South Australia

Amon-Ra 2006

IMG_2689


Det är ett vin man ibland kan uppfattas som lite för mycket, men med lagom ålder kryper frukten ihop och faten in till en riktigt harmonisk & läcker enhet. Den avviker från nidbilden av en Barossa, mynta & eukalyptus är behagligt nedtonat och faten är ingalunda dominanta. Just 2006 är kanske inte den bästa av årgångar men den var absolut lovande
för några år sedan (andra årgångar funkar också, somliga inte så).

IMG_2690


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2006
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Utvecklad och ganska rik doft, mörk choklad, charkuterier och en liten, liten puff av mynta. Den är mindre ’in your face’ än jag förväntade mig, fylld av torkad svart frukt, lakrits och lite moccha, faten är integrerade och och ganska nyanserade. Visst finns det ett litet eldigt drag (14,5%) men den känns balanserad. I munnen är den syrlig, snyggt & sandigt sträv med lite nejlikor, kanel och tobak under all solmogen svart frukt. Den har en del drag av grillat kött & mörk bitter choklad men är samtidigt väl avvägd och len i svansen, den är på det hela taget ett snyggt bygge med balans och mogen komplexitet. Syrorna i eftersmaken är skärpta men inte vassa eller dominanta, en antydan till korrigerad känsla finns men det är nästan omärkligt i så fall.
Betyg:+++

Den känns ganska mogen, den lär nog hålla ihop ett antal år till men uppe på platån är den absolut. Som tidigare noterat, sämre än
2005, betydligt bättre än 2007. Drick upp och var glad.

-- Winepunker

Comments

John Riddoch 1998

IMG_2656


För en tid sedan fick några utvalda en riktig genomkörare av Wynns - John Riddoch hamnade lite i skuggan av Michael men då var också en riktig Cabernet-årgång som 1998 inte med. Jag har provat 1998 av JR förr, Sue Hodders andra försök och på många sätt hennes mästarprov när det gäller Cabernet (se fakta i länken ovan).
Erfarenheten är att
Coonawarra Cabernet blir bättre hela tiden till dess lådan i förtid är slut, sedan tjugo år till om man nu hade haft några buteljer kvar. Så, nu åker den sista flaskan ur min källare i alla fall.

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1998
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Mogen doft, snyggt utvecklad med trätoner, massor av cassis, lite gröna blad och en puff själkighet, lite läder, lakrits och kaffe, aningen örtiga drag (ingen mynta dock) och förvånande tydligt ”terra rossa” (kakao, blod & blad). Mogen och tät i munnen, finkorniga tanniner, sandiga och lena, svart utvecklad frukt, liten grön örtig komponent förstärker, lyxig kakao och ren cassis i svansen. Det finns en liten kantig bitter antydan i eftersmaken som rycker i betyget, men den trillar absolut upp till 3+. Det är en utmärkt tolkning av Coonawarra en av de allra största årgångarna.
Betyg:+++

Jag upplever den som bättre
jämte senast, det är helt enkelt en bättre butelj. De själkiga tonerna är mer nedtonade, ryggraden är rakare & stadigare och strukturen är renare, den är bättre ur alla vektorer. Dessutom är faten behagligt dämpade, snyggt i bakgrunden, definierade och tydliga men absolut inte dominanta. Detta är en riktig benchmark från Coonawarra, välförtjänt på alla sätt. Sue är ett ess.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Old Bastard 2006

IMG_2458


Det har blivit en del
OZ på senare tid, en genomkörare av klassiker i AuZone (både Grange och 707 var in i helvete bra, dessutom höll Wild Duck Creek provocerande hög kvalitet) och lite närkontakt med en av Penfolds riktiga top-dogs (rapport kommer) har förgyllt en annars deprimerande vardag.
I motsats till de flesta andra i bloggosfären är jag en varm anhängare av de sydländska maffputtarna, trots att hjärtat nog egentligen ligger närmast
Bordeaux & Beaune är det hos alster från Victoria och South Australia jag hämtar den vardagliga energin att glädjas åt. Kaeslers (Reid Bosward) Old Bastard har levererat förr, flera gånger, och lär göra det igen.

IMG_2459


Kaesler Old Bastard Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Rik och tät doft, eldig och kryddig, packad av svart frukt, körsbär och lätta hallon, kaffe och kanel, liten mynta och klart inslag av krävande mineral. Det finns en de fat, men den är samtidigt nyanserad med rökelse och köttiga toner, lite läder och torkade plommon. Visst finns det en del kirsch men absolut inte så det stör, den är på många sätt mer nyanserad än en modern & lyxig sydrhôneare. I munnen är den rik och bred med glad och ännu sprittande frukt, superba tanniner, silkiga och exakta med en underliggande kryddig ton. Packad med syrliga björnbär, hallon och röda körsbär, syrorna är vitala och rena, den är koncentrerad och rik men helt utan klumpighet eller sötfruktig inbalans. Svansen är kryddig och bred med kryddpeppar, lakrits och nejlikor, strålande längd och sandig eftersmak. Stort? Nja, men djävligt gott, dessutom har den en fin framtid.
Betyg:+++

Jag är kanske lite mer dämpad i bedömningen
den här gången, det känns som en del tid behövs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Men, det är in i helvete bra om man har ett hjärta som tål lite stress & skräckblandad förtjusning, intensitet och kraft är inte allt, komplexitet och kryddig finess spelar i alla fall andra (eller tredje) fiolen. Skitgott! Det sagt, andra åsikter finns trots alla gazillioner RPP och onyanserade Punkarhyllningar™.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007

IMG_2246


Vissa årgångar skall man vara försiktig med även från OZ, blir klimatet för hett avstannar mognaden och besynnerliga själkiga och örtiga toner blandas med bröksvart frukt i en ohelig blandning. Speciellt South Australia har haft sina problem under 2000-talet, svalare regioner som Western Australia har klarat de senaste decenniets värmeböljor och knasiga torka/nederbörd betydligt bättre än solstekta McLaren och Barossa.

IMG_2247


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, massor av kanel och kardemumma, läcker svart frukt i förvånande sval stil, lite örtiga övertoner med kåda och parfymerade drag. Visst finns där en hel del fat & anstrykning av vanilj men det är absolut innanför rågången, den har lite känsla av karamell men samtidigt en snygg renhet i frukten, lite kul stenkross toppar upp. I munnen är den rik med tät svart & röd frukt, snygga fat och lite rostade toner. Tyvärr är syrorna lite aggressiva, aningen skarpa gentemot frukt & örtiga drag. Svansen är kärv, slånbär och kärniga sura körsbär, viss bredd men samtidigt en kådig kärvhet som ger ett aningen ogint & vresigt intryck. Den är god, men samtidigt absolut den sämsta av de Amon-Ra jag provat, glädjen saknas helt även om den är förhållandevis väl sammansatt. Kanske lite tid i källaren kan göra skillnad men jag tvekar, syrorna känns alltför dissonanta.
Betyg:+(+)

Årgången är rätt knepig, mycket hastigt mognad frukt i slutet av februari efter en värmeknäpp ställde till det med den fysiologiska utvecklingen. Många 2007:or lider av samma problem som 1989, 1993 & 2003, hetsmognad och konstiga syror i skev balans.
Den inbyggda lite slanka strukturen kan kanske tilltala de som är rädda för alltför hög koncentration och mogen frukt, men detta är inte på den nivå man kan kräva & förvänta sig trots förhållandena, den är inte helt balanserad faktiskt.

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

Wynns

IMG_2176


Sue Hodder, chefsvinamakare på
Wynns Coonawarra Estate, är I stan på en blixtvisit. När jag fick inbjudan till en lunch av Niclas Toumela på Treasury Wine var det här bara något jag måste gå på, trots att jag löpande hållit en hel del flaskor i förrådet kändes det som en riktig nostalgitripp. Sue var inte på Wynns när jag reste i South Australia första gången (och enda gången jag besökt Wynns) 1989 utan började först under tidigt 90-tal, hon har med försiktigt handlag bevarat den kulturhistoriska skatt Wynns måste betraktas som. Med en svårslagen stabilitet har de nu i över sextio år (1951 köpte paret Wynn marken, 2014 av Black Label Cabernet Sauvignon blir den 60:e i ordningen) hållit fast vid historia, terroir och sin stil trots att det inte längre är en familjeangelägenhet.
Det är en
viktig producent i OZ, likt Penfolds och en handfull andra går traditionen tillbaka till när vin började odlas kommersiellt i Australien, den ursprungliga marken sattes under ranka av John Riddoch i slutet av 1800-talet - något som vinet John Riddoch fick hedra med sitt namn. På många sätt är Wynns Coonawarra, och Coonawarra är Wynns (visst, Parker Estate skall väl ha lite beröm också, Terra Rossa First Growth är ett bra år rätt solid).

IMG_2174 IMG_2178


Wynns Coonawarra Riesling 2010
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fräsch och lätt grönt örtig doft med citrus, maskrosblad och massor av mineral. Torr och frisk i munnen, mineral, citrusskal, ren och snygg med liten oljig petroleumton i svansen. Kommer att växa när de grönt örtiga tonerna fått lägga sig lite.
Betyg:+(+)

Wynns Coonawarra Riesling 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Utvecklad, toner av petroleum, citrusskal & flintkross, liten ton av bivax & aprikos. Läcker med fin rondör i munnen, gulfruktigt utvecklad med bra syror & lätta toner av honung. Förvånande god och inbjudande i sin fullmogna stil, inte illa alls.
Betyg:++

Wynns Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och klassisk doft med lite kaffe och choklad, lagom eldig, cassis, kåda & mynta. Läcker och tät i munnen med bra definierade syror, ren med cassis & lakrits, liten kaffeton i förvånande balanserad och lättillgänglig stil. Lagom mullig, lagom snygg till lagom pris. En klassiker.
Betyg:++

IMG_2177


Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät doft, massor av cassis, ungdomlig tjock frukt med tjära & mörka bär, alltför ung ännu, primär och lite svårbedömd. Larvigt ung och sprittande i munnen, fräsch med täthet, skärpa och exakt kraft, det finns ett rejält mått av elegans under den unga sprittande frukten.
Betyg:++(+)

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2003
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och harmonisk fruktig doft, fin cassis, lite choklad, läcker med kaffe & läder, kakao & ett uns av tjära och mineraler. Snygg & läcker i munnen med täthet & förvånande fräschör, sandiga fina tanniner, liten örtig avslutning utan att bli grön. En klassiker.
Betyg:+++

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Dämpad doft med en del torkad frukt, kakao och läder. Ger ett litet trött intryck till en början men utvecklar efter en liten stund komplexa kryddiga toner och aningen grillat kött. Kryddig i munnen, aningen uttorkad frukt, torkade örter och en del kakaobittra toner i avslutet. Den fungerar, en åldrad skönhet men den har nog varit vackrare.
Betyg:++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Rik och kryddig doft, svart len frukt, körsbär och en del köttiga drag, antydan till mynta och nejlika. Tät smak, bra syror, ren skärpt frukt, tät utan att någonsin bli klumpig. Plommon och lite kaffe i eftersmaken, superb!
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fint utvecklad doft, floral svart frukt, plommon & fina kryddiga toner, liten, liten mynta & en del gräs, riktigt snygg. Tät och sträv i munnen med sandiga tanniner, strålande struktur, tät med plommon, läder och aningen kirsch, drag av choklad och kaffe men samtidigt ett lätt vilt & skitigt anslag. Lång och harmonisk avslutning, utmärkt.
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Helt mogen doft, läcker med kryddor, liten choklad, mörk torkad frukt och en puff av eukalyptus. Mjuk och mogen i munnen med fina kryddor, sandiga tanniner, len torkad frukt, plommon och kakao. Helt mogen med utan uttorkade drag, alldeles strålande mogen Shiraz.
Betyg:+++

Det är bra, solitt och väldigt välgjort. Kanske är
Michael det största vinet med sin lagom återhållna kraft och tydliga definition, personligt uttryckt Syrah i Cabernet Country liksom. John Riddoch har jag ofta haft lite problem med förut, enstaka gröna själkiga aromer har smugit sig in (1998 var direkt problematisk som ung) men jag känner inget sådant nu, de är känsligt hanterad frukt med friska och läskande syror i ganska aristokratisk framtoning. Härlig kombination av intellektuellt & avslappat.
Men, trots hur bra de stora vinerna är det som slår en tydligast kvalitetsnivån på 'plonket',
Black Label är för i runda slängar 150:- pix ett brakfynd, och en lagringsduglig Riesling med personlighet och skärpa för under hundralappen närmast sinnessjukt. Ward Wines langar.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2006

IMG_2170


Så plockar jag då den
sista flaskan, den trave av 2006 Onkaparinga jag köpte 2010 tar i kväll tyvärr slut. Det är ett av de viner som givit mig allra störst glädje de senaste åren, en fullkomlig tolkning av druvan, gamla stockar och tokstressad mognad ger en frukt man bara kan hitta i delar av Spanien annorstädes (visst, Châteauneuf, men nej, frukten i OZ & Spanien håller högre klass). Det är seriöst, viktigt och totalt kompromisslöst.

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006
Clarendon Hills, Blewitt Springs, South Australia, Australien
Underbart kryddig och rödfruktigt köttig doft med solbakade körsbär, hallon, blodstänk och perfekt nyanserade fat. Den är helt utvecklad och på toppen av mognadskurvan, lite skitigt & djuriskt brettig i anslaget med blommor och parfym, drag av kåda & rosmarin, karamell och lite sötlakrits. Helt underbar med absolut uttryck av druva och solig terroir. I munnen är den tät, superkoncentrerad med hallon, lakrits, söta körsbär i flamboyant stil, det finns kaffe och anis under all söt röd frukt, den är skitläcker med silkigt lyxiga tanniner och svinsyra men superbt hanterade fat. Detta är Grenache när den är som allra, allra bäst. Riktigt djävla gott skit!
Betyg:+++

IMG_2171


Så gott, så primalt, så läckert och lättbegripligt.
C utbrister ”grisgott”, det bästa betyg ett vin kan få i Casa Punk. Till det en 750g hängmörad från Lulles på grillen, hardcore men så djävla gott att man bara baxnar, i lördagssolen kan man verkligen slappna av. Ibland är det riktigt gott att leva. Man tackar Roman!

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_2032


Det är inte många viner i lägre prisklass jag köper av varje årgång. Det finns så in i bängen mycket att prova och källaren är sorgligt begränsad, man måste sovra och undvika slentrianköp. Men,
Adam Hooper’s alster köper jag allt jag kommer över, inte för att det är stort utan för att det är så tokigt pålitligt och hederligt utan onödigt larv (dessutom till vettiga priser). Det är bara att öppna foderluckorna och tanka, man tänker inte för mycket utan låter drömmen om våren ta över och drar ned intellektet till en 2:a.
Tidigare har den presterat väl så bra, aldrig stort, alltid solitt och bra.

(Bush Vine betyder egentligen bara att rankorna får växa i måttligt kontrollerad Gobelet)

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker och förvånande kryddig doft med en del kanel, drag av nejlikor och kåda, botten är fruktig med skogshallon, sura körsbär och lätt tobak, faten finns där men ligger fint i bakgrunden. Den utvecklar lite intressanta örtiga toner, rosmarin och salvia, den har en fin och vuxen skärpa. I munnen är den driven av rena pigga syror, trädgårdshallon och sura körsbär, lite lakrits och torkade örter. Viss känsla av lingon och slånbär, fast helt utan aggressiva tanniner, strävheten är snarast snygg och sandigt finkornig. Den är enormt inbjudande och rättfram, oklanderligt druvmaterial med känslig hantering, opretantiöst och så ärligt det bara kan bli. Gott och väldigt välgjort.
Betyg:++

Det är smarrigt, lättbegripligt och uttrycker druvan på kompromisslöst och genuint vis. Parallellerna med en ren Genache från Châteauneuf-du-Pape är tydlig, den har samma struktur men en lite annan klang. Inte skitbra, men avväpnande på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Självplock med Populaset

IMG_1953


Någon gång om året ses ett gäng gamla studiekamrater för ett intjack i min källare, ingen av deltagarna är direkt vinnörd (nördiga är de dock, men på helt andra sätt) men kunskapen är hög rörande mat & dryck i allmänhet. Upplägget är enkelt, jag ställer upp kanske femtio viner ur källaren och de får plocka till dess vi tröttnar efter ett par inledande bubbel som jag väljer själv. Obligatorisk svullomiddag följer med mycket kött och gratäng för alla utom
Herr Skugsmulle & Fru Jägare som är lite lagom vegetarianer (det går lika bra med sparris i det här fallet). Priset för att få komma är en bättre flaska (brun)sprit som modest ersättning, chans för mig & C att få prova halvblint och de andra att dricka lite viner med mognad eller pris de inte är vana vid.

IMG_1954 IMG_1955


Sugot-Feneuil BdB (Spécial Club) 1990 [0] - Mycket äppelskrutt & vax i doften, valnötter och en del choklad, aningen oxidativa drag tyvärr. Den känns lite gisten. I munnen har den bra syror, ren men med väl åldersstigna drag, en del honung och övermogna äpplen. Känns som den är på väg utför, skulle druckits för fem år sedan kanske.

Marguet 2002 [++] - Parfymerad och mineralstinn doft, omogna gröna äpplen och en del flintkross, antydan till fat och massor av citrusskal. Bra syror i munnen, solmogen citrus och ett rejält grustag, lite smörat rostat bröd, fortfarande ungdomlig. Lång och parfymerat elegant svans, kanske lite enkel och klinisk men riktigt god.

IMG_1956 IMG_1957 IMG_1958


Les Pagodes de Cos 1995 [+] - Rätt läcker doft, trä ceder & lite kaffe, cassis i kryddigt bladig stil. Utvecklad i munnen, lite slank med snygg krydda och fina silkiga tanniner, balanserade fräscha syror. Aningen anemisk i svansen, betyget är liet snålt.

Vet inte om det var
Herr Jägare eller Whiskymannen som plockade den här, men det var i alla fall ett självklar och tydligt uttryck av Medoc. Enkel gissning för alla.

Monier de la Sizeranne 1998 [+++] - Djurisk, djup och blodig doft med massor av charkuterier, bacon, målarlåda och enormt pälsiga drag, läckert mogen i superbt klassisk stil. Mogen i munnen, rödfruktig, intensiv och helt utvecklad, kryddigt skärpt, tät med djuriska aromer & undervegegation. Svansen fylld av råbiff, rökt kött, och njurtalg. Strålande!

Herr Skogsmulle har i alla fall redig tur (i.e. han har nog minst koll i sällskapet), i min gom var detta överlägset kvällens vin. Ärkeklassisk och mogen med alla uttryck och nivåer perfekt avvägda, dessutom en ovanligt bra butelj. Skitlätt att gissa. Tyvärr den sista i källaren.

Château Montrose 1995 1998 [++] - Mjuk & snyggt fatad i lätt vild stil, toner av kaffe, läder och utvecklade kryddor i läcker & solbakad stil, en del tobak & trätoner tittar fram under förnäm cassis. Sträv i munnen på klassiskt vis, fina sandiga tanniner, utvecklad solmogen frukt med lätt köttiga drag. Lite rökigoch ganska torr avslutning med tuggtobak i eftersmaken, god och klassisk, betyget är snålt.

Jag tror det var
Cordon Bleu som plockade den här, osviklig näsa för lite lagom dyr Bordeaux i klassisk tappning. Tveklöst överlägsen La Croix & Les Pagodes.

IMG_1959 IMG_1960


La Croix (de Château Ducru-Beaucaillou) 1996 [0] - Stum doft, lite smörig med svart frukt, drag av kaffe, bra finess men dämpad och lite konturlös. Slank i munnen, tunn kropp och lite oljigt & enkelt rödfruktig känsla. OK, men bara knappt.

Bedrövlig är fel ord, men den var besynnerligt otydlig. Vi svängde in till Bordeaux efter att tag men det var ingalunda självklart, det kunde lika gärna ha varit vad som helst med Cabernet & lite annat.

Penfolds Bin 389 1996 [++] - Tät doft, solbakad med eldiga hallon, nattsvarta björnbär björnbär och en del parfym, övertoner av kaffe & läder, linolja och torkade kryddor, en hel del eukalyptus under all frukten. Tät och eldig i munnen, sträv & tjock i mullig stil, massor av kaffe, choklad och körsbär, liten kul skitig underton. En bra och helt utvecklad flaska. På topp skulle jag tro.

Också en självklar sak, vi gissade direkt hyfsat rätt, lite dividerande om exakt varifrån men Australien var tveklöst. Var det
Fru Jägare som plockade fram den?

IMG_1961 IMG_1962


Lindemans Pyrus 1994 [++] - Ganska finstämd doft med lite skitiga hallon, målarlåda, röd frukt och torkade örter, dämpad ton av virke & liten mynta. Ganska tät i munnen, fruktsöt med fina tanniner, balanserad och silkig, sandig svans med röd & svart frukt, lite läckert skitig avslutning. Kul syntes mellan mogen Bordeaux och nyanserad Coonawarra Terra Rossa. Riktigt god, en bra flaska känns det som.

Laurus Nobilis lyckades hitta en den enda motsträviga buteljen, korken i Pyrus satt som berget, smulade sig till ett pulver och osade delvis TCA (övre delen). Jag fick inte ens upp den helt med bladöppnare. Besynnerligt nog var vinet i exemplariskt skick efter lite närkontakt med blekt tefilter, inte ett spår av TCA eller oxidativa drag, bara läcker mognad.

Här var vi osäkra, det kändes som en nya världen men ändå inte helt, mognaden ställde till det en aning men efterhand var vi nog hyfsat rätt bland gissningarna. Det fanns inte så många alternativ egentligen.

C plockade det sista vinet, jag skrev en lapp med min gissning innan vi provade det till och med. Rätt gissat! Man känner sin bättre hälft...

Ferrer Bobet Vinyes Velles 2010 [++] - Fräsch doft med typiska hallon, röda körsbär och lite sötlakrits, Grenache i fokus, antydan till macchia och en del stenkross, den känns ännu väldigt primär och oförlöst, nästan aningen inkomplex faktiskt, eller i alla fall lite hopknycklad. Ren och fin i munnen, röd skärpt frukt och läckra syror, hallon & söta körsbär, en del lakrits & anis, rättfram och ungdomlig med en slankare och mer slimmad framtoning än tidigare årgångar. Lite mineral i svansen, snygg men kanske aningen ointressant. Får se om den kan utvecklas.

Tackar alla, (brun)spriterna kommer att avhandlas i separata inlägg vad det lider, jag måste få chansen att prova dem lite mer koncentrerat i mindre förfriskat tillstånd.

-- Winepunker

Comments

Hickinbotham 2005

IMG_1897


Det
var ett tag sedan senast, man borde slänga in en flaska i månaden, minst - att hålla halten av Roman Bratasiuk i blodet lagom högt är en ren överlevnadsstrategi i dagens finansklimat. Alla viner, Astralis inräknad, har en härligt inbjudande och ärlig framtoning - det är inget larv eller fjäsk, bara ren yppig frukt och massivt klingande uttryck i 180 knyck, rediga bromsspår och en & annan plåtskada. Det är svårt att tänka sig viner som visar på bättre frukt, visst kan man ha annat handlag och stramare framtoning men knappast högre kvalitet än så här. Clarendon Hills spelar absolut i samma liga som Château Pavie, Quilceda Creek & Almaviva - modernister i världsklass med andra ord.

Hickinbotham Vineyard Cabernet Sauvignon 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Rik & tät doft med cassis, mörka plommon, kaffe & choklad i oerhört intensiv och direkt stil. Den är eldig (14,5%) men inte så det stör, läcker värme dominerar parad med kryddor och lite rökiga toner, lakrits, anis & grillat kött med en härlig överton av rosor & hyacint. Det dyker upp en liten örtig mynta och fräsch gräsig ton dessutom, den är redigt komplex.
I munnen är den rik & bred, eldig men bara snyggt varm och aldrig spritig. Packad med svart solmogen frukt levererar den till hundra procent, plommon, cassis galore och biggaråer parad med bitter svindyr choklad, rökiga toner och superba fat avslutar. Det svävar en nypressad kaffe över puddingen, nougatine och lite tuggtobak. Den är bara så härligt hedonistisk och läckert, Cabernet i sin mest solbakat uttrycksfulla form - den har allt, lakrits, rökelse och faktiskt väl definierade syror i eftersmaken.
Skall man klaga så saknas lite pizazz, den är inställsam som en lurvig svart katt men har inte någon skärpt vässad kant, den är så primal och len att man drunknar men saknar ’edge’. Självklar 3+ med extra spets i alla fall, som alltid
Roman, en förmån!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, så sinnessjukt läckert och primalt direktkopplat till reptilhjärnan - jag vill bara slita av mig kläderna och springa brölande genom Bagarmossens centrum vilt proklamerande värdet av vinet, djupet och sanningen i en svindyr flaska jäst druvjuice. Efter lite övervägande och en dos rationellt inflytande från ’C’ beslutar jag mig för att blogga istället, polisen ’in da hood’ ser inte med blida ögon på nakna punkare med aggroattityd.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2004

IMG_1842


Återfall till ’comfort drinking’, Barossa med X-tra allt, gamla stockar (80-150 år) och dessutom ett bra år (RPP96, lite generöst kanske men jag fattar vad advokaten är ute efter). Ingen anledning att gräva ned sig för mycket i fakta, det har jag gjort så
många gånger tidigare. Det är mycket, massor, koncentrerat & fyllt av livsglädje. Man får inte vara räddhågsen, men har man lite hår på bröstet är detta riktigt djävla gott.

IMG_1841


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2004
Glaetzer Wines, Ebenezer/Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät, intensivt svartfruktig doft med läder, körsbär och kryddigt anslag, det dyker upp en del charkuterier och djurfett efterhand, nästan bacon och blod. Den är lätt eldig men inte så det stör. Under all packad frukt finns en liten ton av mynta och viss parfym, syrén, skogshallon och sötlakrits. Smaken är bred och kryddig - nejlikor & kanel, seriöst raketbränsle (15.5%) men det funkar, förvånande pepprig & köttig med tjära och viol, lite torkad apelsin med en rejäl skopa bitter choklad. Trots alla blandade intryck är den balanserad och skärpt, personlig med täta sandiga & tuggbara tanniner. Svansen är lätt eldig med sura körsbär och salmiak, eftersmaken sötfruktig och fortfarande (?!) primär, packad med bitter choklad och snyggt kärniga toner. Skitgod, men inte stor.
Betyg:+++

Det är snyggt manifesterat, massor av allt men samtidigt med balans och skärpa. På många sätt är Barossa uttryckt absolut i ett vin som detta, all intensitet och koncentration är på plats men samtidigt kompromissas det inte med nyansrikedom eller finess. Detta är maffigt & vulgo-plumpt samtidigt som det visar på terroir & komplexitet. En härlig dualitet som har många år framför sig i källaren!

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2005

IMG_1632


De senaste åren har Clarendon Hills seglat upp på toppen av Punkarns hitlist, i princip alla viner har hållit superb klass och ibland
sträckt sig till riktigt stora. Den i Roman Bratasiuks lag som spottat in flest mål är Onkaparinga Grenache, supersolid både när den spelar med ’06 eller ’05 på ryggen.
På många sätt år Onkaparinga det perfekta uttrycket för närmast
hundraåriga stockar med pinad och dry-grown frukt, superkoncentrerad med enormt expressiv kostym. Det finns bara samma kvalitet på två andra ställen i världen, delar av Spanien och eliten i Châteauneuf-du-Pape/Sydrhône (åsså Krankel förstås, men hans stockar år inte ens gamla, och det är ett tungt argument emot att stockåldern är väldigt viktig men det är en helt annan diskussion)

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Solbakad, eldig och mulligt maffig doft med bred röd frukt, hallon, anis & fänkål blandat med karamell, nyhyvlat trä och kåda, rosmarin & lite söt orentalisk tobak. Det är rejält med fat, men eken backas upp snyggt av den täta frukten, efterhand kikar en del blommiga toner fram, rosor & syrén. I munnen är den rik, eldig och bred men med fin balans, tanninerna är supersilkiga och lena, sammet i ett glas. Den är packad av svarta körsbär, hallon, rosmarin och sötlakrits, frukten är lite karamelligt söt men balansen är oklanderlig - svansen är gräddig och lent kryddig, exkulsiv tuggtobak och sötlakrits. Det finns nästan ett litet drag av starkvin (14,5%, men man undrar), men den håller sig på rätt sida rågången. Den är en virvel av galet mogen frukt, riktig vinglädje och fin komplexitet, men, den har tappat lite skärpa och fokus på två år.
Betyg:+++

Det
var bättre förr, i alla fall den här buteljen står inte upp mot tidigare 2005:or även om den enkelt räddar sig till 3+. Jag tror det bara är att dricka upp resterande flaskor under nästa år, ingen anledning att vänta direkt.

-- Winepunker

Comments

Octavius 1998

IMG_1609


Yalumba var en av mina första riktiga vingårdsbesök i slutet av 80-talet. De är en fanbärare av det företrädesvis übertraditionella slaget som gjorde enormt intryck då men har samtidigt utvecklats i linje med konsumentens attitydförändring. Dessutom är nuvarande vinmakaren Louisa Rose lite av en favorit, härligt opretentiös och jordnära med en fixering kring samjäsning av vita & röda druvor, något som Punkarn kan sympatisera med. Förnyelsen har på det hela taget varit ganska tydlig det senaset decenniet med fokus på fräschör och druvuttryck.
Ett av flaggskeppen har dock stuvats ned i att konserverande jordlager,
Octavius är strukturellt precis likadan idag som för för 22 år sedan (1990 var första årgången). Lagrad på företrädesvis mycket små (100 liter) amerikanska (och några franska) fat är vinet lite av en anakronism idag, samtidigt är det en stil som absolut är värd att bevaras. Fat, oförställd kraft & total fysiologisk mognad i kombination med mineraler, terroir och mod visavi alkoholen måste respekteras det med.

Yalumba Octavius 1998
Yalumba, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rejält fatig doft, kokos, bourbon och vanilj packat med massor av svart mullig solmogen frukt, mörka körsbär & choklad, en del mynta (bara nästan eukalyptus) och kryddiga trätoner kikar fram efter hand. Den är verkligen ärke-traditionell på näsan, målarlåda och kryddor dominerar, mogen högklassig old-school Barossa på alla sätt i förvånande komplex & kryddig stil. I munnen är den fet, ganska sträv och märkligt mineralig under den breda solmogna & köttiga frukten. Toner av choklad, lite sälta och lakrits i svansen, massiv men samtidigt läcker och ganska intellektuell om man kan ta sig förbi de aningen aggressiva faten. Gott, men inte för alla nödvändigtvis.
Betyg:++

Tja, vad skall man säga? Detta är på många sätt allt vad bloggosfär & naturvinsfokuserade sofoliberala tyckare hatar idag. Det är kraft, fat, fetma, choklad och solbränd frukt marinerad i alkohol (14,5%) & solbakad mognad. Det är oelegant men samtidigt ärligt på ett oemotståndligt sätt, det är glädje och väldigt mycket ”G’day Mate!”. Jag gillar det här, men det är inte mer än ’bra’, 2+ känns rättvist (RPP97, lite väl tilltaget måste jag säga).

-- Winepunker

Comments

Australiendagen 2012

IMG_1528


Australiendagen i år gav Punkarn närmast ett nervöst anfall, Victoria med Mornington & Yarra presterade halvtaskigt samtidigt som McLaren & Barossa visade riktigt hög klass. Årgångarna ställde givetvis till det för sydspetsens viner men så in i bängen illa är väl ändå inte 2011? Dessutom förklarar det inte den stumma upplevelsen av både på vitt & rött 2010, knutna och liksom ovilliga att dela med sig.
Visst var en del vita godkända men de var lite
tråkiga i framtoningen; kanske var utvalet från Victoria och Western Australia lite för billigt att ställas mot en del riktigt seriösa saker från övriga OZ men jag undrar.
Snabbkollen senast visade att Mornington absout kan, så vi får lägga detta på kontot för "taskigt år" om det är 2011 som krånglar och "tunnel" om det är 2010 (åtminstone tills vidare).

Nåja, lagom med etter nu, en del riktigt bra saker provades också.

IMG_1540


Bäst av Pinoterna från Victoria
2011 var nog Innocent Bystander Yarra Valley Pinot Noir [+(+)], en ren och snygg sak med fin pinosity i det lite lättare registret. Bland de vita från 2011 plockade Oakridge Lusatia Park Chardonnay [++] priset, burgundisk med höga syror och supersnygga franska fat. Exemplarisk på alla sätt. Oakridge var dessutom en ny bekantskap för mig - läge att kika närmare på känns det som.

Western Australia med mitt alldeles eget Margaret River var också helt ute och snurrade den här gången, bara
Willoughby Park Kalgan River Shiraz 2010 [++] visade på acceptabel klass. Med mycket charkuterier, blodstänk och örtiga svala toner får druvan ett lite oväntat och eurocenriskt uttryck; rätt lyckad på det hela taget.

Paradoxalt nog var slitvargar som
Brokenwood med sin standard Hunter Valley Shiraz 2009 [++] och Pepper Tree med sin vanliga Shiraz 2010 [+(+)] de bästa från New South Wales. Brokenwood behövde inte ens ställa upp det tunga artilleriet med Graveyard för att klassa ut övriga saker. Det var liksom ingen riktig nivå här heller.

Så, plötsligt slank Punkarn ner i McLaren och var hemma igen.
The Medhyk Old Vine Shiraz 2009 [++(+)] från Angoves är intensiv, rökig och köttig med br syror och oförlöst komplexitet, en värdig storebror till The Crest Shiraz 2010 [++] från samma producent. Lika bekant som Angoves var Conte Estate okänd. Rock Hill Shiraz 2010 [++], Middle Tatta Shiraz Cabernet 2008 [++] och Hunt Road Reserve Cabernet 2009 [++] var alla ursnygga i en lite mer slimmad och kryddig stil med mer dämpad frukt, eleganta om man nu kan använda ett sådant ord i dessa sammanhang.

IMG_1537IMG_1536


Chalk Hill's elitsatsning med Alpha Crusius var också mycket lyckad, Shiraz 2010 [++], Cabernet Sauvignon 2010 [++] och framförallt Titan Shiraz 2010 [+++] är spektakulära om man pallar trycket, kraft och och tyngd utan att bli klumpiga är receptet. Skitgott helt enkelt.
Avdelningnen udda fåglar fick
Hugh Hamilton stå för med sin Black Ops 2010 [++], en Syrah uppblandad med Saperavi har jag aldrig provat förut, intensiv och ball med uppfriskande mynta och lite skoj rustika drag. Personligt!
Bäst i test var dock alla snygga Grenache, toppen var nog
Willunga 100 med sin The Tithing 2010 [+++], en vuxnare, stramare och mer aristokratisk variant av den Grenache som hävdade sig bland alla Côte-du-Rhône i AuZone nyligen. Inte lång efter var heller Petaringa Two Gentlemen's Grenache 2009 [++], en annan mer kramellig och smaskigt funkig variant som nog är mer typisk på många sätt.

IMG_1532IMG_1535

Även i Barossa presterade klassikerna utmärkt, Elderton Command Siraz 2008 [+++] är precis så fet, fatad och mjukt fudge-stinn som man minns från 80-talet, de förnekar sig inte traditionalisterna. Glaetzers Amon-Ra 2010 [+(++)] är lite svårbedömd i nuläget, men den känns lovande. John Duval har tagit ett steg i fel riktning med både Entity Shiraz 2009 [++] och Plexus SGM 2008 [++], de är lite fläskigare än tidigare årgångar och druvmaterialet mår bättre av de hantering vi såg för tre/fyra år sedan. Däremot klarar toppvinet Elgio Shiraz 2008 [++(+)] av behandlingen alldeles utmärkt, tanniner och tät struktur matchar faten strålande, ett lyft!

IMG_1534


Ny bekantskap i Barossa för mig var
Gatt Wines, en elegant från Eden Valley & Barossa med en helt annan framtoning än bekantingarna. En fräsch & närmast lite österrikisk Eden High Riesling 2011 [++] och en sval, ganska elegant och ren Eden High Shiraz 2009 [++] överraskade stilmässigt. Även Gatt Shiraz 2010 [++] från Barossa har samma slimmade och eleganta kropp, en sätt att göra kryddig och sval Syrah även i det varmaste klimat är tydligen möjligt.


-- Winepunker

Comments

Mitolo G.A.M 2004

IMG_1582


Nyligen under ett leverantörsspektakel samspråkade jag med en bloggarkollega som har en lite annan uppfattning än jag om hur vin skall (eller snarare kan) smaka. En av mina favoriter från Barossa & McLaren i South Australia, Ben Glatezter, fick sig en rejäl snyting. Bloggarkollegan hävdade bestämt att vinerna snarast är defekta, överkoncentrerade och klantigt gjorda, närmast en skymf mot konsumenten. Jag blev lite förvånad, visst är vinerna Ben gör år Mitolo ibland lite väl biffiga/grova (typ 2005) men rätt år (som 2004 &
nu senast 2009) behöver de inte vara helt fel, druvmaterialet är fint uttryckt och stilen är väldigt distriktstypisk. Dessutom är toppvinerna under eget namn väl sammansatta och visar nyansrikedom och klass bara man har lite tålamod, tio är för Amon-Ra är nästan ett måste. Visst kan man ha olika smak, men att hävda att något är 'defekt' bara man ogillar stilen är lite onyanserat (naturvinstalibanerna i färskt minne).
Ibland känns det numera som man måste påpeka att fat & fruktrikedom
inte är en skada på samma sätt som TCA & etylacetat, ektanniner är inte giftiga och naturligt hög alkoholhalt behöver inte vara ett missgrepp i varken vingård eller källare. Balans är allt, och den kan som bekant uppfattas något olika.

Dags att göra ett återbesök hos en av de riktigt lyckade saker som Ben gjort åt Frank Mitolo för att kolla om Punkarn har huvudet rätt påskruvat, G.A.M 2004 drog ned 97p hos Robban och
senast jag provade blev det en hyfsat stabil 3+.

Mitolo G.A.M Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker doft, fylld av solmogna söta körsbär, plommon och sötlakrits, lite anis och bitter choklad, aningen örtig fräschör. Lite blommiga toner och blodstänk stretar fram efterhand, faten är snyggt hanterade, tydliga men dominerar inte alls vinet. Jag upplever den inte så eldig som senast, det känns på det hela taget harmonisk, inbjudande och maffig utan att bli för mycket ”in your face”. Smaken är djup, rik och underbart fruktig - körsbär och hallon - med rena fina syror och kryddiga toner, anis och lakrits, lite tobak och aningen råbiff. Tanninerna är silkiga, lena och snygga. Den är lång, polerad och läcker utan en endaste falsk ton. Tyng utan att bli klumpig, läcker utan att bli insmickrande, len utan att bli trivial. Jag hittar inte ens någon sälta som ibland kan störa. Väldigt McLaren, väldigt gott!
Betyg:+++

Detta är skitbra! Vinet har utvecklats fint i rätt riktning. Det känns som elegansen ökar med åldern, något vi sett
tidigare när Glaetzer provats på tvären. Jag kan inte hitta ett enda fel, detta är precis vad det försöker vara, precis vad man kan förvänta sig, och precis vad en solid McLaren skall leverera. Punkarn har absolut huvudet rätt påskruvat, att man inte gillar stilen kan jag förstå (fruktdomineard med rejäl dos fat) men att hävda defekt eller taskigt handlag är nonsens.

Jag och andra har provat
tidigare, både 2004 och 2006, båda avviker från 2005 som är rätt mycket klumpigare. Årgångar spelar roll även i South Australia.

-- Winepunker

Comments

Mörker över Mornington?

IMG_1549


På OZ-dagen nyligen (rapport kommer) presterade Mornington och övriga Victoria skrämmande dåligt. En trave godkända men anonyma vita (Chardonnay) och ett gäng anemiska och lätt dissonanta röda (Pinot Noir) blev närmast manglade av McLaren & Barossa (och i stort sett resten av OZ) kvalitetsmässigt. Bortsett från stilskillnaderna visade South Australia på en närmast provocerande överlägsenhet.

Visst, de flesta från Victora låg i det lägre prissegmentet och McLaren/Barossa hade en del toppviner på plats, men även det diskonterat förklarar inte riktigt vad som pågick. Det kan det vara en åldersfråga, dessutom är 2011 ganska svag i hela Victoria men 2010 är samtidigt klassad som alldeles skitbra och de flesta röda var från just 2010. Jag misstänker att vinerna generellt befinner sig i en stum fas, men fan vet.

Dags att snabbtesta ett par av de viner som snubblade riktigt illa (de var båda från 2011, ingen bra årgång) - men i en lite äldre tappning.

10X Ten Minutes by Tractor Chardonnay 2007
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Dämpad & snygg doft med gul solmogen frukt, melon, lite citrus & persika, fina prominenta & snyggt hanterade fat. Det finns ett exotiskt anslag av mango och ananans som backar upp den lite rostade & rökiga tonerna, inbjudande och behagligt komplex. Väldigt mycket Puligny på det hela taget. Smaken är rik och lite fet, fylld av gul mogen citrus och kryddighet, syrorna är på plats men faten dominerar frukten en aning, den är rökig & lite bränd i tonen tyvärr. 14% alkohol göms med bravur dock, den är riktigt god och seriös men med mindre fat och bara lite mer finess skulle den vara så mycket bättre. Betyget är i överkant men doften räddas 2+ med råge.
Betyg:++

10X Ten Minutes by Tractor Pinot Noir 2008
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Behagligt rödfruktig doft, solmogna skogshallon och aningen fudge blandas med mineralsälta och skogsbotten, den är utvecklad, eldig och inbjudande. Smaken är rödfruktig och ren, bra tanniner med litet inslag av slånbär under en fin matta av hallon & söta körsbär. Svansen är lätt skitig, lite anis och karamell i eftersmaken, lätt kryddigt bitter avslutning. Den är snygg och känns mogen, inget mästerverk men helt i linje vad man kan förvänta sig, lagom komplex och mycket välgjord. Betyget är rättvst.
Betyg:++

Det är inte så illa alls faktiskt. Just de här vinerna är
Tractors enklaste produkter, sourcade från hela Mornington utgör de just 10x10 minutes från centrala delarna (med traktor, strax söder om Main Ridge börjar man om jag fattat rätt). Hantverksmässigt utformat med enbart franska fat, snyggt, välgjort och så där lagom ambitiöst. Både 2007 & 2008 klassas som bra men inte strålande årgångar, allt är med andra ord som man kan förvänta sig. Vad tusan hände på OZ-dagen?? Var 2011 så in i helvete dålig eller är det bara en kolsvart tunnel? Detta kräver lite mer analys måste jag drista mig att säga.

-- Winepunker

Comments

Parker Terra Rossa First Growth 2004

IMG_1511


Få viner i Australien görs så fokuserat och med båda fötterna djup nedtrampat i klassisk mylla som
Parker Estate Terra Rossa 'First Growth'. Cabernet Sauvignon blir som bäst i södra Coonawarra (svalare och senare mognad, vi är ju upp&ned i OZ bevars), växtsäsongen är ofta så lång som 240 dagar och även under besvärliga år uppnår man tillräckligt långsam fysiologisk mognad. Uppmjukad med en liten skvätt Merlot får frukten macerera i drygt fem veckor, sedan ungefär 24 månader på täta franska fat och sist klarad med äggvita före buteljering. Klassisk fransk vinmakning med klassiska franska druvor med andra ord, vinstockarna snoddes dessutom från Bordeaux i början av 1800-talet och hittade via John Reynell till OZ (jupp, det är Reynella-John vi pratar om, de stockarna var fortfarande oympade 1985 när de utgjorde grundmaterialet för Parker Estates egna odlingar).

Just
'First Growth' buteljeras bara när alla bitar verkligen faller på plats. Sedan debuten 1988 har alla svaga årgångar klassats ned och fyller ut det vanliga plonket - 1992, 1995, 1997, 2002, 2003 och 2007 är alla tillfällen då frukten ansågs för klen, för grön eller bara för ful. John & Faye Parker kompromissar aldrig med 'First Growth', förebilden är Lynch-Bages fast i någon slags 'down the rabbit hole'-version med den sydaustraliska terroiren uttryckt perfekt.

Parker Terra Rossa First Growth 2004
Parker Coonawarra Estate, Coonawarra, South Australia, Australien
Doften är intensiv med cassis galore, kryddor och lätt söt tobak, elegant parfymerad med enormt snyggt dämpade fat, lite sura körsbär, en hel del ceder, örter och stenig mineral. Under kvällen tittar nysågat trä fram, ett helt sågverk faktiskt och lite pyrande ved. Det finns en liten vild & svettig ton under, ett mått ev komplexitet framtvingad av terroiren och en återhållen vinmakning.
Smaken är exakt & skärpt, packad med färska svarta vinbär, slånbär, örter, krossad sten och fantastiska sandiga & prominenta tanniner. Ceder och kul torkade kryddor dyker upp i svansen, kakao, lite saltlakrits och sura körsbär. Strukturen är inte långt från orginalet, väldigt Pauillac men samtidigt med fruktintensitet och en lite ruffigt kallklimatig framtoning. Den är stram, vässad och härligt balanserad, krävande med skärpa och vitalitet. Personligt, expressivt, gott. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Jag har alltid gillat
'First Growth', lite på samma sätt man gillar den där gruffiga ungdoms-kompisen man träffar alltför sällan. Det känns som man umgåtts varje vecka även om det var tre år sedan senast, man har samma jargong, samma musiksmak (Punk!) och pratar aldrig politik. Det är på samma gång ett enkelt vin gjort efter ett enkelt recept och en uttrycksfullt komplex klurighet.
Att jämföra detta med lite mer bombastiska saker som
Penfolds 707, supereleganten Mount Mary Quintets eller fruktbomber från Moss Wood slirar lite. 'First Growth' liksom jammar för sig själv, vill inte jämföras, är själv nog - det är inte ett stort vin och kan aldrig bli det heller. Vinet får aldrig mer än 93 pinnar av Robban och kommer väl aldrig upp på Langton's lista, men samtidigt har det under lång tid haft 5 starkt lysande stjärnor i Bradleys bibel och hos Halliday ligger det regelbundet runt 94p (en skala som egentligen bara går till 98p). Det är något så ovanligt som ett 'stort litet vin', ett gott hjärta och en skarp hjärna i en opretentiös kostym till överkomligt pris. Ett Punkarvin™!

-- Winepunker

Comments