South Australia

Penfolds med Matt Woo

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f5


Dags för den årliga genomköraren av
Penfolds nya årgångar, tyvärr saknades Bin 707 p.g.a. en storm som försenat fraktbåten, övriga viner var på plats dock. Det är rätt kul att se förändringen över åren - stramare, renare, mindre fat (relativt sätt) och mer mineral & syror, det blir hela tiden bättre men samtidigt dyrare på direkt provocerande sätt.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f6 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f8


Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2015
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Snyggt fatad doft med bra mineral och citrus, lätt exotisk frukt, lite limeskal och mango. Bra fräschör i munnen med gräddiga fina syror, citrus och stenkross, lätt bladig känsla, snärtig och snygg med mjuk svans. Bra längd och lite exotisk avslutning, riktigt god men skulle vunnit på lite mer vässade syror. (229:-)
Betyg:++

Penfolds Bin 14A Reserve Chardonnay 2015
Penfolds, Adelaide Hills, South Australia, Australien
Fatig och kryddig doft, rökig och parfymerad med solvarm citrus, mango & lätt exotiska övertoner, lite smörkola med bra mineral. Förvånande fräsch i munnen, höga vässade syror, kritig med maxad flintkross, limeblad och rivet citrusskal, lite snyggt avskalad och örtig svans, liten pigg spritz, expressiv och krävande med lång framtid. (699:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f7 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f9 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fa


Penfolds Bin 138 GSM 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rik doft med söt röd & svart frukt, massor av solmogna hallon & björnbär, rökig med torkade örter & julkryddor, lite gräddkola och blåbär. Bred & eldig i munnen, mjukt kryddig frukt, bra syror, len och snygg med tydliga men silkiga tanniner, skogshallon och kanel i svansen, god på okomplicerat sätt. (21% Grenache, 64% Syrah, 15% Mourvèdre)
Betyg:++

Penfolds Bin 389 2014
Penfolds, Barossa Valley / Wrattonbully / McLaren Vale / Coonawarra, South Australia, Australien
Tät fruktig doft med rosor & ceder, massor av svarta bär, kaffe & nejlikor, sötlakrits, anis & lätt vanilj, rätt snygg men behöver lite tid för att integreras. Tät, aningen eldig och snygg i munnen, ännu fatig framtoning, sandiga tanniner, svarta björnbär, silkig & sandig känsla, balanserad trots de höga volymerna, mjuk och förvånande nyanserad svans, lite salmiak och kryddpeppar i eftersmaken. Riktigt god och lovande. (53% Cabernet Sauvignon, 47% Syrah) (419:-)
Betyg:++(+)

Penfolds St.Henri 2013
Penfolds, McLaren Vale / Adelaide Hills / Barossa Valley / Clare Valley / Padthaway / Port Lincoln, South Australia, Australien
Ren doft, ännu lite oförlöst men superbt läcker med tät sval svart frukt, lätt floral, örtig med kraft, grafit & blå plommon, liten behaglig nyanserad krydda. Ren i munnen, fruktig och ung med strålande harmoni, plommon & mörka björnbär, söta körsbär, fin mineral & balanserad mjuk textur, inbjudande len & läcker med elegans & finess. Skitbra, en klassiker. (96% Syrah, 4% Cabernet Sauvignon) (689:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fe


Penfolds RWT Bin 798 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, fatig med kanel & läder, inbjudande med julkryddor och tobak, choklad och fudge, röd läcker frukt med en puff mynta. Tät och rödbärig i munnen, fatig med kanel & kardemumma, lite inställsam men samtidigt läcker med fina sandiga solmogna tanniner & massor av kryddiga körsbär, lång, stilenlig med fin framtid. (899:-)
Betyg:+++

Penfolds Grange Hermitage 2012
Penfolds, Barossa Valley / McLaren ValeSouth Australia, Australien
Oerhört intensiv doft, tät & tjock med svart & blå frukt, massor av mörka körsbär, cassis & en rejäl dos fat, vanilj, kanel, nejlikor och peppriga övertoner, oförlöst med i dagsläget ointegrerad ek. Tät och tjock i munnen, bra syror, rejält fatig med med bra balans & förvånande hög klang, massor av syrliga körsbär och len cassis, en skopa mineral och lång kryddig svans, låt faten krypa in så blir det nog skitbra - frukt och struktur har allt, bara tiden saknas. (98% Syrah, 2% Cabernet Sauvignon) (4129:-)
Betyg:+++(+)

Penfolds Father Grand Tawny 10 yrs
Penfolds, South Australia, Australien
Läckert kryddig doft, apelsinskal och kardemumma, massor av torkad frukt och anis, melass och karamell, en del fikon med madeira-lik framtoning. Mjuk, kryddig och eldig i munnen, bra balans, len med torkade plommon & fin liten finkorning tanninstruktur, riktigt god med bra längd men sötman är lite för hög för min smak, betyget är snålt.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f4 JXAVHY5nTz+A77oCm3N72Q_thumb_85fd


OK, det är bra, till och med skitbra - dessutom bitvis hanterligt prismässigt, både
St.Henri och Bin A är på något skruvat sätt prisvärda - men Grange, vad har de rökt på den marknadsföringskonferensen? Snälla, gör om och gör rätt - sänk den till 2000:- ungefär som alla andra stora viner i den viktklassen.

-- Winepunker

Comments

Langton's med AuZone

thumb_IMG_4781_1024


Langton’s aktionsverksamhet står för kanske den enda
hyfsat objektiva ’klassificeringen’ av viner från Australien, ett system där marknadskrafterna är drivande hur ett vin rankas - andrahandsvärdet och hur det presterar på auktion är den avgörande faktorn. 21 viner rankas som ’Exceptional’, tre vita (Gioconda Estate Chardonnay, Grosset Polish Hill & Leeuwin Estate Art Series Chardonnay - provat förr på djupet), ett förstärkt (Seppeltfield 100 Year Old Para Vintage Tawny) och sjutton röda:

  • Penfolds Grange (Syrah blend)
  • Bass Phillip Reserve Pinot Noir
  • Brokenwood Graveyard Vineyard Shiraz
  • Chris Ringland Dry Grown Barossa Ranges Shiraz
  • Clarendon Hills Astralis (Syrah)
  • Clonakilla Shiraz Viognier
  • Cullen Diana Madeleine Cabernet Merlot
  • Henschke Hill of Grace (Syrah)
  • Henschke Mount Edelstone (Syrah)
  • Jim Barry The Armagh (Syrah)
  • Moss Wood Cabernet Sauvignon
  • Mount Mary Quintet (Cabernet blend)
  • Penfolds bin 707 (Cabernet)
  • Rockford Basket Press Shiraz
  • Torrbeck Run Rig (Shiraz)
  • Wendouree Shiraz
  • Wynns John Riddoch (Cabernet Sauvignon)

Vintomas och jag grävde fram åtta av dessa ur våra gemensamma gömmor. Jag har aldrig provat dem mot varandra tidigare, dags att se hur de förhåller sig inbördes.

Vi började med vitt, en klassisk stram petroleumstinn sak från
Clare Valley.

thumb_IMG_4783_1024

Grosset Polish Hill 2005
Grosset Wines, Clare Valley, South Australia Australien
Massor av petroleum i doften, persikor, rabarber, stenkross & citrusskal, snärtig & munvattnande med fräschör och vitalitet. Bentorr i munnen, stram och ren med maxad mineralitet, tät & flintig, intensiva syror parad med bra gul stenfrukt, stenkross i avslutningen. Rätt krävande och egen med aningen oljig textur, ingen kioskvältare men djäkligt kul. (Riesing)
Betyg:++

Det är riktigt roliga viner, egensinniga och intressanta och dessutom konkurrenskraftiga i pris - men vem vid sina sinnens fulla bruk köper detta i stället för en motsvarande tysk sak? Jag har förstått att hemmamarknaden är ganska stark dock. Tur är väl det, annars skulle man kunna befara att det är en vintyp på utdöende.

Så, huvudakten:

thumb_IMG_4785_1024 thumb_IMG_4786_1024 thumb_IMG_4787_1024


Mount Mary Quintet 2004
Mount Mary, Lilydale, Coldstream, Yarra Valley Victoria, Australien
Örtig doft, liten mynta och en näve knycklade vinbärsblad, ceder & cassis, ett uns stenkross i snärtig & sval stil, väldigt mycket klassisk gammelbordeaux över framtoningen. Slank i munnen, örtig med syrlig frukt, svarta vinbär och en slev rönnbär, mörka plommon i svansen, god i lite avskalad och behagligt sval & traditionell stil. Hade aldrig satt den i Australien. (50% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 17% Cabernet Franc, Malbec, Petit Verdot)
Betyg:++

Detta är
inget Parkervin™ - Den Fete skriver:

”The proprietor of Mount Mary has never wanted me to taste his wines, which are revered by segments of the Australian press, but with some stealth work, I was able to secure a few vintages. In addition to the 2001 Quintet, I was able to taste the 1998, 1997, 1995, and 1994. For my taste, only the 2001 merited a score higher than 80 points. The attempt appears to be to emulate a Bordeaux petit chateau, but none were as fine, being lean, high in acid, austere, and meagerly endowed. They will not improve with age. The 2001 has slightly more to it than the older vintages. It is difficult to understand what merit these wines possess.”

Man får väl ta det som ett positivt omdöme, den är verkligen som en gammaldags
Bordeaux i syradriven och lite vresig stil. Jag gillar det här på något sätt, det är så egensinnigt och kompromisslöst, man bara måste respektera otrendigheten.

Lisa Perotti-Brown har en annan uppfattning dock (årgång 2006):

”Deep garnet in color, this wine has restrained aromas of cassis, dried Mediterranean herbs, graphite and loam plus pinches of cardamom and cloves. Light to medium-bodied with high acid and medium-firm finely grained tannins, this wine finishes very long. It’s still a little tight knit and needs 2-3 years to open, thereafter evolving through the next 8-10 years and keeping to 2024+. If this caliber of grapes were produced in Bordeaux they would have chaptilised and put a lot more oak on it, blurring this wonderful expression of the land...”

Man får leta utanför
Bordeaux för gammaldags Bordeaux...

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Rökig, blommig och blodig doft med slaktbänk, charkuterier, syrén och snygga, snygga fat, elegant & djurisk framtoning med alla hönsen hemma. Tät och köttig i doften, blommig med blod & råbiff, massor av mörk ren frukt, lätt fet & härligt sandig textur, dämpade fat, perfekt balanserad och strålande läcker i animalisk stil. Sydländsk Côte-Rôtie liksom.
Betyg:+++

Jag har blint satt den här i norra
Rhône flera gånger, det är lätt gjort så länge man inte har en äkta Côte-Rôtie att direkt jämföra med. Samjäsning av Syrah & Viognier ger en förvillande lik textur och blodigt floral framtoning, den är riktigt, riktigt läcker med absolut fokus. Noteras bör att en del medprovare trodde det var en ovanligt koncentrerad och köttslamsig Pinot Noir, ett kvalitetstecken om något...

Moss Wood Cabernet Sauvignon 1999
Moss Wood, Margaret River, Western Australia, Australien
Utvecklad & solbakad doft, drag av fudge & kaffe, kryddig med målarlåda & tät svart aningen kokt frukt, lite grov & yxig tyvärr. Tät i munnen, sträv och solbränd med massor av choklad & kaffe, fatig men det är rätt snyggt hanterat, solvarm och sandig svans, fruktsöt eftersmak med karamell och fudge. Den känns lite väl bränd för min smak men fungerar rätt bra.
Betyg:++

Den här var lite atypisk. Jag har provat den en handfull gånger, alltid mer fokuserad och skärpt än den här buteljen. Årgången är lite besvärlig dock, kan nog vara en faktor.

thumb_IMG_4788_1024 thumb_IMG_4789_1024 thumb_IMG_4791_1024


Penfolds Bin 707 1996
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Massor av mynta & karamell i doften, lite vax och rejält med fat, kanel & choklad, en del vanilj, mullbär och cassis, tät och förvånande outvecklad. Ganska stram i munnen, sträv med sandiga tanniner, fatig med tät svart frukt, lite vanilj och bitter choklad, kaffe och kanel i svansen, kryddigt kärv eftersmak. Den känns fortfarande ganska ung, god & strukturerad men Duval fläskade på rätt bra med eken.
Betyg:+++

OK, det är närmast provocerade mycket fat men det funkar på något besynnerligt sätt i alla fall. Det är liksom
Penfolds 707 i gammal god stil som den skall vara, flera medprovare naglade den direkt - mest på fatbehandlingen.

Henschke, Hill of Grace 2002
Henschke, Eden Valley, South Australia, Australien
Underbar doft, kryddig med massor av timjan & oregano, finstämd & strålande avvägd svart frukt, liten nyanserad mynta, enormt komplex parfymerad ton, några köttslamsor och bacon, lite kul volatila övertoner, fenomenal och intressant. Sensationellt balanserad i munnen, len och snygg med silkesmjuk textur, strålande perfekt moget fruktmaterial, inte en enda skadad druva. En del kaffe och örter, kakao och superb komplexitet, enorm längd och kryddig eftersmak. Kommer att växa till sig med några år på rygg.
Betyg:++++

Första gången jag provar
Hill of Grace, och djävlar vad bra detta är. Den känns som en überelegant variant av Sine Qua Non, magnifik frukt i första rummet - man låter råvarorna tala helt ostört, backar upp lagom med snygga fat och lägger den på skruvkapsyl för säkerhets skull, mycket imponerande.

Penfolds Grange Hermitage 1997
Penfolds, South Australia, Australien
Utvecklad doft, lite torkad frukt och röda bär, karamell och fudge, fat & en puff av kanel, ganska dämpad och stum besynnerligt nog. Sträv och kärv i munnen, krävande med liten bitterhet, mörk choklad och slånbär, kaffe och fin utvecklad kryddighet. Fatig i klassisk Penfoldsstil, maffig men aningens aningen grov. Inte en av de bättre Grange, men ändå rätt bra sammansatt.
Betyg:++

God, men lite av en besvikelse. Främst är doften knycklad och liten, det är inte illa men man blir aningen underwhelmed.

thumb_IMG_4792_1024 thumb_IMG_4793_1024


Clarendon Hills Astralis 1998
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Väldigt, väldigt utvecklad, kanel och kaffe, läder och en liten burkig starkvinskänsla, rätt eldig med ett inslag av tomat som kryper fram efterhand tyvärr. Kryddig i munnen, väldigt utvecklad med choklad & rhumtopf, anis och sötlakrits, tuggtobak och en de uttorkad frukt. Den är klart på väg ner med påtagligt torrt avslut. Anständig, men tyvärr för gammal.
Betyg:+

OK, jag måste säga att jag verkligen gillar
Astralis, men det har visat sig att jag bara gillar den som ung. Både 2005 & 2006 är spektakulära, intensiva och rika med maxad frukt helt utan kompromisser. Tyvärr har alla årgångar som kryper en handfull år över kanske tio varit en besvikelse, karaktären börjar dra åt starkvin och en liten besynnerlig oxidativ dissonans kikar ofta fram - faran med übermogna druvor.

The Armagh 2008
Jim Barry, Clare Valley, South Australia, Australien
Vansinnigt ung doft, packad med svart frukt, tokigt tät med sötlakrits, rosmarin, Dulcivit™ och björnbär galore, alla rattar på full 11, en del stenkross & tjära, till och med engelsk konfekt. Osannolikt ung i munnen, tjock och viskös svart frukt, feta björnbär, blå plommon och en rejäl dos fat, lyxig och fatig men besynnerligt balanserad trots kraften. Det är massor av absolut allt, men den är för ung att egentligen bedöma. Lär behöva tio år på rygg.
Betyg:++(+)

Detta är egentligen en riktig långlagrare, jag drack ’98 för något år sedan och den var mindre utvecklad än samma årgång av
Penfolds Grange - lite skrämmande tanke. Jag skulle tro att i runda slängar tjugo år behövs för att den skall komma till sin rätt, ytterligare tid för absolut topp.

Vad skall man säga om det här då? Visst, det är bra, till och med fantastisk skitbra i vissa fall - men det finns ett traditionellt drag kring dessa viner som hör en annan tidsålder till. Att
Hill of Grace etablerat sig som en av världens riktigt stora är berättigat, och att Clonakilla på många sätt står för en annan attityd och tanke kring terroir som börjat få fotfäste är också tveklöst men man undrar stilla kring Penfolds. De känns liksom gamla i stilen, i australiensisk kontext liksom - jag undrar om det är ett vinnande recept för framtiden eller om St.Henri kommer att visa sig vara den långsiktiga vinnaren.

-- Winepunker

Comments

Yangarra med Peter Fraser

thumb_IMG_4272_1024


Peter Fraser från Yangarra är i stan på snabbvisit, en härligt bonnig lirare från McLaren som under Jackson Family Estates hatt driver en oerhört seriös verksamhet. Med så mycket som möjligt av arbetet nedlagt i vingården och minimalt med inblandning efter sorteringsbordet står Yangarra för allt som är hipster-hett just nu - hela listan från naturligt jäst och får i vingården till helt biodynamisk produktion och ibland buteljering helt utan svavel, dessutom en del experiment med keramiska ägg är bara att bocka av (inga måndanser när någon ser dock).
Lite brus om Peter &
Yangarra hade jag hört, speciellt hur man lyckats hantera Grenache har uppmärksammats. Här har vi någon som drömmer om Château Rayas - så långt från Clarendon Hills man kan komma egentligen.

Yangarra GSM 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Bra djup i doften, snyggt rödfruktig, lätt eldig med fin kryddighet, lätta övertoner av lakrits & körsbär. Bra tanniner i munnen, höga fint definierade syror, tanninerna är sandiga och faten är behagligt dämpade, bra mineralitet och snärt i snygg och lite enkel stil. God och välgjord med en del potential. (49% Grenache, 29% Shiraz, 22% Mourvedre)
Betyg:+(+)

Yangarra Grenache 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Fint djup i doften, exuberant med hallon & jordgubbe, liten snygg fetma, lätta örter och rejäl mineralitet, lite grillat kött och florala övertoner. Enormt elegant i munnen, massor av mineral och stenkross, fina syror och fräsch slank rödlätt frukt, återhållen med röda vinbär, sura körsbär och slånbär. Kärv och uppstramad svans, oväntat exakt och vässad. Lite yster ännu, men kommer absolut att utvecklas.
Betyg:++(+)

Yangarra High Sands Grenache 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Aningen sluten doft, bra röd frukt, rena hallon & jordgubbe, stenkross och läckra torkade örter, mynta & fräschör med lätt pepprighet och en liten blodig köttslamsa, nästan vulkaniska drag och superb högstämd mineralitet. Fräscha syror i munnen, definierade tanniner, rivig i dagsläget men supersnygg samtidigt, röda vinbär och slånbär, lång och syrligt rödfruktig svans, mineral och kryddor i eftersmaken. Strålande med vässad och kompromisslös personlighet.
Betyg:+++

Här har vi två djur man sällan ser och som jag aldrig stött på från
Australien. Tankarna far mot en sval avskalad Mentrida eller hur en Grenache skulle blivit om den gjorts högt uppe på Etna. Här har vi en exakt tolkning med finess och slank elegans, klang & absolut fokus. Druvan går igenom vinet på ett mycket intresseväckande sätt. Trots elegansen har vi dessutom djup & koncentration, lågt uttag och hänsynslös selektion parad med lite lagom whole-bunch gör susen.

thumb_IMG_4274_1024


Yangarra PF Shiraz 2015
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Sinnessjukt ungdomlig, ren med björnbär och lätta köttiga aromer, drag av Dulcivit™, plommon & lätta florala toner, aningen syrén. Ren & läcker i munnen med vässade syror och klingande frukt, lite vild, egen med syra & frukt i absolut fokus. Väldigt avskalad, men det funkar. Betyget är lite snålt.
Betyg:+(+)

Bara druvor, naturlig jäst, inget svavel, inget annat alls. Naturvin med allt vad det innebär - rätt gott, men saknar djup för högre betyg i dagsläget. Jag misstänker att den kan växa med några månader på rygg dock, 2015 är
väldigt ungt.

Yangarra Shiraz 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Djup doft, plommon & biggaråer, rökig med köttslamsor & vilda toner, visst finns det fat men de är snygga och i bakgrunden. Tät & balanserad i munnen, sandiga tanniner, ren med superba fat, bra bredd med björnbär & plommon, lite mörk choklad och strålande längd. Oförlöst ännu, behöver lite tid.
Betyg:++(+)

thumb_IMG_4270_1024 thumb_IMG_4276_1024


Yangarra Irnonheart Shiraz 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Lite stum & knuten i dagsläget, svart djup och aningen oförlöst frukt, bra kraft & massor av mineral, lätt eldig med stenkross och djurfett, fint floral känsla. Tät i munnen, stenkross och lakrits,strålande textur, vild men samtidigt ren & snygg, bra kraft utan att bli det minsta kladdig, djup mörk ren & syrlig frukt, blå plommon och lite cassis, oerhört seriös med stenkross och torkade blad i svansen. Strålande, kommer att utvecklas.
Betyg:+++

Alla Syrah är bra, väldigt seriösa och välstrukturerade i klangfull och vuxen stil - men det två rena Grenache är mer än speciella. De är något att leta efter, kännarviner som pockar på absolut uppmärksamhet.
Speciellt tack till
EricLively för chansen att språkas med Peter och till Djuret som skrämde fram några goda vildsvinsslamsor att mumsa till (min bordsgranne började gråta över kombinationen High Sands & tartar med löjrom och majjo).

-- Winepunker

Comments

The Penfolds Collection

thumb_IMG_4251_1024


Jag har ett extremt kluvet förhållande till
Penfolds. Samtidigt som de är en central spelare på södra halvklotet, en historisk gigant med en kontinuerligt förbättrad och i dagsläget rätt intressant portfölj ägnar de sig åt något jag närmast betraktar som geschäft. Tilltag som “The Ampoule”, “50 Year Old Rare Tawny” och en prislapp över 4000:- på Grange är bara blaj, men de har samtidigt förbättrat saker som St.Henri till ett intressant & personligt världsklassvin vilken synvinkel man än har - oavsett vad man gillar måste St.Henri idag respekteras. Resan som Yattarna gjort visar också på lyhördhet och äkta ambition, idag är det ett absolut ess. Det är mest kombinationen med larvlyxen som stör - “Le Bon Vins” legendariska kommentar ekar i bakhuvudet, “Det är inte ens ghetto-fabulous utan bara öst...”, något alla borde reflekterat över när “The Ampoule” lanserades i Moskva.

Men, den här kvällen fick till och med
Punkarn hålla inne med kritiken lite, en tillställning på Operan i regi av Penfolds där hela buketten som lanseras i Sverige 2015 presenterades. Det är trots allt rätt bra viner. Att det hela mest påminner om en galavisning av en ny bilmodell eller en slags skruvad modevisning får man försöka ha överseende med, så långt från sittande provning med anteckningar man kan komma.

thumb_IMG_4243_1024 thumb_IMG_4249_1024


Yattarna är ett av de vin som nog gjort den allra största resan alla kategorier, från en übermogen sönderekan klumpkloss med popcorn och svinester till en stram, koncentrerad och vässad mineralstinn godsak med ek så dyr att Sauzet skulle bli avundsjuk. Att ha tillgång till frukt från halva Australien och att glatt flytta fokus mot svalare och svalare områden har sina poänger, numera företrädesvis från Derwent på Tasmanien med inslag från Adelaide Hills och Henty är det långt från vad vi såg 1995. Nu är den för djävligt bra, och dyr som en Corton...
Yattarna 2013 är inget undantag, den är lite knuten i dagsläget men har ren tät frukt, behaglig stenkross och lagom med fat, enorm potential men är faktiskt drickbar redan nu - klar +++, närmast snålt i längden skulle jag tro, det finns kanske frantidsutsikter för högre nivåer.

Parallellt med
Yattarna har Reserve Bin xxA visat på en helt annan personlighet - yvigare, vildare, mer personlig och med en “jag blir som jag vill”-attityd är den rätt bångstyrig. Den mognar snabbare, är mindre aristokratisk men samtidigt fantastiskt god (och ännu hanterlig i pris). 2014 är tyvärr i dagsläget väl fatad på näsan men det backas upp av läcker renhet och galet med mineral i munnen. Kan några år på rygg få faten att krypa in bara lite kan den nog växa. ++(+).

thumb_IMG_4245_1024


Bland de röda var
Bin 389 2013 den mest klassiska i sin überfruktiga och rätt hårt fatade stil, den har en del uppstramande stjälkiga aromer och är ganska ystert fruktsöt just nu, god men med väl mycket choklad & lakrits, ++ blir det i alla fall. Ett helt annat djur är givetvis St.Henri 2012, en absolut ren och uttrycksfull storhet med superbt blodig & parfymerad mörk frukt, nu i sin absoluta ungdom men med enormt fina framtidsutsikter. Givetvis redan +++ dock, avsaknaden av fat ger det högklassiga grundmaterialet fritt spelrum. 2012 kommer nog att stanna på 3+, men en årgång som 2010 har absolut potential för äkta storhet, och det för ett pris under 600:-
St.Henri går verkligen från klarhet till klarhet, en exakt och sylvass konstruktion som för tankarna till helt andra breddgrader. Visst är det OZ, visst är det Penfolds, visst är det modernt (fast de på många sätt har gjort samma sak sedan '50-talet) - men, samtidigt har den en klang & närvaro som får i alla fall mig att försiktigt mumla “LaLaLa...”, försiktigt, försiktigt...

thumb_IMG_4252_1024 thumb_IMG_4254_1024


Antitesen är
RWT 2013, doftar vanilj, bourbon, röda bär, mjölkchoklad & Hawaiian Tropic - men, i munnen är den kryddig med finkorniga och strålande tanniner, solvarm sammanhålen frukt och rejäl längd. Kan faten krypa in i vinet lite blir det nog alldeles utmärkt ++(+). Härlig Barossa på bara franska fat, men den behöver tid för att harmoniera.

Avslutningsvis fick vi prova
Grange 2011, en svalare årgång med stramhet under kraften. Grange är som vanligt svår att bedöma som ung, men det känns som en ganska nyanserad och lite slankare variant än man är van vid. Frukten är lite knuten men ren (100% Syrah den här gången), hälsosamt med fat och en hel del minrealitet, i munnen rakryggad med oförlöst parfym och lovande men lite hopknycklad struktur. God, men behöver givetvis en del tid för att komma till sin rätt, +++ i alla fall.

Kul kväll, men mer cocktailparty än vinprovning.
Förra året med Peter var intressantare.

-- Winepunker

Comments

Return of The Living Red

thumb_IMG_4089_1024


Jag är generellt allergisk mot gimmick-viner, skojiga buteljeringar och udda marknadsföringsplojjande. Jag till och med ogillar tilltaget
Mouton-Rothschild satte på kartan med sina konstnärsetiketter, något kopierat till leda kort & tvärs i vinvärlden. Att samtidigt älska viner som Sine Qua Non där extrem kvalitet och absolut känsla för grundmaterialet blandas med kul tjocka flaskor och nya namn varje år gör mig direkt schizad - lite som Urban Deli, så djävla söderhipster att man vill kaskadkräkas men samtidigt bara larvigt bäst.
Ett likartat gäng är
RedHeads Studio, en experimentverkstad helt utan riktlinjer eller stoppklossar där vinmakare kommer och går och gör vad som faller dem in. Return of The Living Red är ett missfoster baserat på högklassig Cabernet Sauvignon och urgammal (120 år gamla stockar) tjurig Touriga Nacional från olika årgångar. Unikt på många sätt, men det kändes som potentialen till något riktat bra fanns där när jag provade vinet första gången för sex år sedan, senare återbesök visade på vettig parabel.

thumb_IMG_4091_1024


Return of The Living Red (First Edition)
Redheads Studio, McLaren Vale + Langhorne Creek, South Australia, Australien
Intensiv doft med cassis, röd frukt och läckra kryddor, kåda och rosmarin, orientalisk rökelse och sötlakrits dyker upp med kakao och fräscha blå plommon, liten snygg mynta skärper till. Den är ganska yvig men fungerar ändå, fräschören är hög, snyggt komplex och faten i absolut schack. I munnen är den rik, balanserad med rökig känsla, kakao & choklad, cassis, kryddor och massor av plommon & kaffe, lite kirsch nästan men den faller absolut inte ned i träsket med starkvinskänsla. Tanninerna är sandiga, snygga och oerhört välpolerade, koncentrerad och intensiv med liten pikant bitter avslutning. Kryddig karamell och tuggtobak i eftersmaken. Skitgod, har lyft sig till 3+ med råge. (Cabernet Sauvignon 70% - 2007, Touriga Nacional 30% - 2004)
Betyg:+++

Den har utvecklats väl, viner av den här typen behöver sina tio år i källaren (eller vad det nu blir, beroende på hur man räknar). Trots kraften har den absolut harmoni, rik och bred men samtidigt med exakthet och väl åtdragna skruvar. Personligt, gott & maxat utan att bli kladdig eller ofokuserat. Trots larvet med buteljen, obduktionsbilder och hängsnaror är detta skitseriöst - kudos!

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

thumb_IMG_3711_1024


Syrah är en rätt speciell druva, uttrycken är vitt skilda och strukturen drar från lättfotad & kryddigt poinotlik till massiv och brökigt fatstinn. Men, alltid med en kärna av druvkaraktär som är svår att missa. Några få lyckas med kombinationen av elegans och maximal kraft, det finns mästare som
Krankl & Kinzbrunner som paketerar superkoncentration utan minsta felsteg, kryddar med nyansrikedom och finlir trots hög oktanhalt och enorm täthet (det sagt, just Giaconda är ibland påtaglig elegant, men inte alltid).
Nu är kanske
Reid Bosward ingen Krankl, öven om hans Old BastardKaesler spelar i samma liga när bitarna faller på plats och årgången den rätta. Fast, vill man inte betala en förmögenhet och vänta i minst tio år kan man välja något mer lättillgängligt - lådan Kaesler driver i McLaren ligger inte långt efter, stilen är en annan och något mer inställsam men nästan lika gott.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv & eldig doft, kryddig med choklad, liten mynta och massor av skogsbotten med läckert skitiga drag, lite grillat kött och solbakad varm frukt, hedonistisk och balanserad, in your face men snygg och med begynnande mognad. En puff av målarlåda och terpentin, kåda och bruten grankvist. Trots 15,5% blir alkoholen aldrig störande, handlaget är exemplariskt. I munnen är den mjuk, packad av solvarma biggaråer och choklad, tanninerna är mjuka, lena och plyschiga, det finns ett drag av råbiff under frukten, en blinkning åt klassiska distrikt samtidigt som den skriker McLaren med megafon. Svanen är len & mjuk, balanserad med mjuka snygga syror, superba faktiskt, den är förvånade komplex med kryddor & rökiga drag, lång och harmonisk, eftersmaken är utvecklad och supersnygg. Aningen inställsam, visst, men samtidigt fullkomligt strålande. Enkel uppgradering till 3+.
Betyg:+++

Förra gången kändes den mer polerad och utan minsta skevhet, god men nästan personlighetsbefriad liksom. Nu har det hänt en hel del, den har funkat till sig lite och blodstänket är betydligt tydligare, den har utvecklat en rätt kul röst. Det är riktigt bra, snyggt, enormt koncentrerat och uttrycksfullt utan att bli klumpigt. Inget för hjärtsvaga eller blomvattendyrkare, men gott som snus.

-- Winepunker

Comments

Provocerande Penfolds

IMG_3685


Ibland blir det bara för mycket, trots att jag är en (dock ej hjärtlös sådan) ärkekapitalist finns det gränser för var man kan göra med varumärke & renommé utan att det borde straffa sig.
Bordeaux gjorde resan för länge sedan och oändliga mängder med klagosånger har skrivits om hur Cheval-Blanc lämnade omloppsbanan där runt 2005 och plötsligt blev helt otillgänglig för vanliga vinälskare, idag kostar 2010 över 12000:-, en prisutveckling på mer än 20 ggr under färre år än så.
Det klagas på kapitalstarka asiater & oligarker, men ansvaret ligger lika tungt hos producenterna själva - man tar ut så mycket man kan, det är ju trots allt en vinstdrivande verksamhet och varumärken som just
Cheval-Blanc är i princip omöjligt att devalvera, så länge produkten håller anständig kvalitet är priset inget som kommer att erodera marknaden. Strukturen i konsumtionsledet kan förändras men produkten är densamma som de senaste hundra åren (fast troligen bättre ur rent teknisk synvinkel), på många sätt en svårslagen kontinuitet. Tjugo gånger bättre sedan 1989 är det dock inte...

Samma sak händer med
Bourgogne även om prisutvecklingen ännu inte nått full acceleration, en fördubbling på några år hos bättre producenters Grand Cru verkar vara norm, en slags förstärkning av den allmänna prisstegringen på högklassig juice. Möjligen är effekten mer dämpad på grund av Bourgognes inbyggda komplexitet, det är inte lätt att hitta runt bland träden för en rutinerad provare så man frågar sig stilla hur en oligarkdjävel skall skilja ut stolpskotten. Kanske just därför är prisstegringen som tydligast hos en handfull toppar, lätta att komma ihåg med tillräckligt högt prestigekapital.

Vi ser samma trend överallt, men med enstaka undantag (e.g.
enstaka produkter från Champagne) har förändringen skett i princip organiskt, en samverkan mellan tillgång & efterfrågan påeldad av 100-poängskalan och tryggheten i prestigen hos varumärket. Över tiden har investeringarna ”lönat” sig, köpt prestige har behållit värdet och återinvesteringen har blivit successivt dyrare, det har känts bra för de idioter som betalar 12000:- för en flaska nyproducerat vin.

Men, går det att manipulera systemet och höja priserna
syntetiskt för att konstruera prestigeökning och därigenom bygga på ett redan existerande & känt varumärke? Det är nog precis var Penfolds/TWE ägnat sig åt de senaste åren, i mitt tycke en riktigt vansklig strategi.

Tydligast blev det senast när
Bin 707 ’12 drogs upp till närmre 2500:-, från 2008 prisad till under tusenlappen och 2002 strax över 500:-. På tio år har priset femdubblats, likartad utveckling som i Bordeaux men i det här fallet är det en strikt medveten policyförändring. Man har helt enkelt beslutat att Bin 707 får kosta två och en halv gång så mycket som t.ex. Ridge Monte Bello eller Buccella Cabernet Sauvignon, att prisläget är lagom ’harmonierat’ och signalerar rätt nivå på prestigestegen. Bin 707, vaffan tänker de med?

Samma sak gäller givetvis
Grange och en del av de andra topparna i portföljen, 4300:- för Grange ’09, rejält över Guigals LaLa - dessutom skiter de troligen ur sig 10.000 lådor Grange, exakta data är lite svåra att få tag i (likt volymen på andra multiregionala produkter som Dom Perignon). Det börjar lukta bondfångeri (att Yattarna kostar kring tusenlappen är då mer begripligt, den skall ställas i relation till en Corton-Charlemagne rimligen, en slags standardkostnad för en Chardonnay av den klassen).

Men, det som verkligen får mig att surna till är
kombinationen av absurd prisfilosofi och de övriga marknadföringstricken, den totalt ohämmade flörten med lyxkonsumenterna och prestigerunkeri. Ampullen, samlingen, den knasprisade gamla tawny-porten, framgrävande av ytterligare exklusiva ’bins’, etc. etc. Allt träffsäkert sammanfattat av Andrew Jefford här, besk eftersmak är bara förnamnet - Gago är en trevlig kille, TWE gör vad de skall, men det är fan i mig inte klokt.

Varför då detta raseri? Tja, när
RWT dragit iväg till närmare tusenlappen och man redan lämnats i vägdammet av de övriga topparna kändes det som Magill i alla fall skulle kunna utgöra en liten del av källaren. Magill har aldrig varit spektakulär, men en kul anakronism med tanke på vingårdens läge och att man valt att skilja ut frukten för egen buteljering (den platsar inte i Grange, men det kan vi lämna därhän). Hyfsat snabbmognande, ganska elegant och med minde tungfotat avtryck än andra storfräsare i portföljen har jag verkligen gillat Magill, ett stort vin i det lilla tillsammans med St.Henri och Bin A - kanske de tre intressantaste objekten Penfolds står för. Magill har hamnat under iconstatusen men över plonket, volymerna är små och stilen egen.

Tills nu vill säga...

Jag fick blint 2012 i glaset för ett tag sedan, tight och ren med klang i frukten, kryddor och nejlikor, cassis och bra hanterade fat. Utmärkt hantverk i linje med stilen, en av de absolut bästa
Magill jag provat - omedelbart en mental notering att köpa några flaskor för källaren, den lär peaka om 8-10 år, klar 3+ skulle jag tro.

...not.

Den kostar
1050:-, för en Magill, vaffan håller de på med? Efter lite efterforskningar visade det sig att Magill medvetet klassats in i elitserien, och St.Henri inte gjort det. St.Henri kostar ungefär hälften, ett på många sätt mycket intressantare vin.

Dryga tusenlappen kan de fetglömma, det är rubbat.

Så, min sista
2003:a fick sätta livet till istället, köpt för 491:- år 2007, en slant det med men hyfsat hanterligt i det allmänna vansinnet.

Penfolds Magill Estate 2003
Penfolds, Magill Estate, South Australia
Djup & kryddig doft, massor av kanel och kryddpeppar, målarlåda & orientalisk tobak, lite lakrits & krossade körsbär, kakao & granatäpplen, alldeles strålande med komplexitet och intensivt uttryck. Aningen mynta, fin nyanserad ton av dyr ek och faktiskt en hel del svartpeppar. Den är snygg, intensiv och vässad, bra utvecklad med perfekt fathantering och balans. I munnen är den skärpt, rik och förhållandevis elegant med fina sandiga tanniner, lite skalbitter med lysande syror och återhållna fat, massor av kakao och hallon, mörka plommon och lakrits, lyxigt kaffe i svansen paras med slånbär och lite blommig känsla. Eftersmaken är nyanserad med tuggtobak och sotig kirsch, faktiskt alldeles djävla skitgod. Inte på absolut topp ännu skulle jag tro, men vänta inte för länge.
Betyg:+++

Gott, redigt och snyggt men jag skulle tro att
2012 är bättre, den känns bättre sammansatt. Det är en besvärande vektor i hela eländet är att Penfolds viner nog aldrig varit så bra som nu. Det är samma sak man ser överallt, från alla hörn blir det trots domedagsprofetiorna om parkerisering och likriktning bara bättre & bättre, utbudet är dynamiskt och intressant - men priserna verkar vara precis så höga som ’marknaden’ kan klara. Och, nu klarar marknaden mer än jag, tusenlappen för Magill är helt enkelt in i helvete för mycket.

-- Winepunker

Comments

Esulé 2006

IMG_3482


Det var länge sedan jag drack något från knäppgökarna i McLaren/Langhorne, visst slinker det ned en och annan flaska från
La Curio men tyvärr har det inte blivit något från RedHeads - sedan Divine slutade importera har de varit svåra att få tag i. Av hela portföljen är kanske Esulé mest kontroversiell, sent skördad Cabernet Sauvignon & Cabernet Franc med riviga 16% är knappast något ens jag förespråkar, klar varning för amaronefierat kladd givetvis. Men, har vinmakaren handlag och konsumenten lite tålamod går det ganska bra - den var lovande för fyra år sedan med potential att gå ihop.

IMG_3484IMG_3485IMG_3486


Esulé 2006
Redheads Studio, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, eldig och svartfruktig, massor av cassis, blad, örter och djup parfym, en del mörk bitter choklad och sotig lakrits, liten bränd känsla tyvärr - oerhört koncentrerad men skulle vunnit på lite mer finess. Solvarm i munnen, inte ett spår av de brända tonerna, förvånande ren med cassis och mycket väl borttrollade 16%, tät med harmonisk mognad, den har utvecklats fint på dryga fyra år. Kroppen är örtigt rakryggad, snygga sandiga tanniner och kul ton av salmiak, svansen är syrlig med lakrits & anis, mörka plommon och en liten djurisk komponent. Eftersmaken lång, men syrorna känns aningen aviga, de ligger kvar och hela paketet ger en örtigt själkig efterklang. God, bra utvecklad men når inte upp till 3+, betyget är snålt. (Cabernet Sauvignon 55%, Cabernet Franc 45%)
Betyg:++

IMG_3483


OK, det är gott, snyggt och precis vad det vill vara men inte i perfekt harmoni. Man skulle tro att söt frukt eller alkohol skulle vara problemet, men det visar sig vara syrorna och den lilla brända antydan i doften. Den är inte klumpig på något sätt, bara aningen dissonans i ackordet.

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_3412


Adam Hooper gjorde sig ett namn för några år sedan med sina närmast impressionistiska alster på experimentverkstaden RedHeads Studio, ett vineri som tyvärr slutat göra de udda hemmakoken vi såg första halvan av 2000-talet. I egen regi kör han nu La Curio, lite i samma stil men aningen mer återhållen och fokuserad skärpa utan de riktiga übertokerierna - utmärkta funktionella bruksviner.

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Rödfruktigt kryddig doft med toner av nejlikor, kåda, rosmarin och solvarma hallon, lite körsbär och lingon, vässad med örtighet och grus, snygga dämpade fat. Efterhand tränger tobak och snus igenom frukten, den är intressant med litet smutsigt naturvinsdrag. Smaken är pigg och eldigt syrlig, packad av sura körsbär, trädgårdshallon och liten funkig bitterhet, slånbär med en puff av lakrits. Tanninerna är finkorniga och dämpade, liten själkig känsla i svansen rätar upp frukten, det är enkelt, opretantiöst och skitgott. Bruksgrenache när den är som allra bäst, Adam Hooper kan sina saker.
Betyg:++

Den har
utvecklats en del sedan senast, jag tror inte den kommer att vinna speciellt mycket på vidare lagring.

IMG_3413


Alltför lite rom har det blivit på senare tid, det har känts lite stressat att gräva runt i spritlådorna ovanpå allt vin & öldrickande. Men, när klubbmedlemmen
Roland tipsar om något är det bara att köpa & korka upp - inte en enda rekommendation från de hållet har varit en nitlott.

Berrys' Finest Caribbean Rum 15 Years
Caroni Destillery, Berry Bros & Rudd, Trinidad
Nyanserat nötig doft, karamell & finstämd parfym, rosor och knäck blandas med apelsinskal och nejlikor. Den är fenomenalt parfymerad men samtidigt rakryggad med definition & klass trots de lite inbjudande tonerna. Smaken är eldig, ren och vässad med kryddor och bara liten, liten sötma - en ohelig blandning mellan en fransk Vieux Agricole och en melass-stinn sak från Venezuela. Att BBR ligger bakom detta känns inte konstigt, det är en stylad & intellektuell godsak överkomlig i pris, till och med billig om sanningen skall fram, 299:- är rena kapet! Fan, det är apgott!!
Betyg:+++

Det värmer fint i vintermörkret, man får tänka sig till Karibien och drömma om sol...

-- Winepunker

Comments

OZ Chardonnay

IMG_3286


Förändringens vindar drar vidare i OZ. Vinerna blir mer och mer fokuserade, sammanhållna och känsligt hanterade rörande frukt & terroir på ett sätt som påminner mer om Europa än det utnötta begreppet ”Nya Världen”.
Vi har sett det på röda sidan men det är nog bland de vita den största förändringen skett - för er som följt ett vin som Yattarna över åren är resan närmast hissnande, tight struktur, snygga fat och ren klingande frukt är melodin. Lite synd är det kanske, den ”klassiska” fetputten med larvigt hög mognad och amerikansk ek går knappt att få tag i längre, den har stilla fått somna in i historiens töcken. I alla fall för den här gången.
Nåja, vi testade åtta stycken representanter i olika prisläge - mellan 179:- och 600:-, varierat resultat men inte ett enda flabb-offer i alla fall.

IMG_3287 IMG_3288


Wolf Blass 'White Label' Chardonnay 2013
Wolf Blass, Picadilly, Adelaide Hills, South Australia, Australien
Dämpad doft med citrus & ganska snygga fat, litet inslag av godis, bra spänst och mineral men de karamellgröna tonerna stör. Höga syror i munnen, liten godiston, mineral och citrus, mango och lite anans, aningen sötaktig svans. Avvakta lite här.
Betyg:+

Swan Bay Chardonnay 2012
The Scotchmans Hill Group, Geelong/Bellarine Peninsula, Victoria, Australien
Lätt rökig doft, krämig och snygg, fin mineral och mjuk gul stenfrukt, snygga fat, viss värme och skoj överton av tång & hav. Gul stenfrukt i munnen, fina fat, len och gräddig, plommon & citrus, aningen kort svans med ett uns fruktsötma. Betyget generöst.
Betyg:++

Mycket vin för pengarna, 179:- är rena kapet.

IMG_3290 IMG_3291 IMG_3292

Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2008
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Återhållen, tight doft med flinta & citrus, dämpade snygga fat, gul stenfrukt och lätt feta övertoner. Rakryggad och ren i munnen flinta & mineral, citrusskal med definition och asketisk framtoning, tyvärr lite väl kort. Lite som en Chablis.
Betyg:+

Penfolds Bin 311 Henty Chardonnay 2011
Penfolds, Henty, Glenelg, Victoria, Australien
Enormt parfymerad doft, maxad med syrén och hyacint, flinta & rivet limeskal, vital & sprittande men samtidigt med knuten och oförlöst känsla. Stenkross & höga syror i munnen, exakt med massor av mineral och florala toner, tight och flintig svans men struktur och syror är i dagsläget lite aggro. Den behöver tid.
Betyg:+(+)

Jag är lite besviken på
Bin 311, det känns som 2013 är en bättre årgång (också Tumbarumba). De är båda lite avskalade, snäva och stränga, kan vara en tidsfråga.

Yarra Valley Reserve Release Chardonnay 2011
De Bortoli, Yarra Valley, Victoria, Australien
Väldigt stum doft, knuten och återhållen, flintkross & stendamm, citronskal och dämpade fat, örtig med krutrök & gröna blad - lik förra försöket för ett halvår sedan men i väldigt knuten variant. Stum & oförlöst i munnen, stenkross och mineral, flintig med väldigt sval gul frukt. Ofokuserad & odefinierad, knuten som en boll utan riktig röst. Tunnel??
Betyg:+

Vad har hänt? Den var inte så här
förra gången.

IMG_3293 IMG_3294 IMG_3295

Vasse Felix Heytesbury Chardonnay 2010
Vasse Felix, Margaret River, Western Australia, Australien
Underbart djup i doften, fin fetma, nyanserad och väldigt eurocentrisk framtoning, krämig & snyggt parfymerad med fint örtigt myntalika övertoner, mineral, lite grapeferukt och superba fat. Fet textur i munnen, snyggt fatad med gul frukt, mineral & bra smörig bredd, rena uppbackande syror, enormt välgjord och galet burgundisk. Liten exotisk ton i svansen, strålande!
Betyg:+++

Detta är ett av Margaret Rivers mest pålitliga och konsistenta viner - alltid solid, oftast strålande och
aldrig en flopp.

10X Ten Minutes by Tractor 2013
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington, Victoria, Australien
Ungdomlig doft med godisartad aromer, exotisk frukt, lychee och mango, lite väl yster med rosor och godis. Tight och oförlöst i munnen, fatig med gul stenfrukt, smörig känsla, lite eldig och kryddig avslutning. Lätt exotisk i svansen, för ung med väl besk avslutning. Avvakta.
Betyg:+(+)

Penfolds Bin 08A Reserve Chardonnay 2008
Penfolds, Adelaide Hills, South Australia, Australien
Djup, komplex och läcker doft med superba fat, mineral, rök & citrusskal, en del stendamm och spänst, doftar dyrt och aristokratiskt på galet välgjort sätt. Tät i munnen, bra syror, snyggt fatad och kryddig med gul stenfrukt, mineral och lyxiga feta toner, citronskal och lite ananas. Den är pigg, vässad och lyxig, smakar dyrt och väldigt seriöst. Skulle kunna varit en bättre Bourgogne, i alla fall nästan.
Betyg:+++

Efter de båda
Bin 311 ovan var jag lite orolig för Penfolds, men Bin 08A levererar med råge - alldeles skitbra faktiskt. Det är ett intressant vin, den har i princip gjort samma resa från 1994 som Yattarna fast med mindre amplitud liksom. Dessutom är det rätt stor skillnad mellan årgångarna, den vildjäser och utvecklas med väldigt lite inblandning på det hela taget, den blir lite som den vill - oftast vill den bli riktigt bra.


-- Winepunker

Comments

Några Återbesök och Blandat Gruk

Snabb sammanfattning med lösryckta tankar om viner som hållit högre klass än genomsnittet (och någon som varit en besvikelse).

IMG_3242_2 IMG_3267

Riesling von der Fels 2010
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Mineralstinn med syror och citrus, krut & krossad flinta, citronskal och örtig parfym, ren & snygg i ganska asketisk och avskalad stil. I munnen dominerar syror & flinta, skiffer och örtig känsla, massor av citrusskal och krävande stramhet. Det är vuxet, rappt & frasigt, stenkross är förnamnet och basilika efternamnet, snygg, skärpt och läcker med rabarber & omogen persika, men den skulle samtidigt vunnit på mer bredd i frukten.
Betyg:++

Meursault 1er Cru, Genevrières 2010
Louis Jadot, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Rik & bred doft med citrusskal, mango & gräddig fetma, en hel del mineral och högklassiga (Jadot-) fat. Efterhand utvecklas lite nötiga aromer och brynt smör, citrustonerna djupnar - den växer och får en riktigt lyxig framtoning. Bred & fet i munnen, fatig med citrus och djup gul frukt, mineral och precis tillräckligt med syror. Alldeles strålande så länge man klarar all den dyra eken - den är lyxig och ganska flamboyant.
Betyg:+++

Jag kan förstå att fatbehandlingen blir för mycket för somliga, men när frukten är så här högklassig funkar det. Den har potential att utvecklas, faten har dessutom en förmåga att integreras fint i Jadot’s saker - avvakta tre år för nästa butelj.

IMG_3303 IMG_3304

Meursault, Les Chevalières 2005
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Len, mjuk och nyanserad doft med lite mineral och finstämt rökiga citrustoner och en puff av vinteräpplen, lime och grön kvitten. Ekbehandlingen är exemplarisk, i bakgrunden med parfymerad känsla och dämpad underton. Höga syror i munnen, vaxig med citrus och äpplen, örtig känsla med mineral en masse, till och med ostronskal och tång. En perfekt kombination av Chablis och Puligny, ett oheligt kärleksbarn liksom - kanske inte den traditionella smörigheten med rostade nötter och fett, den är producenttypisk i stället, snygg med stram ryggrad och klass. Känns mogen.
Betyg:++

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Fint mogen och klassisk doft med solbakade körsbär, skogshallon och vilda köttiga drag, massor av slaktbänk och inälvor, skogsbotten och undervegetation, kryddig och komplex men samtidigt stram och krävande. Den är helt utvecklad i munnen, tät med körsbär och fina tanniner, lite bitter men samtidigt rakryggad och snygg, det finns en hel del köttslamsor och blod, kraften är på plats men den saknar finess och glädje för högre betyg. Bra, men inte bäst...
Betyg:++

IMG_3243_2 IMG_3268

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Djup och perfekt mogen svart & röd frukt på näsan, massor av röda körsbär, syrliga hallon & mörk choklad, lite anis & lakrits, en puff av kaffe & tobak. Faten är snygga, förvånande dämpade och integrerade, efterhand utvecklas lite chark, mynta och svinflott. I munnen är den utvecklad, rik och vässad med silkiga tanniner, fylld av syrliga körsbär & skogshallon, ganska pepprig med en tydligt vild & köttig komponent. Det är djävligt bra, enormt personligt med fokus och spets. Förvånade snyggt och provokativt syradrivet, vässat uttryck med dyr känsla. Dessutom rätt mogen.
Betyg:+++

Ernie Els 2004
Ernie Els Wines, Stellenbosch, Sydafrika
Bred & mogen doft med kaffe, torkad mörk frukt, plommon och cassis, ceder och hö. Den är solvarm utan att bli bränd, en sval komponent av Cabernet Franc balanserar mogen Cabernet & Merlot, lite mynta och nyslaget gräs. I munnen är den mjuk och solvam, bred mogen röd frukt och fina sandiga väl definierade tanniner, det finns en lite sotighet i svansen. Den är bra byggd, inga brinnande gamla telefoner utan bara lätt pyrande björkved, lakrits & stenkross. Eftersmaken är kryddig och svartfruktigt torr. Riktigt bra, förvånande bra faktiskt - ett oväntat stjärnskott.
Betyg:+++

Ernie Els brukar inte vara på den här nivån, brända toner är nästan alltid ett problem men just 2004 har inte minsta puff av gummi eller bakelit. Dessutom känns den helt mogen nu, på topp skulle jag säga.

IMG_3284

Borgogno ”No Name” 2010
Langhe, Piemonte, Italien
Ung doft med intensitet, örtighet och körsbär, en puff av anis, nejlikor och sval mynta, den är fortfarande oförlöst utan riktig bredd - det är mer spets, men det lär bara vara en tidsfråga. Efterhand utvecklar den kola och nypon, en del rosor kikar fram. Ungfruktig och skärpt i munnen, sträv med lakritsbitter kropp, massor av mörka körsbär och anis, örtiga övertoner, ungdomligt själkig & lingonsyrlig under mattan av mörka bär. Detta är enkelhet och skärpa med anständig bredd och kraft, kanske lite anonym ännu men lär bättra sig med tiden. God med potential - hantverk under 300:-.
Betyg:++

IMG_3029

Milbrandt The Estates Syrah 2009
Wahluke Wine Company/Milbrandt Vineyards, Clifton Vineyards, Wahluke Slope, Washington State, USA
Till en början lätt instäng doft, primärt svartfruktig med björnbär & blåbär, eldig i ganska neutral stil. Mjuk och svalfruktig i munnen, lena slkiga tanniner, lite sötlakrits med råbiff och blåbärssaft, den har snygga kryddiga drag i svansen. Tyvärr känns den anonym och lite trivial, kan kanske utvecklas men jag tvekar.
Betyg:+(+)

Betz Bésoliel 2011
Betz Family Winery,Columbia Valley, Washington State, USA
Doften är läckert stinn av högklassig Grenache, hallon, slånbär, garrigue och sötlakrits. Efterhand kikar lingon och fet karamell fram, den är ganska bred med ren fetma samtidigt som fräschören är i fokus. Den känns väldigt ung. I munnen är den fet, stinn av sval Grenache, lättfotade jordgubbar och örtkryddor, sötlakrits och en hel del krossad sten. Det finns fortfarande drag av godis och hallongräddkola, den lär nog krydda till sig med tiden. Solid, ren och riktigt god. (51% Grenache, 18% Cinsault, 12% Counoise, 12% Mourvedre, 7% Syrah)
Betyg:++

IMG_3244_2 IMG_3266

Dalva Porto Vintage 1994
Duoro Valley, Portugal
Mjuk, knäckig och mogen doft, dämpad röd frukt & nötter, lite snyggt örtig med en puff av melass och tobak, till och med aningen ceder och skogsbotten - seriöst och återhållet, drag av nyhyvlat virke och dyra cigarrer. I munnen är den kryddig & komplex, eldig med dämpad frukt, mest torkade bär och örter, lite melass och kul sälta. Den är snygg, mogen, ren & enkel utan larv eller överdrivna vektorer. En återhållen bruksport, inte illa, inte stort.
Betyg:++

Chablis, Saint Martin 2013
Domaine Laroche, Chablis Grand Cru, Chablis, Bourgogne, Frankrike
Neutral och örtig doft med lite gräs och krusbär, viss minralitet men helt utan skärpa eller fokus. Neutral även i munnen, bra syror men anonym frukt och lite ihåligt avslut. Tja, ointressant får man väl säga.
Betyg:0

Varuprov från
PrimeWine, inte så skoj kanske - alltför anonym och lite aggressivt prissatt (159:-). Jämte en årgång som 2001 av samma vin är detta lite av en flopp, Laroche kan bättre.



-- Winepunker

Comments

Penfolds med Peter Gago

IMG_2902


TWE har Peter Gago på besök, efter några tillställningar med etablerad press respektive storinvesterare var det dags för vanliga konsumenter och nördar (d.v.s. bloggosfären och lite annat löst folk). I avslappad miljö och med anständigt tilltugg på Franzén (tartaren med mizo- & hasselnöts-majjo var sinnessjukt god) fick Peter hålla låda och drog in alla närvarande i en yvig dialog, en man med social talang minst sagt.

Från att ha varit en mycket skicklig vinmakare har han också vuxit till en marknadsförare av rang - kunnig, vänlig, pratglad, skämtsam, uppmärksam och med ett
reality distortion field på hög effekt (OK, inte Steve, men inte långt ifrån heller - under ett kort ögonblick tyckte jag både ampullen och den 50-åriga tawnyn var bra idéer). Han är en slags maximal motpol till Egon Müller - ni fattar.

Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2013
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Ganska stram doft, flintig med lätta nyanserade fat, citrusskal och vässad gul frukt, fokuserad. Klingande ren i munnen med skärpa och finess, snygg dämpad fathantering och ren ganska slank men intensiv frukt. Inte illa alls, med lite tid kan den kanske växa till sig ett snäpp.
Betyg:++(+)

Yattarna 2011
Penfolds, Tasmanien & Adelaide Hills, South Australia, Australien
Lyxiga men nyanserade fat i doften, ganska rik & bred med komplexitet, massor av citrus och krispig mineral. Tät i munnen, intensiv med superba kontrollerade fat, höga rena syror och liten örtigt & piggt kartig ton, sammanhållen eftersmak, ren & enormt lovande. Skitbra faktiskt.
Betyg:+++

Penfolds följer den trend vi ser på vita sidan i hela
Australien - svalare frukt, tightare struktur, högre syror, mindre fat. Helt enkelt bättre viner med potential i källaren som vi aldrig sett förr. Typiskt är att Yattarna nu i princip uteslutande görs på frukt från Tasmanien (litet inslag av Adelaide Hills), en försäkran mot alltför mycket värme, snabb mognad och fläsk. Det är den bästa Yattarna jag druckit hitintills, lyftet på bara fem/sex år är remarkabelt. Roligt är att Reserve Bin A gått exakt samma väg trots sin helt annorlunda & bångstyriga personlighet - två syskon som håller världsklass numera, det tog mer än femton år men nu är vi faktiskt där. Dessutom, alla vita är nu på skruvkapsyl, Yay!! Naeej!! Scheisse, snacka om att vara kluven nu.

Penfolds Bin 389 2011
Penfolds, South Australia, Australien
Djup doft, rik och bred med svart & röd frukt, choklad och sot, lite grusiga toner. Tät smak, ren frukt, fatig med en del blåbär & björnbär, det utvecklas tydlig cassis efterhand, till och med ceder. God och solid i ganska klassisk kostym.
Betyg:++

Den kallas ibland för “poor man’s
Grange”, eller “baby Grange”, lite fånigt med tanke på skillnaden både i struktur och känsla. Det är absolut ett bra vin men klart kvällens mest ointressanta butelj. Det finns ett alltför stylat drag här, en lite överpolerad känsla - en svaghet i personligheten som kanske kan återvinnas med lagring. Kvaliteten nu är högre än för tio år sedan, det kan nog bli bra men den är liksom lite trist - relativt sett alltså.

IMG_2891

Penfolds St.Henri 1998
Penfolds, South Australia, Australien
Underbart floral doft, lite mörk choklad och solvarm djupröd frukt, en liten komplex puff av målarlåda och sot. Höga syror i munnen, ren & snygg med fin mognad, en kopp kaffe och kanel, superba sandiga tanniner. Den är briljant, en strålande flaska, betydligt bättre än alla mina egna buteljer.
Betyg:+++

Penfolds St.Henri 2010
Penfolds, South Australia, Australien
Superb doft av grafit, bläck och intensiv högklassig svart frukt, blod & charkuterier i väldigt vässad stil. Intensiv i munnen, ren med kakao & nejlikor, kryddig och strålande expressiv. Den är oförlöst och behöver tid men det är ett eget och kompromisslöst uttryck av druva man bara måste älska, kryddig och sandigt tanninstinn svans, fullkomligt strålande. Den absolut bästa St. Henri jag provat.
Betyg:+++(+)

Jag upplever
St.Henri som betydligt mer fokuserad nu, dessutom var ’98:an en bättre butelj än min sista - här har vi ett oerhört eget vin, lagringståligt utan fat, ett uttryck av frukten på ett sätt som både försvunnit och återupptäckts men hela tiden hårdnackat bevarats av Penfolds oavsett hur de andra vinerna utvecklats stilmässigt. En anakronism som liksom är inne igen, verkligen något att omfamna - dessutom till hanterligt (nåja) pris.

Penfolds RWT 1998
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät och fatad doft, lite karamell och tuggtobak, ganska söt men ändå snygg och inbjudande. Fet i munnen, fatad, snygg & balanserad, superbt läcker med kryddsöt och ganska mogen struktur. Det är gott, hedonistiskt och maffigt.
Betyg:+++

IMG_2905

Penfolds RWT 2011
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Dämpad doft, len & mild frukt med mullbär, kanel och lite kryddsöta fat. Ren & snygg i munnen, sträv med antydan till kokos & mogen frukt, bra syror och lite sotig svans. Lång & kryddig eftersmak, stilren och god.
Betyg:+++

RWT har alltid varit en av mina absoluta favoriter, enbart franska fat och med en exuberant glädje som går att dricka både ung och åldrad. Visst, det är mycket fat, lyx och en del smink & parfym men samtidigt primalt gott och skrattframkallande lyckogivande. Jag blir glad av RWT, St.Henri gör mig eftertänksam och djuplodande, RWT får mig att fnissa.

Penfolds Grange 2009
Penfolds, South Australia, Australien
Intensiv doft, moccha, svart frukt, tjära & tjocka kryddor. Ganska sval frukt i munnen, täta & sandiga tanniner, läder, kokos och kaffe, en del orientalisk tobak , lång komplex & kryddig svans. Väldigt kärv och primär eftersmak, helt oförlöst men nog ganska lovande om den kan bredda sig en aning. Inte så ”Grangig”, men god.
Betyg:+++

Ung
Grange är oftast lite av ett slag i ansiktet, fullt ös på alla kanaler men med en besynnerlig harmoni och sammanhållen fokuserad struktur under mattan av mörk högklassig frukt. Men, den här årgången har inte samma brutala kraft som andra unga Grange jag provat - den brukar vara lite på samma sätt som ett ungt portvin och går att genomskåda med lite erfarenhet och fantasi, så inte den här gången. Det är vanskligt att ge sig på en seriös bedömning, men den känns lovande i enklare kostym - lite slankare, faktisk aningen mer slimmad men på riktigt bra sätt. Ett stort aber är dock priset, det är är pressande högt, 4299:- på Bolis får väl ses som vettigt internationellt ($750 i US) men nu har den absolut lämnat min sfär av ekonomiskt inflytande (den är dyrare än Guigals LaLa och med än dubbla mot en SQN, det är helt enkelt för mycket).

Kul, tackar
Niclas och LouiseTWE, tackar Franzén och tackar Peter - till nästa gång.

-- Winepunker

Comments

Half Throttle med Gubbarna (och Lena)

Vårspektakel med gubbarna - AK, Tuvan, Lena, E.T., Vinarskallen och Punkarn själv tar spjärn och ger sig hän lite lagom inför grupperingens valspråk: ”Stora viner & anständig mat”. Den här gången släppte vi loss i Casa Punk™, tacksamt eftersom källaren var lätt att åderlåta under kvällen och jag själv slapp trassla mig hem framåt småtimmarna.

Chard Farm Mata-au 2009
Chard Farm Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Ren och glad doft med fin pinosity, trädgårdshallon & smultron, viss utveckling och lätt snygg krydda, aningen örtig i rättfram och inbjudande stil. Ren och snyggt slank i minnen, lite söt frukt, snygga fat med elegans & silkiga integrerade tanniner. Svansen har en liten själkighet, rondör och mognad. Snygg och god.
Betyg:++

Som föråkare presterade det charmiga
hippie-kollektivet från Otago ganska bra, snyggt och rättframt drickande under matlagningen innan de riktiga vinerna korkades upp.

Philipponnat Clos des Goisses 1996
Champagne, Mareuil-sur-Aÿ, Frankrike
Enormt nötig och häftigt utvecklad, mjölkchoklad, citronskal och kanderad exotisk frukt, dessutom en rejäl dos underliggande skiffer & stenkross. Mycket mogen i munnen, rik med höga väl definierade syror, apelsinskal och torkad gul frukt. Lång och kryddig med valnötter och kite karamell i svansen, strålande, mogen, drick upp!
Betyg:+++

Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1996
Épernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad doft, örtig med fin fräsch citrus i ganska brödig och autolytisk stil, massor av grillad citron, doftar ganska gräddigt med en puff parfym och choklad. Underbart snygg. Tät och ren med bra fräschör i munnen, utvecklad men med lång liv kvar. Packad av solmogen citrus, kryddor och nötig mineral, lite apelsinskal och en rejäl skopa krossad flinta. Strålande med en hel del inbjudande storhuskänsla.
Betyg:+++

Abtserde 2011
Keller, Westhofener Brunnenhauschen Abtserde, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Läckert örtig doft, citrus och mineral galore, lite gröna toner ännu men de är absolut kontrollerade under mattan av lime & stenkross. Exakta och väldigt intensiva syror, vässad med drag av askorbinsyra, krävande med mineral till absolut max på volymen. Flinta i svansen, liten pärongrön känsla ännu i eftersmaken, den kommer att utvecklas fint med något år till på rygg.
Betyg:++(+)

Geheimrat 'J' 2001
Geheimrat 'J' Wegeler-Erben, QmP Spätlese Trocken, Rheingau, Tyskland
Väldigt utvecklad, grillad solmogen citrus, rabarber och honung, några vinteräpplen men snyggt & nyanserat. Torr och ren i munnen, helt mogen med utmärkt kropp & kraft, rik och lätt exotisk med mogen frukt och aprikos. Utmärkt i sin ålderdom.
Betyg:++

Bâtard-Montrachet 2008
Fontaine Gagnard, Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Fet doft, massor av fat och en liten puff av popcorn, lite eldig med aningen vax & maffig frukt och en del florala övertoner. Tät och fet i munnen, viss utveckling med enorm rikedom, bred och läcker med massor av citron, dyra fina fat och en del exotisk frukt. Skitgod, inte stor men absolut underbar (om man pallar med faten).
Betyg:+++

Clos-Vougeot Le Grand Maupertui 1999
Domaine Anne Gros, Clos de Vougeot Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Tät och kryddig doft, massor av mörk frukt, tjock med tjära, kaffe & apelsinskal. Tät och sträv i munnen, lite citrustoner och höga syror, lätt själkig känsla med syrliga björnbär. Den är rätt svår med sina höga syror, den utvecklar lite grillat kött och en del besynnerlig kartong. Den är maffig, intensiv, knepig och totalt atypisk. Rätt god, men inte fan en klassisk Bourgogne från stort år och legendarisk producent.
Betyg:+

L’Ermite 1999
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Dämpat kryddig doft, tät med lite sött kaffe, mullig läderton, en del fat och skogsbotten. Solbakad i munnen, klart utvecklad med karamell och lite torra tanniner, liten knuten och ogin känsla i svansen, skulle vunnit på lite mer charm. God och kryddigt komplex eftersmak, kaffe och lädersnöre och torkade örter.
Betyg:++

Clarendon Hills Astralis 2001
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av körsbär, kirsch, vanilj och en del äppelskal, rätt läcker men det finns en ton av amarone som inte känns helt koscher. Tjock i munnen, tjära och massor av svart solmogen frukt, maffig och bred med körsbär och en hel del fat. Tyvärr finns det lite äppelskal i smaken också som drar ned betyget, lite av en besvikelse med tanke på hur jag brukar uppfatta Astralis. Betyget är mer än generöst.
Betyg:++

Château Leoville-Las-Cases 1947
Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Väldigt, väldigt åldrad med kokta rotfrukter, rå palsternacka och torkad röd frukt. Det finns en tobakston och kanske någonstans fnasig cassis också, men det är nog mest på vilja eftersom man känner igen en riktigt gammal klassisk Bordeaux under allt potatisskal. Syrlig och totalt mogen i munnen, ålderssyror närmast, känns alltför gammal och muggig. Men, samtidigt enormt kul, den är inte totalt stendöd - eller, den är i alla fall ett snyggt lik. Betyget måste tas med en nypa salt, onykterhet och den udda buteljen gjorde mig enormt förlåtande.
Betyg:+

Pahlmeyer Proprietary Red 2005
Napa Valley, Californien, USA
Intensiv rent fruktig doft, cassis & dyr tobak, ceder och nyhyvlad teak, lite köttiga övertoner, slaktbänk och grillat kött. Tät i munnen, ren och bred med enormt läcker svart frukt, sandiga och finkorniga tanniner, en del tobak och tjära men dessutom uppiggande mineral och väl handterade syror trots fruktmoganden. Strålande med fin framtid.
Betyg:+++

Tokaji Aszú, Oremus (5 puttonyos) 2000
Oremus, Tokaj, Ungern
Tät doft, fräsch med aprikos, nötter, apelsinskal och kanderad exotisk frukt, lite kryddiga övertoner, mandel och en rejäl dos botrytis, finstämda rostade toner toppar upp. Den är redigt komplex, tydlig och härligt personlig. Rik i munnen, bra rena & klingande syror, citrusmarmelad och torkad pomerans, intensiv och lång med perfekt avvägd avslutning. Strålande!
Betyg:+++

Det var bra, men ganska oväntat åkte vi på några besvikelser tyvärr.
Anne Gros, Chapoutier och Clarendon Hills höll inte måttet riktigt - att en Las Cases från forntiden är ett högriskprojekt vet väl alla men det kändes som de röda under kvällen drunknade lite i efterklangen från de vita.
Vi får ladda om, tack och lov blir det fler tillfällen, många fler...

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2006

IMG_2689


Det är ett vin man ibland kan uppfattas som lite för mycket, men med lagom ålder kryper frukten ihop och faten in till en riktigt harmonisk & läcker enhet. Den avviker från nidbilden av en Barossa, mynta & eukalyptus är behagligt nedtonat och faten är ingalunda dominanta. Just 2006 är kanske inte den bästa av årgångar men den var absolut lovande
för några år sedan (andra årgångar funkar också, somliga inte så).

IMG_2690


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2006
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Utvecklad och ganska rik doft, mörk choklad, charkuterier och en liten, liten puff av mynta. Den är mindre ’in your face’ än jag förväntade mig, fylld av torkad svart frukt, lakrits och lite moccha, faten är integrerade och och ganska nyanserade. Visst finns det ett litet eldigt drag (14,5%) men den känns balanserad. I munnen är den syrlig, snyggt & sandigt sträv med lite nejlikor, kanel och tobak under all solmogen svart frukt. Den har en del drag av grillat kött & mörk bitter choklad men är samtidigt väl avvägd och len i svansen, den är på det hela taget ett snyggt bygge med balans och mogen komplexitet. Syrorna i eftersmaken är skärpta men inte vassa eller dominanta, en antydan till korrigerad känsla finns men det är nästan omärkligt i så fall.
Betyg:+++

Den känns ganska mogen, den lär nog hålla ihop ett antal år till men uppe på platån är den absolut. Som tidigare noterat, sämre än
2005, betydligt bättre än 2007. Drick upp och var glad.

-- Winepunker

Comments

John Riddoch 1998

IMG_2656


För en tid sedan fick några utvalda en riktig genomkörare av Wynns - John Riddoch hamnade lite i skuggan av Michael men då var också en riktig Cabernet-årgång som 1998 inte med. Jag har provat 1998 av JR förr, Sue Hodders andra försök och på många sätt hennes mästarprov när det gäller Cabernet (se fakta i länken ovan).
Erfarenheten är att
Coonawarra Cabernet blir bättre hela tiden till dess lådan i förtid är slut, sedan tjugo år till om man nu hade haft några buteljer kvar. Så, nu åker den sista flaskan ur min källare i alla fall.

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1998
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Mogen doft, snyggt utvecklad med trätoner, massor av cassis, lite gröna blad och en puff själkighet, lite läder, lakrits och kaffe, aningen örtiga drag (ingen mynta dock) och förvånande tydligt ”terra rossa” (kakao, blod & blad). Mogen och tät i munnen, finkorniga tanniner, sandiga och lena, svart utvecklad frukt, liten grön örtig komponent förstärker, lyxig kakao och ren cassis i svansen. Det finns en liten kantig bitter antydan i eftersmaken som rycker i betyget, men den trillar absolut upp till 3+. Det är en utmärkt tolkning av Coonawarra en av de allra största årgångarna.
Betyg:+++

Jag upplever den som bättre
jämte senast, det är helt enkelt en bättre butelj. De själkiga tonerna är mer nedtonade, ryggraden är rakare & stadigare och strukturen är renare, den är bättre ur alla vektorer. Dessutom är faten behagligt dämpade, snyggt i bakgrunden, definierade och tydliga men absolut inte dominanta. Detta är en riktig benchmark från Coonawarra, välförtjänt på alla sätt. Sue är ett ess.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Old Bastard 2006

IMG_2458


Det har blivit en del
OZ på senare tid, en genomkörare av klassiker i AuZone (både Grange och 707 var in i helvete bra, dessutom höll Wild Duck Creek provocerande hög kvalitet) och lite närkontakt med en av Penfolds riktiga top-dogs (rapport kommer) har förgyllt en annars deprimerande vardag.
I motsats till de flesta andra i bloggosfären är jag en varm anhängare av de sydländska maffputtarna, trots att hjärtat nog egentligen ligger närmast
Bordeaux & Beaune är det hos alster från Victoria och South Australia jag hämtar den vardagliga energin att glädjas åt. Kaeslers (Reid Bosward) Old Bastard har levererat förr, flera gånger, och lär göra det igen.

IMG_2459


Kaesler Old Bastard Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Rik och tät doft, eldig och kryddig, packad av svart frukt, körsbär och lätta hallon, kaffe och kanel, liten mynta och klart inslag av krävande mineral. Det finns en de fat, men den är samtidigt nyanserad med rökelse och köttiga toner, lite läder och torkade plommon. Visst finns det en del kirsch men absolut inte så det stör, den är på många sätt mer nyanserad än en modern & lyxig sydrhôneare. I munnen är den rik och bred med glad och ännu sprittande frukt, superba tanniner, silkiga och exakta med en underliggande kryddig ton. Packad med syrliga björnbär, hallon och röda körsbär, syrorna är vitala och rena, den är koncentrerad och rik men helt utan klumpighet eller sötfruktig inbalans. Svansen är kryddig och bred med kryddpeppar, lakrits och nejlikor, strålande längd och sandig eftersmak. Stort? Nja, men djävligt gott, dessutom har den en fin framtid.
Betyg:+++

Jag är kanske lite mer dämpad i bedömningen
den här gången, det känns som en del tid behövs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Men, det är in i helvete bra om man har ett hjärta som tål lite stress & skräckblandad förtjusning, intensitet och kraft är inte allt, komplexitet och kryddig finess spelar i alla fall andra (eller tredje) fiolen. Skitgott! Det sagt, andra åsikter finns trots alla gazillioner RPP och onyanserade Punkarhyllningar™.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007

IMG_2246


Vissa årgångar skall man vara försiktig med även från OZ, blir klimatet för hett avstannar mognaden och besynnerliga själkiga och örtiga toner blandas med bröksvart frukt i en ohelig blandning. Speciellt South Australia har haft sina problem under 2000-talet, svalare regioner som Western Australia har klarat de senaste decenniets värmeböljor och knasiga torka/nederbörd betydligt bättre än solstekta McLaren och Barossa.

IMG_2247


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, massor av kanel och kardemumma, läcker svart frukt i förvånande sval stil, lite örtiga övertoner med kåda och parfymerade drag. Visst finns där en hel del fat & anstrykning av vanilj men det är absolut innanför rågången, den har lite känsla av karamell men samtidigt en snygg renhet i frukten, lite kul stenkross toppar upp. I munnen är den rik med tät svart & röd frukt, snygga fat och lite rostade toner. Tyvärr är syrorna lite aggressiva, aningen skarpa gentemot frukt & örtiga drag. Svansen är kärv, slånbär och kärniga sura körsbär, viss bredd men samtidigt en kådig kärvhet som ger ett aningen ogint & vresigt intryck. Den är god, men samtidigt absolut den sämsta av de Amon-Ra jag provat, glädjen saknas helt även om den är förhållandevis väl sammansatt. Kanske lite tid i källaren kan göra skillnad men jag tvekar, syrorna känns alltför dissonanta.
Betyg:+(+)

Årgången är rätt knepig, mycket hastigt mognad frukt i slutet av februari efter en värmeknäpp ställde till det med den fysiologiska utvecklingen. Många 2007:or lider av samma problem som 1989, 1993 & 2003, hetsmognad och konstiga syror i skev balans.
Den inbyggda lite slanka strukturen kan kanske tilltala de som är rädda för alltför hög koncentration och mogen frukt, men detta är inte på den nivå man kan kräva & förvänta sig trots förhållandena, den är inte helt balanserad faktiskt.

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

Wynns

IMG_2176


Sue Hodder, chefsvinamakare på
Wynns Coonawarra Estate, är I stan på en blixtvisit. När jag fick inbjudan till en lunch av Niclas Toumela på Treasury Wine var det här bara något jag måste gå på, trots att jag löpande hållit en hel del flaskor i förrådet kändes det som en riktig nostalgitripp. Sue var inte på Wynns när jag reste i South Australia första gången (och enda gången jag besökt Wynns) 1989 utan började först under tidigt 90-tal, hon har med försiktigt handlag bevarat den kulturhistoriska skatt Wynns måste betraktas som. Med en svårslagen stabilitet har de nu i över sextio år (1951 köpte paret Wynn marken, 2014 av Black Label Cabernet Sauvignon blir den 60:e i ordningen) hållit fast vid historia, terroir och sin stil trots att det inte längre är en familjeangelägenhet.
Det är en
viktig producent i OZ, likt Penfolds och en handfull andra går traditionen tillbaka till när vin började odlas kommersiellt i Australien, den ursprungliga marken sattes under ranka av John Riddoch i slutet av 1800-talet - något som vinet John Riddoch fick hedra med sitt namn. På många sätt är Wynns Coonawarra, och Coonawarra är Wynns (visst, Parker Estate skall väl ha lite beröm också, Terra Rossa First Growth är ett bra år rätt solid).

IMG_2174 IMG_2178


Wynns Coonawarra Riesling 2010
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fräsch och lätt grönt örtig doft med citrus, maskrosblad och massor av mineral. Torr och frisk i munnen, mineral, citrusskal, ren och snygg med liten oljig petroleumton i svansen. Kommer att växa när de grönt örtiga tonerna fått lägga sig lite.
Betyg:+(+)

Wynns Coonawarra Riesling 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Utvecklad, toner av petroleum, citrusskal & flintkross, liten ton av bivax & aprikos. Läcker med fin rondör i munnen, gulfruktigt utvecklad med bra syror & lätta toner av honung. Förvånande god och inbjudande i sin fullmogna stil, inte illa alls.
Betyg:++

Wynns Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och klassisk doft med lite kaffe och choklad, lagom eldig, cassis, kåda & mynta. Läcker och tät i munnen med bra definierade syror, ren med cassis & lakrits, liten kaffeton i förvånande balanserad och lättillgänglig stil. Lagom mullig, lagom snygg till lagom pris. En klassiker.
Betyg:++

IMG_2177


Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät doft, massor av cassis, ungdomlig tjock frukt med tjära & mörka bär, alltför ung ännu, primär och lite svårbedömd. Larvigt ung och sprittande i munnen, fräsch med täthet, skärpa och exakt kraft, det finns ett rejält mått av elegans under den unga sprittande frukten.
Betyg:++(+)

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2003
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och harmonisk fruktig doft, fin cassis, lite choklad, läcker med kaffe & läder, kakao & ett uns av tjära och mineraler. Snygg & läcker i munnen med täthet & förvånande fräschör, sandiga fina tanniner, liten örtig avslutning utan att bli grön. En klassiker.
Betyg:+++

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Dämpad doft med en del torkad frukt, kakao och läder. Ger ett litet trött intryck till en början men utvecklar efter en liten stund komplexa kryddiga toner och aningen grillat kött. Kryddig i munnen, aningen uttorkad frukt, torkade örter och en del kakaobittra toner i avslutet. Den fungerar, en åldrad skönhet men den har nog varit vackrare.
Betyg:++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Rik och kryddig doft, svart len frukt, körsbär och en del köttiga drag, antydan till mynta och nejlika. Tät smak, bra syror, ren skärpt frukt, tät utan att någonsin bli klumpig. Plommon och lite kaffe i eftersmaken, superb!
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fint utvecklad doft, floral svart frukt, plommon & fina kryddiga toner, liten, liten mynta & en del gräs, riktigt snygg. Tät och sträv i munnen med sandiga tanniner, strålande struktur, tät med plommon, läder och aningen kirsch, drag av choklad och kaffe men samtidigt ett lätt vilt & skitigt anslag. Lång och harmonisk avslutning, utmärkt.
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Helt mogen doft, läcker med kryddor, liten choklad, mörk torkad frukt och en puff av eukalyptus. Mjuk och mogen i munnen med fina kryddor, sandiga tanniner, len torkad frukt, plommon och kakao. Helt mogen med utan uttorkade drag, alldeles strålande mogen Shiraz.
Betyg:+++

Det är bra, solitt och väldigt välgjort. Kanske är
Michael det största vinet med sin lagom återhållna kraft och tydliga definition, personligt uttryckt Syrah i Cabernet Country liksom. John Riddoch har jag ofta haft lite problem med förut, enstaka gröna själkiga aromer har smugit sig in (1998 var direkt problematisk som ung) men jag känner inget sådant nu, de är känsligt hanterad frukt med friska och läskande syror i ganska aristokratisk framtoning. Härlig kombination av intellektuellt & avslappat.
Men, trots hur bra de stora vinerna är det som slår en tydligast kvalitetsnivån på 'plonket',
Black Label är för i runda slängar 150:- pix ett brakfynd, och en lagringsduglig Riesling med personlighet och skärpa för under hundralappen närmast sinnessjukt. Ward Wines langar.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2006

IMG_2170


Så plockar jag då den
sista flaskan, den trave av 2006 Onkaparinga jag köpte 2010 tar i kväll tyvärr slut. Det är ett av de viner som givit mig allra störst glädje de senaste åren, en fullkomlig tolkning av druvan, gamla stockar och tokstressad mognad ger en frukt man bara kan hitta i delar av Spanien annorstädes (visst, Châteauneuf, men nej, frukten i OZ & Spanien håller högre klass). Det är seriöst, viktigt och totalt kompromisslöst.

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2006
Clarendon Hills, Blewitt Springs, South Australia, Australien
Underbart kryddig och rödfruktigt köttig doft med solbakade körsbär, hallon, blodstänk och perfekt nyanserade fat. Den är helt utvecklad och på toppen av mognadskurvan, lite skitigt & djuriskt brettig i anslaget med blommor och parfym, drag av kåda & rosmarin, karamell och lite sötlakrits. Helt underbar med absolut uttryck av druva och solig terroir. I munnen är den tät, superkoncentrerad med hallon, lakrits, söta körsbär i flamboyant stil, det finns kaffe och anis under all söt röd frukt, den är skitläcker med silkigt lyxiga tanniner och svinsyra men superbt hanterade fat. Detta är Grenache när den är som allra, allra bäst. Riktigt djävla gott skit!
Betyg:+++

IMG_2171


Så gott, så primalt, så läckert och lättbegripligt.
C utbrister ”grisgott”, det bästa betyg ett vin kan få i Casa Punk. Till det en 750g hängmörad från Lulles på grillen, hardcore men så djävla gott att man bara baxnar, i lördagssolen kan man verkligen slappna av. Ibland är det riktigt gott att leva. Man tackar Roman!

-- Winepunker

Comments

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010

IMG_2032


Det är inte många viner i lägre prisklass jag köper av varje årgång. Det finns så in i bängen mycket att prova och källaren är sorgligt begränsad, man måste sovra och undvika slentrianköp. Men,
Adam Hooper’s alster köper jag allt jag kommer över, inte för att det är stort utan för att det är så tokigt pålitligt och hederligt utan onödigt larv (dessutom till vettiga priser). Det är bara att öppna foderluckorna och tanka, man tänker inte för mycket utan låter drömmen om våren ta över och drar ned intellektet till en 2:a.
Tidigare har den presterat väl så bra, aldrig stort, alltid solitt och bra.

(Bush Vine betyder egentligen bara att rankorna får växa i måttligt kontrollerad Gobelet)

La Curio Reserve Bush Vine Grenache 2010
La Curio Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker och förvånande kryddig doft med en del kanel, drag av nejlikor och kåda, botten är fruktig med skogshallon, sura körsbär och lätt tobak, faten finns där men ligger fint i bakgrunden. Den utvecklar lite intressanta örtiga toner, rosmarin och salvia, den har en fin och vuxen skärpa. I munnen är den driven av rena pigga syror, trädgårdshallon och sura körsbär, lite lakrits och torkade örter. Viss känsla av lingon och slånbär, fast helt utan aggressiva tanniner, strävheten är snarast snygg och sandigt finkornig. Den är enormt inbjudande och rättfram, oklanderligt druvmaterial med känslig hantering, opretantiöst och så ärligt det bara kan bli. Gott och väldigt välgjort.
Betyg:++

Det är smarrigt, lättbegripligt och uttrycker druvan på kompromisslöst och genuint vis. Parallellerna med en ren Genache från Châteauneuf-du-Pape är tydlig, den har samma struktur men en lite annan klang. Inte skitbra, men avväpnande på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Självplock med Populaset

IMG_1953


Någon gång om året ses ett gäng gamla studiekamrater för ett intjack i min källare, ingen av deltagarna är direkt vinnörd (nördiga är de dock, men på helt andra sätt) men kunskapen är hög rörande mat & dryck i allmänhet. Upplägget är enkelt, jag ställer upp kanske femtio viner ur källaren och de får plocka till dess vi tröttnar efter ett par inledande bubbel som jag väljer själv. Obligatorisk svullomiddag följer med mycket kött och gratäng för alla utom
Herr Skugsmulle & Fru Jägare som är lite lagom vegetarianer (det går lika bra med sparris i det här fallet). Priset för att få komma är en bättre flaska (brun)sprit som modest ersättning, chans för mig & C att få prova halvblint och de andra att dricka lite viner med mognad eller pris de inte är vana vid.

IMG_1954 IMG_1955


Sugot-Feneuil BdB (Spécial Club) 1990 [0] - Mycket äppelskrutt & vax i doften, valnötter och en del choklad, aningen oxidativa drag tyvärr. Den känns lite gisten. I munnen har den bra syror, ren men med väl åldersstigna drag, en del honung och övermogna äpplen. Känns som den är på väg utför, skulle druckits för fem år sedan kanske.

Marguet 2002 [++] - Parfymerad och mineralstinn doft, omogna gröna äpplen och en del flintkross, antydan till fat och massor av citrusskal. Bra syror i munnen, solmogen citrus och ett rejält grustag, lite smörat rostat bröd, fortfarande ungdomlig. Lång och parfymerat elegant svans, kanske lite enkel och klinisk men riktigt god.

IMG_1956 IMG_1957 IMG_1958


Les Pagodes de Cos 1995 [+] - Rätt läcker doft, trä ceder & lite kaffe, cassis i kryddigt bladig stil. Utvecklad i munnen, lite slank med snygg krydda och fina silkiga tanniner, balanserade fräscha syror. Aningen anemisk i svansen, betyget är liet snålt.

Vet inte om det var
Herr Jägare eller Whiskymannen som plockade den här, men det var i alla fall ett självklar och tydligt uttryck av Medoc. Enkel gissning för alla.

Monier de la Sizeranne 1998 [+++] - Djurisk, djup och blodig doft med massor av charkuterier, bacon, målarlåda och enormt pälsiga drag, läckert mogen i superbt klassisk stil. Mogen i munnen, rödfruktig, intensiv och helt utvecklad, kryddigt skärpt, tät med djuriska aromer & undervegegation. Svansen fylld av råbiff, rökt kött, och njurtalg. Strålande!

Herr Skogsmulle har i alla fall redig tur (i.e. han har nog minst koll i sällskapet), i min gom var detta överlägset kvällens vin. Ärkeklassisk och mogen med alla uttryck och nivåer perfekt avvägda, dessutom en ovanligt bra butelj. Skitlätt att gissa. Tyvärr den sista i källaren.

Château Montrose 1995 1998 [++] - Mjuk & snyggt fatad i lätt vild stil, toner av kaffe, läder och utvecklade kryddor i läcker & solbakad stil, en del tobak & trätoner tittar fram under förnäm cassis. Sträv i munnen på klassiskt vis, fina sandiga tanniner, utvecklad solmogen frukt med lätt köttiga drag. Lite rökigoch ganska torr avslutning med tuggtobak i eftersmaken, god och klassisk, betyget är snålt.

Jag tror det var
Cordon Bleu som plockade den här, osviklig näsa för lite lagom dyr Bordeaux i klassisk tappning. Tveklöst överlägsen La Croix & Les Pagodes.

IMG_1959 IMG_1960


La Croix (de Château Ducru-Beaucaillou) 1996 [0] - Stum doft, lite smörig med svart frukt, drag av kaffe, bra finess men dämpad och lite konturlös. Slank i munnen, tunn kropp och lite oljigt & enkelt rödfruktig känsla. OK, men bara knappt.

Bedrövlig är fel ord, men den var besynnerligt otydlig. Vi svängde in till Bordeaux efter att tag men det var ingalunda självklart, det kunde lika gärna ha varit vad som helst med Cabernet & lite annat.

Penfolds Bin 389 1996 [++] - Tät doft, solbakad med eldiga hallon, nattsvarta björnbär björnbär och en del parfym, övertoner av kaffe & läder, linolja och torkade kryddor, en hel del eukalyptus under all frukten. Tät och eldig i munnen, sträv & tjock i mullig stil, massor av kaffe, choklad och körsbär, liten kul skitig underton. En bra och helt utvecklad flaska. På topp skulle jag tro.

Också en självklar sak, vi gissade direkt hyfsat rätt, lite dividerande om exakt varifrån men Australien var tveklöst. Var det
Fru Jägare som plockade fram den?

IMG_1961 IMG_1962


Lindemans Pyrus 1994 [++] - Ganska finstämd doft med lite skitiga hallon, målarlåda, röd frukt och torkade örter, dämpad ton av virke & liten mynta. Ganska tät i munnen, fruktsöt med fina tanniner, balanserad och silkig, sandig svans med röd & svart frukt, lite läckert skitig avslutning. Kul syntes mellan mogen Bordeaux och nyanserad Coonawarra Terra Rossa. Riktigt god, en bra flaska känns det som.

Laurus Nobilis lyckades hitta en den enda motsträviga buteljen, korken i Pyrus satt som berget, smulade sig till ett pulver och osade delvis TCA (övre delen). Jag fick inte ens upp den helt med bladöppnare. Besynnerligt nog var vinet i exemplariskt skick efter lite närkontakt med blekt tefilter, inte ett spår av TCA eller oxidativa drag, bara läcker mognad.

Här var vi osäkra, det kändes som en nya världen men ändå inte helt, mognaden ställde till det en aning men efterhand var vi nog hyfsat rätt bland gissningarna. Det fanns inte så många alternativ egentligen.

C plockade det sista vinet, jag skrev en lapp med min gissning innan vi provade det till och med. Rätt gissat! Man känner sin bättre hälft...

Ferrer Bobet Vinyes Velles 2010 [++] - Fräsch doft med typiska hallon, röda körsbär och lite sötlakrits, Grenache i fokus, antydan till macchia och en del stenkross, den känns ännu väldigt primär och oförlöst, nästan aningen inkomplex faktiskt, eller i alla fall lite hopknycklad. Ren och fin i munnen, röd skärpt frukt och läckra syror, hallon & söta körsbär, en del lakrits & anis, rättfram och ungdomlig med en slankare och mer slimmad framtoning än tidigare årgångar. Lite mineral i svansen, snygg men kanske aningen ointressant. Får se om den kan utvecklas.

Tackar alla, (brun)spriterna kommer att avhandlas i separata inlägg vad det lider, jag måste få chansen att prova dem lite mer koncentrerat i mindre förfriskat tillstånd.

-- Winepunker

Comments

Hickinbotham 2005

IMG_1897


Det
var ett tag sedan senast, man borde slänga in en flaska i månaden, minst - att hålla halten av Roman Bratasiuk i blodet lagom högt är en ren överlevnadsstrategi i dagens finansklimat. Alla viner, Astralis inräknad, har en härligt inbjudande och ärlig framtoning - det är inget larv eller fjäsk, bara ren yppig frukt och massivt klingande uttryck i 180 knyck, rediga bromsspår och en & annan plåtskada. Det är svårt att tänka sig viner som visar på bättre frukt, visst kan man ha annat handlag och stramare framtoning men knappast högre kvalitet än så här. Clarendon Hills spelar absolut i samma liga som Château Pavie, Quilceda Creek & Almaviva - modernister i världsklass med andra ord.

Hickinbotham Vineyard Cabernet Sauvignon 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Rik & tät doft med cassis, mörka plommon, kaffe & choklad i oerhört intensiv och direkt stil. Den är eldig (14,5%) men inte så det stör, läcker värme dominerar parad med kryddor och lite rökiga toner, lakrits, anis & grillat kött med en härlig överton av rosor & hyacint. Det dyker upp en liten örtig mynta och fräsch gräsig ton dessutom, den är redigt komplex.
I munnen är den rik & bred, eldig men bara snyggt varm och aldrig spritig. Packad med svart solmogen frukt levererar den till hundra procent, plommon, cassis galore och biggaråer parad med bitter svindyr choklad, rökiga toner och superba fat avslutar. Det svävar en nypressad kaffe över puddingen, nougatine och lite tuggtobak. Den är bara så härligt hedonistisk och läckert, Cabernet i sin mest solbakat uttrycksfulla form - den har allt, lakrits, rökelse och faktiskt väl definierade syror i eftersmaken.
Skall man klaga så saknas lite pizazz, den är inställsam som en lurvig svart katt men har inte någon skärpt vässad kant, den är så primal och len att man drunknar men saknar ’edge’. Självklar 3+ med extra spets i alla fall, som alltid
Roman, en förmån!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, så sinnessjukt läckert och primalt direktkopplat till reptilhjärnan - jag vill bara slita av mig kläderna och springa brölande genom Bagarmossens centrum vilt proklamerande värdet av vinet, djupet och sanningen i en svindyr flaska jäst druvjuice. Efter lite övervägande och en dos rationellt inflytande från ’C’ beslutar jag mig för att blogga istället, polisen ’in da hood’ ser inte med blida ögon på nakna punkare med aggroattityd.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2004

IMG_1842


Återfall till ’comfort drinking’, Barossa med X-tra allt, gamla stockar (80-150 år) och dessutom ett bra år (RPP96, lite generöst kanske men jag fattar vad advokaten är ute efter). Ingen anledning att gräva ned sig för mycket i fakta, det har jag gjort så
många gånger tidigare. Det är mycket, massor, koncentrerat & fyllt av livsglädje. Man får inte vara räddhågsen, men har man lite hår på bröstet är detta riktigt djävla gott.

IMG_1841


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2004
Glaetzer Wines, Ebenezer/Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät, intensivt svartfruktig doft med läder, körsbär och kryddigt anslag, det dyker upp en del charkuterier och djurfett efterhand, nästan bacon och blod. Den är lätt eldig men inte så det stör. Under all packad frukt finns en liten ton av mynta och viss parfym, syrén, skogshallon och sötlakrits. Smaken är bred och kryddig - nejlikor & kanel, seriöst raketbränsle (15.5%) men det funkar, förvånande pepprig & köttig med tjära och viol, lite torkad apelsin med en rejäl skopa bitter choklad. Trots alla blandade intryck är den balanserad och skärpt, personlig med täta sandiga & tuggbara tanniner. Svansen är lätt eldig med sura körsbär och salmiak, eftersmaken sötfruktig och fortfarande (?!) primär, packad med bitter choklad och snyggt kärniga toner. Skitgod, men inte stor.
Betyg:+++

Det är snyggt manifesterat, massor av allt men samtidigt med balans och skärpa. På många sätt är Barossa uttryckt absolut i ett vin som detta, all intensitet och koncentration är på plats men samtidigt kompromissas det inte med nyansrikedom eller finess. Detta är maffigt & vulgo-plumpt samtidigt som det visar på terroir & komplexitet. En härlig dualitet som har många år framför sig i källaren!

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments

Onkaparinga Grenache 2005

IMG_1632


De senaste åren har Clarendon Hills seglat upp på toppen av Punkarns hitlist, i princip alla viner har hållit superb klass och ibland
sträckt sig till riktigt stora. Den i Roman Bratasiuks lag som spottat in flest mål är Onkaparinga Grenache, supersolid både när den spelar med ’06 eller ’05 på ryggen.
På många sätt år Onkaparinga det perfekta uttrycket för närmast
hundraåriga stockar med pinad och dry-grown frukt, superkoncentrerad med enormt expressiv kostym. Det finns bara samma kvalitet på två andra ställen i världen, delar av Spanien och eliten i Châteauneuf-du-Pape/Sydrhône (åsså Krankl förstås, men hans stockar år inte ens gamla, och det är ett tungt argument emot att stockåldern är väldigt viktig men det är en helt annan diskussion)

Clarendon Hills Onkaparinga Grenache 2005
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Solbakad, eldig och mulligt maffig doft med bred röd frukt, hallon, anis & fänkål blandat med karamell, nyhyvlat trä och kåda, rosmarin & lite söt orentalisk tobak. Det är rejält med fat, men eken backas upp snyggt av den täta frukten, efterhand kikar en del blommiga toner fram, rosor & syrén. I munnen är den rik, eldig och bred men med fin balans, tanninerna är supersilkiga och lena, sammet i ett glas. Den är packad av svarta körsbär, hallon, rosmarin och sötlakrits, frukten är lite karamelligt söt men balansen är oklanderlig - svansen är gräddig och lent kryddig, exkulsiv tuggtobak och sötlakrits. Det finns nästan ett litet drag av starkvin (14,5%, men man undrar), men den håller sig på rätt sida rågången. Den är en virvel av galet mogen frukt, riktig vinglädje och fin komplexitet, men, den har tappat lite skärpa och fokus på två år.
Betyg:+++

Det
var bättre förr, i alla fall den här buteljen står inte upp mot tidigare 2005:or även om den enkelt räddar sig till 3+. Jag tror det bara är att dricka upp resterande flaskor under nästa år, ingen anledning att vänta direkt.

-- Winepunker

Comments

Octavius 1998

IMG_1609


Yalumba var en av mina första riktiga vingårdsbesök i slutet av 80-talet. De är en fanbärare av det företrädesvis übertraditionella slaget som gjorde enormt intryck då men har samtidigt utvecklats i linje med konsumentens attitydförändring. Dessutom är nuvarande vinmakaren Louisa Rose lite av en favorit, härligt opretentiös och jordnära med en fixering kring samjäsning av vita & röda druvor, något som Punkarn kan sympatisera med. Förnyelsen har på det hela taget varit ganska tydlig det senaset decenniet med fokus på fräschör och druvuttryck.
Ett av flaggskeppen har dock stuvats ned i att konserverande jordlager,
Octavius är strukturellt precis likadan idag som för för 22 år sedan (1990 var första årgången). Lagrad på företrädesvis mycket små (100 liter) amerikanska (och några franska) fat är vinet lite av en anakronism idag, samtidigt är det en stil som absolut är värd att bevaras. Fat, oförställd kraft & total fysiologisk mognad i kombination med mineraler, terroir och mod visavi alkoholen måste respekteras det med.

Yalumba Octavius 1998
Yalumba, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rejält fatig doft, kokos, bourbon och vanilj packat med massor av svart mullig solmogen frukt, mörka körsbär & choklad, en del mynta (bara nästan eukalyptus) och kryddiga trätoner kikar fram efter hand. Den är verkligen ärke-traditionell på näsan, målarlåda och kryddor dominerar, mogen högklassig old-school Barossa på alla sätt i förvånande komplex & kryddig stil. I munnen är den fet, ganska sträv och märkligt mineralig under den breda solmogna & köttiga frukten. Toner av choklad, lite sälta och lakrits i svansen, massiv men samtidigt läcker och ganska intellektuell om man kan ta sig förbi de aningen aggressiva faten. Gott, men inte för alla nödvändigtvis.
Betyg:++

Tja, vad skall man säga? Detta är på många sätt allt vad bloggosfär & naturvinsfokuserade sofoliberala tyckare hatar idag. Det är kraft, fat, fetma, choklad och solbränd frukt marinerad i alkohol (14,5%) & solbakad mognad. Det är oelegant men samtidigt ärligt på ett oemotståndligt sätt, det är glädje och väldigt mycket ”G’day Mate!”. Jag gillar det här, men det är inte mer än ’bra’, 2+ känns rättvist (RPP97, lite väl tilltaget måste jag säga).

-- Winepunker

Comments

Australiendagen 2012

IMG_1528


Australiendagen i år gav Punkarn närmast ett nervöst anfall, Victoria med Mornington & Yarra presterade halvtaskigt samtidigt som McLaren & Barossa visade riktigt hög klass. Årgångarna ställde givetvis till det för sydspetsens viner men så in i bängen illa är väl ändå inte 2011? Dessutom förklarar det inte den stumma upplevelsen av både på vitt & rött 2010, knutna och liksom ovilliga att dela med sig.
Visst var en del vita godkända men de var lite
tråkiga i framtoningen; kanske var utvalet från Victoria och Western Australia lite för billigt att ställas mot en del riktigt seriösa saker från övriga OZ men jag undrar.
Snabbkollen senast visade att Mornington absout kan, så vi får lägga detta på kontot för "taskigt år" om det är 2011 som krånglar och "tunnel" om det är 2010 (åtminstone tills vidare).

Nåja, lagom med etter nu, en del riktigt bra saker provades också.

IMG_1540


Bäst av Pinoterna från Victoria
2011 var nog Innocent Bystander Yarra Valley Pinot Noir [+(+)], en ren och snygg sak med fin pinosity i det lite lättare registret. Bland de vita från 2011 plockade Oakridge Lusatia Park Chardonnay [++] priset, burgundisk med höga syror och supersnygga franska fat. Exemplarisk på alla sätt. Oakridge var dessutom en ny bekantskap för mig - läge att kika närmare på känns det som.

Western Australia med mitt alldeles eget Margaret River var också helt ute och snurrade den här gången, bara
Willoughby Park Kalgan River Shiraz 2010 [++] visade på acceptabel klass. Med mycket charkuterier, blodstänk och örtiga svala toner får druvan ett lite oväntat och eurocenriskt uttryck; rätt lyckad på det hela taget.

Paradoxalt nog var slitvargar som
Brokenwood med sin standard Hunter Valley Shiraz 2009 [++] och Pepper Tree med sin vanliga Shiraz 2010 [+(+)] de bästa från New South Wales. Brokenwood behövde inte ens ställa upp det tunga artilleriet med Graveyard för att klassa ut övriga saker. Det var liksom ingen riktig nivå här heller.

Så, plötsligt slank Punkarn ner i McLaren och var hemma igen.
The Medhyk Old Vine Shiraz 2009 [++(+)] från Angoves är intensiv, rökig och köttig med br syror och oförlöst komplexitet, en värdig storebror till The Crest Shiraz 2010 [++] från samma producent. Lika bekant som Angoves var Conte Estate okänd. Rock Hill Shiraz 2010 [++], Middle Tatta Shiraz Cabernet 2008 [++] och Hunt Road Reserve Cabernet 2009 [++] var alla ursnygga i en lite mer slimmad och kryddig stil med mer dämpad frukt, eleganta om man nu kan använda ett sådant ord i dessa sammanhang.

IMG_1537IMG_1536


Chalk Hill's elitsatsning med Alpha Crusius var också mycket lyckad, Shiraz 2010 [++], Cabernet Sauvignon 2010 [++] och framförallt Titan Shiraz 2010 [+++] är spektakulära om man pallar trycket, kraft och och tyngd utan att bli klumpiga är receptet. Skitgott helt enkelt.
Avdelningnen udda fåglar fick
Hugh Hamilton stå för med sin Black Ops 2010 [++], en Syrah uppblandad med Saperavi har jag aldrig provat förut, intensiv och ball med uppfriskande mynta och lite skoj rustika drag. Personligt!
Bäst i test var dock alla snygga Grenache, toppen var nog
Willunga 100 med sin The Tithing 2010 [+++], en vuxnare, stramare och mer aristokratisk variant av den Grenache som hävdade sig bland alla Côte-du-Rhône i AuZone nyligen. Inte lång efter var heller Petaringa Two Gentlemen's Grenache 2009 [++], en annan mer kramellig och smaskigt funkig variant som nog är mer typisk på många sätt.

IMG_1532IMG_1535

Även i Barossa presterade klassikerna utmärkt, Elderton Command Siraz 2008 [+++] är precis så fet, fatad och mjukt fudge-stinn som man minns från 80-talet, de förnekar sig inte traditionalisterna. Glaetzers Amon-Ra 2010 [+(++)] är lite svårbedömd i nuläget, men den känns lovande. John Duval har tagit ett steg i fel riktning med både Entity Shiraz 2009 [++] och Plexus SGM 2008 [++], de är lite fläskigare än tidigare årgångar och druvmaterialet mår bättre av de hantering vi såg för tre/fyra år sedan. Däremot klarar toppvinet Elgio Shiraz 2008 [++(+)] av behandlingen alldeles utmärkt, tanniner och tät struktur matchar faten strålande, ett lyft!

IMG_1534


Ny bekantskap i Barossa för mig var
Gatt Wines, en elegant från Eden Valley & Barossa med en helt annan framtoning än bekantingarna. En fräsch & närmast lite österrikisk Eden High Riesling 2011 [++] och en sval, ganska elegant och ren Eden High Shiraz 2009 [++] överraskade stilmässigt. Även Gatt Shiraz 2010 [++] från Barossa har samma slimmade och eleganta kropp, en sätt att göra kryddig och sval Syrah även i det varmaste klimat är tydligen möjligt.


-- Winepunker

Comments

Mitolo G.A.M 2004

IMG_1582


Nyligen under ett leverantörsspektakel samspråkade jag med en bloggarkollega som har en lite annan uppfattning än jag om hur vin skall (eller snarare kan) smaka. En av mina favoriter från Barossa & McLaren i South Australia, Ben Glatezter, fick sig en rejäl snyting. Bloggarkollegan hävdade bestämt att vinerna snarast är defekta, överkoncentrerade och klantigt gjorda, närmast en skymf mot konsumenten. Jag blev lite förvånad, visst är vinerna Ben gör år Mitolo ibland lite väl biffiga/grova (typ 2005) men rätt år (som 2004 &
nu senast 2009) behöver de inte vara helt fel, druvmaterialet är fint uttryckt och stilen är väldigt distriktstypisk. Dessutom är toppvinerna under eget namn väl sammansatta och visar nyansrikedom och klass bara man har lite tålamod, tio är för Amon-Ra är nästan ett måste. Visst kan man ha olika smak, men att hävda att något är 'defekt' bara man ogillar stilen är lite onyanserat (naturvinstalibanerna i färskt minne).
Ibland känns det numera som man måste påpeka att fat & fruktrikedom
inte är en skada på samma sätt som TCA & etylacetat, ektanniner är inte giftiga och naturligt hög alkoholhalt behöver inte vara ett missgrepp i varken vingård eller källare. Balans är allt, och den kan som bekant uppfattas något olika.

Dags att göra ett återbesök hos en av de riktigt lyckade saker som Ben gjort åt Frank Mitolo för att kolla om Punkarn har huvudet rätt påskruvat, G.A.M 2004 drog ned 97p hos Robban och
senast jag provade blev det en hyfsat stabil 3+.

Mitolo G.A.M Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker doft, fylld av solmogna söta körsbär, plommon och sötlakrits, lite anis och bitter choklad, aningen örtig fräschör. Lite blommiga toner och blodstänk stretar fram efterhand, faten är snyggt hanterade, tydliga men dominerar inte alls vinet. Jag upplever den inte så eldig som senast, det känns på det hela taget harmonisk, inbjudande och maffig utan att bli för mycket ”in your face”. Smaken är djup, rik och underbart fruktig - körsbär och hallon - med rena fina syror och kryddiga toner, anis och lakrits, lite tobak och aningen råbiff. Tanninerna är silkiga, lena och snygga. Den är lång, polerad och läcker utan en endaste falsk ton. Tyng utan att bli klumpig, läcker utan att bli insmickrande, len utan att bli trivial. Jag hittar inte ens någon sälta som ibland kan störa. Väldigt McLaren, väldigt gott!
Betyg:+++

Detta är skitbra! Vinet har utvecklats fint i rätt riktning. Det känns som elegansen ökar med åldern, något vi sett
tidigare när Glaetzer provats på tvären. Jag kan inte hitta ett enda fel, detta är precis vad det försöker vara, precis vad man kan förvänta sig, och precis vad en solid McLaren skall leverera. Punkarn har absolut huvudet rätt påskruvat, att man inte gillar stilen kan jag förstå (fruktdomineard med rejäl dos fat) men att hävda defekt eller taskigt handlag är nonsens.

Jag och andra har provat
tidigare, både 2004 och 2006, båda avviker från 2005 som är rätt mycket klumpigare. Årgångar spelar roll även i South Australia.

-- Winepunker

Comments

Mörker över Mornington?

IMG_1549


På OZ-dagen nyligen (rapport kommer) presterade Mornington och övriga Victoria skrämmande dåligt. En trave godkända men anonyma vita (Chardonnay) och ett gäng anemiska och lätt dissonanta röda (Pinot Noir) blev närmast manglade av McLaren & Barossa (och i stort sett resten av OZ) kvalitetsmässigt. Bortsett från stilskillnaderna visade South Australia på en närmast provocerande överlägsenhet.

Visst, de flesta från Victora låg i det lägre prissegmentet och McLaren/Barossa hade en del toppviner på plats, men även det diskonterat förklarar inte riktigt vad som pågick. Det kan det vara en åldersfråga, dessutom är 2011 ganska svag i hela Victoria men 2010 är samtidigt klassad som alldeles skitbra och de flesta röda var från just 2010. Jag misstänker att vinerna generellt befinner sig i en stum fas, men fan vet.

Dags att snabbtesta ett par av de viner som snubblade riktigt illa (de var båda från 2011, ingen bra årgång) - men i en lite äldre tappning.

10X Ten Minutes by Tractor Chardonnay 2007
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Dämpad & snygg doft med gul solmogen frukt, melon, lite citrus & persika, fina prominenta & snyggt hanterade fat. Det finns ett exotiskt anslag av mango och ananans som backar upp den lite rostade & rökiga tonerna, inbjudande och behagligt komplex. Väldigt mycket Puligny på det hela taget. Smaken är rik och lite fet, fylld av gul mogen citrus och kryddighet, syrorna är på plats men faten dominerar frukten en aning, den är rökig & lite bränd i tonen tyvärr. 14% alkohol göms med bravur dock, den är riktigt god och seriös men med mindre fat och bara lite mer finess skulle den vara så mycket bättre. Betyget är i överkant men doften räddas 2+ med råge.
Betyg:++

10X Ten Minutes by Tractor Pinot Noir 2008
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Behagligt rödfruktig doft, solmogna skogshallon och aningen fudge blandas med mineralsälta och skogsbotten, den är utvecklad, eldig och inbjudande. Smaken är rödfruktig och ren, bra tanniner med litet inslag av slånbär under en fin matta av hallon & söta körsbär. Svansen är lätt skitig, lite anis och karamell i eftersmaken, lätt kryddigt bitter avslutning. Den är snygg och känns mogen, inget mästerverk men helt i linje vad man kan förvänta sig, lagom komplex och mycket välgjord. Betyget är rättvst.
Betyg:++

Det är inte så illa alls faktiskt. Just de här vinerna är
Tractors enklaste produkter, sourcade från hela Mornington utgör de just 10x10 minutes från centrala delarna (med traktor, strax söder om Main Ridge börjar man om jag fattat rätt). Hantverksmässigt utformat med enbart franska fat, snyggt, välgjort och så där lagom ambitiöst. Både 2007 & 2008 klassas som bra men inte strålande årgångar, allt är med andra ord som man kan förvänta sig. Vad tusan hände på OZ-dagen?? Var 2011 så in i helvete dålig eller är det bara en kolsvart tunnel? Detta kräver lite mer analys måste jag drista mig att säga.

-- Winepunker

Comments

Parker Terra Rossa First Growth 2004

IMG_1511


Få viner i Australien görs så fokuserat och med båda fötterna djup nedtrampat i klassisk mylla som
Parker Estate Terra Rossa 'First Growth'. Cabernet Sauvignon blir som bäst i södra Coonawarra (svalare och senare mognad, vi är ju upp&ned i OZ bevars), växtsäsongen är ofta så lång som 240 dagar och även under besvärliga år uppnår man tillräckligt långsam fysiologisk mognad. Uppmjukad med en liten skvätt Merlot får frukten macerera i drygt fem veckor, sedan ungefär 24 månader på täta franska fat och sist klarad med äggvita före buteljering. Klassisk fransk vinmakning med klassiska franska druvor med andra ord, vinstockarna snoddes dessutom från Bordeaux i början av 1800-talet och hittade via John Reynell till OZ (jupp, det är Reynella-John vi pratar om, de stockarna var fortfarande oympade 1985 när de utgjorde grundmaterialet för Parker Estates egna odlingar).

Just
'First Growth' buteljeras bara när alla bitar verkligen faller på plats. Sedan debuten 1988 har alla svaga årgångar klassats ned och fyller ut det vanliga plonket - 1992, 1995, 1997, 2002, 2003 och 2007 är alla tillfällen då frukten ansågs för klen, för grön eller bara för ful. John & Faye Parker kompromissar aldrig med 'First Growth', förebilden är Lynch-Bages fast i någon slags 'down the rabbit hole'-version med den sydaustraliska terroiren uttryckt perfekt.

Parker Terra Rossa First Growth 2004
Parker Coonawarra Estate, Coonawarra, South Australia, Australien
Doften är intensiv med cassis galore, kryddor och lätt söt tobak, elegant parfymerad med enormt snyggt dämpade fat, lite sura körsbär, en hel del ceder, örter och stenig mineral. Under kvällen tittar nysågat trä fram, ett helt sågverk faktiskt och lite pyrande ved. Det finns en liten vild & svettig ton under, ett mått ev komplexitet framtvingad av terroiren och en återhållen vinmakning.
Smaken är exakt & skärpt, packad med färska svarta vinbär, slånbär, örter, krossad sten och fantastiska sandiga & prominenta tanniner. Ceder och kul torkade kryddor dyker upp i svansen, kakao, lite saltlakrits och sura körsbär. Strukturen är inte långt från orginalet, väldigt Pauillac men samtidigt med fruktintensitet och en lite ruffigt kallklimatig framtoning. Den är stram, vässad och härligt balanserad, krävande med skärpa och vitalitet. Personligt, expressivt, gott. Betyget är i överkant.
Betyg:+++

Jag har alltid gillat
'First Growth', lite på samma sätt man gillar den där gruffiga ungdoms-kompisen man träffar alltför sällan. Det känns som man umgåtts varje vecka även om det var tre år sedan senast, man har samma jargong, samma musiksmak (Punk!) och pratar aldrig politik. Det är på samma gång ett enkelt vin gjort efter ett enkelt recept och en uttrycksfullt komplex klurighet.
Att jämföra detta med lite mer bombastiska saker som
Penfolds 707, supereleganten Mount Mary Quintets eller fruktbomber från Moss Wood slirar lite. 'First Growth' liksom jammar för sig själv, vill inte jämföras, är själv nog - det är inte ett stort vin och kan aldrig bli det heller. Vinet får aldrig mer än 93 pinnar av Robban och kommer väl aldrig upp på Langton's lista, men samtidigt har det under lång tid haft 5 starkt lysande stjärnor i Bradleys bibel och hos Halliday ligger det regelbundet runt 94p (en skala som egentligen bara går till 98p). Det är något så ovanligt som ett 'stort litet vin', ett gott hjärta och en skarp hjärna i en opretentiös kostym till överkomligt pris. Ett Punkarvin™!

-- Winepunker

Comments