Sauvignon Blanc

Gaja med Sara Cabrele

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ad9


Att
Sara CabreleGaja gått i skola hos Gaia Gaia är mer än tydligt - med samma otvungna sätt och välinformerade svada pratar vi årgångar, klimatförändrigar, fat, TCA, syror, mognad, terroir, uttag, italiensk byråkrati och de förändringar som pågår hos Gaia. En medveten strategi att skärpa till vinerna, fokusera på syror och inte låta alkoholen springa iväg är en självklar positionering i klimatförändringens tidevarv - något alla måste förhålla sig till.
Sedan ett par år är
Lively Wines ny agent i Sverige, lite av en utmaning kan jag tänka mig med tanke på Gajas prispolitik (jag får återkomma till priser nedan) och ambitioner i lyxsegmentet.

e7%jOiusSzCBOnjTyCZxUg_thumb_8ad8


Alteni di Brassica 2014
Gaja, Langhe, Piemonte, Italien
Ren, snärtig och lite örtig doft med nässlor, citron och härlig mineral, vital och vaken med skärpa och glädje. Klar & klangfull i munnen, höga rena syror, massor av mineral och örtig citrus, gul stenfrukt och pigga gröna blad, bra koncentration och absolut närvaro. Riktigt lyckad i fokuserad och oerhört seriös stil.
Betyg:+++

Detta är första gången jag är det minsta imponerad av
Alteni di Brassica - tidigare har jag upplevt den som lite ointressant utan nerv och den spänst som är så viktig för Sauvignon, nu sjunger den med hög röst, förvånade tät utan att blir det minsta klumpig, faktiskt skitgod. Det svala året gör säker sitt till, men den är absolut gjord med gehör.

Gaia & Rey 2014
Gaja, Langhe, Piemonte, Italien
Underbart exakt doft med återhållen rikedom, perfekt avvägd gul frukt och nyanserade snygga väl inbäddade fat, lite citrusskal och fin stenkross, den är både bred och behagligt exakt i superbt avskalad stil. I munnen sjunger syrorna, massor av finstämd citrus, nyanserade fat och ett uns exotisk pigg ton, lite lime och lättsamt örtig svans. Detta är riktigt, riktigt bra - grand-cru klass men i en egen slimmad & välskräddad kostym.
Betyg:+++

Jag har säkert provat tio årgångar av Gaia & Rey, oftast upplevt den som yxig och lite oljigt grov i unga år och god men klart egen som mogen - kort sagt, ett ganska svårt vin som kämpat med besvärligt låga syror och oljig textur, exotisk och lite väl fet. Visst kan jag uppskatta även den stilen när åldern kommer till, men det är inte mig grej, speciellt med de lite aggressiva prislappar Gaia smackar på.
Men, detta är något helt annat - exakthet och självklar klass i ett strålande avvägt och nyanserat paket, kort sagt skitgott och oerhört seriöst - något som skulle tilltala den mest Chassagne-knarkande Bourgogne-skalle...

Barbaresco 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Läcker doft med massor av röd frukt, hallon och lingon blandas med örtiga övertoner, lite kryddor och fina inbjudande rosor, ett uns mynta gör den sval och supersnygg. Sandiga & silkiga tanniner i munnen, höga syror och pigg fräsch hallonlik frukt, superbt sammansatt med elegans och förvånande tillgänglighet. Bra längd och strålande harmoni, klassisk charmör som är så god redan, riktigt, riktigt lyckad.
Betyg:+++

Vilket charmtroll detta är, dansant och rödfruktigt tillgänglig på allra bästa sätt, härligt hanterad med superb balans - här blir nog det svåraste att hålla fingrarna borta, det finns en underliggande potential trots att den är så tillgänglig.

Costa Russi 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Intensiv doft med körsbär, hallon och blommor, utvecklar lite kardemumma och kul röd citrus, apelsinblom och nypon, fylld av ungdomlig charm och begynnande komplexitet. Tät och intensiv i munnen, exakt med körsbär, hallon och röd syrlig frukt, bra längd och underbara tuggbara tanniner, den är snuskigt god redan men har massor att ge.
Betyg:+++(+)

Sorì Tildìn 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Parfymerad doft med dämpade snygga fat, elegant med lätt mynta och påtaglig mineralitet, stenkross och röda vinbär i tight kostym. Bra körsbär i munnen, höga rena syror i ganska rakryggad och aristokratisk stil, sträv, floral, skärpt och viktig, det finns en bredd under som bara väntar på att få svälla till, rysligt välbyggd men ha inte för bråttom här.
Betyg:+++(+)

Sorì San Lorenzo 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Intensiv doft med körsbär, hallon, rosor och en del mynta, utvecklar typiska toner av nejlikor och ett uns tjära, känns oförlöst och avvaktande men det finns en strålande underliggande komplexitet. Rik i munnen, rejält sträv med ännu väl prominenta tanniner, frukten är rätt maxad, massor av körsbär och slånbär, kryddigt avslut med lite sötlakrits och stramt sotig eftersmak. Den är ännu kärv och krävande, men den kommer att utvecklas till en storhet.
Betyg:+++(+)

De tre stora är underbart olika - inbjudande charm & elegans - rakryggad stramhet och kritig nyansrikedom - täthet, aromatiska kryddor och krävande strävhet - tre personligheter som uttrycker sin terroir exemplariskt. På många sätt är en årgång som 2013 det perfekta underlaget för dessa viner, de får komma till fullständigt uttryck utan att drunkna i alkohol och alltför söt frukt.

Men, priserna...
Kikar jag historiskt på mina inköp av
Gaja ser vi en Bourgognefiering även här, samma resa Penfolds gjort och som alla elitproducenter med lagom marknadsföringsbudget verkar vilja göra. Den vanliga Barbaresco beter sig väl hyfsat normalt, årgång 2009 kostade 1095:- år 2013, årgång 2013 kostar nu 1200:-, inget som skrämmer bort mig i alla fall. Årgång 1990 kostade 300:- i mitten av ’90-talet, den har gjort samma resa som så många andra bättre italienare (t.ex. Ornellaia har gjort exakt samma parabel).
Vingårdslägena däremot har lämnat omloppsbanan helt,
Costa Russi har på samma tid gått från knappa 500:- till det facila 3999:-, i princip dubbla prisutväxlingen mot Barbaresco. Samma sak för Sorì San Lorenzo och Sorì Tildìn, direkt besvärande dyrt och omotiverat från Gajas sida med tanke på volymerna i relation till den vanliga Barbaresco. Priserna går kanske att pressa lite om man köper större volymer hos lämplig langare i Europa men det blir knepigt att få ned dem mer än några hundralappar (det går dessutom att hitta dem för mer än €500 också, tillgång och efterfrågan ni vet) - det är rätt skruvat.

Jag undrar stilla om alla klassiska elitproducenter från
Bourgogne (vettig GC från 2015 lär väl gå för 2500:-) via Champagne (numera kostar Salon 3500:-) till Penfolds (4200:- för Grange) & Pingus (5500:-) alla har skjutit sig i fötterna, kan verkligen marknaden svälja detta (tydligen, vi borde lärt oss av Bordeaux)? Jag betalar gärna (kanske inte ”gärna”, men jag kan acceptera priset - motvilligt) 1200:- för Barbaresco 2013 eller lika mycket för Sperss, men fyra pop är helt galet - det går helt enkelt inte längre...

Man tackar Sara & Eric (på Lively), upplysande och riktigt djävla gott - även om priserna lämnar en liten besk eftersmak.

-- Winepunker

Comments

Goda Viner med AuZone

thumb_IMG_4751_1024


Årets första provning i AuZone är som alltid ordförandens traditionella ”Goda Viner”, ett urval av vad
Jack just nu tycker det vore lämplig att dricka. Det är alltid en utflykt helt utan skyddsnät men har på senare år oftast varit en uppvisning i smarriga bruksviner av lite högre klass, dessutom är det bra träning till KM framöver.

thumb_IMG_4752_1024 thumb_IMG_4753_1024 thumb_IMG_4754_1024


Uhlen R (Roth Lay) 2006
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Erste Lage QbA, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Djup utvecklad doft, massor av petroleum, rabarber, en antydan till nässlor och några droppar honung, fin mineralitet. Lätt off-dry, rik med gul stenfrukt och fina kryddor, koncentrerad med aningen bitterhet i svansen, massor av fin stenkross och exakta syror. Riktigt god i helt utvecklad och färdig kostym.
Betyg:++

Här hamnade jag helt fel, jag var så gott som övertygad att det var en
Pfalz med tanke på de mineralbittra dragen, året är en luring med sin förvillande beska. Gott i alla fall, förvånande sött med tanke på att det är en ’trocken’.

Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2006
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Kryddig doft med vax, gul stenfrukt, persikor och lättsam parfym, nyanserad och elegant med aromatiska drag, en del gummi och aprikos. Torr & kryddig i munnen, bra med rik & gul stenfrukt, hyfsade syror, liten oljighet i texturen, kryddigt aromatisk avslutning, en del raketbränsle tyvärr, rätt god dock i sin lite eldigt oljiga stil.
Betyg:++

Här pendlade jag mellan en atypisk
GV och en atypisk Viognier, rätt god men det saknades tillräckligt med aprikosyoghurt på näsan för Viognier och grapefrukt i munnen för GV - den är rätt god dock även om alkoholen gör sig påmind. Andra gissade på Weissburgunder och Rousanne/Marsanne, lite svårplacerad.

Domaine de Chevalier Blanc 1996
Cru Classé, Pessac-Leógnan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Lite oxidativ doft, kryddig med viss äppelskal, harts och linolja, citrusskal & suckat, nötig med valnötskross och ett uns ekig möbelpolityr - känns väldigt mogen. Citronlik syra i munnen, citronskal och besynnerligt bokna äppelkart, lätt oxidativ med skärpt struktur. En hel del fat dessutom. Rätt god, men samtidigt lite svår med faten och de övermogna dragen i kombination med de närmast galna syrorna. Betyget är ganska generöst.
Betyg:++

Lurigt vin också, mognaden gjorde den lite anonym och syrorna i kombination med faten (och i kombination med Jack) lurade oss runt över halva jordklotet. Ingen nämnde
Bordeaux, rätt pinsamt.

thumb_IMG_4755_1024 thumb_IMG_4757_1024 thumb_IMG_4758_1024


Château Palmer 1982
3ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Underbar doft med maxade cedertoner, grafit, vinbärsblad, skogighet i härligt gräsig örtig stil, en rejäl skopa stall och stenkross toppat med en puff av tobak & träspån, enormt klassisk framtoning med absolut alla markörerna på maximal volym. Utvecklad i munnen, fina avrundade tanniner, perfekt balanserad med röd slank frukt, lite tobak och en aning choklad blandad med läcker stram mineralitet, helt mogen i perfektion. Len och superbt snygg eftersmak, nyanserad med längd i überklassisk stil. Skitgod.
Betyg:+++

Man måste bara gilla klassiska saker från klassiska slott, en mogen
Bordeaux stöpt så här går inte att bräcka - en påminnelse om att gammal är äldst nu när trenderna drar åt helt andra håll. Gissningarna landade lite överallt på västra stranden, jag var själv inne på St.Julien.

Morstein Spätburgunder 2008
Gutzler, Morstein Grosses/Erstes Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Läckert skitig doft med hallon och skogsbotten, snyggt parfymerad, läcker med bra djup. Ganska stram & rakryggad i munnen, kryddig med fina sandiga tanniner, bra skogshallon och klass på syrorna, balanserad och skärpt, lång rödfruktig utvecklad svans. Rött god.
Betyg:++

Kul, god och druvtypisk med snärt. Många var inne på just
Tyskland även om jag själv faktiskt landade i Bourgogne, den kändes lite för stram och rakryggad för en Spätburgunder.

Château de Beaucastel 1998
Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doft av jordgubbe, hallon & lakrits, en del tobak och bruten rosmarin, en puff av målarlåda och kanel men tyvärr en liten oxidativ äpplig överton. Bra strävhet i munnen, lakrits och kanel, röd lite bränd karamellig frukt, en del stenkross och tuggtobak, vissa köttiga drag men den känns tyvärr besynnerligt klumpig och grov. Känner inte igen den från fem år sedan, inte från tre år sedan och inte från april förra året, en iffy flaska månne?
Betyg:+

Självklart massor av
Grenache, självklart en Ch9dP, Beaucastel föll mig inte in över huvud taget. Den är inte god nog, vad har gått snett här? Den saknar totalt den vanliga djuriska elegansen.

thumb_IMG_4759_1024 thumb_IMG_4760_1024


Pintia 2005
Bodegas Pintia, Toro, Spanien
Djup, intensiv och packat svartfuktig med mynta, fat och en del Dulcivit™, helt oförlöst och knuten men är nog lovande i sin stil. Tjock och sträv i munnen, eldig och packat svartfruktig, maffig med choklad och kanel, kaffe & muskulös struktur, lite onyanserad och grov svans, bläckig med lätt sälta. Lite svår i dagsläget.
Betyg:+(+)

Här var det svårgissat också, jag pendlade mellan
Priorat och någon svårartat poängkåt sydfransk konstruktion - fatbehandlingen fick mig att tippa över till Priorat, fel i alla fall...

Cornas La Sabarotte 2001
Domaine Courbis, Cornas, Rhône, Frankrike
Djup doft, massor av charkuterier och klassisk vattenfärg, blodstänk & syrén, parfym & njurtalg, klassisk stil med en puff mynta och superbt läcker & sval svart frukt. Höga snärtiga syror i munnen, ren och sval med svärta och liten lakrits, järnig mineralitet, råbiff & blodig entrecôte, kryddigt aromatisk avslutning med längd och exemplarisk koncentration. Finess, klass, täthet och mycket snygg dämpad fatbehandling, fullkomligt strålande!
Betyg:+++

Ah! En klockren
Côte-Rôtie av yppersta klass, not! Detta är bara hur bra som helst, exakthet och kraft utan att kompromissa med uttryck eller terroir en enda sekund. Det vore fantastiskt kul att jämföra detta med något jämngammalt från sagda distrikt och en Chave Hermitage vid tillfälle, utgången är ingalunda självklar.

Tackar Jack, alltid lika kul.

-- Winepunker

Comments

Lurton med Christine & Florence

thumb_IMG_4358_1024


Christine Lurton och Florence Ducros från familjefirman André Lurton (well, familjeindustri närmast, 4 miljoner flaskor i Bordeaux årligen) är på genomresa. Christine är klädsamt franskt en halvtimme sen från sin shoppingtur på Stureplan, Florence ger sin chef en lika fransk reprimand efter att ha täckt upp med intensivt pratande om årgång 2015, jordmån, integrerad vinmakning, årgång 2014, Michel Rolland, kalk, fat, jäststammar, årgång 2013, Sauvignon Blanc, fransk politik, jästfällning, årgång 2012, årgång 2010, årgång 2009, årgång 2005, guyot, press, kritiker, bloggare och shopping...
Vem som är Chef i den konstellationen skall vara osagt, men vem som är dynamon är tveklöst.

thumb_IMG_4353_1024 thumb_IMG_4355_1024


Château Bonnet 2015 (tankprov)
André Lurton, Entré-Deux-Mers, Bordeaux, Frankrike
Lätt grönfruktig doft med massor av nässlor och bra fräschör, vinbärsblad & krusbär i väldigt ungdomlig och babyfet stil. Lite ointegrerad frukt i munnen ännu, men med bra, rena syror och fin gräsighet, grön och gul frukt, lite bladig med väldigt yster framtoning. Den hyfsat väl sammansatt och med fin skärpa. (Sauvignon Blanc 55%, Sémillon 34%, Muscadelle 11%)
Betyg:(+)

2015 lär ha varit bitvis utmanande för de vita, att hålla alkohol i schack och få snärt på syrorna krävde en del eftertanke, men enligt Florence skall Lurton ha lyckats över hela linjen. Vi får de hur det gått generellt i Bordeaux när sakerna börjar komma på butelj, men hon manade till försiktighet - prova först, köp sedan var rådet.

Château de Rochemorin 2012
André Lurton, Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Fint kryddig doft, lätt vaxig med bra gul frukt, lite fet med fina torkade örter, bra fräschör. Rondör i munnen, bra syror, blad och citrusskal, stenkross och en näve kryddor, bra längd och väl strukturerad på det hela taget. (Sauvignon Blanc)
Betyg:+(+)

Château La Louvière 2012 (mgm)
André Lurton, Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Lätt kryddig doft, ren och frisk med superb snärt, kryddig & bladig fräschör med mycket nyanserade fat och underliggande renhet. Superbt läcker i munnen, fin gul daggfrisk frukt, liten krydda, höga fina syror och behaglig örtighet. Lång, ren, läcker och klangfull. Absolut strålande. (Sauvignon Blanc 90%, Sémillon 10%)
Betyg:+++

Här har vi precis vad jag letar efter i en Sauvignon-dominerad Bordeaux under sin första drickbara fas - skärpa, nyansrikedom och örtig snärt med fin underliggande struktur. Och, gott nu! Det är seriöst den bästa unga
La Louvière jag provat, superb!

thumb_IMG_4351_1024 thumb_IMG_4361_1024


Château La Louvière 2001 (mgm)
André Lurton, Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Nötig doft, dämpat kryddig med citrusskal, apelsin & lätt hartsiga övertoner, en del suckat och parfym, känns väldigt utvecklad. Helt mogen i munnen, balanserad med bra syror, lite vax och citrus, gul stenfrukt, elegant och fet avslutning med liten bitterhet. Faten känns men är fint integrerade. Klassisk mogen Bordeaux, god men inte min grej riktigt.
Betyg:++

Första buteljen var oxiderad, den andra bjöd först på liten muggighet men det vädrade ur snabbt, gott och sanslöst icke-fashionabelt. Mogen vit Bordeaux har absolut sina kvaliteter, men jag måste säga att jag föredrar 2012 med sin rakryggade spänst.

Château La Louvière 2005 (mgm)
André Lurton, Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Rökig doft, bred och härlig med massor av ceder, snygga fat, mullbär och hyvlat trä, en puff av stall och faktiskt lite utveckling - klassiks stil på det hela taget. Bra struktur i munnen, fina syror och bra grepp i tanninerna, ren med klass & fokus, uppfriskande stram och slank i svansen, finkorniga kakaolika tanniner i eftersmaken. Utmärkt med bra framtid, speciellt på magnum.
Betyg:++(+)

Här har vi en absolut traditionell framtoning, alla markörer är på plats och den kommer att bli tydligare och tydligare med åren - ceder, cassis och stall kommer att växa när frukten omvandlas till kryddor och målarlåda. Ge den tio år till och vi har en slank och silkeslen klassiker.

Château La Louvière 2009 (mgm)
André Lurton, Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Tät och rökig doft, karamell, underbart djup med plommon, snygga dyra fat, cigarrlåda och allmän exuberans. ”Krämarvin” som JJ skulle sagt. Ungdomlig och maffigt bred i munnen, tät med djup läcker frukt och förvånade exakta syror, väldigt välstrukturerad men fortfarande alldeles för ung. Svansen är läckert sandigt mjuk med orientaliska kryddor och en del tuggtobak, känns väldigt modern, årgången visar sitt breda glada nylle väldigt tydligt.
Betyg:++(+)

Snacka om annat djur, bred och fruktsöt med tobak & fatig cigarr - årgången i sitt absoluta uttryck. Vad är bäst? Smaksak - men jag gillar båda, de är häftiga i sina väldigt olika stilar.

Divinus de Château Bonnet 2009
André Lurton, Entré-Deux-Mers, Bordeaux, Frankrike
Djup, rostad och publik doft med massor av dyra fat, plommon och choklad, en del kaffe. Tät, djup och välstrukturerad i munnen, kaffe och plommon, syrorna finns där men frukten dominerar vinet totalt i dagsläget. Den känns väldigt modern och ”St.-Emilion-stylad”, snygg och inbjudande men lite anonym, väl blaffig liksom men det kan säkert bli bättre med något år på rygg. Väldigt mycket vin för under 200:- dock.
Betyg:++

Här drar frukten iväg lite väl mycket i dagsläget, en über-modern konstruktion i publik stil som vill visa att det går att göra riktigt bra Bordeaux för små pengar. Och, visst lyckas man även om den kanske inte passar puristerna. Skulle vara kul att prova 2000 idag, premiärårgången skall tydligen hålla ihop fint och utvecklats till något mycket tilltalande. Lite Rolland i faten??

Appropå Rolland, från och med 2013 (eller var det 2014?) är han konsult även hos Lurton på den röda sidan. Både Christine & Florence öser beröm över Superkonsulten™, de betraktar honom på samma sätt som ’tränaren som fixar till svingen’ om ni fattar. Liknelsen
Jean Guyon gjorde med en pianostämmare man hyr in lite då och då för att konsertpianisten skall få till det nickade Florence ivrigt till - pianot är terroiren, pianisten är firma Lurton men man behöver ibland någon med speciella talanger för att få till det ljud delarna i ensemblen är kapabla till. Jag kan sympatisera med tanken, bara så länge det är en pianostämmare och inte AutoTune™ de anlitar.

Tackar Christine och Florence för insikterna (speciellt Florence med sin närmast utmattande energi) och Karin på
BibeldumBibendum för arrangemanget.

-- Winepunker

Comments

Goda Viner med AuZone

IMG_3469


Årets första provning, vanligtvis Jacks ’Goda Viner’ - ett slags mellanting mellan källarrensning av tveksamma högriskobjekt och säkra kort med beprövad track record. Två flighter, vitt & rött helt utan skyddsnät och som alltid totalblint för alla utom Jack själv.

IMG_3470 IMG_3471


Hermannshöhle 2005
Dönnhoff, QbA Trocken, Niederhäuser Hermannshöhle,Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Örtig & frasig doft, viss utveckling med lite rabarber och ren fin citrus, massor av mineral och munvattande fräschör, aningen blad och örtig honung, nyanserad och snygg. Ren och torr i munnen, rakryggade syror och aristokratisk klass, massor av citrus och mineral, flintig avslutning med längd i nyanserat läcker stil. Skulle kanske vunnit på mer koncentration. En elegant och på absolut topp, betyget är snålt.
Betyg:++

Klassisk högklasig Riesling, gissning direkt på
Nahe även om jag inte satte den som en Dönnhoff - koncentrationen kändes inte riktigt tillräcklig. Gott som tusan i alla fall.

Pur Sang 2004
Didier Dagueneau, Poilly Fumé, Loire, Frankrike
Lätt aromatisk doft, ylle och en puff av exotisk frukt, en del citrus och dämpad parfym. Bra syror i munnen, citronlik, liten kryddig bitterhet, mineraldriven med asketisk och flintigt avskalad framtoning. Väl neutral, var bättre förr, den borde nog druckits upp.
Betyg:+

Helt omöjligt att placera, gissningarna landade överallt. Jag var själv inne på
Savennières, andra gissade på Österrike och Alsace, druvkaraktären var besynnerligt otydlig. När jag provade den sist var uttrycket helt annat och mer lättidentifierat. För gammal?

IMG_3472 IMG_3473


Berg Schlossberg 2004
G. Breuer, Rüdesheim Berg Schlossberg, Qualitätswein, Rheingau, Tyskland
Djup och väldigt mogen doft, massor av torkad aprikos, klar firne, grillad citrus, vax & petroleum galore. Torr i munnen, väldigt utvecklad med höga syror, fylld av torkad frukt, lite skalbitter med vax och kvitten, klart besk eftersmak. Den känns närmast oxiderad, den var fantastiskt mycket bättre i sin oförlösta form för 7 år sedan. Frågan är om något är knas? Den borde allt varit bättre.
Betyg:+

Efter att ha läst anteckningar från ett flertal tidigare provningar bara måste det vara något skit med just den här buteljen, visst var det länge sedan sist men den här typen av personlighetsförändring känns osannolik med tanke på hur
Schlossberg brukar utvecklas. Det bara måste vara någon slags oxidativ skada.

Silex 2004
Didier Dagueneau, Poilly Fumé, Loire, Frankrike
Gräsig och örtig doft med tomatblad & mineral, citrus och rivet limeskal, örter & stenkross, en aningens puff av gamla sockor men i övrigt väldigt typisk. Stram i munnen med höga syror, torr, massor av mineral & allmänt gräsig känsla, aningen snipig svans tyvärr, flintig stenkross i eftersmaken. Kompromisslös och personlig. OK, riktigt bra, men den har ett lite ogint drag i avslutet.
Betyg:++

Här är producentkaraktären fint uttryckt med sin frasiga och asketiska stil, vi var flera som direkt zoomade in på
Dagueneau - R.I.P.

IMG_3474


Så, dags för rödvinsflighten.

IMG_3475 IMG_3476 IMG_3478


Château de Beaucastel 1996
Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Utvecklad, kryddig och solvarm doft, röd fruktig med trä och söt tobak, slaktbänk och en del charkuterier, lite blommor & målarlåda toppas med fudge. Kryddig i munnen, finkorniga tanniner, len och snygg med mjuk textur, fin rödmogen frukt, lakrits & torkade örter, tuggtobak och rökta köttiga smaker. Riktigt, riktigt bra, och helt utan funk besynnerligt nog. betyget är generöst.
Betyg:+++

Att det här var något annat än en nordrhônare var det ingen som trodde, debatten stod snarast mellan
Côte-Rôtie och Hermitage. Förvånande fri från brett & funk gör den lite atypisk, något som noterats förr.

Quinta do Crasto Touriga Nacional 2006
Quinta do Crasto, Douro, Portugal
Tät doft, massor av fat, fett, choklad och eldiga kryddor, tjock läcker svart frukt och mynta, ett monster i modern stil. Tät och eldig i munnen, massiv svart frukt, biggaråer och rena bra syror, plommon och fina kryddor, massor av kanel och nejlikor, rena julkakan. Lång och läcker med bra balans trots all kraft.
Betyg:++

Skitkul vin, trots faten och all choklad funkar vinet besynnerligt nog,
lite på samma sätt som Pintas - det här är något som kräver lite uppmärksamhet. Känns som det är dags att titta igenom torra modernistiskt lagda portugiser, det är lite på tvärs med vad som är fashionabelt just nu kanske men känns rätt skoj på något skruvat sätt.

Chambertin 1994
Grand Cru, Luis Trapet, Gevery-Chambertin, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Alldeles för mogen, helt uttorkad frukt med gammal ost och lätta kryddiga toner, viss unken känsla som efterhand sladdar mot TCA. Alltför åldrad i munnen, helt uttorkad, torr och bitter, trä & kartong, känns för gammal och muggigt oren. Trist, för gammal och troligen defekt dessutom.
Betyg:-

Den var rätt trist redan förra gången, det var väl knappast någon högoddsare att den skulle bete sig likadant nu. Den borde hällts ut för många år sedan, hällts ut och glömts bort...

IMG_3479 IMG_3480


Château Montus La Tyre 2002
Alain Brumont, Madiran, Sud Ouest, Frankrike
Totalt massiv doft, sot & choklad, tät och dovt mullrande frukt, kaffe, tobak & bränd karamell, linolja och stjärnanis. Tokigt tät i munnen, närmast viskös, plommon och körsbär, tjock och ganska bitter med kaffesump och galet med tanniner, bitter och lite grov svans, själkbitter och kärnig eftersmak, ganska svår men samtidigt imponerande. Den gav ett bättre intryck för två år sedan.
Betyg:+(+)

Jag vet inte vad jag tycker om
La Tyre om sanningen skall fram, när Brumont själv var i stan tyckte jag nog den var betydligt bättre. Kanske skall den drickas yngre?! Eller var jag bara sned idag, fan vet.

Barbaresco 1997
Gastaldi, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Kryddig doft, kanel & kryddpeppar, lite ceder & en klassisk puff av spearmint, en del blommor, rosor närmast. Sträv i munnen, rejäla men lite torra tanniner, viss röd frukt, väl bitter & lite grovt avslut, tär och klassisk men lite yxig & torr.
Betyg:+

Tackar Jack, alltid intressant. Fler tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Matua med Nicolai St. George

I en forntid (1993) besökte jag Matua Valley Winery, vineriet där trenden med Sauvignon Blanc en gång började i Kiwiland och de första stockarna med det som skulle ersätta all Müller-Thurgau planterades. Jag var hyfsat imponerad av de vita, mycket tveksam till de röda och sorterade in allt i något slags medel-träsk av lättglömda saker. När jag gjorde återbesök 2000 hade en hel del hänt, framförallt Chardonnay från olika delar av landet visade på aristokratisk ryggrad och vässad fatbehandling lite innan den allmänna trenden vände sig bort från alltför generös ekhantering. Dessutom dök det upp någon Pinot som inte var helt oäven.

Sedan dess, total torka med undantag för någon enstaka sak på
New Zealand Wine Fair för något år sedan. Gissa om jag hoppade på chansen att få träffa Nicolai St. George, Matuas nye dynamiske vinmakare sedan en handfull år. Matua är numera stora, lite för stora med väl mycket fokus på branding & etiketter, något Nicolai pratade mycket om innan han fattade att deltagarna på lunchen mer var intresserade av uttryck och vad deras kvalitetssatsning med ’Single Vineyard’ kunde leverera. Snabbt lappkast till uttag, kloner, naturlig jäst och odlingsareal i Otago, det han egentligen ville prata om. Med alla långtidskontrakterade duktiga odlare de har tillgång till har de i alla fall gott om högklassig frukt, stor behöver inte vara dålig som vi vet.

IMG_2356 IMG_2358 IMG_2359


Sqealing Pig 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Dämpat gräsig doft, citrus & vinbärsblad, lite mineral i ganska trivial stil. Lätt aromatisk i munnen, bra syror, korrekt och rätt god men känns väldigt enkel.
Betyg:0

OK, vad kan man vänta sig? En pet-buteljerad trivialitet, men faktiskt fullt drickbar besynnerligt nog.

Matua Marlborough Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Lätt exotisk doft, gulfruktig, snyggt bladig ton med lite aromatisk känsla. Lätt spritzig, bra syra i ren & snygg stil, stenig svans. God.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Sauvignon Blanc 2013
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Återhållen och aristikratisk doft, lätta vinbärsblad, citrus & massor av flinta, lätt gräsig utan att bli för grön. Ren och mineraldriven i munnen, rakryggad och ren, utmärkt faktiskt. Betyget är generöst.
Betyg:++

Matua Single Vineyard Wairau Sauvignon Blanc 2013
Matua, Wairau, Marlborough, Nya Zeeland
Ganska rik doft, lätt exotisk med bra mineral, gul stenfrukt, omogna plommon, gräs & lätta vinbärsblad, passionsfrukt. Ren i munnen, lätt fet känsla, flinta & aningen spritz, klingande och stram kropp. Rakryggad svans med citrus och stenkross. Riktigt bra, kommer att utvecklas under det kommande året.
Betyg:++

Det här är seriöst, ett slags mellanting mellan Loire och Kiwiland, stramare än väntat men samtidigt med den så typiska rikedomen och exotiska övertonerna. Det är gott & precis vad jag vill ha när jag vrider kapsylen av en SB från NZ.

IMG_2360 IMG_2361 IMG_2362


Matua Single Vineyard Marlborough Chardonnay 2011
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Rik och aristokratisk doft, snygg frukt, citrus och vuxet skalaromatiska toner samsas med lyxiga men seriöst sammanhållna fat. Balanserad och ren i munnen, krispig med eken under absolut kontroll, rena krispiga syror och len gul frukt, lite grillad citron och en rejäl skopa mineral i svansen. Förvånande bra, och den kommer absolut att bli bättre med ett par år på rygg, betyget är i dagsläget närmast snålt.
Betyg:++(+)

Det här var dagens absoluta vinnare, en mycket seriös sak där faten är lite skrämmande på näsan men är perfekt integrerade i munnen. Rättar doften upp sig bara en aning sitter 3+ gjutet, dessutom kostar den här strax över 200:-, ett kap.

Matua Marlborough Pinot Noir 2012
Matua, Marlborough, Nya Zeeland
Mjuk, rödbärig doft med lätt varm karamell, körsbär & hallon och en puff av rosmarin. Elegant i munnen, mjuk med lite lakrits & hallon i ren men ganska enkel stil.
Betyg:+

Matua Lands & Legends Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, central Otago, Nya Zeeland
Djup doft, rättfram & lätt djurisk med skogshallon och fina fat. Tät smak, körsbär, skogshallon, bra syror och fina silkiga tanniner, ganska rakryggad svans, ren och god.
Betyg:+

IMG_2363 IMG_2364


Matua Single Vineyard Central Otago Pinot Noir 2012
Matua, Central Otago, Nya Zeeland
Tät och närmast svartfruktig doft, skogshallon & biggaråer, intensiv med dyra kryddor, ännu oförlöst. Tät i munnen, lite tjära, bra finkorniga tanniner, lakrits & söta körsbär, hallon & kådig rosmarin, nästan lite anis i eftersmaken. Riktigt bra.
Betyg:++

Gott, snyggt och strålande uttryckt Otago, men, aningen utan personlighet. Den saknar det som
Felton Road, Pyramid Valley och Rippon har, både terroir och producentstil.

Matua Valley Single Vineyard Merlot 2009
Matua, Matheson Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Örtig och lite djurisk doft, svart söt frukt och lite tobak. Fruktig smak, balanserad med lakrits & tuggtobak, mörka plommon och ganska karamellig svans. Lite udda gröna toner i eftersmaken. God, men de gröna tonerna skulle behöva tonas ned en aning. Betyget är generöst.
Betyg:++

Den här har jag provat förut,
Matheson ger oftast strålande frukt men den här har lite väl mycket grönstick för min smak, det kan vara en tidsfråga men jag tror vi har ett litet problem med druvmognaden här.

Tackar så mycket till
Niclas ToumelaTreasury Wine Estates för inbjudan och Grands Veranda för en fenomenal Wallenbergare (som Nicolai med skräckblandad förtjusning stoppade i sig, lingon, ärtor och rejält med smör var en knepig kombination för en Kiwi).


-- Winepunker

Comments

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011

IMG_2023


Av alla viner på skitlistan är det få som inte förlåtits de senaste åren, som pånyttfödd vinliberal har till och med
Brunello tagits till heder igen. Så inte när det gäller Sauvignon Blanc från Kiwiland, den stil som förtrollade mig och resten av världen verkar vara tji att hitta idag, polering och tillknutet hantverk har filat bort den exotiska stilen helt.
Som ett sista försök får man väl ta till ’originalet’, vinet som satte Nya Zeeland på kartan där i slutet av 80:talet,
Cloudy Bay lär ju ha hämtat sig efter en lång svacka och skall göra ’Sav’ lika bra som någonsin, eller?

Cloudy Bay Sauvignon Blanc 2011
Blenheim, Marlborough, Nya Zeeland
Klassisk doft, tomatblad, krusbär, mineralkross med liten flintrök och stram citrussezt, framtoningen är aromatisk och ultratypisk men samtidigt med viss anonym stramhet. Den är ganska avskalad, uttrycker druvan fint men knappast ursprung eller egensinne. Ren och aromatisk smak, krusbär, mineral och bladiga vinbärstoner i kroppen. Svansen är fylld av citrus och lime, lite vita persikor och flintkross, klingande krispig men tyvärr alltför enkel och anonym. Den är avskalad och saknar personlighet - inga exotiska toner här inte. Betyget är generöst, den får andra +:et enbart på renheten och stramheten.
Betyg:++

Vad har hänt? Varför kan de inte göra sina ’Sav’ på det gamla sättet med mango, passionsfrukt och krusbärskompott? Visst är det anständigt gott & funktionellt, men det är samtidigt oförlåtligt
tråkigt.

-- Winepunker

Comments

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011

IMG_1445


Sauvignon Blanc har varit lite på min ShitList™ de senaste året,
inte ens Kiwiland har presterat på anständig nivå. Man verkar ha glömt hur man gjorde de kul saker som trampade stövel genom Europa och övriga världen under 90-talet, uppstramning och strävan efter rent uttryck producerar så avskalade produkter att de blivit direkt ointressanta.
Walnut Block Wines har visat bra resultat med Pinot Noir, man lyckas uttrycka druvan på väldigt europeiskt manér, tätt som tusan mellan stockarna kryper terroiren från Marlborough fram fint. Collectables är budgetvarianten (kallat ”premium”), jag har bara provat Pinot tidigare, en mer avskalad och stramt enklare variant av den vanliga (eller ”prestige” som det kallas på kiwianska) uppställningen.

Walnut Collectables Sauvignon Blanc 2011
Walnut Block Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Enormt örtig doft med tomatblad, vinbär, persika & krusbär, nyklippt gräs och en rejäl skopa krispig mineral, flintkross & limeskal dominerar. Den är aromatisk men helt utan exotiska toner, närmast avskalad i stilen trots intensiteten. Smaken är lite eldig med en tyvärr aningen störande alko-beska, bra fräschör och syror men en avsaknad av komplexitet och inbjudande rikedom, den är aningen mager liksom fast samtidigt lite tung i gumpen. Tja, 13,5% på en Sauvignon är nog i mesta laget, lite mindre druvmognad och aningen mer exotisk frukt skulle gjort susen. Betyget räddas av den härligt klassiska doften.
Betyg:+

Jag är inte imponerad, hantverket är korrekt och handlaget bra men tanken bakom falerar. Man försöker lite för mycket och filar till eggen ett varv till, man tappar glädjen och levererar ett benrangel utan kött eller fett. Varför inte slappna av och låta de gamla exoto-aromatiska tonerna ta över, för 139:- är det inte Dagueneau (R.I.P) man skall tävla mot bevars. Fan, kanske jag börjar bli nostalgisk men det är svårt att inte längta efter Cloudy Bay Sauvignon Blanc från 1989…

-- Winepunker

Comments

Hãhã Sauvignon Blanc 2011

IMG_1311


Till vårabborre finns det bara en sak att dricka (alltså
inte Silvaner, Punkarn har inte fattat galoppen med den druvan), speciellt om man orkar göra en riktig Hollandaise till och fyller potatismoset med parmesan.
Sauvignon Blanc med sin höga syra och aromatiska struktur passar bra till all stekt fisk men är som gjord för just abborre, lagom stora skiviga filéer stekta i sanslöst mycket smör är en enkel delikatess.

Hãhã Sauvignon Blanc 2011
Hãhã Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Stram doft med vinbärsblad, gröna färska örter, citrus & lite, lite krusbär i mineralig & förvånande fransk stil. Den är närmast mineralrökig, ingen exotisk ton eller överdrivna aromer, bara citronskal och krossad flinta. I munnen är den stram och mineraldriven, närmast asketisk och kritig med höga frasiga syror. Bentorr, fylld med citronzest och bladiga aromer i svansen är den allt annat än charmig, den känns närmast som en krävande Sancerre. Rätt god, men inte min grej riktigt i sin något gnälliga stil.
Betyg:+

Jag vet inte vad som hänt med Kiwi-land när det gäller Sauvignon, de har blivit så in i bängen
strama, närmast snåla med en lite folkilsken framtoning. Senast visade TeKoko en sida jag inte sett förut, klinisk i avskalad stil är det inte riktigt vad jag vill ha i glaset. Samma sak med HãHã, den är frasig, ren och välgjord men var är de exotiska och lite kul tropiska anslagen, var är all mango & passionsfrukt??
Glöm inte bort den stil som erövrade världen, snälla. Det finns nog med välgjorda men griniga saker från Loire.

-- Winepunker

Comments

Vit Bordeaux med AuZone

IMG_1242


Vissa klassiska vintyper har man alltid ett rejält lager av i källaren (röd från Bordeaux), andra inte en enda flaska (vit från Bordeaux). Det är lite besynnerligt, men skall jag slänga ned något torrt stilla vitt från Frankrike med åtminstone en liten fatvektor blir det Bourgogne nittionio gånger av hundra. Jag har helt enkelt ingen användning för torr vit Bordeaux, utkonkurrerad av Chardonnay på bred front tyvärr.
Kvällens övning: först vin & sedan vitello tonnato, man kan lita på att maten håller extra hög nivå när PW står för kalaset.

Te Koko 2008
Cloudy Bay, Marlborough, New Zeeland
Aromatisk doft med nässlor och bara en liten tveksam antydan till fat, citrus & lite själkiga toner, grönt parfymerad med syrén och vinbärsblad. Smaken har bra & rena syror, mineral, stram & exakt lite omogen frukt, fräsch och rätt god i rättfram men aningen enkel stil. Lite trist NZ eller en ganska tam Loire får bli gissningen.
Betyg:+

Det var svårt att hitta faten i detta, jämfört med tidigare årgångar (främst från sent ’90-tal) finns det i princip ingen ek alls. Från att ha börjat som ett exotiskt trämonster och sedan omformats till en nyanserat fatrostad stramhet har den nu blivit en närmast ofatad och lite slätstruken mineraldriven tolkning utan egentlig terroir. Vart är vi på väg?

Château de Chantegrive 2008
Graves, Frankrike
Lite besynnerligt oren doft, gummi & våt mark med anslag av alkohol, en del citrus och mineral, den hämtar sig efterhand men det finns hela tiden en lätt obehaglig ton av rengöringsmedel och osundhet. Smaken är rik och bred, lite eldig med tydliga fat, bra syror och generös frukt. Svansen är aningen bitter. Smaken räddar 1+.
Betyg:+

Château Brown 2007
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Rik och rejält, men snyggt, fatad doft, smörig med grillad citrus, vax & aningen kokos, en del gröna blad och underliggande mineralitet. På det hela taget väldigt burgundisk. Utvecklad smak, tät och lyxig med en del bittra skal, rik citrus i allmänt påkostad fatfrack, en del gula plommon i svansen, faten dominerar i eftersmaken men de är så pass högklassiga att det inte stör. Riktigt bra, betyget är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Den här gillade jag skarpt, men jag hade nog satt den i Bourgogne om jag fått den blint. Faten och bredden pekade mer mot Meursault än Bordeuax, det är lurigt med ek & citrustoner i perfekt harmoni.

Reignac Blanc 2007
Bordeaux, Frankrike
Fatad och rejält utvecklad doft med vax, harts, gummi & högmogen gul frukt, lite drag åt arrak & lakrits. Helt mogen smak, lite oxidativ karaktär, harts & äppelskal under citrus och ganska dominanta fat. Svansen är kryddig med antydan till anis och allmänt bittra toner, känns klart på väg utför. Betyget är generöst.
Betyg:+

Château Carbonnieux 2008
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Mineralstinn doft, fräsch & fruktig med citrusskal, gröna blad, lite vått rispapper (!?) & snyggt nyanserade fat, till en början finns dessutom lite svavel men det vädrar ur snabbt. Smaken är ren & syrligt frisk, lätta fat, örter & citrus med mineralbittert anslag, bra & stram men ännu lite ogin & krävande. Känns som man skall avvakta lite här.
Betyg:+(+)

Château Malartic-Lagravière 2007
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Mogen doft, fatig med härlig gul solmogen frukt och lite vax, eldig och rätt komplex. Smaken är utvecklad och mogen, fatig med fin rondör, gul frukt & fina kryddor, aromatiska drag med citrusskal, lite honung och mineralbitterhet i svansen. Eftersmaken är aningen eldig, tyvärr för eldig för 3+ men annars är det ett snyggt paket.
Betyg:++

Château Smith Haut-Lafitte 1995
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Utvecklad och helt mogen doft, inslag av frityrolja (!?) & citrusskal, rostat bröd och grönsåpa. Smaken är rund och helt utvecklad, hartsiga & vaxiga toner, citrus, lite övermogna plommon och en hel del kryddor. Rätt god, men har varit bättre, känns som en dalande trend.
Betyg:+

Inte illa, men samtidigt lite symptomatiskt att jag rankade den mest bourgognelika bäst. Detta är inte riktigt min grej, Sauvignon skall vara ofatad och är den från Frankrike ligger Loire bra mycket bättre till i Punkarns gom (visst, undantag finns men det är inte varje gång man får dricka Château Haut-Brion Blanc).

-- Winepunker

Comments