Nya Zeeland

Black Estate Omihi Chardonnay 2011

IMG_2632


Den enes bröd... När
Daniel Schuster lade benen i vädret fick Nicholas Brown mer tid för familjen Naish’s produktion & vingårdar, Black Estate i Waipara står för kvalitet och nytänkande på ett närmast aggressivt sätt men samtidigt med båda fötterna i klassisk tradition. Med erfarenheter från Chianti, Barolo, Napa & Oregon har Black via Brown klivit in i ”World Series” så att säga, med hela handskördade klasar, naturlig jäst och jäsning/lagring på fat försöker man göra en alldeles egen tolkning av det franska originalet.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Till en början lite reduktiv (skruvkapsyl), men den ändrar sig radikalt med luft till det bättre. Doften är sammanhållen med dyra fat, lite rökig och lyxig, packad av mineral och vässad citrus, finta, limeskal och ett helt litet grustag av stram kisel och grus. Det finns lätta exotiska övertoner, men de är mycket återhållna, här pratar vi ras & kompromisslöshet. Höga rena syror i munnen, vässad och aristokratisk med prominenta men nyanserade fat. Packad med citrus, limeskal och krossade örter, lång och exakt med vuxen bitter svans, seriös och ambitiös, men, tyvärr lite grov avslutning. Eftersmaken är aningen ekbitter och själkig, besynnerligt med tanke på upplevelsen i övrigt, det drar ned betyget till 2+.
Betyg:++

Det är bra men saknar samtidigt lite charm, det kan vara en åldersfråga men jag misstänker att man hanterat grundmaterialet lite väl ambitiöst med tanke på faten. Den är absolut god & solid, men saknar samtidigt lite glädje, sprall & nerv, hantverket är oklanderligt men det är mer en krävande & underfundig intellektuell upplevelse än ren & primal lycka.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

IMG_2604 IMG_2605 IMG_2606


Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

IMG_2607 IMG_2608 IMG_2609


Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

IMG_2610 IMG_2611


Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

IMG_2602


Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

IMG_0003_2 IMG_0004_2


Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

IMG_0005_2 IMG_0006_2 IMG_0007_2


Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

IMG_0008_2 IMG_0009_2 IMG_0010_2


Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankel men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Escarpment Chardonnay 2008

IMG_2503


Chardonnay har en förmåga att suga upp och uttrycka sin terroir på ett unikt sätt, eller, så sägs det i alla fall. Jag är själv djupt troende när det gäller förmågan hos druvan att gobbla i sig jord, instrålning och på närmast övernaturligt vis uttrycka den lilla, lilla plätt rankan vuxit på. Speciellt visar distrikt som Margaret River karaktären av Bourgogne väldigt väl, och Martinborough med mognad brukar alltid med hög röst skrika ”Meursault”. Terror eller terroir, tja, fan vet men
bra jordmån krävs i alla fall för vettiga viner - kalk, mager jord och många soltimmar utan alltför hög dagstemperatur brukar verka för bra resultat.

Escarpment Chardonnay 2008
Escarpment Vineyard, Martinborough, Nya Zeeland
Smörig doft, ganska kryddig & komplex med snyggt hanterade fat, vax & brioche, äppelskal och helt utvecklad framtoning. Lätt exotiskta drag, melon, mango och aprikos, dessutom en rejäl näve mineralgrus. Det är en läskigt bra kopia, jag hade satt den i Meursault hundra gånger av hundra. I munnen är den rakryggad med skärpta syror, liten snygg bitterhet, smör och massor av mineral & citrus, grapefruktskal finns där i svansen. Den är helt mogen, perfekt balanserad och på absolut topp. Tyvärr orkar den inte upp till 3+, den är aningen för sträng och bittert själkig i eftersmaken. Man är glad hela vägen till slutet, och så blir man lite snopen, lite lurad & fintad liksom.
Betyg:++

Larry McKenna har snyggt handlag men 2008 är inte den bästa av årgångar för Escarpments vita, svansen är aggro med en besvärande bitterhet. Vinet håller ihop fint men frukten kan inte dölja själkigheten i svansen, dissonansen är närmast besvärande och den allra sista slurken är tyvärr inte helt angenäm. Jämte 2007 & 2009 är detta underlägset.

-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Matua med Nicolai St. George

I en forntid (1993) besökte jag Matua Valley Winery, vineriet där trenden med Sauvignon Blanc en gång började i Kiwiland och de första stockarna med det som skulle ersätta all Müller-Thurgau planterades. Jag var hyfsat imponerad av de vita, mycket tveksam till de röda och sorterade in allt i något slags medel-träsk av lättglömda saker. När jag gjorde återbesök 2000 hade en hel del hänt, framförallt Chardonnay från olika delar av landet visade på aristokratisk ryggrad och vässad fatbehandling lite innan den allmänna trenden vände sig bort från alltför generös ekhantering. Dessutom dök det upp någon Pinot som inte var helt oäven.

Sedan dess, total torka med undantag för någon enstaka sak på
New Zealand Wine Fair för något år sedan. Gissa om jag hoppade på chansen att få träffa Nicolai St. George, Matuas nye dynamiske vinmakare sedan en handfull år. Matua är numera stora, lite för stora med väl mycket fokus på branding & etiketter, något Nicolai pratade mycket om innan han fattade att deltagarna på lunchen mer var intresserade av uttryck och vad deras kvalitetssatsning med ’Single Vineyard’ kunde leverera. Snabbt lappkast till uttag, kloner, naturlig jäst och odlingsareal i Otago, det han egentligen ville prata om. Med alla långtidskontrakterade duktiga odlare de har tillgång till har de i alla fall gott om högklassig frukt, stor behöver inte vara dålig som vi vet.

IMG_2356 IMG_2358 IMG_2359


Sqealing Pig 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Dämpat gräsig doft, citrus & vinbärsblad, lite mineral i ganska trivial stil. Lätt aromatisk i munnen, bra syror, korrekt och rätt god men känns väldigt enkel.
Betyg:0

OK, vad kan man vänta sig? En pet-buteljerad trivialitet, men faktiskt fullt drickbar besynnerligt nog.

Matua Marlborough Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Lätt exotisk doft, gulfruktig, snyggt bladig ton med lite aromatisk känsla. Lätt spritzig, bra syra i ren & snygg stil, stenig svans. God.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Återhållen och aristikratisk doft, lätta vinbärsblad, citrus & massor av flinta, lätt gräsig utan att bli för grön. Ren och mineraldriven i munnen, rakryggad och ren, utmärkt faktiskt. Betyget är generöst.
Betyg:++

Matua Single Vineyard Wairau Sauvignon Blanc 2013
Matua, Wairau, Marlborough, Nya Zeeland
Ganska rik doft, lätt exotisk med bra mineral, gul stenfrukt, omogna plommon, gräs & lätta vinbärsblad, passionsfrukt. Ren i munnen, lätt fet känsla, flinta & aningen spritz, klingande och stram kropp. Rakryggad svans med citrus och stenkross. Riktigt bra, kommer att utvecklas under det kommande året.
Betyg:++

Det här är seriöst, ett slags mellanting mellan Loire och Kiwiland, stramare än väntat men samtidigt med den så typiska rikedomen och exotiska övertonerna. Det är gott & precis vad jag vill ha när jag vrider kapsylen av en SB från NZ.

IMG_2360 IMG_2361 IMG_2362


Matua Single Vineyard Marlborough Chardonnay 2011
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Rik och aristokratisk doft, snygg frukt, citrus och vuxet skalaromatiska toner samsas med lyxiga men seriöst sammanhållna fat. Balanserad och ren i munnen, krispig med eken under absolut kontroll, rena krispiga syror och len gul frukt, lite grillad citron och en rejäl skopa mineral i svansen. Förvånande bra, och den kommer absolut att bli bättre med ett par år på rygg, betyget är i dagsläget närmast snålt.
Betyg:++(+)

Det här var dagens absoluta vinnare, en mycket seriös sak där faten är lite skrämmande på näsan men är perfekt integrerade i munnen. Rättar doften upp sig bara en aning sitter 3+ gjutet, dessutom kostar den här strax över 200:-, ett kap.

Matua Marlborough Pinot Noir 2012
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Mjuk, rödbärig doft med lätt varm karamell, körsbär & hallon och en puff av rosmarin. Elegant i munnen, mjuk med lite lakrits & hallon i ren men ganska enkel stil.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, central Otago, Nya Zeeland
Djup doft, rättfram & lätt djurisk med skogshallon och fina fat. Tät smak, körsbär, skogshallon, bra syror och fina silkiga tanniner, ganska rakryggad svans, ren och god.
Betyg:+

IMG_2363 IMG_2364


Matua Single Vineyard Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, Central Otago, Nya Zeeland
Tät och närmast svartfruktig doft, skogshallon & biggaråer, intensiv med dyra kryddor, ännu oförlöst. Tät i munnen, lite tjära, bra finkorniga tanniner, lakrits & söta körsbär, hallon & kådig rosmarin, nästan lite anis i eftersmaken. Riktigt bra.
Betyg:++

Gott, snyggt och strålande uttryckt Otago, men, aningen utan personlighet. Den saknar det som
Felton Road, Pyramid Valley och Rippon har, både terroir och producentstil.

Matua Valley Single Vineyard Merlot 2009
Matua, Matheson Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Örtig och lite djurisk doft, svart söt frukt och lite tobak. Fruktig smak, balanserad med lakrits & tuggtobak, mörka plommon och ganska karamellig svans. Lite udda gröna toner i eftersmaken. God, men de gröna tonerna skulle behöva tonas ned en aning. Betyget är generöst.
Betyg:++

Den här har jag provat förut,
Matheson ger oftast strålande frukt men den här har lite väl mycket grönstick för min smak, det kan vara en tidsfråga men jag tror vi har ett litet problem med druvmognaden här.

Tackar så mycket till
Niclas ToumelaTreasury Wine Estates för inbjudan och Grands Veranda för en fenomenal Wallenbergare (som Nicolai med skräckblandad förtjusning stoppade i sig, lingon, ärtor och rejält med smör var en knepig kombination för en Kiwi).


-- Winepunker

Comments

Chassagne & Puligny med AuZone

IMG_2303


Lena, föreningens musa när det gäller vit Bourgogne, kände sig "väldigt nyfiken och lite gränslös" den här kvällen. Temat var lagom nedskruvat, ingen BBMB (Bienvenues-Bâtard-Montrachet Bonanza) direkt utan bara lite enklare saker att förgylla sensommaren med. För mig är och förblir vit Bourgogne, speciellt från Puligny, märket i bänken allt annat har att förhålla sig till - på vita sidan är det mitt alfa & omega, där det börjar och där det slutar. På något besynnerligt sätt förlåter jag Bourgogne som inget annat distrikt dess gruvliga synder, från premoxade Grand Cru 1996 i drivor till kariga och lite orena (och för dyra) saker från storproducenter under det tidiga 2000-talet glöms alla oförätter bort i ett kärlekens töcken. Så fort korken åker ur något där delarna sitter ihop minns man inte sveken, de bleknar bort - speciellt nu när kvaliteten generellt snäppts upp över hela linjen. Tänk om man kunde förlåta Pfalz 2003 eller Bordeaux 1991 på samma sätt?

IMG_2304 IMG_2305 IMG_2306


Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2009
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Ganska generöst fatad med lätt örtig överton, bra mineral och gulfruktig fräschör, massor av citrus i ganska traditionell burgundisk stil. Bra syra i munnen, fint sammanhållen frukt, massor av citrus och lätt nötig känsla, exakt och mycket väl sammansatt, lång och citrusstinn svans, kanske väl mycket fat men de är läckra och blir aldrig påträngande eller beska. Läcker, betyget är snålt, men den orkar inte upp till 3+ den här kvällen.
Betyg:++

OK, den här seglade in helt under radarn, dessutom hade jag provat den för inte så länge sedan (
annan årgång dock). Att det inte skulle vara en Puligny var det ingen som andades om, visst är faten direkta men samtidigt absolut inte avvikande från vad man hittar i Frankrike. Borde jag inte känt igen den här? Är Margaret så in i helskotta likt sina förebilder? Inte ens när värmen stiger och vetskapen om vad som är i glaset satt sig går det att känna något annat än klassisk Bourgogne, och en rätt djävla bra sådan dessutom (tyckte till och med vår naturaliserade fransos som med skräckblandad förtjusning börjar upptäcka att han föredrar de utrikiska sakerna).

Puligny-Montrachet Les Vielles Vignes 2010
Vincent Girardin, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Fatig doft, lite fet med mineral, gul & grön frukt, lite öförlöst men snygg och lovande. Citron & fat i munnen, frukten är lite asketisk men samtidigt skärpt med stenkross & höga exakta syror, krävande & seriös men behöver tid. Den är ännu aningen stum.
Betyg:++(+)

Château Montelena 2010
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Återhållen doft, lite citrusskal och nyanserade fat, bra mineral, lime och äpplen i lätt exotisk stil. Höga syror i munnen, ganska stram med lite asketiska drag, citrus och aningen skalbitter känsla i eftersmaken. Den har skärpa och kan kanske växa men saknar lite glädje och charm.
Betyg:+(+)

Napa, någon? Hallå? Ingen fattade att det här
också var en utlänning, inte ett spår av övernattning eller knasmogen frukt, snarare tvärt om. Visst, det här är ju en gammal klassiker men jag har aldrig upplevt den på det här viset förut (aldrig provat en så här ung förstås, men ändå).

IMG_2307 IMG_2308 IMG_2309


Puligny-Montrachet ”Les Reuchaux” 2007
Yves Boyer Martenot, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Lätt rökig doft, lite stum med dämpade fat, vax och återhållen gul stenfrukt, äpplen, smörkola och nötter. Rik gul frukt i munnen, citrus och bra hanterade fat, citrusoljor i svansen, skärpt men med en liten störande ton av kvitten. Betyget är snålt.
Betyg:+

Chassagne-Montrachet 1er Cru Les Champgains 2009
Fernand & Laurent Pillot, Bourgogne, Frankrike
Lite instäng doft, fat, vax & citrus, ganska feta toner, stenkross och gummi, känns besynnerligt dammig. Lite oljig munkänsla, vax och en hel del fat, citrus, nöt och kartiga äpplen. Det finns en liten brännande eftersmak, kan vara smygkorkad, om inte är den tämligen ointressant.
Betyg:0

Puligny-Montrachet 2011
Etienne Sauzet, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Sprittande fräsch doft, mineral och soda, citrus & snygga dämpade fat, ungdomligt elegant med nästan rieslingtycke. Intensiva syror i munnen, citron & krossad sten, chablislik med flinta & limeskal, exakt, skärpt och stram. Inget charmtroll, men mycket seriös.
Betyg:++

IMG_2310 IMG_2311 IMG_2312


Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2010
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Läckert parfymerad, citron & örter med mineral, mango och supersnygga fat, nästan rosor och kul ton av aprikos, rätt utvecklad med superbt uttryck. Fruktrik till max i munnen, massor av gula plommon, mango och en rejäl skopa mineral, bra bredd & syror som står upp mot faten. Exakt och läcker med förvånande utveckling, utmärkt i sin breda och rika stil. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Fontaine-Gagnard går från klarhet till klarhet, hela spektrat är välgjort och man får precis vad man betalar för - stora grand cru, solida premier cru och klunkbart plonk - just nu min favoritproducent på vita sidan i Bourgogne.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Sval doft med snyggt dämpad ek, örtig med limeskal, lätt exotiskt anslag, inbjudande passionsfrukt och massor av krossad sten, viss smörig fetma - ren, modern och kompromisslös. I munnen är den rik, lysande fatad med lätta exotiska toner, ananas och solmogen citrus, perfekt solmogen frukt, intensiv med strålande vässade syror, massor av mineral och lätta grönörtigt fräscha nyanser, basilika och nästan en puff koriander. Lång och superb med komplexitet och skärpa.
Betyg:+++

Här avviker stilen något, den sprittande exotiska tonen hummar försiktigt om 'Otago' - min gissning, men inte på en Felton Road. Den kändes inte riktigt up2snuff för en 'Block 2’, just den här buteljen saknar det lite krispiga fraset jag tycker mig känt i alla tidigare gånger, men snyggt och gott är det och den räddar 3+ absolut - kvällens solklara tvåa för gruppen (knappt slagen av Fontaine-Gagnard ovan).

Puligny-Montrachet 1er Cru Les Pucelles 2010
Philippe Chavy, Puligny-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Intensivt grönörtig doft, krossad sten, flintflis närmast, känns väldigt ung, packad med citrus och tomatblad, krusbär och nästan kattpiss. Den doftar som en lätt överkoncentrerad Sauvignon-Blanc. Ganska tät i munnen, ungdomlig och gulfruktig med mycket aromatisk struktur, packad med mineral, enormt ungdomlig, men, den är helt skruvad - den smakar SB också, inte så kul utan överarbetad SB tydligt och intensivt. Mysko till max.
Betyg:0

Att det här skulle vara något annat än en överdriven Sauvignon-Blanc kändes helkonstigt, den avvek fullständigt gentemot övriga viner - framtoningen är totalt muterad med sin intensitet, extrema bladighet och aromatiska kropp. Chardonnay, någon? Inte en chans!

Det här var rysligt roligt, lite skämmigt och bitvis fenomenalt gott. Att den enda av de tre utrikiska buteljerna vi hade försynt häng på var från Otago säger en del om konsistensen och hur väl man lärt sig hantera Chardonnay på alla håll i världen. Både Heytesbury och Montelena föll in i fållan perfekt, konkurrenskraften är uppenbar - de är lika bra och absolut lika välgjorda i oerhört eurocentrisk stil.

Tackar Lena, det får bli en BBMB någon annan gång...

-- Winepunker

Comments

Mountford i motvind?

En av mina absoluta favoriter verkar abrupt ha tappat sin vinmakare. C.P. Lin har efter en dispyt med Kees & Kathryn slutat enligt Decanter, orsaken är den kommersiella inriktningen. För mig fullkomligt obegripligt med tanke på det intryck jag fått av Kees och framförallt av Kathryn de gånger jag träffat dem, de har snarast en sund och nykter inställning till de kommersiella, den sida som måste samexistera med hantverket för att saker skall gå runt.
Man undrar stilla om det ligger något annat bakom eller om
C.P. har fått tuppjuck, egen som han är. Kathryn låter honom ju hållas med klart excentriska tillverkningsmetoder (som barrique-trampad Pinot, aldrig hör talas om annorstädes). Det vore djupt tragiskt om detta skulle påverka kvaliteten på slutresultatet, nu finns ju gott om skarpa vinmakare i Kiwiland så det borde kunna vara ett lite gupp på resan bara, men man skall samtidigt inte underskatta värdet av en så pass skicklig hantverkare som C.P.

-- Winepunker

Comments

Neudorf Pinot Rosé 2011

IMG_2209


Rosé och Punkarn är som vatten och valnötsolja, de beblandar sig mycket ogärna även om våld används. Visst, det går ned en del rosa saker från Champagne under året men i övrigt är rosé i princip bannlyst i Casa Punk. Men, undantag görs (motvilligt), varje år dagen före midsommar delar C & Punkarn på en flaska rekommenderad av personalen i Söderhallarna. I år blev det en ren Pinot från
Neurdorf i Nelson, en producent med riktigt seriös Chardonnay och egen & viktig Pinot Noir, någon som kanske borde avhålla sig från rosé men som samtidigt har potential att göra något vettigt.

Neudorf Pinot Rosé 2011
Neudorf Vineyards, Nelson, Nya Zeeland
Mjukt rödfruktig doft med inslag av hallon, jordgubbe, tranbär, örter, undervegetation och lite kul torkad frukt, det finns en liten vuxen skogig & kådig överton. Den känns riktigt seriös. I munnen är den mer rödvin är vitvin, friska syror med prominent kropp, hallon och lite slånbär, lätta men skärpta tanniner och en del citrusskal. Grapefrukt och blommighet i svansen, kanske syrén, fint parfymerad och vuxet bitter avslutning. Det är en vässad, rakryggad och rödvinsinspirerad rosé, kanske så god de någonsin blir. Betyget är generöst, men det får bli 2+ i alla fall, kors i taket.
Betyg:++

OK, jag köper det här, det är seriöst och gott med definition och personlighet. Det finns en klart vuxen framtoning långt från de godisartade boxar som krängs av Bolis under den perversa rosésäsongen. Faktum är att det drar mer åt rödvin än vitt, tanniner och struktur är rakryggad och bestämd, jag gillar
mycket motvilligt detta…

-- Winepunker

Comments

Mountford Estate Pinot Noir 2007

Mountford


Sista flaskan gick i kväll, provad sju gånger sedan oktober 2009 har den visat på en fin progressiv kurva. Varje gång bättre, mer harmonisk och komplex till en perfekt topp som är precis nu. Tidigare noter kan man hitta bl.a.
här & här.

Mountford Estate Pinot Noir 2007
Mountford Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Intensiv, köttig och galet djurisk doft med skogshallon, mörka körsbär, en hel massa skit med blodstänkt undervegetation & multna löv, faten är återhållna och försiktiga. Enormt expressiv med rökig mognad, den har drag av klassisk Syrah, njurtalg och våt hund. I munnen är den utvecklad, tät & rik med massor av kryddor, skogshallon, sötlakrits och råbiff. Tanninerna är silkiga, supersnygga och perfekt dämpade. Svansen är komplex, lite kåda och örter, alldeles strålande. Det är ett maxat, eget och intensivt uttryck av druvan utan att någonsin bli klumpigt eller överkoncentrerat, skitgott på alla plan.
Betyg:+++

Detta är en härlig parallell till
Felton Road, ett mindre fuktigt och mer vilt uttryck men med samma absoluta kvalitet. Druvmaterialet är perfekt, handlaget är eurocentriskt och personligt, här har vi en skopa Volnay och några droppar Vosne-Romanée blandat med Kiwi-soppan. Det är strålande och intellektuellt, tackar för det Kathryn.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011

IMG_2033


Av alla pålitliga Chardonnay från
Aotearoa har Felton Roads ’vanliga’ alltid varit i särklass om man haft prisvärde i tankarna. Från sent 1900-tal till 2004 var den Barrel Fermented men döptes om till Chardonnay när Blair & Nigel drog ned på faten och stramade till brygden. Efter 2008 heter den Bannockburn för att skilja den från Elms som enbart är home-block frukt och Block 2 som är absolut bästa delen av Elms.
Jag har provat varenda årgång sedan 1999 (1997 var första årgången), oftast flera gånger och under lång tid. Stilförändringen har varit dramatisk och enbart till det bättre, vinet var växt från en fet-ekad snabbmognande exotisk fruktbomb till en stram och ren aristokrat med klart Corton-tycke.


Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Bannockburn, Central Otago, Nya Zeeland
Kritig och mineraldriven doft med citrusskal, flintkross och en del riktigt snygga fat. Det finns drag av Champagne, lite ung Le Mesnil liksom fast utan äpplen eller bröd, bara krita med skärpt & vässad citrus. Den har ännu klart asketiska drag, kanske den stramaste och mest otillgängliga varianten av Felton Chardonnay hitintills. I munnen är den elegant fatig, ren med stram och lite outvecklad gul frukt, flintkross och aningen omogen citrus parad med örtiga övertoner och lite skalbitter känsla. Den rena stramheten är både tilltalande och besvärande, jag föredrar ett lite bredare uttryck. Det är gott & seriöst, men inte med samma personliga bröl som tidigare årgångar, det har smugit in sig ett lite kliniskt och väl asketiskt drag.
Betyg:++

Det är gott & enormt välgjort, men är den inte inte
för vässad och skärpt? Jag saknar yppigheten och glädjen, den är absolut intellektuellt krävande med mineralstinn buk & stor hjärna men det är inte ett vin man skrattar glatt till direkt. OK, the jury is still out, vi får återkomma om ett par år och se vart den tar vägen. Snälla, tappa inte bort klangen av det vilda Otago i det här!

-- Winepunker

Comments

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011

IMG_2023


Av alla viner på skitlistan är det få som inte förlåtits de senaste åren, som pånyttfödd vinliberal har till och med
Brunello tagits till heder igen. Så inte när det gäller Sauvignon Blanc från Kiwiland, den stil som förtrollade mig och resten av världen verkar vara tji att hitta idag, polering och tillknutet hantverk har filat bort den exotiska stilen helt.
Som ett sista försök får man väl ta till ’originalet’, vinet som satte Nya Zeeland på kartan där i slutet av 80:talet,
Cloudy Bay lär ju ha hämtat sig efter en lång svacka och skall göra ’Sav’ lika bra som någonsin, eller?

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011
Blenheim, Marlborough, Nya Zeeland
Klassisk doft, tomatblad, krusbär, mineralkross med liten flintrök och stram citrussezt, framtoningen är aromatisk och ultratypisk men samtidigt med viss anonym stramhet. Den är ganska avskalad, uttrycker druvan fint men knappast ursprung eller egensinne. Ren och aromatisk smak, krusbär, mineral och bladiga vinbärstoner i kroppen. Svansen är fylld av citrus och lime, lite vita persikor och flintkross, klingande krispig men tyvärr alltför enkel och anonym. Den är avskalad och saknar personlighet - inga exotiska toner här inte. Betyget är generöst, den får andra +:et enbart på renheten och stramheten.
Betyg:++

Vad har hänt? Varför kan de inte göra sina ’Sav’ på det gamla sättet med mango, passionsfrukt och krusbärskompott? Visst är det anständigt gott & funktionellt, men det är samtidigt oförlåtligt
tråkigt.

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Le Sol 2005

IMG_1849


Punkarn & C har tagit en timeout i några veckor och ägnat sig åt andra saker än vin. Dykning & mat i Thailand är rätt kul också - trots att vi i princip varit på torken sedan den 14e är det svårt att klaga, det thailändska köket är om inte världens främsta så i alla fall bland de fyra i topp (tillsammans med Frankrike, Italien & Japan skulle jag nog drista mig att säga). Tyvärr blir det mest enkel lager (Beer Chang, Yay!!) eller fruktjuice till den spektakulärt bra maten, det kändes rätt bra att korka upp något vettigt när vi kom hem och ställa om till europeisk norm igen.
Att jag valde något icke-europeiskt är en helt annan sak…

Craggy Range behöver ingen närmare
presentation, Steve Smith har stötts och blötts tidigare tillräckligt.

Craggy Range Le Sol 2005
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Lätt rökig doft, packad av solmogen svart frukt, fatig men samtidigt fylld av läckra florala och aningen skitiga toner, kaffe & massor av mörk bitter choklad. Efterhand dyker det upp grillat kött, varmt blod, svartpeppar och råtobak, den drar till och med mot brinnande rökelse efter några timmar. På näsan är den absolut komplex men samtidigt väldigt ”in your face”, lite kluven men svår att motstå - ambition och kvalitet kommer man långt på.
I munnen är den kryddig, eldig och bred men en
liten pikant beska, den är smällfylld med ren solbakad Syrah. Till en början känns den aningen grov besynnerligt nog men det släpper när frukten växer till sig under kvällen. Fylld av bitter choklad, espressokaffe och råbiff är den intressant och förvånande komplex, det finns lite mognadsdrag. Svansen är bred med tuggtobak och solbakat peppriga toner, nästan lite italiensk i tanninstrukturen faktiskt. Toscanska drag blandas med nya-världen Syrah, ena benet i hyfsat klassisk mylla och andra i sydlandet. Kul, komplex & djäkligt intressant.
Betyg:+++

Den har åkt upp & ned de senaste fem åren - 2008 var den ett extremt uttryck av ’syrahsity’, 2011 en måttligt intressant nya-världen syrah med x-tra allt, nu en komplex & intellektuellt krävande personlighet. Det skall bli kul att prova den igen om ytterligare några år, den kan nog visa oväntade facetter under lång tid.

-- Winepunker

Comments

Decembernyheter med AuZone

IMG_1746


Det var länge sedan AuZone hade en provning direkt inpå ett nyhetssläpp från Bolis, vår vana trogen är det svårt att avvika från de obligatoriska torsdagarna men för första gången på evigheter (säkert tjugo år) lyckades vi trumma ihop några hågade en måndag. Tuvan hade ambitiöst köat i helgen och skaffat en lämplig bukett att kika närmare på, åtminstone några av vinerna skulle kunna finnas kvar veckan ut var tanken.

IMG_1742


Taittinger Comtes de Champagne, BdB 2002
Taittinger, Reims, Champagne, Frankrike
Ren och fräsch doft, frisk och parfymerad med citrus & underbart solmogen gul frukt. Massor av läckra mineraler, lätt exotiskt anslag, utvecklar ananas och snyggt fatiga aromer efterhand. Så snuskigt inbjudande att man nästan storknar. I munnen är den rik med krämig mousse, gräddiga syror och härlig bredd, lätt exotisk med ananas och passionsfrukt, grillad citrus och en rejäl dos mineral. Den är lång och intensiv med snygga fat, rik och underbar. Den är så förförisk, moussen är som silke, lager på lager av frukt & nyanserade kryddor, man måste bara skratta! Skall man ha något att invända är det att dosagen är lite hög, men varför klaga? Betyget är nog snålt.
Betyg:+++

IMG_1743 IMG_1744 IMG_1745


Pierre Gimonnet Spécial Club 2005
Pierre Gimonnet, Cramant/Choully/Cuis, Champagne, Frankrike
Grönäpplig doft, citrus och lätt brödigt anslag, bra mineral, lite autolytiska drag, snygg i förmodat snabbutvecklad stil, lätt fint parfymerad. Mineralig i munnen, bra gul frukt, citrus och en del gröna äpplen, lite lime & stenkross, lätt aromatiska drag. Lång och läckert flintig svans, väl sammansatt.
Betyg:++(+)

Pol Roger Brut Chardonnay 2002
Epernay, Champagne, Frankrike
Fräsch doft med citrusskal och mineral, aningen nötigt anslag, aromatisk med lime & aprikos, utvecklar lätta svamp & skogstoner efter ett par timmar. I munnen är den skärpt med höga syror, kryddor och liten bitterhet, krävande och vuxen med aromatisk kropp. Frukten är just nu lite stum och oförlöst, det känns som den behöver tid.
Betyg:++(+)

IMG_1747 IMG_1748 IMG_1749


Craggy Range Gimblett Gravels Syrah 2010
Craggy Range, Gimblett Gravels, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Ganska tät doft, en del fat och tjock svart frukt, lätt eldig med kryddiga drag, ganska pepprig med en del köttslamsor & blod, körsbär och fårkött. I munnen är den ganska tät, fruktstinn med lakrits, plommon och choklad, snyggt balanserad med fina tanniner, läcker och inbjudande på ganska okomplicerat vis. Kaffe och läder i svansen, lite tjära i ganska len stil, fina väl avvägda syror.
Betyg:++

Ridge Santa Estate Cabernet Sauvignon 2009
Ridge, Santa Cruz Mountains, Central Coast, Kalifornien, USA
Fatig doft, lite rostad och kryddigt svartfruktig, tjock med tjära och kaffe, solbakad cassis, lite vulgo-drag, faten är ganska tunga. Tät smak, fatig med svart & söt frukt, kaffe lakrits & massor av allt, mullig och sötfruktigt inbjudande, lite eldig svans. Solbakad cassis & plommon i eftersmaken. God, läcker och inbjudande med några år på rygg kan den kanske strama upp sig lite.
Betyg:++

Le Vieux Donjon 2010
Le Vieux Donjon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Snyggt röd & svartfruktig, lite hallon & jordgubbe, ganska elegant med sötbäriga drag, ungdomligt spänstig, läckert inbjudande, lite kul ton av enbuske dyker upp. Underbart rik smak, eldig & kryddig med maffig röd frukt, hallon, körsbär & kryddiga toner av rosmarin, kåda och anis, aningen mineralsälta. Väldefinierade syror, eldig med lakrits & skit i svansen, superb.
Betyget är lite i överkant.
Betyg:+++

IMG_1750 IMG_1751


Sassicaia 2009
Tenuta San Guido, Bolgheri, Toscana, Italien
Dämpad doft, snyggt passad i återhållen stil, nyanserad trots ungdomen, cassis & ny-läder, kaffe & dyra kryddor med elegans, lite nysågat trä. Balanserad i munnen, sträv med aristokratisk framtoning, underbara tanniner, lätt kaffe, dyra kryddor och massor av cassis. Efterhand tittar lite trätoner fram, fenomenalt välavvägd struktur, lång och underbart sammansatt. En klassiker.
Betyg:+++

Aalto PS 2010
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Supertät doft, helmaxad med kanel, kaffe och tjära, tokpackad svart frukt, massor av fat & vanilj, lite karamell, till och med bourbon & kokos, trots det välgjord i sin galna stil. Toktät i munnen, enormt sträv, packad med fat, nejlikor och julkryddor, sandiga & prominenta tanniner. Svansen är fylld av choklad, kaffe och rhumtopf. Skruvad på alla sätt, men besynnerligt god på sitt vulgära sätt. I dagsläget skall den njutas i små glas dock, den är bara för mycket.
Betyg:++

-- Winepunker

Comments

Mountford Estate Chardonnay 2007

IMG_1597


Jag vet inte hur
många gånger jag prisat Mountford de senaste åren, både Chardonnay & Pinot har presterat på absolut elitnivå fler gånger än jag orkar minnas. Tyvärr kändes deras Chardonnay 2007 lite trött senast, en slapphet i köttet som inte bådade gott började dominera vinet. Jag hade en känsla att det mest rörde sig om klantig lagerhållning på Bolis snarare än ett trött vin. Så, den sista flaskan fick sätta livet till ikväll, tesen måste verifieras.

Mountford Estate Chardonnay 2007
Mountford Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Snyggt fransk-fatig doft, rik med parfymerat anslag och härlig solmogen gul frukt, lite exotiskt anslag, passionsfrukt, ananas och grillad citron. Den har inte alls de drag av trötthet man kände för ett år sedan, nu är den fräsch och läckert inbjudande, lite smörig & knäckig men samtidigt syrligt elegant. I munnen är den helt underbar, bred och snygg med perfekt definierade syror, superba fat och exakt gul frukt, massor av grillad citrus och en rejäl dos krossad flinta. Det finns en antydan till fruktsötma men den stör inte alls, balansen är perfekt trots den maffiga och lätt eldiga (14.3%) framtoningen. Svansen är rik och exotisk med lätt rostade toner, utvecklad och lång med fin komplexitet. Eftersmaken har en antydan till lakrits & anis, besynnerligt men enormt intressant. Alldeles strålande på det hela taget!
Betyg:+++

Fan vad gott detta är!
Kathryn, Kees & C.P. har en riktig vinnare i stallet, det är så snyggt och maffigt mulligt utan att bli flabbigt på något sätt. Det är en en balansgång, men de lyckas med bravur att hålla sig på rätt sida rågången. Mountford har placerat sig med lagom slammer i Kiwikalnds absoluta elitserie.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

IMG_1483


Senast presterade Nya Zeelands Pauillac (Waiheke alltså) ganska bra får man säga. Givetvis har Kiwiland en alldeles egen kopia av St.Emilion också, Gimblett Gravels nedåt Napier är området där Merlot blir allra bäst. Steve Smith på Craggy Range hävdar envist att det går att göra riktigt stora viner i området, kanske inte det här decenniet men kanske före 2030 i alla fall.
Sophia jäser på fransk ek & lagras på 50% nya franska fat, i runda slängar 40 hl/ha, lätt filtrerad (tyvärr) och klarad.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjukt & komplext svartfruktig doft av björnbär, cassis, kaffe och kryddor parat med blommor men med en aningen stum framtoning i dagsläget, den doftar ’tunnel’ men är samtidigt mycket lovande. Det är många ’östra stranden’-markörer i vinet - en St.Emilion på lagom dos steroider utan att flabba till sig.
Smaken är mjuk men samtidigt vässad med stramhet i syror och skärpta sandiga tanniner, inslag av kakao, kaffe & syrliga slånbär. Faten är dämpat läckra och snyggt integrerade, liten fin bitterhet och en hel del krossad sten & mineral, tack och lov ingen sälta eller överdriven eldighet trots 14.5%. Eftersmaken är fylld av tobak och lite lädersnöre som pekar på begynnande mognad, uppenbarelsen är allmänt exklusiv men saknar samtidigt lite charm just nu. Jag misstänker att den kan utvecklas till ett praktexemplar med ytterligare tre/fem år på rygg. (81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec)
Betyg:++(+)

Det känns som potentialen finns nedknölad i vinet, men den lyckas inte hitta fram riktigt i dagsläget. Steves viner har en inbyggd vresighet som kräver tid & tålamod (
Le Sol som ung kan vara helt obegriplig), man får hoppas att den blommar ut helt om några år. Frukten borde hålla och syrorna känns skärpta så det räcker, det blir nog bra med tiden…

-- Winepunker

Comments

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011

IMG_1445


Sauvignon Blanc har varit lite på min ShitList™ de senaste året,
inte ens Kiwiland har presterat på anständig nivå. Man verkar ha glömt hur man gjorde de kul saker som trampade stövel genom Europa och övriga världen under 90-talet, uppstramning och strävan efter rent uttryck producerar så avskalade produkter att de blivit direkt ointressanta.
Walnut Block Wines har visat bra resultat med Pinot Noir, man lyckas uttrycka druvan på väldigt europeiskt manér, tätt som tusan mellan stockarna kryper terroiren från Marlborough fram fint. Collectables är budgetvarianten (kallat ”premium”), jag har bara provat Pinot tidigare, en mer avskalad och stramt enklare variant av den vanliga (eller ”prestige” som det kallas på kiwianska) uppställningen.

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011
Walnut Block Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Enormt örtig doft med tomatblad, vinbär, persika & krusbär, nyklippt gräs och en rejäl skopa krispig mineral, flintkross & limeskal dominerar. Den är aromatisk men helt utan exotiska toner, närmast avskalad i stilen trots intensiteten. Smaken är lite eldig med en tyvärr aningen störande alko-beska, bra fräschör och syror men en avsaknad av komplexitet och inbjudande rikedom, den är aningen mager liksom fast samtidigt lite tung i gumpen. Tja, 13,5% på en Sauvignon är nog i mesta laget, lite mindre druvmognad och aningen mer exotisk frukt skulle gjort susen. Betyget räddas av den härligt klassiska doften.
Betyg:+

Jag är inte imponerad, hantverket är korrekt och handlaget bra men tanken bakom falerar. Man försöker lite för mycket och filar till eggen ett varv till, man tappar glädjen och levererar ett benrangel utan kött eller fett. Varför inte slappna av och låta de gamla exoto-aromatiska tonerna ta över, för 139:- är det inte Dagueneau (R.I.P) man skall tävla mot bevars. Fan, kanske jag börjar bli nostalgisk men det är svårt att inte längta efter Cloudy Bay Sauvignon Blanc från 1989…

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009

IMG_1365


Av alla vita viner från Nya Zeeland står några få i särklass,
Dry River kan prestera om året är det rätta och Kumeu River gör det även när åren är svåra. Fast, skall jag plocka ett som står för allt vad Kiwiland kan åstadkomma blir det nog Felton Road Block 2; ett vin som kan jämföra sig med de bästa från Bourgogne vilken dag i vecka som helst (speciellt senare år när man fått faten under kontroll). 2007:and var strålande, provad flera gånger levererade den väldigt mycket fet Bourgogne för pengarna, 2008:an hade en stramare framtoning men om möjligt med ännu högre & mer vässad klass. Dags att prova 2009, ett år där allt borde vara skruvat till perfektion för åstadkomma en storhet med Chardonnay i Otago. Frukten fick mogna i lugn och ro till absolut perfektion, syrorna var högre och alkoholen generellt lite lägre än ’07, samtidigt är årgången strukturellt mer krävande för det vita.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv och sprittande doft med massor av mineral, krossad flinta, lime och citronskal. Lätta, lätta örtiga aromer ligger med fint i ackordet. Faten är supersnyggt dämpade, bara en nyans med lätt, lätt rostning, exemplariskt hanterade på alla vis (om man inte är grav fatfobiker). Under den klassiska polerade fronten finns lätta nyanser av exotisk frukt, en ren ton av passionsfrukt, mycket elegant, inbjudande och läckert. Smaken är stram, exakt med höga vässade syror, citrus, lite ananas och fullkomligt strålande fathantering lägger en makalös dansant botten; krossad flinta, ostron (!), basilika och mango utgör övertonerna. Längden är bra, inte oändlig men absolut godkänd. Det är fruktmognad perfekt hanterad av en sann hantverkare (visst, han är biodynamiker numera vår gode Blair, men han är förlåten). Eftersmaken är krispigt mineralrik med frasiga syror, skitgott i klassisk skrud på det hela taget.
Betyg:+++

Fan, detta är skitbra! Stramheten och definitionen i frukten pekar med alla fingrar mot Bourgogne, men den lilla exotiska komponenten under all flinta och terroir blinkar försiktigt åt Nya Världen. Hade jag fått det blint skulle jag gissat på Puligny den här gången, tveklöst. Men, men facit på hand går det att hitta lite typisk Otago under mattan av högklassig vinmakning och strålande mineralrik frukt. Den kanske inte är den allra bästa som görs (Kumeu River Mate’s Vineyard är lite speciell), inte varje gång i alla fall, men det är nog den pålitligaste av dem alla.

-- Winepunker

Comments

Hãhã Sauvignon Blanc 2011

IMG_1311


Till vårabborre finns det bara en sak att dricka (alltså
inte Silvaner, Punkarn har inte fattat galoppen med den druvan), speciellt om man orkar göra en riktig Hollandaise till och fyller potatismoset med parmesan.
Sauvignon Blanc med sin höga syra och aromatiska struktur passar bra till all stekt fisk men är som gjord för just abborre, lagom stora skiviga filéer stekta i sanslöst mycket smör är en enkel delikatess.

Hãhã Sauvignon Blanc 2011
Hãhã Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Stram doft med vinbärsblad, gröna färska örter, citrus & lite, lite krusbär i mineralig & förvånande fransk stil. Den är närmast mineralrökig, ingen exotisk ton eller överdrivna aromer, bara citronskal och krossad flinta. I munnen är den stram och mineraldriven, närmast asketisk och kritig med höga frasiga syror. Bentorr, fylld med citronzest och bladiga aromer i svansen är den allt annat än charmig, den känns närmast som en krävande Sancerre. Rätt god, men inte min grej riktigt i sin något gnälliga stil.
Betyg:+

Jag vet inte vad som hänt med Kiwi-land när det gäller Sauvignon, de har blivit så in i bängen
strama, närmast snåla med en lite folkilsken framtoning. Senast visade TeKoko en sida jag inte sett förut, klinisk i avskalad stil är det inte riktigt vad jag vill ha i glaset. Samma sak med HãHã, den är frasig, ren och välgjord men var är de exotiska och lite kul tropiska anslagen, var är all mango & passionsfrukt??
Glöm inte bort den stil som erövrade världen, snälla. Det finns nog med välgjorda men griniga saker från Loire.

-- Winepunker

Comments