Sydafrika

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Deutz Brut Rosé 2000

IMG_2190

Jag & rosé går inte ihop, i bästa fall blir det acceptabelt i Punkarns mun men oftast är det en felprisad dryck där det alltid finns ett bättre rött eller vitt alternativ. Undantaget är Champagne, där har rosé ett helt eget litet viktigt kapitel i vinboken, en intressant avvikelse med drag mot rödvin från den klingande vita fåran, ett snedsprång som kan bli briljant om sakerna faller på plats.

Deutz Brut Rosé 2000
Deutz, Champagne, Frankrike
Brödig och äpplig doft, läckert utvecklad med lite röd söt frukt, hallon och apelsin, röd grapefrukt och en saftig skopa mineral. Det har hänt mycket de senaste sju åren, nu är den vidöppen och lite karamellig i doften snarare än kantigt ogin, superb. I munnen är den mineraldriven, krävande med mognad och skalbitter framtoning, lätta röda äpplen, torkad röd frukt, choklad och grapefrukt. Det finns en liten kul tanninstruktur i botten, drag av elegant rödvin under syror och mineral. Lång eftersmak med toner av hallon och flinta. Skitläcker, en lagrandets metamorfos. Betyget är generöst, men jag känner mig generös den här sommarkvällen.
Betyg:+++

Inte illa alls! Sedan jag köpte en trave i maj 2006 har detta varit en av mina förmodat sunkiga felinvesterinar, men nu har den till slut visat sitt rätta jag. Just Rosé verkar behöva tid om den har griniga drag i ungdomen, de kantiga tonerna är helt borta och harmonin är utmärkt.
Me like!

(N.B: Not från 2006 - Oförlöst doft, omogen röd frukt och närmast gnällig känsla, den är svår. I munnen känns den omogen och kartig, här har vi dissonans och lite obalanserade syror, dessutom är den lite obehagligt syntetisk. Varför köpte jag så mycket utan att testa?)

IMG_2191


Som kontrast kan nämnas ett litet varuprov från
Prime Wine, Graham Beck Brut Rosé [0] är en helt annan visa, för en fjärdedel av priset är det inte oävet men den absoluta nivån är inte speciellt hög - Lite rödfruktigt syntetisk doft med drag av hallonbåtar och stålig mineral, besynnerligt asketsik och godisartad samtidigt. I munnen är den bättre, lite rödfruktig och insmickrande fruktig med en neutral rödbärig känsla, torr utan för mycket dosage, enkel, lättbegriplig och anständigt ren. Men, tyvärr alltför ointressant för ett riktigt betyg. Den är OK, 0:an är snål, men jag kan bara inte ge den plus. Däremot är 99:- helt OK för ett vin av den här kalibern, äkta rosé är rätt svår & dyr att göra.

-- Winepunker

Comments

Rosehill Shiraz 2009

IMG_1975


Av alla klassiska saker man kan hitta i OZ är väl
Mount Pleasants alster de med mest tradition och egensinnig tolkning. Visst, Penfolds har sin Magill men gårdarna Maurice O’Shea etablerade på 20-talet finns kvar i stort sett orört skick. Länge har Maurice O’Shea Shiraz varit en av Hunter Valleys största viner, en kryddigt komplex gigant i traditionell stil - lillebror Rosehill (fast äldre kul nog) uttrycker normalt Hunter med något elegantare framtoning.

Mount Pleasant Rosehill Shiraz 2009
McWilliam’s Mount Pleasant, Hunter Valley, New South Wales, Australien
Läcker doft, djup mörk frukt, biggarårer och pepprigt pälsiga toner, liten mynta och en del dyr tobak, övertoner av kåda och blod, härligt komplex med personlighet och elegans - doften är imponerande, underbar och i sanning komplex. Den är förvånande slank och rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, lite slånbär med höga syror och lite aggro skärpa. Faten är snyggt hanterade och tanninerna sitter som en smäck men den är lite ogin & gnälligt anemisk strukturellt, eller är den bara oförlöst i sin lite magra stil? Eftersmaken har både salmiak, cigarr & mineralsäta, bladighet utan själkiga toner. Jag blir inte klok på detta, doften är stor, smaken aningen vresig och motsträvigt debatterande. Kanske kan något år i källaren göra skillnad?
Betyg:+(+)

Jahapp, det är inte vad jag hoppades på direkt. I munnen är den väl deffad för min smak, en lite svår och mager tolkning som inte passar mig riktigt. Den kan säkert utvecklas, men var det blir av den till slut får framtiden utvisa.

Som kontrast plockade vi fram ett varuprov från
Primewine.

IMG_1976


The Game Reserve Shiraz Viognier 2010
Graham Beck, Western Cape, Sydafrika
Eldig & syntetisk doft, geléhallon och sötlakrits, svart björnbärsfrukt i primär och lite grov stil. Smaken är svartfruktig och lite bitter, salmiak och kärva själkiga toner, den är dominerad av beska och en del kemiska aromer - väldigt mycket vingummi och plastig känsla. Njae, det är väl OK i box-ligan, men en sotig och bränd känsla i svansen kvaddar upplevelsen. Godkänt, men bara knappt. Dessutom dyker lite bränd plast upp i eftersmaken till slut, jag trodde den smakkomponenten var förpassad till historien, men nej…
Betyg:0

Tyvärr, detta är knappt acceptabelt, alkogodis är inte mig grej. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Columella 2006

IMG_1693


Det har
avhandlats förut, Sydafrikas kanske bästa rödvin är en favorit man inte skall förakta. Årgångar som 2006, 2004 & 2002 har presterat strålande, vinet uttrycker en syntes mellan nya & gamla världen i väldigt expressiv & omedelbar stil. I runda slängar är det en 60-70% Syrah, 20-30% Mourvedre & 5-10% Grenache, fatlagrad i upp till 24 månader i gammal & ny fransk ek.

Columella 2006
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Tät doft, packad med tjock svart frukt, mörka biggaråer och tjära, lite lakrits och salmiak blandar sig med tobak och råbiff. Den är expressiv med toner av krisch och oregano, rostad men ändå snygg och mycket väl sammansatt. Det är en perfekt syntes mellan Barossa och norra Rhône, fruktrik men med en slankare kropp än de riktigt solbakade sydlänningarna.
I munnen är den fruktren med utmärkt druvuttryck, syrorna är rena och väl definierade, tanninerna sandiga och lagom prominenta. Den är ren och snygg med faten lagom i förgrunden, den känns dyr och ambitiös men samtidigt lite manipulativ, den är helt enkelt för ren & god. Svansen är kryddig och lite kådig, rosmarin och lite tuggtobak blandas med nejlikor och undervegetation, förvånande komplex faktiskt. Eftersmaken är syrlig med kaffe och sura körsbär, det är snyggt och rent, maffigt och läcker, men man känner sig aningen lurad & fintad besynnerligt nog.
Betyg:+++

Eben Sadie gör ett mycket bra vin, förmodligen bättre än det vita systervinet Palladius men samtidigt med en mer slimmad och filat välpolerad profil. Det är fullkomlig strålande, men det finns samtidigt lite slirande Rollandska drag - vinet är snuskigt gott men det är samtidigt aningen manipulativt, alla skruvarna är snyggt passade & fint smärjlade men uttrycket har bara viljan att ställa sig in, som en lurvig katt sugen på torrfoder en fredagskväll. Columella är fenomenalt gott, men lite opersonligt och plastikopererat. Betyget är självklart 3+ men det har inte en chans att kliva upp till storhet.

-- Winepunker

Comments

Cirrus 2005

DSC_0164


Efter tre veckor i Italien (klättring/via-ferrata & vandring i Dolomiterna/Trentino-Alto Adige samt lite strand & kultur i Emilia-Romagna) var både jag & C rätt trötta på goda men enkla italienska lokala viner (satan vad svaga de var uppe i bergen, med handknådade knödlar funkade de dock rätt bra framåt kvällen). Visst, några Lagrein samt Foradori är stadiga & solida på den röda sidan, Foradoris vita Myrto en rejäl besvikelse tyvärr. Då var ”importerna” från Jermann (Friuli-Venezia Giulia) kanske de som presterade bäst av alla vi provade (Where Dreams är inte helt up2snuff dock, den känns förvånande slimmad nu för tiden). Av en slump lyckades dessutom vi pricka en publik vinkväll/vinfest i Rimini på vägen hem, massor av DOC Colli di Rimini & DOC Romagna, redigt & gott men enkelt och föga överraskande.

Så,
now for something completely different, ett samarbete mellan Jean Engelbrecht (familjen äger Rust en Vrede) & Ray Duncan (Silver Oak i Napa) ger en Syrah/Viognier lagrad 18 månader på franska & amerikanska fat (300 liter), snålt uttag & hög ambition. Jag har provat Cirrus förut många gånger, men just 2005 hade för två år sedan en knepig och närmast aggressiv framtoning. Tidigare årgångar har visat på en del elegans och närmast Rhône-lika drag, 2005 var en lite klumpig och charmlös grovputte. Några år i källaren kanske har gjort susen?

IMG_1367


Cirrus 2005
Cirrus Wines (Jean Engelbrecht, Ray Duncan, Ernie Els), Coastal Region (Stellenbosch), Sydafrika
Hyfsat tät doft, svart frukt, plommon & mogna körsbär, och en del blodstänk med färska örter, lätt eldig (14%) med rosmarin och antydan till kåda. Finstämda toner av lakrits och våt tobak tittar fram efterhand, den blir kryddig och lent inbjudande med antydan till våt päls. Doftmässigt är den snarast en syntes mellan USA & Rhône, faten är under kontroll i alla fall. Smaken är mogen, körsbärssyrlig med aningen råbiff & en del raketbränsle, inte så det stör men det är en delikat balansgång de hanterar väl. Syror & tanniner sitter perfekt, tydliga med struktur men samtidigt enkla att begripa. Eftersmaken har kakao & läder, lite espresso i avslutningen. Utmärkt till sommargrillen! (Syrah 93.5%, Viognier 6.5%)
Betyg:++

Jag skall inte klaga, det finns både elegans & definition, men samtidigt är det lite avskalat och alltför polerat. Mer skit & dist skulle gjort susen (och kanske högre halt Viognier), blir ett vin som detta alltför slimmat och slipat tappar det personligheten helt. Det är en balansgång, men det funkar på håret den här gången. Jag tycker nog att 2003 & 2004 är båda bättre viner, dessutom har nog 2006 / 2007 mer att ge i källaren.

-- Winepunker

Comments