Napa Valley

Mogen Kalifornisk Chardonnay med AuZone

IMG_2694


Å-Anders fortsätter sin exposé över mogna kaliforniska alster,
senast med enormt lyckat resultat - den här gången kändes det som ett något större riskprojekt dock. Tanken var ett ge sig på ett gäng äldre & traditionellt hanterade Chardonnay från Kalifornien, se hur de utvecklas med ålder och vad det blir av dem. Det är inte ett tema jag är bortskämd med, gammal vit Bourgogne har väl alla vinälskare kolkat i sig mängder under åren och mitt eget specialintresse för OZ & Kiwiland har visat på södra halvklotets potential om man plockar sina saker från rätt håll. Men, äldre Chardonnay från Kalifornien blir det mycket sällan, de få jag köper dricker jag mycket unga när frukten är på absolut ungdomlig topp.

IMG_2696 IMG_2697 IMG_2698


Arrowood Chardonnay Cuvée Michel Berthoud 1998
Arrowood, Sonoma County, Kalifornien, USA
Utvecklad doft, fatad med grillad citron, lite exotisk frukt, väldigt mogen med drag av nötter. Fet & gulfruktig i munnen, nötter och citrusskal, dämpade syror med lätt oljig textur, rik & ganska lång. Svansen är aningen eldig, tyvärr är eftersmaken rätt fadd med en del bittra toner, de låga syrorna märker dessutom vinet.
Betyg:+

Pine Ridge Chardonnay Dijon Clones 1997
Pine Ridge Winery, Carneros, Napa Valley, Kalifornien, USA
Harts och valnötter i doften, oxidativ med smör & lite äppelskal, väldigt utvecklad med en del apelsin och mjölkchoklad. Solmogen citrus i munnen, lite nötig med bra syror & len textur, smörig med massor av citrus, fat & äpplen i svansen, liten sötma avslutar, tyvärr aningen bitter.
Betyg:+

Martinelli Chardonnay Charles Ranch 1999
Martinelli, Sonoma Coast, Kalifornien, USA
Enormt mogen doft, citrus, ganska kryddig, fänkål & citrusskal, snyggt fatad med mandel och grapefrukt, lätt örtiga drag. Bra syror i munnen, en del mineral och fat men med rakryggad struktur, citrus och viss vuxen bitterhet. Rökig svans, hyfsat stram under faten, den funkar anständigt med ganska pigg eftersmak & syrlig frukt som döljer ekbeskan hyfsat.
Betyg:+

IMG_2699 IMG_2700 IMG_2701


Corton-Charlemagne Grand Cru 1998
Bonneau de Martray, Corton Charlemagne, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Ganska stram doft, ganska stum & kartig med mandel och citrusskal, lite bladiga toner, utvecklar en del fotsvett och osund frukt. Bra syror i munnen, tyvärr ogin och kartigt outvecklad frukt, citron & själkig känsla. Det är ganska otydig, fatig svans men med klass i ekhanteringen, väl bitter & svår i eftersmaken. Klar besvikelse trots årgången.
Betyg:(+)

Att vi hade en avvikare i ålder och/eller land var ganska klart, jag trodde själv det var en radikalt mycket yngre vrång & kantig höghöjdare på enbart franska fat. Så fel det kan bli! På många plan dessutom, det är ett ganska bedrövligt vin, i alla fall i dagsläget och med tanke på prislappen över 1000:-. Visst är året svårt, många floppar har det blivit men det här är under all kritik.

Beringer Chardonnay Private Reserve 1995
Beringer, Napa Valley, Kalifornien, USA
Mjuk, rik & utvecklad doft, grillad citrus, solmogen mango och fint smörig fetma i gammelklassisk stil, galet fatad men det funkar. Rik och mogen med smör & popcorn, mandel och majs packad med kanderad apelsin och exotisk frukt. Fet rondör i svansen, bred med rökig och bara lätt bittert fatig eftersmak. Burdus, men rätt god på lagom baktungt & nostalgiskt sätt.
Betyg:++

Precis så här vill jag minnas mina tidiga ’80-talare, maffputtar med x-tra allt men samtidigt med lite glädje och faten under någon slags kontroll. Det här funkar verkligen, i alla fall om man kan se förbi stilen och hur den går på tvärs med allt annat vitt man dricker idag. Den är väl sammansatt, lite på samma sätt som sin röda broder faktiskt - inget finlir direkt men gott som en baconmacka liksom.

Beringer Chardonnay Sbragia Limited Release 1999
Beringer, Napa Valley, Kalifornien, USA
Väldigt smörig & vaxig doft, nötter & apelsinskal, fatrökig, rostad med karamell & mjölkchoklad. Galet fet och smörstinn utveckling, lite bourbon & bränt socker blandat med anaskarameller. Tyvärr ekbitter svans, dämpade syror och alhoholdominerad eftersmak. Betyget är generöst.
Betyg:+

IMG_2702 IMG_2703


Ojai Clos Pepe Chardonnay 1999
The Ojai Vineyard, Santa Ynez Vineyard, Santa Rita Hills, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Väldigt utvecklad, smör & nötter, vax & harts, oxidativ med äppelskal. Oxidativ & bitter i munnen, fylld av ålderssyror, allmänt grov & gammal känsla. Svansen är fylld av äppelskal & själkig beska, väldigt gisten & trist.
Betyg:-

Shafer, Red Shoulder Ranch Chardonnay 1994
Shafer, Carneros, Napa Valley, Kalifornien, USA
Djup, mogen och utvecklad doft med exotisk frukt, torkad aprikos, honung & äpplen, doftar närmast sött med sin enormt mogna frukt & puff av crème brûlée. Åldrad smak, choklad & kaffe, fatig med enormt mogen gul exotisk frukt, nötig & fet med väl fatig känsla. Mandel och torkade kryddor i svansen, en liten äppelskrutt i eftersmaken. Den känns väldigt gammal, men håller precis ihop.
Betyg:+

Det var intressant att prova lite äldre saker, men samtidigt inte riktigt min grej - det finns en klar gisten ton i många av vinerna, gissningarna i gruppen pendlade mellan ’70-tal och sent ’80-tal (min gissning själv, jag låg mellan ’85 & ’92, Corton undantaget som jag trodde var 2000-tal). De har alla utvecklats med förfärande fart, de skulle alla druckits för tio år sedan.

Dessutom har vi den allmänt besvärande bitterheten som en genomgående dissonans i vinerna, faten tränger igenom frukten och får många av dem att kantra - de är inte sammansatta för längre lagring helt enkelt.

-- Winepunker

Comments

Mogen Kalifornisk Cabernet med AuZone

IMG_2499


AA, en nykomling i föreningen med specialintresse kring USA (och Priorat !?) i allmänhet och Kalifornien i synnerhet, visade vad som går att importera om man har lite kontakter på plats. Mognad och hanterliga priser är man inte bortskämd med, samtliga viner var den hör gången inköpta på
BP-Wine i Napa.

IMG_2491 IMG_2492 IMG_2493


Beaulieu Vineyard Georges de Latour Private Reserve 1980
Beaulieu Vineyard, Napa Valley, Kalifornien, USA
Väldigt mogen doft, kallt kaffe, läder, torkade örter & piptobak, utvecklar tyvärr lite tomatsoppa efterhand, en del matt kola och gamla bräder. Helt mogen i munnen, läckra syror, fin elegant röd frukt, några russin, klara drag av Tawny men trots det med vitalitet. Den har absolut varit bättre, men smaken räddar betyget. Det är en åldrad skönhet men ändå en skönhet.
Betyg:+

Den är för gammal, absolut, men smaken är inte helt oäven. Syrorna är inte uttorkade alls, de är vässade och pikant vitala på ett sätt som överensstämmer med ett mycket yngre vin. Hade doften varit bara lite fräschare skulle betyget blivit helt annat.

Anderson’s Conn Valley Vineyards Cabernet Sauvignon Reserve 1998
Anderson’s Conn Valley Vineyards, Napa Valley, Kalifornien, USA
Ganska läcker doft, svart frukt, cassis och en puff av ceder, en del mineralitet med mognad och finess, övertoner av mynta och gräs, kanske lite i örtigaste laget. Sval i munnen, elegant med massor av cassis och finstämda kryddor, bra syror och lena snygga tanniner. Svansen är lång och fint kryddig, god men känns lite enkel.
Betyg:+

Sterling Vineyards Diamond Mountain Ranch 1999
Sterling Vineyard, Diamond Mountain Ranch Vineyard, Napa Valley, Kalifornien, USA
Ganska ungdomlig doft, lite rotfrukter, sten och aningen gröna toner, massor av tjock svart frukt och stendamm. Både mogen och omogen samtidigt. Tät i munnen, svart frukt med lätt stjälkig känsla, sträv med mynta och hyfsat sval cassis, ännu ungdomlig med sträv och aningen torr avslutning.
Betyg:+

IMG_2494 IMG_2495 IMG_2496


Heitz Napa Valley Cabernet 1996
Heitz Wine Cellars, Napa Valley, Kalifornien, USA
Mjukt stallig doft, fint utvecklad med svart frukt, örtiga drag och cassis, sval fräschör och läcker komplexitet. Mogen och kryddig i munnen, lena tanniner, avrundad och balanserad med eldighet och karamell, krämig känsla, lång och harmonisk. Litet djurisk och skitigt avslut, utmärkt.
Betyg:++

Château Montelena, Estate Cabernet Sauvignon 1990
Château Montelena, Napa Valley, Kalifornien, USA
Fetkorkad, bitter och skev.
Betyg:--

AK stod för årets provningsbedrift, efter första sniffen kläckte han ur sig att det var
Montelena - ”De brukar ju vara korkade”. Montelenas legendariska TCA-problem har satt spår i vissas psyke, det är klart.

Château Meyney 1989
Saint Estèphe, Bordeaux, Frankrike
Underbart skitig doft, stall och undervegetation, våt päls, svart frukt & inälvor, mineral och ceder, härligt mogen och ett perfekt klassiskt uttryck för distriktet. Vuxen struktur i munnen, mogen och rakryggad med struktur och klass, en del djuriska drag, råbiff, cassis och stränga tanniner, alldeles strålande faktiskt.
Betyg:+++

Jokern var lätt att känna igen, redan på doften började många med mig mumla om ”Cordier stink”, stall och gödsel parat med ceder är svårt att kopiera. Alla var omedelbart övertygade om att vi var hemma i moderlandet, sällan har jag provat en så tydlig Bordeaux (även om jag var inne på St.-Julien,
Gruaud-Larose närmare bestämt).

IMG_2497 IMG_2498


Beringer Private Reserve Cabernet Sauvignon 1989
Beringer, Napa Valley, Kalifornien, USA
Mogen, mjukt rostad, kryddig med tobak, tjära och nybryggt kaffe, lätt eldig framtoning, härligt rödfruktig med drag av hallon och sura körsbär. len och superbt strukturerad i munnen, mjuk och bred med kaffe, karamell, tuggtobak och julkryddor, silkiga tanniner, komplex torkad röd frukt och allmänt läcker. Helt mogen avslutning, komplex, kanske aningen torr i eftersmaken men alldeles strålande fram till dess.
Betyg:+++

Jag tänker aldrig på
Private Reserve i en blindprovning, men den levererar nästan jämt. Perfekt mogen i nyanserad och komplex stil, härligt!

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 1998
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Mogen och lyxig doft med ceder, dyra torkade örter, kryddigt eldig och exemplariskt komplex, efterhand utvecklas lite målarlåda och antydan till stall, snyggt hanterade fat. Hyfsat utvecklad och rejält tät i munnen, kraftpaket med ganska eldig struktur, cassis & fina sandiga tanniner, solmogen frukt och härlig struktur. Alldeles strålande, dessutom med lång framtid.
Betyg:+++

Den här borde jag prickat, några flaskor har gått ned tidigare men jag kan inte säga att jag kände igen den. Den här kändes mer koncentrerad och maffig än
senare årgångar, komplex men mer åt varm Napa i stilen än Washington. Skitbra i alla fall, men lite oväntat.

Efter lite skakig inledning blev det ju en riktigt bra uppställning till slut, man tackar AA.

-- Winepunker

Comments

Experiment i Napa

IMG_2434


Av alla nykomlingar på senare år i Napa’s elitserie har
Ovid nog imponerat mest, en konstruktion som börjar med David Abreu i vingården och slutar med Austin Peterson, massor av Andy Erickson och en liten skvätt Rolland i brygden. Upplagt för mycket poäng med andra ord, men samtidigt talar läget på Pritchard Hill och råmaterialet för något alldeles extra. Tidigare äventyr med storebror har varit mer än lyckade.

IMG_2433


Ovid Experiment A2.7 - 2007
Ovid, St.Helena, Napa, Kalifornien, USA
Ännu ungdomlig doft, fullmatad med lakrits, krossad sten och massor av svart frukt. Det finns en hel del cassis och örtiga övertoner, rätt eldig känsla men samtidigt med elegant rökig komplexitet, den är givetvis ett monster med sina 14,9% men den har ett snyggt underliggande uttryck. I munnen är den eldig, kryddig och solbakat rik, tanninerna är sandiga och seriösa, syrorna är på plats och kraften är imponerande men inte skrämmande. Packad med svart lyxig frukt och lite torkade örtkryddor ger den ett oerhört seriöst intryck, men, den saknar lite elegans - det är mer kraft & glädje än eftertanke och finess. Eftersmaken är tät och stinn av kryddor och lakrits, efter maten blir den lite i mastigaste laget trots perfekt balans. Den kommer nog att vinna en aning på lagring, men man skall nog inte ha den i källaren alltför länge. Tre/fyra år till nästa butelj skulle jag tro.
Betyg:+++

Det är mycket, det är gott, men det är absolut inte stort. Det är lite ’dark side of Napa’, en maffputte som utmanar den goda smaken men samtidigt smakar väldigt gott. Jämfört den riktiga
Ovid är det här yvigare men samtidigt mer omedelbart och inbjudande, gott och djäkligt kul.

Kostnaden för ett vin som detta är besvärande, på auktionen
nyligen gick ett trepack för en ansenlig summa. Tack och lov finns KKWine för oss med tunnare plånbok, en galen & glad dansk som mer än gärna langar godsaker till törstande Punkare.

-- Winepunker

Comments

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008

IMG_2301


Jag gillar inte
Larry Turleys saker, i alla fall inte de som producerats under det egna namnet. Självklart föll jag som alla andra för Frog’s Leap, vineriet Larry grundade tillsammans med John Williams de första åren under 80-talet, med sina egensinniga pastischer på etablerade storheter i Napa - men där tog det tvärstopp. När Larry startade egen låda och fokuserade på Zinfandel (och lite Petite Syrah) under första halvan av 90-talet blev resultatet ett helt annat. Med galen koncentration, tokiga alkoholnivåer (jag minns en tidig sak på över 17%) och en hel del restsocker tilltalade han väl amrisarna (mycket ParkerPoäng™ under åren blev det) men liknar i mitt tycke mest nidbilden av en söndervinifierad mutant med ena foten i starkvinsträsket. Fram till ’95 var systern Helen Turley vinmakare, det i kombination med trenderna under hela 90-talet kan förklara en del av det lite skruvade uttrycket.
Alla gånger jag provat
Tofanelli, 101 & Hayne blev det enbart förströdda noter om grovhet, inbalans och melasspackat kaffesump - de har varken varit speciellt roliga eller goda, enbart trubbigt våld mot huvudet och cymbaler i öronen. De lite enklare cuvéerna som Juvenile lider av samma sjuka, närmast porriga och syltiga kan de kanske vara goda i enstaka glas men blir snabbt kladdigt besvärliga i munnen. Jämfört andra elitproducenter som Ridge & Seghesio är det enbart klumpigt. Visst, Zinfandel har ju sina sidor men vi vet att det går att hålla ihop paketet till något snyggt bara man vill.
Försök med vita viner är inte skoj heller, visst kan man se kvaliteten & ambitionen bakom uttrycket men de är för katten inte ihopsydda som vita viner skall vara. Låga syror, burkmajs och mastigt oljig känsla, massor av alkohol toppat med rostade fat är inte mig grej direkt.

Men,
så dyker det upp något snett från vänster och sätter en buckla i skrovet av fördomar. Moore ”Earthquake” Vineyard var radikalt annorlunda mot allt annat, strukturerad som en modern Châteauneuf med sprittande glädje och bra skärpt balans fick det i alla fall mig att se ut som en fågelholk. Att det var en Turley kändes helt obegripligt, den var ju för tusan snygg. Så, en jämförelse med en sex år yngre broder högg jag på direkt när chansen dök upp.

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Californien, USA
Solmogen doft, packad av körsbär, lakrits, hallon och lite kåda, det är nästan så det dyker upp macchia/garrigue och en del anis. Den har bra frächör och yppig glädje, all alkohol (15.8%) är snyggt invävd i den fruktiga & kryddiga strukturen. Det finns klara paralleller till en fint stoppad Ch9dP, till och med mineraliteten finns på plats men samtidigt avviker den med viss mynta & lite kul (?) ton av linement, rödbetor och nejlikeolja. I munnen är den tät, solbakad med fint definerade syror och fina sandiga kakaolika tanniner, körsbär och lakrits, lite salmiak och rosmarin med fin rakryggad kärvhet. Svansen är aningen sotig, lätt eldig med skalbitterhet och massor av sura körsbär, eftersmaken lite snyggt bitter med solbakade men absolut inte brända drag. Det är gott, snyggt och väl sammansatt, kanske lite tung i gumpen jämfört 2002:an men samtidigt med bättre och seriösare tanniner & kryddor. Mot slutet av flaskan känns den kanske aningen svårsmält, men med en bit ost slinker den ner utan problem. Det får bli 3+ i alla fall, men betyget är knappt.
Betyg:+++

Man måste sätta sin fördomar i skottlinjen ibland, det är alltid nyttigt att få självklara sanningar ifrågasatta och motbevisade. Använda ord som elegant i det här sammanhanget är helt fel, det är givetvis fullmatat med gasen i botten & lite lagom hemtrevligt trubbigt våld mot skallbenet men samtidigt med känsla, lyhördhet och balans. Det är svårt att tänka sig helt
ren Zinfandel tekniskt bättre än så här, blandar man den med lite uppstagande andra druvor får man ett helt annat djur givetvis. Detta är essensen av druvan, själen, väl hanterat med en underliggande komplexitet & primal glädje, faktiskt mycket svårt att anmärka på, gott & begripligt för alla med huvudet påskruvat. Vi är väldigt långt från Tofanelli, väldigt, väldigt långt...

-- Winepunker

Comments