Spanien

RODA I Reserva 2004

IMG_2636


Bland alla modernister i Rioja är kanske
Bodegas RODA den som jobbat mest ihärdigt och envist på sin profil under de senaste tjugo åren. Med dyra fat, fokus på bred frukt & tanniner, närmast bordeauxlik struktur och hög intensitet har RODA I Reserva varit en riktig slitvarg i Casa Punk™ länge nu. Jag verkligen gillar det ’nya Spanien’, kvalitet & ambition är på absolut topp men hur katten skall man kategorisera de här djuren? Trots parkerisering, förräderi mot de traditionella långfatslagrade dillspadet och kulturarvet har de här vinerna ett övertag gentemot många av åldermännen - nykomlingarna (om man nu kan prata om nykomlingar såpass länge) är helt enkelt godare.
Men, problemet kvarstår - hur placerar man dem och vilka otvetydiga indikatorer skall man leta efter?

RODA I Reserva 2004
RODA, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, djuriska drag, julkryddor, dadlar och kåda, solbakad röd frukt, söta körsbär och en del pyrande ved parad med massor av lyxiga fat. Efterhand utvecklas lakrits, ceder och nysågad teak, lite våt undervegetation och en puff grillat kött, visst är den eldig men samtidigt komplex och hyfsat nyanserad. I munnen är den bred och eldig, packad med körsbär, kirsch, choklad och kakao. Tanninerna är prominenta, sandiga och tuggbara, allmänt intensiv med kraft och exuberans. Den är kanske aningen högljudd med sin kaffestinna & aningen rostade svans, men samtidigt väldigt inbjudande trots intensiva tanniner och eldig struktur. Gott, seriöst och rätt personligt, den har dessutom potential för en pinne till, kanske - men, igen, hur katten låser man upp den? Vad är igenkänningsmarkören? Dadlar & körsbär?
Betyg:++(+)

Det är gott, solitt och mycket välgjort, hyfsat eget dessutom. Men vad är egentligen kärnan i detta, vad är essensen i de moderna byggena på Tempranillo? Det är mycket svårt att kritisera kvalitet, vilja eller skärpa men hur lär man sig att hitta till & klassificera detta? ”C” var nere och snurrade i södra Italien, inte helt feltänkt men det visar på problematiken.

-- Winepunker

Comments

Hiru 3 Racimos 2005

IMG_2561


Det var
några år sedan sist, Luis Cañas toppvin borde ha utvecklats en del på dryga tre. Spanien har hamnat lite på undantag (igen), tyvärr har det bara blivit drygt 50 st under 2013 - endast fem klarar 3+ utan bekymmer. Landet som gav mig mest glädje för några år sedan har varit lite av en besvikelse, få viner har haft den riktiga nerven - darret som får en att resa sig ur stolen och vakna till.

IMG_2563


Hiru 3 Racimos 2005
Luis Cañas, Rioja, Spanien
Tjock & tät doft, packad med körsbär och skogshallon, rejält med fat men det funkar finfint, eldigt parfymerad med karamell & tjära. Efterhand dyker det upp både kaffe, choklad & mynta. Den är rapp & expressiv, talar lite högröstat men har en del att säga. I munnen är den bred & harmonisk, rejält fatad men eken är snyggt hanterad och uppbackad av tjock len frukt, tanninerna är sandiga och prominenta, syrorna väldefinierade och höga. Frukten är solbakad med absolut inte övermogen, den är fräsch trots kraften. Svansen har en liten ton av kåda och rosmarin, vuxen & dyr känsla. Alldeles utmärkt, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Här har vi något riktigt vässat, en spelare med fokus och skärpa som vet precis vad som behövs för bygga något seriöst. Men, det är inte Rioja som vi minns det från förr - här har vi något som har strukturen av en modern Bordeaux, faten likt en Barossa och tanniner hos något från södra Italien. Gott, oerhört seriöst och för mig totalt omöjligt att placera blint.

-- Winepunker

Comments

Calvario 2004

IMG_2469


Det var ett tag sedan jag plockade fram en toppspanjack, trist med tanke på
hur bra de kan prestera om korten spelas rätt. Finca Allende står för några av Spaniens allra bästa viner, Aurus är toppen men Calvario ligger inte långt efter - strykdyra men med klass och seriös modern struktur utan alltför mycket fat är de skapelser som absolut kräver respekt. Senast var den lovande trots egensinnighet och bitvis väl linjära och förlösta drag, man kan knappast invände mot seriositet eller kvaliteten på underliggande material - men, tanken kring den psykotiske kusinen finns kvar hela kvällen...

IMG_2471


Calvario 2004
Finca Allende, Rioja, Spanien
Tät doft, kryddig med målarlåda och dovt mullrand oförlöst svart frukt, lakrits, salmiak, harts och feta djuriska toner. Den har en hel del chark och skogsbotten, intressant och komplex men knappast speciellt förlåtande eller inbjudande. I munnen är den tät till max, fina sandiga & prominenta tanniner, tjock och tuggbar, packad av svart frukt, cassis, sot & körsbär, struktur som en solbakad Bordeaux med fatig & lite rökig känsla. Eftersmaken är rik & bred med lite feta toner, kaffe & lyxigt komplexa toner. Den är enormt välgjord med lång och intressant framtid, fyra/fem till nästa försök igen känns rimligt.
Betyg:+++(+)

Det är mycket seriöst, tät struktur och rakryggad stramhet bygger en vuxen & magnifik pjäs. Jämfört 2001 är det här nog ett rejält snäpp upp, trots att 2001 tidigt haft en helt annan inbjudande struktur med mer tillgänglig framtoning. Här har vi, kanske, en gigant om tiden får göra sitt - vad är detta om tio år?

-- Winepunker

Comments

Pagos Viejos 2005

IMG_2290


Fick man
stryk för en italiensk modernist får man väl bomber i brevlådan för en spansk dito. Artadi bryter mot alla traditioner och gör nyskapande och påkostade godsaker i närmast avantgardistisk stil. Vinerna är franskinspirerade, rena och lite flörtiga mot internationella bedömare men samtidigt med ryggrad och stramhet nog för att falla liberala traditionalister på läppen. Jag gillar detta, men har samtidigt lite problem med typiciteten, något jag får diskontera på min egen oerfarenhet snarare än ett problem med vinet. Skall fan klaga på modern Rioja när jag inte vet hur modern Rioja skall smaka, jag har knappt hundratalet modernister under bältet så det vore förmätet att fälla dom med så lite erfarenhet.

Pagos Viejos 2005
Artadi, Rioja, Spanien
Läcker doft, snyggt & sammanhållet fatad med kryddiga komponenter och dämpad svart & röd frukt, lite lakrits, blodstänk, rökelse och finstämda kaffetoner. Efterhand utvecklar den hyvlat ädelträ, nästan ceder, choklad och söta röda körsbär, den är komplex men samtidigt utan riktig vektor - god och enormt välgjord men saknar adress liksom. I munnen är den rakryggad och rik, bra silkigt sandiga tanniner med toner av kaffe och lite eldiga röda vinbär, faten finns tydligt där, men är stilrena och fint uppbackade av röd & svart frukt. Det är oerhört seriöst men saknar lite ursprungskänsla, svansen är snyggt balanserat eldig med fin matvänlig bitterhet. Gott, snyggt, nyanserat och väl sammansatt. Avsaknaden av ursprung får tillräknas Punkarn snarare än vinet, det är personlig men svårplacerad. Betyget är snålt, hade den talat bättre spanska hade det blivit 3+ alla gånger.
Betyg:++

Det är gott, snyggt och vuxet med köttvänlig struktur men jag fattar inte vad det kommer ifrån. Den här gången blev det en halvblind sak i kamp med sex andra viner, alla klassiker. Jag listade till slut ut vad som var i flaskan men resonerade mest genom uteslutning, inget annat passade in alls så den ”modena spanjacken” blev kvar sist.
Defensiv seger liksom, borde de inte kunna uttrycka något mer än ”bra skit”??

-- Winepunker

Comments

Idus 2009

IMG_2244


Spanien är föremål för
en evig debatt, är det bara överkoncentrerade och brökfatade monster som samlar Parkerpoäng™ eller viner i sin egen stil med personlighet som kräver respekt och tanke?
I
Casa Punk™ har betyget lutat år ’personlighet’ men just Priorat har varit lite på skitlistan, ofta med besvärande brända toner och knepig bitterhet har distriktet visat på en tvehågsenhet. Ibland visar det däremot på absolut världsklass, Clos Mogador är en svårslagen favorit.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Intensiv doft med plommon, vinteräpplen och massor av söta körsbär, snygga fat & kåda, eldig och rik med definition och stenkross, en hel del kryddor, rosmarin och kardemumma, lite kanel och torkade nejlikor. Drag av choklad och kirsch. Den är väldigt typisk men med ovanlig intensitet och öppen karaktär. I munnen är den bred & rik, packad av mineral, stenkross och bitter choklad. Den är driven av körsbär, slånbär och lite intressant själkiga toner, krävande och seriös med strålande tanniner. Det finns en liten oroväckande bränd ton i svansen, en över-koncentrerad känsla i avslutet, inget som stör men det är nog inget lagringskprojekt med tanke på fruktmognad och vidöppen struktur. God, redig och väldigt typisk.
Betyg:++

Det är inte illa, lite väl burdust men samtidigt med en härlig
vilja och glädje. Inget finlir direkt men med absolut hängivenhet till distrikt och terroir. Jag tror på många sätt detta är precis vad Priorat är, detta är det exakta uttrycket, drick ungt och baxna inte för alkohol och mineralitet. Gott? Jajjamen! Stort? Aldrig!

-- Winepunker

Comments

Taberner N° 1 - 2006

IMG_2210


Så var det den där
debatten om Spanien, stylat & trist eller välgjort & personligt? Huerta de Albalás Taberner har provats flera gånger förr, stadigt på väg mot något rätt lyckat bara faten kan krypa in i vinet och låta blommor & blod spela fritt. Vinarskallen beskrev vinet en gång som ”vaniljsauterad bacon”, kanske en överdrift men faten var lite av ett problem i början av parabeln.

Taberner N° 1 - 2006
Huerta de Albalá, Cádiz, Spanien
Intensiv doft, massor av svart skärpt frukt och lyxiga, prominenta men snyggt hanterade fat, lite macchia, mörk choklad och en rejäl dos charkuterier. Det finns en del svala blommiga toner med blodstänk också, råbiff & rosor, hallon & nyslaktat får, allmänt läckert uttryck av druvan. I munnen har den exakta och väl definierade syror, massor av röda bär, hallon och sura körsbär med en del kåda, rosmarin och rökt känsla. Den är superb, svansen är pepprig och fylld av torkade örter, liten snygg bitterhet gör den vuxen och personlig. Den känns på absolut topp, ett år på rygg har gjort susen.
Betyg:+++

Den har absolut vuxit ett nummer de senaste åren, faten ligger inte alls utanpå längre utan vadderar fint syror och svart frukt. Kalla den elegant går inte, men den är absolut väl sammansatt med intensivt uttryck av druvan, skärpa och rikedom i strålande kombination. Terroir då? Tja, vad skall man säga? Man har ju inte många Syrah från Cádiz under bältet direkt. Framtoningen är rätt internationell men samtidigt uttrycksfull, finns det något speciellt här eller är det bara vinmakning galore? Jag tror, hoppas, att det finns något av distrikt & land i detta som skulle gå att lära sig med lite lagom tid & ansträngning.

-- Winepunker

Comments

Ferrer Bobet Selecció Especial 2010

IMG_2205


Av alla spanjacker de senaste åren har
Ferrer Bobet varit ett av de mest pålitliga bruksvinerna, flera gånger har den visat på skärpa och enkel inbjudande stil utan överkoncentration eller brända toner. Standardvinet har visat sig flera gånger på Bolis, men elitcuvéen Selecció Especial (95% Carignan, 5% Grenache) hade aldrig tidigare bjudits ut i Sverige när 2010 släpptes i april. Hundraårig Carignan jäst på stora träfat utgör basen följt av malolaktisk på täta lättrostade franska fat i 18 månader, oklarad och ofiltrerad buteljeras den sedan och ligger 11 månader innan försäljning.

Ferrer Bobet Selecció Especial 2010
Ferrer Bobet, Priorat, Spanien
Läckert rödfruktig primär doft, lingon, plommon och en hel del blodigt köttiga & florala toner, faten finns där men är snygga och avvägda. Drag av rivna rödbetor och färska örter, rätt stram och aristokratiskt kryddig, charkuterier och slaktbänk får den att slutta lätt åt norra Rhône besynnerligt nog. I munnen är den ganska slankt rödfruktig, närmast elegant med blod och oförlöst kryddighet, den är skärpt med täthet och vuxet vässad tanninstruktur, sträv med lingon och lite slånbär i svansen under alla plommon. Det är ett helt annat djur än lillebror, det är kanske den mest vässade och slankt rakryggade Priorat jag provat. Här har vi potential för framtiden, 3+ är nog en självklarhet om fyra/fem, strukturen är galet lovande.
Betyg:++(+)

Det är förvånande skärpt och köttigt, den är upprätt med förnäm och framåt personlighet. Helt annat än något annat från Priorat jag provat, och jag verkligen gillar den här vinkeln på distriket. Tänk om man hade samjäst lite vita druvor i den också, då hade den första Côte-Rôtie från Spanien sett dagens ljus. Gott & viktigt, kudos!

-- Winepunker

Comments

Finca Sandoval 2008

IMG_2126


Efter en snabbresa till Valencia & Alicante med en djupdykning i
gastronimiträsket på Riff bestämde C & jag oss för att viner skall hämtas från andra distrikt än just Valencia. Bäst i test under resan var en Toro (Finca Sobreno Reserva Seleccion Especial 2009), vida överlägset allt annat vi hade chansen att testa (fast det var tjugofem rätter och lika många viner, bordellrosa cava & halvtorr sherry med banansmak är inte min grej riktigt). Kort sagt, bra mat, grökiga viner...
Hemma tar vi tag i en
trotjänare som presterat regelbundet under många år, Manchuela är kanske ingen kioskvältare direkt men lyckas ibland få till det.

Finca Sandoval 2008
Finca Sandoval, Manchuela, Spanien
Lätt rökig och läckert köttig doft med blodstänk, järnig mineral och dämpade charkuterier under en snygg plyschmatta av svart mjuk och perfekt mogen frukt, plommon och lite florala toner, nästan hyacint parad med prominenta men snygga fat. Under kvällen växer tonerna av inälvor och nejlikor fram, intressant men samtidigt väldigt polerat och tillrättalagt. I munnen är den snygg, sval och kryddig med fin svart frukt, lyxiga och avvägda fat och en välmakad och spegelblank yta, lätt eldig och lite inställsam. Den har egentligen allt, elegans och balans, kryddor och lite blod, perfekt klass på faten och en läcker mineralitet. Den är ärlig och god, men tyvärr lite för stylad och polerad. Det finns en underliggande komplexitet som inte hittat fram ännu, kanske kan den växa men jag tvekar. Fast, alla viner kan inte vara stora, det är gott som det är och perfekt bruksvin. (Syrah, Mourvedre, Bobal)
Betyg:++

Vad skall man klaga på? Det är solitt, rent, snyggt och lite polerat inställsamt rejält under 300:-. Köp, tanka och tänk inte för mycket, öppna foderluckorna och fyll på.


-- Winepunker

Comments

Baigorri de Garage 2007

IMG_2051


”Det Moderna Spanien” är ett lite hånat begrepp i vissa kretsar. Huruvida de är poängplockare som mutat sig fram till
Jay Millers rolodex eller objektivt lysande viner i sin egen rätt skall jag låta vara osagt. Men, om man bortser från alla överdrivet höga poäng Wine Advocate delat ut de senaset decenniet är de i Punkarns bok oftast riktigt lyckade, den lite kliniska fasen är borta och det moderna handlaget har flyttat in i vinerna som i många fall blivit närmast personliga.

url


Bodegas Baigorri är en av alla nykomlingar (grundad 1996, första kommersiella årgång 2002) med mycket kapital ryggen som lyft Rioja in i 2000-talet. I vanlig spansk anda är design och underjordiskt vineri i trendig grå betong lika viktigt som innehålet i flaskan, en attityd jag lätt skulle avfärda med en fnysning om inte vinerna var så in i bängen bra.

Baigorri de Garage 2007
Baigorri, Rioja, Spanien
Intensiv, läcker och rödfruktigt köttig med blodstänk, körsbär, lingon & slånbär, lite mynta dyker upp, rökiga men supersnygga (franska) fat & en hel orientalisk kryddbod. Den känns ännu ung och oförlöst, den växer enormt under kvällen och har så mycket mer att ge, målarlåda och linolja kikar fram, den blir komplex och härligt personlig. I munnen är den tät, rödfruktig i avvägd & och förvånande ofläskig stil. Syror och tanniner sitter perfekt, den är fräsch och balanserad, sprittande & packad av körsbär, hallon och lingon. Faten är snygga, kroppen kryddig och precis lagom fatig, lite mörk choklad och tuggtobak i svansen. Aningen lakrits och kanel i eftersmaken blandas med syrliga stenfrukter. Skitbra, men kommer att bli bättre när de lite ystra tonerna lagt sig.
Betyg:++(+)

Det är seriöst, rent, välgjort och härligt uttrycksfullt - men den behöver lite tid för att komma ihop ordentligt. Skall jag vara kritisk är det att man inte riktigt kan placera detta i sitt (något ålderstigna) mentala register, den är liksom fransk (faten) och fräsch med både Rhônska och svala nya-världen inspirerade drag. Det är så långt från en
1982 La Rioja Alta 890 man kan komma, den passar inte in och Punkarns hjärna har inte lyckats ställa om till de nya parametrarna ännu. Men, det säger mer om mig än om vinerna, det är bara att öva och hoppas att man inte blir avslöjad som den gagghök man är. Gott skit är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Ferrer Bobet 2008

IMG_1865


Av alla viner från Spanien har
Ferrer Bobet blivit det säkraste kortet som delas ut i Casa Punk, en ovanligt sval och skärpt Carignan + Grenache (med några droppar Cabernet Sauvignon) uttrycker distriktet med ödmjukhet och dämpad ambition. Tidigare närkontakt har varit alldeles utmärkt, det är en variant av Priorat som passar mig väldigt mycket bättre än överkoncentrerade monster med 20% barrique i varenda flaska. Vineriet har visat på konsistens och mycket hög nivå, det är ungt och bara i början av en mycket lovande karriär.

Ferrer Bobet Vinyes Velles 2008
Ferrer Bobet, Priorat, Spanien
Tät doft, härligt packad av söta körsbär, hallon, anis & kakao, lite lakrits och en del stenkross. Den är läcker, utvecklar komplexa kryddor under kvällen, rökelse och lite sura & krävande kärva bär, lingon & slånbär närmast. Trots kraften behåller den elegansen och det rena uttrycket. I munnen är den rik & förvånande stram, packad med röd skärpt frukt & pigga fräscha syror, faten är perfekt hanterade, lena och i bakgrunden, det finns drag av köttslamsor, blod & närmast Rhônska drag, rent superb faktiskt. Svansen är ren, syradriven med massor av skogshallon, surkörsbär & pigg fräschör. Eftersmaken är klingande syrligt mineralig med eldigheten (15%) under auktoritär kontroll.
Betyg:+++

Fan, detta är
riktigt bra! Det är en underbar syntes mellan Ch9dP och lite blaffigare spanska alster, skärpan i syror och uttryck är oklanderligt. Den har en inbjudande stil som är svårt att motstå, knappast intellektuellt men med vilja och en själfull personlighet. Det är så härligt opretantiöst, bara vin - inget prestigetyngt larv, Parkerjakt™ eller annat som stör bilden. Så ärligt det kan bli, tack för det!

-- Winepunker

Comments

Decembernyheter med AuZone

IMG_1746


Det var länge sedan AuZone hade en provning direkt inpå ett nyhetssläpp från Bolis, vår vana trogen är det svårt att avvika från de obligatoriska torsdagarna men för första gången på evigheter (säkert tjugo år) lyckades vi trumma ihop några hågade en måndag. Tuvan hade ambitiöst köat i helgen och skaffat en lämplig bukett att kika närmare på, åtminstone några av vinerna skulle kunna finnas kvar veckan ut var tanken.

IMG_1742


Taittinger Comtes de Champagne, BdB 2002
Taittinger, Reims, Champagne, Frankrike
Ren och fräsch doft, frisk och parfymerad med citrus & underbart solmogen gul frukt. Massor av läckra mineraler, lätt exotiskt anslag, utvecklar ananas och snyggt fatiga aromer efterhand. Så snuskigt inbjudande att man nästan storknar. I munnen är den rik med krämig mousse, gräddiga syror och härlig bredd, lätt exotisk med ananas och passionsfrukt, grillad citrus och en rejäl dos mineral. Den är lång och intensiv med snygga fat, rik och underbar. Den är så förförisk, moussen är som silke, lager på lager av frukt & nyanserade kryddor, man måste bara skratta! Skall man ha något att invända är det att dosagen är lite hög, men varför klaga? Betyget är nog snålt.
Betyg:+++

IMG_1743 IMG_1744 IMG_1745


Pierre Gimonnet Spécial Club 2005
Pierre Gimonnet, Cramant/Choully/Cuis, Champagne, Frankrike
Grönäpplig doft, citrus och lätt brödigt anslag, bra mineral, lite autolytiska drag, snygg i förmodat snabbutvecklad stil, lätt fint parfymerad. Mineralig i munnen, bra gul frukt, citrus och en del gröna äpplen, lite lime & stenkross, lätt aromatiska drag. Lång och läckert flintig svans, väl sammansatt.
Betyg:++(+)

Pol Roger Brut Chardonnay 2002
Epernay, Champagne, Frankrike
Fräsch doft med citrusskal och mineral, aningen nötigt anslag, aromatisk med lime & aprikos, utvecklar lätta svamp & skogstoner efter ett par timmar. I munnen är den skärpt med höga syror, kryddor och liten bitterhet, krävande och vuxen med aromatisk kropp. Frukten är just nu lite stum och oförlöst, det känns som den behöver tid.
Betyg:++(+)

IMG_1747 IMG_1748 IMG_1749


Craggy Range Gimblett Gravels Syrah 2010
Craggy Range, Gimblett Gravels, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Ganska tät doft, en del fat och tjock svart frukt, lätt eldig med kryddiga drag, ganska pepprig med en del köttslamsor & blod, körsbär och fårkött. I munnen är den ganska tät, fruktstinn med lakrits, plommon och choklad, snyggt balanserad med fina tanniner, läcker och inbjudande på ganska okomplicerat vis. Kaffe och läder i svansen, lite tjära i ganska len stil, fina väl avvägda syror.
Betyg:++

Ridge Santa Estate Cabernet Sauvignon 2009
Ridge, Santa Cruz Mountains, Central Coast, Kalifornien, USA
Fatig doft, lite rostad och kryddigt svartfruktig, tjock med tjära och kaffe, solbakad cassis, lite vulgo-drag, faten är ganska tunga. Tät smak, fatig med svart & söt frukt, kaffe lakrits & massor av allt, mullig och sötfruktigt inbjudande, lite eldig svans. Solbakad cassis & plommon i eftersmaken. God, läcker och inbjudande med några år på rygg kan den kanske strama upp sig lite.
Betyg:++

Le Vieux Donjon 2010
Le Vieux Donjon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Snyggt röd & svartfruktig, lite hallon & jordgubbe, ganska elegant med sötbäriga drag, ungdomligt spänstig, läckert inbjudande, lite kul ton av enbuske dyker upp. Underbart rik smak, eldig & kryddig med maffig röd frukt, hallon, körsbär & kryddiga toner av rosmarin, kåda och anis, aningen mineralsälta. Väldefinierade syror, eldig med lakrits & skit i svansen, superb.
Betyget är lite i överkant.
Betyg:+++

IMG_1750 IMG_1751


Sassicaia 2009
Tenuta San Guido, Bolgheri, Toscana, Italien
Dämpad doft, snyggt passad i återhållen stil, nyanserad trots ungdomen, cassis & ny-läder, kaffe & dyra kryddor med elegans, lite nysågat trä. Balanserad i munnen, sträv med aristokratisk framtoning, underbara tanniner, lätt kaffe, dyra kryddor och massor av cassis. Efterhand tittar lite trätoner fram, fenomenalt välavvägd struktur, lång och underbart sammansatt. En klassiker.
Betyg:+++

Aalto PS 2010
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Supertät doft, helmaxad med kanel, kaffe och tjära, tokpackad svart frukt, massor av fat & vanilj, lite karamell, till och med bourbon & kokos, trots det välgjord i sin galna stil. Toktät i munnen, enormt sträv, packad med fat, nejlikor och julkryddor, sandiga & prominenta tanniner. Svansen är fylld av choklad, kaffe och rhumtopf. Skruvad på alla sätt, men besynnerligt god på sitt vulgära sätt. I dagsläget skall den njutas i små glas dock, den är bara för mycket.
Betyg:++

-- Winepunker

Comments

Torr Sherry med AuZone

IMG_1573


Sherry är inte Punkarns grej riktigt. Jag har aldrig fattat poängen med oxidativa & torra förstärkta alster. Man brukar säga att till viss mat funkar en Fino bättre än något annat, men jag tänker samtidigt varje gång att en Bourgogne/Riesling/Öl skulle passat bra mycket bättre till soppan.
Just därför stegade jag mycket skeptisk till AuZone när Janne, föreningens Sherry-galning, hade lovat att skrämmas med lite importalster. Helt inställd på en mruttig kväll blev jag redigt positivt överraskad.

IMG_1574IMG_1575IMG_1576


Navazos Niepoort 2010
Equipo Navazos, Jerez, Spanien
Guläpplig doft med nötigt anslag, citrusskal och dämpad oxidation, doftar lite som AK’s mest lyckade cider. Kruttorr i munnen, bra syra, citrusaromer och nötigt bittra toner, liten sälta. Torr, mineralig och lite bitter avslutning. Känns väldigt enkel. Betyget är generöst.
Betyg:+

Detta var något så ovanligt som en oförstärkt Fino, ett experiment att göra vin på ursprungligt sätt i en still som föregår britternas inflytande med att sprita upp slutprodukten. Inte helt lyckat, men mycket intressant.

La Bota de Fino no 27
Equipo Navazos, Jerez, Spanien
Djup doft, nötig och lite eldig med anslag av vax, läder och kryddig harts. Torr och lätt nötig smak, aningen eldig med ganska bittert anslag, tyvärr alltför tom kropp, viss sälta i avslutningen. (>11 år)
Betyg:0

Manzanilla Papirusa
Emilio Lustau, Jerez, Spanien
Elegant nötig doft, mandel och citrusskal, lätt blommig och aningen laktisk med övertoner av armsvett och svamp. Torr smak, liten antydan till vanilj och en del gul frukt, skal, citrus och lätta äppeltoner, vax och pomerans i eftersmaken. Rätt god, men orkar inte riktigt fram.
Betyg:+

IMG_1577IMG_1578


Single Cask Amontillado ”El Carro”
Emilio Lustau, Jerez, Spanien
Djup och intensivt nötig doft, läder & melass, kaffe & choklad, lite bränt socker och kanderade apelsinskal. Superläcker! I munnen är den en explosion av nötter, moccha, läder och toner av melass trots nästan absolut torrhet, svansen är lång och harmoniskt komplex. Packad av kryddor och lite exotiskt rökig känsla, perfekt avvägd eldighet i eftersmaken. Liten bitterhet skärper till avslutningen. Strålande! (>30 år)
Betyg:+++

Här slår det gnistor! Den är eldig, rik och besynnerligt ’söt’ trots att den är i princip helt torr. På många sätt är detta exakt vad jag letat alla år efter i en Sherry, skärpa & balans parad med rikedom och enorm komplexitet. Personligen tyckte jag den var huvudet högre än alla andra, stilrenheten är helt överlägsen de övriga (trodde själv det var en bättre Oloroso).
Dessutom, djävlar vad bra den funkade till Ibérico de Bellotan och de rökta mandlarna.

La Bota de Palo Cortado no 34, ”Pata de Gallina”
Equipo Navazos, Jerez, Spanien
Härlig och expressiv doft, kokos, karamell & nougat i elegant kostym, superb. I munnen är den nästan torr, enormt nötig med kokos & knäckiga toner, kroppen är torr och bred fina kryddor och mineraligt krävande svans, avslutningen är aningen bitter och väldigt vuxen. (>25 år)
Betyg:++

IMG_1579IMG_1580


Palo Cortado ”Península”
Emilio Lustau, Jerez, Spanien
Dämpad doft, apelsinskal, torkade plommon, gamla läderskor och en del nötter. Rik smak, karamell & hasselnötter med liten eldig ton, kaffe & lädersnöre, mandel, torkad aprikos och torr lite bitter svans. God & väl sammansatt i lite blygare kostym.
Betyg:++

Tradicion Oloroso VORS (Very Old Rare Sherry)
Tradicion, Jerez, Spanien
Lite nougat i doften, läder, kokos och linolja. Tyvärr är det lite väl mycket etylacetat i övertonerna, klister & fönsterkitt i brygden känns aningen ansträngande. I munnen har den höga skärpta syror, lite volatil även här, etylacetat samsas med grillad citrus och kallt kaffe. En del suckat och bittra toner i svansen, torr och skärpt avslutning. All etylacetat drar ned betyget tyvärr, annars ruskigt ball. (~45 år)
Betyg:++

IMG_1581


Jag skall inte säga att jag är omvänd & frälst, men jag känner en hel del entusiasm plötsligt. Ibland är det bra att bli omruskad rejält, fördomar mår gott av att ifrågasättas lite då och då. Det känns inte som jag kommer att fylla källaren, men en och annan flaska kan nog åka ned vad det lider. Du är en pärla Janne.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Aalto 2004

IMG_1397


Jag gillar Spanien; Rioja, Priorat, Cádiz & Montsant har alla presterat strålande under ett par år i Casa Punk™. Tyvärr har inte Ribera lyckats lika bra, en besynnerlig grovhet och vrång struktur tycker jag alltför ofta har dominerat vinerna. Jag har upplevt dem som ganska ovänliga och tyvärr lite väl dyra. Undantag har funnits dock,
Bodagas Aalto har jag upplevt som lovande (undantaget PS som närmast är ett monster) och glatt köpt en del. Senast jag provade den här var drygt fyra år sedan, då väldigt oförlöst och vresig men med klar potential och lovande struktur.

Aalto 2004
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Rik doft, eldig med massor av solbakad svart frukt, maffig med en rejäl dos exklusiva fat, choklad och lite skitig & vild överton, den är expressiv i kryddigt komplex spansk stil. Efterhand drar den åt kanderade körsbär, anis & lakrits, en parfymerad känsla av rökelse med liten mynta. Smaken är tät, sträv och eldig (15%) men strålande balanserad, tanninerna är riviga men matchas fint av körsbär, lakrits & choklad, tjära och en hel det lite oväntade slånbär. Svansen är lite sotigt sträv med kakao och sandig textur, fruktsöt avslutning, gott & väldigt spanskt. Fylld av fat, bred frukt & exemplarisk struktur men knappast något finlir (inget finlir alls faktiskt, här är det pang på rödbetan). Betyget är i överkant, men jag misstänker att den kommer att bättra sig till en solid 3+ någon gång under de närmaste tio åren.
Betyg:+++

Fan, det är gott men samtidigt snubblande nära något som av vissa amatörtyckare skulle upplevas som en karikatyr. Fat och eldig koncentration kan vara lite provocerande i dagens vinklimat, men trots kraften & frukten finns en solid och väldigt seriös struktur. Detta är ambitiöst och mycket välgjort, vuxet och utan flörtiga toner. Me like!

-- Winepunker

Comments

RODA I (och lite annat från PrimeWine)

IMG_1210


Moderna byggen i Spanien finns det gott om (byggen som inte påverkas av fastighetskrisen), revolutionen har pågått en tid och det poppar upp välgjorda saker från både klassiska och 'nya' distrikt. Resultatet har varit rätt lyckat men en del berättigad kritik har hörts från olika håll rörande avsaknaden av personlighet och en alltför nedhyvlad profil endast konstruerad för vissa feta amerikanska kritiker (även om Big Jay verkar vara ute ur bilden efter en del skitosande aktiviteter i just Spanien).

Visst, även för Punkarn har en del saker varit för mycket, enbart dyra fat och svartfruktig koncentration är inte på långa vägar samma sak som kvalitet.
Priorat senast lyfte inte riktigt och andra djupdykningar på senare år har lämnat mig frågande. Det sagt, mycket är samtidigt för djävla bra med personlighet och egensinnig framtoning (ibland med ansträngande mycket fat, men det kan funka ändå så länge an inte är fatfobiker). Det blir hela tiden bättre, pendeln svänger alltid in till jämviktsläget.

IMG_1179


På en sortimentsprovning häromsistens hos
PrimeWine ställdes några av Descendientes de José Palacios (alltså Alvaro & Ricardo) viner från Bierzo upp, fatprover med galet koncentrerad Mencia är man inte bortskämd med. Jag förväntade mig mest ett slag i ansiktet och en serie viner som glider ihop i sin närmast extrema koncentration, och fick tre mycket personliga och nyanserade saker placerade i en uppenbar kvalitetsstege. Le Faraona fanns inte på plats tyvärr, det hade varit kul och känna om det går att vässa stilen ytterligare jämfört Moncerbal.

Petalos 2009 [+(+)] har en ganska generös framtoning utan att bli flabbig, röda & svarta bär samsas med kryddor i omedelbar stil, smaken är balanserad med fina syror & behagliga sandiga tanniner, ganska dansant på det hela taget. Villa de Corullón 2010 [++(+)] är ett helt annat djur, ung (givetvis) och intensiv med packad svart & röd frukt uttrycker den närmast Syrah-lika drag, en del fat ligger lite utanpå just nu men materialet är sanslöst högklassigt. Smaken är en explosion av tät solmogen frukt med härliga syror och fräschör trots koncentrationen. Högst upp på stegen den här gången står Moncerbal 2010 [+++], ett djuriskt och skogigt fruktmonster med kryddor, blommor, skit & tjära blandat med floral frukt och besynnerligt charmiga rena drag, den har personlighet och druvskärpa. Smaken är tät och ännu oförlöst men klart mer komplex än lillebröderna, här har vi något som kan växa till sig enormt. Bierzo kräver mer forskning, detta var mer intressant än jag upplevde det senast vi provade på bredden.

IMG_1180IMG_1181


Bredvid stod
Les Terrases 2010 [+] & Finca Dofì 2010 [+(+)] från Priorat (samma Alvaro Palacios) som enbart uttryckte frukt & kraft, lite av de karikatyrer på Spanien kritikerna ojar sig över. Visst, det är gott & balanserat men ganska anonymt i tät, strömlinjeformad och polerat plastikopererad stil med en rejäl dos dyra fat (och inte heller så snyggt integrerat som i vinerna ovan). Faktum är att jag börjar känna en gnagande tveksamhet till Priorat, de är goda (men opersonliga) unga och hitintills har jag inte känt att de lagrar speciellt bra.

IMG_1186


Då lyfte Bodegas Roda betydligt högre, en slitvarg bland alla 'nya spanjorer' som håller Riojas fana högt sedan tjugo år.
Roda Reserva 2006 [++] & 2007 [++] är båda redan härligt tillgänglig, glada och rödfruktigt rena, inbjudande och svårt läckra med oväntat nyanserade fat. Roda I 2006 [++(+)] är tät & tjock med väldigt dyra fat och en fruktstruktur som står emot bra, lite kul funky & skitiga toner dessutom, riktigt lovande men bör flyttas ned i källaren ett par år minst för att få sin tredje +. Så, för att se vad lite tid kan göra, bara som jämförelse, plockade jag fram en butelj från ett av '00-talets allra bästa årgångar.

RODA I Reserva 2004
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Först tänker jag ’kork’, men nej, det vädrar ur på några minuter. Istället tittar en ganska kryddigt djurisk sak fram, kanel, våt päls, skog, undervegetation och massor av solmogen röd frukt parad med lite pyrande ved och en hel del (ganska snygga) fat. Det fins en del Bordeaux-lika drag med ceder och våt mylla. Under kvällen växer den i glaset, lite vanilj dyker upp och frukten drar ganska tvärt åt söta körsbär & grillat kött, den är klart eldig men alkoholen stör inte alls. I munnen är den eldig och bred, tanninerna är tydliga och sandiga, läckra, lite mocha och knäckiga toner blandar sig med högklassig röd körsbärsfrukt. Svansen är lång, lite bitter och kakaostinn men samtidigt skärpt, syror och frukt är på plats. Eftersmaken är fylld av kakao och torkade örter, den har mer att ge, det är bara början på resan.
Betyg:++(+)

Jag har svårt att inte gilla detta, det är seriöst, mycket välgjort och så där lagom spanskt i stilen. Tanniner & syror är på plats, alkoholen kontrollerad och bra balanserad, på det hela taget ett snyggt bygge. Skitgott, men jag tror toppen är några år bort, återbesök 2015.

-- Winepunker

Comments

Priorat med AuZone

IMG_1103


Det är alltid kul när nykomlingar i AuZone håller provning för första gången, det blir en slags inskolning i föreningens ingrodda vanor och rutiner. Nils valde Priorat, ett personligt intresse som växt fram under de senaste åren. Inledningsvis fick vi prova ”something completely different”, en rysk äppelmjöd av tvivelaktig kvalitet, en chockstart som var svår att förlåta.

GR 174 - 2009
Casa Gran del Siurana, DO Priorat, Spanien
Mulligt rödfruktig, körsbär och lite lakrits & en hel del fat, antydan till mynta & soya. Smaken är tät, tjock av svart frukt, syrlig med sura körsbär och lite espresso, en del lakrits och en liten sälta i svansen. Rätt god i okomplicerad stil, känns aningen enkel i eftersmaken. (35% Grenache, 35% Cabernet Sauvignon, 30% Carignan)
Betyg:+

Mas Igneus FA112 - 2005
Albert i Noya, DO Priorat, Spanien
Tät doft, massor av körsbär och cassis, vinbärsblad i solbakad & fruktsyrlig stil. Efterhand kikar lite muggiga toner av svartvinbärsdrav fram (det som blev över efter farsans saftkok), inte kul. Tät smak, solbakad med rejäl strävhet och koncentration, lite störande örtiga drag, lakrits och beska i svansen, den känns besynnerligt kokt, närmast för gammal. (60% Grenache, 10% Cabernet Sauvignon, 30% Carignan)
Betyg:0

Finca el Puig 2004
Celler Fuentes, DO Priorat, Spanien
Djup svart frukt i doften, massor av körsbär, lakrits, anis & en del solmogna hallon, viss mineralitet & mynta. Bra tät smak, fin frukt med körsbär och lakrits, lite stramare struktur med fina syror och sandiga tanniner, lätt mineralitet i svansen. Lite dominant syra, men rätt OK. (45% Grenache, 20% Cabernet Sauvignon, 23% Carignan, 10% Merlot, 2% Syrah)
Betyg:+

IMG_1104IMG_1105IMG_1106

Clos Mogador 2006
René Barbier, Clos Mogador, DO Priorat, Spanien
Mjuk svartfruktig doft, lyxigt fatad med toner av mynta och fint nymalt kaffe, biggaråer, lite sötlakrits och fin mörk choklad. Smaken är mjuk, tät frukt med superläckra sandiga tanniner, lite kakao och lakrits, moccha. Svansen är aningen sötfruktig, god och ganska komplex. Den växer under kvällen, den första känslan av galen & väl massiv frukt nyanseras till en läcker och inbjudande pudding, inte helt utan stramhet i svansen heller, riktigt, riktigt god. (Grenache, Cabernet Sauvignon Syrah, Carignan)
Betyg:+++

Scala Dei Prior 2007
Scala Dei, DO Priorat, Spanien
Mjuk och läckert pepprig doft, massor av hallon och röda körsbär, en hel del fat dominerar men den är ändå ganska snygg, liten skogig ton, efterhand tar faten över helt. Den är fint sammansatt strukturellt, nästan Rhône-lik med sandiga tanniner och ganska sval (?!) frukt, lakrits, mineralitet och sura körsbär i svansen. Tyvärr har den för mycket fat, de dominerar helt efter en stund och kväver kvaliteterna. (50% Grenache, 27% Cabernet Sauvignon, 23% Syrah)
Betyg:+

Costers de l’Ermita 2006
Mas Igneus, DO Priorat, Spanien
Tät doft, massiv med tjära & asfalt, toksvart frukt, packad med körsbär, fat & söta biggaråer, helt massiv med en cigarrlåda islängd för säkerhets skull. Smaken är galet tät, tjock & viskös med körsbär, kaffe, tjära och salmiak, i övertonerna hittar men mineralitet och en lite grön känsla av fänkål. Kärv och lite bitter svans, lite väl bufflig & aggro för högre betyg. Ambitionen finns där men den skulle vunnit på lite mer charm. (80% Grenache, 20% Carignan)
Betyg:++

IMG_1107IMG_1108IMG_1109IMG_1110

Les Terrasses 2008
Alvaro Palacios, DO Priorat, Spanien
Härlig doft av sprittande Grenache, ung och yster med hallon & jordgubbe i närmast burgundisk stil. Faten är snyggt hanterade, tydliga men de funkar fint med all den röda frukten , lite feta och eldiga toner tittar fram med en hel del garrigue. Den doftar som en Ch9dP-07 närmast. Smaken är tät, läcker Grenache dominerar, fet med kaffe och eldig kropp, snygga tanniner, rejält fatad men den funkar. Syrorna är lite låga, men de är ändå bra balanserad, den smakar som en Ch9dP-07 också, god! (Grenache, Carignan, Cabernet Sauvignon)
Betyg:++

Clos Mogdor är riktigt bra & Palacios Les Terrasses är härligt omedelbar, men de övriga har svårt att kittla mitt intresse. Det saknas något, skärpa eller fokus, fan vet men vinerna
talar inte till mig, de står där och mumlar mest lite tveksamt.

-- Winepunker

Comments