Swartland

Sydafrika med AuZone

thumb_IMG_5089_1024


Det var länge sedan vi provade
Sydafrika i AuZone, lite satt på undantag bland populaset känns det som. Jag tror vinerna upplevs som ganska ointressanta, inte många verkar dricka dem regelbundet Punkarn inkluderat. På senare år har det främst varit Mullineux som presterat tillsammans med The Sadie Family, lite annans kul från Swartland har poppat upp också men i övrigt känns det inte speciellt hett. Lite trist egentligen, mycket nytt händer och det känns som landet tagit sig ur de första fallgroparna som följer på modernisering och internationalisering.

thumb_IMG_5082_1024 thumb_IMG_5083_1024


Palladius 2013
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Doft av citrus, fat & en del mineral, lite stenkross & flintrök och en näve tyngre blommor, syrén och rosor. Lätt exotisk i munnen, oljig med fetma & gul stenfrukt, massor av mineral och orientalisk krydda, liten beska i svansen och tyvärr alltför låga syror - lite grov & klumpig, skulle vunnit på mer fräschör. (Chenin Blanc, Grenache Blanc, Clairette, Roussanne, Marsanne, Semillon, Semillon Gris, Verdelho, Palomino, Viognier)
Betyg:+

Tyvärr har jag sällan gillat
Palladius, 2010 var fräsch och snärtig med andra årgångar upplever jag syrorna för låga och flörten med södra Rhône alltför tydlig för min smak. Visst är det ett bra vin, men för 560:- får man bra mycket vettigare saker, från självaste Bourgogne t.o.m. - att det sedan inte stilmässigt passar mig gom gör inte saken bättre.

Hamilton Russell Pinot Noir 2012
Hemel-En-Aarde Valley, Walker Bay, Cape Region, Sydafrika
Ganska läcker doft av hallon, söta jordgubbar och en del karamell, kryddsöt framtoning, utvecklar lite gummi & kanel, rätt anständig men lite för mycket fat. Ganska slankt texturerad i munnen, rödfruktig och syrlig men bra tanniner, slank skärpa i svansen, ren och ganska snygg men med lite väl kryddsöt avslutning. Betyget är närmast snålt. (Pinot Noir)
Betyg:+

Den här kände jag igen, trodde möjligen att den var något år äldre. Godkänd, men den skulle vunnit på lite känsligare fathantering.

thumb_IMG_5084_1024 thumb_IMG_5085_1024


Pofadder 2014
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Rödfruktig och godisartad doft, hallonbåtar och jordgubbssylt, klar känsla av macération carbonique, direkt besvärande. Väldigt neutral i munnen, lingon & slånbär, kärv känsla, lättfotad med godis i svansen, ointressant och inte speciellt väl sammansatt - dessutom alltför låg koncentration. (Cinsault)
Betyg:0

Treinspoor 2014
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Ganska neutral doft, lite skogig, sval röd frukt, körsbär och lite rökig krydda, en puff av blommor. Syrlig & sval i munnen, liten känsla av charkuterier, slankt blåfruktig, enkel men skärpt, ganska prominenta och goda tanniner. Enkel men godkänd. Betyget är något generöst. (Tinta Barocca)
Betyg:+

Med tanke på priset, närmare 400:-, är
Pofadder och Treinspoor absolut inte godkända - Treinspoor får kanske kosta 150:- och Pofadder dricker jag inte ens om det är gratis - jag har inte tid att dricka så enkla viner.
Vad fan har
Eben Sadie för sig? Med tanke på hur bra Columella är (referensprovade 2010 i fredags bara för att sätta det här larvet i perspektiv) vet vi ju alla vad han egentligen kan. Med tanke på grundmaterialet i ”Die Ouwingerdreeks” borde han åstadkomma storverk - gör om, gör rätt.

thumb_IMG_5086_1024 thumb_IMG_5087_1024 thumb_IMG_5088_1024


Kanonkop Paul Sauer 2006
Kanonkop Cellars, Stellenbosch, Sydafrika
Lite gräsig & grönstjälkig doft, massor av cassis och stenkross, ceder och slipdamm, stenkross och svart tät frukt - känns välgjord med riktigt Bordeaux-tycke. Tät i munnen med massor av cassis & flintkross, liten pikant grön stjälkig ton, bra sandiga tanniner, bra balans med lätt bitter svans - god, men känns fortfarande lite oförlöst. (Cabernet Sauvignon 65%, Merlot 15%, Cabernet Franc 20%)
Betyg:++

En klassiker! Galet pålitlig, gräsligheten lyfter fint och tappar man koncentrationen en enda sekund landar man i
Pauillac med näsan i myllan - mycket, mycket vin för under 300:- Gott, och mer än godkänt.

Rust en Vrede Estate 1694 - 2007
Rust en Vrede, Stellenbosch, Sydafrika
Köttig doft, väldigt utvecklad med svart frukt och tyvärr lite brända övertoner, att uns soya/buljong tittar fram efterhand. Solbakad i munnen, mjuk & polerad med svart tät frukt, fatig, rökig & bred, sandiga lite torra tanniner, aningen bränd & kokt i svansen tyvärr, hyfsat god men man har tagit i lite för mycket. Betyget är generöst. (Cabernet Sauvignon 44%, Syrah 56%)
Betyg:++

Alltför kokt och bränd i stilen, här har vi något som tangerar nidbilen - jag kan acceptera stilen, fruktmaterialet är nog i grunden bra men den är helt enkelt för solbakad. Dessutom, priset på 800:- är helt skruvat.

de Trafford Shiraz 2008
de Trafford, Stellenbosch, Sydafrika
Ren mörk frukt i doften, snyggt köttig med blå klangfull frukt, aningen karamell och blommiga övertoner, en eldig puff kikar fram när temperaturen stiger - 16% är för mycket. Len, tät och eldig i munnen, svartfruktig och tjock med koncentration & intensitet, maxad med svarta mörka körsbär, stenkross & tobak, sot & grillat kött, sträv och kryddig svans. Tyvärr drar alkoholen iväg för mycket, men annars helt OK. (Syrah)
Betyg:++

Den här är rätt snygg trots raketbränslet, lite södra Rhône med extra kirsch liksom. Funkar, men drick den några grader under rumstemperatur, alkoholen blir besvärande.

Tja, vad skall man säga? Trots att ingen av oss hittade några gamla brinnande bakelittelefoner i glasen är jag rätt besviken, det är lite ointressant och yxigt. Jag
vet ju vad landet kan åstadkomma, varför visar sig inte liknande kvaliteter här? Och, varför schabblar Eben Sadie? Detta kräver lite eftertanke.

Tackar i alla fall Per.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Schist Syrah 2011

thumb_IMG_4778_1024


För inte
länge sedan öppnade jag ett nytt kapitel i mitt förhållande till Sydafrika - Mullineux visade på att stora viner nog går att göra någonstans bland kullarna i Swartland. Verkligt stora viner. Detta är systervinet till Granite, en sak med frukt enbart från en liten gård i Kasteelberg, minimal intervention från 17-åriga stockar, i princip helt naturligt med undantag från en liten, liten tillsats av svavel - enbart för att uppnå stabilitet. Naturvin? Jodå...

Mullineux Schist Syrah 2011
Mullineux, Kasteelberg, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbart köttig och skitig doft, parfym & blod, nyslaktad fotomodell liksom, helt magisk i uttrycket med exuberant sval svart frukt och örtig elegans. Faten är nästan omöjliga att identifiera, så dämpade och snygga med enbart en nyanserad baston. Vansinnigt uttrycksfull och läcker. Höga syror i munnen, skärpt med blod & svala mörka bär, magnifik på alla sätt, en riktigt vässad spelare i den absoluta elitserien. Den är nästan provocerande syradriven men det funkar så djävla bra, den har positionerat sig med de absolut bästa Côte-Rôtie.
Betyg:+++

Satan i gatan vad bra detta är, det har högre skärpa jämfört
Granite men saknar samtidigt lite charm - det är ett mer seriöst & allvarligt vin, vässat och uppfordrande men med absolut alla skruvarna perfekt åtdragna. Fan, Eben Sadie måste spotta upp sig om han inte skall bli helt omsprungen...

-- Winepunker

Comments

Mullineux Granite Syrah 2011

thumb_IMG_4456_1024


De gör egentligen allt rätt - tjugoåriga stockar, bushvine på gammal granit i
Paardeberg, fot-trampade hela klasar, ingen tillsatt jäst (fattas bara), lagrat på 500-liters fat i 18 månader, ofiltrerad givetvis men med en liten gnutta svavel - minimal intervention och absolut respekt för druvmaterialet m.a.o. Chris och Andrea Mullineux i Swartland är nog en av de allra intressantaste nykomlingarna sedan Eben Sadie höjde ribban för Sydafrika med de senare årgångarna av Columella (när insikten att mer fat inte alltid är bättre till slut satte sig). Vingårdsvinerna Schist & Granite har en inneboende kompromisslöshet jag gillar, i de futtiga hundra lådorna som producera av varje vin har man lyckats packa precis det Sydafrika idag kan åstadkomma när tanke & handlag går i takt. Så “organic” man kan vara utan att bli “idiotic”, det gillar Punkarn™.

Mullineux Granite Syrah 2011
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbar doft, köttig och blodig med charkuterier och djupa komplexa kryddor, snygga nejlikor & dämpad kanel, läcker mineralitet och sval mörk intensiv frukt, plommon och lite cassis, efterhand dyker det upp både njurtalg, syren och härsket fett, fast bra om ni fattar. I munnen är den perfekt harmonisk med essensen av druvan i centrum, underbara vitala syror, köttig och expressiv med kryddig botten, massor av slånbär & solmogna plommon. Faten är mycket dämpade på gränsen till obefintliga, tanninerna sandiga men väldefinerade, svansen komplex, lång och fokuserad. Detta är absolut skitbra, kanske den bästa sydafrikan jag druckit.
Betyg:+++

Djävlar i helvete vad bra detta är! Bara i
Côte-Rotie, Beechworth, Valais och Washington kan man göra detta...
OK, tekniken, tanken och handlaget har spritt sig, tack och lov - det är nu allmängods, men fan vad bra det känns att till och med
Sydafrika fattat hur det hänger ihop. Det här är superläckert och i absolut världsklass, vi har en fokuserad elitspelare som snubblar mot storhet. Vänta bara några år så får de nog till det, jag trodde det skulle bli Eben Sadie men nu känns det som paret Mullineux växlat upp till femman och leder racet...

-- Winepunker

Comments

Syrah

thumb_IMG_3817_1024


Nyligen åkte några av förra årets absoluta favoriter fram i en jämförande provning av ickefranska Syrah i AuZones/E.T.’s regi (
ASi har redan sammanfattat tillställningen med sedvanligt avmätt attityd till syraher från OZ). Många av vinerna presterade förväntat, både Reynvaan ’In The Rocks’ 2010 [+++] och Simon Maye Chamoson Vielles Vignes 2009 [+++] uttrycker druvan med exakthet och klass, båda spektakulära exempel på vad man kan göra utanför hemlandet - skitiga, florala, bra syror och expressivitet. Strålande & personliga.

Tyvärr stod inte alla vinerna i givakt, det som var en fräsch fläkt från Sydafrika förra året var väl enkel i ny årgång -
Mullineux Syrah 2013 [+] - (med tvekan) hade visserligen alla markörena på plats men var samtidigt slank & lite tveksam, den kändes närmast uttunnad och inte alls lik 2012.

Jamsheed Garden Gully Syrah 2010 [++], en av de riktigt förväntade favoriterna, hade tydliga komponenter funk & väl utvecklade drag, lite bittra anslag i munnen och citruslika syror blandat med spontanjäst känsla. Jag gillade den ändå, kände inte igen den däremot men tyckte inte anstrykningen av beska & malört var lika anstötlig som somliga, intensiv men absolut inte klumpig eller skadad. Men, känslan av snabbmognad och funk, skit och aningen oxidativa drag fick mig att undra om den är på väg utför...

Så, snabbt återbesök i källaren för kontroll av tidigare
Mullineux och en egen butlej av Jamsheed.

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Ungdomlig & blåfruktig, lite charkuterier och råbiff, ung och fräscht blodig, lätta vilda drag, expressiv med björnbär och blommig parfym. Helt annan intensitet jämte 2013, här har vi både uttryck och kraft. Bra täthet i munnen, sträv med lakrits, blod, mineral och parfymerad blommighet. Den är ung, fräsch, expressiv och stilfull, pepprig och seriös med allt på plats. Svansen är lite rökig med kryddig strävhet, alldeles utmärkt på alla plan, men, den behöver mer tid. Avvakta minst ett år till.
Betyg:++(+)

Skillnaden är tydlig, 2012 känns betydligt mer koncentrerad, seriös och snärtig jämfört 2013.

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Funky doft, blod, slaktbänk och rökig parfym, den har börjat balansera på gränsen till skev men klarar sig ännu, brettig och djurisk med blod & njurtalg, en hel del hyacint och vildjäst känsla, ball & ganska udda. I munnen är den läckert vild & pälsig, körsbär, slånbär & råbiff. En den skogshallon & sura körsbär, det finns en väldigt personlig & skitig komponent, druvuttrycket är exemplariskt men samtidigt ganska vågat, djurisk och orent skitig. Massor av kåda, beska och härsket fett, sandiga tanniner och behagligt dämpade fat. Allt är på plats, men den är helt färdig, vänta inte längre, drick och var glad. Efter en tid i glaset blir skiten och dissonansen närmast besvärande tyvärr, det dyker upp äppelskrutt och torkade plommon - det drar ned betyget och gör en klart oroad inför framtiden.
Betyg:++

Direkt i glaset känns den aningen spritzig, efter lite tid försvinner det helt, man undrar vad som är på gång. Är den aningen efterjäst eller är det något annat?

Den känns minst sagt instabil, snabbmognad och skitig på ett sätt jag absolut inte kände i de första buteljerna för två år sedan. Har man snålat för mycket på svavlet? det härliga uttrycket finns kvar men den lilla komponenten av för gammalt naturvin stör helhetskänslan. Den här buteljen var nog bättre än AuZones men inte på långa vägar så bra som
de första jag provade, synd om de helt enkelt inte håller längre än futtiga 4 år med tanke på hur fantastiskt materialet verkligen är. Någon flaska ligger kvar, får se om den fortsätter resan utför.

-- Winepunker

Comments

Problemet med Pinot (lösningen stavas "Coravin")

IMG_2840


Under mina många och långa år som vinnörd har smaken både breddats och spetsats till. Till skillnad från många av mina medbloggare och föreningskollegor gillar jag mer och fler viner ju längre jag gräver ned trynet i myllan. Jag har inte utvecklat någon ekallergi som verkar vara så vanligt annars, inte heller en dogmatisk inställning till tillverkningsteknik annat än ärlighet, ingen politisk aspekt på vindrickandet, ingen religion annat än Oenos första bud - “Ett vin skall vara gott”. Även om
vintrötthet ibland slår till känns vinvärlden mer intressant än på länge, “Parkeriseringen” har nog kommit på skam trots krigsrubriker från proffstyckare, ”Nya Världen” skärper handlaget och utvecklingen mot utslätade industriprodukter har vänts. Till och med priserna i mitt älskade Bordeaux verkar stabiliseras på de flesta nivåer. Pendeln lär som alltid svänga tillbaka. Som vinliberal ser jag på framtiden med viss tillförsikt.

Ett stort problem har jag dock.
Bourgogne, eller snarare Pinot Noir och lyxig franskfatad Chardonnay om sanningen skall fram, blir det för lite av. Alldeles för djävla lite. Samtidigt som basen breddats har insikten att just Bourgogne är fundamentet & spetsen i vad jag gillar vuxit fram, skitig Pinot Noir och minutiöst hanterad Chardonnay med integrerade fat är min melodi. Visst, mitt vin-jag är född i och uppfödd på västra stranden i moderlandet som så många andra. Det lär väl vara där det intellektuella vin-jaget begravs en dag när näsa & gom slutar fungera. Men, skall jag ha kul och inte tänka för mycket med högra hjärnhalvan väljer jag Bourgogne eller saker knådade i hyfsat samma formspråk.

Vad är då problemet säger ni? Priset? Knappast för dig din hycklande punkaryuppie - fast inte så ung längre direkt, HöHö!

Jag är gift med en pinothatande fatfobiker som kräver stadiga tanniner och rakbladsvass obscent dyr Riesling (
Keller är favoriten sedan en tid).

Fram till nu har det varit svårt att ta ta ett glas bättre
Bourgogne så där på fredagen, kompromiss lär ju vara kärnan i varje förhållande. Jag får bestämma så länge jag inte bestämmer fel, och Bourgogne är djävlar i mig fel.

IMG_2838 IMG_2841


Men, nu finns lösningen - det har
snackats en del, jag har sett den fält (på PM & Vänner) och nu har jag en själv. Jag skall systematiskt börja “accessa” (hur översätter man det i det här fallet, ’tillgå’?) ett antal buteljer och se hur de tar sig ut över tiden, jag är försiktigt positiv till mojängen som sådan, solid & stadig i mestadels gjuten metall - funkar nu bara själva idén kommer det att göra mitt torftiga & i det närmaste bourgognelösa liv betydligt gladare.

De första provade vinerna fick bli lite saker som passade till maten jag redan bestämt (skaldjur, anka, rabarber), bl.a. en Volnay fick släppa till några droppar direkt.

IMG_2843 IMG_2844

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rik, flintig och mineralpackad doft med litet anslag av honung och citrusskal, nyklippt gräs och flintkross, strålande & klingande fräsch, inte ett spår av annat än Riesling i sitt absolut renaste uttryck. I munnen är den exceptionellt rik & intensiv, packad med mineral och citrus, lite exotiska drag och en rakbladsvässad exakt syra. Det finns en aning spritz, parad med harmonisk syra och superbt avvägd sötma är detta en av de allra bästa ’08:orna, den är lång och ren utan ett spår av bitterhet eller dissonans. Det finns en oslagbar klang i vinet som är bara förförisk. Stort? Njae, men nästan.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Sanslöst mineralig doft, krossad sten och flintflis galore, lite citrusskal och örtigt blommig känsla, rosor & syrén, superbt nyanserad och läcker med nässlor och lätt gul stenfrukt. Den är bara så snygg med tanke på årgången, ren & klart definierad. I munnen är den intensiv med frasiga syror, tokig mineral, krossad flinta & lite bitter stenig känsla, dessutom dyker det upp lite exotiska drag, mango & passionsfrukt, samtidigt uppfriskande torr och klingande ren. Svansen är rik, mineralbitter och stilren, syrorna dominerar vinet men på rasande snyggt sätt. Skitbra, men inte stort.
Betyg:+++

IMG_2845 IMG_2846 IMG_2842

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 1er Cru 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djupt fruktig doft, körsbär, hallon och köttiga toner med drag åt charkuterier och råbiff, solbakat rik i väldigt ’09:ig stil, vi har allt på plats förutom åldern som krävs för att allt skall falla på plats, detta är lite av ett långtidsprojekt. Smaken är rik med prominenta tanniner, den är ännu oförlöst i en närmast Syrah-lik stil, mer kött och vilt än trädgårdshallon och pinosity. Det finns en hel del oförlöst skitig potential men den lär behöva tid, nästa försök om tre år skulle jag tro. Allt är på plats men ha inte för bråttom med den här.
Betyg:++(+)

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Galet ung, blåfruktig med charkuterier och råbiff, njurtalg och nyslaktad fotomodell, örtiga drag med våt päls, björnbär & blåbär galore. Tät i munnen, ren med djuriska drag, lakrits och rått kött - som att bita i samma fotomodells hals, parfym och blod i perfekt kombination. Den är ung ännu, syrorna perfekta i oerhört seriös stil, kroppen fylld av svart frukt och mineral, svansen rökig med blod och komplexa kryddor. Snacka om vinnare för under 200:-, avvakta två år för nästa försök så blir det en konkurrent till norra Rhône i tredubbla prisläget. Varning för framtida ’skitbra’, jag bävar för storasyskonen som kostar det fyrdubbla.
Betyg:++(+)

Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992
Disznókö RT, Tokajer, Ungern
Mogen doft med harts och djup bortrytis, torkad aprikos, apelsinskal och rabarber, en del honung med parfym och rostad malt, bränt socker och nötter, lite suckat toppar upp. Skärpta syror i munnen, helt mogen med bra balanserad sötma och karamell, äpplen & aprikos, kul toner av kanel och nejlikor, harts och komplext oljiga aromer. Stort? Nej, men absolut exceptionellt för 99:- 1998. Sanslöst prisvärt.
Betyg:+++

Det är en mycket lättmanövrerad pryl, om den nu funkar så bra som ryktet gör gällande kommer det att revolutionera i alla fall mitt vindrickande. C & jag knäckte fem viner på fredagkvällen utan att börja slira på vokalerna alls, helt magiskt. Visst känns det lite skumt att slänga tillbaka en flaska med nivån rejält ’below shoulder’ i förrådet, men man får nog helt enkelt vänja sig. Jag hoppas det funkar, skall bli kul och se hur de halvfyllda buteljerna utvecklas...


-- Winepunker

Comments

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Columella 2006

IMG_1693


Det har
avhandlats förut, Sydafrikas kanske bästa rödvin är en favorit man inte skall förakta. Årgångar som 2006, 2004 & 2002 har presterat strålande, vinet uttrycker en syntes mellan nya & gamla världen i väldigt expressiv & omedelbar stil. I runda slängar är det en 60-70% Syrah, 20-30% Mourvedre & 5-10% Grenache, fatlagrad i upp till 24 månader i gammal & ny fransk ek.

Columella 2006
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Tät doft, packad med tjock svart frukt, mörka biggaråer och tjära, lite lakrits och salmiak blandar sig med tobak och råbiff. Den är expressiv med toner av krisch och oregano, rostad men ändå snygg och mycket väl sammansatt. Det är en perfekt syntes mellan Barossa och norra Rhône, fruktrik men med en slankare kropp än de riktigt solbakade sydlänningarna.
I munnen är den fruktren med utmärkt druvuttryck, syrorna är rena och väl definierade, tanninerna sandiga och lagom prominenta. Den är ren och snygg med faten lagom i förgrunden, den känns dyr och ambitiös men samtidigt lite manipulativ, den är helt enkelt för ren & god. Svansen är kryddig och lite kådig, rosmarin och lite tuggtobak blandas med nejlikor och undervegetation, förvånande komplex faktiskt. Eftersmaken är syrlig med kaffe och sura körsbär, det är snyggt och rent, maffigt och läcker, men man känner sig aningen lurad & fintad besynnerligt nog.
Betyg:+++

Eben Sadie gör ett mycket bra vin, förmodligen bättre än det vita systervinet Palladius men samtidigt med en mer slimmad och filat välpolerad profil. Det är fullkomlig strålande, men det finns samtidigt lite slirande Rollandska drag - vinet är snuskigt gott men det är samtidigt aningen manipulativt, alla skruvarna är snyggt passade & fint smärjlade men uttrycket har bara viljan att ställa sig in, som en lurvig katt sugen på torrfoder en fredagskväll. Columella är fenomenalt gott, men lite opersonligt och plastikopererat. Betyget är självklart 3+ men det har inte en chans att kliva upp till storhet.

-- Winepunker

Comments