Nya Zeeland

Gubbarna & Lena i gasen med Vinarskallen

Vinarskallen fyller fint, Vinarskallen har en sjuhelvetes samling kul objekt, Vinarskallen bjuder på drickat & vi övriga fixar maten.
Faktum är att jag var närmast sådär dagen-före-julafton-när-man-är-nio hela fredagen, det skulle bli hur kul som helst. Övriga lyckliga var
E.T. AK, Tuvan & Lena (och Punkarn själv förstås). Delar av maten hade förberetts långt i förväg, mitt bidrag - en mustig fond på kräftskalen ryss-festen för några veckor lämnade efter sig fick utgöra grunden i en kräftsoppa med skaldjur, forellrom, vongole och Champagne, en klassisk kaloristinn ganska lyxig sak som går hem till de flesta vita med lite kropp. Andra maträtter var inte sämre, AK gjorde potatiskluttar med löjrom som var gudomliga, E.T. stekte sanslös abborre med svamp och Tuvan fixade en anka med spetskål och risotto. Lena släpper i vanlig ordning en tårtbomb som lägger ett behagligt lock över hela spektaklet. Temat ”Anständig mat till stora viner” har aldrig varit mer levande!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85c8 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85c9


Wooing Tree Blondie 2015
Wooing Tree, Cromwell/Lowburn, Central Otago, Nya Zeeland
Lite blyg doft, dämpad mineral och lätt anonym röd frukt. Snygg och ren i munnen, slank med skärpa men samtidigt lite svag i uttrycket. God men kanske väl enkel, betyget är rätt generöst.
Betyg:+

Föråkare - de skall vara bra nog att laga mat till, mer behövs inte. Uppdrag utfört!

Dom Perignon 1996
Moët & Chandon, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft med vax och honung, massor av gul stenfrukt, bra djup och strålande mineral, bara en antydan till äppelskal och lite fudge, nötig med fokus och underbar expressiv framtoning. Superbt krämig i munnen, rik & bred med bra klangfulla syror, snygg mognad och allmänt gräddig känsla, strålande kropp med liten pikant besk avslutning, citrusskal och flintkross blandas med smörad brioche, grillad citron och hasselnötter. Ett absolut ess! Betyget är snålt.
Betyg:+++

Den här drack jag senast för ett år sedan (totalt ett dussin gånger sedan ’08), nu är den betydligt bättre. Har ni något i källaren, starta att korka upp - den är på sitt absoluta maximum just nu!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85ca UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cc


Nonnenberg 2007
G. Breuer, QmP, Rauenthal Nonnenberg, Rheingau, Tyskland
Ganska kryddig doft med mineral och citrus i lätt fet stil, skiffer & citrusskal, finta & en näve musselskal, liten dämpad exotisk ton, antydan till honung, men supersnygg. Höga syror i munnen, ren med mineral & liten snygg bitterhet, klangfull med liten pikant beska i eftersmaken, lite lime & gröna blad, basilika kanske, i ren & klar stil. Årgången överraskar, detta övertygar.
Betyg:+++

Ingen favorit från förr direkt, men nu är den riktigt bra - klangfull med fin mognad. Vingården upphör inte att förundra - ”Den gör sig själv och blir som den vill” som Theresa Breuer sade...

Meursault-Goutte d’Or 2002
Comtes Lafon, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Lite rökig doft i aningen rostad stil, en del citrus och suckat, flintkross och fetma med maxad citrus och en puff av popcorn. Len och smörig i munnen, snygg med balans & hög klass, massor av citrus och gul stenfrukt, mineral och superba supersnygga fat. Klassiskt strukturerad men mer rakryggad än man förväntar sig en Meursault. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Jag var inne på
Puligny, Meursault föll mig inte in - den är så klangfull och snärtig trots koncentrationen. Superb, utmärkt och bara så djävla god!

Kirchenstück 2011
Weingut Von Winning, Hochheimer Kirchenstück Grosses Gewächs, Rheingau, Tyskland
Ganska rik doft med massor av petroleum, lätt honung, rabarber och citrus, viss ton av nässlor och ren underbar mineral. Intensiv i munnen, höga syror, ren & snygg med vuxen krydda i botten, lång och expressiv med liten pikant beska i svansen. Förvånande snärtig och inbjudande för årgången, känns rätt mogen på det hela taget dessutom.
Betyg:+++

En av de bästa representanterna för årgången, 2011 är ingen hit direkt jämte 2012 men har revancherat sig - bättre nu, sno er på...

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85ce UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cd UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85cf


Côte-Rôtie, La Landonne 1999
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Utvecklad doft med kryddor, lätt djurisk med solbakad frukt och en del målarlåda, terpentin & linolja blandas med lätt funk och tyvärr en del drag av tomat & rå potatis. Mogen i munnen, väldigt funkig med skit & djur, bra syror men tyvärr alltför rustik, tomat och lite oren läderton i avslutet, lite grov men ändå ambitiös. Knappt godkänd, betyget är generöst och enbart på grundmaterialet. Kass flaska?
Betyg:+

Jag blir aldrig klok på Delas lyx-cuvéer, både
La Landonne och Les Bessards visar på besvärande ojämnhet. Ibland stora, ibland bara meh! Den här gången meh!r än vanlig faktiskt.

Château Latour 1982
1er Cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Doft med enort djup, djurisk med köttslamsor och blod, njurtalg och rosor, ceder och lövhögar blandas med underbar fräschör och snärtig cassis, enormt expressiv med kraft och finess - perfekt mognad. Ren i munnen med höga syror, härligt örtig med lite blod & inälvor, svart frukt, cassis och björnbär, tobak och skit, uttrycksfull som få. Absolut strålande med sanslös längd och vitalitet. Stort!
Betyg:++++

OK, jag är såld, stort vin. Men, jag måste erkänna att jag var inne på stor, stor
Côte-Rôtie innan polletterna trillade ned helt, den är så härligt örtig och floral i kombination med ren kraft och ojämförlig klass att man bara kapitulerar - men rosorna förledde en, till medprovarnas tillrättavisningar fick en på rätt spår. Stort i alla fall!

Bonnes-Mares Grand Cru 1996
Comte Georges de Vogüé, Morey-Saint-Denis/Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Sötfruktig doft med jordgubbssylt, lakrits & salmiak, torkade örter, rosmarin & fudge, lite mjölkchoklad och timjan, en del skogsbotten, ganska eldig framtoning. Bra syror i munnen, klangfull med klass & struktur, läckra kärva tanniner, lingon & slånbär i svansen, nästan garrigue och stenkross under den solbakade söta röda frukten. Rätt god.
Betyg:++

Vad är det för fel? Vi var flera inne på södra Rhône, jordgubbssylt och garrigue känns inte som en markör för klassisk Bourgogne. Bara Tuvan var inne på rätt spår, kudos!
Men, borde detta inte både vara tydligare och bättre?

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85d0 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85d1 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85d2


Barolo Cicala 2001
Poderi Aldo Conterno, Barolo, Piemonte, Italien
Lätt eldig doft med mineralitet, packad med röd & svart frukt, lite lingon, körsbär, tjära och snygg mynta, lätt skitig med undervegetation och en skiva grillat kött, strålande med underliggande stramhet - skitläcker. Kärv i munnen, eldig med exceptionella tanniner, avrundande och lena men samtidigt dominerande, en del nejlikor och strålande svart frukt, lite lakrits och salmiak i svansen, både kraft & finess, muskler och finstämd klang. God, mogen, på topp!
Betyg:+++

Provad förr med samma resultat, har ni ett krigslager är det bara att börja dricka...

Château d'Yquem 1989
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Underbart mogen doft, läcker honung, nötter & solmogen aprikos, superb koncentration med antydan till linolja och saffran, suckat och en kul underliggande söt melon - komplex med alla markörer på plats, rik botrytis och absolut klass. Snärtig i munnen, rena syror, nötter & mandel, lite harts & packad med aprikos, klangfull och koncentrerad med trätoner och dyra örtkryddor. Lång & ett skolexempel på mogen stor Sauternes. Alldeles stålande!
Betyg:++++

Argh! Detta är skitbra!
Förra buteljen var korkad - nu visar den på sin absoluta storhet!

Man måste tacka
Vinarskallen, djupdykning i källaren är alltid lika intressant. Dessutom, avslutningen med Nikka är inte att förakta, en absolut världsklasswhisky att omfamna - speciellt med några droppar vatten.
Tackar för en strålande kväll, jag var inte ens bakis!

-- Winepunker

Comments

Nya Zeeland Chardonnay med AuZone

thumb_IMG_5251_1024


Tillbaka till mitt allra mest älskade
Nya Zeeland, landet där vinintresset inte föddes men fick sin första hink bensin slängt på elden när C & jag cyklade runt nordön under början av 90-talet (C fortsatte sedan i några månader till när jag åkte hem till gråkallt Stockholm och skapade mig en karriär, fan vet vems beslut som var klokast). Vad jag gillar mest med Kiwiland är deras absoluta fokus på kvalitetsviner, förmågan att kapitalisera på 80-talets boom kring Sauvignon Blanc, återinvesteringen i griniga Pinot Noir och omläggningen från OZ-kopior av fetfatschardonnay till vad vi ser idag. Visst har de ett rejält försprång på röda sidan, om inte de bästa pinnarna vi ser idag växer till sig till stora viner inom några år blir jag förvånad (jag tror att de första stora vinerna på Pinot Noir är buteljerade redan, 2018 får vi se). De vita på Chardonnay har inte kommit riktigt lika långt, jämförelsen med Bourgogne blir oundviklig och underläget är om möjligt ännu större än på röda sidan. Så, vad presteras då just nu? En bukett med vad jag tycker är rimligt representativt från hela landet ställdes upp med ett par jokrar som jämförelse.

thumb_IMG_5252_1024 thumb_IMG_5253_1024 thumb_IMG_5254_1024


Kumeu River, Coddington Chardonnay 2008
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Ganska stram & mineralstinn doft, flintig med en del blommor, snygga ganska dämpade & nyanserade fat, liten elegant rökighet i bakgrunden, rakryggad med attityd. Ren & klangfull i munnen med höga rakbladskärpta syror, citrusskal och citron, grusig mineral, lite limeblad och härlig snärtig fräschör. Perfekt balanserad i sin vässade & ganska krävande stil, dessutom med begynnande mognad - rätt härlig utveckling på fem år sedan senast. Betyget är snålt, den är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Snacka om elegans, en snärtig och avskalad riktigt skärpt mineralbomb. Otroligt läcker i sin minimalistiska stil, en annan dag mot andra viner hade det lika gärna kunnat bli 3+.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Besynnerlig parfymerad doft, massor av blommor - syrén, hyacint & rosor i ett sammelsurium son drar åt tvål & badsalt, dessutom rejält med flintkross & grus, knölade gröna blad och en lite stjälkig överton. Ganska besk i munnen med höga syror, lätt kärv, citrusskal och ganska aromatisk framtoning, egen & vuxen men markerad beska i svansen gör den svår att gilla.
Betyg:0

Helt obegriplig, jag har upplevt den som normalare förr men det hör funkar inte alls. All parfym och beska gör den till och med svår att identifiera som en Chardonnay, den är rent muterad. Dagens absoluta besvikelse bland Kiwisarna (trist egentligen,
Black Estate Pinot Noir är grymmegod).

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Mjukt smörig doft, massor av snygg gul stenfrukt & citrus, markerade men nyanserade fat, lätt blommighet och en skopa syrlig & fräsch exotisk frukt, flintkross & musselskal i botten. Höga syror i munnen med klang och utmärkt balans, massor av gul & grön citrus, snygga fat, limeblad och en puff av rabarber, fin mineralitet och lång aristokratisk & lite kryddig svans, rätt mycket ek men ack så snyggt. Betyget är generöst.
Betyg:+++

Ata Rangi, mest känd för sin Pinot Noir givetvis, skäms verkligen inte. Detta är riktigt lyckat även om både Felton Road och Kumeu River stilmässigt passar mig bättre - det finns ett Kiwi-traditionellt drag här som minner om svunna tider, men djävligt gott är det.

thumb_IMG_5256_1024 thumb_IMG_5257_1024 thumb_IMG_5258_1024


Man O’War Valhalla Chardonnay 2011
Man O’War, Waiheke, Nya Zeeland
Rejält fatad på näsan, gul solmogen stenfrukt, grillad citron & rostade aromer, en del citrusskal och stenkross men den är aningen tungfotad. Rik i munnen, väldigt mycket fat, lätt rostad i stilen, grillad citron och en del stenkross, lite smörig textur, en del nötter och liten fatbeska i svansen. Rätt god men lite för burdus för mig, betyget är snålt.
Betyg:+

Senare årgångar presterar bättre, det känns här som
Man O’War jobbat på samma sätt som med sina betydligt vassare rödviner - något som inte alls är lika tydligt i 2012 och 2013, både med mindre rostade aromer och högre frukt. Man skall inte glömma att Waiheke är Cabernet-country framförallt.

Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, lite tvål och viss fet känsla, snygga & nyanserade men samtidigt ganska tydliga fat, närmast smörig i anslaget med gul väldigt mogen frukt, en puff av sommaräpplen och möbelpolityr. Fet, utvecklad och nästan äpplig smak, en del melon och citrusskal, fet gul frukt, bra syror men väl rustik och utvecklad svans, klart vaxig känsla i eftersmaken. Har den inte mognat väldigt, väldigt fort?
Betyg:+

Det.Känns.Som.Fontaine-Gaganard.Mognar.Snabbare.Än.Bananer - Det är djupt oroande hur FG utvecklas, så sexiga och snärtiga de är som riktigt unga inger förhoppningar, men alltför ofta tröttnar de med några år på rygg. Inte bara 1:er Cru heller, GC:erna påvisar samma besynnerliga kurva - och,
det är inte bara jag som noterat problemen.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Aromatisk och sanslöst läcker doft, nässlor & gul exotisk frukt, massor av mineral och färskt nytjärnat smör, en del mango & passionsfukt under en matta av fräsch citrus och ett helt grustag. Supersnygg i munnen, fet & krämigt texturerad, rakryggad med tät gul frukt & maxad mineral, superba fat, hög klang i syrorna med liten örtig överton. Lyxig, exakt, strålande & stilren med absolut gehör. Ett ess!
Betyg:+++

Som vanligt levererar
Block 2, en modern klassiker med klar blinkning år Corton. Varje gång slås jag av vitaliteten, energin och skärpan i det här vinet - och, resan Nigel & Blair gjort från ett snedfatat muskelknippe med underbett till denna aristokratiska och närmast feminina elegant. Kudos!

thumb_IMG_5259_1024 thumb_IMG_5260_1024


Kumeu River, Maté’s Vineyard 2012
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Djup & ren doft med massor av citrus, snygga fat, lite grönäppliga toner, koriander, rosor & supersnygg ek, känns ännu oförlöst men makalöst seriös. Rätt bred i munnen, kryddig och aromatisk framtoning med tydliga & sexiga fat, lite rökig med massor av citrus & stenkross, aningen vax och grillad citron, ganska maxad i högröstad stil. Den är vuxen och känns viktig, svansen är mäktig och väldigt seriös. Men, den behöver några år för att nå sin fulla potential.
Betyg:+++

Mycket imponerade, om
Block 2 sneglar mot Corton är detta mer Pulingy i sin lite biffigare stil - några år till på rygg för nästa butelj, skall bli fantastiskt intressant.

Liquid Farm La Hermana Chardonnay 2013
Liquid Farm, Santa Maria (60% Bien Nacido, 33% Dierberg, 7% Maldonado), Kalifornien, USA
Exotisk doft, lite gröngodis & funk med övermogen mango, passionsfrukt & citrus blandat med Dulcivit™, den är besynnerligt otydlig. Gröna päron i doften, dämpade harmoniska syror, ganska bred i texturen med kryddor och fetma, snygg citrus & faten är nyanserade, ganska egen men känns besynnerligt trivial. God, men borde den inte vara bättre? Är det en tidsfråga?
Betyg:+(+)

Den här blir jag inte klok på,
White Hill 2012 (Santa Rita Hills) från samma producent imponerade stort förra året, den här känns bara spretig och ’enkel’. Jag misstänker någon slags tunnel här, men fan vet, funket är lite oroande.

Några saker slår en direkt - konsistensen är hög, kiwivinerna håller provocerande klass - syrorna är mycket markerade men på fantastiskt klangfullt sätt - faten hanteras med förstånd, nyansrikedom och tanke och behagligt lite fläsk. Det är skitbra, faktiskt bättre än förväntat. Att
Felton Road Block 2 skulle hävda sig överraskade ingen, men att nivån på Kumeu River och Ata Rangi i princip är lika hög, stilskillnaden till trots, var det nog inte många sittande som väntade sig.

Visst, vi ser inga ”stora viner” i den här uppställningen, och vi lär nog knappast se några heller inom överskådlig tid, men det kommer - var så säker.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

thumb_IMG_4470_1024


Gimblett Gravels är något av Nya Zeelands svar på St.-Émilion, ett perfekt läge för högklassig Merlot där frukten kan växa långsamt utan värmechock eller för mycket näring. Steve SmithCraggy Range har någon slags idé om att det första stora rödvinet som inte är Pinot Noir skall komma just härifrån. Han kanske har rätt, även om Cabernet-lirarna från Waiheke har andra tankar i frågan.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjuk doft, plommon, cassis, stenkross & lätt kaffe, lavendel och liten mynta, den har utvecklat läder och aningen målarlåda, fin mognad i väldigt polerad och sexig stil. Ganska lik en St.-Émilion, men samtidigt med en kul egen snärt. Mjuk och harmonisk i munnen, silkig och plyschig känsla, lite choklad & kaffe, slånbär och försiktig snygg bitterhet. Perfekt balanserad trots sina modiga 14,5%, lakrits och stenkross i svansen. Eftersmaken är fylld av torkade kryddörter, lite tuggtobak och vattenpipa. Verkligen skitbra, har kommit ut ur garderoben sedan senast (provad förra gången i september 2012). - 81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec
Betyg:+++

Den har vuxit precis som jag hoppades, vinerna från
Craggy Range behöver sin tid komma tillrätta. Både Sophia och Le Sol är lite svåra som unga, de bara måste få i runda slängar tio år på rygg för att hitta hem helt. Men, när bitarna väl faller på plats blir det riktigt, riktigt bra. Stort? Inte ens nära. Det är alltför polerat och saknar en riktig & lite uppkäftig personlighet, väldigt snygg men skulle må bra av modigare uttryck.

-- Winepunker

Comments

Retrospektivt Collage med AuZone

thumb_IMG_3974_1024


Lokalen har alltid varit AuZones själ, först en svartmålad källare/lönnkrog på Dannemoragatan, sedan tvångsförflyttade till Sommeliereföreningens lokaler och senast till ytterligare en källare på Östermalmsgatan. Nyligen vräkta igen huserar vi numera i en liten kontorslokal på Korgmakargränd (Zonen-IV), bra och centralt men under
Pers provning förra veckan blev det lite trångt. Tjugofem vilt kacklande AuZoneare är den inte riktigt gjord för...
I vilket fall, den gamla (alltså tredje inkarnationen, Zonen-III) skulle avtackats med ett retrospektivt collage i regi av de tre provningsledare som administrerat ruljansen under dess ganska långa tjänst. Tyvärr fick det bli i nya lokalen, vi hann flytta innan arrangemanget gick att få till.
Vintomas, E.T. och undertecknad plockade i alla fall fram tolv viner i två fighter som vi ansåg skulle fungera som representater för verksamheten under vår tid på Östermalmsgatan, liksom personligheten under ytan - stämman vi gemensamt har hållit fram till nu.

thumb_IMG_3976_1024 thumb_IMG_3977_1024 thumb_IMG_3978_1024


Taittinger Comtes de Champagne 2000
Taittinger, Champagne, Frankrike
Lite läckert rökig doft med krämiga dämpade fat och massor av fin mineral, grillad citrus & en aning fudge, lätt blommig med superb autolytisk underton, nybakt brioche och rostat surdegsbröd. Underbar textur i munnen, krämig mousse och perfekta vässade syror, strålande bredd och balans man bara drömmer om, faten finns där, snygga och utmärkt bakgrund till all citrus och mineral. Lång och harmonisk svans, skitbra!
Betyg:+++

Givetvis var vi tvungna att ha med en
Champagne, och det bara måste få vara CdC som representerar allt vi älskar med distriktet. “En champagne-proving är när 13 personer sitter runt ett bord och slörpar dyrt bubbel i tre timmar - och Comtes de Champagne vinner”, nog den mest solida och underbart krämigt publika av alla Champagne som finns. En given favorit som aldrig sviker.

Interkardinal Solaris 2012
Vingården i Åhus, Sverige
Tyvärr oxiderad, massor av äppelskal och vaxiga toner, liten uttorkad beska i munnen. Korken verkade ha läckt vad vi kunde se.
Betyg:-

Det kan tyckas udda med ett svenskt vin, men flera osannolika provningar av allas vår Stig är ett eget bisarrt kapitel i östermalmslokalen. Det första taffliga blogginlägg jag gjorde för alla dessa år sedan var med tema ’
Nordiska Viner, andra ronden’, en skräckblandad uppföljare till föreningens mest skruvade tillställning någonsin (avhandlad i AuZine före bloggandets era).
Väldigt synd att den här buteljen var oxiderad, hade varit kul att se hur den mottagits blint.

Jesuitengarten 2001
Dr Bürklin-Wolf, Forster Jesuitengarten, Grosses Gewächs, Pfalz, Tyskland
Mycket utvecklad, klar firne, gamla äpplen och apelsinskal, en del mineral, honung & vax, viss citrus finns kvar men den saknar fräschör. Nötig i munnen, honung, hasselnötter och lätt dill, en del mineralitet men strukturen haltar lite, den är för gammal. Svansen är vaxig, frukten oxidativ och aningen uttorkad. God på sitt sätt man har varit så mycket bättre.
Betyg:+

Riesling, alltid och ofta - druvan har i sin absoluta och moderna form blivit en stapelvara både i Caza Punk™ och på Zonen. I det närmaste samtliga
Bürklin-Wolf 2001 provades i en egen tillställning här. Grosses Gewächs från Keller, Schönleber, Schäfer-Fröhlich, Basserman-Jordan och Breuer är lika viktigt som vit Bourgogne i kostcirkeln numera.
Trist att åldern gått åt den här buteljen väl mycket, det var annars kanske den bästa av alla ’01:orna från just
Bürklin-Wolf.

thumb_IMG_3979_1024 thumb_IMG_3980_1024 thumb_IMG_3981_1024


Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2009
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Maxat med mineral i doften, grapeskal, spontanjästa aromer och krossad flinta, en del rivet citronskal, stenkross och örtig gräsighet. Rik & bred i munnen, eldig med vax, melon & avrundade syror, fet munkänsla och tyvärr ganska bittert avslut, grapeskal i eftersmaken. Tyvärr för grov för min smak, men välgjord i sin stil.
Betyg:++

Österrike har inte bara ordföranden under det senaste decenniet ihärdigt bombarderat oss med, många resor bland medlemmarna och egenhändigt uppsläpade pallar med
Grüner Veliner har utgjort grunden i ammunitionen. Inte min grej riktigt, men ibland faller bitarna på plats.

Corton Blanc 2010
Lucien le Moine, Corton Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Rökig doft, citrus och grillad citron, fina lyxiga fat, komplex med viss utveckling, snyggt nötig med antydan till brynt smör och bra underliggande gul frukt, doftar allmänt dyrt. Höga syror i munnen, fatig med citron & rivet citrusskal, vässad med liten smörig känsla, en puff av karamell, skärpa & klass. God, känns besynnerligt brådmogen men står man ut med de höga syrorna är den riktigt, riktigt bra.
Betyg:+++

Skall det vara
riktigt bra skall det vara Bourgogne. På många sätt vårt mest hatade och älskade distrikt samtidigt, ofta alltför svagt och alltid alltför dyrt, men när det verkligen blir bra är det alltid Bourgogne det rör sig om, vitt som rött.

Eitelsbacher Karthäuserhofberg 1990
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Helt utvecklad doft, citron & rabarber, nässlor och flintkross, viss honung och en del rökiga övertoner, läcker och perfekt mogen. Fortfarande ungdomlig i munnen, höga syror, ren fin sötma, citron och lätt bivax, lång och örtigt harmonisk, massor av mineral och citrusskal i svansen. Superb, mogen och ett lysande exempel på klassisk auslese (och vad en lagom dos svavel kan göra). Den bär sina 25 år med stolthet.
Betyg:+++

Bortglömd, sällan drucken, sällan köpt, alltid älskad. Tysk traditionell gammaldags halvtorr & halvsöt
Riesling varken inhandlas eller dricks egentligen längre, men, det har alltid legat oss varmt on hjärtat. En storhet som enbart finns i Tyskland, och bäst i Mosel. En anakronism att omfamna och vårda, utan en bra mogen auslese ibland är man bara en halv människa.

thumb_IMG_3982_1024


Felton Road Block 3 Pinot Noir 2006
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Köttig och vild doft, en puff av mynta, fina kryddor och underbar undervegetation, klangfull frukt, pinosity galore i rökig och läckert inbjudande stil, skitläcker. Tät i munnen, fina syror, rökig med superb frukt, läcker och len med sandiga tanniner, intensiv och maxad, skogig och lätt blodig känsla, fruktstinn och kryddig svans, nejlikor och skogshallon i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++


thumb_IMG_3985_1024 thumb_IMG_3986_1024 thumb_IMG_3987_1024


Clos de la Roche 2006
Louis Jadot, Clos de la Roche Grand Cru, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Underbart finstämd doft, finlemmade hallon, sensuell och elegant parfymerad, örtig och floral med nyanserad undervegetation och absolut klass. Nyanserad och kryddig i munnen, len med aningen karamell & finkorniga tanniner, silkig med antydan till kaffe och dyra fina kryddor, strålande längd med perfekt mognad. Så snygg, så finessrik och så sexig. Kanske den bästa ’06:a jag provat.
Betyg:+++

Båda dessa får väl representera allt vi älskar med
Pinot Noir, sin rena yppiga form från Otago fylld av ‘pinosity’ samt sin elegantaste och mest aristokratiska gestalt från någon liten plätt (ok, inte så liten i det här fallet, 13.41Ha) i Bourgogne.

Château Gruaud-Larose 1996
St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Superklassisk doft, lite mynta och cassis, skit & stall, våt hund och djurisk kraft i komplex stil, kryddor, ceder och råtobak, precis alla markörer är på plats och volymen är hög. Tät i munnen, sträv med cassis och tobak även här, en del kaffe och superba prominenta tuggbara tanniner, bra svart frukt och en del läckert rostade och skitiga toner, strålande skolboksexempel.
Betyg:+++

thumb_IMG_3988_1024 thumb_IMG_3990_1024 thumb_IMG_3991_1024


Château Troplong Mondot 2001
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Ganska utvecklad doft, kaffe & choklad, kakao och torkade plommon, en del solvarm frukt, känns solbakad och mogen med en aningen kokt komponent. Len i munnen, solvarm med plommon och choklad, en del kaffe och sandiga fina tanniner, kakao och nougat i svansen, torkade plommon i eftersmaken. God, men lite anonym och internationellt stylad.
Betyg:++

Bourgogne i all ära, Bordeaux är ändå föreningens Alpha & Omega. Det var där de flesta av oss en gång började, och det lär vara där vi en gång drar vår sista suck. Är Bourgogne passionen med sina skrattande höjder och djupaste depressiva dalar är Bordeaux livet självt. Ett tryggt användbart lunkande, den intellektuella diskussionen, den goda boken, den hjälpsamme grannen - tryggheten att falla tillbaka på. Är Bourgogne förälskelsen är Bordeaux kärleken, den mogna och trygga.

Barbaresco 1997
Gaja, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Underbar doft, mynta & spearmint paras med rosor & läckra sura körsbär, fint utvecklad och snyggt parfymerad, kryddig med en del nypon, känns väldigt lyxig och enormt välgjord. Tät i munnen, sträv med klassisk struktur, fin blommigt rödfruktig kropp, en puff av kakao & karamell, enorm längd och perfekt fokus, lite tuggtobak i svansen. Absolut underbar, strålande prestation.
Betyg:+++

Visst,
Piemonte måste med också - kvalitetshöjning och ökad variation har gjort distriktet till ytterligare en fokalpunkt i föreningen, men också insikten att de ibland åldras med makalös elegans. På många sätt är druvan den stränga kusinen till Pinot Noir, en nära släkting att respektera.

Côte Rôtie, Jamet 2005
Jamet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Fantastisk köttig doft, blod, slaktbänk, vattenfärg & syrén, liten mynta, en del våt päls & läder, superklassisk. Höga läckra syror i munnen, ren och snygg med fina björnbär, råbiff, skogiga toner och kul känsla av pors & kvanne, lång och harmonisk svans, sandiga & finkorninga tanniner, lätt rökig eftersmak. Klassiker! Skitbra!
Betyg:+++

Och så sist, det som i Punkarns bok är världens mest användbara rödvin, en samjäst (fast just
Jamet är 100% Syrah, men smakar som om den var uppblandad med Viognier) Syrah från lagom svala marker. En stapelvara under de senaste tio/femton åren i föreningen, från Côte-Rôtie via Beechworth, Walla-Walla & Ventura uttrycker den en svårslagen kombination av kött, blod, blommor och ren oförställd frukt. Glädje som går att ha till fan ta mig all mat, och dessutom bada i om man vill & har råd.

thumb_IMG_3973_1024


Tackar alla, provingsledare emeritus, medlemmar & östermalmslokalen.


-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011

thumb_IMG_3698_1024


Det finns ett slags mellanläge mellan
Bourgogne och Nya Världen som befolkas av en handfull lirare med exceptionellt handlag. En av de allra bästa och mest vässade från södra halvklotet är en gammal bekant, Nigel Greenig & Blair WalterFelton Road har envist jobbat sig fram till en av Nya Zeelands allra bästa vita viner. Block 2 har ofta imponerat, resan från en ganska kraftigt fatad sak med mycket exotisk frukt till en stram & exakt personlighet som sjunger med en stämma ganska lik en röst från Corton har varit lång, men det känns som man nu är framme.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite återhållen doft med snygga och kryddiga fat, citrus och mineral, läcker stram flintkross, lite torkade örter, rivet limeskal, omogna persikor & gula plommon, möjligen är faten lite väl prominenta men de är så snygga att jag köper hela paketet utan en sekunds tvekan. Tät och snygg i munnen, rak med kraft och bra definierad ek helt utan att bli kladdigt eller bittert, lite stramare än vanligt, mer rakryggad snärt utan exotiska övertoner, gul sval frukt och knölade gröna blad. Ganska lik något stramare från Corton-berget, stenkross och citronskal i svanen. Riktigt djävla bra, men lite oväntat stram framtoning. Är det en liten tunnelvarning trots den höga nivån?
Betyg:+++

Det är riktigt bra och väldigt personligt, rent & snyggt med absolut gehör. Den skulle stå upp mot de flesta storheter från Bourgogne utan att skämmas, men det finns samtidigt en slimmad renhet och avsaknad av fett som pekar bort från hemlandet. Men, blint skulle jag gissa på Bourgogne hundra gånger av hundra.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Fine

IMG_3670


Så var det dags att ge sig på
Felton Fine under mer ordnade former, anteckningarna från senast var minst sagt svårtydda och indikerade en lite spretig upplevelse. Blandning av buscognac och dyr fatlagrad grapa! Kunde det stämma?
Fine är destillatet av residualerna efter jäsning och omdragning, Felton Fine lagras länge på fat och buteljeras i mycket liten mängd - några få lådor om året bara, i princip omöjlig att få tag på.

Felton Road Fine
Felton Road, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv, eldig och kryddigt fatig doft med en del blommor & massor av torkade örter i eldig och rejält aggro stil, en del parfymerad finkel samsas med ek och vild vässad spets. I munnen är det värme, taggtråd och prominenta fat, burdus och parfymerad a’la Opium, mer kraft och hög röst än eftertanke och nyanserad stil, det är rent ’riot’ i munnen, punkig och skrikig med krävande spretig känsla. Detta är en ’acquired taste’, man måste nog traggla sig igenom några buteljer innan man fattat riktig vad det rör sig om. Och, det kommer från någon som gillar Grappa.
Kul, gott på sitt väldigt egna sätt men absolut inget för nybörjaren.
Betyg:++

Det är ett oheligt lovechild mellan torr Armagnac och fatlagrad Grappa, en alldeles egen magborstare som säkert gör underverk med matsmältningen. Men, det är inget att sitta och filosofera över, mer en kul trafikolycka i munnen liksom. Hysteriskt roligt i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Tom 2009

IMG_3630


Tom, Montanas (numera Brancott) satsning på elitvin via Church Road Winery har ofta imponerat i det lilla - en påskostad och välgjord sak som utan att falla ned i ekträsket eller ägna sig åt överkoncentration visar på Nordöns absoluta potential. Tyvärr är den allmänt tillgänglig alltför sällan, senast var år 2000, och den har dessutom blivit lite dyr (det är den å andra sidan inte ensam om), 599:- är rätt saftigt.
Den har ett högröstat eget utryck, en slags hybrid mellan modern östra stranden och en slankare kalifornisk ädling, utmärkt ihopskruvad med publikare stil än andra storheter som t.ex.
Stonyridge Larose och Esk Valley ’The Terraces’.

Tom 2009
Church Road Winery (Montana), Hawkes Bay, Nya Zeeland
Snyggt kryddig doft, lite cassis och mjukt solvarma plommon, ceder och kaffe, nysågat ädelträ och torkade örter. Det finns en elegant gräsig överton, komplex och strålande läcker, känns fullt utvecklad. Faten finns där men är väl hantetrade, en puff av karamell utvecklas under kvällen, rökelse och aningen grillat kött. Faktiskt alldeles strålande. Bra syror i munnen, känns mogen men samtidigt kryddig och pigg, cassis, plommon och slånbär, tanninerna är sandiga och väl definierade, lite kakao och bitter choklad i svansen, känns begynnande mogen på det hela taget. Eftersmaken är uppstramande sträv och rakryggad, fylld av kaffe och vuxet bitter känsla av kakao och cigarr. Alldeles utmärkt, kommer att utvecklas.
Betyg:+++

Visst är det gott, precist och fokuserat med absolut alla hönsen hemma - men, behöver vi ännu en
Merlot+Cab i lagom solbakad stil med halv-Rollandska fat och sandiga tanniner? Tja, egentligen inte, men smakar den så här har jag svårt att invända. Tom har dessutom en näve personlighet, det är inte en kopia utan en egen röst i världens vinparlament, en alldeles egen sak som förtjänar uppmärksamhet och eftertanke.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 - 2009

IMG_3532


Vad skulle kunna göra Kiwi-viner stora? Förmågan att kopiera de ”äkta” storheterna eller en personlig röst med terroir och vässad skärpa? Skall man samla de allra bästa vita som har ett
eget uttryck i en hög blir den tyvärr inte så stor, det känns som fokus & energi läggs på de röda numera. Kumeu River, Chard Farm, Pyramid Valley, Bell Hill och några till skiner över mängden dock, och givetvis slitvargen Felton Road med sin Block 2 på toppen - ett av vinvärldens allra pålitligaste vita viner över huvud taget.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Enormt läcker doft, återhållen med snygga dämpade & lyxiga fat, örter, citrusskal och aningen exotiskt anslag med mango & lime, packad med mineral och en puff av klassisk smörig fetma. Läckert rik & nyanserad, utvecklar lite rökiga toner efterhand, superb & inbjudande med absolut alla hönsen hemma. Rik & exakt i munnen, perfekt fatad med krämigt exotisk ton, solmogen grillad citrus och höga exakta syror, fin stenkross & lätt grönörtiga övertoner. Fräsch, ren, komplex och lång. Fullkomligt hantverk med oblygt sneglande på Corton-berget. En modern klassiker.
Betyg:+++

Fan, detta är absolut skitbra - den är
provad ett flertal gånger förut med samma resultat, nu har den växt ytterligare ett snäpp på stegen. Långsamt samlar jag ihop till en provning i vertikalformat, skall bli kul att se hur den utvecklas med lite mer ålder.

-- Winepunker

Comments

Nyårsgruk

Några kul viner slutade/startade året med, de mest intressanta förtjänar en liten kort notis.

IMG_3418 IMG_3464


Diebolt-Vallois Fleur de Passion, BdB 1999
Cramant, Champagne, Frankrike
Läckert utvecklad doft, stram med flinta och lite exotiska övertoner, smörad brioche och fint parfymerade drag, rosor och lite nötter. Den är nyanserad, elegant och finurligt sammansatt. Höga smaker i munnen, ren med klingande syror, mineral och fin utveckling. Det finns en liten vuxen bitterhet under all citrus, en näve hasselnötter och suckat, lång med lättfotad glädje, fullkomligt lysande.
Betyg:+++

Pol Roger Brut Chardonnay 1996
Epernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad och mogen doft, grillad citron, nötter och nougat, massor av mineral och läcker brödighet, smörad brioche, dessutom en snygg puff av syrén, alldeles superb & på absolut topp. I munnen är den frasigt torr med höga syror, mineral och lite rostad mognad, några skivor vinteräpplen blandas med solmogen citrus och lätt bittert limeskal, svansen är torr med drag av nötter och choklad, äpplen i eftersmaken. Superb, helt mogen, på topp.
Betyg:+++

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Ungdomlig och flintig doft, lätta fat med massor av rivet citronskal och sprudlande mineralitet, oförlöst ännu, detta känns som en långlagrare. Stram syra i munnen, ren och klingande med citron och lime, massor av flinta och en del grönörtiga toner, liten själkig & omogen känsla, den behöver en del tid. Svansen är elegant kryddig, mineraldriven med flintkross och liten kul bitterhet, den är alltför ung i dagsläget med väldigt vässade syror. Man får avvakta.
Betyg:++

IMG_3467 IMG_3465


Steinbuckel 2012
Riesling Grosses Gewächs, Philipp Kuhn, Laumersheimer Steinbuckel, Pfalz, Tyskland
Stram med citrus, citronskal och massor av knastrig mineral, ung & oförlöst men helt utan gröngodis, tack och lov. Rik i munnen, höga syror med vässad & stram struktur, citrus och flintig mineral, klingande med absolut gehör. Liten örtig och mineralbitter svans, superb, strålande vin öppnat något år för tidigt. 3+ är närmast en självklarhet om något år. (100% Riesling)
Betyg:++(+)

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso 2007
Ciacci Picolomini d’Aragona, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Solvarm doft, läder och körsbär, kryddig med tobak och torkade örter, lite lakrits och skogsbotten, den är rätt komplex med klassisk framtoning, bra djup med begynnande utveckling. Eldigheten upplevs till en början som besvärande men när frukt & kryddor växer blir den helt harmonisk. Rödfruktig och kryddig i munnen, eldig och solvarm med röd frukt, körsbär och plommon, solbakad med utveckling och komplexitet. Tanninerna är prominenta, täta och läckert tuggbara, kakaofina med liten örtig beska. Svansen är lång och pikant bitter, antydan till lakrits och mineralitet. God, lovande, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Ledge Vineyard Drive 2012
Ledge Vineyards, James Berry Vineyard / Messina Vineyard, Paso Robles, Kalifornien, USA
Djup doft, massor av solvarma körsbär, jordgubbar och örtiga övertoner, lite kåda och lakrits, fortfarande ung och yster men med alla bitar på plats. Efterhand dyker det upp lite kött & päls, ett vilt & blodigt drag ligger och puttrar under all frukt. Tät i munnen, lätt eldig med ren solvarm frukt, körsbär & hallon, mineral och salmiak, stenkross och lite bitter stensöta i eftersmaken. Ung, kryddig och yster, bitarna är på plats men den behöver lite tid att komma ihop helt. (58% Syrah, 25% Grenache, 15% Mourvedre, 2% Roussanne)
Betyg:++(+)

IMG_3468


Vin Santo Riserva del Chianti 2007
Fattoria Lavacchio, Vin Santo del Chianti DOC, Chianti Rúfina, Toscana, Italien
Nötig doft, harts och kanel, torkade apelsinskal, pomerans, överton av kryddörter och karamell, komplex och lite bränd stil. Söt med höga syror, skärpt, apelsin och suckat, kryddig och fräsch i stilen med pigg framtoning. Svansen är fylld av nougat, valnötter och söt knäck balanserad av vässade syror. Riktigt god.
Betyg:++

Känns som en lovade start på året...

-- Winepunker

Comments

Pinot Noir med AuZone

IMG_3212


Vår residente froggare Cheval har en ovanligt liberal inställning till viner för att vara uppvuxen i moderlandet. Titt som tätt röstar han på utsocknes saker och har till och med en vidsynt inställning rörande saker från ”nya världen” (dvs. saker utanför Europa, alltså inte Spanen eller Kroatien). Idag stod han som värd för en snabb exposé över den druva vi alla älskar och fruktar.

IMG_3214 IMG_3215 IMG_3216


Herú Pinot Noir 2010
Viña Ventisquero, Casablanca Valley, Chile
Rödfruktig doft med hallon och lätt köttiga toner, viss skogsbotten, snyggt kryddig, utvecklar aningen gammal socka & elisolering tyvärr. Mjuk i munnen, syrliga körsbär, dämpade tanniner, lite ekig i botten, kryddig med sot & sötlakrits, ganska stum i svansen med alltför mycket lingon.
Betyg:+

De är lite tråkiga de chilenska sakerna, dessutom med den allestädes närvarande känslan av elisolering/hockeytejp inklämd i någon vektor gör den inte till en riktig vinnare. Vi var flera sittande som var inne på just
Chile.

Ojai Pinot Noir 2009
Ojai Vineyard, Santa Barbara County, Kalifornien, USA
Ungfruktig doft, massor av trädgårdshallon, ren & pigg, röda körsbär, kul örtighet och en puff av ingefära (!?). Bra djup i munnen, lite fet med körsbär & skogshallon, godkänd krydda & hyfsad längd, bra balans, fina silkiga tanniner, en del karamell och orientalisk krydda i eftersmaken. Lite eldig, snygg och väldigt typisk.
Betyg:++

Väldigt kaliforniskt, väldigt snyggt, slimmat och välgjort - saknar en skopa skit eller riktig klang för högre betyg. Det är gott men aningen plastikopererat. Enkelt att gissa.

Pommard 1er Cru 1997
Louis Jadot, Pommard 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Utvecklad doft, en puff av mynta, skog & kryddor, skitig med skogshallon & bark, bra djup med komplexitet & målarlåda i ärke-klassisk stil. Sträv och kryddig i munnen, lite uttorkad men snygg frukt, lätt bakad med torkad känsla, skitig & gammaldags. God och helt mogen.
Betyg:++

En klassiker, i det närmaste alla var inne på
Bourgogne.

IMG_3217 IMG_3218 IMG_3219

Friedrich Becker Pinot Noir 2008
Friedrich Becker, Deutscher Tafelwein, Pfalz, Tyskland
Fet och galet rökig med dominanta fat, massor av kakdeg & karamell, tobak, grillad biff och tokdyr ek. Tät och rökig även i munnen, fatig och kryddig med mörk & djup frukt, lite bränd och fet munkänsla, svansen är fatbitter. Frukten är högklassig men den orkar ändå inte stå upp mot faten. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Dra ned på faten, snälla... Jag & många landade i ett varmt
Kalifornien med någon som inte kan hantera fat, bara Vintomas sladdade in i Tyskland.

Bressan Pinot Nero 2006
Fulvio Bressan, Venezia Giulia IGT, Fruili-Venezia Giulia, Italien
Närmast överkoncentrerad doft, klart kokt med mynta och en puff av tomatsoppa, eldigt anslag med komponenter av rå potatis och palsternacka, krossad sten och anonym tät frukt, skum med allmänt vidbränd känsla. Bränd & direkt bitter i munnen, sot & sågspån blandas med grova tanniner, plåt & besk tomat, aggro & sur eftersmak. Katastrof.
Betyg:-

Fulvio Bressan är kontroversiell, både på grund av Bressans personlighet (rasism etc.) och vad som pulas ned i flaskan. Själv har jag aldrig provat vinerna blint men varje gång känt en tveksamhet till den vurm vissa amatörtyckare verkar hysa, speciellt för hans Pinot Nero (viss dissidens verkar finnas dock). Visst, en snygg & vettig (fast atypisk) Schippettino provade jag för något år sedan men hans Pinot tycker jag känts alltför grov och helt utan den charm druvan ger med minsta lätthet i handlaget.
Det här däremot är inte grovt, det är direkt yxigt och ett hänsynslöst övergrepp mot
Pinot Noir, bedrövlig balans och påträngande bitterhet helt utan finess eller glädje - fan, det får ju Krankls Omega att framstå som lättfotad & druvtypisk. Vinet är inte strängt, det är lika bittert & obalanserat som sin vinmakare. Man kan argumentera att vinet inte är druvan utan i första hand italienskt men jag tycker det faller, det här passerar inte som godkänt för en €10 Aglianico. Man kan kanske gå loss på det faktum att det avviker också, något jag absolut har respekt för om vinet är gott, så inte i det här fallet. Jag verkligen fattar inte vad som lockar i övrigt vettiga personer att betala för detta. NB: Att jag ogillar en del naturlarv är väl vida känt, men det provades förutsättningslöst & blint - gruppen toksågade vinet också och satte det tveklöst sist. Skadat? Nej, jag tror bara det är kass - rant over...

Grands Échézeaux 1984
Domaine de la Romanée-Conti (DRC), Échézeaux Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt mogen doft, nyanserad & elegant, ganska floral med röd lättfotad frukt, finlemmad i klassisk stil. Helt mogen i munnen, läcker, kryddig, balanserad & strålande elegant, fylld av sura körsbär, nypon & harts, lite oxidativ men kvaliteten är exceptionell.
Betyg:+++

Så här skall en mogen
Bourgogne från ett sämre år smaka, helt utvecklad med ena handen på rullatorn men fortfarande med massor av kul saker att säga. Den är lätt, elegant, komplex och finessrik med skir struktur - en ädel gammal dam i lite nött utstyrsel. Det är lätt att börja filosofera lite larvigt kring DRC, men en sak gör dem helt unika - de är strålande bra även när de är dåliga liksom. Både för gamla & i sällsynta fall defekta viner är ändå bäst i sin klass, jag har aldrig druckit så bra överåriga, premoxade och surkorkade viner som från DRC.
Att det var just en mogen bättre
Bourgogne var vi i stort sätt eniga om, jag gissade på Clos de Lambrays, andra var inne på Clos de Tart men ingen kläckte ur sig DRC.

IMG_3220 IMG_3221

Bouzy Rouge 2004
Paul Bara, Bouzy, Champagne, Frankrike
Massor av lite omogna trädgårdshallon i doften, liten fetma och ganska parfymerad framtoning. Vansinnigt lätt & slank i munnen, omogna hallon, vissa tanniner med väldigt rosélik känsla, ganska god på sitt sätt men saknar stoppning för att ta riktigt på allvar.
Betyg:0

Man ställer sig stilla frågan ‘Varför?’ - Man har frukt från
Champagne, högklassig Grand Cru Pinot Noir är inte billig och så gör man det här?! Kul? Visst, på sitt skruvade kulturgärningsartade sätt måste det väl uppskattas men en klassisk bubblig sak med den här frukten hade varit magisk. Den var tack ock lov inte lika dyr som Bollingers Côte aux Enfants.

Schubert Block ’B’ Pinot Noir 2008
Schubert, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Bra & djup doft, fin ton av skogshallon & nyanserade kryddiga fat, lite päls och kött, råbiff, täthet & finess. Tät & fet i munnen, kryddig med strålande djup, finkorniga tanniner, klass & kraft, massor av biggaråer, skogshallon & en skopa blod - druvkaraktär och spänst. Anis & kryddor i svansen, snygga dyra fat. Strålande.
Betyg:+++

Här har vi allt pinot står för, fast i
andra änden av spektrat. Där Grands Échézeaux ovan är lättheten, finessen och mognaden är det här kraften, klangen och den fruktrika exaktheten i ett vansinnig väl sammansatt paket. Jag trodde nog den kom från Otago, någonstans kring Bannockburn och från 2009 men så här i efterhand inser jag att Tuvans analys av årgången var spot-on. Det här är en av de bästa ’08:or jag provat, och tveklöst den bästa Schubert. Skall jag vara kritisk kryper faten fram och blir aningen dominanta under kvällen, de kan kanske integreras lite med ytterligare något år på rygg - den som lever får se.


-- Winepunker

Comments

Sommargruk #1

IMG_2962


När AuZone stängt ned fram till Augusti och jag själv sitter på jobbet hela sommaren blir det inte mycket tid över att prova nya saker, mest har det varit lite kul lättöl (!?!
rapport kommer) och en massa gammalt gruk ur källaren som fått sätta livet till i sommarhettan. Just nu blir det varken hackat eller malet dock, jag har inget fokus känns det som - få saker har varit värda att skriva hem om men någon enstaka butelj kan i alla fall få ett omnämnande.

Château Climens 1999
Sauternes (Barsac), Bordeaux, Frankrike
Kryddig & söt doft med kardemumma & torkade örter, aprikos och en del kanderade citrusskal, lite gummi och kryddnejlikor. Den är komplex med mognad och finess, men har ingen riktig glädje. I munnen är den kryddig, stramt bitter med mandel och honung, en del oljiga toner, bred och läcker men utan den riktiga spetsen, faktum är att den saknar lite syra. God & redig men absolut inte stor.
Betyg:++

Det här är en av vinvärldens mest pålitliga viner, bortsett från 1991 och 1997 (++ resp. +) har jag alltid tidigare tveklöst släppt till 3+. Det var lite av en besvikelse den här gången, även om året ingalunda är stort brukar
Climens passera. Nåja, gott är det i alla fall.

IMG_2964 IMG_2963

Cuvée du Vatican Réserve Sixtine 2007
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rik & likörlik doft, fet och packad med absolut Grenache, underbart kryddiga drag, tuggtobak, kåda och kirsch, den är galet fruktmogen men med superb balans trots Maraschino och feta fat. Att ett vin kan bli så här solmoget utan att rejält trilla på näsan är en bedrift - den skjuter in sig närmare ett portvin än en klassisk sur-papé från 80-talet. I munnen är den bred och rik med kakao, tobak, nougat och söta körsbär. Tanninerna är strålande, den har en del rökiga drag, superkoncenterad röd hallonfrukt med rejält raketbränsle. Svansen är rik & eldig med kryddig sälta, salmiak, lakrits & en hel knippe med rosmarin. Detta är massivt, men underbart, den har utvecklats i alla de rätta vektorerna på dryga fyra år. Men, för maximal utdelning, håll i den ytterligare fyra/fem, den har mer att ge... (55% Grenache, 30% Syrah, 15% Mourvedre)
Betyg:++(+)

När några hugade provade Ch9-07 för fyra år sedan var just Réserve Sixtine den som i min gom kändes mest vrång och otillgänglig - söta fat, oförlöst frukt, för mycket alkohol och bittra tanniner var ingen vinnare. Senare årgångar som ’09 och framförallt ’10 hade en helt annan glädje i ungdomen. Men, nu hade det hänt något! Réserve Sixtine har tagit ett sjumilakliv i rätt riktning utan att bli kladdig eller fylld av fudge och funk. Det har knystats om att ’07 inte kommer att hålla ihop, jag har själv känt en gnagande oro men blir de så här kan man känna tillförsikt. Det enda som håller tillbaka en 3+ är att jag tror absolut den kommer att bli bättre.

Cape Point Vineyards Isliedh 2012
Cape Point Vineyards, Cape Point, Coastal Region, Western Cape, Sydafrika
Örtig doft med krusbär, lite vinbärsblad och fin mineral. Ren snygg citrus, nyanserade fat, dämpade och elegant hanterade. Det finns en underliggande fetma, solmognad med en del gul stenfrukt. Efterhand utvecklar den en hel del funkiga toner, väldigt mycket naurvin men med klass & vässad personlighet - gamla sockor men på bra sätt liksom. Höga syror i munnen, citron & flintkross samsas med vax och kryddiga övertoner, den har bra bredd och är finstämt kryddig i svansen, mycket egen och känns liksom viktig & intellektuell. Men, den saknar samtidigt den riktiga glädjen som ett vin av den här typen kräver, vi har här en utmärkt naturvinsinspirerad hantverksprodukt men den har alltför lite fniss & skratt tyvärr. Riktigt bra, men inte mer - det känns som de är på rätt väg dock. (Sauvignon Blanc 75%, Semillon 25%)
Betyg:++

Min första närkamp med
Cape Point, en specialist med enbart vita viner i siktet. Kan vara något att hålla koll på framöver.

IMG_2966 IMG_2967

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Läcker & klassisk doft, skitig & med solvarma körsbär och skogshallon, lätt vild med undervegetation och mognad. Under frukten finns påtagligt kryddiga drag, sötlakrits och timjan, doften är verkligen superb. I munnen är den helt utvecklad, kryddig med hetta & tyvärr en liten besvärlig beska. Tanninerna är fina och frukten solvarmt ren, lite köttiga drag dyker upp efterhand. Tyvärr kikar beskan & grovheten fram i eftersmaken, den är god men saknar klang och nerv.
Betyg:++

Fan, om smaken bara matchat doften hade vi haft en riktig vinnare.
Jämte Moana är den närmast tragisk även om det inte är något större fel egentligen. Måste se var Mr McKenna har för sig nuförtiden, det var ett tag sedan jag köpte något och slängde in i förrådet.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Tät, rik och intensiv doft med mörka blå plommon, lite röda äpplen och massor av söta biggaråer, rejält med fat, snyggt och väl hanterat men kanske väl dominant. Efterhand blir den mer komplex, massor av kardemumma och nejlikor, kanel & en hel låda choklad och tobak. Den är öppen och expressiv, läcker och inbjudande. I munnen är den bred & rik med stenkross och massor av körsbär, slånbär och en kul vuxet grönbitter ton, tanninerna är täta och sandiga med karamell och liten läcker sotighet. På det hela taget är den väldigt typisk och god, massor av allt och exemplarisk frukt men samtidigt lite grov och bufflig. Den är precis vad den försöker vara, full 10 på alla rattar och ren vinglädje... (Carignan, Grenache, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot)
Betyg:++

Inte illa, men lagra inte för länge. Som så många Priorat är det bara att dricka ungt, med tiden kommer frukten att bli mer fudge, bokna äpplen och alkostick.

IMG_2965

Ridge Geyserville 2008
Ridge Vineyards, Kalifornien, USA
Ganska utvecklad doft, körsbär och lingon, örtig känsla och en del fint integrerade fat. Kryddnejlika och peppriga toner utvecklas efterhand, det finns en del skogshallon i botten, närmast pinotlika drag. I munnen är den förvånande slank och fylld av lingon & slånbär, röd syrlig frukt, gröna örter och lite själkig botten. I min gom är den i slankaste laget för en Geyserville, den är väl sammansatt men saknar oumph och koncentration tyvärr. Dessutom finns ett lite bittert och ogint drag i eftersmaken, kärnigheten slår igenom tyvärr. (Zinfandel 74%, Carignan 20%, Petit Sirah 6%)
Betyg:+

En av de sämre
Geyserville jag provat faktiskt, varning för framtiden dessutom - jag tvekar om frukten kommer att hålla så länge till, året är bedrövligt för Zinfandel.


-- Winepunker

Comments

Escarpment Moana 2006

IMG_2851


Nu när man äntligen kan dricka Pinot utan att tvingas brotta ned en hel flaska samma kväll är det dags att åderlåta några av de kvarvarande ’06:orna från Escarpment. ”Insight Series” är Larry McKennas vingårdsviner, små serier med uttrycksfulla godsaker som besynnerligt nog inte är namngivna efter vingården. Moana (kallas numera Kiwa) är egentligen Cleland Vineyard längs Cambridge Street, lite förvirrande men det är samma vin.

Escarpment Moana Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, Cleland Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Underbart utvecklad doft, massor av solvarm pinosity, skogshallon och lite körsbär, fin dämpad mineralitet och läcker mognad. Den har tagit klivet in i skit-pinot på absolut bästa sätt, skogsbotten, rötter och djuriska toner balanserar frukten prefekt. Efterhand utvecklas lite tobak och torkade örter, den är nästan provocerande aristokratisk & komplex. Munnen gör doften rättvisa, den är köttig, skitig och vild med massor av körsbär, skogshallon och torkade örtkryddor. Samtidigt som den är rysligt komplex är den inte så lite hedonistisk, tanninerna mjuka och silkiga, svansen lång och vild med blod & lakrits. Koncentration, klass, vilja & finess - allt i ett lysande paket. Det är den bästa av alla Escarpments ’06:or, många av de andra har börjat halta betänkligt men den här är ett absolut ess. På sin topp just nu.
Betyg:+++

Detta är närmast stort, fullkomligt strålande med precis allt på plats. Jämte
alla andra ’06:or är det nog bara Felton Roads Block 3/5 som har det minsta att sätta emot, den lilla uttorkade ton som börjar visa sig i många av årgångssyskonen finns över huvud taget inte här. Den är på absolut optimum precis nu.

-- Winepunker

Comments

Black Estate Omihi Chardonnay 2011

IMG_2632


Den enes bröd... När
Daniel Schuster lade benen i vädret fick Nicholas Brown mer tid för familjen Naish’s produktion & vingårdar, Black Estate i Waipara står för kvalitet och nytänkande på ett närmast aggressivt sätt men samtidigt med båda fötterna i klassisk tradition. Med erfarenheter från Chianti, Barolo, Napa & Oregon har Black via Brown klivit in i ”World Series” så att säga, med hela handskördade klasar, naturlig jäst och jäsning/lagring på fat försöker man göra en alldeles egen tolkning av det franska originalet.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Till en början lite reduktiv (skruvkapsyl), men den ändrar sig radikalt med luft till det bättre. Doften är sammanhållen med dyra fat, lite rökig och lyxig, packad av mineral och vässad citrus, finta, limeskal och ett helt litet grustag av stram kisel och grus. Det finns lätta exotiska övertoner, men de är mycket återhållna, här pratar vi ras & kompromisslöshet. Höga rena syror i munnen, vässad och aristokratisk med prominenta men nyanserade fat. Packad med citrus, limeskal och krossade örter, lång och exakt med vuxen bitter svans, seriös och ambitiös, men, tyvärr lite grov avslutning. Eftersmaken är aningen ekbitter och själkig, besynnerligt med tanke på upplevelsen i övrigt, det drar ned betyget till 2+.
Betyg:++

Det är bra men saknar samtidigt lite charm, det kan vara en åldersfråga men jag misstänker att man hanterat grundmaterialet lite väl ambitiöst med tanke på faten. Den är absolut god & solid, men saknar samtidigt lite glädje, sprall & nerv, hantverket är oklanderligt men det är mer en krävande & underfundig intellektuell upplevelse än ren & primal lycka.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankl men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Escarpment Chardonnay 2008

IMG_2503


Chardonnay har en förmåga att suga upp och uttrycka sin terroir på ett unikt sätt, eller, så sägs det i alla fall. Jag är själv djupt troende när det gäller förmågan hos druvan att gobbla i sig jord, instrålning och på närmast övernaturligt vis uttrycka den lilla, lilla plätt rankan vuxit på. Speciellt visar distrikt som Margaret River karaktären av Bourgogne väldigt väl, och Martinborough med mognad brukar alltid med hög röst skrika ”Meursault”. Terror eller terroir, tja, fan vet men
bra jordmån krävs i alla fall för vettiga viner - kalk, mager jord och många soltimmar utan alltför hög dagstemperatur brukar verka för bra resultat.

Escarpment Chardonnay 2008
Escarpment Vineyard, Martinborough, Nya Zeeland
Smörig doft, ganska kryddig & komplex med snyggt hanterade fat, vax & brioche, äppelskal och helt utvecklad framtoning. Lätt exotiskta drag, melon, mango och aprikos, dessutom en rejäl näve mineralgrus. Det är en läskigt bra kopia, jag hade satt den i Meursault hundra gånger av hundra. I munnen är den rakryggad med skärpta syror, liten snygg bitterhet, smör och massor av mineral & citrus, grapefruktskal finns där i svansen. Den är helt mogen, perfekt balanserad och på absolut topp. Tyvärr orkar den inte upp till 3+, den är aningen för sträng och bittert själkig i eftersmaken. Man är glad hela vägen till slutet, och så blir man lite snopen, lite lurad & fintad liksom.
Betyg:++

Larry McKenna har snyggt handlag men 2008 är inte den bästa av årgångar för Escarpments vita, svansen är aggro med en besvärande bitterhet. Vinet håller ihop fint men frukten kan inte dölja själkigheten i svansen, dissonansen är närmast besvärande och den allra sista slurken är tyvärr inte helt angenäm. Jämte 2007 & 2009 är detta underlägset.

-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Matua med Nicolai St. George

I en forntid (1993) besökte jag Matua Valley Winery, vineriet där trenden med Sauvignon Blanc en gång började i Kiwiland och de första stockarna med det som skulle ersätta all Müller-Thurgau planterades. Jag var hyfsat imponerad av de vita, mycket tveksam till de röda och sorterade in allt i något slags medel-träsk av lättglömda saker. När jag gjorde återbesök 2000 hade en hel del hänt, framförallt Chardonnay från olika delar av landet visade på aristokratisk ryggrad och vässad fatbehandling lite innan den allmänna trenden vände sig bort från alltför generös ekhantering. Dessutom dök det upp någon Pinot som inte var helt oäven.

Sedan dess, total torka med undantag för någon enstaka sak på
New Zealand Wine Fair för något år sedan. Gissa om jag hoppade på chansen att få träffa Nicolai St. George, Matuas nye dynamiske vinmakare sedan en handfull år. Matua är numera stora, lite för stora med väl mycket fokus på branding & etiketter, något Nicolai pratade mycket om innan han fattade att deltagarna på lunchen mer var intresserade av uttryck och vad deras kvalitetssatsning med ’Single Vineyard’ kunde leverera. Snabbt lappkast till uttag, kloner, naturlig jäst och odlingsareal i Otago, det han egentligen ville prata om. Med alla långtidskontrakterade duktiga odlare de har tillgång till har de i alla fall gott om högklassig frukt, stor behöver inte vara dålig som vi vet.

IMG_2356 IMG_2358 IMG_2359


Sqealing Pig 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Dämpat gräsig doft, citrus & vinbärsblad, lite mineral i ganska trivial stil. Lätt aromatisk i munnen, bra syror, korrekt och rätt god men känns väldigt enkel.
Betyg:0

OK, vad kan man vänta sig? En pet-buteljerad trivialitet, men faktiskt fullt drickbar besynnerligt nog.

Matua Marlborough Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Lätt exotisk doft, gulfruktig, snyggt bladig ton med lite aromatisk känsla. Lätt spritzig, bra syra i ren & snygg stil, stenig svans. God.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Återhållen och aristikratisk doft, lätta vinbärsblad, citrus & massor av flinta, lätt gräsig utan att bli för grön. Ren och mineraldriven i munnen, rakryggad och ren, utmärkt faktiskt. Betyget är generöst.
Betyg:++

Matua Single Vineyard Wairau Sauvignon Blanc 2013
Matua, Wairau, Marlborough, Nya Zeeland
Ganska rik doft, lätt exotisk med bra mineral, gul stenfrukt, omogna plommon, gräs & lätta vinbärsblad, passionsfrukt. Ren i munnen, lätt fet känsla, flinta & aningen spritz, klingande och stram kropp. Rakryggad svans med citrus och stenkross. Riktigt bra, kommer att utvecklas under det kommande året.
Betyg:++

Det här är seriöst, ett slags mellanting mellan Loire och Kiwiland, stramare än väntat men samtidigt med den så typiska rikedomen och exotiska övertonerna. Det är gott & precis vad jag vill ha när jag vrider kapsylen av en SB från NZ.

IMG_2360 IMG_2361 IMG_2362


Matua Single Vineyard Marlborough Chardonnay 2011
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Rik och aristokratisk doft, snygg frukt, citrus och vuxet skalaromatiska toner samsas med lyxiga men seriöst sammanhållna fat. Balanserad och ren i munnen, krispig med eken under absolut kontroll, rena krispiga syror och len gul frukt, lite grillad citron och en rejäl skopa mineral i svansen. Förvånande bra, och den kommer absolut att bli bättre med ett par år på rygg, betyget är i dagsläget närmast snålt.
Betyg:++(+)

Det här var dagens absoluta vinnare, en mycket seriös sak där faten är lite skrämmande på näsan men är perfekt integrerade i munnen. Rättar doften upp sig bara en aning sitter 3+ gjutet, dessutom kostar den här strax över 200:-, ett kap.

Matua Marlborough Pinot Noir 2012
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Mjuk, rödbärig doft med lätt varm karamell, körsbär & hallon och en puff av rosmarin. Elegant i munnen, mjuk med lite lakrits & hallon i ren men ganska enkel stil.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, central Otago, Nya Zeeland
Djup doft, rättfram & lätt djurisk med skogshallon och fina fat. Tät smak, körsbär, skogshallon, bra syror och fina silkiga tanniner, ganska rakryggad svans, ren och god.
Betyg:+

IMG_2363 IMG_2364


Matua Single Vineyard Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, Central Otago, Nya Zeeland
Tät och närmast svartfruktig doft, skogshallon & biggaråer, intensiv med dyra kryddor, ännu oförlöst. Tät i munnen, lite tjära, bra finkorniga tanniner, lakrits & söta körsbär, hallon & kådig rosmarin, nästan lite anis i eftersmaken. Riktigt bra.
Betyg:++

Gott, snyggt och strålande uttryckt Otago, men, aningen utan personlighet. Den saknar det som
Felton Road, Pyramid Valley och Rippon har, både terroir och producentstil.

Matua Valley Single Vineyard Merlot 2009
Matua, Matheson Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Örtig och lite djurisk doft, svart söt frukt och lite tobak. Fruktig smak, balanserad med lakrits & tuggtobak, mörka plommon och ganska karamellig svans. Lite udda gröna toner i eftersmaken. God, men de gröna tonerna skulle behöva tonas ned en aning. Betyget är generöst.
Betyg:++

Den här har jag provat förut,
Matheson ger oftast strålande frukt men den här har lite väl mycket grönstick för min smak, det kan vara en tidsfråga men jag tror vi har ett litet problem med druvmognaden här.

Tackar så mycket till
Niclas ToumelaTreasury Wine Estates för inbjudan och Grands Veranda för en fenomenal Wallenbergare (som Nicolai med skräckblandad förtjusning stoppade i sig, lingon, ärtor och rejält med smör var en knepig kombination för en Kiwi).


-- Winepunker

Comments

Chassagne & Puligny med AuZone

IMG_2303


Lena, föreningens musa när det gäller vit Bourgogne, kände sig "väldigt nyfiken och lite gränslös" den här kvällen. Temat var lagom nedskruvat, ingen BBMB (Bienvenues-Bâtard-Montrachet Bonanza) direkt utan bara lite enklare saker att förgylla sensommaren med. För mig är och förblir vit Bourgogne, speciellt från Puligny, märket i bänken allt annat har att förhålla sig till - på vita sidan är det mitt alfa & omega, där det börjar och där det slutar. På något besynnerligt sätt förlåter jag Bourgogne som inget annat distrikt dess gruvliga synder, från premoxade Grand Cru 1996 i drivor till kariga och lite orena (och för dyra) saker från storproducenter under det tidiga 2000-talet glöms alla oförätter bort i ett kärlekens töcken. Så fort korken åker ur något där delarna sitter ihop minns man inte sveken, de bleknar bort - speciellt nu när kvaliteten generellt snäppts upp över hela linjen. Tänk om man kunde förlåta Pfalz 2003 eller Bordeaux 1991 på samma sätt?

IMG_2304 IMG_2305 IMG_2306


Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2009
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Ganska generöst fatad med lätt örtig överton, bra mineral och gulfruktig fräschör, massor av citrus i ganska traditionell burgundisk stil. Bra syra i munnen, fint sammanhållen frukt, massor av citrus och lätt nötig känsla, exakt och mycket väl sammansatt, lång och citrusstinn svans, kanske väl mycket fat men de är läckra och blir aldrig påträngande eller beska. Läcker, betyget är snålt, men den orkar inte upp till 3+ den här kvällen.
Betyg:++

OK, den här seglade in helt under radarn, dessutom hade jag provat den för inte så länge sedan (
annan årgång dock). Att det inte skulle vara en Puligny var det ingen som andades om, visst är faten direkta men samtidigt absolut inte avvikande från vad man hittar i Frankrike. Borde jag inte känt igen den här? Är Margaret så in i helskotta likt sina förebilder? Inte ens när värmen stiger och vetskapen om vad som är i glaset satt sig går det att känna något annat än klassisk Bourgogne, och en rätt djävla bra sådan dessutom (tyckte till och med vår naturaliserade fransos som med skräckblandad förtjusning börjar upptäcka att han föredrar de utrikiska sakerna).

Puligny-Montrachet Les Vielles Vignes 2010
Vincent Girardin, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Fatig doft, lite fet med mineral, gul & grön frukt, lite öförlöst men snygg och lovande. Citron & fat i munnen, frukten är lite asketisk men samtidigt skärpt med stenkross & höga exakta syror, krävande & seriös men behöver tid. Den är ännu aningen stum.
Betyg:++(+)

Château Montelena 2010
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Återhållen doft, lite citrusskal och nyanserade fat, bra mineral, lime och äpplen i lätt exotisk stil. Höga syror i munnen, ganska stram med lite asketiska drag, citrus och aningen skalbitter känsla i eftersmaken. Den har skärpa och kan kanske växa men saknar lite glädje och charm.
Betyg:+(+)

Napa, någon? Hallå? Ingen fattade att det här
också var en utlänning, inte ett spår av övernattning eller knasmogen frukt, snarare tvärt om. Visst, det här är ju en gammal klassiker men jag har aldrig upplevt den på det här viset förut (aldrig provat en så här ung förstås, men ändå).

IMG_2307 IMG_2308 IMG_2309


Puligny-Montrachet ”Les Reuchaux” 2007
Yves Boyer Martenot, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Lätt rökig doft, lite stum med dämpade fat, vax och återhållen gul stenfrukt, äpplen, smörkola och nötter. Rik gul frukt i munnen, citrus och bra hanterade fat, citrusoljor i svansen, skärpt men med en liten störande ton av kvitten. Betyget är snålt.
Betyg:+

Chassagne-Montrachet 1er Cru Les Champgains 2009
Fernand & Laurent Pillot, Bourgogne, Frankrike
Lite instäng doft, fat, vax & citrus, ganska feta toner, stenkross och gummi, känns besynnerligt dammig. Lite oljig munkänsla, vax och en hel del fat, citrus, nöt och kartiga äpplen. Det finns en liten brännande eftersmak, kan vara smygkorkad, om inte är den tämligen ointressant.
Betyg:0

Puligny-Montrachet 2011
Etienne Sauzet, Puligny-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Sprittande fräsch doft, mineral och soda, citrus & snygga dämpade fat, ungdomligt elegant med nästan rieslingtycke. Intensiva syror i munnen, citron & krossad sten, chablislik med flinta & limeskal, exakt, skärpt och stram. Inget charmtroll, men mycket seriös.
Betyg:++

IMG_2310 IMG_2311 IMG_2312


Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2010
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Läckert parfymerad, citron & örter med mineral, mango och supersnygga fat, nästan rosor och kul ton av aprikos, rätt utvecklad med superbt uttryck. Fruktrik till max i munnen, massor av gula plommon, mango och en rejäl skopa mineral, bra bredd & syror som står upp mot faten. Exakt och läcker med förvånande utveckling, utmärkt i sin breda och rika stil. Skitgod faktiskt.
Betyg:+++

Fontaine-Gagnard går från klarhet till klarhet, hela spektrat är välgjort och man får precis vad man betalar för - stora grand cru, solida premier cru och klunkbart plonk - just nu min favoritproducent på vita sidan i Bourgogne.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Sval doft med snyggt dämpad ek, örtig med limeskal, lätt exotiskt anslag, inbjudande passionsfrukt och massor av krossad sten, viss smörig fetma - ren, modern och kompromisslös. I munnen är den rik, lysande fatad med lätta exotiska toner, ananas och solmogen citrus, perfekt solmogen frukt, intensiv med strålande vässade syror, massor av mineral och lätta grönörtigt fräscha nyanser, basilika och nästan en puff koriander. Lång och superb med komplexitet och skärpa.
Betyg:+++

Här avviker stilen något, den sprittande exotiska tonen hummar försiktigt om 'Otago' - min gissning, men inte på en Felton Road. Den kändes inte riktigt up2snuff för en 'Block 2’, just den här buteljen saknar det lite krispiga fraset jag tycker mig känt i alla tidigare gånger, men snyggt och gott är det och den räddar 3+ absolut - kvällens solklara tvåa för gruppen (knappt slagen av Fontaine-Gagnard ovan).

Puligny-Montrachet 1er Cru Les Pucelles 2010
Philippe Chavy, Puligny-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Intensivt grönörtig doft, krossad sten, flintflis närmast, känns väldigt ung, packad med citrus och tomatblad, krusbär och nästan kattpiss. Den doftar som en lätt överkoncentrerad Sauvignon-Blanc. Ganska tät i munnen, ungdomlig och gulfruktig med mycket aromatisk struktur, packad med mineral, enormt ungdomlig, men, den är helt skruvad - den smakar SB också, inte så kul utan överarbetad SB tydligt och intensivt. Mysko till max.
Betyg:0

Att det här skulle vara något annat än en överdriven Sauvignon-Blanc kändes helkonstigt, den avvek fullständigt gentemot övriga viner - framtoningen är totalt muterad med sin intensitet, extrema bladighet och aromatiska kropp. Chardonnay, någon? Inte en chans!

Det här var rysligt roligt, lite skämmigt och bitvis fenomenalt gott. Att den enda av de tre utrikiska buteljerna vi hade försynt häng på var från Otago säger en del om konsistensen och hur väl man lärt sig hantera Chardonnay på alla håll i världen. Både Heytesbury och Montelena föll in i fållan perfekt, konkurrenskraften är uppenbar - de är lika bra och absolut lika välgjorda i oerhört eurocentrisk stil.

Tackar Lena, det får bli en BBMB någon annan gång...

-- Winepunker

Comments

Mountford i motvind?

En av mina absoluta favoriter verkar abrupt ha tappat sin vinmakare. C.P. Lin har efter en dispyt med Kees & Kathryn slutat enligt Decanter, orsaken är den kommersiella inriktningen. För mig fullkomligt obegripligt med tanke på det intryck jag fått av Kees och framförallt av Kathryn de gånger jag träffat dem, de har snarast en sund och nykter inställning till de kommersiella, den sida som måste samexistera med hantverket för att saker skall gå runt.
Man undrar stilla om det ligger något annat bakom eller om
C.P. har fått tuppjuck, egen som han är. Kathryn låter honom ju hållas med klart excentriska tillverkningsmetoder (som barrique-trampad Pinot, aldrig hör talas om annorstädes). Det vore djupt tragiskt om detta skulle påverka kvaliteten på slutresultatet, nu finns ju gott om skarpa vinmakare i Kiwiland så det borde kunna vara ett lite gupp på resan bara, men man skall samtidigt inte underskatta värdet av en så pass skicklig hantverkare som C.P.

-- Winepunker

Comments

Neudorf Pinot Rosé 2011

IMG_2209


Rosé och Punkarn är som vatten och valnötsolja, de beblandar sig mycket ogärna även om våld används. Visst, det går ned en del rosa saker från Champagne under året men i övrigt är rosé i princip bannlyst i Casa Punk. Men, undantag görs (motvilligt), varje år dagen före midsommar delar C & Punkarn på en flaska rekommenderad av personalen i Söderhallarna. I år blev det en ren Pinot från
Neurdorf i Nelson, en producent med riktigt seriös Chardonnay och egen & viktig Pinot Noir, någon som kanske borde avhålla sig från rosé men som samtidigt har potential att göra något vettigt.

Neudorf Pinot Rosé 2011
Neudorf Vineyards, Nelson, Nya Zeeland
Mjukt rödfruktig doft med inslag av hallon, jordgubbe, tranbär, örter, undervegetation och lite kul torkad frukt, det finns en liten vuxen skogig & kådig överton. Den känns riktigt seriös. I munnen är den mer rödvin är vitvin, friska syror med prominent kropp, hallon och lite slånbär, lätta men skärpta tanniner och en del citrusskal. Grapefrukt och blommighet i svansen, kanske syrén, fint parfymerad och vuxet bitter avslutning. Det är en vässad, rakryggad och rödvinsinspirerad rosé, kanske så god de någonsin blir. Betyget är generöst, men det får bli 2+ i alla fall, kors i taket.
Betyg:++

OK, jag köper det här, det är seriöst och gott med definition och personlighet. Det finns en klart vuxen framtoning långt från de godisartade boxar som krängs av Bolis under den perversa rosésäsongen. Faktum är att det drar mer åt rödvin än vitt, tanniner och struktur är rakryggad och bestämd, jag gillar
mycket motvilligt detta…

-- Winepunker

Comments

Mountford Estate Pinot Noir 2007

Mountford


Sista flaskan gick i kväll, provad sju gånger sedan oktober 2009 har den visat på en fin progressiv kurva. Varje gång bättre, mer harmonisk och komplex till en perfekt topp som är precis nu. Tidigare noter kan man hitta bl.a.
här & här.

Mountford Estate Pinot Noir 2007
Mountford Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Intensiv, köttig och galet djurisk doft med skogshallon, mörka körsbär, en hel massa skit med blodstänkt undervegetation & multna löv, faten är återhållna och försiktiga. Enormt expressiv med rökig mognad, den har drag av klassisk Syrah, njurtalg och våt hund. I munnen är den utvecklad, tät & rik med massor av kryddor, skogshallon, sötlakrits och råbiff. Tanninerna är silkiga, supersnygga och perfekt dämpade. Svansen är komplex, lite kåda och örter, alldeles strålande. Det är ett maxat, eget och intensivt uttryck av druvan utan att någonsin bli klumpigt eller överkoncentrerat, skitgott på alla plan.
Betyg:+++

Detta är en härlig parallell till
Felton Road, ett mindre fuktigt och mer vilt uttryck men med samma absoluta kvalitet. Druvmaterialet är perfekt, handlaget är eurocentriskt och personligt, här har vi en skopa Volnay och några droppar Vosne-Romanée blandat med Kiwi-soppan. Det är strålande och intellektuellt, tackar för det Kathryn.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011

IMG_2033


Av alla pålitliga Chardonnay från
Aotearoa har Felton Roads ’vanliga’ alltid varit i särklass om man haft prisvärde i tankarna. Från sent 1900-tal till 2004 var den Barrel Fermented men döptes om till Chardonnay när Blair & Nigel drog ned på faten och stramade till brygden. Efter 2008 heter den Bannockburn för att skilja den från Elms som enbart är home-block frukt och Block 2 som är absolut bästa delen av Elms.
Jag har provat varenda årgång sedan 1999 (1997 var första årgången), oftast flera gånger och under lång tid. Stilförändringen har varit dramatisk och enbart till det bättre, vinet var växt från en fet-ekad snabbmognande exotisk fruktbomb till en stram och ren aristokrat med klart Corton-tycke.


Felton Road Bannockburn Chardonnay 2011
Felton Road Wines, Bannockburn, Central Otago, Nya Zeeland
Kritig och mineraldriven doft med citrusskal, flintkross och en del riktigt snygga fat. Det finns drag av Champagne, lite ung Le Mesnil liksom fast utan äpplen eller bröd, bara krita med skärpt & vässad citrus. Den har ännu klart asketiska drag, kanske den stramaste och mest otillgängliga varianten av Felton Chardonnay hitintills. I munnen är den elegant fatig, ren med stram och lite outvecklad gul frukt, flintkross och aningen omogen citrus parad med örtiga övertoner och lite skalbitter känsla. Den rena stramheten är både tilltalande och besvärande, jag föredrar ett lite bredare uttryck. Det är gott & seriöst, men inte med samma personliga bröl som tidigare årgångar, det har smugit in sig ett lite kliniskt och väl asketiskt drag.
Betyg:++

Det är gott & enormt välgjort, men är den inte inte
för vässad och skärpt? Jag saknar yppigheten och glädjen, den är absolut intellektuellt krävande med mineralstinn buk & stor hjärna men det är inte ett vin man skrattar glatt till direkt. OK, the jury is still out, vi får återkomma om ett par år och se vart den tar vägen. Snälla, tappa inte bort klangen av det vilda Otago i det här!

-- Winepunker

Comments

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011

IMG_2023


Av alla viner på skitlistan är det få som inte förlåtits de senaste åren, som pånyttfödd vinliberal har till och med
Brunello tagits till heder igen. Så inte när det gäller Sauvignon Blanc från Kiwiland, den stil som förtrollade mig och resten av världen verkar vara tji att hitta idag, polering och tillknutet hantverk har filat bort den exotiska stilen helt.
Som ett sista försök får man väl ta till ’originalet’, vinet som satte Nya Zeeland på kartan där i slutet av 80:talet,
Cloudy Bay lär ju ha hämtat sig efter en lång svacka och skall göra ’Sav’ lika bra som någonsin, eller?

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011
Blenheim, Marlborough, Nya Zeeland
Klassisk doft, tomatblad, krusbär, mineralkross med liten flintrök och stram citrussezt, framtoningen är aromatisk och ultratypisk men samtidigt med viss anonym stramhet. Den är ganska avskalad, uttrycker druvan fint men knappast ursprung eller egensinne. Ren och aromatisk smak, krusbär, mineral och bladiga vinbärstoner i kroppen. Svansen är fylld av citrus och lime, lite vita persikor och flintkross, klingande krispig men tyvärr alltför enkel och anonym. Den är avskalad och saknar personlighet - inga exotiska toner här inte. Betyget är generöst, den får andra +:et enbart på renheten och stramheten.
Betyg:++

Vad har hänt? Varför kan de inte göra sina ’Sav’ på det gamla sättet med mango, passionsfrukt och krusbärskompott? Visst är det anständigt gott & funktionellt, men det är samtidigt oförlåtligt
tråkigt.

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Le Sol 2005

IMG_1849


Punkarn & C har tagit en timeout i några veckor och ägnat sig åt andra saker än vin. Dykning & mat i Thailand är rätt kul också - trots att vi i princip varit på torken sedan den 14e är det svårt att klaga, det thailändska köket är om inte världens främsta så i alla fall bland de fyra i topp (tillsammans med Frankrike, Italien & Japan skulle jag nog drista mig att säga). Tyvärr blir det mest enkel lager (Beer Chang, Yay!!) eller fruktjuice till den spektakulärt bra maten, det kändes rätt bra att korka upp något vettigt när vi kom hem och ställa om till europeisk norm igen.
Att jag valde något icke-europeiskt är en helt annan sak…

Craggy Range behöver ingen närmare
presentation, Steve Smith har stötts och blötts tidigare tillräckligt.

Craggy Range Le Sol 2005
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Lätt rökig doft, packad av solmogen svart frukt, fatig men samtidigt fylld av läckra florala och aningen skitiga toner, kaffe & massor av mörk bitter choklad. Efterhand dyker det upp grillat kött, varmt blod, svartpeppar och råtobak, den drar till och med mot brinnande rökelse efter några timmar. På näsan är den absolut komplex men samtidigt väldigt ”in your face”, lite kluven men svår att motstå - ambition och kvalitet kommer man långt på.
I munnen är den kryddig, eldig och bred men en
liten pikant beska, den är smällfylld med ren solbakad Syrah. Till en början känns den aningen grov besynnerligt nog men det släpper när frukten växer till sig under kvällen. Fylld av bitter choklad, espressokaffe och råbiff är den intressant och förvånande komplex, det finns lite mognadsdrag. Svansen är bred med tuggtobak och solbakat peppriga toner, nästan lite italiensk i tanninstrukturen faktiskt. Toscanska drag blandas med nya-världen Syrah, ena benet i hyfsat klassisk mylla och andra i sydlandet. Kul, komplex & djäkligt intressant.
Betyg:+++

Den har åkt upp & ned de senaste fem åren - 2008 var den ett extremt uttryck av ’syrahsity’, 2011 en måttligt intressant nya-världen syrah med x-tra allt, nu en komplex & intellektuellt krävande personlighet. Det skall bli kul att prova den igen om ytterligare några år, den kan nog visa oväntade facetter under lång tid.

-- Winepunker

Comments

Decembernyheter med AuZone

IMG_1746


Det var länge sedan AuZone hade en provning direkt inpå ett nyhetssläpp från Bolis, vår vana trogen är det svårt att avvika från de obligatoriska torsdagarna men för första gången på evigheter (säkert tjugo år) lyckades vi trumma ihop några hågade en måndag. Tuvan hade ambitiöst köat i helgen och skaffat en lämplig bukett att kika närmare på, åtminstone några av vinerna skulle kunna finnas kvar veckan ut var tanken.

IMG_1742


Taittinger Comtes de Champagne, BdB 2002
Taittinger, Reims, Champagne, Frankrike
Ren och fräsch doft, frisk och parfymerad med citrus & underbart solmogen gul frukt. Massor av läckra mineraler, lätt exotiskt anslag, utvecklar ananas och snyggt fatiga aromer efterhand. Så snuskigt inbjudande att man nästan storknar. I munnen är den rik med krämig mousse, gräddiga syror och härlig bredd, lätt exotisk med ananas och passionsfrukt, grillad citrus och en rejäl dos mineral. Den är lång och intensiv med snygga fat, rik och underbar. Den är så förförisk, moussen är som silke, lager på lager av frukt & nyanserade kryddor, man måste bara skratta! Skall man ha något att invända är det att dosagen är lite hög, men varför klaga? Betyget är nog snålt.
Betyg:+++

Pierre Gimonnet Spécial Club 2005
Pierre Gimonnet, Cramant/Choully/Cuis, Champagne, Frankrike
Grönäpplig doft, citrus och lätt brödigt anslag, bra mineral, lite autolytiska drag, snygg i förmodat snabbutvecklad stil, lätt fint parfymerad. Mineralig i munnen, bra gul frukt, citrus och en del gröna äpplen, lite lime & stenkross, lätt aromatiska drag. Lång och läckert flintig svans, väl sammansatt.
Betyg:++(+)

Pol Roger Brut Chardonnay 2002
Epernay, Champagne, Frankrike
Fräsch doft med citrusskal och mineral, aningen nötigt anslag, aromatisk med lime & aprikos, utvecklar lätta svamp & skogstoner efter ett par timmar. I munnen är den skärpt med höga syror, kryddor och liten bitterhet, krävande och vuxen med aromatisk kropp. Frukten är just nu lite stum och oförlöst, det känns som den behöver tid.
Betyg:++(+)

Craggy Range Gimblett Gravels Syrah 2010
Craggy Range, Gimblett Gravels, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Ganska tät doft, en del fat och tjock svart frukt, lätt eldig med kryddiga drag, ganska pepprig med en del köttslamsor & blod, körsbär och fårkött. I munnen är den ganska tät, fruktstinn med lakrits, plommon och choklad, snyggt balanserad med fina tanniner, läcker och inbjudande på ganska okomplicerat vis. Kaffe och läder i svansen, lite tjära i ganska len stil, fina väl avvägda syror.
Betyg:++

Ridge Santa Estate Cabernet Sauvignon 2009
Ridge, Santa Cruz Mountains, Central Coast, Kalifornien, USA
Fatig doft, lite rostad och kryddigt svartfruktig, tjock med tjära och kaffe, solbakad cassis, lite vulgo-drag, faten är ganska tunga. Tät smak, fatig med svart & söt frukt, kaffe lakrits & massor av allt, mullig och sötfruktigt inbjudande, lite eldig svans. Solbakad cassis & plommon i eftersmaken. God, läcker och inbjudande med några år på rygg kan den kanske strama upp sig lite.
Betyg:++

Le Vieux Donjon 2010
Le Vieux Donjon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Snyggt röd & svartfruktig, lite hallon & jordgubbe, ganska elegant med sötbäriga drag, ungdomligt spänstig, läckert inbjudande, lite kul ton av enbuske dyker upp. Underbart rik smak, eldig & kryddig med maffig röd frukt, hallon, körsbär & kryddiga toner av rosmarin, kåda och anis, aningen mineralsälta. Väldefinierade syror, eldig med lakrits & skit i svansen, superb.
Betyget är lite i överkant.
Betyg:+++

Sassicaia 2009
Tenuta San Guido, Bolgheri, Toscana, Italien
Dämpad doft, snyggt passad i återhållen stil, nyanserad trots ungdomen, cassis & ny-läder, kaffe & dyra kryddor med elegans, lite nysågat trä. Balanserad i munnen, sträv med aristokratisk framtoning, underbara tanniner, lätt kaffe, dyra kryddor och massor av cassis. Efterhand tittar lite trätoner fram, fenomenalt välavvägd struktur, lång och underbart sammansatt. En klassiker.
Betyg:+++

Aalto PS 2010
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Supertät doft, helmaxad med kanel, kaffe och tjära, tokpackad svart frukt, massor av fat & vanilj, lite karamell, till och med bourbon & kokos, trots det välgjord i sin galna stil. Toktät i munnen, enormt sträv, packad med fat, nejlikor och julkryddor, sandiga & prominenta tanniner. Svansen är fylld av choklad, kaffe och rhumtopf. Skruvad på alla sätt, men besynnerligt god på sitt vulgära sätt. I dagsläget skall den njutas i små glas dock, den är bara för mycket.
Betyg:++

-- Winepunker

Comments

Mountford Estate Chardonnay 2007

IMG_1597


Jag vet inte hur
många gånger jag prisat Mountford de senaste åren, både Chardonnay & Pinot har presterat på absolut elitnivå fler gånger än jag orkar minnas. Tyvärr kändes deras Chardonnay 2007 lite trött senast, en slapphet i köttet som inte bådade gott började dominera vinet. Jag hade en känsla att det mest rörde sig om klantig lagerhållning på Bolis snarare än ett trött vin. Så, den sista flaskan fick sätta livet till ikväll, tesen måste verifieras.

Mountford Estate Chardonnay 2007
Mountford Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Snyggt fransk-fatig doft, rik med parfymerat anslag och härlig solmogen gul frukt, lite exotiskt anslag, passionsfrukt, ananas och grillad citron. Den har inte alls de drag av trötthet man kände för ett år sedan, nu är den fräsch och läckert inbjudande, lite smörig & knäckig men samtidigt syrligt elegant. I munnen är den helt underbar, bred och snygg med perfekt definierade syror, superba fat och exakt gul frukt, massor av grillad citrus och en rejäl dos krossad flinta. Det finns en antydan till fruktsötma men den stör inte alls, balansen är perfekt trots den maffiga och lätt eldiga (14.3%) framtoningen. Svansen är rik och exotisk med lätt rostade toner, utvecklad och lång med fin komplexitet. Eftersmaken har en antydan till lakrits & anis, besynnerligt men enormt intressant. Alldeles strålande på det hela taget!
Betyg:+++

Fan vad gott detta är!
Kathryn, Kees & C.P. har en riktig vinnare i stallet, det är så snyggt och maffigt mulligt utan att bli flabbigt på något sätt. Det är en en balansgång, men de lyckas med bravur att hålla sig på rätt sida rågången. Mountford har placerat sig med lagom slammer i Kiwikalnds absoluta elitserie.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Sophia 2007

IMG_1483


Senast presterade Nya Zeelands Pauillac (Waiheke alltså) ganska bra får man säga. Givetvis har Kiwiland en alldeles egen kopia av St.Emilion också, Gimblett Gravels nedåt Napier är området där Merlot blir allra bäst. Steve Smith på Craggy Range hävdar envist att det går att göra riktigt stora viner i området, kanske inte det här decenniet men kanske före 2030 i alla fall.
Sophia jäser på fransk ek & lagras på 50% nya franska fat, i runda slängar 40 hl/ha, lätt filtrerad (tyvärr) och klarad.

Craggy Range Sophia 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Mjukt & komplext svartfruktig doft av björnbär, cassis, kaffe och kryddor parat med blommor men med en aningen stum framtoning i dagsläget, den doftar ’tunnel’ men är samtidigt mycket lovande. Det är många ’östra stranden’-markörer i vinet - en St.Emilion på lagom dos steroider utan att flabba till sig.
Smaken är mjuk men samtidigt vässad med stramhet i syror och skärpta sandiga tanniner, inslag av kakao, kaffe & syrliga slånbär. Faten är dämpat läckra och snyggt integrerade, liten fin bitterhet och en hel del krossad sten & mineral, tack och lov ingen sälta eller överdriven eldighet trots 14.5%. Eftersmaken är fylld av tobak och lite lädersnöre som pekar på begynnande mognad, uppenbarelsen är allmänt exklusiv men saknar samtidigt lite charm just nu. Jag misstänker att den kan utvecklas till ett praktexemplar med ytterligare tre/fem år på rygg. (81% Merlot, 10% Cabernet Franc, 7% Cabernet Sauvignon, 2% Malbec)
Betyg:++(+)

Det känns som potentialen finns nedknölad i vinet, men den lyckas inte hitta fram riktigt i dagsläget. Steves viner har en inbyggd vresighet som kräver tid & tålamod (
Le Sol som ung kan vara helt obegriplig), man får hoppas att den blommar ut helt om några år. Frukten borde hålla och syrorna känns skärpta så det räcker, det blir nog bra med tiden…

-- Winepunker

Comments

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011

IMG_1445


Sauvignon Blanc har varit lite på min ShitList™ de senaste året,
inte ens Kiwiland har presterat på anständig nivå. Man verkar ha glömt hur man gjorde de kul saker som trampade stövel genom Europa och övriga världen under 90-talet, uppstramning och strävan efter rent uttryck producerar så avskalade produkter att de blivit direkt ointressanta.
Walnut Block Wines har visat bra resultat med Pinot Noir, man lyckas uttrycka druvan på väldigt europeiskt manér, tätt som tusan mellan stockarna kryper terroiren från Marlborough fram fint. Collectables är budgetvarianten (kallat ”premium”), jag har bara provat Pinot tidigare, en mer avskalad och stramt enklare variant av den vanliga (eller ”prestige” som det kallas på kiwianska) uppställningen.

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011
Walnut Block Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Enormt örtig doft med tomatblad, vinbär, persika & krusbär, nyklippt gräs och en rejäl skopa krispig mineral, flintkross & limeskal dominerar. Den är aromatisk men helt utan exotiska toner, närmast avskalad i stilen trots intensiteten. Smaken är lite eldig med en tyvärr aningen störande alko-beska, bra fräschör och syror men en avsaknad av komplexitet och inbjudande rikedom, den är aningen mager liksom fast samtidigt lite tung i gumpen. Tja, 13,5% på en Sauvignon är nog i mesta laget, lite mindre druvmognad och aningen mer exotisk frukt skulle gjort susen. Betyget räddas av den härligt klassiska doften.
Betyg:+

Jag är inte imponerad, hantverket är korrekt och handlaget bra men tanken bakom falerar. Man försöker lite för mycket och filar till eggen ett varv till, man tappar glädjen och levererar ett benrangel utan kött eller fett. Varför inte slappna av och låta de gamla exoto-aromatiska tonerna ta över, för 139:- är det inte Dagueneau (R.I.P) man skall tävla mot bevars. Fan, kanske jag börjar bli nostalgisk men det är svårt att inte längta efter Cloudy Bay Sauvignon Blanc från 1989…

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009

IMG_1365


Av alla vita viner från Nya Zeeland står några få i särklass,
Dry River kan prestera om året är det rätta och Kumeu River gör det även när åren är svåra. Fast, skall jag plocka ett som står för allt vad Kiwiland kan åstadkomma blir det nog Felton Road Block 2; ett vin som kan jämföra sig med de bästa från Bourgogne vilken dag i vecka som helst (speciellt senare år när man fått faten under kontroll). 2007:and var strålande, provad flera gånger levererade den väldigt mycket fet Bourgogne för pengarna, 2008:an hade en stramare framtoning men om möjligt med ännu högre & mer vässad klass. Dags att prova 2009, ett år där allt borde vara skruvat till perfektion för åstadkomma en storhet med Chardonnay i Otago. Frukten fick mogna i lugn och ro till absolut perfektion, syrorna var högre och alkoholen generellt lite lägre än ’07, samtidigt är årgången strukturellt mer krävande för det vita.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv och sprittande doft med massor av mineral, krossad flinta, lime och citronskal. Lätta, lätta örtiga aromer ligger med fint i ackordet. Faten är supersnyggt dämpade, bara en nyans med lätt, lätt rostning, exemplariskt hanterade på alla vis (om man inte är grav fatfobiker). Under den klassiska polerade fronten finns lätta nyanser av exotisk frukt, en ren ton av passionsfrukt, mycket elegant, inbjudande och läckert. Smaken är stram, exakt med höga vässade syror, citrus, lite ananas och fullkomligt strålande fathantering lägger en makalös dansant botten; krossad flinta, ostron (!), basilika och mango utgör övertonerna. Längden är bra, inte oändlig men absolut godkänd. Det är fruktmognad perfekt hanterad av en sann hantverkare (visst, han är biodynamiker numera vår gode Blair, men han är förlåten). Eftersmaken är krispigt mineralrik med frasiga syror, skitgott i klassisk skrud på det hela taget.
Betyg:+++

Fan, detta är skitbra! Stramheten och definitionen i frukten pekar med alla fingrar mot Bourgogne, men den lilla exotiska komponenten under all flinta och terroir blinkar försiktigt åt Nya Världen. Hade jag fått det blint skulle jag gissat på Puligny den här gången, tveklöst. Men, men facit på hand går det att hitta lite typisk Otago under mattan av högklassig vinmakning och strålande mineralrik frukt. Den kanske inte är den allra bästa som görs (Kumeu River Mate’s Vineyard är lite speciell), inte varje gång i alla fall, men det är nog den pålitligaste av dem alla.

-- Winepunker

Comments

Hãhã Sauvignon Blanc 2011

IMG_1311


Till vårabborre finns det bara en sak att dricka (alltså
inte Silvaner, Punkarn har inte fattat galoppen med den druvan), speciellt om man orkar göra en riktig Hollandaise till och fyller potatismoset med parmesan.
Sauvignon Blanc med sin höga syra och aromatiska struktur passar bra till all stekt fisk men är som gjord för just abborre, lagom stora skiviga filéer stekta i sanslöst mycket smör är en enkel delikatess.

Hãhã Sauvignon Blanc 2011
Hãhã Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Stram doft med vinbärsblad, gröna färska örter, citrus & lite, lite krusbär i mineralig & förvånande fransk stil. Den är närmast mineralrökig, ingen exotisk ton eller överdrivna aromer, bara citronskal och krossad flinta. I munnen är den stram och mineraldriven, närmast asketisk och kritig med höga frasiga syror. Bentorr, fylld med citronzest och bladiga aromer i svansen är den allt annat än charmig, den känns närmast som en krävande Sancerre. Rätt god, men inte min grej riktigt i sin något gnälliga stil.
Betyg:+

Jag vet inte vad som hänt med Kiwi-land när det gäller Sauvignon, de har blivit så in i bängen
strama, närmast snåla med en lite folkilsken framtoning. Senast visade TeKoko en sida jag inte sett förut, klinisk i avskalad stil är det inte riktigt vad jag vill ha i glaset. Samma sak med HãHã, den är frasig, ren och välgjord men var är de exotiska och lite kul tropiska anslagen, var är all mango & passionsfrukt??
Glöm inte bort den stil som erövrade världen, snälla. Det finns nog med välgjorda men griniga saker från Loire.

-- Winepunker

Comments