Rioja

Spanien 2001 med AuZone

thumb_IMG_5195_1024


Modernt (och gammaldags) Spanien från 2001, kan det vara något? Utskällt som få i internetbruset är ’Det Nya Spanien’, och kanske speciellt de årgångar som följde Jay Millers uppgång & fall - den tid som kom direkt
efter 2000/2001, de årgångar då man började dra på rejält med fat & koncentration i jakten på feta advokatpoäng.
Jag har själv mindre problem med detta än andra, men är samtidig absolut inte utan invändningar. Skall man generalisera, och det skall man, blir det snabbt några enkla tumregler: 1) - Toro är klumpigt 2) - Priorat skall drickas ungt 3) - Ribera är gott men alltför ofta stilmässigt lite grovt, och 4) - Rioja är gott utan att bli klumpigt, men 5) - Det går fan inte att placera något av de moderna sakerna, bara ärketraditionella saker hittar man adresslappen på.

Vintomas ställde upp åtta alster i varierande kvalitetsläge och traditionalistnivå, alla från 2001 och Spanien (skulle det visa sig) - min alldeles privata spådom var att de moderna riojorna skulle passa både mig & gruppen bäst.

thumb_IMG_5197_1024 thumb_IMG_5198_1024 thumb_IMG_5199_1024


Conde de Valdemar (Gran Reserva) 2001
Bodegas Martinez Bujanda, Rioja, Spanien
Rödfruktig doft, utvecklad med fin krydda och snygga klassiska fat, trätoner & nyansrikedom med en skopa dill, lätt att känna igen men samtidigt ganska anonym. Rödfruktig i munnen, bra syrlig balans & vanilj, snyggt slank med skärpa och bra fräschör, lite lingon och körsbär i svansen, utvecklar en puff kanel. Tyvärr alltför enkel. (Tempranillo 85%, Mazuelo 10%, Graciano 5%)
Betyg:+

Klassikt uttryck, men den är bara
för trist - liksom anonym trots att den skriker ”Rioja”. Jag har många varma minnen av Conde de Valdemar från 80-talet dock - annan tid, annat liv...

Castillo de Ygay (Gran Reserva) 2001
Marques de Murrieta, Rioja, Spanien
Utvecklad doft, ganska mörk frukt, lite våt päls och undervegetation, aningen köttig ton, lite burkig med ett uns tomatsoppa. Utvecklad röd och svart frukt i munnen, kryddig med stenkross, tobak & solbrända körsbär, bra syror, lite burdus med lakrits och tyvärr ganska dammig eftersmak. Känns lite gisten, men funkar hyfsat trots att tomatsoppan växer till sig efterhand. (Tempranillo 93%, Mazuelo 7%)
Betyg:+

Samma sak igen, fast den här är direkt trött - lite märkligt med tanke på alla urgamla
Murrieta man druckit under åren. Jag provade 1989 nyligen, den kändes ungefär lika åldrad - dammigheten och tomatsoppan känns besvärande efter någon timme i glaset. Fan vet om inte godbitarna från 50-talet hör till en annan & bättre era.

San Vicente 2001
Señorio de San Vicente, Rioja, Spanien
Doft av ceder, stall & mörk läcker frukt, solvarma moreller, stenkross & torkade örter, lite syrén och blod, intressant & modern på väldigt snyggt sätt. Utvecklad och sträv i munnen, tät med svart sval frukt, cassis & choklad, lite kaffe & snärtiga rena syror, bra balans & längd med kryddigt komplex svans. Modern på fenomenalt bra sätt, betyget är generöst. (Tempranillo)
Betyg:+++

thumb_IMG_5200_1024 thumb_IMG_5201_1024 thumb_IMG_5202_1024


Cirsion 2001
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Läckert djurisk doft, blodstänk & torkad röd frukt, plommon och florala övertoner, fatig med kraft i läckert intensiv & solbakad stil utan att tumma det minsta på nyansrikedom och elegans. Tät, sträv och svartfruktig i munnen med fräsch cassis, bitter choklad, tuggtobak & silkiga prominenta tanniner, lång med moccha & sötlakrits i svansen, komplex och nyanserad med supersnygga fat. Så långt från en karikatyr man kan komma. (Tempranillo)
Betyg:+++

För att vara representanter för det ’nya’ Rioja är både
San Vicente och Cirsion riktigt lyckade, rena och expressiva med koncentration helt utan klumpighet. Det lite blodiga tonerna och de superbt integrerade faten gör dem enormt personliga, inte Rioja på det sätt man växte upp med men samtidigt med ett uttryck som nog går att lära sig känna igen med lite övning. Det är inte utslätat, kanske svårfångat och oväntat men faktiskt skitbra. Både min och gruppens favorit.

Clos de l’Obac 2001
Viticultors Costers del Siurana, DO Priorato, Spanien
Utvecklad doft med lite päls, röd och solmgen frukt, aningen metalliskt drag med nejlikor och mörka plommon. Utvecklad, sträv och solvarm i munnen men med klart uttorkad känsla, lite bitter och svartfruktigt klumpig med fudge och ålderssyror. Den funkar men är på väg utför - den var bra mycket bättre för 11 år sedan. (Grenache 35%, Cabernet Sauvignon 35%, Merlot 10%, Syrah 10%, Carignan 10%)
Betyg:+

Här har vi problemet med
Priorat accentuerat, de tål fan inte lagring. Alla Priorat i den lite kraftfullare stilen verkar brytas upp efter bara några år, de är godast som unga (noteras bör att 1989 på magnum provades i november förra året, en betydlig bättre och mineraldrivet spänstigare version - producerad före parkerisering och millerism).

Alion 2001
Bodegas y Viñedos Alion, Ribera del Duero, Spanien
Solvarm och nötig doft, läder och undervegetation, torkade örter, känns alltför fylld av buljong och oxidativt grov burktomat. Solvarm i munnen, kryddig med vanilj och lädersnöre, lite torr och uttorkat oxiderad med tobak och bränt socker. Den är nog skakad på något sätt, så här stadd i kollaps skall den väl inte vara? (Tempranillo)
Betyg:0

Knas, alla anteckningar tyder på att
Alion skall hålla bättre än rå här, bara måste vara en skadad butelj.

thumb_IMG_5203_1024 thumb_IMG_5204_1024


Aalto PS 2001
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Fatig doft med mynta & skärpt svart frukt, snärtig och vital med kaffe, choklad och strålande kryddig komplexitet, känns ännu förvånande ungdomlig. Tät & sträv i munnen, kaffe och liten mineralitet, intensiv med ett litet drag av överkoncentration, solbakad och krävande, slånbär och grus i svansen, en del ceder och trätoner. Ganska Bordeaux-lik men tyvärr väl besk i eftersmaken för högre betyg. Ändå, den bästa PS jag provat, de brukar vara ännu grövre än så här. Betyget är närmast snålt. (Tempranillo)
Betyg:++

Det är inte så illa, man hittar lätt klara paralleller med en överambitiös östra stranden från ett varmt år fast utan det exakta uttrycket. Fat och textur gör den väldigt internationell, svårplacerad och betydligt opersonligare jämte riojorna. Gruppen gillade den här bättre än jag, för mig är den snäppet för yxig.

Termanthia 2001
Bodega Numanthia Termes, Toro, Spanien
Tät och solbakad doft, liten pälsighet, tyvärr ganska kokt i stilen, mynta & fat, tät & svart vansinnigt mogen frukt. Solbakad och sträv i munnen, utvecklad med närmast vidbränd frukt, ganska best & bitter i lite uttorkad stil, kokt kaffe & rå potatis i svansen, lite läderdojjor, imponerande på sitt sätt men inte min grej med all beska och solbrända aromer. (Tempranillo)
Betyg:+

För mig är
detta en karikatyr - sol, kraft & skrämmande koncentration, en avart som går på knock men bara leder till huvudvärk. Detta är totalt finesslöst, inga viner från Bodegas Numanthia har imponerat på mig om sanningen skall fram. Skrämd blir man, men inte imponerad.

Slutsatsen då? Jo, inte helt oväntat är det de moderna riojorna som presterar bäst - snuskigt goda, väl sammansatta och sammanhållna med fokus, personlighet och nyansrikedom trots koncentration och intensitet. Dessutom är faten väldigt snyggt hanterade. Huvudproblemet är ”typiciteten”, om det nu finns något sådant.
Jag har noterat samma sak förr, det går liksom inte att invända mot hantverket men hur katten skall man låsa upp detta? Det är någon slags tråd i detta men jag kan inte lära mig identifiera ursprunget hos modernisterna, det borde gå på den här kvalitetsnivån men jag vet bara inte hur.

Lärorikt och gott i alla fall, tackar Vintomas!



-- Winepunker

Comments

Nobelmiddag med Vinarskallen & AK

thumb_IMG_4322_1024


Vinarskallen är tydligen insyltad både på längden och tvären i processen att välja ut viner till Nobelmiddagen, sedan slutet av ’90 talet verkar det ha gått bra men den här gången sket det sig tydligen med matkombinationen. Sayan Isaksson som signerat huvudrätten lyckades krångla till det med grillade aromer kombinerat med sötma och oväntad syra i en samtidigt väldigt nyanserad komposition. Variation av grillad kalv, rotsellerikräm, syltad lök och inbakad potatis ledde till att den vanliga urvalsprocessen bröt ihop - de inblandade lyckades helt enkelt inte komma överens. Det slutade med att Vinarskallen fick i uppdrag att göra det slutgiltiga valet bland de fyra viner som placerat sig bäst (ett vin till togs med slumpmässigt) - kavalleriet kallades in och Punkarn & AK satte sig tillsammans med VinarskallenEsperanto för en sen lunch. Sören P. hällde upp, allt provades givetvis blint.

thumb_IMG_4323_1024 thumb_IMG_4324_1024 thumb_IMG_4325_1024


Château Mont-Redon 2010
Mont-Redon, Châteauneuf-de-Pape, Rhône, Frankrike
Lätt eldig doft, viss krydda, ganska dämpad och nyanserad röd &svart frukt, fina syrliga toner, bra balans och behagliga fat under en snygg matta av örtig garrigue. Kryddig i munnen med liten rökighet, lätt lakrits & anis, snyggt kryddig svans, liten fin värme, läcker och sötfruktig eftersmak utan kladd. Stilfull & fokuserad med rakryggad klass. God och på det hela taget snyggt sammansatt.
Betyg:++

En årgång som 2010 med sina definierade syror funkar superbt med maten, vinet lägger sig i bakgrunden men är absolut inte undvikande eller blygt - det behövs bestämdhet för att matcha de grillade smakerna.

Marques de Murrieta, Ygay (Reserva) 2010
Finca Ygay, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, kanel och rejält med vanilj, mjölkchoklad & aningen peppriga toner, biggaråer och mörk solvarm frukt, utvecklar väl mycket karamell och en besvärande ton av tomatsoppa efterhand. Tät & solvarmt fruktig i munnen, fatig med kakao, karamell, vanilj och mörk choklad, visst djup med körsbär och kaffe men faten är helt överstyrda. Håll igen på eken, det här funkar inte alls.
Betyg:0

Faten slår ihjäl maten totalt, här skulle man behöva en träkolskremerad entrecôte med massor av Kaj-P’s för att klyva träplankan.

Barbaresco 2010
Livio Pavese, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Lite instängd doft, matt kola och målarlåda, drag av terpentin och linolja, fint kryddig & solbakad röd frukt med överton av spearmint. Sträv & mineralstinn i munnen, nypon & slånbär, kärv med bra tanniner, prominenta & tuggbara, god i rätt klassisk tappning, rätt krävande men den fungerar fint.
Betyg:++

Tyvärr skär den sig rejält med maten, på något sätt förstärks syrorna i vinet till närmast obehagliga nivåer, hör vill man ha en köttgryta med en del tomat eller kanske lite goda ostar - söt crème på rotselleri blir inte bra alls.

thumb_IMG_4327_1024 thumb_IMG_4330_1024


Les Sinards, Châteauneuf-du-Pape 2011
Famile Perrin (Beaucastel),Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rödlätt fruktig doft, körsbär och jordgubbe, mineralitet och lätt örtig ungdomlig framtoning, en puff av Dulcivit™ och syntetiskt godis men det är nog närmast en tidsfråga. Mjuk och fet i munnen, finkorniga silkiga tanniner, mörka körsbär, kaffe och cassis, bra balans med lite lakrits i svansen. Tyvärr aningen trivial.
Betyg:+

Det funkar, men vinet saknar komplexitet och känns för ungt, en enklare, svalare och oförlöst variant av första vinet.

Au Bon Climat “Santa Barbara County” 2013
Jim Clarenden, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Rödlätt & elegant doft, röda vinbär & surkörsbär, viss blommighet och parfym, nyanserad och ”understated”. Mjuk i munnen, röd lättsam frukt, bra syror, silkiga dämpade tanniner, trädgårdshallon och körsbär, snärtig & uppfriskande.
Betyg:++

Detta är rätt bra i väldigt elegant & eurocentrisk stil, USA föll mig aldrig in. Elegansen skulle fint möta en lättare rätt med fågel i centrum, eller samma rätt utan de grillade tonerna - men, idag drunknar den totalt under matens kaskad av smaker.

thumb_IMG_4331_1024


Vi var alla rörande överens,
Mont Redon 2010 var helt överlägset till maten, perfekt klangbotten till svamp & selleri samtidig som den orkar stå upp mot grillat kött. Hade jag fått välja helt fritt skull det varit kul att testa en klassisk Bordeaux också, något från Graves ett varmare år hade troligen varit strået vassare.

thumb_IMG_4321_1024


Tackar, Sayan för maten och Sören för servicen - man får hoppas att nobelgästerna gillar kombinationen också.

-- Winepunker

Comments

Montecillo Gran Reserva Selección Especial 1994

IMG_3488


Dags för nostalgitripp, en gammelrioja (nåja) låg och skräpade i förrådet och pockade på uppmärksamhet till vårkycklingen. Det är en vintyp jag i princip städat ur helt och aldrig köper, till förmån för modernare saker med mer snärt har det blivit sorgligt få buteljer de senaset åren.

Montecillo Gran Reserva Selección Especial 1994
Bodegas Montecillo, Rioja, Spanien
Kryddig, utvecklad & mogen doft, trätoner, torkad röd frukt och en liten, liten puff av dill, faten är snygga och überklassiska, tradition & finess i ett glas. Efterhand dyker det upp målarlåda och linolja - kanske, kanske en liten droppe tomatsoppa, tyvärr. Den är förvånande traditionell. I munnen dominerar syrorna, elegant utvecklad röd frukt, lingon & röda vinbär, aningen vaniljiga fat, finlemmad men med tydliga tanniner, kryddig & behagligt slank svans med torrt aristokratsikt avslut. En klassisk uppenbarelse, kul att prova något som smakar som förr emellanåt.
Betyg:++

Det är inte illa, dessutom rätt kul att återvända till den forntid då ens vinjag formades där på 80-talet. Det känns lite som pendeln svänger tillbaka, traditionell Rioja börjar bli lite ’inne’ igen om jag fattat rätt. Kan vara läge att slänga ned en och annan butelj, stilen har sin plats i varje välsorterad källare.

-- Winepunker

Comments

Blandat Spanien med Telmo Rodriguez

IMG_3256


För mig har
Telmo Rodríguez varit synonym med Matallana, ett vin jag minst sagt varit kluven till - ibland grov och charmlöst tungfotat, ibland rakryggad med sträng & stram aristokratisk röst. Men, portföljen innehåller så mycket mer. Med rak filosofi - tankar om terroir, småskalighet, enkel vinmakning och framförallt viljan att låta druvmaterialet komma till tals driver produktionen. På många sätt är han en man i tiden, klara paralleller finns mellan Sig. Rodríguez och Gérard Bertrand, båda dynamiska och nytänkande men med kommersiellt fokus (och en oändlig svada, Rodríguez pratade ned hela VinUnic och alla gäster på avslappad rutin).

IMG_3254


Gabo do Xil Godello 2013
Telmo Rodriguez, D.O. Valdeorras, Spanien
Doft av stenfrukt, mineral, gula plommon och vita päron, ganska aromatisk. Hyfsat bred gulfruktig smak, något svag syra, lätt beska i eftersmaken. Den skulle vunnit på lite mer snärt, betyget är generöst. (Godelllo)
Betyg:+

IMG_3248 IMG_3246

Basa Rueda 2013
Telmo Rodriguez, D.O. Rueda, Spanien
Fräsch, elegant & grönbladig doft med snygg citrus och mineral. Ren i munnen, spritzig med stenkross & flinta, krispig & rätt läcker. (Verdejo 92%, Viura 8%)
Betyg:+

Härligt med en så pigg och vässad
Rueda helt utan en droppe Sauvignon Blanc, klang och enkelhet för futtiga 105:-.

Remelluri Blanco 2011
Telmo Rodriguez, D.O.C. Rioja, Spanien
Krämig & gräddig doft med fint solmogen gul frukt, dämpade och nyanserade fat. Bra rondör i munnen, ren med fin gul stenfrukt, persika & plommon, lätt eldig med perfekt hanterade fat, len & läcker med kryddigt aningen fet nötig svans. Riktigt lyckad.
Betyg:++

Seriös fieldblend (ett tiotal druvsorter i ett härke) med handlag och snygg fatbehandling. Den känns besynnerligt burgundisk trots dämpade syror, arvet från
Sig. Rodríguez tid i Frankrike slår igenom, månne?

As Caborcas 2011
Telmo Rodriguez, D.O.C. Valdeorras, Spanien
Ren doft, lätt eldig med röd fräsch frukt, hallon & liten snygg krydda, utvecklar rökig & köttig ton, råbiff och blodstänk. Mjuk i munnen, hallon & slånbär, bra syror och sandiga tanniner, pigg svans med köttiga & närmast nord-rhônska drag. Kul & god. (Mencia, Merenzao, Sousón, Garnacha/Grenache, Godello, Brencellao, etc.)
Betyg:++

Pegaso PIzarra 2010
Telmo Rodriguez, Cebreros (Avila), Spanien
Varm doft, elegant röd frukt i lätt blommig stil, karamell och röda söta körsbär, perfekt uttryckt lättfotad Grenache. Mjuk och eldig i munnen, len med fina sandiga tanniner, hallon och körsbär, lite lakrits i svansen. Riktigt god. (Garnacha/Grenache)
Betyg:++

När Grenache blir så här, läcker och okomplicerad med frukten i första rummet helt utan att drunkna i alkohol är den svår att värja sig från. ’Enkel’ mumlade någon, visst kanske, men primalt god och inbjudande på ett sätt få viner lyckas med.

Remelluri Riserva 2009
Telmo Rodriguez, D.O.C. Rioja, Spanien
Doft av mörk snygg frukt, plommon & lakrits, nyanserade fat i rättfram stil. Sträv i munnen, svartfruktig med liten fetma, bra hanterade fat, eldig & balanserad med kryddig svans. God, men känns väl enkel. Kan kanske utvecklas. (Tempranillo, Garnacha, Graciano)
Betyg:+(+)

Altos Lanzaga 2010
Telmo Rodriguez, Lanziego de Álava, D.O.C. Rioja, Spanien
Djup mörk frukt i doften, snyggt fatad med plommon & svarta körsbär, lite eldig med bra intensitet. Tät & krämigt fet frukt i munnen, sträv med balanserade syror, kärv och ungdomlig, bra struktur men oförlöst, behöver absolut mer tid. (Tempranillo, Garnacha, Graciano)
Betyg:++(+)

Altos Lanzaga 2009
Telmo Rodriguez, Lanziego de Álava, D.O.C. Rioja, Spanien
Lite dämpad i doften, djup frukt, snygg & förvånande elegant med plommon och nyansrikedom. Sträv i munnen, bra röd & svart frukt, fint vuxen struktur i rakryggad stil, lång & krävande, den behöver mer tid. (Tempranillo, Garnacha, Graciano)
Betyg:++(+)

Altos Lanzaga 2007
Telmo Rodriguez, Lanziego de Álava, D.O.C. Rioja, Spanien
Viss utveckling i doften, lite djuriska drag, komplex med svart djup frukt, bra sammansatt med lite begynnande mognadskomponenter. Fina tanniner i munnen, sträv men med klass, liten snygg utveckling, kryddig och rakryggad, utmärkt och på rätt väg. Kommer att bli skitbra. (Tempranillo, Garnacha, Graciano)
Betyg:++(+)

Detta är riktigt seriösa viner, en slags halvmodern tolkning av Rioja där vinmakningen hamnar lite i bakgrunden (likväl som oändlig fatlagring). Välgjort, exklusivt, snyggt och personligt - skall bli spännande och se hur de kommer att utvecklas med tiden, det känns som långlagrare.

IMG_3255

G Pago la Jara 2009
Telmo Rodriguez, D.O. Toro, Spanien
Djup och eldig doft, rejält fatad med kakao & kokos, plommon, söta körsbär & raketbränsle, intensiv & maffigt inbjudande. Fet i munnen, solbakad & lite söt frukt, bred och sträv, choklad & tjära, lite körsbärslikör i svansen. Väldigt mycket och riktigt gott. (Tempranillo, Albillo)
Betyg:++

Det här är bra, bättre än alla
Toro vi provade i AuZone nyligen, hör har vi rättfram glädje och ren frukt utan brända toner eller alltför solbakad struktur.

G Pago la Jara 2008
Telmo Rodriguez, D.O. Toro, Spanien
Djup, lite pälsig & djurisk doft, massor av mörka plommon & biggaråer, viss eldig ton, lite sotig stil. Sträv och eldig i munnen, massiv svart & röd frukt, viss mineralsälta, sträv och kärv svans. Välgjord men tyvärr lite klumpig. Betyget är snålt. (Tempranillo, Albillo)
Betyg:+

Matallana 2007
Telmo Rodriguez, D.O. Ribera del Duero, Spanien
Kryddig doft med ceder och tobak, massor av röd & svart frukt, dyra kryddor och liten själkig stramhet. Bra & rakryggad i munnen, ren & ganska stram svart frukt, förvånande sval med slånbär, mineral och snyggt hanterade fat, rakryggat och aristokratiskt avslut. Seriös i annan kostym än ’04. (Tempranillo)
Betyg:++(+)

En av de bättre jag
Matallana provat, kanske den bästa. Så här vill jag ha mina Ribera.

MR 2010
Telmo Rodriguez, D.O. Málaga, Spanien
Läcker och maxat blommig doft, aprikos och aromatisk syrén, tyvärr lite syntetisk överton, närmast skruvad eiswein på udda sätt. Söt i munnen med lite svaga syror, blommor & apelsinskal, rätt kul men lite enkel och yster. (Moscatel)
Betyg:+

Molino Real 2008
Telmo Rodriguez, D.O. Málaga, Spanien
Kryddig doft med nötter & torkade örter, aprikos & julkaka, orientaliska kryddor och nejlikor. Tät i munnen, kryddigt söt med nötter & kanel, lång och kryddigt komplex. Krämig och aromatiskt fet svans. God. (Moscatel)
Betyg:++



-- Winepunker

Comments

RODA I Reserva 2004

IMG_2636


Bland alla modernister i Rioja är kanske
Bodegas RODA den som jobbat mest ihärdigt och envist på sin profil under de senaste tjugo åren. Med dyra fat, fokus på bred frukt & tanniner, närmast bordeauxlik struktur och hög intensitet har RODA I Reserva varit en riktig slitvarg i Casa Punk™ länge nu. Jag verkligen gillar det ’nya Spanien’, kvalitet & ambition är på absolut topp men hur katten skall man kategorisera de här djuren? Trots parkerisering, förräderi mot de traditionella långfatslagrade dillspadet och kulturarvet har de här vinerna ett övertag gentemot många av åldermännen - nykomlingarna (om man nu kan prata om nykomlingar såpass länge) är helt enkelt godare.
Men, problemet kvarstår - hur placerar man dem och vilka otvetydiga indikatorer skall man leta efter?

RODA I Reserva 2004
RODA, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, djuriska drag, julkryddor, dadlar och kåda, solbakad röd frukt, söta körsbär och en del pyrande ved parad med massor av lyxiga fat. Efterhand utvecklas lakrits, ceder och nysågad teak, lite våt undervegetation och en puff grillat kött, visst är den eldig men samtidigt komplex och hyfsat nyanserad. I munnen är den bred och eldig, packad med körsbär, kirsch, choklad och kakao. Tanninerna är prominenta, sandiga och tuggbara, allmänt intensiv med kraft och exuberans. Den är kanske aningen högljudd med sin kaffestinna & aningen rostade svans, men samtidigt väldigt inbjudande trots intensiva tanniner och eldig struktur. Gott, seriöst och rätt personligt, den har dessutom potential för en pinne till, kanske - men, igen, hur katten låser man upp den? Vad är igenkänningsmarkören? Dadlar & körsbär?
Betyg:++(+)

Det är gott, solitt och mycket välgjort, hyfsat eget dessutom. Men vad är egentligen kärnan i detta, vad är essensen i de moderna byggena på Tempranillo? Det är mycket svårt att kritisera kvalitet, vilja eller skärpa men hur lär man sig att hitta till & klassificera detta? ”C” var nere och snurrade i södra Italien, inte helt feltänkt men det visar på problematiken.

-- Winepunker

Comments

Hiru 3 Racimos 2005

IMG_2561


Det var
några år sedan sist, Luis Cañas toppvin borde ha utvecklats en del på dryga tre. Spanien har hamnat lite på undantag (igen), tyvärr har det bara blivit drygt 50 st under 2013 - endast fem klarar 3+ utan bekymmer. Landet som gav mig mest glädje för några år sedan har varit lite av en besvikelse, få viner har haft den riktiga nerven - darret som får en att resa sig ur stolen och vakna till.

IMG_2563


Hiru 3 Racimos 2005
Luis Cañas, Rioja, Spanien
Tjock & tät doft, packad med körsbär och skogshallon, rejält med fat men det funkar finfint, eldigt parfymerad med karamell & tjära. Efterhand dyker det upp både kaffe, choklad & mynta. Den är rapp & expressiv, talar lite högröstat men har en del att säga. I munnen är den bred & harmonisk, rejält fatad men eken är snyggt hanterad och uppbackad av tjock len frukt, tanninerna är sandiga och prominenta, syrorna väldefinierade och höga. Frukten är solbakad med absolut inte övermogen, den är fräsch trots kraften. Svansen har en liten ton av kåda och rosmarin, vuxen & dyr känsla. Alldeles utmärkt, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Här har vi något riktigt vässat, en spelare med fokus och skärpa som vet precis vad som behövs för bygga något seriöst. Men, det är inte Rioja som vi minns det från förr - här har vi något som har strukturen av en modern Bordeaux, faten likt en Barossa och tanniner hos något från södra Italien. Gott, oerhört seriöst och för mig totalt omöjligt att placera blint.

-- Winepunker

Comments

Calvario 2004

IMG_2469


Det var ett tag sedan jag plockade fram en toppspanjack, trist med tanke på
hur bra de kan prestera om korten spelas rätt. Finca Allende står för några av Spaniens allra bästa viner, Aurus är toppen men Calvario ligger inte långt efter - strykdyra men med klass och seriös modern struktur utan alltför mycket fat är de skapelser som absolut kräver respekt. Senast var den lovande trots egensinnighet och bitvis väl linjära och förlösta drag, man kan knappast invände mot seriositet eller kvaliteten på underliggande material - men, tanken kring den psykotiske kusinen finns kvar hela kvällen...

IMG_2471


Calvario 2004
Finca Allende, Rioja, Spanien
Tät doft, kryddig med målarlåda och dovt mullrand oförlöst svart frukt, lakrits, salmiak, harts och feta djuriska toner. Den har en hel del chark och skogsbotten, intressant och komplex men knappast speciellt förlåtande eller inbjudande. I munnen är den tät till max, fina sandiga & prominenta tanniner, tjock och tuggbar, packad av svart frukt, cassis, sot & körsbär, struktur som en solbakad Bordeaux med fatig & lite rökig känsla. Eftersmaken är rik & bred med lite feta toner, kaffe & lyxigt komplexa toner. Den är enormt välgjord med lång och intressant framtid, fyra/fem till nästa försök igen känns rimligt.
Betyg:+++(+)

Det är mycket seriöst, tät struktur och rakryggad stramhet bygger en vuxen & magnifik pjäs. Jämfört 2001 är det här nog ett rejält snäpp upp, trots att 2001 tidigt haft en helt annan inbjudande struktur med mer tillgänglig framtoning. Här har vi, kanske, en gigant om tiden får göra sitt - vad är detta om tio år?

-- Winepunker

Comments

Pagos Viejos 2005

IMG_2290


Fick man
stryk för en italiensk modernist får man väl bomber i brevlådan för en spansk dito. Artadi bryter mot alla traditioner och gör nyskapande och påkostade godsaker i närmast avantgardistisk stil. Vinerna är franskinspirerade, rena och lite flörtiga mot internationella bedömare men samtidigt med ryggrad och stramhet nog för att falla liberala traditionalister på läppen. Jag gillar detta, men har samtidigt lite problem med typiciteten, något jag får diskontera på min egen oerfarenhet snarare än ett problem med vinet. Skall fan klaga på modern Rioja när jag inte vet hur modern Rioja skall smaka, jag har knappt hundratalet modernister under bältet så det vore förmätet att fälla dom med så lite erfarenhet.

Pagos Viejos 2005
Artadi, Rioja, Spanien
Läcker doft, snyggt & sammanhållet fatad med kryddiga komponenter och dämpad svart & röd frukt, lite lakrits, blodstänk, rökelse och finstämda kaffetoner. Efterhand utvecklar den hyvlat ädelträ, nästan ceder, choklad och söta röda körsbär, den är komplex men samtidigt utan riktig vektor - god och enormt välgjord men saknar adress liksom. I munnen är den rakryggad och rik, bra silkigt sandiga tanniner med toner av kaffe och lite eldiga röda vinbär, faten finns tydligt där, men är stilrena och fint uppbackade av röd & svart frukt. Det är oerhört seriöst men saknar lite ursprungskänsla, svansen är snyggt balanserat eldig med fin matvänlig bitterhet. Gott, snyggt, nyanserat och väl sammansatt. Avsaknaden av ursprung får tillräknas Punkarn snarare än vinet, det är personlig men svårplacerad. Betyget är snålt, hade den talat bättre spanska hade det blivit 3+ alla gånger.
Betyg:++

Det är gott, snyggt och vuxet med köttvänlig struktur men jag fattar inte vad det kommer ifrån. Den här gången blev det en halvblind sak i kamp med sex andra viner, alla klassiker. Jag listade till slut ut vad som var i flaskan men resonerade mest genom uteslutning, inget annat passade in alls så den ”modena spanjacken” blev kvar sist.
Defensiv seger liksom, borde de inte kunna uttrycka något mer än ”bra skit”??

-- Winepunker

Comments

Baigorri de Garage 2007

IMG_2051


”Det Moderna Spanien” är ett lite hånat begrepp i vissa kretsar. Huruvida de är poängplockare som mutat sig fram till
Jay Millers rolodex eller objektivt lysande viner i sin egen rätt skall jag låta vara osagt. Men, om man bortser från alla överdrivet höga poäng Wine Advocate delat ut de senaset decenniet är de i Punkarns bok oftast riktigt lyckade, den lite kliniska fasen är borta och det moderna handlaget har flyttat in i vinerna som i många fall blivit närmast personliga.

url


Bodegas Baigorri är en av alla nykomlingar (grundad 1996, första kommersiella årgång 2002) med mycket kapital ryggen som lyft Rioja in i 2000-talet. I vanlig spansk anda är design och underjordiskt vineri i trendig grå betong lika viktigt som innehålet i flaskan, en attityd jag lätt skulle avfärda med en fnysning om inte vinerna var så in i bängen bra.

Baigorri de Garage 2007
Baigorri, Rioja, Spanien
Intensiv, läcker och rödfruktigt köttig med blodstänk, körsbär, lingon & slånbär, lite mynta dyker upp, rökiga men supersnygga (franska) fat & en hel orientalisk kryddbod. Den känns ännu ung och oförlöst, den växer enormt under kvällen och har så mycket mer att ge, målarlåda och linolja kikar fram, den blir komplex och härligt personlig. I munnen är den tät, rödfruktig i avvägd & och förvånande ofläskig stil. Syror och tanniner sitter perfekt, den är fräsch och balanserad, sprittande & packad av körsbär, hallon och lingon. Faten är snygga, kroppen kryddig och precis lagom fatig, lite mörk choklad och tuggtobak i svansen. Aningen lakrits och kanel i eftersmaken blandas med syrliga stenfrukter. Skitbra, men kommer att bli bättre när de lite ystra tonerna lagt sig.
Betyg:++(+)

Det är seriöst, rent, välgjort och härligt uttrycksfullt - men den behöver lite tid för att komma ihop ordentligt. Skall jag vara kritisk är det att man inte riktigt kan placera detta i sitt (något ålderstigna) mentala register, den är liksom fransk (faten) och fräsch med både Rhônska och svala nya-världen inspirerade drag. Det är så långt från en
1982 La Rioja Alta 890 man kan komma, den passar inte in och Punkarns hjärna har inte lyckats ställa om till de nya parametrarna ännu. Men, det säger mer om mig än om vinerna, det är bara att öva och hoppas att man inte blir avslöjad som den gagghök man är. Gott skit är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

El Puntido 2005

IMG_1260


”Det Moderna Rioja” har i Punkarns tycke varit ett välkommet inslag i Spaniens vinflora, en revitalisering av det mest klassiska av alla spanska distrikt. Ibland har viljan att gå ifrån den gamla vaniljstinna stilen och få till en ny-internationell produkt tyvärr skalat av alla distriktstypiska attribut och resulterat i, tja, ingenting egentligen. Helt anonyma svartfruktiga saker med för mycket fat har vinvärlden nog av, men kan man hålla lite i hatten och nyansera arbetet låter inte resultatet vänta på sig.

IMG_1259


El Puntido 2005
Vieñdos de Paganos, Rioja, Spanien
Doften är mjuk, fylld av nyanserade röda & svarta bär med en del hallon och blå plommon. Den är kryddig & rätt fatig men eken är enormt välintegrerad och så snygg att det inte går att anmärka, rosmarin, kåda och lite kakao förstärker uttrycket fint. Under kvällen växer den i glaset, den blir närmast parfymerad med myrra och kanel. I munnen är den förvånande fruktslank och läckert stram med stenig mineral och lite sotiga toner, syror och tanniner är perfekta med närmast svalt Hermitage-lik struktur. Den är härlig med skogshallon, plommon och krävande kryddig framtoning, detta är riktigt seriöst, trots fat och solmogen frukt bibehåller vinet skärpa och exakt definierade aromer. Svansen är lätt mineraldriven med pikant bitter avslutning. Detta är skitbra, men kommer att bli bättre. Avvakta fem år till nästa flaska.
Betyg:++(+)

Det är rätt kul att jämföra detta med
Roda I som provades för någon vecka sedan. Roda är en fatigare, mulligare och mer utvecklat inbjudande jämfört detta, en stram och seriös modern aristokrat med många ärke-franska markörer på plats. El Puntido är på alla sätt skitvass, somliga skulle kanske klaga på ursprungskänsla men det är snarast ett uttryck för gammalmodig traditionsbundenhet. Nej, det finns inte galet med vanilj och urlakade tanniner efter alltför många år på fat. Det är i stället fenomenalt välgjort, exakt med mineral och fruktren stramhet i fokus. Vad finns att anmärka på egentligen?

-- Winepunker

Comments

RODA I (och lite annat från PrimeWine)

IMG_1210


Moderna byggen i Spanien finns det gott om (byggen som inte påverkas av fastighetskrisen), revolutionen har pågått en tid och det poppar upp välgjorda saker från både klassiska och 'nya' distrikt. Resultatet har varit rätt lyckat men en del berättigad kritik har hörts från olika håll rörande avsaknaden av personlighet och en alltför nedhyvlad profil endast konstruerad för vissa feta amerikanska kritiker (även om Big Jay verkar vara ute ur bilden efter en del skitosande aktiviteter i just Spanien).

Visst, även för Punkarn har en del saker varit för mycket, enbart dyra fat och svartfruktig koncentration är inte på långa vägar samma sak som kvalitet.
Priorat senast lyfte inte riktigt och andra djupdykningar på senare år har lämnat mig frågande. Det sagt, mycket är samtidigt för djävla bra med personlighet och egensinnig framtoning (ibland med ansträngande mycket fat, men det kan funka ändå så länge an inte är fatfobiker). Det blir hela tiden bättre, pendeln svänger alltid in till jämviktsläget.

IMG_1179


På en sortimentsprovning häromsistens hos
PrimeWine ställdes några av Descendientes de José Palacios (alltså Alvaro & Ricardo) viner från Bierzo upp, fatprover med galet koncentrerad Mencia är man inte bortskämd med. Jag förväntade mig mest ett slag i ansiktet och en serie viner som glider ihop i sin närmast extrema koncentration, och fick tre mycket personliga och nyanserade saker placerade i en uppenbar kvalitetsstege. Le Faraona fanns inte på plats tyvärr, det hade varit kul och känna om det går att vässa stilen ytterligare jämfört Moncerbal.

Petalos 2009 [+(+)] har en ganska generös framtoning utan att bli flabbig, röda & svarta bär samsas med kryddor i omedelbar stil, smaken är balanserad med fina syror & behagliga sandiga tanniner, ganska dansant på det hela taget. Villa de Corullón 2010 [++(+)] är ett helt annat djur, ung (givetvis) och intensiv med packad svart & röd frukt uttrycker den närmast Syrah-lika drag, en del fat ligger lite utanpå just nu men materialet är sanslöst högklassigt. Smaken är en explosion av tät solmogen frukt med härliga syror och fräschör trots koncentrationen. Högst upp på stegen den här gången står Moncerbal 2010 [+++], ett djuriskt och skogigt fruktmonster med kryddor, blommor, skit & tjära blandat med floral frukt och besynnerligt charmiga rena drag, den har personlighet och druvskärpa. Smaken är tät och ännu oförlöst men klart mer komplex än lillebröderna, här har vi något som kan växa till sig enormt. Bierzo kräver mer forskning, detta var mer intressant än jag upplevde det senast vi provade på bredden.

IMG_1180IMG_1181


Bredvid stod
Les Terrases 2010 [+] & Finca Dofì 2010 [+(+)] från Priorat (samma Alvaro Palacios) som enbart uttryckte frukt & kraft, lite av de karikatyrer på Spanien kritikerna ojar sig över. Visst, det är gott & balanserat men ganska anonymt i tät, strömlinjeformad och polerat plastikopererad stil med en rejäl dos dyra fat (och inte heller så snyggt integrerat som i vinerna ovan). Faktum är att jag börjar känna en gnagande tveksamhet till Priorat, de är goda (men opersonliga) unga och hitintills har jag inte känt att de lagrar speciellt bra.

IMG_1186


Då lyfte Bodegas Roda betydligt högre, en slitvarg bland alla 'nya spanjorer' som håller Riojas fana högt sedan tjugo år.
Roda Reserva 2006 [++] & 2007 [++] är båda redan härligt tillgänglig, glada och rödfruktigt rena, inbjudande och svårt läckra med oväntat nyanserade fat. Roda I 2006 [++(+)] är tät & tjock med väldigt dyra fat och en fruktstruktur som står emot bra, lite kul funky & skitiga toner dessutom, riktigt lovande men bör flyttas ned i källaren ett par år minst för att få sin tredje +. Så, för att se vad lite tid kan göra, bara som jämförelse, plockade jag fram en butelj från ett av '00-talets allra bästa årgångar.

RODA I Reserva 2004
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Först tänker jag ’kork’, men nej, det vädrar ur på några minuter. Istället tittar en ganska kryddigt djurisk sak fram, kanel, våt päls, skog, undervegetation och massor av solmogen röd frukt parad med lite pyrande ved och en hel del (ganska snygga) fat. Det fins en del Bordeaux-lika drag med ceder och våt mylla. Under kvällen växer den i glaset, lite vanilj dyker upp och frukten drar ganska tvärt åt söta körsbär & grillat kött, den är klart eldig men alkoholen stör inte alls. I munnen är den eldig och bred, tanninerna är tydliga och sandiga, läckra, lite mocha och knäckiga toner blandar sig med högklassig röd körsbärsfrukt. Svansen är lång, lite bitter och kakaostinn men samtidigt skärpt, syror och frukt är på plats. Eftersmaken är fylld av kakao och torkade örter, den har mer att ge, det är bara början på resan.
Betyg:++(+)

Jag har svårt att inte gilla detta, det är seriöst, mycket välgjort och så där lagom spanskt i stilen. Tanniner & syror är på plats, alkoholen kontrollerad och bra balanserad, på det hela taget ett snyggt bygge. Skitgott, men jag tror toppen är några år bort, återbesök 2015.

-- Winepunker

Comments