Penfolds

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments