarisk frukt, 65% lagrat på nya täta fat i 23 månader, totalt blev det bara 508 lådor (djävla mailinglistevin men Gunnar på Divine langar glatt).


IMG_1253IMG_1254

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard, Santa Barabara, Kalifornien, USA
Härligt rik doft med cassis, söta biggarårer, örter och massor av björnbär, den har en kul fethet och bara lite lagom nya dyra fat (tja, Punkarlagom, kanske inte F&V-lagom). Frukten dominerar totalt i dagsläget men under alla bären kikar lite skitighet och en skiva blodkorv fram, aningen kanel, anis & kardemumma. Under kvällen blir det en del grillat kött och pyrande björkbrasa. Den har ett eldigt anslag, men 15.5% gömmer Maggie med bravur. I munnen är den klingande ren, rik, supertät och slimmad med fullkomliga silkiga tanniner, här har vi fodret på kavajen du aldrig har råd med. Balansen är perfekt, syrorna exakta, lätt fruktsöt med skitläckra körsbär, aningen sötlakrits, garrigue och en förvånande sval örtig och blodigt charkig avslutning. Eftersmaken är kakaokärv & snyggt skalbitter. Här finns drag av Roman Bratasuik, Manfred Krankl & Rick Kinzbrunner, den röda tråden är densamma, kraft och besynnerlig elegans i samma paket. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Man får inte vara fatfobiker eller ogilla rikedom, men klarar man lite tyngd i glaset är detta fullkomligt strålande. Balans, kraft och perfekt struktur snyggt svetsat samman i en odelbar enhet, det är väldigt mycket SQN över detta. På många sätt är det mer lättillgängligt, som om det krupit ned lite Giaconda i fatet, en nyans av stramhet som rundar av de hedonistiska dragen. Det är svårt gott, Punkwine™ på alla sätt.

-- Winepunker

Comments