Martinborough

Nya Zeeland Chardonnay med AuZone

thumb_IMG_5251_1024


Tillbaka till mitt allra mest älskade
Nya Zeeland, landet där vinintresset inte föddes men fick sin första hink bensin slängt på elden när C & jag cyklade runt nordön under början av 90-talet (C fortsatte sedan i några månader till när jag åkte hem till gråkallt Stockholm och skapade mig en karriär, fan vet vems beslut som var klokast). Vad jag gillar mest med Kiwiland är deras absoluta fokus på kvalitetsviner, förmågan att kapitalisera på 80-talets boom kring Sauvignon Blanc, återinvesteringen i griniga Pinot Noir och omläggningen från OZ-kopior av fetfatschardonnay till vad vi ser idag. Visst har de ett rejält försprång på röda sidan, om inte de bästa pinnarna vi ser idag växer till sig till stora viner inom några år blir jag förvånad (jag tror att de första stora vinerna på Pinot Noir är buteljerade redan, 2018 får vi se). De vita på Chardonnay har inte kommit riktigt lika långt, jämförelsen med Bourgogne blir oundviklig och underläget är om möjligt ännu större än på röda sidan. Så, vad presteras då just nu? En bukett med vad jag tycker är rimligt representativt från hela landet ställdes upp med ett par jokrar som jämförelse.

thumb_IMG_5252_1024 thumb_IMG_5253_1024 thumb_IMG_5254_1024


Kumeu River, Coddington Chardonnay 2008
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Ganska stram & mineralstinn doft, flintig med en del blommor, snygga ganska dämpade & nyanserade fat, liten elegant rökighet i bakgrunden, rakryggad med attityd. Ren & klangfull i munnen med höga rakbladskärpta syror, citrusskal och citron, grusig mineral, lite limeblad och härlig snärtig fräschör. Perfekt balanserad i sin vässade & ganska krävande stil, dessutom med begynnande mognad - rätt härlig utveckling på fem år sedan senast. Betyget är snålt, den är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Snacka om elegans, en snärtig och avskalad riktigt skärpt mineralbomb. Otroligt läcker i sin minimalistiska stil, en annan dag mot andra viner hade det lika gärna kunnat bli 3+.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Besynnerlig parfymerad doft, massor av blommor - syrén, hyacint & rosor i ett sammelsurium son drar åt tvål & badsalt, dessutom rejält med flintkross & grus, knölade gröna blad och en lite stjälkig överton. Ganska besk i munnen med höga syror, lätt kärv, citrusskal och ganska aromatisk framtoning, egen & vuxen men markerad beska i svansen gör den svår att gilla.
Betyg:0

Helt obegriplig, jag har upplevt den som normalare förr men det hör funkar inte alls. All parfym och beska gör den till och med svår att identifiera som en Chardonnay, den är rent muterad. Dagens absoluta besvikelse bland Kiwisarna (trist egentligen,
Black Estate Pinot Noir är grymmegod).

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Mjukt smörig doft, massor av snygg gul stenfrukt & citrus, markerade men nyanserade fat, lätt blommighet och en skopa syrlig & fräsch exotisk frukt, flintkross & musselskal i botten. Höga syror i munnen med klang och utmärkt balans, massor av gul & grön citrus, snygga fat, limeblad och en puff av rabarber, fin mineralitet och lång aristokratisk & lite kryddig svans, rätt mycket ek men ack så snyggt. Betyget är generöst.
Betyg:+++

Ata Rangi, mest känd för sin Pinot Noir givetvis, skäms verkligen inte. Detta är riktigt lyckat även om både Felton Road och Kumeu River stilmässigt passar mig bättre - det finns ett Kiwi-traditionellt drag här som minner om svunna tider, men djävligt gott är det.

thumb_IMG_5256_1024 thumb_IMG_5257_1024 thumb_IMG_5258_1024


Man O’War Valhalla Chardonnay 2011
Man O’War, Waiheke, Nya Zeeland
Rejält fatad på näsan, gul solmogen stenfrukt, grillad citron & rostade aromer, en del citrusskal och stenkross men den är aningen tungfotad. Rik i munnen, väldigt mycket fat, lätt rostad i stilen, grillad citron och en del stenkross, lite smörig textur, en del nötter och liten fatbeska i svansen. Rätt god men lite för burdus för mig, betyget är snålt.
Betyg:+

Senare årgångar presterar bättre, det känns här som
Man O’War jobbat på samma sätt som med sina betydligt vassare rödviner - något som inte alls är lika tydligt i 2012 och 2013, både med mindre rostade aromer och högre frukt. Man skall inte glömma att Waiheke är Cabernet-country framförallt.

Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, lite tvål och viss fet känsla, snygga & nyanserade men samtidigt ganska tydliga fat, närmast smörig i anslaget med gul väldigt mogen frukt, en puff av sommaräpplen och möbelpolityr. Fet, utvecklad och nästan äpplig smak, en del melon och citrusskal, fet gul frukt, bra syror men väl rustik och utvecklad svans, klart vaxig känsla i eftersmaken. Har den inte mognat väldigt, väldigt fort?
Betyg:+

Det.Känns.Som.Fontaine-Gaganard.Mognar.Snabbare.Än.Bananer - Det är djupt oroande hur FG utvecklas, så sexiga och snärtiga de är som riktigt unga inger förhoppningar, men alltför ofta tröttnar de med några år på rygg. Inte bara 1:er Cru heller, GC:erna påvisar samma besynnerliga kurva - och,
det är inte bara jag som noterat problemen.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Aromatisk och sanslöst läcker doft, nässlor & gul exotisk frukt, massor av mineral och färskt nytjärnat smör, en del mango & passionsfukt under en matta av fräsch citrus och ett helt grustag. Supersnygg i munnen, fet & krämigt texturerad, rakryggad med tät gul frukt & maxad mineral, superba fat, hög klang i syrorna med liten örtig överton. Lyxig, exakt, strålande & stilren med absolut gehör. Ett ess!
Betyg:+++

Som vanligt levererar
Block 2, en modern klassiker med klar blinkning år Corton. Varje gång slås jag av vitaliteten, energin och skärpan i det här vinet - och, resan Nigel & Blair gjort från ett snedfatat muskelknippe med underbett till denna aristokratiska och närmast feminina elegant. Kudos!

thumb_IMG_5259_1024 thumb_IMG_5260_1024


Kumeu River, Maté’s Vineyard 2012
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Djup & ren doft med massor av citrus, snygga fat, lite grönäppliga toner, koriander, rosor & supersnygg ek, känns ännu oförlöst men makalöst seriös. Rätt bred i munnen, kryddig och aromatisk framtoning med tydliga & sexiga fat, lite rökig med massor av citrus & stenkross, aningen vax och grillad citron, ganska maxad i högröstad stil. Den är vuxen och känns viktig, svansen är mäktig och väldigt seriös. Men, den behöver några år för att nå sin fulla potential.
Betyg:+++

Mycket imponerade, om
Block 2 sneglar mot Corton är detta mer Pulingy i sin lite biffigare stil - några år till på rygg för nästa butelj, skall bli fantastiskt intressant.

Liquid Farm La Hermana Chardonnay 2013
Liquid Farm, Santa Maria (60% Bien Nacido, 33% Dierberg, 7% Maldonado), Kalifornien, USA
Exotisk doft, lite gröngodis & funk med övermogen mango, passionsfrukt & citrus blandat med Dulcivit™, den är besynnerligt otydlig. Gröna päron i doften, dämpade harmoniska syror, ganska bred i texturen med kryddor och fetma, snygg citrus & faten är nyanserade, ganska egen men känns besynnerligt trivial. God, men borde den inte vara bättre? Är det en tidsfråga?
Betyg:+(+)

Den här blir jag inte klok på,
White Hill 2012 (Santa Rita Hills) från samma producent imponerade stort förra året, den här känns bara spretig och ’enkel’. Jag misstänker någon slags tunnel här, men fan vet, funket är lite oroande.

Några saker slår en direkt - konsistensen är hög, kiwivinerna håller provocerande klass - syrorna är mycket markerade men på fantastiskt klangfullt sätt - faten hanteras med förstånd, nyansrikedom och tanke och behagligt lite fläsk. Det är skitbra, faktiskt bättre än förväntat. Att
Felton Road Block 2 skulle hävda sig överraskade ingen, men att nivån på Kumeu River och Ata Rangi i princip är lika hög, stilskillnaden till trots, var det nog inte många sittande som väntade sig.

Visst, vi ser inga ”stora viner” i den här uppställningen, och vi lär nog knappast se några heller inom överskådlig tid, men det kommer - var så säker.

-- Winepunker

Comments

Nyårsgruk

Några kul viner slutade/startade året med, de mest intressanta förtjänar en liten kort notis.

IMG_3418 IMG_3464


Diebolt-Vallois Fleur de Passion, BdB 1999
Cramant, Champagne, Frankrike
Läckert utvecklad doft, stram med flinta och lite exotiska övertoner, smörad brioche och fint parfymerade drag, rosor och lite nötter. Den är nyanserad, elegant och finurligt sammansatt. Höga smaker i munnen, ren med klingande syror, mineral och fin utveckling. Det finns en liten vuxen bitterhet under all citrus, en näve hasselnötter och suckat, lång med lättfotad glädje, fullkomligt lysande.
Betyg:+++

Pol Roger Brut Chardonnay 1996
Epernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad och mogen doft, grillad citron, nötter och nougat, massor av mineral och läcker brödighet, smörad brioche, dessutom en snygg puff av syrén, alldeles superb & på absolut topp. I munnen är den frasigt torr med höga syror, mineral och lite rostad mognad, några skivor vinteräpplen blandas med solmogen citrus och lätt bittert limeskal, svansen är torr med drag av nötter och choklad, äpplen i eftersmaken. Superb, helt mogen, på topp.
Betyg:+++

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Ungdomlig och flintig doft, lätta fat med massor av rivet citronskal och sprudlande mineralitet, oförlöst ännu, detta känns som en långlagrare. Stram syra i munnen, ren och klingande med citron och lime, massor av flinta och en del grönörtiga toner, liten själkig & omogen känsla, den behöver en del tid. Svansen är elegant kryddig, mineraldriven med flintkross och liten kul bitterhet, den är alltför ung i dagsläget med väldigt vässade syror. Man får avvakta.
Betyg:++

IMG_3467 IMG_3465


Steinbuckel 2012
Riesling Grosses Gewächs, Philipp Kuhn, Laumersheimer Steinbuckel, Pfalz, Tyskland
Stram med citrus, citronskal och massor av knastrig mineral, ung & oförlöst men helt utan gröngodis, tack och lov. Rik i munnen, höga syror med vässad & stram struktur, citrus och flintig mineral, klingande med absolut gehör. Liten örtig och mineralbitter svans, superb, strålande vin öppnat något år för tidigt. 3+ är närmast en självklarhet om något år. (100% Riesling)
Betyg:++(+)

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso 2007
Ciacci Picolomini d’Aragona, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Solvarm doft, läder och körsbär, kryddig med tobak och torkade örter, lite lakrits och skogsbotten, den är rätt komplex med klassisk framtoning, bra djup med begynnande utveckling. Eldigheten upplevs till en början som besvärande men när frukt & kryddor växer blir den helt harmonisk. Rödfruktig och kryddig i munnen, eldig och solvarm med röd frukt, körsbär och plommon, solbakad med utveckling och komplexitet. Tanninerna är prominenta, täta och läckert tuggbara, kakaofina med liten örtig beska. Svansen är lång och pikant bitter, antydan till lakrits och mineralitet. God, lovande, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Ledge Vineyard Drive 2012
Ledge Vineyards, James Berry Vineyard / Messina Vineyard, Paso Robles, Kalifornien, USA
Djup doft, massor av solvarma körsbär, jordgubbar och örtiga övertoner, lite kåda och lakrits, fortfarande ung och yster men med alla bitar på plats. Efterhand dyker det upp lite kött & päls, ett vilt & blodigt drag ligger och puttrar under all frukt. Tät i munnen, lätt eldig med ren solvarm frukt, körsbär & hallon, mineral och salmiak, stenkross och lite bitter stensöta i eftersmaken. Ung, kryddig och yster, bitarna är på plats men den behöver lite tid att komma ihop helt. (58% Syrah, 25% Grenache, 15% Mourvedre, 2% Roussanne)
Betyg:++(+)

IMG_3468


Vin Santo Riserva del Chianti 2007
Fattoria Lavacchio, Vin Santo del Chianti DOC, Chianti Rúfina, Toscana, Italien
Nötig doft, harts och kanel, torkade apelsinskal, pomerans, överton av kryddörter och karamell, komplex och lite bränd stil. Söt med höga syror, skärpt, apelsin och suckat, kryddig och fräsch i stilen med pigg framtoning. Svansen är fylld av nougat, valnötter och söt knäck balanserad av vässade syror. Riktigt god.
Betyg:++

Känns som en lovade start på året...

-- Winepunker

Comments

Pinot Noir med AuZone

IMG_3212


Vår residente froggare Cheval har en ovanligt liberal inställning till viner för att vara uppvuxen i moderlandet. Titt som tätt röstar han på utsocknes saker och har till och med en vidsynt inställning rörande saker från ”nya världen” (dvs. saker utanför Europa, alltså inte Spanen eller Kroatien). Idag stod han som värd för en snabb exposé över den druva vi alla älskar och fruktar.

IMG_3214 IMG_3215 IMG_3216


Herú Pinot Noir 2010
Viña Ventisquero, Casablanca Valley, Chile
Rödfruktig doft med hallon och lätt köttiga toner, viss skogsbotten, snyggt kryddig, utvecklar aningen gammal socka & elisolering tyvärr. Mjuk i munnen, syrliga körsbär, dämpade tanniner, lite ekig i botten, kryddig med sot & sötlakrits, ganska stum i svansen med alltför mycket lingon.
Betyg:+

De är lite tråkiga de chilenska sakerna, dessutom med den allestädes närvarande känslan av elisolering/hockeytejp inklämd i någon vektor gör den inte till en riktig vinnare. Vi var flera sittande som var inne på just
Chile.

Ojai Pinot Noir 2009
Ojai Vineyard, Santa Barbara County, Kalifornien, USA
Ungfruktig doft, massor av trädgårdshallon, ren & pigg, röda körsbär, kul örtighet och en puff av ingefära (!?). Bra djup i munnen, lite fet med körsbär & skogshallon, godkänd krydda & hyfsad längd, bra balans, fina silkiga tanniner, en del karamell och orientalisk krydda i eftersmaken. Lite eldig, snygg och väldigt typisk.
Betyg:++

Väldigt kaliforniskt, väldigt snyggt, slimmat och välgjort - saknar en skopa skit eller riktig klang för högre betyg. Det är gott men aningen plastikopererat. Enkelt att gissa.

Pommard 1er Cru 1997
Louis Jadot, Pommard 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Utvecklad doft, en puff av mynta, skog & kryddor, skitig med skogshallon & bark, bra djup med komplexitet & målarlåda i ärke-klassisk stil. Sträv och kryddig i munnen, lite uttorkad men snygg frukt, lätt bakad med torkad känsla, skitig & gammaldags. God och helt mogen.
Betyg:++

En klassiker, i det närmaste alla var inne på
Bourgogne.

IMG_3217 IMG_3218 IMG_3219

Friedrich Becker Pinot Noir 2008
Friedrich Becker, Deutscher Tafelwein, Pfalz, Tyskland
Fet och galet rökig med dominanta fat, massor av kakdeg & karamell, tobak, grillad biff och tokdyr ek. Tät och rökig även i munnen, fatig och kryddig med mörk & djup frukt, lite bränd och fet munkänsla, svansen är fatbitter. Frukten är högklassig men den orkar ändå inte stå upp mot faten. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Dra ned på faten, snälla... Jag & många landade i ett varmt
Kalifornien med någon som inte kan hantera fat, bara Vintomas sladdade in i Tyskland.

Bressan Pinot Nero 2006
Fulvio Bressan, Venezia Giulia IGT, Fruili-Venezia Giulia, Italien
Närmast överkoncentrerad doft, klart kokt med mynta och en puff av tomatsoppa, eldigt anslag med komponenter av rå potatis och palsternacka, krossad sten och anonym tät frukt, skum med allmänt vidbränd känsla. Bränd & direkt bitter i munnen, sot & sågspån blandas med grova tanniner, plåt & besk tomat, aggro & sur eftersmak. Katastrof.
Betyg:-

Fulvio Bressan är kontroversiell, både på grund av Bressans personlighet (rasism etc.) och vad som pulas ned i flaskan. Själv har jag aldrig provat vinerna blint men varje gång känt en tveksamhet till den vurm vissa amatörtyckare verkar hysa, speciellt för hans Pinot Nero (viss dissidens verkar finnas dock). Visst, en snygg & vettig (fast atypisk) Schippettino provade jag för något år sedan men hans Pinot tycker jag känts alltför grov och helt utan den charm druvan ger med minsta lätthet i handlaget.
Det här däremot är inte grovt, det är direkt yxigt och ett hänsynslöst övergrepp mot
Pinot Noir, bedrövlig balans och påträngande bitterhet helt utan finess eller glädje - fan, det får ju Krankls Omega att framstå som lättfotad & druvtypisk. Vinet är inte strängt, det är lika bittert & obalanserat som sin vinmakare. Man kan argumentera att vinet inte är druvan utan i första hand italienskt men jag tycker det faller, det här passerar inte som godkänt för en €10 Aglianico. Man kan kanske gå loss på det faktum att det avviker också, något jag absolut har respekt för om vinet är gott, så inte i det här fallet. Jag verkligen fattar inte vad som lockar i övrigt vettiga personer att betala för detta. NB: Att jag ogillar en del naturlarv är väl vida känt, men det provades förutsättningslöst & blint - gruppen toksågade vinet också och satte det tveklöst sist. Skadat? Nej, jag tror bara det är kass - rant over...

Grands Échézeaux 1984
Domaine de la Romanée-Conti (DRC), Échézeaux Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt mogen doft, nyanserad & elegant, ganska floral med röd lättfotad frukt, finlemmad i klassisk stil. Helt mogen i munnen, läcker, kryddig, balanserad & strålande elegant, fylld av sura körsbär, nypon & harts, lite oxidativ men kvaliteten är exceptionell.
Betyg:+++

Så här skall en mogen
Bourgogne från ett sämre år smaka, helt utvecklad med ena handen på rullatorn men fortfarande med massor av kul saker att säga. Den är lätt, elegant, komplex och finessrik med skir struktur - en ädel gammal dam i lite nött utstyrsel. Det är lätt att börja filosofera lite larvigt kring DRC, men en sak gör dem helt unika - de är strålande bra även när de är dåliga liksom. Både för gamla & i sällsynta fall defekta viner är ändå bäst i sin klass, jag har aldrig druckit så bra överåriga, premoxade och surkorkade viner som från DRC.
Att det var just en mogen bättre
Bourgogne var vi i stort sätt eniga om, jag gissade på Clos de Lambrays, andra var inne på Clos de Tart men ingen kläckte ur sig DRC.

IMG_3220 IMG_3221

Bouzy Rouge 2004
Paul Bara, Bouzy, Champagne, Frankrike
Massor av lite omogna trädgårdshallon i doften, liten fetma och ganska parfymerad framtoning. Vansinnigt lätt & slank i munnen, omogna hallon, vissa tanniner med väldigt rosélik känsla, ganska god på sitt sätt men saknar stoppning för att ta riktigt på allvar.
Betyg:0

Man ställer sig stilla frågan ‘Varför?’ - Man har frukt från
Champagne, högklassig Grand Cru Pinot Noir är inte billig och så gör man det här?! Kul? Visst, på sitt skruvade kulturgärningsartade sätt måste det väl uppskattas men en klassisk bubblig sak med den här frukten hade varit magisk. Den var tack ock lov inte lika dyr som Bollingers Côte aux Enfants.

Schubert Block ’B’ Pinot Noir 2008
Schubert, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Bra & djup doft, fin ton av skogshallon & nyanserade kryddiga fat, lite päls och kött, råbiff, täthet & finess. Tät & fet i munnen, kryddig med strålande djup, finkorniga tanniner, klass & kraft, massor av biggaråer, skogshallon & en skopa blod - druvkaraktär och spänst. Anis & kryddor i svansen, snygga dyra fat. Strålande.
Betyg:+++

Här har vi allt pinot står för, fast i
andra änden av spektrat. Där Grands Échézeaux ovan är lättheten, finessen och mognaden är det här kraften, klangen och den fruktrika exaktheten i ett vansinnig väl sammansatt paket. Jag trodde nog den kom från Otago, någonstans kring Bannockburn och från 2009 men så här i efterhand inser jag att Tuvans analys av årgången var spot-on. Det här är en av de bästa ’08:or jag provat, och tveklöst den bästa Schubert. Skall jag vara kritisk kryper faten fram och blir aningen dominanta under kvällen, de kan kanske integreras lite med ytterligare något år på rygg - den som lever får se.


-- Winepunker

Comments

Sommargruk #1

IMG_2962


När AuZone stängt ned fram till Augusti och jag själv sitter på jobbet hela sommaren blir det inte mycket tid över att prova nya saker, mest har det varit lite kul lättöl (!?!
rapport kommer) och en massa gammalt gruk ur källaren som fått sätta livet till i sommarhettan. Just nu blir det varken hackat eller malet dock, jag har inget fokus känns det som - få saker har varit värda att skriva hem om men någon enstaka butelj kan i alla fall få ett omnämnande.

Château Climens 1999
Sauternes (Barsac), Bordeaux, Frankrike
Kryddig & söt doft med kardemumma & torkade örter, aprikos och en del kanderade citrusskal, lite gummi och kryddnejlikor. Den är komplex med mognad och finess, men har ingen riktig glädje. I munnen är den kryddig, stramt bitter med mandel och honung, en del oljiga toner, bred och läcker men utan den riktiga spetsen, faktum är att den saknar lite syra. God & redig men absolut inte stor.
Betyg:++

Det här är en av vinvärldens mest pålitliga viner, bortsett från 1991 och 1997 (++ resp. +) har jag alltid tidigare tveklöst släppt till 3+. Det var lite av en besvikelse den här gången, även om året ingalunda är stort brukar
Climens passera. Nåja, gott är det i alla fall.

IMG_2964 IMG_2963

Cuvée du Vatican Réserve Sixtine 2007
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rik & likörlik doft, fet och packad med absolut Grenache, underbart kryddiga drag, tuggtobak, kåda och kirsch, den är galet fruktmogen men med superb balans trots Maraschino och feta fat. Att ett vin kan bli så här solmoget utan att rejält trilla på näsan är en bedrift - den skjuter in sig närmare ett portvin än en klassisk sur-papé från 80-talet. I munnen är den bred och rik med kakao, tobak, nougat och söta körsbär. Tanninerna är strålande, den har en del rökiga drag, superkoncenterad röd hallonfrukt med rejält raketbränsle. Svansen är rik & eldig med kryddig sälta, salmiak, lakrits & en hel knippe med rosmarin. Detta är massivt, men underbart, den har utvecklats i alla de rätta vektorerna på dryga fyra år. Men, för maximal utdelning, håll i den ytterligare fyra/fem, den har mer att ge... (55% Grenache, 30% Syrah, 15% Mourvedre)
Betyg:++(+)

När några hugade provade Ch9-07 för fyra år sedan var just Réserve Sixtine den som i min gom kändes mest vrång och otillgänglig - söta fat, oförlöst frukt, för mycket alkohol och bittra tanniner var ingen vinnare. Senare årgångar som ’09 och framförallt ’10 hade en helt annan glädje i ungdomen. Men, nu hade det hänt något! Réserve Sixtine har tagit ett sjumilakliv i rätt riktning utan att bli kladdig eller fylld av fudge och funk. Det har knystats om att ’07 inte kommer att hålla ihop, jag har själv känt en gnagande oro men blir de så här kan man känna tillförsikt. Det enda som håller tillbaka en 3+ är att jag tror absolut den kommer att bli bättre.

Cape Point Vineyards Isliedh 2012
Cape Point Vineyards, Cape Point, Coastal Region, Western Cape, Sydafrika
Örtig doft med krusbär, lite vinbärsblad och fin mineral. Ren snygg citrus, nyanserade fat, dämpade och elegant hanterade. Det finns en underliggande fetma, solmognad med en del gul stenfrukt. Efterhand utvecklar den en hel del funkiga toner, väldigt mycket naurvin men med klass & vässad personlighet - gamla sockor men på bra sätt liksom. Höga syror i munnen, citron & flintkross samsas med vax och kryddiga övertoner, den har bra bredd och är finstämt kryddig i svansen, mycket egen och känns liksom viktig & intellektuell. Men, den saknar samtidigt den riktiga glädjen som ett vin av den här typen kräver, vi har här en utmärkt naturvinsinspirerad hantverksprodukt men den har alltför lite fniss & skratt tyvärr. Riktigt bra, men inte mer - det känns som de är på rätt väg dock. (Sauvignon Blanc 75%, Semillon 25%)
Betyg:++

Min första närkamp med
Cape Point, en specialist med enbart vita viner i siktet. Kan vara något att hålla koll på framöver.

IMG_2966 IMG_2967

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Läcker & klassisk doft, skitig & med solvarma körsbär och skogshallon, lätt vild med undervegetation och mognad. Under frukten finns påtagligt kryddiga drag, sötlakrits och timjan, doften är verkligen superb. I munnen är den helt utvecklad, kryddig med hetta & tyvärr en liten besvärlig beska. Tanninerna är fina och frukten solvarmt ren, lite köttiga drag dyker upp efterhand. Tyvärr kikar beskan & grovheten fram i eftersmaken, den är god men saknar klang och nerv.
Betyg:++

Fan, om smaken bara matchat doften hade vi haft en riktig vinnare.
Jämte Moana är den närmast tragisk även om det inte är något större fel egentligen. Måste se var Mr McKenna har för sig nuförtiden, det var ett tag sedan jag köpte något och slängde in i förrådet.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Tät, rik och intensiv doft med mörka blå plommon, lite röda äpplen och massor av söta biggaråer, rejält med fat, snyggt och väl hanterat men kanske väl dominant. Efterhand blir den mer komplex, massor av kardemumma och nejlikor, kanel & en hel låda choklad och tobak. Den är öppen och expressiv, läcker och inbjudande. I munnen är den bred & rik med stenkross och massor av körsbär, slånbär och en kul vuxet grönbitter ton, tanninerna är täta och sandiga med karamell och liten läcker sotighet. På det hela taget är den väldigt typisk och god, massor av allt och exemplarisk frukt men samtidigt lite grov och bufflig. Den är precis vad den försöker vara, full 10 på alla rattar och ren vinglädje... (Carignan, Grenache, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot)
Betyg:++

Inte illa, men lagra inte för länge. Som så många Priorat är det bara att dricka ungt, med tiden kommer frukten att bli mer fudge, bokna äpplen och alkostick.

IMG_2965

Ridge Geyserville 2008
Ridge Vineyards, Kalifornien, USA
Ganska utvecklad doft, körsbär och lingon, örtig känsla och en del fint integrerade fat. Kryddnejlika och peppriga toner utvecklas efterhand, det finns en del skogshallon i botten, närmast pinotlika drag. I munnen är den förvånande slank och fylld av lingon & slånbär, röd syrlig frukt, gröna örter och lite själkig botten. I min gom är den i slankaste laget för en Geyserville, den är väl sammansatt men saknar oumph och koncentration tyvärr. Dessutom finns ett lite bittert och ogint drag i eftersmaken, kärnigheten slår igenom tyvärr. (Zinfandel 74%, Carignan 20%, Petit Sirah 6%)
Betyg:+

En av de sämre
Geyserville jag provat faktiskt, varning för framtiden dessutom - jag tvekar om frukten kommer att hålla så länge till, året är bedrövligt för Zinfandel.


-- Winepunker

Comments

Escarpment Moana 2006

IMG_2851


Nu när man äntligen kan dricka Pinot utan att tvingas brotta ned en hel flaska samma kväll är det dags att åderlåta några av de kvarvarande ’06:orna från Escarpment. ”Insight Series” är Larry McKennas vingårdsviner, små serier med uttrycksfulla godsaker som besynnerligt nog inte är namngivna efter vingården. Moana (kallas numera Kiwa) är egentligen Cleland Vineyard längs Cambridge Street, lite förvirrande men det är samma vin.

Escarpment Moana Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, Cleland Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Underbart utvecklad doft, massor av solvarm pinosity, skogshallon och lite körsbär, fin dämpad mineralitet och läcker mognad. Den har tagit klivet in i skit-pinot på absolut bästa sätt, skogsbotten, rötter och djuriska toner balanserar frukten prefekt. Efterhand utvecklas lite tobak och torkade örter, den är nästan provocerande aristokratisk & komplex. Munnen gör doften rättvisa, den är köttig, skitig och vild med massor av körsbär, skogshallon och torkade örtkryddor. Samtidigt som den är rysligt komplex är den inte så lite hedonistisk, tanninerna mjuka och silkiga, svansen lång och vild med blod & lakrits. Koncentration, klass, vilja & finess - allt i ett lysande paket. Det är den bästa av alla Escarpments ’06:or, många av de andra har börjat halta betänkligt men den här är ett absolut ess. På sin topp just nu.
Betyg:+++

Detta är närmast stort, fullkomligt strålande med precis allt på plats. Jämte
alla andra ’06:or är det nog bara Felton Roads Block 3/5 som har det minsta att sätta emot, den lilla uttorkade ton som börjar visa sig i många av årgångssyskonen finns över huvud taget inte här. Den är på absolut optimum precis nu.

-- Winepunker

Comments

Escarpment Chardonnay 2008

IMG_2503


Chardonnay har en förmåga att suga upp och uttrycka sin terroir på ett unikt sätt, eller, så sägs det i alla fall. Jag är själv djupt troende när det gäller förmågan hos druvan att gobbla i sig jord, instrålning och på närmast övernaturligt vis uttrycka den lilla, lilla plätt rankan vuxit på. Speciellt visar distrikt som Margaret River karaktären av Bourgogne väldigt väl, och Martinborough med mognad brukar alltid med hög röst skrika ”Meursault”. Terror eller terroir, tja, fan vet men
bra jordmån krävs i alla fall för vettiga viner - kalk, mager jord och många soltimmar utan alltför hög dagstemperatur brukar verka för bra resultat.

Escarpment Chardonnay 2008
Escarpment Vineyard, Martinborough, Nya Zeeland
Smörig doft, ganska kryddig & komplex med snyggt hanterade fat, vax & brioche, äppelskal och helt utvecklad framtoning. Lätt exotiskta drag, melon, mango och aprikos, dessutom en rejäl näve mineralgrus. Det är en läskigt bra kopia, jag hade satt den i Meursault hundra gånger av hundra. I munnen är den rakryggad med skärpta syror, liten snygg bitterhet, smör och massor av mineral & citrus, grapefruktskal finns där i svansen. Den är helt mogen, perfekt balanserad och på absolut topp. Tyvärr orkar den inte upp till 3+, den är aningen för sträng och bittert själkig i eftersmaken. Man är glad hela vägen till slutet, och så blir man lite snopen, lite lurad & fintad liksom.
Betyg:++

Larry McKenna har snyggt handlag men 2008 är inte den bästa av årgångar för Escarpments vita, svansen är aggro med en besvärande bitterhet. Vinet håller ihop fint men frukten kan inte dölja själkigheten i svansen, dissonansen är närmast besvärande och den allra sista slurken är tyvärr inte helt angenäm. Jämte 2007 & 2009 är detta underlägset.

-- Winepunker

Comments