Penfolds

Penfolds med Matt Woo

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f5


Dags för den årliga genomköraren av
Penfolds nya årgångar, tyvärr saknades Bin 707 p.g.a. en storm som försenat fraktbåten, övriga viner var på plats dock. Det är rätt kul att se förändringen över åren - stramare, renare, mindre fat (relativt sätt) och mer mineral & syror, det blir hela tiden bättre men samtidigt dyrare på direkt provocerande sätt.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f6 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f8


Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2015
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Snyggt fatad doft med bra mineral och citrus, lätt exotisk frukt, lite limeskal och mango. Bra fräschör i munnen med gräddiga fina syror, citrus och stenkross, lätt bladig känsla, snärtig och snygg med mjuk svans. Bra längd och lite exotisk avslutning, riktigt god men skulle vunnit på lite mer vässade syror. (229:-)
Betyg:++

Penfolds Bin 14A Reserve Chardonnay 2015
Penfolds, Adelaide Hills, South Australia, Australien
Fatig och kryddig doft, rökig och parfymerad med solvarm citrus, mango & lätt exotiska övertoner, lite smörkola med bra mineral. Förvånande fräsch i munnen, höga vässade syror, kritig med maxad flintkross, limeblad och rivet citrusskal, lite snyggt avskalad och örtig svans, liten pigg spritz, expressiv och krävande med lång framtid. (699:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f7 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f9 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fa


Penfolds Bin 138 GSM 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rik doft med söt röd & svart frukt, massor av solmogna hallon & björnbär, rökig med torkade örter & julkryddor, lite gräddkola och blåbär. Bred & eldig i munnen, mjukt kryddig frukt, bra syror, len och snygg med tydliga men silkiga tanniner, skogshallon och kanel i svansen, god på okomplicerat sätt. (21% Grenache, 64% Syrah, 15% Mourvèdre)
Betyg:++

Penfolds Bin 389 2014
Penfolds, Barossa Valley / Wrattonbully / McLaren Vale / Coonawarra, South Australia, Australien
Tät fruktig doft med rosor & ceder, massor av svarta bär, kaffe & nejlikor, sötlakrits, anis & lätt vanilj, rätt snygg men behöver lite tid för att integreras. Tät, aningen eldig och snygg i munnen, ännu fatig framtoning, sandiga tanniner, svarta björnbär, silkig & sandig känsla, balanserad trots de höga volymerna, mjuk och förvånande nyanserad svans, lite salmiak och kryddpeppar i eftersmaken. Riktigt god och lovande. (53% Cabernet Sauvignon, 47% Syrah) (419:-)
Betyg:++(+)

Penfolds St.Henri 2013
Penfolds, McLaren Vale / Adelaide Hills / Barossa Valley / Clare Valley / Padthaway / Port Lincoln, South Australia, Australien
Ren doft, ännu lite oförlöst men superbt läcker med tät sval svart frukt, lätt floral, örtig med kraft, grafit & blå plommon, liten behaglig nyanserad krydda. Ren i munnen, fruktig och ung med strålande harmoni, plommon & mörka björnbär, söta körsbär, fin mineral & balanserad mjuk textur, inbjudande len & läcker med elegans & finess. Skitbra, en klassiker. (96% Syrah, 4% Cabernet Sauvignon) (689:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fe


Penfolds RWT Bin 798 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, fatig med kanel & läder, inbjudande med julkryddor och tobak, choklad och fudge, röd läcker frukt med en puff mynta. Tät och rödbärig i munnen, fatig med kanel & kardemumma, lite inställsam men samtidigt läcker med fina sandiga solmogna tanniner & massor av kryddiga körsbär, lång, stilenlig med fin framtid. (899:-)
Betyg:+++

Penfolds Grange Hermitage 2012
Penfolds, Barossa Valley / McLaren ValeSouth Australia, Australien
Oerhört intensiv doft, tät & tjock med svart & blå frukt, massor av mörka körsbär, cassis & en rejäl dos fat, vanilj, kanel, nejlikor och peppriga övertoner, oförlöst med i dagsläget ointegrerad ek. Tät och tjock i munnen, bra syror, rejält fatig med med bra balans & förvånande hög klang, massor av syrliga körsbär och len cassis, en skopa mineral och lång kryddig svans, låt faten krypa in så blir det nog skitbra - frukt och struktur har allt, bara tiden saknas. (98% Syrah, 2% Cabernet Sauvignon) (4129:-)
Betyg:+++(+)

Penfolds Father Grand Tawny 10 yrs
Penfolds, South Australia, Australien
Läckert kryddig doft, apelsinskal och kardemumma, massor av torkad frukt och anis, melass och karamell, en del fikon med madeira-lik framtoning. Mjuk, kryddig och eldig i munnen, bra balans, len med torkade plommon & fin liten finkorning tanninstruktur, riktigt god med bra längd men sötman är lite för hög för min smak, betyget är snålt.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f4 JXAVHY5nTz+A77oCm3N72Q_thumb_85fd


OK, det är bra, till och med skitbra - dessutom bitvis hanterligt prismässigt, både
St.Henri och Bin A är på något skruvat sätt prisvärda - men Grange, vad har de rökt på den marknadsföringskonferensen? Snälla, gör om och gör rätt - sänk den till 2000:- ungefär som alla andra stora viner i den viktklassen.

-- Winepunker

Comments

Langton's med AuZone

thumb_IMG_4781_1024


Langton’s aktionsverksamhet står för kanske den enda
hyfsat objektiva ’klassificeringen’ av viner från Australien, ett system där marknadskrafterna är drivande hur ett vin rankas - andrahandsvärdet och hur det presterar på auktion är den avgörande faktorn. 21 viner rankas som ’Exceptional’, tre vita (Gioconda Estate Chardonnay, Grosset Polish Hill & Leeuwin Estate Art Series Chardonnay - provat förr på djupet), ett förstärkt (Seppeltfield 100 Year Old Para Vintage Tawny) och sjutton röda:

  • Penfolds Grange (Syrah blend)
  • Bass Phillip Reserve Pinot Noir
  • Brokenwood Graveyard Vineyard Shiraz
  • Chris Ringland Dry Grown Barossa Ranges Shiraz
  • Clarendon Hills Astralis (Syrah)
  • Clonakilla Shiraz Viognier
  • Cullen Diana Madeleine Cabernet Merlot
  • Henschke Hill of Grace (Syrah)
  • Henschke Mount Edelstone (Syrah)
  • Jim Barry The Armagh (Syrah)
  • Moss Wood Cabernet Sauvignon
  • Mount Mary Quintet (Cabernet blend)
  • Penfolds bin 707 (Cabernet)
  • Rockford Basket Press Shiraz
  • Torrbeck Run Rig (Shiraz)
  • Wendouree Shiraz
  • Wynns John Riddoch (Cabernet Sauvignon)

Vintomas och jag grävde fram åtta av dessa ur våra gemensamma gömmor. Jag har aldrig provat dem mot varandra tidigare, dags att se hur de förhåller sig inbördes.

Vi började med vitt, en klassisk stram petroleumstinn sak från
Clare Valley.

thumb_IMG_4783_1024

Grosset Polish Hill 2005
Grosset Wines, Clare Valley, South Australia Australien
Massor av petroleum i doften, persikor, rabarber, stenkross & citrusskal, snärtig & munvattnande med fräschör och vitalitet. Bentorr i munnen, stram och ren med maxad mineralitet, tät & flintig, intensiva syror parad med bra gul stenfrukt, stenkross i avslutningen. Rätt krävande och egen med aningen oljig textur, ingen kioskvältare men djäkligt kul. (Riesing)
Betyg:++

Det är riktigt roliga viner, egensinniga och intressanta och dessutom konkurrenskraftiga i pris - men vem vid sina sinnens fulla bruk köper detta i stället för en motsvarande tysk sak? Jag har förstått att hemmamarknaden är ganska stark dock. Tur är väl det, annars skulle man kunna befara att det är en vintyp på utdöende.

Så, huvudakten:

thumb_IMG_4785_1024 thumb_IMG_4786_1024 thumb_IMG_4787_1024


Mount Mary Quintet 2004
Mount Mary, Lilydale, Coldstream, Yarra Valley Victoria, Australien
Örtig doft, liten mynta och en näve knycklade vinbärsblad, ceder & cassis, ett uns stenkross i snärtig & sval stil, väldigt mycket klassisk gammelbordeaux över framtoningen. Slank i munnen, örtig med syrlig frukt, svarta vinbär och en slev rönnbär, mörka plommon i svansen, god i lite avskalad och behagligt sval & traditionell stil. Hade aldrig satt den i Australien. (50% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 17% Cabernet Franc, Malbec, Petit Verdot)
Betyg:++

Detta är
inget Parkervin™ - Den Fete skriver:

”The proprietor of Mount Mary has never wanted me to taste his wines, which are revered by segments of the Australian press, but with some stealth work, I was able to secure a few vintages. In addition to the 2001 Quintet, I was able to taste the 1998, 1997, 1995, and 1994. For my taste, only the 2001 merited a score higher than 80 points. The attempt appears to be to emulate a Bordeaux petit chateau, but none were as fine, being lean, high in acid, austere, and meagerly endowed. They will not improve with age. The 2001 has slightly more to it than the older vintages. It is difficult to understand what merit these wines possess.”

Man får väl ta det som ett positivt omdöme, den är verkligen som en gammaldags
Bordeaux i syradriven och lite vresig stil. Jag gillar det här på något sätt, det är så egensinnigt och kompromisslöst, man bara måste respektera otrendigheten.

Lisa Perotti-Brown har en annan uppfattning dock (årgång 2006):

”Deep garnet in color, this wine has restrained aromas of cassis, dried Mediterranean herbs, graphite and loam plus pinches of cardamom and cloves. Light to medium-bodied with high acid and medium-firm finely grained tannins, this wine finishes very long. It’s still a little tight knit and needs 2-3 years to open, thereafter evolving through the next 8-10 years and keeping to 2024+. If this caliber of grapes were produced in Bordeaux they would have chaptilised and put a lot more oak on it, blurring this wonderful expression of the land...”

Man får leta utanför
Bordeaux för gammaldags Bordeaux...

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Rökig, blommig och blodig doft med slaktbänk, charkuterier, syrén och snygga, snygga fat, elegant & djurisk framtoning med alla hönsen hemma. Tät och köttig i doften, blommig med blod & råbiff, massor av mörk ren frukt, lätt fet & härligt sandig textur, dämpade fat, perfekt balanserad och strålande läcker i animalisk stil. Sydländsk Côte-Rôtie liksom.
Betyg:+++

Jag har blint satt den här i norra
Rhône flera gånger, det är lätt gjort så länge man inte har en äkta Côte-Rôtie att direkt jämföra med. Samjäsning av Syrah & Viognier ger en förvillande lik textur och blodigt floral framtoning, den är riktigt, riktigt läcker med absolut fokus. Noteras bör att en del medprovare trodde det var en ovanligt koncentrerad och köttslamsig Pinot Noir, ett kvalitetstecken om något...

Moss Wood Cabernet Sauvignon 1999
Moss Wood, Margaret River, Western Australia, Australien
Utvecklad & solbakad doft, drag av fudge & kaffe, kryddig med målarlåda & tät svart aningen kokt frukt, lite grov & yxig tyvärr. Tät i munnen, sträv och solbränd med massor av choklad & kaffe, fatig men det är rätt snyggt hanterat, solvarm och sandig svans, fruktsöt eftersmak med karamell och fudge. Den känns lite väl bränd för min smak men fungerar rätt bra.
Betyg:++

Den här var lite atypisk. Jag har provat den en handfull gånger, alltid mer fokuserad och skärpt än den här buteljen. Årgången är lite besvärlig dock, kan nog vara en faktor.

thumb_IMG_4788_1024 thumb_IMG_4789_1024 thumb_IMG_4791_1024


Penfolds Bin 707 1996
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Massor av mynta & karamell i doften, lite vax och rejält med fat, kanel & choklad, en del vanilj, mullbär och cassis, tät och förvånande outvecklad. Ganska stram i munnen, sträv med sandiga tanniner, fatig med tät svart frukt, lite vanilj och bitter choklad, kaffe och kanel i svansen, kryddigt kärv eftersmak. Den känns fortfarande ganska ung, god & strukturerad men Duval fläskade på rätt bra med eken.
Betyg:+++

OK, det är närmast provocerade mycket fat men det funkar på något besynnerligt sätt i alla fall. Det är liksom
Penfolds 707 i gammal god stil som den skall vara, flera medprovare naglade den direkt - mest på fatbehandlingen.

Henschke, Hill of Grace 2002
Henschke, Eden Valley, South Australia, Australien
Underbar doft, kryddig med massor av timjan & oregano, finstämd & strålande avvägd svart frukt, liten nyanserad mynta, enormt komplex parfymerad ton, några köttslamsor och bacon, lite kul volatila övertoner, fenomenal och intressant. Sensationellt balanserad i munnen, len och snygg med silkesmjuk textur, strålande perfekt moget fruktmaterial, inte en enda skadad druva. En del kaffe och örter, kakao och superb komplexitet, enorm längd och kryddig eftersmak. Kommer att växa till sig med några år på rygg.
Betyg:++++

Första gången jag provar
Hill of Grace, och djävlar vad bra detta är. Den känns som en überelegant variant av Sine Qua Non, magnifik frukt i första rummet - man låter råvarorna tala helt ostört, backar upp lagom med snygga fat och lägger den på skruvkapsyl för säkerhets skull, mycket imponerande.

Penfolds Grange Hermitage 1997
Penfolds, South Australia, Australien
Utvecklad doft, lite torkad frukt och röda bär, karamell och fudge, fat & en puff av kanel, ganska dämpad och stum besynnerligt nog. Sträv och kärv i munnen, krävande med liten bitterhet, mörk choklad och slånbär, kaffe och fin utvecklad kryddighet. Fatig i klassisk Penfoldsstil, maffig men aningens aningen grov. Inte en av de bättre Grange, men ändå rätt bra sammansatt.
Betyg:++

God, men lite av en besvikelse. Främst är doften knycklad och liten, det är inte illa men man blir aningen underwhelmed.

thumb_IMG_4792_1024 thumb_IMG_4793_1024


Clarendon Hills Astralis 1998
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Väldigt, väldigt utvecklad, kanel och kaffe, läder och en liten burkig starkvinskänsla, rätt eldig med ett inslag av tomat som kryper fram efterhand tyvärr. Kryddig i munnen, väldigt utvecklad med choklad & rhumtopf, anis och sötlakrits, tuggtobak och en de uttorkad frukt. Den är klart på väg ner med påtagligt torrt avslut. Anständig, men tyvärr för gammal.
Betyg:+

OK, jag måste säga att jag verkligen gillar
Astralis, men det har visat sig att jag bara gillar den som ung. Både 2005 & 2006 är spektakulära, intensiva och rika med maxad frukt helt utan kompromisser. Tyvärr har alla årgångar som kryper en handfull år över kanske tio varit en besvikelse, karaktären börjar dra åt starkvin och en liten besynnerlig oxidativ dissonans kikar ofta fram - faran med übermogna druvor.

The Armagh 2008
Jim Barry, Clare Valley, South Australia, Australien
Vansinnigt ung doft, packad med svart frukt, tokigt tät med sötlakrits, rosmarin, Dulcivit™ och björnbär galore, alla rattar på full 11, en del stenkross & tjära, till och med engelsk konfekt. Osannolikt ung i munnen, tjock och viskös svart frukt, feta björnbär, blå plommon och en rejäl dos fat, lyxig och fatig men besynnerligt balanserad trots kraften. Det är massor av absolut allt, men den är för ung att egentligen bedöma. Lär behöva tio år på rygg.
Betyg:++(+)

Detta är egentligen en riktig långlagrare, jag drack ’98 för något år sedan och den var mindre utvecklad än samma årgång av
Penfolds Grange - lite skrämmande tanke. Jag skulle tro att i runda slängar tjugo år behövs för att den skall komma till sin rätt, ytterligare tid för absolut topp.

Vad skall man säga om det här då? Visst, det är bra, till och med fantastisk skitbra i vissa fall - men det finns ett traditionellt drag kring dessa viner som hör en annan tidsålder till. Att
Hill of Grace etablerat sig som en av världens riktigt stora är berättigat, och att Clonakilla på många sätt står för en annan attityd och tanke kring terroir som börjat få fotfäste är också tveklöst men man undrar stilla kring Penfolds. De känns liksom gamla i stilen, i australiensisk kontext liksom - jag undrar om det är ett vinnande recept för framtiden eller om St.Henri kommer att visa sig vara den långsiktiga vinnaren.

-- Winepunker

Comments

Provocerande Penfolds

IMG_3685


Ibland blir det bara för mycket, trots att jag är en (dock ej hjärtlös sådan) ärkekapitalist finns det gränser för var man kan göra med varumärke & renommé utan att det borde straffa sig.
Bordeaux gjorde resan för länge sedan och oändliga mängder med klagosånger har skrivits om hur Cheval-Blanc lämnade omloppsbanan där runt 2005 och plötsligt blev helt otillgänglig för vanliga vinälskare, idag kostar 2010 över 12000:-, en prisutveckling på mer än 20 ggr under färre år än så.
Det klagas på kapitalstarka asiater & oligarker, men ansvaret ligger lika tungt hos producenterna själva - man tar ut så mycket man kan, det är ju trots allt en vinstdrivande verksamhet och varumärken som just
Cheval-Blanc är i princip omöjligt att devalvera, så länge produkten håller anständig kvalitet är priset inget som kommer att erodera marknaden. Strukturen i konsumtionsledet kan förändras men produkten är densamma som de senaste hundra åren (fast troligen bättre ur rent teknisk synvinkel), på många sätt en svårslagen kontinuitet. Tjugo gånger bättre sedan 1989 är det dock inte...

Samma sak händer med
Bourgogne även om prisutvecklingen ännu inte nått full acceleration, en fördubbling på några år hos bättre producenters Grand Cru verkar vara norm, en slags förstärkning av den allmänna prisstegringen på högklassig juice. Möjligen är effekten mer dämpad på grund av Bourgognes inbyggda komplexitet, det är inte lätt att hitta runt bland träden för en rutinerad provare så man frågar sig stilla hur en oligarkdjävel skall skilja ut stolpskotten. Kanske just därför är prisstegringen som tydligast hos en handfull toppar, lätta att komma ihåg med tillräckligt högt prestigekapital.

Vi ser samma trend överallt, men med enstaka undantag (e.g.
enstaka produkter från Champagne) har förändringen skett i princip organiskt, en samverkan mellan tillgång & efterfrågan påeldad av 100-poängskalan och tryggheten i prestigen hos varumärket. Över tiden har investeringarna ”lönat” sig, köpt prestige har behållit värdet och återinvesteringen har blivit successivt dyrare, det har känts bra för de idioter som betalar 12000:- för en flaska nyproducerat vin.

Men, går det att manipulera systemet och höja priserna
syntetiskt för att konstruera prestigeökning och därigenom bygga på ett redan existerande & känt varumärke? Det är nog precis var Penfolds/TWE ägnat sig åt de senaste åren, i mitt tycke en riktigt vansklig strategi.

Tydligast blev det senast när
Bin 707 ’12 drogs upp till närmre 2500:-, från 2008 prisad till under tusenlappen och 2002 strax över 500:-. På tio år har priset femdubblats, likartad utveckling som i Bordeaux men i det här fallet är det en strikt medveten policyförändring. Man har helt enkelt beslutat att Bin 707 får kosta två och en halv gång så mycket som t.ex. Ridge Monte Bello eller Buccella Cabernet Sauvignon, att prisläget är lagom ’harmonierat’ och signalerar rätt nivå på prestigestegen. Bin 707, vaffan tänker de med?

Samma sak gäller givetvis
Grange och en del av de andra topparna i portföljen, 4300:- för Grange ’09, rejält över Guigals LaLa - dessutom skiter de troligen ur sig 10.000 lådor Grange, exakta data är lite svåra att få tag i (likt volymen på andra multiregionala produkter som Dom Perignon). Det börjar lukta bondfångeri (att Yattarna kostar kring tusenlappen är då mer begripligt, den skall ställas i relation till en Corton-Charlemagne rimligen, en slags standardkostnad för en Chardonnay av den klassen).

Men, det som verkligen får mig att surna till är
kombinationen av absurd prisfilosofi och de övriga marknadföringstricken, den totalt ohämmade flörten med lyxkonsumenterna och prestigerunkeri. Ampullen, samlingen, den knasprisade gamla tawny-porten, framgrävande av ytterligare exklusiva ’bins’, etc. etc. Allt träffsäkert sammanfattat av Andrew Jefford här, besk eftersmak är bara förnamnet - Gago är en trevlig kille, TWE gör vad de skall, men det är fan i mig inte klokt.

Varför då detta raseri? Tja, när
RWT dragit iväg till närmare tusenlappen och man redan lämnats i vägdammet av de övriga topparna kändes det som Magill i alla fall skulle kunna utgöra en liten del av källaren. Magill har aldrig varit spektakulär, men en kul anakronism med tanke på vingårdens läge och att man valt att skilja ut frukten för egen buteljering (den platsar inte i Grange, men det kan vi lämna därhän). Hyfsat snabbmognande, ganska elegant och med minde tungfotat avtryck än andra storfräsare i portföljen har jag verkligen gillat Magill, ett stort vin i det lilla tillsammans med St.Henri och Bin A - kanske de tre intressantaste objekten Penfolds står för. Magill har hamnat under iconstatusen men över plonket, volymerna är små och stilen egen.

Tills nu vill säga...

Jag fick blint 2012 i glaset för ett tag sedan, tight och ren med klang i frukten, kryddor och nejlikor, cassis och bra hanterade fat. Utmärkt hantverk i linje med stilen, en av de absolut bästa
Magill jag provat - omedelbart en mental notering att köpa några flaskor för källaren, den lär peaka om 8-10 år, klar 3+ skulle jag tro.

...not.

Den kostar
1050:-, för en Magill, vaffan håller de på med? Efter lite efterforskningar visade det sig att Magill medvetet klassats in i elitserien, och St.Henri inte gjort det. St.Henri kostar ungefär hälften, ett på många sätt mycket intressantare vin.

Dryga tusenlappen kan de fetglömma, det är rubbat.

Så, min sista
2003:a fick sätta livet till istället, köpt för 491:- år 2007, en slant det med men hyfsat hanterligt i det allmänna vansinnet.

Penfolds Magill Estate 2003
Penfolds, Magill Estate, South Australia
Djup & kryddig doft, massor av kanel och kryddpeppar, målarlåda & orientalisk tobak, lite lakrits & krossade körsbär, kakao & granatäpplen, alldeles strålande med komplexitet och intensivt uttryck. Aningen mynta, fin nyanserad ton av dyr ek och faktiskt en hel del svartpeppar. Den är snygg, intensiv och vässad, bra utvecklad med perfekt fathantering och balans. I munnen är den skärpt, rik och förhållandevis elegant med fina sandiga tanniner, lite skalbitter med lysande syror och återhållna fat, massor av kakao och hallon, mörka plommon och lakrits, lyxigt kaffe i svansen paras med slånbär och lite blommig känsla. Eftersmaken är nyanserad med tuggtobak och sotig kirsch, faktiskt alldeles djävla skitgod. Inte på absolut topp ännu skulle jag tro, men vänta inte för länge.
Betyg:+++

Gott, redigt och snyggt men jag skulle tro att
2012 är bättre, den känns bättre sammansatt. Det är en besvärande vektor i hela eländet är att Penfolds viner nog aldrig varit så bra som nu. Det är samma sak man ser överallt, från alla hörn blir det trots domedagsprofetiorna om parkerisering och likriktning bara bättre & bättre, utbudet är dynamiskt och intressant - men priserna verkar vara precis så höga som ’marknaden’ kan klara. Och, nu klarar marknaden mer än jag, tusenlappen för Magill är helt enkelt in i helvete för mycket.

-- Winepunker

Comments

Coravin #3

Efter en del extrema tester måsta jag säga att resultatet är remarkabelt. Jag lämnade en flaska med kanske 6-7cl Ch9dP från 2007 och en bättre Riesling från 2009 med kanske det dubbla i en månad. När jag väl drar korken ur flaskorna finns inte minsta tendens till trötthet, de är oberörda och helt opåverkade. Jag är mållös och förvånad, de mest skruvade tester i det korta perspektivet är över förväntan. Vinerna påverkas helt enkelt inte alls.

Men, en del besynnerliga email har jag fått...

Reaktionerna är i princip två, fritt & raljant tolkade:

"Det är ett djävulens vidiga verktyg som gör stora viner ännu mer till en fetisch, där varje flaska kommer att sönderanalyseras och inte konsumeras som den skall - dvs. i goda vänners lag, till mat, med familj och glatt på krogen. Så där lite charmigt hipster-bohemiskt ni vet?"

"Det är ett strålande verktyg som ger folk utanför den inavlade branschen möjlighet ett över huvud taget dricka stora viner till mat, i mindre mängder och flera gånger utan att behöva ta ut lån på den redan hårt belånade villan."

Det intressanta är att den första ståndpunkten enbart tas av folk som äger importfirmor, jobbar i restaurang, är rika, är gratis-ätare/drickare i egenskap av press-status eller ointresserade av stora dyra viner. Arrogansen mot vanliga, inte galet bemedlade vin-nördar är slående - attityden von-oben hur viner skall drickas är direkt provocerande. Vad kan vara mer ärligt mot ett vin än att varenda droppe njuts på absolut det sätt ett vin egentligen är till för, i små mängder till mat eller i ensam majestät? Jag känner ett litet stråk av ‘vi dom dricker
DRC till mat och blir fulla’ har fått konkurrens av de som annars bara provar DRC och sönderanalyserar vinet i (alltför stor) grupp. Nu kan de fattiga stackarna både prova, prova igen och dricka till mat med samma självklarhet även om man bara har råd med en enda flaska. Snacka om demokratisering. Men det är väl det som egentligen gnager, nu kan kreti och pleti yttra sig om att ha provat Richbourg ’78 femton gånger under de senaste fem åren fast de bara ägde en enda butelj och inte en låda plus en magnum.

Samtidigt kan man fråga sig varför man har en åsikt över huvud taget? Alla tidigare system har knappast fått någon att höja på ett enda aristokratiskt ögonbryn. Enkelt, skillnaden är att
Coravin verkligen fungerar - på riktigt.

Så, några viner...

IMG_2927


Henri Bonnaud Palette 2013
Château Henri Bonnaud, AOC Palette, Provence, Frankrike
Kryddig och lite rödfruktig doft, jordgubbe och bladiga aromer, blodapelsin och liten parfymerad & eldig puff. Den är rätt snygg, ren & inbjudande, förvånande aptitretande. Rik och bred, vässade syror och läcker röd frukt, grapefrukt och vuxet bittra övertoner. Svansen är balanserad och ren, sura jordgubbar och liten själkig avslutning. Det är gott, seriöst & riktigt lyckat, för att vara en rosé...
Betyg:++

IMG_2948

Penfolds RWT 2003
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät & mogen doft, stinn av svart kryddig frukt, kakao och nysågat trä, en puff av mynta och len choklad, det finns ett anslag av råbiff & blod, tobak & rökelse, både nytt & gammalt i perfekt syntes. I munnen är den syrlig och balanserad, sandiga fina tanniner, solmogna plommon och körsbär. Det finns en del bittra kryddiga toner men de funkar fint, kakao & kåda sjunger i europeisk stil. Det finns inte ett spår av sötma eller vulgo-fat, bara renhet och kryddig komplexitet med mognad & finess. Det är seriöst bra från ett uselt år. Impad är bara förnamnet! Mr. Gago vet var han gör...
Betyg:+++

IMG_2949

Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein 2012
Ruppertsberger WZV Hoheburg, QmP Eiswein, Pfalz, Tyskland
Rik & intensiv doft med citrus, citronskal och massor av krossad flinta, rakryggad mineral och rökig finess. Den är ungdomlig och skärpt, lätt exotisk men samtidigt ren & vässad med lätt nötiga toner. I munnen är den ren med höga syror och massor av citrus, limeskal och citronkarameller, lite marmelad & mandel men utan att bli kladdig eller slapp. Den är driven av syra & mineral, renhet och nerv, det är riktigt bra utan att bli stort.
Betyg:++

Coravin™
har redan revolutionerat mitt vindrickande, dessutom verkar det som systemet fungerar. Jag har nu lämnat några flaskor för riktig långlagring, ungefär halvfulla så får vi se vad de blir av någon gång efter årsskiftet. Jag är mycket förtröstansfull, någon gång om ett år eller så kanske kan man börja åderlåta sina SQN och svindyra bourgogner glasvis.

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Gubbs Galore

IMG_2417


Vi gör det av och till, träffas några glada och samlas kring devisen "Stora viner och anständig mat".
Ibland blir det bra, oftast faktisk - men ibland blir det i sanning stort.
Vi delar på matlagningen, vinerna och låter udda vara jämt, börjar på eftermiddagen och håller på till småtimmarna. Det är en mycket avslappad tillställning och ett härligt sätt att får dricka godsaker och inte prova sönder dem helt, så annorlunda mot de vanliga tordagsövningarna, navelskådningen under helgen och den stående leverantörshetsen. Det är egentligen precis det här vin handlar om, vin skall drickas till mat och inte till andra viner - eller, inte
bara till andra viner i alla fall.

Just den här kvällen hade vi alla -
Punkarn, Tuvan, E.T., Lena & AK - samlats hos Vinarskallen, knivarna vässade och källarna noga genomsökta efter "storheter, rariteter, eller provocerande intressanta objekt", vi har våra regler trots allt...

IMG_2400


En föråkare,
Greywacke Marlborough Pinot Noir 2009 [++] visade på ren och ganska solvarm frukt med klart kryddiga drag, gissningarna hamnade mest i Tyskland, förståeligt med tanke på strukturen. Två bubbel följde, en Moët & Chandon Les Vignes de Saran Choully Grand Cru [++] - intressant med smörigt rik utveckling, maffig & bred med gräddig struktur och dämpade syror, liten själkig eftersmak tyvärr - och en alldeled utmärkt Bollinger RD 1996 [+++], nog den bästa butelj Bolly 96:a jag provat, ren och snygg med bara försynt dämpad Bollyxidation, fin parfym, karamell och massor av citrusskal, blodapelsin i munnen och en klingande och lagom krävande syra - kompromisslös med förvånande låg dosage.

IMG_2401 IMG_2411


Ett av de stilla vita var en
J. J.-Prüm Graacher Himmelreich 2004 [+++], tidigare provad här med samma resultat. Jag blir lika förvånad varenda gång jag drar korken ur en bra halvtorr Mosel, den är ett unikt och eget uttryck av druvan som bara görs i just de krokiga sluttningarna. Underskattad, lite bortglömd i havet av torr Grosses Gewächs är detta en storhet i sig, så lagom söt med fräschör och klass, utmärkt till mat och med en underbar alkoholnivå på 8%.

IMG_2404 IMG_2405


En kväll utan vit Grand Cru Bourgogne är väl närmast att betrakta som misslyckat, en förvånande utvecklad
Corton Charlemagne 2005 [+++] från Jadot fick råda bot på det. Dämpat exotisk med smör och persika i doften, krutrök och flintkross samt de jadotiska faten - förvånande utvecklad i munnen, balanserad och len med harmoniska syror, lite vinteräpplen. Den har nog passerat toppen men är fortfarande lysande om man tål lite fat.

IMG_2407


Till varmrätten blev det fyra röda, idel klassiker skulle det visa sig.
Pesquera Janus Grand Reserva 1995 [+++] var minst sagt svårplacerad, vi var ute och snurrade vilt i cabernet-träsken både på hemmaplan och i nya delarna av världen innan vi blev insparkade på rätt spår. Bred och djupt sötfruktig med karamell och kaffe, nötter och en kel kryddbod men också lite solmogen cassis, strålande läcker i munnen, härlig röd frukt och fina, fina tanniner, lite söta köttiga toner i svansen. Superb!

IMG_2408 IMG_2410


Två stora klassiker från Bordeaux toppade kvällen,
Léoville-Poyferré 1990 [+++] - utvecklad och klassiskt skitig med lite örter och stall, len i munnen med fina tanniner, cassis och kryddiga trätoner - och Mouton Rothschild 1982 [++++] - fullkomlig, förunderlig och en sann gigant, ceder och cassis galore, parfymerad med finess och oändlig komplexitet, i munnen makalöst rik och perfekt avvägd med så mycket Pauillac att man baxnar, dessutom ett provocerade drag av nya-världen innan de klassiska tonerna tar över i svansen. Av alla 1982 är det möjligen Latour som slår den på fingrarna, detta är hur bra som helst. Tackar för dessa underbara viner Tuvan & E.T.

IMG_2412 IMG_2409


AK hade slängt med en
Bartolo Mascarello Barolo 1982, tyvärr försåtligt korkad (helvete!!) och fick ta reservvinet E. Pira e Figli Barolo 1978 [++] - parfymerad näsa, helt utvecklad med syrliga röda drag, rönnbär och nypon, lite rosor, teak & mynta, höga syror i munnen, förvånande finkorniga och lena tanniner, rönnbär & slånbär med örtig skärpa, fint kryddig och parfymerad svans. Den är aningen trött i fruktstrukturen, har nog varit bättre, trots det riktigt god.

IMG_2414


Avslutning, en söt klassiker från Australien,
Penfolds Penfolds Grandfather Rare Tawny [+++]. Mest Mourvedre, Grenache och Syrah i en 'solera' som ger medelålder på drygt tjugo år är en strålande tolkning av sin portugisiske kusin. Söt och eldigt nödig doft, massor av röd torkad frukt, harts och lite kaffe, packad av kryddor och komplext vilda drag. I munnen eldig, men samtidigt med fräschör och rökig klass, ädelträ & parfymerad känsla, rosmarin och läcker nyanserad & intensiv röd frukt. Strålande!

Maten då? Tja, blandad kompott, några goda bubbelkluttar med älg (Källburgare), en magnifik laxtartar, en måttlig friterad torsk (skulle varit miljöovänliga räkor men dagen sket sig för Punkarn som drabbades av råvarubrist), en lysande piggvar med vitkål, god rensadel och klassisk tarte tatin.

Avslutning med lite avec etc., men framförallt en galet god choklad från
Chokladfabriken på Regeringsgatan. Sinnessjuk intensitet och behagligt dämpad sötma, kudos!

Alla, tackar för en helkväll.



-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments