Merlot

Château Haut Condissas Prestige 2005

IMG_2486


Det har blivit en del Bordeaux den senaste tiden,
Grand Cercle de Bordeaux var i stan och presenterade nya årgångar i billiga (well, hyfsat) format, inspirerad av 2009 & 2010 kändes det som en stor årgång jag har en del av i förrådet var dags att testa. Jean Guyon står för det bra och intelligenta moderna Bordeaux i detalj avhandlad tidigare, det är det på många sätt distriktets framtid - modernt, rent, expressivt och inte minst hanterbart prismässigt.

Château Haut Condissas Prestige 2005
Médoc, Bordeaux, Frankrike
Läcker doft, rökig och bred med solbakad svart frukt, karamell & lite kaffe, läder och tät mörk köttig frukt. Den är redan komplex på näsan, kryddig med ceder och stenkross, en liten puff av klassisk stall och en näve torkade örter - rent fenomenal faktiskt. I munnen är den ung & blåfruktig, stenig med massor av cassis, trätoner, moccha och höga rena och pigga syror, en del lakrits & salmiak dyker upp och under kvällen blir den både aningen funky & och klassiskt skitig. Men, det finns en hel del ytterligare i rockärmen, den är oförlöst och lite i en tunnel kan man tänka, svansen är kärv och lite kryddigt bitter med stum känsla, men, det finns en rejäl potential i botten. Med tiden kommer detta att bli alldeles strålande, det är absolut 3+ redan. Nästa butelj får nog vänta till 2017 för säkerhetsskull.
Betyg:+++

IMG_2487


Årgången är magnifikt uttryckt, komplex och solmogen doft parad med vässad struktur och exakta syror. Egentligen har vinet allt, inbjudande kryddig komplexitet och vuxen tanninstruktur. Den är
sträv men samtidigt rik och modernt bred, syntesen mellan modernism och klassisk kostym är svår att kritisera. Gott, solitt och enormt seriöst trots sin närmast väl mediala & svulstiga hipsterstil.

-- Winepunker

Comments

Experiment i Napa

IMG_2434


Av alla nykomlingar på senare år i Napa’s elitserie har
Ovid nog imponerat mest, en konstruktion som börjar med David Abreu i vingården och slutar med Austin Peterson, massor av Andy Erickson och en liten skvätt Rolland i brygden. Upplagt för mycket poäng med andra ord, men samtidigt talar läget på Pritchard Hill och råmaterialet för något alldeles extra. Tidigare äventyr med storebror har varit mer än lyckade.

IMG_2433


Ovid Experiment A2.7 - 2007
Ovid, St.Helena, Napa, Kalifornien, USA
Ännu ungdomlig doft, fullmatad med lakrits, krossad sten och massor av svart frukt. Det finns en hel del cassis och örtiga övertoner, rätt eldig känsla men samtidigt med elegant rökig komplexitet, den är givetvis ett monster med sina 14,9% men den har ett snyggt underliggande uttryck. I munnen är den eldig, kryddig och solbakat rik, tanninerna är sandiga och seriösa, syrorna är på plats och kraften är imponerande men inte skrämmande. Packad med svart lyxig frukt och lite torkade örtkryddor ger den ett oerhört seriöst intryck, men, den saknar lite elegans - det är mer kraft & glädje än eftertanke och finess. Eftersmaken är tät och stinn av kryddor och lakrits, efter maten blir den lite i mastigaste laget trots perfekt balans. Den kommer nog att vinna en aning på lagring, men man skall nog inte ha den i källaren alltför länge. Tre/fyra år till nästa butelj skulle jag tro.
Betyg:+++

Det är mycket, det är gott, men det är absolut inte stort. Det är lite ’dark side of Napa’, en maffputte som utmanar den goda smaken men samtidigt smakar väldigt gott. Jämfört den riktiga
Ovid är det här yvigare men samtidigt mer omedelbart och inbjudande, gott och djäkligt kul.

Kostnaden för ett vin som detta är besvärande, på auktionen
nyligen gick ett trepack för en ansenlig summa. Tack och lov finns KKWine för oss med tunnare plånbok, en galen & glad dansk som mer än gärna langar godsaker till törstande Punkare.

-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Matua med Nicolai St. George

I en forntid (1993) besökte jag Matua Valley Winery, vineriet där trenden med Sauvignon Blanc en gång började i Kiwiland och de första stockarna med det som skulle ersätta all Müller-Thurgau planterades. Jag var hyfsat imponerad av de vita, mycket tveksam till de röda och sorterade in allt i något slags medel-träsk av lättglömda saker. När jag gjorde återbesök 2000 hade en hel del hänt, framförallt Chardonnay från olika delar av landet visade på aristokratisk ryggrad och vässad fatbehandling lite innan den allmänna trenden vände sig bort från alltför generös ekhantering. Dessutom dök det upp någon Pinot som inte var helt oäven.

Sedan dess, total torka med undantag för någon enstaka sak på
New Zealand Wine Fair för något år sedan. Gissa om jag hoppade på chansen att få träffa Nicolai St. George, Matuas nye dynamiske vinmakare sedan en handfull år. Matua är numera stora, lite för stora med väl mycket fokus på branding & etiketter, något Nicolai pratade mycket om innan han fattade att deltagarna på lunchen mer var intresserade av uttryck och vad deras kvalitetssatsning med ’Single Vineyard’ kunde leverera. Snabbt lappkast till uttag, kloner, naturlig jäst och odlingsareal i Otago, det han egentligen ville prata om. Med alla långtidskontrakterade duktiga odlare de har tillgång till har de i alla fall gott om högklassig frukt, stor behöver inte vara dålig som vi vet.

IMG_2356 IMG_2358 IMG_2359


Sqealing Pig 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Dämpat gräsig doft, citrus & vinbärsblad, lite mineral i ganska trivial stil. Lätt aromatisk i munnen, bra syror, korrekt och rätt god men känns väldigt enkel.
Betyg:0

OK, vad kan man vänta sig? En pet-buteljerad trivialitet, men faktiskt fullt drickbar besynnerligt nog.

Matua Marlborough Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Lätt exotisk doft, gulfruktig, snyggt bladig ton med lite aromatisk känsla. Lätt spritzig, bra syra i ren & snygg stil, stenig svans. God.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Återhållen och aristikratisk doft, lätta vinbärsblad, citrus & massor av flinta, lätt gräsig utan att bli för grön. Ren och mineraldriven i munnen, rakryggad och ren, utmärkt faktiskt. Betyget är generöst.
Betyg:++

Matua Single Vineyard Wairau Sauvignon Blanc 2013
Matua, Wairau, Marlborough, Nya Zeeland
Ganska rik doft, lätt exotisk med bra mineral, gul stenfrukt, omogna plommon, gräs & lätta vinbärsblad, passionsfrukt. Ren i munnen, lätt fet känsla, flinta & aningen spritz, klingande och stram kropp. Rakryggad svans med citrus och stenkross. Riktigt bra, kommer att utvecklas under det kommande året.
Betyg:++

Det här är seriöst, ett slags mellanting mellan Loire och Kiwiland, stramare än väntat men samtidigt med den så typiska rikedomen och exotiska övertonerna. Det är gott & precis vad jag vill ha när jag vrider kapsylen av en SB från NZ.

IMG_2360 IMG_2361 IMG_2362


Matua Single Vineyard Marlborough Chardonnay 2011
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Rik och aristokratisk doft, snygg frukt, citrus och vuxet skalaromatiska toner samsas med lyxiga men seriöst sammanhållna fat. Balanserad och ren i munnen, krispig med eken under absolut kontroll, rena krispiga syror och len gul frukt, lite grillad citron och en rejäl skopa mineral i svansen. Förvånande bra, och den kommer absolut att bli bättre med ett par år på rygg, betyget är i dagsläget närmast snålt.
Betyg:++(+)

Det här var dagens absoluta vinnare, en mycket seriös sak där faten är lite skrämmande på näsan men är perfekt integrerade i munnen. Rättar doften upp sig bara en aning sitter 3+ gjutet, dessutom kostar den här strax över 200:-, ett kap.

Matua Marlborough Pinot Noir 2012
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Mjuk, rödbärig doft med lätt varm karamell, körsbär & hallon och en puff av rosmarin. Elegant i munnen, mjuk med lite lakrits & hallon i ren men ganska enkel stil.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, central Otago, Nya Zeeland
Djup doft, rättfram & lätt djurisk med skogshallon och fina fat. Tät smak, körsbär, skogshallon, bra syror och fina silkiga tanniner, ganska rakryggad svans, ren och god.
Betyg:+

IMG_2363 IMG_2364


Matua Single Vineyard Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, Central Otago, Nya Zeeland
Tät och närmast svartfruktig doft, skogshallon & biggaråer, intensiv med dyra kryddor, ännu oförlöst. Tät i munnen, lite tjära, bra finkorniga tanniner, lakrits & söta körsbär, hallon & kådig rosmarin, nästan lite anis i eftersmaken. Riktigt bra.
Betyg:++

Gott, snyggt och strålande uttryckt Otago, men, aningen utan personlighet. Den saknar det som
Felton Road, Pyramid Valley och Rippon har, både terroir och producentstil.

Matua Valley Single Vineyard Merlot 2009
Matua, Matheson Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Örtig och lite djurisk doft, svart söt frukt och lite tobak. Fruktig smak, balanserad med lakrits & tuggtobak, mörka plommon och ganska karamellig svans. Lite udda gröna toner i eftersmaken. God, men de gröna tonerna skulle behöva tonas ned en aning. Betyget är generöst.
Betyg:++

Den här har jag provat förut,
Matheson ger oftast strålande frukt men den här har lite väl mycket grönstick för min smak, det kan vara en tidsfråga men jag tror vi har ett litet problem med druvmognaden här.

Tackar så mycket till
Niclas ToumelaTreasury Wine Estates för inbjudan och Grands Veranda för en fenomenal Wallenbergare (som Nicolai med skräckblandad förtjusning stoppade i sig, lingon, ärtor och rejält med smör var en knepig kombination för en Kiwi).


-- Winepunker

Comments

Brancaia Il Blu 2004

IMG_2338


Jag har taskig krama just nu. Inte nog med att det skiter sig på alla plan utanför vinsfären, jag åker dessutom numera på de mest udda skador i vinerna som korkas upp. Fulkorkad Champagne, TCA galore i portvin och en skum klump som såg ut som en hårig vinägermoder i en disktrasesmakande Merusault var bara början. Den här kvällen kulminerade i en ättikssyrastinn
Giaconda Warner Vineyard 2004, en normalt spektakulär storhet förstörd intill oigenkännlighet. Men vill bara gråta (och öppna en öl)!

Skam den som ger sig, bara att gräva vidare i källaren och hitta något vettigt...
Så, den har provats förut, lovande givetvis men det finns samtidigt alltid en rädsla för dessa moderna italienare. Blir det något eller tar ek och koncentration över i en virvel av bitterhet och grova fat?

Brancaia, Il Blu 2004
La Brancaia, Toscana, Italien
Solbakad doft, kryddig med lakrits, läder och kanel, kaffe och bitter choklad. Den har en del trätoner i förgrunden, ceder och mullrande Merlot backar upp all Sangiovese, visst är den porrigt modern men samtidigt har den alla italienska markörer på plats - sura körsbär trängs med kryddor och rostade aromer. Den utvecklar lite besynnerligt rökiga toner efterhand, brinnande trä och grillkol.
I munnen är den sträv, kärv med närmast piemontesiska tanniner, körsbärssur känsla, sandig och prominent bitter, snyggt fatad - eken har krupit in fint i frukten de senaste två åren. Merlot & Sangiovese har dessutom gift sig utmärkt och faten är i absolut schack. Det är gott, snyggt, modernt och Italienskt, men samtidigt lite charmlöst och vresigt i svansen. En efterhängsen grovhet drar ned betyget.
Betyg:++

Den har inte utvecklats på det sätt jag hoppats, charmlösheten finns kvar trots att fat och frukt harmonierat fint. Den lite brända övertonen pekar på aningen valhänt ambition. Varför inte bara slappna av lite och låta frukten spela första fiolen? Visst har Sangiovesen krupit in snyggt i all Merlot men det rockar inte riktigt, det finns en gnagande känsla av torrhet och bittert skev struktur. Den känns lika sträng som
Beatrice Axelsson, min lärare i årskurs ett till tre där i mitten av 70-talet…

-- Winepunker

Comments

Idus 2009

IMG_2244


Spanien är föremål för
en evig debatt, är det bara överkoncentrerade och brökfatade monster som samlar Parkerpoäng™ eller viner i sin egen stil med personlighet som kräver respekt och tanke?
I
Casa Punk™ har betyget lutat år ’personlighet’ men just Priorat har varit lite på skitlistan, ofta med besvärande brända toner och knepig bitterhet har distriktet visat på en tvehågsenhet. Ibland visar det däremot på absolut världsklass, Clos Mogador är en svårslagen favorit.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Intensiv doft med plommon, vinteräpplen och massor av söta körsbär, snygga fat & kåda, eldig och rik med definition och stenkross, en hel del kryddor, rosmarin och kardemumma, lite kanel och torkade nejlikor. Drag av choklad och kirsch. Den är väldigt typisk men med ovanlig intensitet och öppen karaktär. I munnen är den bred & rik, packad av mineral, stenkross och bitter choklad. Den är driven av körsbär, slånbär och lite intressant själkiga toner, krävande och seriös med strålande tanniner. Det finns en liten oroväckande bränd ton i svansen, en över-koncentrerad känsla i avslutet, inget som stör men det är nog inget lagringskprojekt med tanke på fruktmognad och vidöppen struktur. God, redig och väldigt typisk.
Betyg:++

Det är inte illa, lite väl burdust men samtidigt med en härlig
vilja och glädje. Inget finlir direkt men med absolut hängivenhet till distrikt och terroir. Jag tror på många sätt detta är precis vad Priorat är, detta är det exakta uttrycket, drick ungt och baxna inte för alkohol och mineralitet. Gott? Jajjamen! Stort? Aldrig!

-- Winepunker

Comments

Bordeaux 2004 med AuZone

IMG_0001


Vissa årgångar kommer tragiskt och oförtjänt i skymundan, speciellt i moderlandet. Klämd mellan den solbakade muffsputten 2003 och den fruktperfekta 2005, två av en handfull ’århundradets årgång’ som Bordeaux redan skitit ur sig på 2000-talet, skulle 2004 visa sig vara den senaste (om inte sista) årgången där vanliga dödliga har råd att betala för godiset.
Vintresserad plockade lite medelklassbuteljer ur eget förråd för en hastig årgångskontroll.

IMG_2115 IMG_2116 IMG_2117


Château La Tour de By 2004
Cru Bourgeois, Médoc, Bordeaux, Frankrike
Svartfruktig doft, cassis och lite ceder, aningen pyrande ved och rökiga toner i ganska ungdomlig stil, känns lite enkel och trivial dock. Sval svart frukt i munnen, balanserad med sandiga tanniner, aningen plommon och en del kryddiga drag, lakrits och lite kaffe i svansen, lätt rökig eftersmak i ganska anonym kostym. God, men tyvärr väl enkel.
Betyg:+

Château Haut Batailley 2004
5ème Cru Classé, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Mjuk doft, varmt mörkfruktig med lätt parfymerade drag, hyfsat inbjudande och mullig med aningen vilda och köttiga övertoner, tyvärr en del fotsvett & aggro nybruten själk som stör. Bra stramhet i munnen, rakryggad frukt med mineralsälta, lakrits & salmiak, bitter choklad i svansen. Bra koncentration, men tyvärr lite anonym och bråkig i nuläget.
Betyg:+(+)

Château Bahans Haut-Brion 2004
Pessac-Leognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Ganska ungdomlig doft i modernt svartfruktig stil, en hel del fat och läckert rökiga toner, cassis & kaffe, nya dyra skor, en liten, liten puff av etylacetat finns där, men till och med jag kan acceptera den. Stram i munnen med bra täthet, fina sandiga kakolika tanniner, bra svart frukt med renhet & ryggrad, lätt lakrits och stenkross i svansen. God, men ännu lite oförlöst.
Betyg:++

IMG_2118 IMG_2119 IMG_2120


Clos Fourtet 2004
1er Grand Cru Classé, Saint-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Köttig doft med stalligt anslag, inbjudande, bred & lyxig med massor av kaffe och choklad under en härlig tjock muffsig matta av perfekt mogen frukt, lite skitigt med en del provokativa övertoner, komplex och härligt kryddig. Tät och tjock svartfruktig i munnen, choklad, kaffe och läder, en del tjära och härlig bredd, syrorna är ändå bra med fräschör trots stilen & kraften. Lång med kakaostinn svans, kryddig och lätt vuxet bitter eftersmak. Alldeles strålande skitbra, maffsegod!
Betyg:+++

Château Brane-Cantenac 2004
2ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Lite stum doft, aningen skitig med lite dov och otydlig neutral kostym, den är rätt svartfruktig men saknar lite vilja och vigör, efterhand öppnar den sig och aningen skitiga toner tittar fram, men i dagsläget är doften rätt trist. I munnen är den ganska slank med stramhet och höga syror, klassisk med sval frukt, cassis och lite röda vinbär. Lätt stum till en början men utvecklar lite rökighet och djurisk känsla, kan växa en del.
Betyg:++

Château Durfort-Viviens 2004
2ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Svartfruktig & ganska tjock doft med tjära, björnbär, cassis & ceder, nysågad teak och en del rökiga kryddor, allmänt tät och oförlöst. Tjock och sotigt sträv i munnen, cassis & en hel del fat, oförlöst och lite bråkig men med fina trätoner, rik kakobitter känsla och kul kådiga drag. Oförlåtande just nu men kommer att utvecklas, ge den lite tid.
Betyg:++(+)

IMG_2121 IMG_2122


Château Rauzan-Ségla 2004
2ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Intensiv, dyr och rik doft med läder, solbakad svart frukt, kaffe och lite målarlåda. Efterhand kikar ceder, ren cassis och mjuka lädertoner fram, kryddigt komplexa toner, läckert! I munnen är den svartfruktig, fylld av kakao, tjära, cassis & lädersnöre, känns allmänt dyr och väl sammansatt, bitter choklad med fina kryddor i svansen. God med toppen framför sig.
Betyg:++(+)

Château Pontet-Canet 2004
5eme Cru Classé, Pauillac, Haut-Medoc, Bordeaux, Frankrike
Tät, svartfruktig och oförlöst doft med dyra rostade fat, tjock svart exemplarisk frukt och liten överton av mynta i mycket modern & välgjord stil. Tjock och tät i munnen, rejält sträv med svart söt och solmogen frukt, massor av mörka plommon och choklad, kakao och mineralitet, kaffe och eldigt varma drag, enormt lyxig och god men kommer att utvecklas i många år. Strålande!
Betyg:+++

Det är förvånande bra och härligt klassiskt, frukten är behagligt sval och syrorna sitter där de skall - en matkrävande uppställning där bara
Clos Fourtet charmar till det med sin breda och Rollandska framtoning (även om Rolland inte simmat runt i just det vinet). Dessutom känns det som de flesta av vinerna kan växa till sig en del, strukturen och koncentrationen är det inget fel på. Ett vin som Pontet-Canet lär inte mogna helt på många år, tio eller så på rygg för full utdelning skulle jag tro.

-- Winepunker

Comments

Ornellaia med AuZone

IMG_1845


Ett av
förra årets bättre viner var en flaska Ornellaia jag öppnade i ensam protest mot allt anti-fat bludder och den allmänna avskyn mot just den här typen av vin i bloggsverige. Den var helt enkelt skitbra, visst har den lite manipulativa drag men inte mer än vilket annat välgjort vin som helst, rent uttryck och karaktärsfull personlighet dessutom. Det är givetvis ett ’mondovin’ med allt vad det innebär, men med klass och tydligt italienska drag - svårt att inte imponeras av & gilla.

Så, dags att göra ett intjack i min egen källare, sju årgångar
Ornellaia och en flaska av andravinet Le Serre Nuove att jämföra med. Vi lämnade Le Volte & Masseto utanför, båda av olika prisskäl.

IMG_1847


Ornellaia 1994
Marchese Lodovico Antinori, (Bolgheri), Toscana, Italien
Mogen doft, lite kryddigt anslag med torkad frukt & trätoner, utvecklar efterhand lövhögar och komplexa lite bordeauxlika mognadstoner. Höga syror i munnen, helt utvecklad, elegant i rödfruktig stil med finkorniga och dämpade tanniner. Faten är nyanserade, svansen kryddig och eftersmaken ren & helt färdig. Den är lite slank dock, dessutom känns det som den har varit bättre för ett par år sedan, den är på platån men med en lätt sluttning bakom sig.
Betyg:++

Ornellaia 1996
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Elegant doft, fylld av röd torkad frukt, nysågat ädelträ och kryddörter, liten mynta och överraskande florala toner, läcker och härligt finstämd. Mogen smak, kryddig med fint sandiga tanniner, lite trä & lakrits blandas med rökelse och lite kaffe, aningen tuggtobak i svansen. Harmonisk och animalisk eftersmak, råa köttslamsor, lite slank men samtidigt mycket läcker i nyanserad och komplex stil. På topp skulle jag tro.
Betyg:+++

Ornellaia 1995
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Återhållen och lite stum doft med dämpad frukt, lätt mynta och finlemmad drag, en del krossad sten och aningen själkig ton. Sträv i munnen, sandiga tanniner, anis & torkade örter, en del dämpad röd frukt, liten sälta och salmiak i svansen. Rätt god men den har ett aningen ogint drag.
Betyg:++

Ornellaia 2002
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ganska fatig doft med en hel del köttiga drag, massor av grillad biff, torkad tomat och lite buljong under massiv solbakad svart frukt, den känns ganska utvecklad. Tät smak, lite bränd med solbakad röd frukt, lite bitter & besynnerligt grov, antydan till soya utvecklas efterhand, lite vidbränd svål i svansen. Både tomat & buljong går igen i eftersmaken, den känns tyvärr lite tondöv.
Betyg:+

Ornellaia 2004
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Läcker doft, fint svartfruktig med plommon, snygga fat och nyanserade kryddor, lite cassis & ceder, lätt eldig & elegant, fint sammansatt med aningen nyhyvlad teak, fänkål & nästan ett uns snus. Strålande sandig tanninstruktur i munnen, fint rakryggad med liten rökighet, tät solmogen svart frukt men den är ändå ganska stram & klassisk. Snygga syror, fin ton av lakrits, lite körsbär & rosmarin i svansen. Superb & så läcker med fin potential. Klockren 3+ men med utrymme för förbättring.
Betyg:+++

Ornellaia 2006
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Tät & ungfruktig doft, massor av cassis och fat, intensiv, läcker med viss mineralitet och mynta, enormt lovande men groteskt ung i dagsläget. Strålande fruktig smak, underbara tanniner, lite salmiak & lakrits, fänkål & krossad sten - bra mineralitet. Det finns en del eksöta drag just nu, den behöver tid att gå ihop men potentalen är enorm.
Betyg:++(+)

IMG_1846


Le Serre Nuove dell’ Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ungdomlig och helt oförlöst doft, enormt tät med svart frukt, blåbär & björnbär, cassis och en hel del fat, klart lovande men stilen är väldigt ”in your face”. Tät smak, massor av svart frukt, fina tanniner, lite kryddig & bränd men med bra struktur & ryggrad, fruktsöta plommon och svartfruktig svans. Litet beskt anslag i eftersmaken. God, mjukare och mer utvecklad än storasyster.
Betyg:++

Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Supertät doft, massiv med tokpackad frukt, cassis galore, kanel, ädelträ och dyra orentaliska kryddor, fatig och eldig och tokigt oförlöst. Turbotät smak, tjock med extra allt, helt enormt massiv med svart frukt, tjära & asfalt, plommon och kåda. Den kommer att utvecklas, men frågan är till vad? Det finns lite ekbittra toner som oroar en del, den kan nog gå ihop men fan vet hur lång tid det kommer att ta.
Betyg:+(++?)

Detta var riktigt intressant, alla de tre från ’90-talet hade den elegans och charm man minns från förr med Lodovico vid rodret, samtidigt finns en lätthet som känns aningen snopen om frukten bara är lite för klen som 1994. De är mycket snygga viner, men jag tycker samtidigt att både ’04 & ’06 (i alla fall om några år i just ’06 fall) är bättre byggen, kraften behövs för att uttrycket skall få utrymme. Visst spelar åldern och kvaliteten på årgångarna in, men det känns ändå som den modernare tolkningen har mer att ge. 2004 är faktiskt fullkomligt strålande, en härlig kombination av arvet/inspirationen från Bordeaux parad med det italienska i klimat & terroir.

Vad som är lite oroande är dock strukturen på 2009, den är helt enkelt för mycket i alla tänkbara vektorer. Det känns nästan som något helt annat, en överambitiös Napa eller något skruvat från OZ - likheterna med 2004 är små och med 90-talsvinerna i princip inga. Jag får lite vibbar av 2007 som inte var min favvo när den släpptes direkt, samma tunga fötter och lite brännande känsla men nästan ännu mer skrämmande. Imponerande? Javisst! Men gott? Den som lever får se, men jag är tveksam…

Det känns som man numera skall plocka Ornellaia i klassiskt perfekta år, det får inte vara för varmt utan lång jämn mognad måste till, både 2004 & 2006 är typexempel på strålande ’supertuscan’. Enda smolken i bägaren är priset, gnissla tänder över pris börjar bli en sidohobby för en stackars Punkare.

IMG_1848


Dessutom, AK hade plockat fram en flaska olivolja från egendomen, en reflexgrön och örtigt kryddig sak av riktigt hög klass. Det var bara grappan som saknades…

-- Winepunker

Comments

Bordeaux '90-tal med AuZone

IMG_1685


90-talet i Bordeaux bjuder på både fina årgångar och en del riktiga floppar, generellt är väl '91, '92 & '93 alla bedrövliga, '90 (stort, varmt & bakat), '95, '96 (västra) & '98 (östra) högklassiga och övriga hyfsat godkända. JEP hade plockat fram lite bättre saker att begrunda ur egen källare - det är alltid en utmaning att hitta årgången men om vi slapp någon av de tre usla borde det gå bra, eller?

IMG_1686IMG_1687IMG_1688


Château Pichon Lalande 1996
2ème Cru Classé, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Klassisk doft, cassis & ceder med em liten snygg örtighet, aningen lakrits och grustag, lätta stalliga övertoner, strålande läcker. Ganska stram i munnen, begynnande mognad men med ännu lite kantiga syror, en del cassis och örtiga toner, aningen litet själkigt anslag, kakao & mineral i svansen. Den är god men aningen kort. Tunnel? Den har inte utvecklats som förväntat sedan jag provade den sist för två år sedan.
Betyg:++

Château Pontet-Canet 1996
2ème Cru Classé, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Ganska köttig och svartfruktig doft, vild med cassis, undervegetation och lite stalliga toner, lätt kaffe och spearmint. Läckert röd & svartfruktig kropp, balanserad med fina syror, fylld av cassis, örter och en liten sälta, bra sandiga tanniner och snyggt kryddig svans. God & solid.
Betyg:++

Château Pape Clément 1998
Grand Cru Classé, Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Enormt rökig & vild, packad med solmogen cassis, ceder & tät svart frukt, vattenfärg och blodstänk, rökta köttiga toner och cigarr, djurisk intensitet på ganska funky sätt. Känns som man har hällt i lite Côte-Rôtie i fatet. I munnen är den expressiv & rödfruktig med vilda lite skitiga toner, fina sandiga tanniner, djurisk, sträv & ännu ganska ungdomlig med lakrits & blodig avslutning. Skithäftig i sin lite orent smutsiga & rostade kostym.
Betyg:+++

IMG_1689IMG_1690IMG_1691


Château Leoville-Barton 1996
2ème Cru Classé, Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Mjukt kryddig doft, tät röd frukt med lite choklad, parfymerad med solbakade körsbär, lätt ceder och orientalisk tobak. Silkig i munnen, kryddig med mjuka tanniner, som tuggtobak fast helt torr liksom. Svansen har toner av trä, röda vinbär & kakao, lite tobaksrökig eftersmak. God.
Betyg:++

Château Leoville-Barton 1998
2ème Cru Classé, Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Fet, nästan smörig doft, tät med oförlöst svart frukt, tjock, tjära & cassis, kaffe & massor av dyra fat, doftar pengar. Smaken är tät, packad med tjock svart frukt, cassis, björnbär och mörka plommon. Tanninerna är bra och strama, faten är lite väl dominerande i nuläget, bitter choklad & lakrisal i svansen. Stilen är i botten ganska publik med all frukt & fat men den befinner sig i en tunnel just nu skulle jag tro.
Betyg:++

Château Pichon Lalande 1995
2ème Cru Classé, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Härligt klassisk doft med ceder, stall, grus & fint kryddiga toner, dämpad rökighet & snygga fat, lite kul parfymerade övertoner med rosor & hyacint. Den är snyggt mogen i munnen, underbart balanserad med kryddor, trätoner, kaffe & grusig mineral. Tanninerna är silkiga, kakao & lätt örtiga övertoner i svansen, bred och fint mogen. Lätt eldig eftersmak, tobak & kryddor i exklusiv stil. Skitläcker, betyget är dock lite generöst.
Betyg:+++

Det var rätt bra, men tyvärr ingen riktig lyckoträff.
Pape Clément var kontroversiell och drog både sämst- och bäst-röster, den funkiga och lite rostade stilen föll inte alla på läppen. Pichon Lalande ’95 är förväntat bra, men ’96 av samma vin underpresterar tyvärr, skärpan och uttrycket saknas lite.
En annan sak värt att notera var hur svårt årgångarna var att identifiera, vi sköt vilt på allt men nådde varken konsensus eller en träffbild nära målet. Det var förbaskat svårt.

Andra tankar
här.


-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

IMG_1483


Senast presterade Nya Zeelands Pauillac (Waiheke alltså) ganska bra får man säga. Givetvis har Kiwiland en alldeles egen kopia av St.Emilion också, Gimblett Gravels nedåt Napier är området där Merlot blir allra bäst. Steve Smith på Craggy Range hävdar envist att det går att göra riktigt stora viner i området, kanske inte det här decenniet men kanske före 2030 i alla fall.
Sophia jäser på fransk ek & lagras på 50% nya franska fat, i runda slängar 40 hl/ha, lätt filtrerad (tyvärr) och klarad.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjukt & komplext svartfruktig doft av björnbär, cassis, kaffe och kryddor parat med blommor men med en aningen stum framtoning i dagsläget, den doftar ’tunnel’ men är samtidigt mycket lovande. Det är många ’östra stranden’-markörer i vinet - en St.Emilion på lagom dos steroider utan att flabba till sig.
Smaken är mjuk men samtidigt vässad med stramhet i syror och skärpta sandiga tanniner, inslag av kakao, kaffe & syrliga slånbär. Faten är dämpat läckra och snyggt integrerade, liten fin bitterhet och en hel del krossad sten & mineral, tack och lov ingen sälta eller överdriven eldighet trots 14.5%. Eftersmaken är fylld av tobak och lite lädersnöre som pekar på begynnande mognad, uppenbarelsen är allmänt exklusiv men saknar samtidigt lite charm just nu. Jag misstänker att den kan utvecklas till ett praktexemplar med ytterligare tre/fem år på rygg. (81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec)
Betyg:++(+)

Det känns som potentialen finns nedknölad i vinet, men den lyckas inte hitta fram riktigt i dagsläget. Steves viner har en inbyggd vresighet som kräver tid & tålamod (
Le Sol som ung kan vara helt obegriplig), man får hoppas att den blommar ut helt om några år. Frukten borde hålla och syrorna känns skärpta så det räcker, det blir nog bra med tiden…

-- Winepunker

Comments

Gê 2005

IMG_1381


Chile är inte ett av Punkarns favoriter, visst görs det strålande viner (Almaviva, Montes Folly, Pangea, Seña & Chadwick) men de är långt mellan topparna i en flodvåg av medelmåttiga och lite anonyma moderniteter. Till skillnad från Argentna som gjort Malbec till sin brottas Chile med Carmenère, en i mitt tycke trist och undermålig druva utan riktig potential (samma idioti som Sydafrika ägnar sig åt med Pinotage, skall man profilera sig kan man väl för katten plocka en kvalitetsdruva).
Viñedos Emiliana har tidigare inte imponerat men på Chile-dagen för något år sedan tyckte jag kändes mycket intressant, en blandning av 30% Syrah, 30% Carmenère, 24% Cabernet Sauvignon och 16% Merlot lagrad 15 månader på 100% ny fransk ek. Provat bland hundratals andra stack det ut med expressiv frukt och en hel näve terroir. Produktionen var 2005 totalt drygt 13000 flaskor (och vilka djävla flaskor, med 1300g väger de dubbelt mot en standardflaska från Bordeaux; lite på tvärs mot miljövurmen man marknadsför sig med).

Gê 2005
Viñedos Emiliana, Los Robles Estate, Colchagua, Chile
Intensiv doft, packad av svart frukt, mörka plommon, nya rostade fat och en rejäl skopa lakritsrot. Efterhand utvecklas cassis, ceder och en del köttigt kryddiga toner, blodstänk, undervegetation och rökig karamell. Den är lite schizofren, läcker och modern med viss komplexitet men förvirrande i sitt sammelsurium av aromer. Tyvärr ligger faten lite utanpå just nu, men det kanske kan krypa in i vinet med tiden. Smaken är tät, kryddig med bra syror & markerade finkorniga tuggbara tanniner, salmiak och cassis. Lite tuggtobak och rökt kött samsas med frukten i botten, lakrits & en del söta bär avslutar. Eftersmaken är lång & eldig, aningen bränd med en liten sälta, men inte så det stör direkt. Det är riktigt gott & hyfsat seriöst, välmakat och ganska kul, men den stretar tyvärr åt för många håll samtidigt. Det känns inte riktigt som den vet vad den vill.
Betyg:++

Det är inte illa alls, men det lider av druvblandningen. Det är både Bordeaux
och Rhône samtidigt, dessutom Carmenère trist nog. Varför inte renodla detta till en Bordeaux-kopia, en ren köttig Syrah och en budget-box med Carmenère att skänka bort? Grundmaterial och teknik är på plats, rätt idéer saknas.

-- Winepunker

Comments

Degrassi - Kroatien

IMG_1339


Amanos var väl inte helt nöjd med
recensionen på deras enklare importer, men skam den som ger sig. Reaktionen blev några nya varuprover, den här gången i ungefär dubbla prisläget (192:-/215:-/246:- respektive på Bolis). Firman Degrassi är en rätt ny spelare som håller till i Istrien, halvön rakt söder om italienska Trieste. Jag har själv inte varit just i den delen av landet, men under resan 1998 tuffade vi igenom den remsan av Slovenien som ligger inklämt mellan Italien & Kroatien (de viner vi provade i Slovenien var mycket lättglömda).

IMG_1340IMG_1342IMG_1341


Malvazija Bomarchese 2010
Degrassi, Istrien, Kroatien
Fräsch gulfruktig doft med litet inslag av örter och rosor, persikor, gråpäron och en antydan till parfym, bra mineralitet i basen, den känns ungdomlig och väl sammansatt, Smaken är balanserad med rena syror, liten spritz känns till en början, fint mineralstinn med krossad flinta och snygga lätt örtigt skalbittra toner. Frukten drar år persikor, plommon och annan gul stenfrukt, lite citrusskal och antydan till lime finns där också. Bra skärpa, ganska rik och faktiskt riktigt personlig. Även när temperaturen stiger bibehålls fokus, visst börjar de aromatiska tonerna dominera men den drar absolut inte mot tvål. Mycket seriöst. Betyget är nog hyfsat rättvist.
Betyg:++

Refosco Terre Rosso 2006
Degrassi, Istrien, Kroatien
Sprittande och örtig doft med lite omogna röda bär, massor av krossade körsbär, mandel och lite allmänt nötiga toner. En del stenkross och lite djuriskt svettiga aromer går att hitta, den är på det hela taget väldigt lantligt Italienskt i framtoningen. Smaken har höga syror, den är slank och fylld av röda vinbär och lite omogna surkörsbär, tanninerna är dämpade och lite torra. Svansen är fräscht rödbärig men tyvärr aningen kort. Enkelt, ganska gott och riktigt drickbart.
Betyg:+

Merlot Contarini 2009
Degrassi, Istrien, Kroatien
Ungdomlig och örtig doft, hö & nyklippt gräs med en liten sotigt & kartigt omogen ton, en del röd frukt finns där, dämpade fat och en hel del mineralitet. Smaken är fruktsöt, ganska rödbärigt slank i klunkbar & omedelbar stil, det finns drag av Beujolais under en matta av syrlig röd frukt och gräsigt kryddiga toner. Det är inte oävet, men känns aningen enkelt och trivialt trots ambitionen.
Betyg:+

Man skall inte klaga, detta är huvudet högre än de billiga vinerna och den vita är riktigt bra (
lite på tvärs med andra hobbytyckare). Tråkigt nog är priserna fel, den vita tycker jag absolut är i hyfsad linje med kvaliteten men de röda kostar för mycket. För 250:- får man väldigt många viner som håller högre klass. Tyvärr, det är gott men för mycket pengar.

-- Winepunker

Comments