McLaren

Penfolds med Matt Woo

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f5


Dags för den årliga genomköraren av
Penfolds nya årgångar, tyvärr saknades Bin 707 p.g.a. en storm som försenat fraktbåten, övriga viner var på plats dock. Det är rätt kul att se förändringen över åren - stramare, renare, mindre fat (relativt sätt) och mer mineral & syror, det blir hela tiden bättre men samtidigt dyrare på direkt provocerande sätt.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f6 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f8


Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2015
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Snyggt fatad doft med bra mineral och citrus, lätt exotisk frukt, lite limeskal och mango. Bra fräschör i munnen med gräddiga fina syror, citrus och stenkross, lätt bladig känsla, snärtig och snygg med mjuk svans. Bra längd och lite exotisk avslutning, riktigt god men skulle vunnit på lite mer vässade syror. (229:-)
Betyg:++

Penfolds Bin 14A Reserve Chardonnay 2015
Penfolds, Adelaide Hills, South Australia, Australien
Fatig och kryddig doft, rökig och parfymerad med solvarm citrus, mango & lätt exotiska övertoner, lite smörkola med bra mineral. Förvånande fräsch i munnen, höga vässade syror, kritig med maxad flintkross, limeblad och rivet citrusskal, lite snyggt avskalad och örtig svans, liten pigg spritz, expressiv och krävande med lång framtid. (699:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f7 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f9 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fa


Penfolds Bin 138 GSM 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rik doft med söt röd & svart frukt, massor av solmogna hallon & björnbär, rökig med torkade örter & julkryddor, lite gräddkola och blåbär. Bred & eldig i munnen, mjukt kryddig frukt, bra syror, len och snygg med tydliga men silkiga tanniner, skogshallon och kanel i svansen, god på okomplicerat sätt. (21% Grenache, 64% Syrah, 15% Mourvèdre)
Betyg:++

Penfolds Bin 389 2014
Penfolds, Barossa Valley / Wrattonbully / McLaren Vale / Coonawarra, South Australia, Australien
Tät fruktig doft med rosor & ceder, massor av svarta bär, kaffe & nejlikor, sötlakrits, anis & lätt vanilj, rätt snygg men behöver lite tid för att integreras. Tät, aningen eldig och snygg i munnen, ännu fatig framtoning, sandiga tanniner, svarta björnbär, silkig & sandig känsla, balanserad trots de höga volymerna, mjuk och förvånande nyanserad svans, lite salmiak och kryddpeppar i eftersmaken. Riktigt god och lovande. (53% Cabernet Sauvignon, 47% Syrah) (419:-)
Betyg:++(+)

Penfolds St.Henri 2013
Penfolds, McLaren Vale / Adelaide Hills / Barossa Valley / Clare Valley / Padthaway / Port Lincoln, South Australia, Australien
Ren doft, ännu lite oförlöst men superbt läcker med tät sval svart frukt, lätt floral, örtig med kraft, grafit & blå plommon, liten behaglig nyanserad krydda. Ren i munnen, fruktig och ung med strålande harmoni, plommon & mörka björnbär, söta körsbär, fin mineral & balanserad mjuk textur, inbjudande len & läcker med elegans & finess. Skitbra, en klassiker. (96% Syrah, 4% Cabernet Sauvignon) (689:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fe


Penfolds RWT Bin 798 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, fatig med kanel & läder, inbjudande med julkryddor och tobak, choklad och fudge, röd läcker frukt med en puff mynta. Tät och rödbärig i munnen, fatig med kanel & kardemumma, lite inställsam men samtidigt läcker med fina sandiga solmogna tanniner & massor av kryddiga körsbär, lång, stilenlig med fin framtid. (899:-)
Betyg:+++

Penfolds Grange Hermitage 2012
Penfolds, Barossa Valley / McLaren ValeSouth Australia, Australien
Oerhört intensiv doft, tät & tjock med svart & blå frukt, massor av mörka körsbär, cassis & en rejäl dos fat, vanilj, kanel, nejlikor och peppriga övertoner, oförlöst med i dagsläget ointegrerad ek. Tät och tjock i munnen, bra syror, rejält fatig med med bra balans & förvånande hög klang, massor av syrliga körsbär och len cassis, en skopa mineral och lång kryddig svans, låt faten krypa in så blir det nog skitbra - frukt och struktur har allt, bara tiden saknas. (98% Syrah, 2% Cabernet Sauvignon) (4129:-)
Betyg:+++(+)

Penfolds Father Grand Tawny 10 yrs
Penfolds, South Australia, Australien
Läckert kryddig doft, apelsinskal och kardemumma, massor av torkad frukt och anis, melass och karamell, en del fikon med madeira-lik framtoning. Mjuk, kryddig och eldig i munnen, bra balans, len med torkade plommon & fin liten finkorning tanninstruktur, riktigt god med bra längd men sötman är lite för hög för min smak, betyget är snålt.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f4 JXAVHY5nTz+A77oCm3N72Q_thumb_85fd


OK, det är bra, till och med skitbra - dessutom bitvis hanterligt prismässigt, både
St.Henri och Bin A är på något skruvat sätt prisvärda - men Grange, vad har de rökt på den marknadsföringskonferensen? Snälla, gör om och gör rätt - sänk den till 2000:- ungefär som alla andra stora viner i den viktklassen.

-- Winepunker

Comments

Langton's med AuZone

thumb_IMG_4781_1024


Langton’s aktionsverksamhet står för kanske den enda
hyfsat objektiva ’klassificeringen’ av viner från Australien, ett system där marknadskrafterna är drivande hur ett vin rankas - andrahandsvärdet och hur det presterar på auktion är den avgörande faktorn. 21 viner rankas som ’Exceptional’, tre vita (Gioconda Estate Chardonnay, Grosset Polish Hill & Leeuwin Estate Art Series Chardonnay - provat förr på djupet), ett förstärkt (Seppeltfield 100 Year Old Para Vintage Tawny) och sjutton röda:

  • Penfolds Grange (Syrah blend)
  • Bass Phillip Reserve Pinot Noir
  • Brokenwood Graveyard Vineyard Shiraz
  • Chris Ringland Dry Grown Barossa Ranges Shiraz
  • Clarendon Hills Astralis (Syrah)
  • Clonakilla Shiraz Viognier
  • Cullen Diana Madeleine Cabernet Merlot
  • Henschke Hill of Grace (Syrah)
  • Henschke Mount Edelstone (Syrah)
  • Jim Barry The Armagh (Syrah)
  • Moss Wood Cabernet Sauvignon
  • Mount Mary Quintet (Cabernet blend)
  • Penfolds bin 707 (Cabernet)
  • Rockford Basket Press Shiraz
  • Torrbeck Run Rig (Shiraz)
  • Wendouree Shiraz
  • Wynns John Riddoch (Cabernet Sauvignon)

Vintomas och jag grävde fram åtta av dessa ur våra gemensamma gömmor. Jag har aldrig provat dem mot varandra tidigare, dags att se hur de förhåller sig inbördes.

Vi började med vitt, en klassisk stram petroleumstinn sak från
Clare Valley.

thumb_IMG_4783_1024

Grosset Polish Hill 2005
Grosset Wines, Clare Valley, South Australia Australien
Massor av petroleum i doften, persikor, rabarber, stenkross & citrusskal, snärtig & munvattnande med fräschör och vitalitet. Bentorr i munnen, stram och ren med maxad mineralitet, tät & flintig, intensiva syror parad med bra gul stenfrukt, stenkross i avslutningen. Rätt krävande och egen med aningen oljig textur, ingen kioskvältare men djäkligt kul. (Riesing)
Betyg:++

Det är riktigt roliga viner, egensinniga och intressanta och dessutom konkurrenskraftiga i pris - men vem vid sina sinnens fulla bruk köper detta i stället för en motsvarande tysk sak? Jag har förstått att hemmamarknaden är ganska stark dock. Tur är väl det, annars skulle man kunna befara att det är en vintyp på utdöende.

Så, huvudakten:

thumb_IMG_4785_1024 thumb_IMG_4786_1024 thumb_IMG_4787_1024


Mount Mary Quintet 2004
Mount Mary, Lilydale, Coldstream, Yarra Valley Victoria, Australien
Örtig doft, liten mynta och en näve knycklade vinbärsblad, ceder & cassis, ett uns stenkross i snärtig & sval stil, väldigt mycket klassisk gammelbordeaux över framtoningen. Slank i munnen, örtig med syrlig frukt, svarta vinbär och en slev rönnbär, mörka plommon i svansen, god i lite avskalad och behagligt sval & traditionell stil. Hade aldrig satt den i Australien. (50% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 17% Cabernet Franc, Malbec, Petit Verdot)
Betyg:++

Detta är
inget Parkervin™ - Den Fete skriver:

”The proprietor of Mount Mary has never wanted me to taste his wines, which are revered by segments of the Australian press, but with some stealth work, I was able to secure a few vintages. In addition to the 2001 Quintet, I was able to taste the 1998, 1997, 1995, and 1994. For my taste, only the 2001 merited a score higher than 80 points. The attempt appears to be to emulate a Bordeaux petit chateau, but none were as fine, being lean, high in acid, austere, and meagerly endowed. They will not improve with age. The 2001 has slightly more to it than the older vintages. It is difficult to understand what merit these wines possess.”

Man får väl ta det som ett positivt omdöme, den är verkligen som en gammaldags
Bordeaux i syradriven och lite vresig stil. Jag gillar det här på något sätt, det är så egensinnigt och kompromisslöst, man bara måste respektera otrendigheten.

Lisa Perotti-Brown har en annan uppfattning dock (årgång 2006):

”Deep garnet in color, this wine has restrained aromas of cassis, dried Mediterranean herbs, graphite and loam plus pinches of cardamom and cloves. Light to medium-bodied with high acid and medium-firm finely grained tannins, this wine finishes very long. It’s still a little tight knit and needs 2-3 years to open, thereafter evolving through the next 8-10 years and keeping to 2024+. If this caliber of grapes were produced in Bordeaux they would have chaptilised and put a lot more oak on it, blurring this wonderful expression of the land...”

Man får leta utanför
Bordeaux för gammaldags Bordeaux...

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Rökig, blommig och blodig doft med slaktbänk, charkuterier, syrén och snygga, snygga fat, elegant & djurisk framtoning med alla hönsen hemma. Tät och köttig i doften, blommig med blod & råbiff, massor av mörk ren frukt, lätt fet & härligt sandig textur, dämpade fat, perfekt balanserad och strålande läcker i animalisk stil. Sydländsk Côte-Rôtie liksom.
Betyg:+++

Jag har blint satt den här i norra
Rhône flera gånger, det är lätt gjort så länge man inte har en äkta Côte-Rôtie att direkt jämföra med. Samjäsning av Syrah & Viognier ger en förvillande lik textur och blodigt floral framtoning, den är riktigt, riktigt läcker med absolut fokus. Noteras bör att en del medprovare trodde det var en ovanligt koncentrerad och köttslamsig Pinot Noir, ett kvalitetstecken om något...

Moss Wood Cabernet Sauvignon 1999
Moss Wood, Margaret River, Western Australia, Australien
Utvecklad & solbakad doft, drag av fudge & kaffe, kryddig med målarlåda & tät svart aningen kokt frukt, lite grov & yxig tyvärr. Tät i munnen, sträv och solbränd med massor av choklad & kaffe, fatig men det är rätt snyggt hanterat, solvarm och sandig svans, fruktsöt eftersmak med karamell och fudge. Den känns lite väl bränd för min smak men fungerar rätt bra.
Betyg:++

Den här var lite atypisk. Jag har provat den en handfull gånger, alltid mer fokuserad och skärpt än den här buteljen. Årgången är lite besvärlig dock, kan nog vara en faktor.

thumb_IMG_4788_1024 thumb_IMG_4789_1024 thumb_IMG_4791_1024


Penfolds Bin 707 1996
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Massor av mynta & karamell i doften, lite vax och rejält med fat, kanel & choklad, en del vanilj, mullbär och cassis, tät och förvånande outvecklad. Ganska stram i munnen, sträv med sandiga tanniner, fatig med tät svart frukt, lite vanilj och bitter choklad, kaffe och kanel i svansen, kryddigt kärv eftersmak. Den känns fortfarande ganska ung, god & strukturerad men Duval fläskade på rätt bra med eken.
Betyg:+++

OK, det är närmast provocerade mycket fat men det funkar på något besynnerligt sätt i alla fall. Det är liksom
Penfolds 707 i gammal god stil som den skall vara, flera medprovare naglade den direkt - mest på fatbehandlingen.

Henschke, Hill of Grace 2002
Henschke, Eden Valley, South Australia, Australien
Underbar doft, kryddig med massor av timjan & oregano, finstämd & strålande avvägd svart frukt, liten nyanserad mynta, enormt komplex parfymerad ton, några köttslamsor och bacon, lite kul volatila övertoner, fenomenal och intressant. Sensationellt balanserad i munnen, len och snygg med silkesmjuk textur, strålande perfekt moget fruktmaterial, inte en enda skadad druva. En del kaffe och örter, kakao och superb komplexitet, enorm längd och kryddig eftersmak. Kommer att växa till sig med några år på rygg.
Betyg:++++

Första gången jag provar
Hill of Grace, och djävlar vad bra detta är. Den känns som en überelegant variant av Sine Qua Non, magnifik frukt i första rummet - man låter råvarorna tala helt ostört, backar upp lagom med snygga fat och lägger den på skruvkapsyl för säkerhets skull, mycket imponerande.

Penfolds Grange Hermitage 1997
Penfolds, South Australia, Australien
Utvecklad doft, lite torkad frukt och röda bär, karamell och fudge, fat & en puff av kanel, ganska dämpad och stum besynnerligt nog. Sträv och kärv i munnen, krävande med liten bitterhet, mörk choklad och slånbär, kaffe och fin utvecklad kryddighet. Fatig i klassisk Penfoldsstil, maffig men aningens aningen grov. Inte en av de bättre Grange, men ändå rätt bra sammansatt.
Betyg:++

God, men lite av en besvikelse. Främst är doften knycklad och liten, det är inte illa men man blir aningen underwhelmed.

thumb_IMG_4792_1024 thumb_IMG_4793_1024


Clarendon Hills Astralis 1998
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Väldigt, väldigt utvecklad, kanel och kaffe, läder och en liten burkig starkvinskänsla, rätt eldig med ett inslag av tomat som kryper fram efterhand tyvärr. Kryddig i munnen, väldigt utvecklad med choklad & rhumtopf, anis och sötlakrits, tuggtobak och en de uttorkad frukt. Den är klart på väg ner med påtagligt torrt avslut. Anständig, men tyvärr för gammal.
Betyg:+

OK, jag måste säga att jag verkligen gillar
Astralis, men det har visat sig att jag bara gillar den som ung. Både 2005 & 2006 är spektakulära, intensiva och rika med maxad frukt helt utan kompromisser. Tyvärr har alla årgångar som kryper en handfull år över kanske tio varit en besvikelse, karaktären börjar dra åt starkvin och en liten besynnerlig oxidativ dissonans kikar ofta fram - faran med übermogna druvor.

The Armagh 2008
Jim Barry, Clare Valley, South Australia, Australien
Vansinnigt ung doft, packad med svart frukt, tokigt tät med sötlakrits, rosmarin, Dulcivit™ och björnbär galore, alla rattar på full 11, en del stenkross & tjära, till och med engelsk konfekt. Osannolikt ung i munnen, tjock och viskös svart frukt, feta björnbär, blå plommon och en rejäl dos fat, lyxig och fatig men besynnerligt balanserad trots kraften. Det är massor av absolut allt, men den är för ung att egentligen bedöma. Lär behöva tio år på rygg.
Betyg:++(+)

Detta är egentligen en riktig långlagrare, jag drack ’98 för något år sedan och den var mindre utvecklad än samma årgång av
Penfolds Grange - lite skrämmande tanke. Jag skulle tro att i runda slängar tjugo år behövs för att den skall komma till sin rätt, ytterligare tid för absolut topp.

Vad skall man säga om det här då? Visst, det är bra, till och med fantastisk skitbra i vissa fall - men det finns ett traditionellt drag kring dessa viner som hör en annan tidsålder till. Att
Hill of Grace etablerat sig som en av världens riktigt stora är berättigat, och att Clonakilla på många sätt står för en annan attityd och tanke kring terroir som börjat få fotfäste är också tveklöst men man undrar stilla kring Penfolds. De känns liksom gamla i stilen, i australiensisk kontext liksom - jag undrar om det är ett vinnande recept för framtiden eller om St.Henri kommer att visa sig vara den långsiktiga vinnaren.

-- Winepunker

Comments

Yangarra med Peter Fraser

thumb_IMG_4272_1024


Peter Fraser från Yangarra är i stan på snabbvisit, en härligt bonnig lirare från McLaren som under Jackson Family Estates hatt driver en oerhört seriös verksamhet. Med så mycket som möjligt av arbetet nedlagt i vingården och minimalt med inblandning efter sorteringsbordet står Yangarra för allt som är hipster-hett just nu - hela listan från naturligt jäst och får i vingården till helt biodynamisk produktion och ibland buteljering helt utan svavel, dessutom en del experiment med keramiska ägg är bara att bocka av (inga måndanser när någon ser dock).
Lite brus om Peter &
Yangarra hade jag hört, speciellt hur man lyckats hantera Grenache har uppmärksammats. Här har vi någon som drömmer om Château Rayas - så långt från Clarendon Hills man kan komma egentligen.

Yangarra GSM 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Bra djup i doften, snyggt rödfruktig, lätt eldig med fin kryddighet, lätta övertoner av lakrits & körsbär. Bra tanniner i munnen, höga fint definierade syror, tanninerna är sandiga och faten är behagligt dämpade, bra mineralitet och snärt i snygg och lite enkel stil. God och välgjord med en del potential. (49% Grenache, 29% Shiraz, 22% Mourvedre)
Betyg:+(+)

Yangarra Grenache 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Fint djup i doften, exuberant med hallon & jordgubbe, liten snygg fetma, lätta örter och rejäl mineralitet, lite grillat kött och florala övertoner. Enormt elegant i munnen, massor av mineral och stenkross, fina syror och fräsch slank rödlätt frukt, återhållen med röda vinbär, sura körsbär och slånbär. Kärv och uppstramad svans, oväntat exakt och vässad. Lite yster ännu, men kommer absolut att utvecklas.
Betyg:++(+)

Yangarra High Sands Grenache 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Aningen sluten doft, bra röd frukt, rena hallon & jordgubbe, stenkross och läckra torkade örter, mynta & fräschör med lätt pepprighet och en liten blodig köttslamsa, nästan vulkaniska drag och superb högstämd mineralitet. Fräscha syror i munnen, definierade tanniner, rivig i dagsläget men supersnygg samtidigt, röda vinbär och slånbär, lång och syrligt rödfruktig svans, mineral och kryddor i eftersmaken. Strålande med vässad och kompromisslös personlighet.
Betyg:+++

Här har vi två djur man sällan ser och som jag aldrig stött på från
Australien. Tankarna far mot en sval avskalad Mentrida eller hur en Grenache skulle blivit om den gjorts högt uppe på Etna. Här har vi en exakt tolkning med finess och slank elegans, klang & absolut fokus. Druvan går igenom vinet på ett mycket intresseväckande sätt. Trots elegansen har vi dessutom djup & koncentration, lågt uttag och hänsynslös selektion parad med lite lagom whole-bunch gör susen.

thumb_IMG_4274_1024


Yangarra PF Shiraz 2015
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Sinnessjukt ungdomlig, ren med björnbär och lätta köttiga aromer, drag av Dulcivit™, plommon & lätta florala toner, aningen syrén. Ren & läcker i munnen med vässade syror och klingande frukt, lite vild, egen med syra & frukt i absolut fokus. Väldigt avskalad, men det funkar. Betyget är lite snålt.
Betyg:+(+)

Bara druvor, naturlig jäst, inget svavel, inget annat alls. Naturvin med allt vad det innebär - rätt gott, men saknar djup för högre betyg i dagsläget. Jag misstänker att den kan växa med några månader på rygg dock, 2015 är
väldigt ungt.

Yangarra Shiraz 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Djup doft, plommon & biggaråer, rökig med köttslamsor & vilda toner, visst finns det fat men de är snygga och i bakgrunden. Tät & balanserad i munnen, sandiga tanniner, ren med superba fat, bra bredd med björnbär & plommon, lite mörk choklad och strålande längd. Oförlöst ännu, behöver lite tid.
Betyg:++(+)

thumb_IMG_4270_1024 thumb_IMG_4276_1024


Yangarra Irnonheart Shiraz 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Lite stum & knuten i dagsläget, svart djup och aningen oförlöst frukt, bra kraft & massor av mineral, lätt eldig med stenkross och djurfett, fint floral känsla. Tät i munnen, stenkross och lakrits,strålande textur, vild men samtidigt ren & snygg, bra kraft utan att bli det minsta kladdig, djup mörk ren & syrlig frukt, blå plommon och lite cassis, oerhört seriös med stenkross och torkade blad i svansen. Strålande, kommer att utvecklas.
Betyg:+++

Alla Syrah är bra, väldigt seriösa och välstrukturerade i klangfull och vuxen stil - men det två rena Grenache är mer än speciella. De är något att leta efter, kännarviner som pockar på absolut uppmärksamhet.
Speciellt tack till
EricLively för chansen att språkas med Peter och till Djuret som skrämde fram några goda vildsvinsslamsor att mumsa till (min bordsgranne började gråta över kombinationen High Sands & tartar med löjrom och majjo).

-- Winepunker

Comments

Return of The Living Red

thumb_IMG_4089_1024


Jag är generellt allergisk mot gimmick-viner, skojiga buteljeringar och udda marknadsföringsplojjande. Jag till och med ogillar tilltaget
Mouton-Rothschild satte på kartan med sina konstnärsetiketter, något kopierat till leda kort & tvärs i vinvärlden. Att samtidigt älska viner som Sine Qua Non där extrem kvalitet och absolut känsla för grundmaterialet blandas med kul tjocka flaskor och nya namn varje år gör mig direkt schizad - lite som Urban Deli, så djävla söderhipster att man vill kaskadkräkas men samtidigt bara larvigt bäst.
Ett likartat gäng är
RedHeads Studio, en experimentverkstad helt utan riktlinjer eller stoppklossar där vinmakare kommer och går och gör vad som faller dem in. Return of The Living Red är ett missfoster baserat på högklassig Cabernet Sauvignon och urgammal (120 år gamla stockar) tjurig Touriga Nacional från olika årgångar. Unikt på många sätt, men det kändes som potentialen till något riktat bra fanns där när jag provade vinet första gången för sex år sedan, senare återbesök visade på vettig parabel.

thumb_IMG_4091_1024


Return of The Living Red (First Edition)
Redheads Studio, McLaren Vale + Langhorne Creek, South Australia, Australien
Intensiv doft med cassis, röd frukt och läckra kryddor, kåda och rosmarin, orientalisk rökelse och sötlakrits dyker upp med kakao och fräscha blå plommon, liten snygg mynta skärper till. Den är ganska yvig men fungerar ändå, fräschören är hög, snyggt komplex och faten i absolut schack. I munnen är den rik, balanserad med rökig känsla, kakao & choklad, cassis, kryddor och massor av plommon & kaffe, lite kirsch nästan men den faller absolut inte ned i träsket med starkvinskänsla. Tanninerna är sandiga, snygga och oerhört välpolerade, koncentrerad och intensiv med liten pikant bitter avslutning. Kryddig karamell och tuggtobak i eftersmaken. Skitgod, har lyft sig till 3+ med råge. (Cabernet Sauvignon 70% - 2007, Touriga Nacional 30% - 2004)
Betyg:+++

Den har utvecklats väl, viner av den här typen behöver sina tio år i källaren (eller vad det nu blir, beroende på hur man räknar). Trots kraften har den absolut harmoni, rik och bred men samtidigt med exakthet och väl åtdragna skruvar. Personligt, gott & maxat utan att bli kladdig eller ofokuserat. Trots larvet med buteljen, obduktionsbilder och hängsnaror är detta skitseriöst - kudos!

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

thumb_IMG_3711_1024


Syrah är en rätt speciell druva, uttrycken är vitt skilda och strukturen drar från lättfotad & kryddigt poinotlik till massiv och brökigt fatstinn. Men, alltid med en kärna av druvkaraktär som är svår att missa. Några få lyckas med kombinationen av elegans och maximal kraft, det finns mästare som
Krankl & Kinzbrunner som paketerar superkoncentration utan minsta felsteg, kryddar med nyansrikedom och finlir trots hög oktanhalt och enorm täthet (det sagt, just Giaconda är ibland påtaglig elegant, men inte alltid).
Nu är kanske
Reid Bosward ingen Krankl, öven om hans Old BastardKaesler spelar i samma liga när bitarna faller på plats och årgången den rätta. Fast, vill man inte betala en förmögenhet och vänta i minst tio år kan man välja något mer lättillgängligt - lådan Kaesler driver i McLaren ligger inte långt efter, stilen är en annan och något mer inställsam men nästan lika gott.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv & eldig doft, kryddig med choklad, liten mynta och massor av skogsbotten med läckert skitiga drag, lite grillat kött och solbakad varm frukt, hedonistisk och balanserad, in your face men snygg och med begynnande mognad. En puff av målarlåda och terpentin, kåda och bruten grankvist. Trots 15,5% blir alkoholen aldrig störande, handlaget är exemplariskt. I munnen är den mjuk, packad av solvarma biggaråer och choklad, tanninerna är mjuka, lena och plyschiga, det finns ett drag av råbiff under frukten, en blinkning åt klassiska distrikt samtidigt som den skriker McLaren med megafon. Svanen är len & mjuk, balanserad med mjuka snygga syror, superba faktiskt, den är förvånade komplex med kryddor & rökiga drag, lång och harmonisk, eftersmaken är utvecklad och supersnygg. Aningen inställsam, visst, men samtidigt fullkomligt strålande. Enkel uppgradering till 3+.
Betyg:+++

Förra gången kändes den mer polerad och utan minsta skevhet, god men nästan personlighetsbefriad liksom. Nu har det hänt en hel del, den har funkat till sig lite och blodstänket är betydligt tydligare, den har utvecklat en rätt kul röst. Det är riktigt bra, snyggt, enormt koncentrerat och uttrycksfullt utan att bli klumpigt. Inget för hjärtsvaga eller blomvattendyrkare, men gott som snus.

-- Winepunker

Comments

Esulé 2006

IMG_3482


Det var länge sedan jag drack något från knäppgökarna i McLaren/Langhorne, visst slinker det ned en och annan flaska från
La Curio men tyvärr har det inte blivit något från RedHeads - sedan Divine slutade importera har de varit svåra att få tag i. Av hela portföljen är kanske Esulé mest kontroversiell, sent skördad Cabernet Sauvignon & Cabernet Franc med riviga 16% är knappast något ens jag förespråkar, klar varning för amaronefierat kladd givetvis. Men, har vinmakaren handlag och konsumenten lite tålamod går det ganska bra - den var lovande för fyra år sedan med potential att gå ihop.

IMG_3484IMG_3485IMG_3486


Esulé 2006
Redheads Studio, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, eldig och svartfruktig, massor av cassis, blad, örter och djup parfym, en del mörk bitter choklad och sotig lakrits, liten bränd känsla tyvärr - oerhört koncentrerad men skulle vunnit på lite mer finess. Solvarm i munnen, inte ett spår av de brända tonerna, förvånande ren med cassis och mycket väl borttrollade 16%, tät med harmonisk mognad, den har utvecklats fint på dryga fyra år. Kroppen är örtigt rakryggad, snygga sandiga tanniner och kul ton av salmiak, svansen är syrlig med lakrits & anis, mörka plommon och en liten djurisk komponent. Eftersmaken lång, men syrorna känns aningen aviga, de ligger kvar och hela paketet ger en örtigt själkig efterklang. God, bra utvecklad men når inte upp till 3+, betyget är snålt. (Cabernet Sauvignon 55%, Cabernet Franc 45%)
Betyg:++

IMG_3483


OK, det är gott, snyggt och precis vad det vill vara men inte i perfekt harmoni. Man skulle tro att söt frukt eller alkohol skulle vara problemet, men det visar sig vara syrorna och den lilla brända antydan i doften. Den är inte klumpig på något sätt, bara aningen dissonans i ackordet.

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_3412


Adam Hooper gjorde sig ett namn för några år sedan med sina närmast impressionistiska alster på experimentverkstaden RedHeads Studio, ett vineri som tyvärr slutat göra de udda hemmakoken vi såg första halvan av 2000-talet. I egen regi kör han nu La Curio, lite i samma stil men aningen mer återhållen och fokuserad skärpa utan de riktiga übertokerierna - utmärkta funktionella bruksviner.

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Rödfruktigt kryddig doft med toner av nejlikor, kåda, rosmarin och solvarma hallon, lite körsbär och lingon, vässad med örtighet och grus, snygga dämpade fat. Efterhand tränger tobak och snus igenom frukten, den är intressant med litet smutsigt naturvinsdrag. Smaken är pigg och eldigt syrlig, packad av sura körsbär, trädgårdshallon och liten funkig bitterhet, slånbär med en puff av lakrits. Tanninerna är finkorniga och dämpade, liten själkig känsla i svansen rätar upp frukten, det är enkelt, opretantiöst och skitgott. Bruksgrenache när den är som allra bäst, Adam Hooper kan sina saker.
Betyg:++

Den har
utvecklats en del sedan senast, jag tror inte den kommer att vinna speciellt mycket på vidare lagring.

IMG_3413


Alltför lite rom har det blivit på senare tid, det har känts lite stressat att gräva runt i spritlådorna ovanpå allt vin & öldrickande. Men, när klubbmedlemmen
Roland tipsar om något är det bara att köpa & korka upp - inte en enda rekommendation från de hållet har varit en nitlott.

Berrys' Finest Caribbean Rum 15 Years
Caroni Destillery, Berry Bros & Rudd, Trinidad
Nyanserat nötig doft, karamell & finstämd parfym, rosor och knäck blandas med apelsinskal och nejlikor. Den är fenomenalt parfymerad men samtidigt rakryggad med definition & klass trots de lite inbjudande tonerna. Smaken är eldig, ren och vässad med kryddor och bara liten, liten sötma - en ohelig blandning mellan en fransk Vieux Agricole och en melass-stinn sak från Venezuela. Att BBR ligger bakom detta känns inte konstigt, det är en stylad & intellektuell godsak överkomlig i pris, till och med billig om sanningen skall fram, 299:- är rena kapet! Fan, det är apgott!!
Betyg:+++

Det värmer fint i vintermörkret, man får tänka sig till Karibien och drömma om sol...

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_2032


Det är inte många viner i lägre prisklass jag köper av varje årgång. Det finns så in i bängen mycket att prova och källaren är sorgligt begränsad, man måste sovra och undvika slentrianköp. Men,
Adam Hooper’s alster köper jag allt jag kommer över, inte för att det är stort utan för att det är så tokigt pålitligt och hederligt utan onödigt larv (dessutom till vettiga priser). Det är bara att öppna foderluckorna och tanka, man tänker inte för mycket utan låter drömmen om våren ta över och drar ned intellektet till en 2:a.
Tidigare har den presterat väl så bra, aldrig stort, alltid solitt och bra.

(Bush Vine betyder egentligen bara att rankorna får växa i måttligt kontrollerad Gobelet)

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker och förvånande kryddig doft med en del kanel, drag av nejlikor och kåda, botten är fruktig med skogshallon, sura körsbär och lätt tobak, faten finns där men ligger fint i bakgrunden. Den utvecklar lite intressanta örtiga toner, rosmarin och salvia, den har en fin och vuxen skärpa. I munnen är den driven av rena pigga syror, trädgårdshallon och sura körsbär, lite lakrits och torkade örter. Viss känsla av lingon och slånbär, fast helt utan aggressiva tanniner, strävheten är snarast snygg och sandigt finkornig. Den är enormt inbjudande och rättfram, oklanderligt druvmaterial med känslig hantering, opretantiöst och så ärligt det bara kan bli. Gott och väldigt välgjort.
Betyg:++

Det är smarrigt, lättbegripligt och uttrycker druvan på kompromisslöst och genuint vis. Parallellerna med en ren Genache från Châteauneuf-du-Pape är tydlig, den har samma struktur men en lite annan klang. Inte skitbra, men avväpnande på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Australiendagen 2012

IMG_1528


Australiendagen i år gav Punkarn närmast ett nervöst anfall, Victoria med Mornington & Yarra presterade halvtaskigt samtidigt som McLaren & Barossa visade riktigt hög klass. Årgångarna ställde givetvis till det för sydspetsens viner men så in i bängen illa är väl ändå inte 2011? Dessutom förklarar det inte den stumma upplevelsen av både på vitt & rött 2010, knutna och liksom ovilliga att dela med sig.
Visst var en del vita godkända men de var lite
tråkiga i framtoningen; kanske var utvalet från Victoria och Western Australia lite för billigt att ställas mot en del riktigt seriösa saker från övriga OZ men jag undrar.
Snabbkollen senast visade att Mornington absout kan, så vi får lägga detta på kontot för "taskigt år" om det är 2011 som krånglar och "tunnel" om det är 2010 (åtminstone tills vidare).

Nåja, lagom med etter nu, en del riktigt bra saker provades också.

IMG_1540


Bäst av Pinoterna från Victoria
2011 var nog Innocent Bystander Yarra Valley Pinot Noir [+(+)], en ren och snygg sak med fin pinosity i det lite lättare registret. Bland de vita från 2011 plockade Oakridge Lusatia Park Chardonnay [++] priset, burgundisk med höga syror och supersnygga franska fat. Exemplarisk på alla sätt. Oakridge var dessutom en ny bekantskap för mig - läge att kika närmare på känns det som.

Western Australia med mitt alldeles eget Margaret River var också helt ute och snurrade den här gången, bara
Willoughby Park Kalgan River Shiraz 2010 [++] visade på acceptabel klass. Med mycket charkuterier, blodstänk och örtiga svala toner får druvan ett lite oväntat och eurocenriskt uttryck; rätt lyckad på det hela taget.

Paradoxalt nog var slitvargar som
Brokenwood med sin standard Hunter Valley Shiraz 2009 [++] och Pepper Tree med sin vanliga Shiraz 2010 [+(+)] de bästa från New South Wales. Brokenwood behövde inte ens ställa upp det tunga artilleriet med Graveyard för att klassa ut övriga saker. Det var liksom ingen riktig nivå här heller.

Så, plötsligt slank Punkarn ner i McLaren och var hemma igen.
The Medhyk Old Vine Shiraz 2009 [++(+)] från Angoves är intensiv, rökig och köttig med br syror och oförlöst komplexitet, en värdig storebror till The Crest Shiraz 2010 [++] från samma producent. Lika bekant som Angoves var Conte Estate okänd. Rock Hill Shiraz 2010 [++], Middle Tatta Shiraz Cabernet 2008 [++] och Hunt Road Reserve Cabernet 2009 [++] var alla ursnygga i en lite mer slimmad och kryddig stil med mer dämpad frukt, eleganta om man nu kan använda ett sådant ord i dessa sammanhang.

IMG_1537IMG_1536


Chalk Hill's elitsatsning med Alpha Crusius var också mycket lyckad, Shiraz 2010 [++], Cabernet Sauvignon 2010 [++] och framförallt Titan Shiraz 2010 [+++] är spektakulära om man pallar trycket, kraft och och tyngd utan att bli klumpiga är receptet. Skitgott helt enkelt.
Avdelningnen udda fåglar fick
Hugh Hamilton stå för med sin Black Ops 2010 [++], en Syrah uppblandad med Saperavi har jag aldrig provat förut, intensiv och ball med uppfriskande mynta och lite skoj rustika drag. Personligt!
Bäst i test var dock alla snygga Grenache, toppen var nog
Willunga 100 med sin The Tithing 2010 [+++], en vuxnare, stramare och mer aristokratisk variant av den Grenache som hävdade sig bland alla Côte-du-Rhône i AuZone nyligen. Inte lång efter var heller Petaringa Two Gentlemen's Grenache 2009 [++], en annan mer kramellig och smaskigt funkig variant som nog är mer typisk på många sätt.

IMG_1532IMG_1535

Även i Barossa presterade klassikerna utmärkt, Elderton Command Siraz 2008 [+++] är precis så fet, fatad och mjukt fudge-stinn som man minns från 80-talet, de förnekar sig inte traditionalisterna. Glaetzers Amon-Ra 2010 [+(++)] är lite svårbedömd i nuläget, men den känns lovande. John Duval har tagit ett steg i fel riktning med både Entity Shiraz 2009 [++] och Plexus SGM 2008 [++], de är lite fläskigare än tidigare årgångar och druvmaterialet mår bättre av de hantering vi såg för tre/fyra år sedan. Däremot klarar toppvinet Elgio Shiraz 2008 [++(+)] av behandlingen alldeles utmärkt, tanniner och tät struktur matchar faten strålande, ett lyft!

IMG_1534


Ny bekantskap i Barossa för mig var
Gatt Wines, en elegant från Eden Valley & Barossa med en helt annan framtoning än bekantingarna. En fräsch & närmast lite österrikisk Eden High Riesling 2011 [++] och en sval, ganska elegant och ren Eden High Shiraz 2009 [++] överraskade stilmässigt. Även Gatt Shiraz 2010 [++] från Barossa har samma slimmade och eleganta kropp, en sätt att göra kryddig och sval Syrah även i det varmaste klimat är tydligen möjligt.


-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_1456


Det är svårt att vara traditionalist i ett land som Australien, när vågen mot slankare, fruktdrivna och ofatade saker reser sig som en tsunami längs vinhorisonten är det lätt att spolas bort. Just därför är det så skönt att en liten familjefirma står på sig och gör högkvalitativa saker i riktigt urgammal stil utan att snegla för mycket på dagens rådande trend.
Kay Brothers har hållit på länge, sedan 1890 har de envist i familjeformat drivit en högkvalitativ verksamhet i McLaren. Med egna gamla rankor (Block 6, flagskeppet är från 1892, 1/3 av gården är samma gamla stockar som fortfarande ger extremt koncentrerad frukt) producerar de en rejält blandad portfölj med främst röda viner. Hillside Shiraz är vinet precis under Block 6 i kvalitet; jäst i öppna kar, försiktigt pressad & ofiltrerad, plus 26 månader på amerikanska/ungerska fat är det ett uttryck för en svunnen tid.

(Robin Bradley get vinet 4*, Wine Advocate 93RPP - besynnerligt samstämmiga)

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av mocha, söta fat & liten örtig mynta, rik solvarm svart & röd frukt med choklad i ärketraditionell stil. Den är mer kryddig än fruktig, mer läder och rökelse än bombastisk koncentration. Det är inte ofta man sticker näsan i seriös gammel-shiraz nuförtiden, detta är en flashback till 1982 fast utan klumpighet och vaniljglass, exaktheten imponerar. Smaken är bred, mjuk och mullig med aningen dämpade syror, massor av kaffe, torkad frukt och nougat. Tanninerna är snygga och stilenligt sandiga, kroppen är eldig (15,5%) men väl balanserad trots raketbränslet. Eftersmaken är läckert kryddig och sammetslen, fylld av torkad frukt & tuggtobak. Detta är riktigt gott, väldigt gammaldags men snyggt utfört, en anakronism att omfamna & gilla.
Betyg:++

Jag tycker om det här, lite skämmigt är det, men jag kan bara inte låta bli. Det är välgjort, snyggt sammansatt och balanserat med alla gammaldags OZ-markörerna på plats, fast snyggt och inbjudnade med en underliggande elegans. Jämfört
Block 6 är det givetvis enkelt och lite slankt, men samtidigt behagligt drickvänligt på primalt & ointellektuellt vis.
Med
Midnight Oil ringande i öronen sitter jag och är tokigt nostalgisk, längtan till första luffen i landet i slutet av 80-talet är nästan smärtsam. Detta är mina Madeleinekakor

-- Winepunker

Comments

Liandra Syrah 2006

IMG_1322


I ligan med vinvärldens alla knäppgökar spelar Roman Bratasiuk om inte i högsta divisionen så i alla fall i superettan. 1990 grundade han
Clarendon Hills i McLaren Vale strax söder om Adelaide, främst med tillgången av gamla stockar som orsak. Roman hade nämligen en idé; att göra vingårdsegna druvrena viner med terroir på enbart stockar äldre än 50 år och allra helst uppåt 90 år (en del blev sedermera yngre, men tager vad man haver). Detta startade han när flodvågen av industrialiserade och brandade multiregional-produkter tornade upp sig likt en tsunami av sönderfatade Foster-sponsrade saker i världens rea-hyllor.

Som alla nu vet var det ett mycket smart drag, Clarendon, Blewitt Springs & Kangarilla lämpar sig väl med sin tokigt varierade jordmån och gamla obevattnade stockar en masse. Clarendon Hills sourcar frukten från långtidskontrakterade odlare, totalt görs idag 18 olika viner, alla från små vingårdebetecknade plättar i obevattnad miljö. Allt är självklart maximalt hantverksmässigt och bara franska fat användas.

Senast de begav sig korkade vi upp en flaska Astralis 2005 (planterad 1920 strax norr om Blewitt Springs), toppvinet hade vrångat till sig en aning och behöver betydligt mer tid för sina 4+. Som kontrast kunde det vara kul att prova Liandra Syrah (vingården ligger mitt emellan Kangarilla & Blewitt); lillasyster är planterad 1906 & 1975, sandig jord med ett normalt uttag på i runda slängar 35 hl/Ha. All frukt handplockas, enbart vildjäst används, ingen klarning eller filtrering givetvis, lagras 18 månader på 85% nya franska fat. Slutresultatet blir ungefär 10.000 flaskor på 14,5%.

Clarendon Hills Liandra Syrah 2006
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Animalisk och intensiv doft med köttiga toner, grillad entrecôte, blodstänk & råbiff, en del lagerblad, cordit & peppriga toner finns under ytan. Frukten är exemplarisk och mogen, lite björkved kikar fram i närmast pinot-lik stil, samtidigt finns massor av tjära och brutal kompromisslös tyngd. Druvan är uttryckt med både finess & kraft, faten är snyggt integrerade och dominerar absolut inte vinet. Smaken är tät & vild, fruktmognaden är superb, så ren och rik utan att någonsin bli klumpig eller grov. Det är en tour de force i en enklare och mindre krävande tappning än Astralis. Svansen är packad av svart frukt och pepprighet, lite inälvor och sot gör inte saken sämre. Det jag upplevde som sälta senast är bara en läcker nyans av mineral, detta är seriöst djävla bra.
Betyg:+++

Senast var den betydligt svårare, mer knuten och stum. På bara ett år har ett helt annat rikare och fräckt uppnosigt vin tittat fram, de sotiga/salta och svåra tonerna är helt borta, nu finns bara druvrena aromer och kompromisslöst uttryckt terroir. Skitbra! Roman, du är knepig att ha att göra med men vinerna är lysande.

-- Winepunker

Comments

Savitar 2005

IMG_1162


Nu när debatten om ’naturliga viner’ rasar som mest tänkte jag vara lite motvalls och korka upp en sådan där sak som alla renrasiga aktivister hatar, en äkta OZ Shiraz med extra allt och rejält med fat (fast ingen tillsatt syra 2005 i alla fall). Allt som är värt att säga om Ben G. är redan sagt, ett snille som lyckas bäst när han får jobba med eget material (dvs. urgamla dry-grown stockar och inga tillsatser, alltså naturligt så det förslår, ja djävlar!) och inte tvingas jaga parker-poäng, en ekvilibrist när det gäller att balansera maximal koncentration och balans (ibland slår det dock slint, framförallt under Mitolo). Just Savitar brukar jag gilla, speciellt 2004 har visat sig vara riktigt vass. Årgång 2005 provade jag senast 2007, då stum och svår med ogin framtoning. Man kunde misstänka att fem år på rygg skulle gjort susen.

Mitolo Savitar Shiraz 2005
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, lite fatigt chokladig i klassisk sydaustralisk stil, eldig med kaffe, nejlikor & anis, en hel julkaka faktiskt, blandat med knasmogna körsbär, kirsch och en del nymalen peppar ovanpå. Efterhand dyker det upp en hel del parfym, syrén och rosor. Det är intensivt, lite porrigt men samtidigt svårt läckert. Smaken är rent fruktig, svarta biggaråer och sötlakrits med fina syror, den är elegantare i munnen än i doften trots alkoholen (14,5%), lång med kaffe och eldig frukt. Tanninerna är exemplariska, sandiga och fint kakaogryniga, eftersmaken bred och lite mineraligt bitter. Gott, solitt & väldigt typiskt.
Betyg:++

Det är riktigt gott, lite väl bred och inte med spesten som 2004 har men ändå godkänt på alla plan. Fast, man måste tåla rikedom och våldspackad frukt. Detta är mer Frank Mitolo än Ben Glaetzer, det är mer tyngd än hjärna och lite mer Parker-fiske än egen personlighet men samtidigt svårt att motstå. Det som håller den nere på 2+ är främst en avsaknad av komplexitet och röst, detta är en megafon (en bra sådan) som skriker ut ett recept med många RPP (96 st för att vara exakt) snarare än en väl berättad historia. Inte illa, men vi vet alla att
Ben Glatezer kan så mycket mer när han bestämmer allt själv.

-- Winepunker

Comments