Sydafrika

Sydafrika med AuZone

thumb_IMG_5089_1024


Det var länge sedan vi provade
Sydafrika i AuZone, lite satt på undantag bland populaset känns det som. Jag tror vinerna upplevs som ganska ointressanta, inte många verkar dricka dem regelbundet Punkarn inkluderat. På senare år har det främst varit Mullineux som presterat tillsammans med The Sadie Family, lite annans kul från Swartland har poppat upp också men i övrigt känns det inte speciellt hett. Lite trist egentligen, mycket nytt händer och det känns som landet tagit sig ur de första fallgroparna som följer på modernisering och internationalisering.

thumb_IMG_5082_1024 thumb_IMG_5083_1024


Palladius 2013
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Doft av citrus, fat & en del mineral, lite stenkross & flintrök och en näve tyngre blommor, syrén och rosor. Lätt exotisk i munnen, oljig med fetma & gul stenfrukt, massor av mineral och orientalisk krydda, liten beska i svansen och tyvärr alltför låga syror - lite grov & klumpig, skulle vunnit på mer fräschör. (Chenin Blanc, Grenache Blanc, Clairette, Roussanne, Marsanne, Semillon, Semillon Gris, Verdelho, Palomino, Viognier)
Betyg:+

Tyvärr har jag sällan gillat
Palladius, 2010 var fräsch och snärtig med andra årgångar upplever jag syrorna för låga och flörten med södra Rhône alltför tydlig för min smak. Visst är det ett bra vin, men för 560:- får man bra mycket vettigare saker, från självaste Bourgogne t.o.m. - att det sedan inte stilmässigt passar mig gom gör inte saken bättre.

Hamilton Russell Pinot Noir 2012
Hemel-En-Aarde Valley, Walker Bay, Cape Region, Sydafrika
Ganska läcker doft av hallon, söta jordgubbar och en del karamell, kryddsöt framtoning, utvecklar lite gummi & kanel, rätt anständig men lite för mycket fat. Ganska slankt texturerad i munnen, rödfruktig och syrlig men bra tanniner, slank skärpa i svansen, ren och ganska snygg men med lite väl kryddsöt avslutning. Betyget är närmast snålt. (Pinot Noir)
Betyg:+

Den här kände jag igen, trodde möjligen att den var något år äldre. Godkänd, men den skulle vunnit på lite känsligare fathantering.

thumb_IMG_5084_1024 thumb_IMG_5085_1024


Pofadder 2014
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Rödfruktig och godisartad doft, hallonbåtar och jordgubbssylt, klar känsla av macération carbonique, direkt besvärande. Väldigt neutral i munnen, lingon & slånbär, kärv känsla, lättfotad med godis i svansen, ointressant och inte speciellt väl sammansatt - dessutom alltför låg koncentration. (Cinsault)
Betyg:0

Treinspoor 2014
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Ganska neutral doft, lite skogig, sval röd frukt, körsbär och lite rökig krydda, en puff av blommor. Syrlig & sval i munnen, liten känsla av charkuterier, slankt blåfruktig, enkel men skärpt, ganska prominenta och goda tanniner. Enkel men godkänd. Betyget är något generöst. (Tinta Barocca)
Betyg:+

Med tanke på priset, närmare 400:-, är
Pofadder och Treinspoor absolut inte godkända - Treinspoor får kanske kosta 150:- och Pofadder dricker jag inte ens om det är gratis - jag har inte tid att dricka så enkla viner.
Vad fan har
Eben Sadie för sig? Med tanke på hur bra Columella är (referensprovade 2010 i fredags bara för att sätta det här larvet i perspektiv) vet vi ju alla vad han egentligen kan. Med tanke på grundmaterialet i ”Die Ouwingerdreeks” borde han åstadkomma storverk - gör om, gör rätt.

thumb_IMG_5086_1024 thumb_IMG_5087_1024 thumb_IMG_5088_1024


Kanonkop Paul Sauer 2006
Kanonkop Cellars, Stellenbosch, Sydafrika
Lite gräsig & grönstjälkig doft, massor av cassis och stenkross, ceder och slipdamm, stenkross och svart tät frukt - känns välgjord med riktigt Bordeaux-tycke. Tät i munnen med massor av cassis & flintkross, liten pikant grön stjälkig ton, bra sandiga tanniner, bra balans med lätt bitter svans - god, men känns fortfarande lite oförlöst. (Cabernet Sauvignon 65%, Merlot 15%, Cabernet Franc 20%)
Betyg:++

En klassiker! Galet pålitlig, gräsligheten lyfter fint och tappar man koncentrationen en enda sekund landar man i
Pauillac med näsan i myllan - mycket, mycket vin för under 300:- Gott, och mer än godkänt.

Rust en Vrede Estate 1694 - 2007
Rust en Vrede, Stellenbosch, Sydafrika
Köttig doft, väldigt utvecklad med svart frukt och tyvärr lite brända övertoner, att uns soya/buljong tittar fram efterhand. Solbakad i munnen, mjuk & polerad med svart tät frukt, fatig, rökig & bred, sandiga lite torra tanniner, aningen bränd & kokt i svansen tyvärr, hyfsat god men man har tagit i lite för mycket. Betyget är generöst. (Cabernet Sauvignon 44%, Syrah 56%)
Betyg:++

Alltför kokt och bränd i stilen, här har vi något som tangerar nidbilen - jag kan acceptera stilen, fruktmaterialet är nog i grunden bra men den är helt enkelt för solbakad. Dessutom, priset på 800:- är helt skruvat.

de Trafford Shiraz 2008
de Trafford, Stellenbosch, Sydafrika
Ren mörk frukt i doften, snyggt köttig med blå klangfull frukt, aningen karamell och blommiga övertoner, en eldig puff kikar fram när temperaturen stiger - 16% är för mycket. Len, tät och eldig i munnen, svartfruktig och tjock med koncentration & intensitet, maxad med svarta mörka körsbär, stenkross & tobak, sot & grillat kött, sträv och kryddig svans. Tyvärr drar alkoholen iväg för mycket, men annars helt OK. (Syrah)
Betyg:++

Den här är rätt snygg trots raketbränslet, lite södra Rhône med extra kirsch liksom. Funkar, men drick den några grader under rumstemperatur, alkoholen blir besvärande.

Tja, vad skall man säga? Trots att ingen av oss hittade några gamla brinnande bakelittelefoner i glasen är jag rätt besviken, det är lite ointressant och yxigt. Jag
vet ju vad landet kan åstadkomma, varför visar sig inte liknande kvaliteter här? Och, varför schabblar Eben Sadie? Detta kräver lite eftertanke.

Tackar i alla fall Per.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Schist Syrah 2011

thumb_IMG_4778_1024


För inte
länge sedan öppnade jag ett nytt kapitel i mitt förhållande till Sydafrika - Mullineux visade på att stora viner nog går att göra någonstans bland kullarna i Swartland. Verkligt stora viner. Detta är systervinet till Granite, en sak med frukt enbart från en liten gård i Kasteelberg, minimal intervention från 17-åriga stockar, i princip helt naturligt med undantag från en liten, liten tillsats av svavel - enbart för att uppnå stabilitet. Naturvin? Jodå...

Mullineux Schist Syrah 2011
Mullineux, Kasteelberg, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbart köttig och skitig doft, parfym & blod, nyslaktad fotomodell liksom, helt magisk i uttrycket med exuberant sval svart frukt och örtig elegans. Faten är nästan omöjliga att identifiera, så dämpade och snygga med enbart en nyanserad baston. Vansinnigt uttrycksfull och läcker. Höga syror i munnen, skärpt med blod & svala mörka bär, magnifik på alla sätt, en riktigt vässad spelare i den absoluta elitserien. Den är nästan provocerande syradriven men det funkar så djävla bra, den har positionerat sig med de absolut bästa Côte-Rôtie.
Betyg:+++

Satan i gatan vad bra detta är, det har högre skärpa jämfört
Granite men saknar samtidigt lite charm - det är ett mer seriöst & allvarligt vin, vässat och uppfordrande men med absolut alla skruvarna perfekt åtdragna. Fan, Eben Sadie måste spotta upp sig om han inte skall bli helt omsprungen...

-- Winepunker

Comments

Mullineux Granite Syrah 2011

thumb_IMG_4456_1024


De gör egentligen allt rätt - tjugoåriga stockar, bushvine på gammal granit i
Paardeberg, fot-trampade hela klasar, ingen tillsatt jäst (fattas bara), lagrat på 500-liters fat i 18 månader, ofiltrerad givetvis men med en liten gnutta svavel - minimal intervention och absolut respekt för druvmaterialet m.a.o. Chris och Andrea Mullineux i Swartland är nog en av de allra intressantaste nykomlingarna sedan Eben Sadie höjde ribban för Sydafrika med de senare årgångarna av Columella (när insikten att mer fat inte alltid är bättre till slut satte sig). Vingårdsvinerna Schist & Granite har en inneboende kompromisslöshet jag gillar, i de futtiga hundra lådorna som producera av varje vin har man lyckats packa precis det Sydafrika idag kan åstadkomma när tanke & handlag går i takt. Så “organic” man kan vara utan att bli “idiotic”, det gillar Punkarn™.

Mullineux Granite Syrah 2011
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbar doft, köttig och blodig med charkuterier och djupa komplexa kryddor, snygga nejlikor & dämpad kanel, läcker mineralitet och sval mörk intensiv frukt, plommon och lite cassis, efterhand dyker det upp både njurtalg, syren och härsket fett, fast bra om ni fattar. I munnen är den perfekt harmonisk med essensen av druvan i centrum, underbara vitala syror, köttig och expressiv med kryddig botten, massor av slånbär & solmogna plommon. Faten är mycket dämpade på gränsen till obefintliga, tanninerna sandiga men väldefinerade, svansen komplex, lång och fokuserad. Detta är absolut skitbra, kanske den bästa sydafrikan jag druckit.
Betyg:+++

Djävlar i helvete vad bra detta är! Bara i
Côte-Rotie, Beechworth, Valais och Washington kan man göra detta...
OK, tekniken, tanken och handlaget har spritt sig, tack och lov - det är nu allmängods, men fan vad bra det känns att till och med
Sydafrika fattat hur det hänger ihop. Det här är superläckert och i absolut världsklass, vi har en fokuserad elitspelare som snubblar mot storhet. Vänta bara några år så får de nog till det, jag trodde det skulle bli Eben Sadie men nu känns det som paret Mullineux växlat upp till femman och leder racet...

-- Winepunker

Comments

Maffputtar

thumb_IMG_4334_1024


Det blir mer och mer fel att ägna sig åt viner av den här typen i renlärighetens tidevarv. Så långt från orange ogenomskinlig rotsoppa, lättrosa blomvatten och steniga surpuppor man kan komma korkas ibland med yster glädje upp Casa Punk™. Ibland blir det för mycket men pallar man med fat, alkohol och solvärme är det lika ofta förbannat gott på ett befriande ointellektuellt sätt - riktiga querkofobkillers! Skall man tala till reptilhjärnan skall de ske med bättre Pinot eller med trubbigt våld mot huvudet, den här gången blev det några ronder av det senare.

thumb_IMG_3966_1024


Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape 2007
Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft, maxad med kåda, rosmarin, biggaråer och massor av feta söta körsbär, det dyker upp en del målarlåda och undervegetation, dessutom blod, lakrits och råbiff. Vi har en komplex sak med årgången uttryckt fint, värme och garrigue blandat med en puff av starkvin och söt Grenache, det finns drag av tyngre saker som portvin men ändå inte, skärpan är på plats. I munnen är den rik, bred och eldig med massor av kryddor, kaffe, choklad och söta körsbär. Tanninerna är tydliga, skärpta och sandiga, syrorna anstäniga och rena, massor av kakao och tjära definierar vinet, det är rikt & komplext, hartsigt & kryddigt i avslutningen. Skitbra, har vuxit en del på dryga tre år. Betyget är närmast snålt. (75% Grenache, 15% Syrah,10% Mourvèdre)
Betyg:++

Bosquet des Papes, Chante le Merle Vielles Vignes 2007
Bosquet des Papes, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft, eldig och varm men med klass & definition, skogshallon & körsbär, garrigue & lakrits, anis & lite karamell, kärnig men bred, aningen funky ton, vild med några droppar blod och en puff maraschino, superläcker med begynnande mognad. Det finns en del mineralitet i botten, en vuxen stramhet under mattan av solvarm frukt. Tät och harmonisk i munnen, sandiga tanniner, väl definierade med grus & mineral, fänkål & rosmarin, hallon och jordgubbe, lång och kryddig med fin utveckling, bred i svansen med exakta snärtiga syror. Lång och kryddig eftersmak, skitgod och kommer att hålla länge. (Grenache 84%, Syrah 6%, Mourvèdre 6%)
Betyg:+++

Tveklöst en av de allra bästa ’07:orna,
strålande redan för fem år sedan.


thumb_IMG_4110_1024 thumb_IMG_4278_1024

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Underbar doft, packad med hallon, körsbär, lakrits och söt dyr tobak, en del kåda och torkade örter, rosor & rosmarin, en del salmiak och lagerblad. Den är skärpt och intensiv, faten finns där men är snyggat inbäddade - visst är det mycket, gå inte på pacemaker, men ack så snyggt och maffigt inbjudande. Maxad och eldig i munnen, tät med hallon & körsbär galore, kakao & tuggtobak, mörk choklad, söta biggaråer och underbara tuggbara tanniner. Det är glädje, exuberans, skratt & alla rattar dragna till max, men med absolut balans och en läcker mineralitet i svansen. Det är precis vad som går att vrida ur terroir & druvor, på högsta volym men med perfekt balans. Skitgott, och nog den bästa Las Flors av dem alla. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

La Pèira 2006
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad med mörk choklad, kakao, söta körsbär och kåda, rosmarin blandat med kirsch, tobak och garrigue en masse. Faten är snygga, perfekt kombinerade med grillat kött & solbakad expressiv frukt. Doften är packad av vilja och rå glädje. Tät i munnen, superbt finkorniga tanniner, kakaolika med övertoner av lakrits och kaffe, en hel del charkuterier, den är eldig och bred men med strålande balans, maffig och enormt häftig. Frukten är maskulint mörk men har komponenter av hallon & jordgubb. Den börjar visa framfötterna och är inte längre grov som för fyra år sedan. Visst är det kraft och koncentration, en väldigt speciell konstruktion men samtidigt är den snygg och imponerade. Väldigt Parker, väldigt gott. (Grenache 40%, Syrah 60%)
Betyg:+++

Att ta ord som elegans i munnen samma kväll man provat detta är bara larv, men det finns en komplex struktur och ett finmekaniskt sinnelag under allt buller. Det
både slår högt och tickar försiktigt, det är liksom två tankar i huvudet samtidigt fast i glaset så att säga. Här har vi en struktur som är betydligt mer vuxen än Las Flors, mindre charm och mer tanke, seriös som en hjärtattack och byggd som ett mindre lokomotiv. Och, gott - första budet uppfyllt!

thumb_IMG_3926_1024 thumb_IMG_4111_1024


Boekenhoutskloof Syrah 2010
Boekenhoutskloof, Franschoek, Coastal Region, Sydafrika
Rökig & bränt solbakad doft, rostat kaffe, stenkross, grillat kött och massor av blå frukt, packad med torkade örter och kryddor men tyvärr i ännu lite grov stil. Det finns ett drag av muggig buljong & gammal soya under plommonen, den känns inte riktigt harmonisk. I munnen är det en helt annan visa, smaken är ren, klingande med fina syror och kryddig frukt, massor av svarta bär, blodstänk och läckert vilda toner, exakt och fokuserad med skärpa, tanninerna är sandiga och vuxet prominenta. Skitbra i munnen, men vad fan är det med doften? Betyget får bli något slags snålt medelvärde... (Syrah)
Betyg:+

Château Canon-la-Gaffelière 2009
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Läckert rökig doft med cassis, mullbär, blå plommon och stenkross, den är kryddig men med underliggande rakryggad stramhet, fint hanterade (dyra) fat, solvarm men samtidigt snygg i början på karriären. Superbt läcker i munnen, höga syror, ren med cassis, björnbär, syrliga plommon och espresso, lite salmiak och mineral i svansen, kakaosträva tanniner, snygg örtighet och massor av stenkross dansar över en tjock fruktbotten, det är enormt seriöst. Årgången är perfekt hanterad, eldigheten tar absolut inte över, syrorna är på plats och framtiden är lång. Visst är det modernt och Rollandskt till max, men samtidigt larvigt välgjort och med tydligt distriktsuttryck. Avvakta mist tre till nästa försök. (55% Merlot, 40% Cabernet Franc, 5% Cabernet Sauvignon)
Betyg:+++

Puh! Nu, tillbaka till slankare saker...

-- Winepunker

Comments

Syrah

thumb_IMG_3817_1024


Nyligen åkte några av förra årets absoluta favoriter fram i en jämförande provning av ickefranska Syrah i AuZones/E.T.’s regi (
ASi har redan sammanfattat tillställningen med sedvanligt avmätt attityd till syraher från OZ). Många av vinerna presterade förväntat, både Reynvaan ’In The Rocks’ 2010 [+++] och Simon Maye Chamoson Vielles Vignes 2009 [+++] uttrycker druvan med exakthet och klass, båda spektakulära exempel på vad man kan göra utanför hemlandet - skitiga, florala, bra syror och expressivitet. Strålande & personliga.

Tyvärr stod inte alla vinerna i givakt, det som var en fräsch fläkt från Sydafrika förra året var väl enkel i ny årgång -
Mullineux Syrah 2013 [+] - (med tvekan) hade visserligen alla markörena på plats men var samtidigt slank & lite tveksam, den kändes närmast uttunnad och inte alls lik 2012.

Jamsheed Garden Gully Syrah 2010 [++], en av de riktigt förväntade favoriterna, hade tydliga komponenter funk & väl utvecklade drag, lite bittra anslag i munnen och citruslika syror blandat med spontanjäst känsla. Jag gillade den ändå, kände inte igen den däremot men tyckte inte anstrykningen av beska & malört var lika anstötlig som somliga, intensiv men absolut inte klumpig eller skadad. Men, känslan av snabbmognad och funk, skit och aningen oxidativa drag fick mig att undra om den är på väg utför...

Så, snabbt återbesök i källaren för kontroll av tidigare
Mullineux och en egen butlej av Jamsheed.

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Ungdomlig & blåfruktig, lite charkuterier och råbiff, ung och fräscht blodig, lätta vilda drag, expressiv med björnbär och blommig parfym. Helt annan intensitet jämte 2013, här har vi både uttryck och kraft. Bra täthet i munnen, sträv med lakrits, blod, mineral och parfymerad blommighet. Den är ung, fräsch, expressiv och stilfull, pepprig och seriös med allt på plats. Svansen är lite rökig med kryddig strävhet, alldeles utmärkt på alla plan, men, den behöver mer tid. Avvakta minst ett år till.
Betyg:++(+)

Skillnaden är tydlig, 2012 känns betydligt mer koncentrerad, seriös och snärtig jämfört 2013.

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Funky doft, blod, slaktbänk och rökig parfym, den har börjat balansera på gränsen till skev men klarar sig ännu, brettig och djurisk med blod & njurtalg, en hel del hyacint och vildjäst känsla, ball & ganska udda. I munnen är den läckert vild & pälsig, körsbär, slånbär & råbiff. En den skogshallon & sura körsbär, det finns en väldigt personlig & skitig komponent, druvuttrycket är exemplariskt men samtidigt ganska vågat, djurisk och orent skitig. Massor av kåda, beska och härsket fett, sandiga tanniner och behagligt dämpade fat. Allt är på plats, men den är helt färdig, vänta inte längre, drick och var glad. Efter en tid i glaset blir skiten och dissonansen närmast besvärande tyvärr, det dyker upp äppelskrutt och torkade plommon - det drar ned betyget och gör en klart oroad inför framtiden.
Betyg:++

Direkt i glaset känns den aningen spritzig, efter lite tid försvinner det helt, man undrar vad som är på gång. Är den aningen efterjäst eller är det något annat?

Den känns minst sagt instabil, snabbmognad och skitig på ett sätt jag absolut inte kände i de första buteljerna för två år sedan. Har man snålat för mycket på svavlet? det härliga uttrycket finns kvar men den lilla komponenten av för gammalt naturvin stör helhetskänslan. Den här buteljen var nog bättre än AuZones men inte på långa vägar så bra som
de första jag provade, synd om de helt enkelt inte håller längre än futtiga 4 år med tanke på hur fantastiskt materialet verkligen är. Någon flaska ligger kvar, får se om den fortsätter resan utför.

-- Winepunker

Comments

Några Återbesök och Blandat Gruk

Snabb sammanfattning med lösryckta tankar om viner som hållit högre klass än genomsnittet (och någon som varit en besvikelse).

IMG_3242_2 IMG_3267

Riesling von der Fels 2010
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Mineralstinn med syror och citrus, krut & krossad flinta, citronskal och örtig parfym, ren & snygg i ganska asketisk och avskalad stil. I munnen dominerar syror & flinta, skiffer och örtig känsla, massor av citrusskal och krävande stramhet. Det är vuxet, rappt & frasigt, stenkross är förnamnet och basilika efternamnet, snygg, skärpt och läcker med rabarber & omogen persika, men den skulle samtidigt vunnit på mer bredd i frukten.
Betyg:++

Meursault 1er Cru, Genevrières 2010
Louis Jadot, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Rik & bred doft med citrusskal, mango & gräddig fetma, en hel del mineral och högklassiga (Jadot-) fat. Efterhand utvecklas lite nötiga aromer och brynt smör, citrustonerna djupnar - den växer och får en riktigt lyxig framtoning. Bred & fet i munnen, fatig med citrus och djup gul frukt, mineral och precis tillräckligt med syror. Alldeles strålande så länge man klarar all den dyra eken - den är lyxig och ganska flamboyant.
Betyg:+++

Jag kan förstå att fatbehandlingen blir för mycket för somliga, men när frukten är så här högklassig funkar det. Den har potential att utvecklas, faten har dessutom en förmåga att integreras fint i Jadot’s saker - avvakta tre år för nästa butelj.

IMG_3303 IMG_3304

Meursault, Les Chevalières 2005
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Len, mjuk och nyanserad doft med lite mineral och finstämt rökiga citrustoner och en puff av vinteräpplen, lime och grön kvitten. Ekbehandlingen är exemplarisk, i bakgrunden med parfymerad känsla och dämpad underton. Höga syror i munnen, vaxig med citrus och äpplen, örtig känsla med mineral en masse, till och med ostronskal och tång. En perfekt kombination av Chablis och Puligny, ett oheligt kärleksbarn liksom - kanske inte den traditionella smörigheten med rostade nötter och fett, den är producenttypisk i stället, snygg med stram ryggrad och klass. Känns mogen.
Betyg:++

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Fint mogen och klassisk doft med solbakade körsbär, skogshallon och vilda köttiga drag, massor av slaktbänk och inälvor, skogsbotten och undervegetation, kryddig och komplex men samtidigt stram och krävande. Den är helt utvecklad i munnen, tät med körsbär och fina tanniner, lite bitter men samtidigt rakryggad och snygg, det finns en hel del köttslamsor och blod, kraften är på plats men den saknar finess och glädje för högre betyg. Bra, men inte bäst...
Betyg:++

IMG_3243_2 IMG_3268

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Djup och perfekt mogen svart & röd frukt på näsan, massor av röda körsbär, syrliga hallon & mörk choklad, lite anis & lakrits, en puff av kaffe & tobak. Faten är snygga, förvånande dämpade och integrerade, efterhand utvecklas lite chark, mynta och svinflott. I munnen är den utvecklad, rik och vässad med silkiga tanniner, fylld av syrliga körsbär & skogshallon, ganska pepprig med en tydligt vild & köttig komponent. Det är djävligt bra, enormt personligt med fokus och spets. Förvånade snyggt och provokativt syradrivet, vässat uttryck med dyr känsla. Dessutom rätt mogen.
Betyg:+++

Ernie Els 2004
Ernie Els Wines, Stellenbosch, Sydafrika
Bred & mogen doft med kaffe, torkad mörk frukt, plommon och cassis, ceder och hö. Den är solvarm utan att bli bränd, en sval komponent av Cabernet Franc balanserar mogen Cabernet & Merlot, lite mynta och nyslaget gräs. I munnen är den mjuk och solvam, bred mogen röd frukt och fina sandiga väl definierade tanniner, det finns en lite sotighet i svansen. Den är bra byggd, inga brinnande gamla telefoner utan bara lätt pyrande björkved, lakrits & stenkross. Eftersmaken är kryddig och svartfruktigt torr. Riktigt bra, förvånande bra faktiskt - ett oväntat stjärnskott.
Betyg:+++

Ernie Els brukar inte vara på den här nivån, brända toner är nästan alltid ett problem men just 2004 har inte minsta puff av gummi eller bakelit. Dessutom känns den helt mogen nu, på topp skulle jag säga.

IMG_3284

Borgogno ”No Name” 2010
Langhe, Piemonte, Italien
Ung doft med intensitet, örtighet och körsbär, en puff av anis, nejlikor och sval mynta, den är fortfarande oförlöst utan riktig bredd - det är mer spets, men det lär bara vara en tidsfråga. Efterhand utvecklar den kola och nypon, en del rosor kikar fram. Ungfruktig och skärpt i munnen, sträv med lakritsbitter kropp, massor av mörka körsbär och anis, örtiga övertoner, ungdomligt själkig & lingonsyrlig under mattan av mörka bär. Detta är enkelhet och skärpa med anständig bredd och kraft, kanske lite anonym ännu men lär bättra sig med tiden. God med potential - hantverk under 300:-.
Betyg:++

IMG_3029

Milbrandt The Estates Syrah 2009
Wahluke Wine Company/Milbrandt Vineyards, Clifton Vineyards, Wahluke Slope, Washington State, USA
Till en början lätt instäng doft, primärt svartfruktig med björnbär & blåbär, eldig i ganska neutral stil. Mjuk och svalfruktig i munnen, lena slkiga tanniner, lite sötlakrits med råbiff och blåbärssaft, den har snygga kryddiga drag i svansen. Tyvärr känns den anonym och lite trivial, kan kanske utvecklas men jag tvekar.
Betyg:+(+)

Betz Bésoliel 2011
Betz Family Winery,Columbia Valley, Washington State, USA
Doften är läckert stinn av högklassig Grenache, hallon, slånbär, garrigue och sötlakrits. Efterhand kikar lingon och fet karamell fram, den är ganska bred med ren fetma samtidigt som fräschören är i fokus. Den känns väldigt ung. I munnen är den fet, stinn av sval Grenache, lättfotade jordgubbar och örtkryddor, sötlakrits och en hel del krossad sten. Det finns fortfarande drag av godis och hallongräddkola, den lär nog krydda till sig med tiden. Solid, ren och riktigt god. (51% Grenache, 18% Cinsault, 12% Counoise, 12% Mourvedre, 7% Syrah)
Betyg:++

IMG_3244_2 IMG_3266

Dalva Porto Vintage 1994
Duoro Valley, Portugal
Mjuk, knäckig och mogen doft, dämpad röd frukt & nötter, lite snyggt örtig med en puff av melass och tobak, till och med aningen ceder och skogsbotten - seriöst och återhållet, drag av nyhyvlat virke och dyra cigarrer. I munnen är den kryddig & komplex, eldig med dämpad frukt, mest torkade bär och örter, lite melass och kul sälta. Den är snygg, mogen, ren & enkel utan larv eller överdrivna vektorer. En återhållen bruksport, inte illa, inte stort.
Betyg:++

Chablis, Saint Martin 2013
Domaine Laroche, Chablis Grand Cru, Chablis, Bourgogne, Frankrike
Neutral och örtig doft med lite gräs och krusbär, viss minralitet men helt utan skärpa eller fokus. Neutral även i munnen, bra syror men anonym frukt och lite ihåligt avslut. Tja, ointressant får man väl säga.
Betyg:0

Varuprov från
PrimeWine, inte så skoj kanske - alltför anonym och lite aggressivt prissatt (159:-). Jämte en årgång som 2001 av samma vin är detta lite av en flopp, Laroche kan bättre.



-- Winepunker

Comments

Sommargruk #1

IMG_2962


När AuZone stängt ned fram till Augusti och jag själv sitter på jobbet hela sommaren blir det inte mycket tid över att prova nya saker, mest har det varit lite kul lättöl (!?!
rapport kommer) och en massa gammalt gruk ur källaren som fått sätta livet till i sommarhettan. Just nu blir det varken hackat eller malet dock, jag har inget fokus känns det som - få saker har varit värda att skriva hem om men någon enstaka butelj kan i alla fall få ett omnämnande.

Château Climens 1999
Sauternes (Barsac), Bordeaux, Frankrike
Kryddig & söt doft med kardemumma & torkade örter, aprikos och en del kanderade citrusskal, lite gummi och kryddnejlikor. Den är komplex med mognad och finess, men har ingen riktig glädje. I munnen är den kryddig, stramt bitter med mandel och honung, en del oljiga toner, bred och läcker men utan den riktiga spetsen, faktum är att den saknar lite syra. God & redig men absolut inte stor.
Betyg:++

Det här är en av vinvärldens mest pålitliga viner, bortsett från 1991 och 1997 (++ resp. +) har jag alltid tidigare tveklöst släppt till 3+. Det var lite av en besvikelse den här gången, även om året ingalunda är stort brukar
Climens passera. Nåja, gott är det i alla fall.

IMG_2964 IMG_2963

Cuvée du Vatican Réserve Sixtine 2007
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Rik & likörlik doft, fet och packad med absolut Grenache, underbart kryddiga drag, tuggtobak, kåda och kirsch, den är galet fruktmogen men med superb balans trots Maraschino och feta fat. Att ett vin kan bli så här solmoget utan att rejält trilla på näsan är en bedrift - den skjuter in sig närmare ett portvin än en klassisk sur-papé från 80-talet. I munnen är den bred och rik med kakao, tobak, nougat och söta körsbär. Tanninerna är strålande, den har en del rökiga drag, superkoncenterad röd hallonfrukt med rejält raketbränsle. Svansen är rik & eldig med kryddig sälta, salmiak, lakrits & en hel knippe med rosmarin. Detta är massivt, men underbart, den har utvecklats i alla de rätta vektorerna på dryga fyra år. Men, för maximal utdelning, håll i den ytterligare fyra/fem, den har mer att ge... (55% Grenache, 30% Syrah, 15% Mourvedre)
Betyg:++(+)

När några hugade provade Ch9-07 för fyra år sedan var just Réserve Sixtine den som i min gom kändes mest vrång och otillgänglig - söta fat, oförlöst frukt, för mycket alkohol och bittra tanniner var ingen vinnare. Senare årgångar som ’09 och framförallt ’10 hade en helt annan glädje i ungdomen. Men, nu hade det hänt något! Réserve Sixtine har tagit ett sjumilakliv i rätt riktning utan att bli kladdig eller fylld av fudge och funk. Det har knystats om att ’07 inte kommer att hålla ihop, jag har själv känt en gnagande oro men blir de så här kan man känna tillförsikt. Det enda som håller tillbaka en 3+ är att jag tror absolut den kommer att bli bättre.

Cape Point Vineyards Isliedh 2012
Cape Point Vineyards, Cape Point, Coastal Region, Western Cape, Sydafrika
Örtig doft med krusbär, lite vinbärsblad och fin mineral. Ren snygg citrus, nyanserade fat, dämpade och elegant hanterade. Det finns en underliggande fetma, solmognad med en del gul stenfrukt. Efterhand utvecklar den en hel del funkiga toner, väldigt mycket naurvin men med klass & vässad personlighet - gamla sockor men på bra sätt liksom. Höga syror i munnen, citron & flintkross samsas med vax och kryddiga övertoner, den har bra bredd och är finstämt kryddig i svansen, mycket egen och känns liksom viktig & intellektuell. Men, den saknar samtidigt den riktiga glädjen som ett vin av den här typen kräver, vi har här en utmärkt naturvinsinspirerad hantverksprodukt men den har alltför lite fniss & skratt tyvärr. Riktigt bra, men inte mer - det känns som de är på rätt väg dock. (Sauvignon Blanc 75%, Semillon 25%)
Betyg:++

Min första närkamp med
Cape Point, en specialist med enbart vita viner i siktet. Kan vara något att hålla koll på framöver.

IMG_2966 IMG_2967

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Läcker & klassisk doft, skitig & med solvarma körsbär och skogshallon, lätt vild med undervegetation och mognad. Under frukten finns påtagligt kryddiga drag, sötlakrits och timjan, doften är verkligen superb. I munnen är den helt utvecklad, kryddig med hetta & tyvärr en liten besvärlig beska. Tanninerna är fina och frukten solvarmt ren, lite köttiga drag dyker upp efterhand. Tyvärr kikar beskan & grovheten fram i eftersmaken, den är god men saknar klang och nerv.
Betyg:++

Fan, om smaken bara matchat doften hade vi haft en riktig vinnare.
Jämte Moana är den närmast tragisk även om det inte är något större fel egentligen. Måste se var Mr McKenna har för sig nuförtiden, det var ett tag sedan jag köpte något och slängde in i förrådet.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Tät, rik och intensiv doft med mörka blå plommon, lite röda äpplen och massor av söta biggaråer, rejält med fat, snyggt och väl hanterat men kanske väl dominant. Efterhand blir den mer komplex, massor av kardemumma och nejlikor, kanel & en hel låda choklad och tobak. Den är öppen och expressiv, läcker och inbjudande. I munnen är den bred & rik med stenkross och massor av körsbär, slånbär och en kul vuxet grönbitter ton, tanninerna är täta och sandiga med karamell och liten läcker sotighet. På det hela taget är den väldigt typisk och god, massor av allt och exemplarisk frukt men samtidigt lite grov och bufflig. Den är precis vad den försöker vara, full 10 på alla rattar och ren vinglädje... (Carignan, Grenache, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot)
Betyg:++

Inte illa, men lagra inte för länge. Som så många Priorat är det bara att dricka ungt, med tiden kommer frukten att bli mer fudge, bokna äpplen och alkostick.

IMG_2965

Ridge Geyserville 2008
Ridge Vineyards, Kalifornien, USA
Ganska utvecklad doft, körsbär och lingon, örtig känsla och en del fint integrerade fat. Kryddnejlika och peppriga toner utvecklas efterhand, det finns en del skogshallon i botten, närmast pinotlika drag. I munnen är den förvånande slank och fylld av lingon & slånbär, röd syrlig frukt, gröna örter och lite själkig botten. I min gom är den i slankaste laget för en Geyserville, den är väl sammansatt men saknar oumph och koncentration tyvärr. Dessutom finns ett lite bittert och ogint drag i eftersmaken, kärnigheten slår igenom tyvärr. (Zinfandel 74%, Carignan 20%, Petit Sirah 6%)
Betyg:+

En av de sämre
Geyserville jag provat faktiskt, varning för framtiden dessutom - jag tvekar om frukten kommer att hålla så länge till, året är bedrövligt för Zinfandel.


-- Winepunker

Comments

Gratis med AuZone

IMG_0017_2


Sista sommarprovningen i AuZone innan uppehållet, tyvärr det första uppehållet på många år i föreningens annars närmast tvångsmässiga torsdagsverksamhet. Intresset att hålla organiserade provningar under juli/augusti har tydligen varit magert - för bara något år sedan körde vi envist varenda torsdag som inte var röd dag (ibland det också). Undrar just om AuZone har börjat visa på lite svaghetstecken?
I vilket fall, kvällens provning var med temat ”Gratis”, en förmodad källarrensning i regi av E.T.

IMG_0018_2 IMG_0020_2 IMG_0019_2

Dürnsteiner Kellerberg Grüner Veltliner Smaragd 2004
FX Pichler, Wachau, Österrike
Lätt kryddig doft med viss aromatisk känsla, aningen mineral och en hel del vit grapefrukt. Lätt fet i munnen, honung och lite bitter citrus, eldigt anslag, mineral och gul stenfrukt. Svansen är direkt besk och den saknar skärpa, eftersmaken blir alltför fadd.
Betyg:0

Ännu ett bevis på att jag inte gillar Österrikare med mognad, de skall tveklöst drickas unga.

Dernauer Pfarrwingert 2003
Spätburgunder Auslese Trocken, Weingut Meyer-Näkel, Ahr, Tyskland
Väldigt, väldigt mogen, kryddig med fudge och russin, torkad röd frukt, liten mynta, tobak & söt nougat. Väldigt mogen i munnen, torkad röd frukt & russin, bra syror med dämpade tanniner. Den är hyfsat balanserad, men utvecklar snabbt lite muggiga sviskon och gammalt läder. Eftersmaken har en hel del ålderssyror med kokt känsla. Den är alltför gammal men hänger fortfarande ihop, i alla fall lite. Tyvärr är den märkt av årgången också, de kokta tonerna blir efterhand besvärande.
Betyg:0

Château La Lagune 1988
St. Julien, Bordeaux, Frankrike
Läcker doft av mynta och cassis, ren svart frukt, exakt och snyggt kryddig, elegant med läcker gräsig ton. Stram i munnen med höga syror, bra & elegant, ren cassis och fina sandiga tanniner. Klassiskt snitt i den lite slankare & elegantare skolan. Mer än godkänt.
Betyg:++

Besvärligt år med väldigt många floppar, undantaget
Cheval Blanc (givetvis) och Mouton är det inte några 3+ i anteckningarna. Det finns ofta en besvärande oginhet och slankhet i munnen, men det funkar i det här fallet förbluffande bra.

IMG_0021_2 IMG_0025_2 IMG_0022_2


Côte Rôtie, Jamet 1995
Jamet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Lätt köttig doft, blodstänk & svart frukt, fint kryddig & rätt sval, det finns en del vattenfärg, målarlåda och charkuterier. Klassisk. Bra syror i munnen, slank och med sval frukt, fina sandiga tanniner, utvecklar lite råbiff efterhand, lite kryddig i svansen. Alldeles utmärkt och helt färdig.
Betyg:++

Nuits-St.-Georges, Clos des Porrets - St.Georges 1996
Henri Gouges, Nuits St Georges 1er Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Floral doft med lite spearmint & örtiga toner, snyggt rödfruktig med inslag av färsk dragon och nypon. Finlemmat rödfruktig i munnen, rejält sträv, kryddig och & uttrycksfull, lite röda vinbär och lakrits i svansen. God, atypisk skulle det visa sig.
Betyg:++

Jag trodde den var från Piemonte, en nebba i elegant och finlemmat snitt. Tanninerna, mineralerna och den rödlätta frukten formligen skrek ut sitt ut ursprung,
not! Fast, just när det gäller ’96 har jag gått fel förut, det är ofta noteringarna innehåller orden ’atypisk’ och ’norditaliensk’...

J.L Chave Saint-Joseph 2002
J.L. Chave, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Tät och läcker med tjock frukt, cassis, blåbär, syrliga körsbör, en rejäl dos goda fat, lite munta och påtagligt svarpepprig känsla, lite nejlikor. Syrlig i munnen, ren & snygg frukt, bra sandiga tanniner, fin nerv & skärpa. Sura körsbär och slånbär i svansen, läcker med fokus.
Betyg:++

Att lyckas så pass bra ett år som ’02 i norra Rhône är en bedrift, bortsett
La Mouline är det här en av de allra bästa jag provat.

IMG_0023_2 IMG_0024_2

Boekenhoutskloof Syrah 2005
Boekenhoutskloof, Franschoek, Coastal Region, Sydafrika
Packad av mynta och solvarm frukt, rejält med fat, fruktsötma och en del vanilj, massor av körsbär och lite rökiga kryddor, en puff av choklad i lite vulgär stil dessutom. Tät & tjock i munnen, fruktsöt med en del vanilj & solbakade körsbär, biggaråer och massor av fat, tuggbar med mörk choklad och lite fruktsötma i svansen. Inte den bästa Boekenhoutskloof, den saknar elegans tyvärr, betyget är rätt generöst.
Betyg:++

Den här brukar prestera bättre, ’05 är nog den sämsta av de årgångar jag provat faktiskt. Den är helt enkelt för klumpig utan riktig potential, det är annars ett vin som vinner på lagring och som brukar ställa sig stilmässigt åtminstone med ena foten i klassisk mylla.

Château La Tour Blanche 1997
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup doft, söt med aprikos, saffran, apelsinskal och kanderad citron. Tät i munnen, karamell, saffran & hjortron, tyvärr är syrorna alltför dämpade. Dessutom känns den lite gammal, saffranstonerna blir efterhand lite för mycket.
Betyg:+

För att vara en källarrensning blev det riktigt bra, ingen lyteskomik alls faktiskt. Man tackar, alltid intressant E.T.

-- Winepunker

Comments

Problemet med Pinot (lösningen stavas "Coravin")

IMG_2840


Under mina många och långa år som vinnörd har smaken både breddats och spetsats till. Till skillnad från många av mina medbloggare och föreningskollegor gillar jag mer och fler viner ju längre jag gräver ned trynet i myllan. Jag har inte utvecklat någon ekallergi som verkar vara så vanligt annars, inte heller en dogmatisk inställning till tillverkningsteknik annat än ärlighet, ingen politisk aspekt på vindrickandet, ingen religion annat än Oenos första bud - “Ett vin skall vara gott”. Även om
vintrötthet ibland slår till känns vinvärlden mer intressant än på länge, “Parkeriseringen” har nog kommit på skam trots krigsrubriker från proffstyckare, ”Nya Världen” skärper handlaget och utvecklingen mot utslätade industriprodukter har vänts. Till och med priserna i mitt älskade Bordeaux verkar stabiliseras på de flesta nivåer. Pendeln lär som alltid svänga tillbaka. Som vinliberal ser jag på framtiden med viss tillförsikt.

Ett stort problem har jag dock.
Bourgogne, eller snarare Pinot Noir och lyxig franskfatad Chardonnay om sanningen skall fram, blir det för lite av. Alldeles för djävla lite. Samtidigt som basen breddats har insikten att just Bourgogne är fundamentet & spetsen i vad jag gillar vuxit fram, skitig Pinot Noir och minutiöst hanterad Chardonnay med integrerade fat är min melodi. Visst, mitt vin-jag är född i och uppfödd på västra stranden i moderlandet som så många andra. Det lär väl vara där det intellektuella vin-jaget begravs en dag när näsa & gom slutar fungera. Men, skall jag ha kul och inte tänka för mycket med högra hjärnhalvan väljer jag Bourgogne eller saker knådade i hyfsat samma formspråk.

Vad är då problemet säger ni? Priset? Knappast för dig din hycklande punkaryuppie - fast inte så ung längre direkt, HöHö!

Jag är gift med en pinothatande fatfobiker som kräver stadiga tanniner och rakbladsvass obscent dyr Riesling (
Keller är favoriten sedan en tid).

Fram till nu har det varit svårt att ta ta ett glas bättre
Bourgogne så där på fredagen, kompromiss lär ju vara kärnan i varje förhållande. Jag får bestämma så länge jag inte bestämmer fel, och Bourgogne är djävlar i mig fel.

IMG_2838 IMG_2841


Men, nu finns lösningen - det har
snackats en del, jag har sett den fält (på PM & Vänner) och nu har jag en själv. Jag skall systematiskt börja “accessa” (hur översätter man det i det här fallet, ’tillgå’?) ett antal buteljer och se hur de tar sig ut över tiden, jag är försiktigt positiv till mojängen som sådan, solid & stadig i mestadels gjuten metall - funkar nu bara själva idén kommer det att göra mitt torftiga & i det närmaste bourgognelösa liv betydligt gladare.

De första provade vinerna fick bli lite saker som passade till maten jag redan bestämt (skaldjur, anka, rabarber), bl.a. en Volnay fick släppa till några droppar direkt.

IMG_2843 IMG_2844

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rik, flintig och mineralpackad doft med litet anslag av honung och citrusskal, nyklippt gräs och flintkross, strålande & klingande fräsch, inte ett spår av annat än Riesling i sitt absolut renaste uttryck. I munnen är den exceptionellt rik & intensiv, packad med mineral och citrus, lite exotiska drag och en rakbladsvässad exakt syra. Det finns en aning spritz, parad med harmonisk syra och superbt avvägd sötma är detta en av de allra bästa ’08:orna, den är lång och ren utan ett spår av bitterhet eller dissonans. Det finns en oslagbar klang i vinet som är bara förförisk. Stort? Njae, men nästan.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Sanslöst mineralig doft, krossad sten och flintflis galore, lite citrusskal och örtigt blommig känsla, rosor & syrén, superbt nyanserad och läcker med nässlor och lätt gul stenfrukt. Den är bara så snygg med tanke på årgången, ren & klart definierad. I munnen är den intensiv med frasiga syror, tokig mineral, krossad flinta & lite bitter stenig känsla, dessutom dyker det upp lite exotiska drag, mango & passionsfrukt, samtidigt uppfriskande torr och klingande ren. Svansen är rik, mineralbitter och stilren, syrorna dominerar vinet men på rasande snyggt sätt. Skitbra, men inte stort.
Betyg:+++

IMG_2845 IMG_2846 IMG_2842

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 1er Cru 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djupt fruktig doft, körsbär, hallon och köttiga toner med drag åt charkuterier och råbiff, solbakat rik i väldigt ’09:ig stil, vi har allt på plats förutom åldern som krävs för att allt skall falla på plats, detta är lite av ett långtidsprojekt. Smaken är rik med prominenta tanniner, den är ännu oförlöst i en närmast Syrah-lik stil, mer kött och vilt än trädgårdshallon och pinosity. Det finns en hel del oförlöst skitig potential men den lär behöva tid, nästa försök om tre år skulle jag tro. Allt är på plats men ha inte för bråttom med den här.
Betyg:++(+)

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Galet ung, blåfruktig med charkuterier och råbiff, njurtalg och nyslaktad fotomodell, örtiga drag med våt päls, björnbär & blåbär galore. Tät i munnen, ren med djuriska drag, lakrits och rått kött - som att bita i samma fotomodells hals, parfym och blod i perfekt kombination. Den är ung ännu, syrorna perfekta i oerhört seriös stil, kroppen fylld av svart frukt och mineral, svansen rökig med blod och komplexa kryddor. Snacka om vinnare för under 200:-, avvakta två år för nästa försök så blir det en konkurrent till norra Rhône i tredubbla prisläget. Varning för framtida ’skitbra’, jag bävar för storasyskonen som kostar det fyrdubbla.
Betyg:++(+)

Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992
Disznókö RT, Tokajer, Ungern
Mogen doft med harts och djup bortrytis, torkad aprikos, apelsinskal och rabarber, en del honung med parfym och rostad malt, bränt socker och nötter, lite suckat toppar upp. Skärpta syror i munnen, helt mogen med bra balanserad sötma och karamell, äpplen & aprikos, kul toner av kanel och nejlikor, harts och komplext oljiga aromer. Stort? Nej, men absolut exceptionellt för 99:- 1998. Sanslöst prisvärt.
Betyg:+++

Det är en mycket lättmanövrerad pryl, om den nu funkar så bra som ryktet gör gällande kommer det att revolutionera i alla fall mitt vindrickande. C & jag knäckte fem viner på fredagkvällen utan att börja slira på vokalerna alls, helt magiskt. Visst känns det lite skumt att slänga tillbaka en flaska med nivån rejält ’below shoulder’ i förrådet, men man får nog helt enkelt vänja sig. Jag hoppas det funkar, skall bli kul och se hur de halvfyllda buteljerna utvecklas...


-- Winepunker

Comments

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Deutz Brut Rosé 2000

IMG_2190

Jag & rosé går inte ihop, i bästa fall blir det acceptabelt i Punkarns mun men oftast är det en felprisad dryck där det alltid finns ett bättre rött eller vitt alternativ. Undantaget är Champagne, där har rosé ett helt eget litet viktigt kapitel i vinboken, en intressant avvikelse med drag mot rödvin från den klingande vita fåran, ett snedsprång som kan bli briljant om sakerna faller på plats.

Deutz Brut Rosé 2000
Deutz, Champagne, Frankrike
Brödig och äpplig doft, läckert utvecklad med lite röd söt frukt, hallon och apelsin, röd grapefrukt och en saftig skopa mineral. Det har hänt mycket de senaste sju åren, nu är den vidöppen och lite karamellig i doften snarare än kantigt ogin, superb. I munnen är den mineraldriven, krävande med mognad och skalbitter framtoning, lätta röda äpplen, torkad röd frukt, choklad och grapefrukt. Det finns en liten kul tanninstruktur i botten, drag av elegant rödvin under syror och mineral. Lång eftersmak med toner av hallon och flinta. Skitläcker, en lagrandets metamorfos. Betyget är generöst, men jag känner mig generös den här sommarkvällen.
Betyg:+++

Inte illa alls! Sedan jag köpte en trave i maj 2006 har detta varit en av mina förmodat sunkiga felinvesterinar, men nu har den till slut visat sitt rätta jag. Just Rosé verkar behöva tid om den har griniga drag i ungdomen, de kantiga tonerna är helt borta och harmonin är utmärkt.
Me like!

(N.B: Not från 2006 - Oförlöst doft, omogen röd frukt och närmast gnällig känsla, den är svår. I munnen känns den omogen och kartig, här har vi dissonans och lite obalanserade syror, dessutom är den lite obehagligt syntetisk. Varför köpte jag så mycket utan att testa?)

IMG_2191


Som kontrast kan nämnas ett litet varuprov från
Prime Wine, Graham Beck Brut Rosé [0] är en helt annan visa, för en fjärdedel av priset är det inte oävet men den absoluta nivån är inte speciellt hög - Lite rödfruktigt syntetisk doft med drag av hallonbåtar och stålig mineral, besynnerligt asketsik och godisartad samtidigt. I munnen är den bättre, lite rödfruktig och insmickrande fruktig med en neutral rödbärig känsla, torr utan för mycket dosage, enkel, lättbegriplig och anständigt ren. Men, tyvärr alltför ointressant för ett riktigt betyg. Den är OK, 0:an är snål, men jag kan bara inte ge den plus. Däremot är 99:- helt OK för ett vin av den här kalibern, äkta rosé är rätt svår & dyr att göra.

-- Winepunker

Comments

Rosehill Shiraz 2009

IMG_1975


Av alla klassiska saker man kan hitta i OZ är väl
Mount Pleasants alster de med mest tradition och egensinnig tolkning. Visst, Penfolds har sin Magill men gårdarna Maurice O’Shea etablerade på 20-talet finns kvar i stort sett orört skick. Länge har Maurice O’Shea Shiraz varit en av Hunter Valleys största viner, en kryddigt komplex gigant i traditionell stil - lillebror Rosehill (fast äldre kul nog) uttrycker normalt Hunter med något elegantare framtoning.

Mount Pleasant Rosehill Shiraz 2009
McWilliam’s Mount Pleasant, Hunter Valley, New South Wales, Australien
Läcker doft, djup mörk frukt, biggarårer och pepprigt pälsiga toner, liten mynta och en del dyr tobak, övertoner av kåda och blod, härligt komplex med personlighet och elegans - doften är imponerande, underbar och i sanning komplex. Den är förvånande slank och rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, lite slånbär med höga syror och lite aggro skärpa. Faten är snyggt hanterade och tanninerna sitter som en smäck men den är lite ogin & gnälligt anemisk strukturellt, eller är den bara oförlöst i sin lite magra stil? Eftersmaken har både salmiak, cigarr & mineralsäta, bladighet utan själkiga toner. Jag blir inte klok på detta, doften är stor, smaken aningen vresig och motsträvigt debatterande. Kanske kan något år i källaren göra skillnad?
Betyg:+(+)

Jahapp, det är inte vad jag hoppades på direkt. I munnen är den väl deffad för min smak, en lite svår och mager tolkning som inte passar mig riktigt. Den kan säkert utvecklas, men var det blir av den till slut får framtiden utvisa.

Som kontrast plockade vi fram ett varuprov från
Primewine.

IMG_1976


The Game Reserve Shiraz Viognier 2010
Graham Beck, Western Cape, Sydafrika
Eldig & syntetisk doft, geléhallon och sötlakrits, svart björnbärsfrukt i primär och lite grov stil. Smaken är svartfruktig och lite bitter, salmiak och kärva själkiga toner, den är dominerad av beska och en del kemiska aromer - väldigt mycket vingummi och plastig känsla. Njae, det är väl OK i box-ligan, men en sotig och bränd känsla i svansen kvaddar upplevelsen. Godkänt, men bara knappt. Dessutom dyker lite bränd plast upp i eftersmaken till slut, jag trodde den smakkomponenten var förpassad till historien, men nej…
Betyg:0

Tyvärr, detta är knappt acceptabelt, alkogodis är inte mig grej. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Columella 2006

IMG_1693


Det har
avhandlats förut, Sydafrikas kanske bästa rödvin är en favorit man inte skall förakta. Årgångar som 2006, 2004 & 2002 har presterat strålande, vinet uttrycker en syntes mellan nya & gamla världen i väldigt expressiv & omedelbar stil. I runda slängar är det en 60-70% Syrah, 20-30% Mourvedre & 5-10% Grenache, fatlagrad i upp till 24 månader i gammal & ny fransk ek.

Columella 2006
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Tät doft, packad med tjock svart frukt, mörka biggaråer och tjära, lite lakrits och salmiak blandar sig med tobak och råbiff. Den är expressiv med toner av krisch och oregano, rostad men ändå snygg och mycket väl sammansatt. Det är en perfekt syntes mellan Barossa och norra Rhône, fruktrik men med en slankare kropp än de riktigt solbakade sydlänningarna.
I munnen är den fruktren med utmärkt druvuttryck, syrorna är rena och väl definierade, tanninerna sandiga och lagom prominenta. Den är ren och snygg med faten lagom i förgrunden, den känns dyr och ambitiös men samtidigt lite manipulativ, den är helt enkelt för ren & god. Svansen är kryddig och lite kådig, rosmarin och lite tuggtobak blandas med nejlikor och undervegetation, förvånande komplex faktiskt. Eftersmaken är syrlig med kaffe och sura körsbär, det är snyggt och rent, maffigt och läcker, men man känner sig aningen lurad & fintad besynnerligt nog.
Betyg:+++

Eben Sadie gör ett mycket bra vin, förmodligen bättre än det vita systervinet Palladius men samtidigt med en mer slimmad och filat välpolerad profil. Det är fullkomlig strålande, men det finns samtidigt lite slirande Rollandska drag - vinet är snuskigt gott men det är samtidigt aningen manipulativt, alla skruvarna är snyggt passade & fint smärjlade men uttrycket har bara viljan att ställa sig in, som en lurvig katt sugen på torrfoder en fredagskväll. Columella är fenomenalt gott, men lite opersonligt och plastikopererat. Betyget är självklart 3+ men det har inte en chans att kliva upp till storhet.

-- Winepunker

Comments

Cirrus 2005

DSC_0164


Efter tre veckor i Italien (klättring/via-ferrata & vandring i Dolomiterna/Trentino-Alto Adige samt lite strand & kultur i Emilia-Romagna) var både jag & C rätt trötta på goda men enkla italienska lokala viner (satan vad svaga de var uppe i bergen, med handknådade knödlar funkade de dock rätt bra framåt kvällen). Visst, några Lagrein samt Foradori är stadiga & solida på den röda sidan, Foradoris vita Myrto en rejäl besvikelse tyvärr. Då var ”importerna” från Jermann (Friuli-Venezia Giulia) kanske de som presterade bäst av alla vi provade (Where Dreams är inte helt up2snuff dock, den känns förvånande slimmad nu för tiden). Av en slump lyckades dessutom vi pricka en publik vinkväll/vinfest i Rimini på vägen hem, massor av DOC Colli di Rimini & DOC Romagna, redigt & gott men enkelt och föga överraskande.

Så,
now for something completely different, ett samarbete mellan Jean Engelbrecht (familjen äger Rust en Vrede) & Ray Duncan (Silver Oak i Napa) ger en Syrah/Viognier lagrad 18 månader på franska & amerikanska fat (300 liter), snålt uttag & hög ambition. Jag har provat Cirrus förut många gånger, men just 2005 hade för två år sedan en knepig och närmast aggressiv framtoning. Tidigare årgångar har visat på en del elegans och närmast Rhône-lika drag, 2005 var en lite klumpig och charmlös grovputte. Några år i källaren kanske har gjort susen?

IMG_1367


Cirrus 2005
Cirrus Wines (Jean Engelbrecht, Ray Duncan, Ernie Els), Coastal Region (Stellenbosch), Sydafrika
Hyfsat tät doft, svart frukt, plommon & mogna körsbär, och en del blodstänk med färska örter, lätt eldig (14%) med rosmarin och antydan till kåda. Finstämda toner av lakrits och våt tobak tittar fram efterhand, den blir kryddig och lent inbjudande med antydan till våt päls. Doftmässigt är den snarast en syntes mellan USA & Rhône, faten är under kontroll i alla fall. Smaken är mogen, körsbärssyrlig med aningen råbiff & en del raketbränsle, inte så det stör men det är en delikat balansgång de hanterar väl. Syror & tanniner sitter perfekt, tydliga med struktur men samtidigt enkla att begripa. Eftersmaken har kakao & läder, lite espresso i avslutningen. Utmärkt till sommargrillen! (Syrah 93.5%, Viognier 6.5%)
Betyg:++

Jag skall inte klaga, det finns både elegans & definition, men samtidigt är det lite avskalat och alltför polerat. Mer skit & dist skulle gjort susen (och kanske högre halt Viognier), blir ett vin som detta alltför slimmat och slipat tappar det personligheten helt. Det är en balansgång, men det funkar på håret den här gången. Jag tycker nog att 2003 & 2004 är båda bättre viner, dessutom har nog 2006 / 2007 mer att ge i källaren.

-- Winepunker

Comments