Orange

Orange Is the New Black??

thumb_IMG_4838_1024


Spoiler-Warning: Nej, det är inte guds gåva till mänskligheten, men enstaka viner var faktisk mer än godkända.

thumb_IMG_4836_1024


Jag har under lång tid haft ett mycket skeptiskt förhållande till så kallade orange viner, mer eller minder länge skalmacererade saker på gröna druvor. Trots tokhypen i svansen på naturvinscirkusen och bloggosfärens i stort sett enhälliga hyllningar har
Punkarn förhållit sig, tja, “avvaktande” är kanske rätt ord. En del har provats, främst från Georgien, lite från Balkan och ett gäng från Italien med Gravner & Radikon i spetsen - jag bara gillar dem inte. Kombinationen av ofta volatila drag med strävhet och en oxidativ frukt klickar inte - harts kan kännas bra med rätt sötma eller underliggande fräschör - tanniner är finemang om det finns glädje i frukten. Jag går bara inte igång på orange viner.
Men, skam den som inte utmanar sina väl underbyggda erfarenheter.
Finare Vinare skulle hålla en genomgörare av diverse produkter i Munskänkarna, AK bjöd in som gäst och Punkarn klev ned i kaninhålet med öppet sinne.

thumb_IMG_4839_1024 thumb_IMG_4840_1024 thumb_IMG_4842_1024


Sonne N°4, Trauben, Liebe und Zeit 2013
Strohmeier, Lestein, Steiermark, Österrike
Djup doft, aningen vaxig med viss eldighet, känns lite spontanjäst med aromatiska kryddor, en puff av curry & belgisk öl, den utvecklar efterhand tång och till slut kikar mosade vinbärsblad fram. Bra fräschör i munnen, rena syror, aromatisk och lätt sträv med citrus och gröna örter, liten uttorkad hartsig ton i eftersmaken. Rätt god. (Sauvignon Blanc)
Betyg:+

Serragghia Bianco Zibibbo 2013
Bini, Pantelleria, Italien
Ser ut mest som rotmos uppblött i vatten. Doft av mynta, blommor och citrussuckat, lite apelsinskal, humle och persikor, en del fruktcocktail och burkpersikor, nästan mangolikör på ganska besynnerligt vis, muscaten slår igenom, den blir efterhand besvärande parfymerad. Dämpad strävhet i munnen, kvitten och torkade örter, gul stenfrukt och apelsinskal, liten beska i svansen. Anständig, men alltför godisbetonad och parfymerad för min smak, syran är dessutom lätt volatil och spretig. (Moscato di Alexandria)
Betyg:0

Porta #2 (2011/12)
Zsolt Sütö, Strekov 1075, Slovakien
Spontanjäst doft men med fräschör och snärt, lite humle, vax & torkade örter, suckat, fönsterkitt och krossade fräscha äpplen. Behagliga syror i munnen, kryddig med balanserad strävhet, suckat & gula plommon, bara aningen och snyggt oxidativ med gröna äpplen, nötig känsla med fin harmonisk rondör, lätt vaxig eftersmak, floral avslutning utan att bli det minsta övetstyrd. Riktigt lyckad, dessutom god. (Welschriesling, Grüner Velitliner)
Betyg:++

Förvånade bra och härligt personlig i en stil som känns väl avvägd helt utan effektsökeri. Så här borde alla orange viner smaka.

thumb_IMG_4841_1024 thumb_IMG_4843_1024 thumb_IMG_4844_1024


Ines in White 2009
Roxanich, Nova Vas, Istrien, Koratien
Lätt oxidativ doft, nötig med aningen övermogen mango, nästan drag av botrytis, vax & lätt mineral, en del suckat, söt parfym, liten avvikande osund ton - efterhand kikar det fram burkchampinjoner och jordiga aromer. Torr i munnen, höga syror, sträv och ganska oxidativ, kärv & markerat ogin, drag av övermogen och härsken exotisk frukt, suckat och gammal passionsfrukt. Den går ganska mycket i otakt. (Pinot Gris, Pinot Blanc, Sauvignon Blanc, Riesling Italico, Verduzzo, Friulano, Glera)
Betyg:0

Vodopivec Vitovska 2010
Vodopivec, Sgónico, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Kryddig och lätt stenig doft, grön papaya och en hel del latex & fogmassa för våtutrymme, flintkross till max och lite byggdamm. Viss strävhet i munnen, apelsin, plommon, kvitten & grapefrukt, ganska aromatisk med liten eldighet, känns väldigt torr och minerladriven i slankt och kompromisslös stil. Väldigt sträng, men den funkar. (Vitovska)
Betyg:(+)

Princic Bianco Trebez 2010
Princic, Oslavia, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Väldigt oxidativ i doften, aprikos och nötter, suckat & vax, tyvärr massor av etylacetat, rena limtuben tyvärr, dessutom aromhumle. Torr i munnen, hanterbara tanniner, ganska tät med viss apelsinskal, osannolikt nog är det etylacetet även i munnen, det gillar vi djävlar i mig inte! (Chardonnay, Sauvignon Blanc, Pinot Grigio)
Betyg:-

thumb_IMG_4845_1024 thumb_IMG_4847_1024


Radikon Ribolla Gialla 2004
Radikon, Oslavia, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Nötig doft, massor av möbelpolityr, vax & volatilt anslag, lätt oxidativ med viss eldighet, torkad pomerans & nejlikor, rätt kul doft men all vax & kemi är lite störande. Syrlig i munnen, sträv med markerad beska, slånbär och kvitten men utan någon som helst cham, rödvinskänsla men saknar stoppning för att stå upp mot tanninstrukturen, frukten känns uttorkad och besynnerligt övermogen. Direkt grov eftersmak. (Ribolla Gialla)
Betyg:0

Gravner Anfora Breg 2004
Gravner, Oslavia, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Eldig doft, harts och lätt parfymerat kryddig ton, nötig med torkade örter och kardemumma. Rondör i munnen, ganska låga syror med klart alkobitter kropp, kryddig och rätt skalbitter, harts och stjälkig textur, alkoholen slår igenom och ihjäl vinet (14,5%). Inte kul, men i förväntad stil. (Sauvignon Blanc 45%, Chardonnay 15%, Pinot Gris 30%, Riesling Italico 10%)
Betyg:0

Sammantaget är det inte så illa som jag nog hade väntat mig, men heller inte så bra som jag hoppats. Båda storheterna
Gravner med sin lite överstryka alkohol och Radikon presterar väl som väntat och tidigare upplevt, det bara funkar inte i min gom. Porta #2 däremot är ett riktigt vin, en egen och uppkäftig tolkning med fräschör och komplexitet som ger mersmak - dessutom funkar Strohmeier förbluffande bra, den har till och med någon slags (vad man normalt menar med) druvkaraktär kvar, det finns några knölade vinbärsblad djupt nere i glaset.

thumb_IMG_4837_1024


Jag tror jag kommer att har ungefär samma hatkärleksförhållande till
Orange viner som till Sherry - ibland riktigt gott, oftast rätt intressant, alltför ofta oangenämt, nästan aldrig köpt.

Men, tack i alla fall
Finare Vinare för provningen och AK för inbjudan, lärorikt var det - minst sagt.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments