Syrah

Amon-Ra 2006

IMG_2689


Det är ett vin man ibland kan uppfattas som lite för mycket, men med lagom ålder kryper frukten ihop och faten in till en riktigt harmonisk & läcker enhet. Den avviker från nidbilden av en Barossa, mynta & eukalyptus är behagligt nedtonat och faten är ingalunda dominanta. Just 2006 är kanske inte den bästa av årgångar men den var absolut lovande
för några år sedan (andra årgångar funkar också, somliga inte så).

IMG_2690


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2006
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Utvecklad och ganska rik doft, mörk choklad, charkuterier och en liten, liten puff av mynta. Den är mindre ’in your face’ än jag förväntade mig, fylld av torkad svart frukt, lakrits och lite moccha, faten är integrerade och och ganska nyanserade. Visst finns det ett litet eldigt drag (14,5%) men den känns balanserad. I munnen är den syrlig, snyggt & sandigt sträv med lite nejlikor, kanel och tobak under all solmogen svart frukt. Den har en del drag av grillat kött & mörk bitter choklad men är samtidigt väl avvägd och len i svansen, den är på det hela taget ett snyggt bygge med balans och mogen komplexitet. Syrorna i eftersmaken är skärpta men inte vassa eller dominanta, en antydan till korrigerad känsla finns men det är nästan omärkligt i så fall.
Betyg:+++

Den känns ganska mogen, den lär nog hålla ihop ett antal år till men uppe på platån är den absolut. Som tidigare noterat, sämre än
2005, betydligt bättre än 2007. Drick upp och var glad.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

IMG_2604 IMG_2605 IMG_2606


Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

IMG_2607 IMG_2608 IMG_2609


Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

IMG_2610 IMG_2611


Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

IMG_2602


Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Royal City Syrah 2008

IMG_2612


Den första provningen i
AuZone efter exilen blev riktigt lyckad, SQN & Giaconda presterade båda högre än mina vildaste fantasier (rapport kommer, no worries) - självsäkert spektakulära i radikalt olika stil. Men, en förväntad elitspelare från Washington lade sig samtidigt platt i övermogen och oxidativt kokt starkvinsstil. Royal City från Charles Smith var ett redigt stolpskott utan förtjänster. Men, vi var flera som misstänkte att något skumt hänt med buteljen, korkläckage eller någon annan slags oxidation kändes troligt. Tuvan som stod för de flesta vinerna (bara SQN var min, kvällens vinnare, sanslöst bra) hade dekanterat Royal City vid lunch, på pappret borde det gjort susen men det verkade som luftningen ställt till det på futtiga sex timmar.
Bara att gå hem, göra en kontrollmätning och se om vår gode
Charles klantat sig och alla förståsigpåare inte har en aning om lagringspotential (WA pratar om 2028, svårt att tro).

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Härligt köttig doft, tjock svart frukt, slaktbänk, charkuterier och rökt fläsk. Massor av solmogna biggaråer och skogshallon, lite torkade örter och en hel del läckert skitig undervegetation. Den är oerhört seriös och väl sammansatt. Det finns en liten puff av rotfrukt/överkoncentration men den försvinner efter tio minuter. I munnen är den bred med choklad, rökt kött och massor av mörka plommon. Alkoholen är absolut där (15%) men är samtidigt inte påträngande eller dominant, tanninerna är prominenta och sammhetslena, silkiga, läckra, tuggbara - svansen kryddig och lätt eldig, kryddig och personlig med liten jordig & mineralstinn ton i eftersmaken. Det är seriöst, redigt moget och djävligt gott.
Betyg:+++

Det finns inte en likhet, eller, det gör det men gårdagens vin var en väldigt oxiderad och åldrad variant av dagens butelj. Här har vi mognad (2028, vaffan! bara att fetglömma) och klass, balans och bredd med magnifik koncentration och intressant & provocerande djurisk komponent - absolut inte en starkvins-soppa med äppelskal och fudge.

Jag låter en slatt vara kvar i fem timmar, den breddar sig och utvecklar nejlikor och mynta, grillad entrecôte och färskt blod. Inte ett spår av gravkammare eller muggiga toner, men, vänta inte för länge - det är bara att dricka upp detta, färdigt och på absolut topp.

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments

A Good Deal Better

photo


Det roligaste under detta (i övrigt tämligen djävliga) år måste väl ändå vara Washington State, en ny(nåja) bekantskap där det visat sig att
Syrah trivs och ger väldigt personliga viner. Det är nya världen, det är modernt och stylat men de faller inte en sekund i fällan av överkoncentration, kladd, för lite syra och för mycket fat. Ibland aspirerar de på storhet, ibland oavsett druva, Cabernet kan fungera bättre än bra också.
Provningen
jag själv ordnade i AuZone skämdes inte för sig, på många sätt kändes det som Syrah är distriktets riktiga framtid på den röda sidan (tyvärr har Reynvaan klivit in i den ouppnåeliga ’mail-liste-divisionen’, man får hoppas att Zvonko fortsätter sitt värv och smugglar in juicen till tyvärr höga men överkomliga priser).

K , “The Deal” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Superb svartfruktig och parfymerad doft, mörka körsbär, blodstänk och råbiff, efterhand drar den åt syrén och undervegetation, närmast lite skogshallon, en puff av mynta & nejlikor. Den har visst pinot-tycke, klart bättre än förra gången. Detta är renhet & druva i perfekt fokus, inget larv och mycket dämpade fat, elegans i en flaska. Köttig i munnen, lite vild med hallon och aromatiska drag, läckert djurisk, blodig entrecôte och en hel del kryddor, rik & expressiv men samtidigt nyanserad och elegant. Svansen är lång & läcker med nejlikor och fänkål, söta plommon i eftersmaken. Alldeles strålande, dessutom med en hyfsad nära framtid.
Betyg:+++

Det är så elegant, så snyggt, rent och expressivt med allt vad druvan kan bära. Det är Washington Syrah oförställt och primalt, inget smink eller fjoll utan bara en klingade ren röst. Man tackar, aningen dyrt (380:-, går att hitta för under $40 i moderlandet), men det kostar att ligga på topp. Inköpt hos
Klunk/Handpicked.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

IMG_0003_2 IMG_0004_2


Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

IMG_0005_2 IMG_0006_2 IMG_0007_2


Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

IMG_0008_2 IMG_0009_2 IMG_0010_2


Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankel men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Domaine Leon Barral Jadis 2010

IMG_2541


Cavistes genomkörare häromsistens kändes Binet-Jacquet från Faugères inte helt fokuserad, Grande Réserve 2010 var kanske lite väl ung att bedöma i dagsläget men riktigt tillfreds kände jag mig inte. 2009 var betydligt intressantare besynnerligt nog. Lätt oroväckande med tanke på hur bra 2010 verkar vara i hela Frankrike annars, speciellt Syrah & Grenache har klingande renhet och syrorna på plats, något som Faugères borde kunna dra nytta av.

En annan mer namnkunnig producent har nyligen
prisats av allas vår FV. Jag har själv ett ganska kluvet & schizofrent förhållande till Domaine Leon Barral, driven av Didier Barral med biodynamik & lagom naturvinstänk (om nu något sådant finns), lagom dos av gamla fat (10%nytt) och veklig känsla för den terroir han har att jobba med. Han hamnar precis på gärdsgården i min bok, jag borde inte gilla detta men gör det mer hela min måttligt tränade kropp. Årgångar som 2007 kan vara allt från svårfångat goda & galet funkiga med ”närmast för mycket av allt” (även för mig) till underbart läckra med rakryggad struktur. Det hänger på valet av druvor och att skiten & alkoholen inte drar iväg så pass att man hinner tröttna under kvällen. En årgång som 2010 borde göra Barral mer än rättvisa.

Så, dekanterad i tre timmar:

Domaine Leon Barral Jadis 2010
Domaine Leon Barral, Faugères, Frankrike
Djupt mörkfruktig doft, galet expressiv med blommighet - närmast hyacint - eldig med körsbär & snygga dämpade fat, lätt svettig och djurisk, köttslamsor & lite blod, lakrits, kåda och skogshallon. Visst har vi lite skitig funkighet men den berikar enbart, aningen volatil med en liten puff av nagellack. Vi har samtidigt absolut renhet och klingande frukt blandad med våt päls & bäverfett, djupt personlighetsstörd på kul sätt. I munnen är syrorna exakta, fylld av mjuka och balanserade tanniner, solbakat läckra och finkornigt sandiga, här har vi en makalöst hanterad sydfransk personlighet med massor av körsbär och parfymerad stenkross. Den är rik, men inte klumpig - ren, men med funk - packad med syror, men absolut inte ogin - sydländsk äkta klassiker. Dessutom, den kommer att utvecklas fint, vi ser bara början. (50% Carignan, 40% Syrah, 10% Grenache.)
Betyg:++(+)

Detta är ett helt annat djur än 2007, syrorna är på plats, tanniner och frukt är klara och expressiva med en given & absolut potential. Detta är
bara så personligt, renhet & skit i perfekt tango. Me like! Carignan i centrum, äkthet i en flaska, skål & välkommen trots all biodynamik!

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Washington State med AuZone

IMG_2449


Vintrötthet är ett obehagligt kliniskt tillstånd som drabbar de flesta av och till i karriären. Både proffs och amatörtyckare kan känna sig blasé efter ytterligare 250 viner på ännu en mässa med få eller inga överraskningar. Oftast går det att nollställa sig med ett litet avbrott, en rejäl dos öl, eller, en ny älskling att vältra sig i. Själv har jag haft en gnagande leda i skuggorna som smugit sig på det senaste halvåret, visst har
storheter lyft sinnet men samtidigt blir det längre och längre mellan fixarna. Det går ju inte att hälla i sig giganter varje dag, även om plånboken kanske skulle tåla mer rådbråkning än den faktiskt är slöjdad för.
Så, ny älskling anbefalles - Washington State - entré! Det började försynt med något enstaka från
Andrew Will, fortsatte med en djupdykning i Quilceda Creek och en svängom med Charles Smith och framförallt Reynvaan, här har vi saker som fram till mycket nyligen flugit under Punkarradarn™ (om de nu flugit så mycket alls egentligen). Det är nytt för mig, det är välgjort, eget och svårt läckert om puckarna slås med bara lite känsla. Historiskt sätt har Washington State varit lite profillöst jämte storebror Kalifornien, men nu har man börjat hitta sin röst. Och vilken röst det är...

IMG_2450 IMG_2451 IMG_2452


Bel’ Villa Vineyard Syrah 2008
Goedhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Tät doft, tjära och kryddpeppar, eldig och tjock med svart oförlöst frukt, lite örtig, närmast drag av Strega. Tät i munnen, kryddig och svart fruktig, lakrits & mineraler, förhållandevis stram och rakryggad, nästan lite sträng och själkigt grön i svansen. Antydan till kåda i eftersmaken, lätt bitter. Nog rätt OK, men helt utan druvkaraktär skumt nog. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Den här tyckte jag var betydligt
bättre i en tidigare tappning. Det kan vara en utvecklingsfråga, den vresiga strukturen kan kanske lagras bort med några år på rygg.

K , “The Beautiful” 2010
K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Underbart läcker och parfymerad doft, charkuterier och hallon, djupa toner av körsbär och syrén, lätt tobak och råbiff, härligt inbjudande i mycket personlig stil. Smaken är djurisk, läckert kryddig, snyggt fatad med kött & blod, underbar röd frukt med superba silkiga tanniner. Det finns till och med lite undervegetation, lätt floral & skitig känsla, den drar efterhand nästan mot Pinot i stilen. Skitgod & egensinnig.
Betyg:+++

Clonakilla Shiraz Viognier 2010
Clonakilla, Canberra District, Australien
Försiktigt kryddig doft, lite kött & blod, nyanserade och snygga fat, intressant med nejlikor & kanel, lätta övertoner av apelsinskal under härligt återhållen mörk frukt. Kryddig i munnen, bra strävhet, lite köttigt vild, fin svart & röd frukt, lång med lätta vuxet bittra övertoner, lakrits & parfym i svansen. Riktigt bra, kommer att utvecklas.
Betyg:++(+)

Den är inte lika
vass som 2008, i alla fall inte ännu. Men, tricket att stänga in en elegant från Canberra gick hem, ingen reagerade på att den avvek geografiskt. Det stärker testen att samma tänk som fungerar i norra Rhône kan absolut fungera med bravur i alla världens hörn, lite Viognier gör susen.

IMG_2453 IMG_2454


Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läcker med köttig & lite rökig, ännu oförlöst, doft, parfymerad med plommon och bacon, djup med redan nu viss komplexitet, hyacint, lakrits och en del mineralitet. Tät, kryddig & rökig i munnen, läckert köttig med lakrits, fina prominenta tanniner & torkade örtkryddor. Lång och härlig svans med ganska svala drag, nejlikor, råbiff och plommon. Den kommer att utvecklas under lång tid, avvakta tre år till nästa försök.
Betyg:+++

Clos de Betz 2010
Betz Family Winery, 51% Red Mountain, 19% Horse Heaven Hills, 30% Yakima Valley, Columbia Valley, Washington State, USA
Tät doft med rosor och lite rotfrukt, lätt kaffe, ceder och väl eldiga drag, lite besynnerlig överton av citrus, lätt lingon. Rejält sträv i munnen, viss bitterhet med helt oförlöst struktur, galet ung och i dagsläget helt omöjlig att bedöma, ganska grönsjälkig svans.
Betyg:+(++??)

IMG_2455 IMG_2456 IMG_2457


Champoux Vineyard 2007
Andrew Will, Horse Heaven Hills, Washington State USA
Kryddig och djup doft, komplex med klar utveckling, kaffe, svart frukt, cassis, läder och lite stall, liten karamell & choklad. Krämarstil, men ack så läckert. Sträv och lent solbakad i munnen, kaffe & lite choklad, sandig & seriös struktur, solvarm svart frukt, maffig och god i närmast lite lyxig Napa-stil. Skitgod.
Betyg:+++

Igen,
Andrew Will imponerar med sin rättframma, publika och samtidigt seriösa stil. Den är en parallell till Napa och Bordeaux ett varmt år som 2003, härlig utveckling med framtid. Superb!

Betz Pére de Famille Cabernet Sauvignon 2010
Betz Family Winery, 73% Red Mountain, 21% Horse Heaven Hills, 6% Yakima Valley, Columbia Valley, Washington State, USA
Tokigt ung doft nejlikor och kanel, rejält med fat, bra koncentration, lite svårbedömd. Ungdomlig i munnen, rejält sträv, tjock svart frukt, plommon och kaffe, massor av cassis, känns hyfsat lovande, den är nog bara redigt undomsstum just nu.
Betyg:+(+)

L'Ecole No 41 Apogee 2009
L’Ecole No 41, Pepper Bridge Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Doft av mynta, cassis och trätoner, kardemumma och lite kåda, mogna mörka plommon och en puff av starkvin. Rätt OK, personlig, men den har ett aningen kladdigt drag. Tät i munnen, sträv med liten känsla av körsbärslikör, aningen bitter med kaffe och fatig struktur, koncentrerad och kryddigt eldig, lång, köttig & kärnig svans, kan kanske utvecklas men jag är lite orolig för touchen av starkvin.
Betyg:+(+)

De tre från Washington jag hoppades på levererade alla tre med solida 3+, bäst är givetvis
Reynvaan med sin obetalbara struktur och närmast Guigal-lika hantering och uttryck. Samjäsning och den nordrhônska blandningen i modern tappning börjar bli min absoluta livdryck numera, det är så in i bängbulan gott. Att Betz inte riktigt ville vara med får nog i alla fall delvis skyllas på ungdomen, lite tid behövs för att gå ihop ordentligt.
I alla fall, Washington skall studeras med ingående lupp framöver, jag tror stenhårt på det här.

-- Winepunker

Comments

Old Bastard 2006

IMG_2458


Det har blivit en del
OZ på senare tid, en genomkörare av klassiker i AuZone (både Grange och 707 var in i helvete bra, dessutom höll Wild Duck Creek provocerande hög kvalitet) och lite närkontakt med en av Penfolds riktiga top-dogs (rapport kommer) har förgyllt en annars deprimerande vardag.
I motsats till de flesta andra i bloggosfären är jag en varm anhängare av de sydländska maffputtarna, trots att hjärtat nog egentligen ligger närmast
Bordeaux & Beaune är det hos alster från Victoria och South Australia jag hämtar den vardagliga energin att glädjas åt. Kaeslers (Reid Bosward) Old Bastard har levererat förr, flera gånger, och lär göra det igen.

IMG_2459


Kaesler Old Bastard Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Rik och tät doft, eldig och kryddig, packad av svart frukt, körsbär och lätta hallon, kaffe och kanel, liten mynta och klart inslag av krävande mineral. Det finns en de fat, men den är samtidigt nyanserad med rökelse och köttiga toner, lite läder och torkade plommon. Visst finns det en del kirsch men absolut inte så det stör, den är på många sätt mer nyanserad än en modern & lyxig sydrhôneare. I munnen är den rik och bred med glad och ännu sprittande frukt, superba tanniner, silkiga och exakta med en underliggande kryddig ton. Packad med syrliga björnbär, hallon och röda körsbär, syrorna är vitala och rena, den är koncentrerad och rik men helt utan klumpighet eller sötfruktig inbalans. Svansen är kryddig och bred med kryddpeppar, lakrits och nejlikor, strålande längd och sandig eftersmak. Stort? Nja, men djävligt gott, dessutom har den en fin framtid.
Betyg:+++

Jag är kanske lite mer dämpad i bedömningen
den här gången, det känns som en del tid behövs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Men, det är in i helvete bra om man har ett hjärta som tål lite stress & skräckblandad förtjusning, intensitet och kraft är inte allt, komplexitet och kryddig finess spelar i alla fall andra (eller tredje) fiolen. Skitgott! Det sagt, andra åsikter finns trots alla gazillioner RPP och onyanserade Punkarhyllningar™.

-- Winepunker

Comments

Côte-Rôtie med AuZone

IMG_2388


Jan-Erik ställde upp en blandning av gamla klassiker och saker som jag knappt hört talas om, blandad stil och rejält varierande kvalitet - och en korkdjävel i vanlig ordning. Det har hållit på alltför länge nu, medeltida förslutningsteknik hör inte hemma i ett modernt samhälle.

IMG_2389 IMG_2390


Côte-Rôtie, Jasmin 2007
Patrick Jasmin, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Utvecklad doft, kryddig med anis & gräsiga övertoner, mer kryddig än vild, tyvärr en lite instängd känsla, drag av källare, TCA! Slank röd frukt i minnen, röda vinbär, viss elegans men med stumhet och svagt brännande svans. Tydligt korkad, och det växer till sig efterhand. Tragiskt.
Betyg:-

Bedrövligt! Jag brukar gilla Jasmins saker, men den lilla puffen av TCA man kände direkt efter karaffering sväller snabbt och blir direkt obehaglig. Man kan nog skönja en ganska elegant kryddig sak under haveriet, men det är svårt att sia om hur den var egentligen.

Côte-Rôtie, Brune et Blonde de Guigal 2004
E. Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Ganska tät doft, eldig och lite kryddig med torkad frukt, lätt lakrits och en del parfym, efterhand kikar fudge och karamell fram. Mogen smak och balanserat rödfruktig, hallon & sura körsbär, finkorniga tanniner, lite lädersnöre och torkade kryddor i svansen.
Betyg:+

IMG_2391 IMG_2392


Côte-Rôtie, Côteux de Bassenon 2009
Jean-Michel Stephan, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Tokigt ung och massiv, tjock och maxat packad svart frukt med Dulcivit™, medicinala drag, tjära och parfym, massor av hyacint, närmast skruvat frukttät. Ung och koncentrerad med söta svarta plommon, lite råbiff & blodigt sval känsla under höjdhoppsmattan av frukt, sträv rakryggad svans. Seriös och liksom lovande, men fan vet om framtiden kommer att göra den rättvisa. Det är en mycket udda fågel.
Betyg:+(+?)

Den här är det svårt att ha en åsikt om egentligen, den avviker så pass från övriga djur att den är helt obedömbar i samma kontext. Skolad i Beaujoulais och med en tydlig naturvinsfetish gör Stephan något väldigt eget. Gott? Mja, galet fruktig men jag fattar inte riktigt poängen. Noteras skall att det är 30% Sérine i vinet förutom en slatt Viognier, en ursprunglig klon av Syrah som knappt finns längre.

IMG_2393 IMG_2394 IMG_2395


Côte-Rôtie, Jean-Paul Brun 2004
Jean-Paul Brun, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Doft av kola, utvecklad och nyanserat kryddig, finstämd och återhåller elegant, en del rostade nötter och knäck. Mogen i munnen, helt utvecklad med torkad frukt, lätt bitter känsla, dämpade tanniner, kryddig med lätt instängt drag. Besk avslutning, bittert kaffe i eftersmaken.
Betyg:+

Côte-Rôtie 2004
Les Hauts des Chays, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Dämpad & kryddig doft med antydan till charkuterier och skogsbotten, ganska söt solvarm frukt, lätt bränd och vegetal överton. Höga syror i munnen, röda vinbär och aningen själkiga tanniner, lätt beska under frukten, mineralsälta och sten i svansen, lite ogin eftersmak.
Betyg:+

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2007
E. Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Intensiv, svartfruktig & fatat karamellig doft med kaffe, svarta körsbär, lite vanilj i maxad & lyxig still som tangerar nya världen, visst finns det lite charkuterier och blod men djup frukt är i centrum, efterhand utvecklar den komplex rökig känsla. Tät och tjockt svartfruktig i munnen, läcker och solmogen med plommon, björnbär och köttslamsor, lång med läckra syror i mycket modernt snitt. Den är god och oerhört seriös, men, tanken om något från sydländska breddgrader far snabbt genom huvudet. Den är så modern att man reagerar. Skitgod!
Betyg:+++

Det är egentligen besvärande vad dollarfat & svindyr vinmakning kan ställa till med, det är nästan nya-världen, nästan för porrigt och nästan väl inställsamt, men ack så gott. Det skall bli hysteriskt roligt att prova
alla årgångarna till helgen (jajjamen, Vintomas ställer upp dem allihop).

IMG_2396 IMG_2397


Côte-Rôtie, Bassenon 2008
Yves Cuilleron, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Underbart köttig och klassisk doft med slaktbänk och hyacint, fårtalg & Chanel No5, strålande parfymerad med vattenfärg, blommor galore och allt man kan tänka sig. Perfekt mogen med höga syror, sandiga prominenta tanniner, sval snygg frukt med råbiff, kryddor och mineralitet, strålande klangbotten med klassisk struktur. Utmärkt, ett helt annat djur än d’Ampuis men precis lika god.
Betyg:+++

På näsan är det här
exakt vad jag vill ha i en Côte-Rôtie, i munnen skulle den vunnit på aningen tätare frukt och kanske lite mer dämpad syra men jag sväljer detta utan tvekan. Min gissning gick åt en Jamet från mitten av ’00-talet, doftpaletten är mycket snarlik.

Côte-Rôtie, Brune et Blonde de Vidal-Fleury 2005
Vidal-Fleury (Guigal), Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Kardemumma & kanel i doften, porrigt parfymerad, svart söt frukt, dyra kryddor, mynta och rökelse. Mogen och kryddig smak, rejält sträv, sandiga tanniner, röd solmogen frukt med fudge & lite bitter svans. Läckert komplex med örtkryddig eftersmak, rätt lyckad.
Betyg:++

Vidal-Fleury är idag Guigal det med, inte för att det direkt går igen i stilen men det finns något i hanteringen som pekar åt det hållet. Det är den första Vidal-Fleury jag provat sedan familjen tappade kontrollen 1984.

Tackar Jan-Erik, kul genomkörare.


-- Winepunker

Comments

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011

IMG_2386


I OZ visar Victoria på progressiv styrka med svalare och lite mer vässade, aningen eurocentriska saker. Med rätt mikroklimat och lagom kreativt tänk poppar det konstant upp viner mellan
Beechworth och Mornington där elegans och nyansrikedom är allt annat än okända begrepp. En hyfsat ny spelare (well, tio år sedan start) är Jamsheed med Gary Mills i spetsen, en mångsysslare som efter en några års skumpig tur med Paul DraperRidge flyttade hem och började göra elitsyrah från de allra bästa lägena i Victoria. Med tillgång till frukt från både Warner (Beechworth Syrah) och Moonambel borde det gå att göra stordåd, ingen annanstans finns så aromatisk och klassisk frukt på den kontinenten.
Just det här vinet är från
Garden Gully i Great Western, mitten av staten. Stockarna är urgamla (runt 1890) med samma klon som Best's legendariska 'Bin 1', jordmånen är lera och järnrik sediment, skördad för hand, vildjäst med hälften hela klasar och macereration totalt i fyrtio dagar - enda tillsats är lite svavel för stabilisering, lagrad sedan tio månader på fällningen i några år gamla fat. Buteljeras givetvis utan klarning och filtrering, total produktion är i runda slängar 300 lådor. Alla korten är i favör...

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Härlig doft med kryddig primär frukt, björnbär och plommon blandas med blod & köttslamsor, komplexa rökiga toner blandas med talg, våt päls och eldig rikedom. Den har en klart parfymerad känsla, rosor & hyacint under frukt-massakern. Utan en enda (redovisad) droppe av Viognier lyckas de med allt, detta är hur läckert som helst. Skall jag vara kritisk känns de 14,5%:en i doften även om de är helt integrerade i smaken.
Superb i munnen, läckra syror med massor av skärpt och snyggt eldig sval svart frukt, sura körsbär och skogshallon. Den har massor av råbiff och slånbär inpackad i en härligt vild symfoni, lite kåda och dämpad mineralitet. Svansen har en liten själikg bitterhet ännu, men det lagras nog bort med några år. Detta är en underbar tolkning man annars bara hittar i norra Rhône (och Walla-Walla), kött, vilt och svartfruktig mineral i underbar kombination. Den har dessutom en framtid, hur ser detta ut om fem år? Har vi en potentiell storhet i källaren?
Betyg:+++

Uttrycket är fenomenalt, det har allt utom möjligen den ålder som krävs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Druvan är så känsligt hanterad att grabbarna i
Côte-Rôtie nog skall akta sig en aning, det är så bra att man bara måste lägga sig platt. Varför inte 4+?? Jo, 8% Viognier eller annat grönt krävs för en uppgradering - men de verkar ju ha tumme med andra lirare i närområdet, köp lite Rousanne från Rick och dra upp detta till en klockren 4+:are.


-- Winepunker

Comments

Il Bosco 2004

IMG_2354


Man får
lite stryk när det gäller italienare av modernt snitt, jag är ganska liberal men ibland tvekar även jag på om riktningen är den rätta. När det gäller Italien & Syrah är jag mer än kluven, det funkar ibland men samtidigt finns samma underliggande problem som när det gäller Merlot. Har men inte handlaget och hjärnan slinter det alltför lätt när klimat och terroir jobbar åt ett annat håll, det bär lätt ned i diket med överkoncentration och brända fat.
Fast, ibland faller det snyggt på plats.
Tenimenti Luigi d'Alessandro har hållit på sedan 1967 (ett stort år på många sätt, Punk™, men knappast övrigt i vinvärlden utanför Sauternes), ledande i Cortona driver de produktion av Syrah i väldigt italienskt snitt utan att bli tungfotat eller klumpigt.

IMG_2355


Il Bosco 2004
Tenimenti Luigi d'Alessandro, Cortona, Toscana, Italien
Läcker och ganska komplex doft med klar utveckling, örtig, snyggt fatad och lite köttigt svartfruktig med sötlakrits och lätt blodstänk. Det finns en hel del mineralitet, kanel, anis och torkad rosmarin, snygg och harmonisk med aningen rökighet, den har ett radikalt annat uttryck jämfört den stumma uppenbarelsen för drygt tre år sedan. I munnen är den perfekt balanserad, fina silkiga & prominent sandiga tanniner och kryddig kropp med lätt mineralsälta och dämpat solmogen svart frukt. Det finns en underliggande vild ton av torkat kött och rötter, roligt och ganska vågat. Det är på det hela taget kul & snyggt, men det saknar samtidigt den parfymerade ton jag vill ha i högklassig Syrah - den är inte en Côte-Rôtie, men försöker heller inte vara det. Il Bosco är bara solid Syrah med landskaraktären i förgrunden.
Betyg:++

Detta är rätt bra, eget, italienskt och uttrycksfullt men saknar det där som alla högklassiga Syrah bara måste ha - ett litet inslag av syrén & hyacint. På många sätt är det precis vad man kan förvänta sig, det är som en
Magari utan larvet och all fet Merlot. Med beröm godkänt, men absolut inte strålande.

-- Winepunker

Comments

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Bättre norra Rhône från 90-tal med AuZone

IMG_2267


Varje augusti dyker Per upp med lite bättre godsaker, en tradition sedan många år nu. Det blir oftast en värdig start på AuZones höstsäsong, något för alla andra arrangörer att sikta mot under de mörka vintermånaderna. Lite oväntat avvek Per den här gången från Bordeaux & Bourgogne, ett plebejiskt snedsteg ned i norra Rhône med lite lagom mogna saker från 90-talet.

IMG_2268 IMG_2269 IMG_2270


Hermitage, Les Bessards 1999
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mjukt mogen doft, kryddig med lätta djuriska drag, läder och torkad stenfrukt, litet fruktsöt i stilen. Rödfruktig och lite kryddig i munnen, rena syror, hallon & sura körsbär, lätt blod och nyanserad pepprighet i svansen, aningen lädersnöre i eftersmaken. God men känns kanske aningen enkel, har en del potential månne.
Betyg:++(+)

Côte-Rôtie, La Landonne 1998
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Väldigt mogen doft, pors och torkad frukt, fikon och ganska matta toner, karamell och plåtig tomatsoppa. Kryddig och syrligt rödfruktig smak, ganska uttorkade drag, tuggtobak och torkade plommon i svansen, lite känsla av pergament i texturen. Rätt OK i all sin übermognad men den är för gammal ur alla vinklar tyvärr. Betyget är väldigt generöst.
Betyg:+

Hermitage, Le Pavillon 1995
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert rödfruktig doft, mogen och kryddig med rökiga drag, lite blodstänk och solmoget söta aromer, nästan hallon och ren peppar. Tät i munnen, eldigt rödfruktig, sträv med sot & lakrits, antydan till kaffe, tjära och färsk dragon. Kakao och råbiff i eftersmaken. God men lite grov & burdus.
Betyg:++

IMG_2271 IMG_2272 IMG_2273


Côte-Rôtie, La Mouline 1994
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Mogen doft, torkad frukt, läder och läckert ädelträ, kryddig och komplex med kaffe i närmast Bordeaux-lik stil, kul övertoner av stall och liten råbiff, undervegetation och en rätt skitig känsla. Helt mogen i munnen, enormt läckert rödfruktig med klart aromatiska drag, parfymerad, solmogna plommon & superbt len textur. Rökig och kryddsöt blodig svans, ganska fatig men så oerhört snyggt gjord. Absolut på topp, inte en dag till behöver den lagras.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, La Landonne 1994
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Otroligt ungdomlig doft, underart fruktig, rökig & tjock i närmast provokativ stil, floral och parfymerad med massor av kött & blod, nyslaktat får och Chanel No5, Marilyn Monroe meets Norman Bates liksom. Tät och tjock i munnen, rejäla fina och sandiga tanniner, massor av kaffe och choklad, köttig känsla med supersnygga fat. Kul mineralsälta i eftersmaken, en hel del mynta utvecklas i både doft och smak. Enorm, men känns ännu närmast oförlöst, den kan klart lägga ytterligare några år på att snygga till sig.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, La Turque 1994
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Supersnygg doft, parfymerad med superbt uttryck, syrén och rosor, råbiff och lite läder, eleganta örtiga övertoner, druvan framhävd med absolut gehör. Strålande läcker i munnen, blodstänkt frukt, röda vinbär, körsbär och kryddig elegans. Rökigt komplex med blod och fluffigt floral svans, lång och lätt pepprig eftersmak. Enorm, fullkomligt strålande och på absolut topp. Betyget är i underkant, den är snubblande nära stor.
Betyg:+++

IMG_2274 IMG_2275


Côte-Rôtie, La Turque 1990
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Fullkomligt mogen doft med massor av parfym och härligt floralt uttryck, syrén och sval röd & svart frukt, inälvor och rökelse, lite kanel & snygga fat. I munnen är den primalt uttryckt, blommor och blod, komplex skogig känsla och kryddig kropp, rik och lätt pepprig med björnbär och läder i svansen, lite choklad och tyvärr en aningen uttorkad känsla i eftersmaken, åldern gör sig påmind. Den är i alla fall rysligt djävla bra.
Betyg:+++

Hermitage 1990
J.L. Chave, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft, elegant dämpad, lätt kryddigt rödfruktig med bara lite blod och en puff av parfym, ’understated’ på fabulöst snyggt sätt,utvecklar skog och lite krut. Syrlig i munnen, snyggt strukturerad, närmast burgundisk med hallon & syrliga körsbär, fint kryddig i sval stil. Örtkryddig svans, dansant och finlemmad med aristokratsik glädje, superb.
Betyg:+++

Guigal regerar! Även om Chave presterar enormt (det finns klara drag av storheternas storhet, även om den här givetvis är underlägsen) är det Guigal som visar sin absoluta klass i vilken uppställning som helst. Det finns ett formspråk hos producenten som pratar direkt till lustcentrum, faten till trots är uttrycket så primat och intensivt att det bara är att kapitulera. Kanske inte magiskt direkt, men in i bulbängan skitgott i alla fall.

Som vanligt blev det några extranummer till maten, en röd gammal rackare (systervinet till storheten
La Chapelle 1978, provad ett par gånger men tyvärr senast 2001, makalös på alla plan) och ett av de få vita viner från norra Rhône jag kan tolerera.

IMG_2276 IMG_2277 IMG_2278


Côte-Rôtie, Les Jumelles 1978
Paul Jaboulet Aîne, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Mogen doft, enormt djurisk med våt päls, undervegetation, stall, tallbarr och lite gammal ost. Syrlig i munnen, elegant slank struktur, finlemmad röd frukt, enormt animalisk. Helt mogen men snygg på det hela taget, sitter fortfarande ihop fint.
Betyg:++

Le Chevalier de Sterimberg 1996
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doft av äpplen och gul melon, citrusskal och aprikosyoghurt. Bra och exakta syror i munnen, ren med dämpat äpplig struktur, lätta toner av vax, bra fräschör, grillad citron i eftersmaken. God och förbluffande pigg, snygg och personlig utan den obligatoriska hartsen.
Betyg:++

Givetvis tog vi en sväng förbi Nobis på vägen hem och knäckte Pers allra sista finsprit, en spektakulärt aristokratisk
Trois Rivières 1953 [+++] - Ren och dämpat karamellig doft med en enormt rakryggad struktur i munnen. På många sätt smakar detta som en vansinnigt bra Cognac med en hel del extra charm, så fransk det nu kan bli utan att vara från fastlandet liksom.

En helkväll, tackar Per!

-- Winepunker

Comments

Reynvaan In The Rocks 2010

IMG_2263


När jag dricker en väl sammansatt och uttrycksfull Syrah samjäst med några klasar gröna druvor inser jag att det nästan räcker med det, jag behöver inte få ut mer av livet så länge flaskan inte är helt tom.
Côte-Rôtie, Beechworth (flera gånger), Canberra District, Santa Rita Hills och Columbia Valley står alla för sin egna tolkning av denna grundbult i vinvärlden. Cuvéen är lika viktig som den klassiska bordeauxblandningen men den tycks kräva mer av klimat & terroir för att få just den där lite skitiga & saftigt köttiga stilen och samtidigt visa på en floral och expressiv doft. Man lyckas lite varstans utanför moderlandet men alltför ofta vågar man inte hålla igen tyglarna tillräckligt för att stämman skall bli nog hög & klar. Det känns som man måste vara lite mer lagd åt Bourgogne snarare än Bordeaux i tankesättet för att tonerna skall bli de rätta, kraften är förstås viktig men saknas skärpan blir det alltför lätt bara en väldigt god flaska fruktplump.

Verkligen kämpa mot bättre Côte-Rôtie kvalitets- och stilmässigt kan väldigt få dock.
Enstaka trollkarlar i Australien klarar biffen, någon slinger från Schweiz och några få i Kalifornien även om stilen då normalt börjar dra åt ett helt annat håll. Men, på senare år har utmanare börjat spänna musklerna, från Washington State har en lätt porlande bäck av strålande väl sammansatta samjästa pärlor visat sig. Av det jag själv provat har mindre delar av Charles Smith's sortiment visat sig vara riktigt vässat och stilrent, det finns andra förstås, Cayuse lyckas nästan med det exakta uttrycket likaså. Men, den som hållit den absolut högsta nivån i klassen "Côte-Rôtie hommage utan direkt risk till förväxling" (eller?) är nog Reynvaan.

Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läckert anslag med köttslamsor och fårtalg, snyggt parfymerad och vild med tät svart frukt, plommon & björnbär, massor av komplexa kryddor. Den har egentligen allt, blod & hyacint dominerar, stenkross med lite lakrits & oregano i övertonerna. I munnen är den rökig och djuriskt vild, tät med lakrits, torkade örtkryddor och råbiff. Den är helt underbar, kroppen sotigt skitig och samtidigt örtigt floral, den har lite lagom svala drag i svansen. På många sätt är detta ganska likt en Côte-Rôtie, men samtidigt inte, det är ett helt eget djur som uttrycker druvorna med absolut gehör. Eftersmaken är kryddig, tät och ännu ungdomlig. Den är skitbra idag men har fantastiskt mycket mer att ge, det är en seriös spelare som kommer att bättra sig under minst ett decennium.
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, den kan ställa sig rakryggat upp mot alla utom de allra bästa från
Côte-Rôte (Guigal vill säga) vilken dag som helst i veckan. Stilen är personlig och annorlunda, men kvaliteten är på absolut nivå med samma kraft och personligt uttryck. Skitgott på alla plan! Kudos!

(Vinopia gör den tillgänglig i Sverige, överpris givetvis eftersom privatimport krävs men var gör man inte för konsten ??)

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007

IMG_2246


Vissa årgångar skall man vara försiktig med även från OZ, blir klimatet för hett avstannar mognaden och besynnerliga själkiga och örtiga toner blandas med bröksvart frukt i en ohelig blandning. Speciellt South Australia har haft sina problem under 2000-talet, svalare regioner som Western Australia har klarat de senaste decenniets värmeböljor och knasiga torka/nederbörd betydligt bättre än solstekta McLaren och Barossa.

IMG_2247


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, massor av kanel och kardemumma, läcker svart frukt i förvånande sval stil, lite örtiga övertoner med kåda och parfymerade drag. Visst finns där en hel del fat & anstrykning av vanilj men det är absolut innanför rågången, den har lite känsla av karamell men samtidigt en snygg renhet i frukten, lite kul stenkross toppar upp. I munnen är den rik med tät svart & röd frukt, snygga fat och lite rostade toner. Tyvärr är syrorna lite aggressiva, aningen skarpa gentemot frukt & örtiga drag. Svansen är kärv, slånbär och kärniga sura körsbär, viss bredd men samtidigt en kådig kärvhet som ger ett aningen ogint & vresigt intryck. Den är god, men samtidigt absolut den sämsta av de Amon-Ra jag provat, glädjen saknas helt även om den är förhållandevis väl sammansatt. Kanske lite tid i källaren kan göra skillnad men jag tvekar, syrorna känns alltför dissonanta.
Betyg:+(+)

Årgången är rätt knepig, mycket hastigt mognad frukt i slutet av februari efter en värmeknäpp ställde till det med den fysiologiska utvecklingen. Många 2007:or lider av samma problem som 1989, 1993 & 2003, hetsmognad och konstiga syror i skev balans.
Den inbyggda lite slanka strukturen kan kanske tilltala de som är rädda för alltför hög koncentration och mogen frukt, men detta är inte på den nivå man kan kräva & förvänta sig trots förhållandena, den är inte helt balanserad faktiskt.

-- Winepunker

Comments

Idus 2009

IMG_2244


Spanien är föremål för
en evig debatt, är det bara överkoncentrerade och brökfatade monster som samlar Parkerpoäng™ eller viner i sin egen stil med personlighet som kräver respekt och tanke?
I
Casa Punk™ har betyget lutat år ’personlighet’ men just Priorat har varit lite på skitlistan, ofta med besvärande brända toner och knepig bitterhet har distriktet visat på en tvehågsenhet. Ibland visar det däremot på absolut världsklass, Clos Mogador är en svårslagen favorit.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Intensiv doft med plommon, vinteräpplen och massor av söta körsbär, snygga fat & kåda, eldig och rik med definition och stenkross, en hel del kryddor, rosmarin och kardemumma, lite kanel och torkade nejlikor. Drag av choklad och kirsch. Den är väldigt typisk men med ovanlig intensitet och öppen karaktär. I munnen är den bred & rik, packad av mineral, stenkross och bitter choklad. Den är driven av körsbär, slånbär och lite intressant själkiga toner, krävande och seriös med strålande tanniner. Det finns en liten oroväckande bränd ton i svansen, en över-koncentrerad känsla i avslutet, inget som stör men det är nog inget lagringskprojekt med tanke på fruktmognad och vidöppen struktur. God, redig och väldigt typisk.
Betyg:++

Det är inte illa, lite väl burdust men samtidigt med en härlig
vilja och glädje. Inget finlir direkt men med absolut hängivenhet till distrikt och terroir. Jag tror på många sätt detta är precis vad Priorat är, detta är det exakta uttrycket, drick ungt och baxna inte för alkohol och mineralitet. Gott? Jajjamen! Stort? Aldrig!

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

Taberner N° 1 - 2006

IMG_2210


Så var det den där
debatten om Spanien, stylat & trist eller välgjort & personligt? Huerta de Albalás Taberner har provats flera gånger förr, stadigt på väg mot något rätt lyckat bara faten kan krypa in i vinet och låta blommor & blod spela fritt. Vinarskallen beskrev vinet en gång som ”vaniljsauterad bacon”, kanske en överdrift men faten var lite av ett problem i början av parabeln.

Taberner N° 1 - 2006
Huerta de Albalá, Cádiz, Spanien
Intensiv doft, massor av svart skärpt frukt och lyxiga, prominenta men snyggt hanterade fat, lite macchia, mörk choklad och en rejäl dos charkuterier. Det finns en del svala blommiga toner med blodstänk också, råbiff & rosor, hallon & nyslaktat får, allmänt läckert uttryck av druvan. I munnen har den exakta och väl definierade syror, massor av röda bär, hallon och sura körsbär med en del kåda, rosmarin och rökt känsla. Den är superb, svansen är pepprig och fylld av torkade örter, liten snygg bitterhet gör den vuxen och personlig. Den känns på absolut topp, ett år på rygg har gjort susen.
Betyg:+++

Den har absolut vuxit ett nummer de senaste åren, faten ligger inte alls utanpå längre utan vadderar fint syror och svart frukt. Kalla den elegant går inte, men den är absolut väl sammansatt med intensivt uttryck av druvan, skärpa och rikedom i strålande kombination. Terroir då? Tja, vad skall man säga? Man har ju inte många Syrah från Cádiz under bältet direkt. Framtoningen är rätt internationell men samtidigt uttrycksfull, finns det något speciellt här eller är det bara vinmakning galore? Jag tror, hoppas, att det finns något av distrikt & land i detta som skulle gå att lära sig med lite lagom tid & ansträngning.

-- Winepunker

Comments

Wynns

IMG_2176


Sue Hodder, chefsvinamakare på
Wynns Coonawarra Estate, är I stan på en blixtvisit. När jag fick inbjudan till en lunch av Niclas Toumela på Treasury Wine var det här bara något jag måste gå på, trots att jag löpande hållit en hel del flaskor i förrådet kändes det som en riktig nostalgitripp. Sue var inte på Wynns när jag reste i South Australia första gången (och enda gången jag besökt Wynns) 1989 utan började först under tidigt 90-tal, hon har med försiktigt handlag bevarat den kulturhistoriska skatt Wynns måste betraktas som. Med en svårslagen stabilitet har de nu i över sextio år (1951 köpte paret Wynn marken, 2014 av Black Label Cabernet Sauvignon blir den 60:e i ordningen) hållit fast vid historia, terroir och sin stil trots att det inte längre är en familjeangelägenhet.
Det är en
viktig producent i OZ, likt Penfolds och en handfull andra går traditionen tillbaka till när vin började odlas kommersiellt i Australien, den ursprungliga marken sattes under ranka av John Riddoch i slutet av 1800-talet - något som vinet John Riddoch fick hedra med sitt namn. På många sätt är Wynns Coonawarra, och Coonawarra är Wynns (visst, Parker Estate skall väl ha lite beröm också, Terra Rossa First Growth är ett bra år rätt solid).

IMG_2174 IMG_2178


Wynns Coonawarra Riesling 2010
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fräsch och lätt grönt örtig doft med citrus, maskrosblad och massor av mineral. Torr och frisk i munnen, mineral, citrusskal, ren och snygg med liten oljig petroleumton i svansen. Kommer att växa när de grönt örtiga tonerna fått lägga sig lite.
Betyg:+(+)

Wynns Coonawarra Riesling 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Utvecklad, toner av petroleum, citrusskal & flintkross, liten ton av bivax & aprikos. Läcker med fin rondör i munnen, gulfruktigt utvecklad med bra syror & lätta toner av honung. Förvånande god och inbjudande i sin fullmogna stil, inte illa alls.
Betyg:++

Wynns Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och klassisk doft med lite kaffe och choklad, lagom eldig, cassis, kåda & mynta. Läcker och tät i munnen med bra definierade syror, ren med cassis & lakrits, liten kaffeton i förvånande balanserad och lättillgänglig stil. Lagom mullig, lagom snygg till lagom pris. En klassiker.
Betyg:++

IMG_2177


Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät doft, massor av cassis, ungdomlig tjock frukt med tjära & mörka bär, alltför ung ännu, primär och lite svårbedömd. Larvigt ung och sprittande i munnen, fräsch med täthet, skärpa och exakt kraft, det finns ett rejält mått av elegans under den unga sprittande frukten.
Betyg:++(+)

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2003
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och harmonisk fruktig doft, fin cassis, lite choklad, läcker med kaffe & läder, kakao & ett uns av tjära och mineraler. Snygg & läcker i munnen med täthet & förvånande fräschör, sandiga fina tanniner, liten örtig avslutning utan att bli grön. En klassiker.
Betyg:+++

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Dämpad doft med en del torkad frukt, kakao och läder. Ger ett litet trött intryck till en början men utvecklar efter en liten stund komplexa kryddiga toner och aningen grillat kött. Kryddig i munnen, aningen uttorkad frukt, torkade örter och en del kakaobittra toner i avslutet. Den fungerar, en åldrad skönhet men den har nog varit vackrare.
Betyg:++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Rik och kryddig doft, svart len frukt, körsbär och en del köttiga drag, antydan till mynta och nejlika. Tät smak, bra syror, ren skärpt frukt, tät utan att någonsin bli klumpig. Plommon och lite kaffe i eftersmaken, superb!
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fint utvecklad doft, floral svart frukt, plommon & fina kryddiga toner, liten, liten mynta & en del gräs, riktigt snygg. Tät och sträv i munnen med sandiga tanniner, strålande struktur, tät med plommon, läder och aningen kirsch, drag av choklad och kaffe men samtidigt ett lätt vilt & skitigt anslag. Lång och harmonisk avslutning, utmärkt.
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Helt mogen doft, läcker med kryddor, liten choklad, mörk torkad frukt och en puff av eukalyptus. Mjuk och mogen i munnen med fina kryddor, sandiga tanniner, len torkad frukt, plommon och kakao. Helt mogen med utan uttorkade drag, alldeles strålande mogen Shiraz.
Betyg:+++

Det är bra, solitt och väldigt välgjort. Kanske är
Michael det största vinet med sin lagom återhållna kraft och tydliga definition, personligt uttryckt Syrah i Cabernet Country liksom. John Riddoch har jag ofta haft lite problem med förut, enstaka gröna själkiga aromer har smugit sig in (1998 var direkt problematisk som ung) men jag känner inget sådant nu, de är känsligt hanterad frukt med friska och läskande syror i ganska aristokratisk framtoning. Härlig kombination av intellektuellt & avslappat.
Men, trots hur bra de stora vinerna är det som slår en tydligast kvalitetsnivån på 'plonket',
Black Label är för i runda slängar 150:- pix ett brakfynd, och en lagringsduglig Riesling med personlighet och skärpa för under hundralappen närmast sinnessjukt. Ward Wines langar.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2009

IMG_2192


Sydfrankrike & grillsäsong är ett givet par, det blir mycket GSM de närmaste månaderna i Casa Punk. Ett av de viner som varit mest pålitligt är
Rob Dougans Las Flors, mellanvinet från La Pèira en Damaisèla, en seriös och kraftfull sak som inte ryggar för den fetaste kolgrillade entrecôte man kan hitta. Både 2007 & 2008 höll hög klass, 2009 snabbprovad hos importören lovade gott för ett år sedan.

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad av svarta körsbär, rosmarin och hallon, tokkoncentrerad med lakrits & piptobak, fatig men på avväpnande & dansant sätt, kirsch och kåda, mineral & salmiak i intensiv stil. Den är maffig och läcker men inget för den hjärtsvage, det finns till & med drag av torkade nejlikor och rosor, en parfymerad överton gör den enormt charmig & inbjudande trots kraften. I munnen är den svårt läcker, bred och stinn av körsbär, macchia och lakrits med en ton av bitter choklad. Tanninerna är prominenta, sandiga och kakaolika, den känns vuxen trots all frukt och vinmakarglädje. Svansen är lång och snyggt bitter, massor av kryddor och med seriös framtoning. Mycket lyckad, bättre än ’07, renare och med vässad skärpa, förvånande nog. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

Jag har svårt att motstå detta, det är bara
primalt med alla sydfranska epoletter på plats. Att inte gilla Las Flors eller kritisera den för sin expressiva & maffiga stil är lite trångsynt, ett slags introvert navelskåderi som undviker det centrala i vinet, det första budet: ”Ett vin skall vara gott”. Detta är snusk-gott, inte mer eller mindre…

-- Winepunker

Comments

Charles Smith

IMG_2158


Så var han i stan igen då, vinvärldens Mr. Rock & Roll #1,
Charles Smith från Walla Walla i Washington. Margareta på Klunk/Handpicked bjöd in till en avslappad lunchtillställning med chans att prova alla nya (och någon äldre) årgångar i egen takt, ett tillfälle jag absolut inte missar.
Det som slagit mig med Walla Walla i allmänhet och Charles Smith i synnerhet är renheten och det egna uttrycket i de lite lyxigare vinerna på Syrah. Det är ingen tvekan att druvan får stå i centrum med alla markörer på plats, men samtidigt finns ett stort mått egensinne, det är ingalunda kopior av norra Rhône eller efterföljare till alla monster från Kalifornien & OZ, här har vi exakthet, klarhet och en hel del oförställd glädje (jag tvekar att ta order elegans i munnen, men ni fattar).

IMG_2145 IMG_2146


De enkla vinerna bedömer jag som tidigare, de är välgjorda och ärliga men saknar lite personlighet - bra bruksviner i det hav av prisvärdhet som svämmar över idag. Extra positivt är dock den successiva skärpningen av de vita med
Kung Fu Girl 2011 - [+] i spetsen, den är oförställt god på inbjudande enkelt vis, glad & sprittande med massor av vilja till synnerligen överkomligt pris. Men, tar man nu ett steg upp i kvalitet händer en del - vinerna växer till personliga sniderier med mycket hög klass, speciellt de på Syrah och ibland enstaka droppar av Viognier.
Dessutom,
K, ”Viognier” 2008 - [++] är en ren och charmig sak med aromatiskt djup, klassisk aprikos och torr komplexitet, riktigt lyckad.

IMG_2152 IMG_2153


K , “The Hidden” 2009
K Vintners (Charles Smith), Northridge Vineyard, Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Enormt köttig doft med massor av charkuterier och sexigt rökiga övertoner, solmogen frukt och våt päls. Rik, bred och modern i munnen med fina tanniner och härligt tät frukt, blodstänk och kryddor i eftersmaken, expressiv och superläcker. (Syrah)
Betyg:+++

IMG_2148 IMG_2149


Ovide En Cerise 2007
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla Valley, Washington State, USA
Läcker, skitig och djurisk doft med charkuterier och ister, rejält utvecklad men på bra sätt. Rökig och tät i munnen, svartfruktig, djuriskt tät och ganska komplex, tät solmogen björnbär i svansen, liten bitterhet i eftersmaken. (67% Cabernet Sauvignon, 33% Syrah)
Betyg:++

Man måste göra en jämförelse med
Reynavaan som närmast blåste brallorna av mig för några veckor sedan. Givetvis finns paralleller men Smiths alster är kanske renare och mer klingande, samtidigt vinner ofta Syrah på en del funk - man vill inte bli alltför klinisk eller generiskt anonym. Det är olika uttryck från ett distrikt jag skall hålla under mycket noggrann uppsikt de närmaste åren.

Cabernet är en annan visa, här är stilen inte riktigt min. Paradoxalt nog föredrar jag känslomässigt den billigare
Château Smith före monster som King Coal (jag börjar bli gammal). Cabernet får inte överkoncentreras, sotighet och kärvhet dominerar alltför lätt vinet och den aristokratiska ryggraden som är inbyggd i druvan kan knäckas om inte handlaget är tillräckligt nyanserat.

Chateau Smith Cabernet Sauvignon 2010
Charles Smith Wines, Columbia Valley, Washington State, USA
Rökig, köttig och expressiv doft, grillad biff & cassis med lite lagom skit. Snygg och balanserad i munnen, bra syra, fräsch i ganska lättfotad stil. Riktigt lyckad. (Cabernet Sauvignon, 3.5% Malbec)
Betyg:++

IMG_2154 IMG_2155


K, ”Stoneridge Vineyard” 2009
K Vintners (Charles Smith), Stoneridge Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Tät, solbakad och fullmatad i lite burdus stil, anslaget är aningen syltigt med cassis & kaffe. Behagligt slank i munnen, lätt eldig men med väl avvägd frukt, god & snygg, kanske aningen anonym men det kan vara en lagringsfråga, riktigt läcker. (Cabernet Sauvignon)
Betyg:++(+)

IMG_2156 IMG_2157


King Coal 2009
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Walla Walla, Columbia Valley, Washington State, USA
Tjock doft med moccha, choklad & kaffe, tokkoncentrerad, eldig med tapenade & gummi. Tät och turbotjock i munnen, kaffe & tjära, takpapp & kaffesump, Imponerade, visst men helt enkelt för mycket i dagsläget, dessutom mycket svårbedömd i sin fetto-stil. (70% Cabernet Sauvignon, 30% Syrah)
Betyg:(++)

Tackar Margareta, alltid en ynnest.

(Dessutom ett litet extra tack till Bistro Barbro, skitgod mat)

-- Winepunker

Comments

K , “The Beautiful” 2010

IMG_2169


Charles Smith är i stan, rapport kommer med detaljer men till dess får man hålla tillgodo med ett intjack i Punkarns förråd. The Beautiful är den bästa frukten från Cougar Hills, med 5% Viogniner samjäst är det en kopia, nej, pastiche på Côte-Rôtie, en hyllning till drottningen av Rhône.

K , “The Beautiful” 2010
K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Underbart ungdomlig med kryddighet, charkuterier och blodstänk, råbiff & kärniga körsbär, härligt florala toner, syrén och hyacint, enormt expressiv med lite tobak och superba fat. I munnen är den sotig, härligt kryddigt köttig med körsbär, rosmarin, blod & vilda toner, anis och lite enbär toppar upp. Den är härligt personlig med lakrits och torkade örter i svansen, kul mineralitet och en hel del kåda. Fortfarande ungdomlig men med en tydlig röst redan, stämman är tydlig och dominerad av kryddor, djuriska toner och blod. Detta är skitgott, egensinningt och underbart uttryck av druvan. Kudos!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, köttsaft, slaktad djurkropp och blommig parfym i härligt blandning är
svårt att motstå. Har Côte-Rôtie en endaste riktig utmanare undrar jag om inte Walla Walla precis seglade om Victoria, vi har samma skärpa och uttryck men med en ännu elegantare framtoning - en slankare och mer dansant balans som egentligen har allt, druvan uttryckt med perfektion & enkelhet. Djävlar vad gott!
Maggan levererar, det tackar man för.

-- Winepunker

Comments

Norra Rhône 2005 med AuZone

IMG_2129


Som en avslutning till
avslutningen plockade Boris fram några nordliga alster från enbart 2005, något av en medelårgång i norra Rhône. Jag har tidigare upplevt den som kanske lite slank och utan riktigt det tryck jag vill ha i viner med Syrah, samtidigt har vinerna visat på balans, elegans och en ganska lättfotad lekfullhet som varit tilltalande. Några har dessutom börjat visa på en trevlig utveckling och nyansrikedom.

IMG_2130 IMG_2131 IMG_2132


Crozes-Hermitage, Domaine de Lises 2005
Domaine de Lises, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert köttig doft, blod & skogsbotten, hallon & björnbär, fint parfymerad i intensiv & pinotlik stil. Bra syror i munnen, läcker och intensiv med örtighet och köttig charkuterikänsla, fina silkiga tanniner, skärpt, egen & vässad, snygg med körsbär och längd. God på härligt primärt vis.
Betyg:++

Crozes-Hermitage, Cuvée Gaby 2005
Domaine du Colombier, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Lät eldig doft, kryddigt dämpad med lätta charkuterier, svart frukt och kakao, rökelse och drag av fudge & mynta. Bra syra i munnen, sandiga fina tanniner, skärpt & svartfruktig med bra strävhet & kryddig svans, lätt själkig avslutning tyvärr, örtiga och lite gröna drag i eftersmaken. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Tandem Syrah de Maroc 2005
Thalvin Alain Graillot, Domaine des Ouleb Thaleb, Rommani, Marocco
Fluffig & örtigt kryddig doft, lite kokta drag med söt parfym, köttighet och lövhögar dominerar, svart frukt och en del tomatsoppa. Den känns lite väl kokt & solbränd. Kryddig smak, köttig med lätt söt frukt, allmänt karamellig känsla, lakrits och lite väl brända toner, känns allmänt utvecklad och oxidativ. Den är för gammal och bakad tyvärr. (Syrah)
Betyg:0

Kul att testa, men det finkar inte riktigt lika bra som i moderlandet. Hade varit kul att prova för fem år sedan.

IMG_2133 IMG_2134


Cornas Champelrose 2005
Domaine Courbis, Cornas, Rhône, Frankrike
Liten mynta i doften, svartfruktig med en del utvecklade drag, fint kryddig, röda bär, aningen blodstänk & nejlikor Tät & sträv i munnen, väl kärva tanniner, lite grov med svart frukt och knuten känsla, känns besynnerligt robust och grov, kan kanske bli bättre med tiden men jag tvekar, distriktet är en vresig uppenbarelse.
Betyg:+(+)

Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 2005
Delas Freres, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Lite eldig doft med fina kryddor, ganska fatig med parfymerade drag, integrerad ek med lite choklad blandas med svart frukt, floral känsla med rosor & hyacint. Expressiv och läcker. Tät svart frukt i munnen, rejält sträv med härliga sandiga tanniner, kakao och björnbär blandas med tapenade och torkade örter, köttslamsor och sälta i eftersmaken. God, läcker och lovande.
Betyg:++(+)

IMG_2135 IMG_2136


Jasmin Côte-Rôtie 2005
Patrick Jasmin, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungdomligt sprittande doft, glatt rödfruktig med lite karamell & omogna björnbär, intensiv och lite lättsinnig känsla, viss smörig fetma under den sirliga frukten. Höga syror i munnen, lätt kartig med en vass & opolerad känsla, röda vinbär, örter & omogna hallon, kärv och krävande ogin svans. Den är rätt god, men samtidigt svår och krävande. Betyget är med högsta tvekan.
Betyg:++

Martinelles Hermitage 2005
Domaine des Martinelles, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska rökig doft, djup & komplex tät och intensivt djurisk stil, koncentration och kraft med samtidigt elegant uttryck i strålande kombination. Massor av köttslamsor, blod & örter är perfekt blandad med fat & tjära, hallon och underbar svart frukt. Tät i munnen, perfekt avväg med svart frukt, sträv och kakaolik, fina tanniner med köttiga och kryddiga drag, fin bredd och intensitet med läckert örtiga & florala övertoner, superb med fin framtid.
Betyg:++(+)

Blandad kompott får man säga, vinerna är goda och solida men med undantag för
Martinelles och Delas saknar jag lite expressivitet och punch. Skulle varit kul att samtidigt få testa en dubblett från ’06, jag tror det är en bättre årgång och lite skojigare årgång.

-- Winepunk

Comments

Finca Sandoval 2008

IMG_2126


Efter en snabbresa till Valencia & Alicante med en djupdykning i
gastronimiträsket på Riff bestämde C & jag oss för att viner skall hämtas från andra distrikt än just Valencia. Bäst i test under resan var en Toro (Finca Sobreno Reserva Seleccion Especial 2009), vida överlägset allt annat vi hade chansen att testa (fast det var tjugofem rätter och lika många viner, bordellrosa cava & halvtorr sherry med banansmak är inte min grej riktigt). Kort sagt, bra mat, grökiga viner...
Hemma tar vi tag i en
trotjänare som presterat regelbundet under många år, Manchuela är kanske ingen kioskvältare direkt men lyckas ibland få till det.

Finca Sandoval 2008
Finca Sandoval, Manchuela, Spanien
Lätt rökig och läckert köttig doft med blodstänk, järnig mineral och dämpade charkuterier under en snygg plyschmatta av svart mjuk och perfekt mogen frukt, plommon och lite florala toner, nästan hyacint parad med prominenta men snygga fat. Under kvällen växer tonerna av inälvor och nejlikor fram, intressant men samtidigt väldigt polerat och tillrättalagt. I munnen är den snygg, sval och kryddig med fin svart frukt, lyxiga och avvägda fat och en välmakad och spegelblank yta, lätt eldig och lite inställsam. Den har egentligen allt, elegans och balans, kryddor och lite blod, perfekt klass på faten och en läcker mineralitet. Den är ärlig och god, men tyvärr lite för stylad och polerad. Det finns en underliggande komplexitet som inte hittat fram ännu, kanske kan den växa men jag tvekar. Fast, alla viner kan inte vara stora, det är gott som det är och perfekt bruksvin. (Syrah, Mourvedre, Bobal)
Betyg:++

Vad skall man klaga på? Det är solitt, rent, snyggt och lite polerat inställsamt rejält under 300:-. Köp, tanka och tänk inte för mycket, öppna foderluckorna och fyll på.


-- Winepunker

Comments

K , “Cougar Hills”

IMG_2113


Både på
FineWines-mässan nyligen (rapport kommer så fort jag bara hinner) och på ett strandhugg på Gaston provade jag In The Rocks från Reynvaan Family Vineyards, en galet uttrycksfull ärkesyrah från Walla Walla i Washington State. Det känns som distriktet har precis börjat sin resa att producera skärpta viner och fila på en alldeles egen profil, att hitta sin egen tydliga röst - en underbar eurocentrisk syntes av Côte-Rôtie och en liten slatt särdeles solmogen frukt från nya-världen (ofta både samjäst Syrah & Viognier). Tyvärr finns inga Reynvaan i källaren eller tillgängligt på Bolis (Vinopia har som privatimport men det är ju alltid meckigt), men tack och lov har jag ett gäng från Charles Smith K Vintners - ett närmast fullgott alternativ som presterat fint förr.

K , “Cougar Hills” 2010
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla Valley, Washington State, USA
Intensiv och lätt rökig doft med köttslamsor, björnbär och sura körsbär blandat med örtiga toner och ännu alltför primär röd frukt, den har alla attributen och uttrycker druvan fint men behöver en del tid kan man tänka. Under kvällen utvecklar den massor av parfymerade florala toner, lakrits och lite kådiga aromer, läcker och inbjudande. I munnen är den syrlig och munvattande läcker, rödfruktig med sura körsbär, lite hallon och en hel del mineralitet. Kroppen är örtig och mycket drickbart trots ungdomen, det finns en del raketbränsle men det är snyggt inbakat i strukturen. Efter några timmar kikar en del råbiff och charkuterier fram, men bara försiktigt under mattan av superba röda bär. Tanninerna är silkiga och finkorniga, eftersmaken lätt kryddig med pikant bitter ton. God, men inte klar ännu, ge den ett par år till på rygg.
Betyg:++(+)

Det är jättesnyggt och supergott men saknar idag det lilla extra för 3+, den är aningen för polerad och ’oskitig’ för att riktigt stå upp mot förväntningarna. Jämfört 2009 saknar den lite kraft och vilja, det kanske kommer med tiden men jag tvekar lite om den skall orka upp. Nu är ung Syrah lite kinkig, frukten kan lätt dölja komplexiteten så vi får se om två/tre år. Gott är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Domaine de la Vieille Julienne 2007

IMG_2062


Ch9dP07 har varit en outtömlig källa till nöje. Nu i slutet av maj skall den försiktige skeptikern E.T. hålla en exposé av 2007, visar de sig vara lika lovande eller bra som för tre år sedan? Under de tre senaste har de hos Punkarn inte svackat en centimeter, en del har varit stumma till en början men i princip alla har varit lovande. En av de allra första som provades flera gånger var Vielle Julienne, då en ganska knuten sak med koncentration men samtidigt lite avsaknad av charm - tre år senare kanske den har öppnat sig en aning?

Domaine de la Vieille Julienne 2007
Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av hallon, jordgubbe & söta fina körsbär, lite lakrits & anis med kådiga drag, en hel bukett av torkad macchia och eldig köttig krydda. Den är intensiv, komplex med exemplarisk fysiologisk mognad, nyhyvlat trä och sotig målarlåda i övertonerna, linolja och teakolja. I munnen är den snyggt kärv & tjockfruktig med massor av kärniga körsbär, tanninerna är prominenta och dominerar strukturen, eldig och fet i opulent och intensiv stil, packad med kryddor, stensöta & lakrits, anis och lite hartsig kåda, bra bredd med expressiv känsla. Svansen har en del salmiak, mineral och köttslamsor, den har hittat ut ur den knutna fasen men inte hittat in i mognaden ännu. Ge den tre år till så är 3+ gjutet.
Betyg:++(+)

Nu har den äntligen lämnat den tidiga knutna fasen men inte börjat mogna riktigt ännu, ett vinmässigt väntrum där man fördriver tiden till dess kronbladen till slut skall öppna sig. På många sätt är detta mycket bättre än den hopknycklade första perioden, men samtidigt känns den lite snopen just nu - den har så mycket mer att ge med ett par år till på rygg. Om kryddorna får chansen att dominera och tanninerna kan dra ihop sig en aning blir det nog alldeles strålande.

-- Winepunker

Comments

Rhône #5 med AuZone

IMG_2024


Sista avsnittet i AuZones exposé över norra Rhône, den här gången med fokus på Côte-Rôtie - drottningen av distriktet. Det skulle visa sig bli den bästa av alla kurstillfällena vinmässigt, ett par riktigt skärpta godsaker grävdes fram ur medlemmarnas källare. Lite gammalt grus plockades fram också som kontrast, tyvärr...


IMG_2025 IMG_2026 IMG_2027


Côte-Rôtie, l’Eglantine 2004
Ferraton, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungfruktig doft med lätt köttigt & rökigt anslag, svarta bär, fat och blodstänk med aningen mynta, en del björnbär i enkel stil. Saftigt blåfruktig i munnen, fina dämpade tanniner, lite slank med sval & elegant känsla, lite kryddig svans. God, men känns väldigt enkel.
Betyg:+

Den här var tyvärr oförsvarligt trivial, god men helt utan bett eller skärpa. Jag skulle inte satt den i Côte-Rôtie om jag fått den helblint, snarare i Crozes Hermitage.

Crozes Hermitage, Albéric Bouvet 2005 (mgm)
Gilles Robin, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Enormt läcker doft, vattenfärg, charkuterier, blommig & floral, blod & njurtalg, finstämt kryddig med fräsch svart frukt. Läcker och sval i munnen, kryddig med dansant svart frukt, fina sandiga tanniner, lakrits, slånbär med köttiga toner, lätt salmiak i svansen. Väl sammansatt och klassiskt strukturerad, riktigt bra.
Betyg:++

Den här utmärkte sig med ett härligt och tydligt uttryck - av Côte-Rotie. Till och med när vinerna ställts rätt slås man av hur klassisk den är med charkuterier och blommor i exakt och dansat stil, skolboksexempel, men från Crozes, helt bakvänt gentemot första vinet.

Côte-Rôtie, Rene Rostaing 2005
Rostaing, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungdomlig och ganska stum doft, Dulcivit™ och svart frukt, knuten aromatik, lakrits & lite fänkål. I munnen är den skärpt och ung med svart frukt, björnbär och hallon, lätt köttiga toner, smärt struktur, finkorniga tanniner. Den känns outvecklad men samtidigt undrar jag över potentialen, den känns lite för mager.
Betyg:+(+)

IMG_2028 IMG_2029


Côte-Rôtie, Chapoutier 1988
Chapoutier, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Helt utvecklad i doften, torkad frukt och gamla läderdojjor, en del fudge och vått tegel, känns väldigt åldrad och utvecklar tomatsoppa efterhand. Uttorkad i munnen, ålderssyror och ihopknycklad struktur, för gammal och rätt trött. Svansen är lite kärv med drag av kokt kaffe. Trist - slut i rutan.
Betyg:-

Det skall noteras att alla inte höll med om att detta var för gammalt, det finns alltid några mumiekramare i en större grupp vinnördar, alltid någon som säger sig hitta kvaliteter i uttorkade mruttputtar.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2008
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Intensiv och kryddig doft med orkade nejlikor och kryddpeppar, en hel del fat och massor av tär gräddig svart frukt, blodstänk och lakrits, lite hyacint och kanel. Läcker till max, men alltför ung. Tät i munnen, läcker svart frukt, rejält med fat men det funkar, fina sandiga tanniner, massor av kryddor & köttslamsor, slånbär och parfymerad känsla i svansen, strålande med lätt eldig eftersmak.
Betyg:++(+)

IMG_2030 IMG_2031


Côte-Rotie, La Landonne 2004 (mgm)
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Underbart köttig doft, undervegetation, hallon & skogsbotten, enormt komplex och härligt pinotlik med blodstänk & rosor, utvecklar fårtalg och syrén, superb! Strålande läcker i munnen med sval svart frukt, råbiff & lite charkuterier, nejlikor och fänkål, pinotlik struktur, charmig och fullkomligt balanserad, kryddig och dansant eftersmak. Skitläcker i den elegantare skolan.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 1999
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig, tät och komplex doft med skog & råbiff, vattenfärg, slaktbänk i tät klassisk stil, uttrycksfull och blåfruktigt aristokratisk, utvecklar bacon efterhand. Hyfsat mogen i munnen, kryddig med fina tanniner, sandiga & läckra tanniner, lätt eldig med blodstänk & slånbär, lite kakao i svansen, den drar åt choklad efter någon timme i glaset. Den är tät & härlig i närmast Hermitage-lik stil, rasande god.
Betyg:+++

Perfekt avslutning med två näst intill stora viner, enormt olika i stil men båda med fantastiskt uttryck och hantverkskänsla. När Côte-Rôtie blir så här behövs inget annat, den ersätter både Pinot och tyngre artilleri, underbart och härligt lättbegripligt. Tackar E.T. (och ni andra) för åderlåtningen av förrådet.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Rosehill Shiraz 2009

IMG_1975


Av alla klassiska saker man kan hitta i OZ är väl
Mount Pleasants alster de med mest tradition och egensinnig tolkning. Visst, Penfolds har sin Magill men gårdarna Maurice O’Shea etablerade på 20-talet finns kvar i stort sett orört skick. Länge har Maurice O’Shea Shiraz varit en av Hunter Valleys största viner, en kryddigt komplex gigant i traditionell stil - lillebror Rosehill (fast äldre kul nog) uttrycker normalt Hunter med något elegantare framtoning.

Mount Pleasant Rosehill Shiraz 2009
McWilliam’s Mount Pleasant, Hunter Valley, New South Wales, Australien
Läcker doft, djup mörk frukt, biggarårer och pepprigt pälsiga toner, liten mynta och en del dyr tobak, övertoner av kåda och blod, härligt komplex med personlighet och elegans - doften är imponerande, underbar och i sanning komplex. Den är förvånande slank och rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, lite slånbär med höga syror och lite aggro skärpa. Faten är snyggt hanterade och tanninerna sitter som en smäck men den är lite ogin & gnälligt anemisk strukturellt, eller är den bara oförlöst i sin lite magra stil? Eftersmaken har både salmiak, cigarr & mineralsäta, bladighet utan själkiga toner. Jag blir inte klok på detta, doften är stor, smaken aningen vresig och motsträvigt debatterande. Kanske kan något år i källaren göra skillnad?
Betyg:+(+)

Jahapp, det är inte vad jag hoppades på direkt. I munnen är den väl deffad för min smak, en lite svår och mager tolkning som inte passar mig riktigt. Den kan säkert utvecklas, men var det blir av den till slut får framtiden utvisa.

Som kontrast plockade vi fram ett varuprov från
Primewine.

IMG_1976


The Game Reserve Shiraz Viognier 2010
Graham Beck, Western Cape, Sydafrika
Eldig & syntetisk doft, geléhallon och sötlakrits, svart björnbärsfrukt i primär och lite grov stil. Smaken är svartfruktig och lite bitter, salmiak och kärva själkiga toner, den är dominerad av beska och en del kemiska aromer - väldigt mycket vingummi och plastig känsla. Njae, det är väl OK i box-ligan, men en sotig och bränd känsla i svansen kvaddar upplevelsen. Godkänt, men bara knappt. Dessutom dyker lite bränd plast upp i eftersmaken till slut, jag trodde den smakkomponenten var förpassad till historien, men nej…
Betyg:0

Tyvärr, detta är knappt acceptabelt, alkogodis är inte mig grej. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2008

IMG_1885


Det har talats om för mycket fat, om för solmogen frukt och om alltför konstruerade viner - en ståndpunkt som är tvärt emot
Rob Dougan och hans viner på La Pèira. Här har vi en välsvarvad maffputte med x-tra allt och brökmogen frukt parad med allt man kan åstadkomma rent tekniskt, det är modernistiskt men samtidigt ärligt till max. Varenda gång jag provat viner från La Pèira har jag tvekat först men imponerats under kvällen, de är egna och solida med frukten i fokus, hypermogna utan att bli kladdiga eller flabbiga.

Las Flors de la Pèira 2008
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät & intensiv doft, fylld av anis, lakrits & söta körsbär, ett litet inslag av kåda & rosmarin - de finns både fetma & intensiv skogshallon, övertoner av köttsaft och blod, lite tobak och choklad. Intrycket är komplext, personligt & rikt, härligt solmoget utan att bli slappt eller ofokuserat. Under kvällen växer choklad och fat, utan att bli påklistrade eller dominerande, kryddor och frukt driver doften. I munnen är den rik, packad med mogen frukt och härliga sandiga tanniner, kryddigt sträv och komplex med massor av tuggtobak, kåda & lakrits. Frukten drar åt biggaråer, & skogshallon kryddorna mot kanel & peppar, dessutom utvecklar den under kvällen kul florala toner i doften och lite salmiak i svansen. Det är maffigt, intensivt & härligt väl sammansatt. Man få inte vara rädd för kraft, fat & koncentration - men har man lite hår på bröstet är detta en klockren 3+.
Betyg:+++

Förra gången var lovande, nu har den absolut vuxit ett steg till en solid läckerbit. Den lilla knutenheten man kunde känna sist, antydan till återhållen kraft finns inte längre - nu är den vidöppen i inbjudande och bred stil med oförställd yppighet. Det är svårt läckert, gott och maffigt med extra allt - man får inte vara feg eller hjärtsvag men klarar man trycket är detta riktigt djävla bra.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Le Sol 2005

IMG_1849


Punkarn & C har tagit en timeout i några veckor och ägnat sig åt andra saker än vin. Dykning & mat i Thailand är rätt kul också - trots att vi i princip varit på torken sedan den 14e är det svårt att klaga, det thailändska köket är om inte världens främsta så i alla fall bland de fyra i topp (tillsammans med Frankrike, Italien & Japan skulle jag nog drista mig att säga). Tyvärr blir det mest enkel lager (Beer Chang, Yay!!) eller fruktjuice till den spektakulärt bra maten, det kändes rätt bra att korka upp något vettigt när vi kom hem och ställa om till europeisk norm igen.
Att jag valde något icke-europeiskt är en helt annan sak…

Craggy Range behöver ingen närmare
presentation, Steve Smith har stötts och blötts tidigare tillräckligt.

Craggy Range Le Sol 2005
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Lätt rökig doft, packad av solmogen svart frukt, fatig men samtidigt fylld av läckra florala och aningen skitiga toner, kaffe & massor av mörk bitter choklad. Efterhand dyker det upp grillat kött, varmt blod, svartpeppar och råtobak, den drar till och med mot brinnande rökelse efter några timmar. På näsan är den absolut komplex men samtidigt väldigt ”in your face”, lite kluven men svår att motstå - ambition och kvalitet kommer man långt på.
I munnen är den kryddig, eldig och bred men en
liten pikant beska, den är smällfylld med ren solbakad Syrah. Till en början känns den aningen grov besynnerligt nog men det släpper när frukten växer till sig under kvällen. Fylld av bitter choklad, espressokaffe och råbiff är den intressant och förvånande komplex, det finns lite mognadsdrag. Svansen är bred med tuggtobak och solbakat peppriga toner, nästan lite italiensk i tanninstrukturen faktiskt. Toscanska drag blandas med nya-världen Syrah, ena benet i hyfsat klassisk mylla och andra i sydlandet. Kul, komplex & djäkligt intressant.
Betyg:+++

Den har åkt upp & ned de senaste fem åren - 2008 var den ett extremt uttryck av ’syrahsity’, 2011 en måttligt intressant nya-världen syrah med x-tra allt, nu en komplex & intellektuellt krävande personlighet. Det skall bli kul att prova den igen om ytterligare några år, den kan nog visa oväntade facetter under lång tid.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2004

IMG_1842


Återfall till ’comfort drinking’, Barossa med X-tra allt, gamla stockar (80-150 år) och dessutom ett bra år (RPP96, lite generöst kanske men jag fattar vad advokaten är ute efter). Ingen anledning att gräva ned sig för mycket i fakta, det har jag gjort så
många gånger tidigare. Det är mycket, massor, koncentrerat & fyllt av livsglädje. Man får inte vara räddhågsen, men har man lite hår på bröstet är detta riktigt djävla gott.

IMG_1841


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2004
Glaetzer Wines, Ebenezer/Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät, intensivt svartfruktig doft med läder, körsbär och kryddigt anslag, det dyker upp en del charkuterier och djurfett efterhand, nästan bacon och blod. Den är lätt eldig men inte så det stör. Under all packad frukt finns en liten ton av mynta och viss parfym, syrén, skogshallon och sötlakrits. Smaken är bred och kryddig - nejlikor & kanel, seriöst raketbränsle (15.5%) men det funkar, förvånande pepprig & köttig med tjära och viol, lite torkad apelsin med en rejäl skopa bitter choklad. Trots alla blandade intryck är den balanserad och skärpt, personlig med täta sandiga & tuggbara tanniner. Svansen är lätt eldig med sura körsbär och salmiak, eftersmaken sötfruktig och fortfarande (?!) primär, packad med bitter choklad och snyggt kärniga toner. Skitgod, men inte stor.
Betyg:+++

Det är snyggt manifesterat, massor av allt men samtidigt med balans och skärpa. På många sätt är Barossa uttryckt absolut i ett vin som detta, all intensitet och koncentration är på plats men samtidigt kompromissas det inte med nyansrikedom eller finess. Detta är maffigt & vulgo-plumpt samtidigt som det visar på terroir & komplexitet. En härlig dualitet som har många år framför sig i källaren!

-- Winepunker

Comments

Pheasant Vineyard 2010

IMG_1815


Jag har
lite (helt osakligt) svårt för rockstjärne-vinmakare, de är ju trots allt bönder och inte artister med divalater, eller? Visst kan jag acceptera ’promotors’ som Peter Gago, ’directors’ som Angelo Gaja och ’wheeler dealers’ som Robert Mondavi men sådana som Charles Smith kan jag normalt inte med - åtminstone till dess man träffar dem eller noga provat deras viner. Man måste jobba mot sina egna fördomar, hela tiden...

Vore
K Vintners alster bara lite sämre skulle attityden vara aningen svår att svälja, det är så lång från Aubert de Villaine, Claire Michel & Rick Kinzbrunner man kan komma. Men, det är förbannat bra viner och Charles Smith verkar vara en kul filur trots solglasögonen och all rock’n-roll - det är ju inte påklistrat utan verkligen från hjärtat. Vinerna från K Vintners är mycket ambitiösa, rena med uttryck och definition, respekten för druva & terroir är total (vinerna under märket ”Charles Smith” är generellt enklare och inte lika intressanta, givetvis med vissa undantag).
De senaste närkontakterna med systervinet ’The Deal’ har varit
strålande respektive avvaktande.

K - Syrah, “Pheasant Vineyard” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Intensiv & primär doft med hallon, björnbär & köttigt anslag, lite eldig och tyvärr aningen osammanhållen ännu. Under kvällen utvecklas peppriga toner, sötlakrits & dämpade fat, lite njurtalg och slaktbänk tittar fram, den är ung men samtidigt mycket lovande med uppenbar potential. I munnen är den läcker med rena syror och fina silkiga & superba tanniner, den är lätt köttig under en matta av dansant och saftig svart & röd frukt. Den är varm i kroppen utan att bli eldig, rik utan att bli påträngande och saftig utan att bli syltig. Svansen är fruktdominerad, lite dämpade kryddor och aningen blodstänk i övertonerna, ännu ganska fruktsöt i eftersmaken, för primär i nuläget tyvärr. Ungdomen dominerar helt fortfarande, den behöver några år på rygg för att dämpa de ystra & sprittande tonerna. Eftersmaken är perfekt balanserad med intensiv & ren primär frukt, druvmaterialet är oklanderligt och handlaget känsligt. Snygg och god, men avvakta för att låta kryddor, undervegetation, blod & inälvor komma fram mer.
Den bättrar sig hela kvällen, blir läckrare och läckrare med med kött & parfymerade övertoner, men når tyvärr inte över 2+, även om den är i det absoluta övre registret. Ett par år och 3+ lär sitta som en smäck.
Betyg:++(+)

Gillar man Syrah i sin oförställda och rent uttryckta form måste man prova det här, den är klar och köttig som en ung Côte-Rôtie med fruktdrivet hos en ung Beechworth. Fast, i en ren och mer avskalad kostym - väldigt mycket ’syrahsity’ om uttrycket tillåts. Nästa flaska får vänta till 2014.

-- Winepunker

Comments

Rhône #3 med AuZone

IMG_1778


Saint-Joseph är vinerna man dricker i väntan på att Côte-Rôtie & Hermitage mognar, och Cornas skall man helst inte dricka alls. Det var väl ungefär andemeningen i Jancis Robonsons artikel får några år sedan där hon kallade Cornas vinstil för ’antediluvian’, försyndaflodsk, och tämligen trist. Självklart görs det både vettig Saint-Joseph (som
här & här) och Cornas även om man inte är bortskämd direkt, speciellt inte med det senare. Alltför ofta uppvisar Cornas en lite grov & vresig framtoning, ”det är arga viner” som en AuZonare uttryckte det. Många buteljer av Alain Voge & Aguste Clape har passerat genom Punkarns källare och strupe, sällan har jag varit imponerad och när ´90 & ’91 inte heller levererade slutade jag helt köpa (druckit en del har jag väl gjort sedan dess, men i källaren åker bara syskonen från Côte-Rôtie, Hermitage, Crozes & Saint-Joseph ner). Kanske skulle torsdagens övning få mig och andra skeptiker att ändra uppfattning?
Kvällens tema i kursen,
Saint-Joseph & Cornas, stod Lena för.

IMG_1779 IMG_1780 IMG_1781


Saint-Joseph Vignes de l`Hospice 2003
Guigal, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Tät och tjockt svartfruktig med litet sotigt anslag, koncentrerad med lite brända aromer, solbakad med en del stenkross & gummi, massor av dyra lite söta fat. Tjock och svartfruktig i munnen med viss mognad, balanserat sträv med anständiga syror, mjuk solbakad struktur, lakrits och björnbär, lite grillad biff. Svansen är fruktsöt med choklad och fat, den drar åt varmklimatig Shiraz, ganska god men årgången spelar ett spratt.
Betyg:++

Den här är rätt extrem, god på sitt sätt men jag skulle inte satt den i norra Rhône om jag fått den helblint. Barossa eller McLaren känns närmare till hands. Den var väldigt
annorlunda gentemot senast, nu är ju 2003 en besynnerlig årgång, men ändå…

Saint-Joseph Cuvée André Péalat 2005
Gilles Robin, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Köttig och expressiv doft, slaktbänk och lät florala toner, njurtalg och charkuteri, utvecklar syrén. Mogen smak, helt helt utvecklad med kött & svart solmogen frukt, lite blommig med råbiff & blod, rena höga syror och läcker balans, elegant och fullständigt färdig med drag åt Côte-Rôtie. God.
Betyg:++

Saint-Joseph 2006
Gonon, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, lätt köttig, ganska rökig med plommon och vattenfärg, hyfsad elegans. Tät smak, lite kärvt anslag, antydan till mognad, bra köttig ton, lakrits, läder och lite kallt kaffe. Lång med läckert floral svans, avslutningen är ren och lite blommig. Snygg och väl sammansatt.
Betyg:++

IMG_1782 IMG_1783 IMG_1784


Saint-Joseph Les Pierres Sèches 2008
Yves Cuilleron, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Lätt fet doft, målarlåda & kött, vinbär & terpentin, lite vattenfärg och lite rökigt anslag. I munnen är den rödfruktig, sträv och lite ruffig med bra köttig ton, röda vinbär och surkörsbär, råbiff. Svansen är lite slank och tyvärr charmlös, annars anständig med syrorna på plats i enklare stil.
Betyg:+

Lieu-dit Saint-Joseph 2010
Ferraton, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Doften är fruktsöt & fatad med toner av Dulcivit™ & karamell, massor av röda och svarta bär, mycket modernt snitt men alla faten gör den lite klumpig. Tät och tjock i munnen, maxad med massor av svart frukt och fat, choklad och rejäla tanniner, lakrits, kaffe och fudge. Ganska häftig, men väl maffig stil. Rejält sträv eftersmak med saltlakrits och karamell. Kan nog utvecklas om faten kryper in i vinet lite.
Betyg:+(+)

Cornas Domaine de Tunnel 2005
Stéphane Robert, Cornas, Rhône, Frankrike
Lite sotig och aningen bränd doft, antydan till rotfrukt, svarta vinbär en masse, vattenfärg och blodstänk, utvecklar efterhand läckra florala toner. Kärv och tät i munnen, höga syror med liten mineralsälta, vuxen och känns fortfarande omogen, sotig svans i kärv och ännu aningen oförlöst stil. Lovande, håller frukten kan den nog bättra sig en del men kärvheten kan också få den på fall.
Betyg:++

IMG_1785 IMG_1786


Cornas Les Mejeans 2007
Jean-Luc Colombo, Cornas, Rhône, Frankrike
Tät men dov doft, fat och svart, lätt bränd frukt. Ganska pepprig, tyvärr ett kemiskt anslag av nagellack eller rengöringsmedel. Svartfruktig i munnen, ganska funky med solbakad frukt, bra tanniner. Lädersnöre och mineralsälta i svansen, ganska grov & vrång. Inte så kul, men den kan kanske harmoniera lite med tiden, kanske...
Betyg:(+)

Cornas Vielles Vignes 2009
Thardieu-Laurent, Cornas, Rhône, Frankrike
Svettig och osund doft, gamla dojjor och vinbärsavkok, kött & talg, lite sopor & sjuksäng på infektionsisoleringen. Helskum (båda buteljerna doftade likadant). Superkoncentrerad smak, tjock med nejlikor och söt svart frukt, fat & bränt gummi. Sträv och sotig med besynnerlig sur eftersmak. Redigt svår eller bara uppsnurrad.
Betyg:-

Tja, det känns ju som Saint-Joseph piskar Cornas riktigt illa om man nu kan dra någon slutsats av det lite magra urvalet. De två sista vinerna är lite som min hjärnas karikatyr av Cornas, grova och skeva i synnerligen charmlös stil, utan spänst i frukten och med osunda drag. Trots modern vinmakning blir det inte speciellt kul.
Vinerna i övrigt var mer än OK, men inget sjöng med riktigt klar stämma tyvärr, hade varit kul att ha med en
Coursodon ’09 av bättre snitt. Rumpor hade nog blivit sparkade å det grövsta skulle jag tro.

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments

Columella 2006

IMG_1693


Det har
avhandlats förut, Sydafrikas kanske bästa rödvin är en favorit man inte skall förakta. Årgångar som 2006, 2004 & 2002 har presterat strålande, vinet uttrycker en syntes mellan nya & gamla världen i väldigt expressiv & omedelbar stil. I runda slängar är det en 60-70% Syrah, 20-30% Mourvedre & 5-10% Grenache, fatlagrad i upp till 24 månader i gammal & ny fransk ek.

Columella 2006
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Tät doft, packad med tjock svart frukt, mörka biggaråer och tjära, lite lakrits och salmiak blandar sig med tobak och råbiff. Den är expressiv med toner av krisch och oregano, rostad men ändå snygg och mycket väl sammansatt. Det är en perfekt syntes mellan Barossa och norra Rhône, fruktrik men med en slankare kropp än de riktigt solbakade sydlänningarna.
I munnen är den fruktren med utmärkt druvuttryck, syrorna är rena och väl definierade, tanninerna sandiga och lagom prominenta. Den är ren och snygg med faten lagom i förgrunden, den känns dyr och ambitiös men samtidigt lite manipulativ, den är helt enkelt för ren & god. Svansen är kryddig och lite kådig, rosmarin och lite tuggtobak blandas med nejlikor och undervegetation, förvånande komplex faktiskt. Eftersmaken är syrlig med kaffe och sura körsbär, det är snyggt och rent, maffigt och läcker, men man känner sig aningen lurad & fintad besynnerligt nog.
Betyg:+++

Eben Sadie gör ett mycket bra vin, förmodligen bättre än det vita systervinet Palladius men samtidigt med en mer slimmad och filat välpolerad profil. Det är fullkomlig strålande, men det finns samtidigt lite slirande Rollandska drag - vinet är snuskigt gott men det är samtidigt aningen manipulativt, alla skruvarna är snyggt passade & fint smärjlade men uttrycket har bara viljan att ställa sig in, som en lurvig katt sugen på torrfoder en fredagskväll. Columella är fenomenalt gott, men lite opersonligt och plastikopererat. Betyget är självklart 3+ men det har inte en chans att kliva upp till storhet.

-- Winepunker

Comments

Rhône #2 med AuZone

IMG_1659


Andra kurstillfället i AuZones serie av provningar med temat ”Norra Rhône”, den här gången en jämförande uppställning mellan två producenter. Boris hade plockat fram lite äldre saker ur företrädesvis eget förråd,
Chapoutier vs. Delas. Skulle jag vetat vilka producenter det rörde sig om innan hade jag nog gissat att Delas skulle poppa ut på toppen.

IMG_1661IMG_1662IMG_1663


Cornas 1995
Chapoutier, Cornas, Rhône, Frankrike
Lätt köttig doft, rökig med en del parfym & torkade kryddor, rödfruktig, hallon med lite blodstänk, utvecklar antydan till rotfrukt - trots det skönhetsfelet ursnygg. Syrlig i munnen, mjuk och utvecklad med fina sandiga tanniner, förvånande lättfotad röd frukt i elegant stil. God & mogen.
Betyg:++

Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 1998
Delas, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Enormt läckert köttig doft, slaktbänk & syrén, peppriga florala toner, utvecklad med lite hallon och vattenfärg, kul vild överton av njurtalg. Tät smak, läckert köttig, ganska bred med perfekt silkig strävhet, blodstänk, råbiff och fina dyra kryddor, lång och elegant med kakaolika tanniner, lakrits, anis & rökt svål i eftersmaken. Superb och perfekt mogen. Betyget är lite generöst, men den snubblar absolut upp på 3+.
Betyg:+++

Hermitage, Monier de la Sizeranne 1998
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Djup doft, kryddigt blodig & expressiv med mörk frukt & vattenfärg, läcker men tyvärr en antydan till etylacetat. Syrlig i munnen, röd frukt, kryddig i lite funky och kul oren stil, köttig med blodstänk & strålande täta tanniner. Tack och lov ingen etylacetat i smaken, det räddar betyget. Jag tror en bättre flaska skulle kunna trassla sig upp till 3+, det gjorde den senast för tre år sedan.
Betyg:++

IMG_1664IMG_1666IMG_1667


Côte-Rôtie, Les Bécasses 1999
Chapotier, Côte-Rôte, Rhône, Frankrike
Djurisk och enormt pälsig doft med röd frukt & dyra kryddor, blod och regntung undervegetation, enormt expressiv, som en nyslaktad blöt schäfer i ett kar av krossade hallon och björnbär. Skitball! Mogen och köttig smak, blod & svart frukt, kryddig och uttrycksfull i vild & nästan provocerande och något oren stil. Strålande tanniner, mogen med rödfruktig och komplex svans, läcker till max, rent superb, känns som den är på topp.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 1997
Delas, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Ganska tät doft, en del volatila syror, etylacetat och florala toner med köttiga drag, känns lite osund. Höga syror i munnen, ganska tydlig etylacetat, funky med klister & köttslamsor. Inte så himla kul, den är lite för oren och klistrig för min smak, men jag är rätt känslig för just etylacetat.
Betyg:0

Hermitage, Les Bessards 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Intensiv doft, foral & syrlig med syrén, nästan hyacint och blodstänk. Mogen smak, syrlig med en aning dissonans, lite ålderssyror närmast, känns lite uttorkad, kryddig med blod & päls. Torkad frukt och lite kalops i svansen, känns allmänt slapp och lite själkig tyvärr. Lite för gammal som 1997:an månne? Betyget är snålt, men jag tycker den skall prestera bättre än så här.
Betyg:0

IMG_1668IMG_1669


Hermitage, Le Pavillon 1995
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Lätt funky doft med köttiga drag, lite vilt oren, aningen etylacetat även i detta vin (fast det kände nog bara jag). Rejält tjock och intensiv i munnen, sträv med tät svart frukt, tjära och kärvhet med rejäla tanniner, kryddig kropp med lite själkiga drag. Komplex & strävt örtkryddig svans, choklad, kakao & råbiff. Kul och intressant i den lite grövre & mastigare skolan. Tål att lagras vidare.
Betyg:++

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1996
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Syrlig och elegant floral doft, hallon och sura röda körsbär, lite skogiga toner med antydan till viltkött. Mjuk & syrlig i munnen, blommig och elegant med rika röda bär, hallon & lite lingon, läcker i ganska ”understated” stil. Lite tunn för högre betyg dock.
Betyg:+

Jahapp,
Chapoutier landade lite i överläge måste jag säga. Det var ingen självklar husstil som slog igenom men känslan är att Delas är lättare, floralare och tyvärr inte lagrar riktigt lika bra. Intressanta viner, även om det förväntade resultatet var otydligt. Tackar för genomköraren Boris.

-- Winepunker

Comments

Quilceda Creek med Divine

Divine ställde till det igen med en elitspäckad afton på Gubbhyllan, den här gången med Quilceda Creek från Washington State som huvudnummer. Jag har bara provat Quilceda enstaka gånger tidigare och aldrig på bredden, en chans man inte missar med tanke på hur svåråtkomliga (och djävla dyra) vinerna är. Just den flighten presenterades öppet, övriga flighter halvöppet och extraflighen helt blint.

Som en liten uppvärmning gav vi oss på
Andrew Will från Washington, tre vingårdsbetecknade saker och Sorella som är den bästa frukten från Champoux.

Pasted Graphic 2Pasted Graphic 3


Ciel de Cheval 2007
Andrew Will, Washington State USA
Ganska läcker och hyfsat fullmatad doft med cassis & ceder, lite plommon och lätt eldigt anslag, örtiga övertoner i aningen floral stil. Kryddig smak, lite bitter choklad, lite sotig med fina sandiga tanniner. Kroppen är aningen eldig, kanske väl slank svans, kryddig och ganska krävande eftersmak. God, men lite kort. (Cabernet Sauvignon 15%, Merlot 40%, Cabernet Franc 45%)
Betyg:++

Two Blondes 2007
Andrew Will, Washington State USA
Djup och rätt mullig doft, sötfruktig med kaffe, svart frukt, plommon, björnbär och nytt läder, allmänt fruktyppig med litet djuriskt drag, en våt hund har simmat i jäskaret. Smaken är tät och len med finkorniga tanniner, bred, plommon & kaffe dominerar, kryddig med snyggt bitter choklad i eftersmaken, lite kort men god. (Cabernet Sauvignon 49%, Merlot 19%, Cabernet Franc 34%, Malbec 7%)
Betyg:++

Champoux Vineyard 2007
Andrew Will, Washington State USA
Fin och väl sammansatt doft med svart frukt, cassis, solmogen och enormt snygga fat, lite choklad och kryddor i intensiv och förvånande komplex stil. I munnen är den fullmatad och len med tät inbjudande frukt, choklad, kaffe & tydliga väl definierade tanniner, strukturen är rakryggad trots bredden och den maffiga framtoningen. Svansen är lång och sträv, ärkeseriös på alla plan. Skitbra! (Cabernet Sauvignon 19%, Merlot 21%, Cabernet Franc 52%, Petit Verdot 8%)
Betyg:+++

Sorella 2007
Andrew Will, Washington State USA
Sötfruktig doft med inslag av karamell, tjock, fylld av kaffe & choklad, intensiva plommon, till en början lite syltiga drag men de försvinner. Smaken är sträv, packad med tjära & choklad under en matta av exemplarisk frukt, den är lite brutal i nuläget, oförlöst med maxad potential. Eftersmaken har en del sotiga drag och en tydligt eldig komponent, den behöver några år men når absolut upp till 3+ redan nu i alla fall. (Cabernet Sauvignon 72%, Merlot 10%, Cabernet Franc 15%, Petit Verdot 3%)
Betyg:+++

Kvaliteten på
Champoux & Sorella är helt utan anmärkning och absolut lika hög, Sorella ligger lite efter utvecklingsmässigt och har i dagsläget en aningen plumpare framtoning, men jag misstänker att den kommer att växa ikapp Champoux om ett par år. Strukturellt är de väldigt lika, inte undra på förstås med tanke på att råmaterialet kommer från samma vingård, samma finkorninga tanniner och samma täta men välavvägda struktur. Dessutom känns 2007 som en klart överlägsen årgång, tidigare försök har imponerat mindre och saknat den tyngd viner av den här typen mår bra av. Det känns om Chris Camarda är på väg åt rätt håll.

Quilceda Creek måste kanske betraktas som Washington States absoluta toppvin på Cabernet, alltid en favorit hos proffstyckare och med liten produktion är den svår som tusan att få tag i och samtidigt smärtsamt dyr. Med ofta över 20 månader på 100% ny fransk ek lyckas den ändå hålla elegans både i doft & smak, detta är inga pluffsiga tungviktare direkt utan mycket speciella och personliga viner.

Pasted Graphic 4


Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2001
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Örtig doft, cassis, svart & elegant röd frukt, ganska finlemmad med svartvinbärsgelé och lätta nyanserade kryddor. Tät smak, elegant men samtidigt strålande rik i perfekt balans, kryddig med antydan till karamell & dansant överton av kaffe och tuggtobak. Lång, lakrits och fänkål i svansen, aningen slank i eftersmaken.
Betyg:+++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2002
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Härlig och rätt fullmatad doft med cassis, torkade örter, färska plommon och oliver, lite läder i fint mogen stil, den har en del parfymerade snygga drag och en liten antydan till mynta. I munnen är den ganska tät, kryddig med underbara mjuka lena tanniner, lång och snygg med lakrits & kryddor i svansen, färsk dragon och en elegant solmogen svart frukt. Strålande!
Betyg:+++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2003
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Lätt rostad doft med ett uns nymalt kaffe, örtkryddor och parfym under en enormt väl avvägd matta av svart & röd frukt, komplex med antydan till läder & muskotnöt, aningen vilda övertoner, päls & en näve undervegetation. I munnen är den tät med absoluta tanniner, len med karamell och grillad fänkål. Svansen är rik och djupt kryddigt komplex, liten puff av tobak, enorm längd, plommon och hallon i eftersmaken. Fullkomligt strålande, stort på alla plan!
Betyg:++++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2004
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Litet eldigt anslag i doften, cassis & ceder, örtig och ganska lättfotad med en liten kul överton av slaktbänk & charkuterier, varm och aningen solbakad i stilen. I munnen är den tät, fylld av fina sandiga tanniner, ganska fatig med choklad & mullig struktur, packad av plommon & exklusiv svart frukt. Len och läcker svans med kryddor & nougat, absolut skitbra men det känns som den kommer att utvecklas.
Betyg:+++(+)

Detta är sinnessjukt bra, elegans och intensivt uttryck samsas i en perfekt tango. På näsan förväntar mig sig kanske ett mer tillbakadraget vin, en nedtonad variant av Napa kanske men i munnen är det något alldeles eget och enormt personligt. Drivet av kryddor och komplexitet med en balans även bättre slott i Bordeaux skulle ge upp hela kinesiska marknaden för är det smärtsamt gott i sin perfektion. Besynnerligt nog är 2003 & 2004 huvudet högre än 2001 & 2002, att 2002 får samma 100RPP som 2003 är obegripligt, 2003 är så fenomenalt mycket bättre, exaktare och djupare i sin komplexitet (trots det var jag enormt positiv till 2002 senast, var detta en något sämre butelj månne?).

Lite Cabernet från andra sidan jorden som kontrast, månne?

Pasted Graphic 5


Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2004
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv doft med cassis och lite eldigt rostade toner, kaffe och lätt mynta, en antydan till störande paprikaton. Tät smak med höga syror, lakrits & anis, cassis i tät stil med en del kartigt själkiga drag, fruktsöt svans.
Betyg:++

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2005
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft med karamell, rostad med breda kakaotoner, torkade plommon och bara en minimal puff av mynta. Skitläcker. I munnen är den tät & rik med fin bredd & eldiga toner, aningen drag av starkvin men det funkar fint. Den är enormt maffig & mullig men lyckas behålla balansen, lång och tät svans med kryddor och kaffe, massiv och eldig men rysligt läcker.
Betyg:+++

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2007
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv doft fylld av pepparmynta, cassis i eldig stil, lite plommon & en rejäl dos kaffe. Tät smak, lite fruktsöt med känska av polkagris, lite aggro med sötma och all mynta. Känns ännu grov, fan vet vad det blir av det här?
Betyg:+(+)

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2009
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Ungdomlig till max med syrligt syltig doft, cassis och hallon, mynta i ganska fruktsöt stil. Tät smak, eldig med karamell, packad av cassis och julkryddor i svansen. Den här behöver tid.
Betyg:++

Noon har egentligen aldrig imponerat på mig, jag har till skillnad från många andra OZ-kramare aldrig riktigt fattat storheten med Eclipse, ofta lite grov och plump i min mun. Samma sak händer här när årgången inte klarar att få Cabernet fysiologiskt perfekt, viner av den här lite extrema typen har höga krav på att allt måste falla på plats. Däremot, när det gör det som i 2005 sker magi. Trots galna alkoholnivåer över 16% är den i balans, bara en liten gnutta mynta/eukalyptus och inte en enda nedmalen paprika i de alkostinna brygden. Det är inte viner som går hem överallt men är de så här välgjorda måste man kapitulera.

Så, en helblind mellan-flight för att lätta upp sinnet en aning.

Pasted Graphic 6Pasted Graphic 7Pasted Graphic 8


Penfolds Bin 707 1998
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Kryddig doft med läder och lite kaffe, ceder, mullig & solbakad, snyggt sammansatt med cassis & lite lakrits, nästan brinnande rökelse, förvånande drag av mogen Bordeaux. Höga syror i munnen, rödfruktig med torkad frukt, slånbär och sandiga tanniner i lite själkigt kartig skrud, den har en del gröna oförlåtande drag. Känns mogen, tobak och fin strävhet i svansen, men syrorna är lite vassa. Skall den verkligen vara så här mogen?
Betyg:++

Ramey Pedregal Vineyard 2006
Ramey, Oakville, Napa Valley, Kaliornien, USA
Tät och påtagligt fet doft med bombastisk röd frukt, enormt rik med jordgubbar, hallon och ungdomliga vinbär. I munnen är den bred som en Cadillac, enormt rik med jordgubbar, slånbär och annan solmogen röd frukt, eldig till max och en del kryddigt kådiga drag, rosmarin och macchia. Den är lång och eldigt maffig i eftersmaken. Strålande men ännu för ung.
Betyg:+++

Nicolás Catena Zapata 2004
Bodega Catena Zapata, Mendoza, Argentina
Lätt fet & ganska fatad doft, rik & eldig med tjära, svart frukt och kryddnejlikor parad med cassis & nyhyvlat trä. Tät smak, lätt mineral & sälta, eldig med definition. Ännu kärv och lite omogen i munnen, packad med svart exemplarisk frukt, den har en ganska stram tanninstruktur i rakryggad stil, seriös och lovande. Den är brutalt ung och ganska svårbedömd just nu, men jag misstänker att detta blir bra med tillräcklig tid.
Betyg:+++

OK, vad trodde Punkarn om det här då? Första och sista vinet var jag bra respektive hyfsat ute på,
707:an (lite av en besvikelse, borde vara bättre men ganska konsistent med senaste försöket) trodde jag var en Wynns John Riddoch 1998 (Coonawarra) och Catena Zapata en riktigt bra Napa Cabernet från mitten av 2000-talet med en slatt annat i brygden - godkänt. Ramey däremot var jag så in i helskotta fel ute på att man nästan skäms - len struktur, röd frukt och raketbränslet blandat med kåda & rosmarin fick mig rätt ned i sydfrankrikes grenacheträsk. Varmt år i Ch9dP? Någon? Fucking djävla Napa!! Nåja, jag var inte ensam om att slira runt bland uråldrig Grenache, både bättre Clarendon Hills, spanska stockar & sydrhône mumlades om lite varstans.

Avslutningsvis lite bättre Syrah från OZ, tre viner signerade Reid Bosward och ett från David Powell.

Nashwauk Beacon Shiraz 2006
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Rik, eldig och svartfruktig i lite aggro framtoning, kryddig med animaliska drag. Tät och snygg i munnen, balanserad i eldig stil, kryddig med lätt sälta, solbakad med sandiga fina tanniner.
Betyg:++

Kaesler, Patel Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Hyfsat elegant med parfymerade drag, nästan floral, svart läcker frukt, frisk och snyggt kryddig. Perfekt balanserad i munnen, mjuk med fina avvägda syror, len och lätt parfymerad, kryddig och balanserad i avvägd och mjuk stil. Frukten är skitsnygg, en katt som spinner i ens knä. Härlig känsla av sämskskinn och mjuk päls. Skitgod.
Betyg:+++

Kaesler, Alte Reben Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Tät och rökig doft, kryddig och köttig med grillad biff & kremerad svål. Tät smak, tjära, kraft & tannin parad med liten mineralsälta. Lång och eldig med lakrits och brända toner i svansen, det finns en överton av bränt gummi över hela härligheten tyvärr. God men lite extrem.
Betyg:++

Pasted Graphic 9


Torbreck Run Rig 2006
Torbreck, Barossa Valley, South Australia, Australien
Sötfruktig doft, karamell och hallon, härliga toner av målarlåda och harts, floral och kul inslag av pyrande vedbrasa, torkade örter i öppet yppig stil. I munnen är den förvånande snygg & elegant, ren med hallon, slånbär & lakrits, lite ungdomliga björnbär fortfarande. Svansen är komplex med köttslamsor och linolja, blodstänk och glad röd frukt, lång och mjukt kryddig eftersmak. Fullkomligt strålande!
Betyg:+++(+)

Att plocka
Run Rig här var enkelt, den avviker enormt stilmässigt mot Kaeslers viner. Den lilla dosen Viognier hos Torbreck gör säkert sitt till, men även uttrycket är helt annorlunda, mer finess och dansant glädje trots närmast galen koncentration. Hade varit kul att jämföra med Old Bastard, det av Kaeslers viner som nog är mest nyanserat och komplext.

Dessutom, all viltmat på Gubbhyllan gjorde sitt till, kul kväll på det hela taget. Tackar Gunnar & Lena!


-- Winepunker

Comments

Octavius 1998

IMG_1609


Yalumba var en av mina första riktiga vingårdsbesök i slutet av 80-talet. De är en fanbärare av det företrädesvis übertraditionella slaget som gjorde enormt intryck då men har samtidigt utvecklats i linje med konsumentens attitydförändring. Dessutom är nuvarande vinmakaren Louisa Rose lite av en favorit, härligt opretentiös och jordnära med en fixering kring samjäsning av vita & röda druvor, något som Punkarn kan sympatisera med. Förnyelsen har på det hela taget varit ganska tydlig det senaset decenniet med fokus på fräschör och druvuttryck.
Ett av flaggskeppen har dock stuvats ned i att konserverande jordlager,
Octavius är strukturellt precis likadan idag som för för 22 år sedan (1990 var första årgången). Lagrad på företrädesvis mycket små (100 liter) amerikanska (och några franska) fat är vinet lite av en anakronism idag, samtidigt är det en stil som absolut är värd att bevaras. Fat, oförställd kraft & total fysiologisk mognad i kombination med mineraler, terroir och mod visavi alkoholen måste respekteras det med.

Yalumba Octavius 1998
Yalumba, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rejält fatig doft, kokos, bourbon och vanilj packat med massor av svart mullig solmogen frukt, mörka körsbär & choklad, en del mynta (bara nästan eukalyptus) och kryddiga trätoner kikar fram efter hand. Den är verkligen ärke-traditionell på näsan, målarlåda och kryddor dominerar, mogen högklassig old-school Barossa på alla sätt i förvånande komplex & kryddig stil. I munnen är den fet, ganska sträv och märkligt mineralig under den breda solmogna & köttiga frukten. Toner av choklad, lite sälta och lakrits i svansen, massiv men samtidigt läcker och ganska intellektuell om man kan ta sig förbi de aningen aggressiva faten. Gott, men inte för alla nödvändigtvis.
Betyg:++

Tja, vad skall man säga? Detta är på många sätt allt vad bloggosfär & naturvinsfokuserade sofoliberala tyckare hatar idag. Det är kraft, fat, fetma, choklad och solbränd frukt marinerad i alkohol (14,5%) & solbakad mognad. Det är oelegant men samtidigt ärligt på ett oemotståndligt sätt, det är glädje och väldigt mycket ”G’day Mate!”. Jag gillar det här, men det är inte mer än ’bra’, 2+ känns rättvist (RPP97, lite väl tilltaget måste jag säga).

-- Winepunker

Comments

Syrah från USA med AuZone

IMG_1595


Syrah från USA har man väl gått och småslattat i glasen några tiotal år nu, mest Bonny Doon (Randall Grahm) och lite andra Rhône-Rangers men också den nymodiga skolan med Ojai, SQN, Saxum & andra. Men, jag och många av oss som bänkade sig på
Vintresserads första AuZone-provning hade egentligen aldrig provat USA-Syrah på bredden förut. Lite fortbildning skadar inte.

IMG_1586IMG_1587IMG_1588


Recluse Syrah 2009
Donkey & Goat, Anderson Valley, Kalifornien, USA
Lätt eldig och svartfruktig doft, kryddig med nejlikor & lager, tjocka björnbär och aningen tjära, antydan till läder, en del fina florala övertoner. I munnen har den bra syror, ren svart frukt med ganska elegant struktur, balanserad med finkornigt silkiga tanniner, god men känns lite dämpad.
Betyg:++

K , “The Deal” 2010
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla, Washington State, USA
Läckert svartfruktig doft, packad av björnbär, biggaråer och lätta kryddor, antydan till mynta, en del fint floralt parfymerade övertoner och liten, liten råbiff, den känns väldigt ungdomlig på det hela taget. I munnen är den svartfruktig, len & supersnygg med lite fruktsöt framtoning, ungdomlig med fet & rund munkänsla, läcker och lång med nejlikor, kryddor och läder. Den känns oförlöst och för ung ännu.
Betyg:++(+)

Till en början var detta lite av en besvikelse. Den var förvisso kanske den mest Rhône-lika av alla i uppställningen men jag varken kände igen den eller upplevde den lika expressiv och köttigt parfymerad
som senast. Men, den sista slatten innan vi gick hem hade hämtat sig enormt, den breddade sig och ökade dramatiskt i komplexitet. jag kan tänka att buteljen hos Klunk hade stått öppen och luftat betydligt längre än den här flaskan, det är nog bara att avvakta några år eller dekantera i minst 6 timmar.

Saintsbury Sawi Vineyard Syrah 2005
Saintsbury, Sonoma, Kalifornien, USA
Skum och instäng doft, köttig och funky men samtidigt lätt volatil, lite vattenfärg finns där men den är allmänt skitig och oren. Är det en liten dos TCA i detta? Smaken är lite kärv och bitter, knuten med oförlöst frukt, stum med dissonans. Något knas är det, TCA eller inte.
Betyg:-

Det dividerade en del om den här var skadad eller ej. Själv kände jag initialt en puff av korkskada men det var ingalunda uppenbart, då var den lite brännande undertonen i munnen en tydligare indiktion på klassisk TCA. Något fel var det i alla fall definitivt, just
Sawi 2005 har jag provat många gånger förut och den här lite orena och unkna framtoning var ny. När jag sniffade på den precis innan jag hällde bort det som var kvar i glaset kändes plötsligt TCA ganska självklart, lite våt betong och mögelkällare är ett tydligt tecken.

IMG_1588IMG_1590IMG_1591


Bel’ Villa Vineyard Syrah 2006
Gordhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Väldigt köttig doft, grillad entrecôte med lätt funky överton, massor av färsk oregano i härligt expressiv stil, körsbär & rosmarin, lätt rökig & pepprig. Tät smak med läckra syror, ren fin mörk frukt, mycket finkorniga sandiga tanniner, mjuk och len med fin ryggrad, lite rökigt oförlöst ännu med en aning rökelse & tuggtobak i svansen. Riktigt god.
Betyg:++(+)

Ojai White Hawk Vineyard Syrah 2004
Ojai Vineyard, Santa Barbara County, Californien, USA
Toktjock svart frukt, tjära, mynta och fatad köttighet med raketbränsle och lakrits, hallon, biggaråer och lite syltiga björnbär. Smaken är tät, fruktsöt och eldig med lakrits, salmiak och dyra kryddor. Packad med söta körsbär, tjock som asfalt men rätt god. Lite synd på materialet att den är så in i bängbulan koncentrerad, den blir lite väl mycket.
Betyg:++

Edmunds St. John Durell Vineyard Syrah 1998
Edmunds St. John, Sonoma, Kalifornien, USA
Enormt parfymerad med blodstänk, syrén och köttslamsor, lite vattenfärg i ultratypiskt druvuttryck, tyvärr finns ett stock av etylacetat. I munnen har den närmast ansträngande syror, slank lite uttorkad frukt, blommig och blodig men alltför åldrad tyvärr. Lite bittert kryddig svans i alltför anemisk kostym. Tyvärr för gammal nu och troligen för slank och tunn även när den var på topp.
Betyg:0

Väldigt vad den här var gammal jämfört med
1995:an vi provade nyss! Den är strukturellt uttorkad i munnen på ett sätt väsensskilt från den äldre & betydligt bättre buteljen. Årgången gör nog sitt till, men den exakthet och behagliga rikedom 1995 visade finns inte alls här. Betyget räddas av doften, läcker och komplex men samtidigt förstärker den besvikelsen när man får in den i munnen.

IMG_1592IMG_1593IMG_1594


James Barry Syrah 2005
Copain Wines, Paso Robles, Kalifornien, USA
Enormt tjock ock köttigt kryddig doft, blad och tjära, packad med solmogna biggaråer & färska örtkryddor, lite fet & gräddig känsla, rätt häftig men inget för den hjärtsvage. Smaken är tät, sträv med kaffe & choklad, ganska dämpade syror, bred frukt med rejäla sandiga tanniner, tjock av tjära och kött, blad & moccha, lång eldig & kryddig svans. Utmärkt, väldigt nya-världen och ännu lovande.
Betyg:++(+)

Lillian California Syrah 2005
Maggie Harrisson, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Supertät och redigt ekig doft, packad med svart frukt, körsbär & björnbär, lite eldig med dyra kryddor och välhängda köttslamsor, lite florala övertoner finns där gömda i bombastisk frukt & dyra fat. Smaken är tät, tjock & enormt bred med choklad, kaffe & fat i en massiv läcker kopuss rätt i plytet. Svansen är eldig, lite tjära och starkt kaffe, solsöta biggaråer och kremerad ryggbiff. Skitläcker och svår att motstå trots oförlösta drag, men man måste acceptera stilen.
Betyg:+++

Båda sista vinerna är i en stil alla inte gillar, men har man en svaghet för saker som t.ex. SQN går det inte att värja sig (jag gissade på just Lillian på sista vinet). Speciellt Lillian har klara paralleller med Krankels godsaker - Maggie Harrison var assisterande vinmakare på SQN under många år - även om fatbehandlingen i det här fallet kanske är i yvigaste laget (
2006:an känns lite mer återhållen). Tanken om en Barossa for genom huvudet, den har likartade drag i kanske aningen köttigare stil, tokigt väl sammansatt och påkostad med en omedelbarhet jag inte kan måtstå. Den röstades fram som kvällens vin, begripligt även om andra är av motsatt åsikt. Jag tror den kommer att bli bättre dessutom.

Tackar Vintresserad, en behövlig genomkörare!

-- Winepunker

Comments

Mitolo G.A.M 2004

IMG_1582


Nyligen under ett leverantörsspektakel samspråkade jag med en bloggarkollega som har en lite annan uppfattning än jag om hur vin skall (eller snarare kan) smaka. En av mina favoriter från Barossa & McLaren i South Australia, Ben Glatezter, fick sig en rejäl snyting. Bloggarkollegan hävdade bestämt att vinerna snarast är defekta, överkoncentrerade och klantigt gjorda, närmast en skymf mot konsumenten. Jag blev lite förvånad, visst är vinerna Ben gör år Mitolo ibland lite väl biffiga/grova (typ 2005) men rätt år (som 2004 &
nu senast 2009) behöver de inte vara helt fel, druvmaterialet är fint uttryckt och stilen är väldigt distriktstypisk. Dessutom är toppvinerna under eget namn väl sammansatta och visar nyansrikedom och klass bara man har lite tålamod, tio är för Amon-Ra är nästan ett måste. Visst kan man ha olika smak, men att hävda att något är 'defekt' bara man ogillar stilen är lite onyanserat (naturvinstalibanerna i färskt minne).
Ibland känns det numera som man måste påpeka att fat & fruktrikedom
inte är en skada på samma sätt som TCA & etylacetat, ektanniner är inte giftiga och naturligt hög alkoholhalt behöver inte vara ett missgrepp i varken vingård eller källare. Balans är allt, och den kan som bekant uppfattas något olika.

Dags att göra ett återbesök hos en av de riktigt lyckade saker som Ben gjort åt Frank Mitolo för att kolla om Punkarn har huvudet rätt påskruvat, G.A.M 2004 drog ned 97p hos Robban och
senast jag provade blev det en hyfsat stabil 3+.

Mitolo G.A.M Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker doft, fylld av solmogna söta körsbär, plommon och sötlakrits, lite anis och bitter choklad, aningen örtig fräschör. Lite blommiga toner och blodstänk stretar fram efterhand, faten är snyggt hanterade, tydliga men dominerar inte alls vinet. Jag upplever den inte så eldig som senast, det känns på det hela taget harmonisk, inbjudande och maffig utan att bli för mycket ”in your face”. Smaken är djup, rik och underbart fruktig - körsbär och hallon - med rena fina syror och kryddiga toner, anis och lakrits, lite tobak och aningen råbiff. Tanninerna är silkiga, lena och snygga. Den är lång, polerad och läcker utan en endaste falsk ton. Tyng utan att bli klumpig, läcker utan att bli insmickrande, len utan att bli trivial. Jag hittar inte ens någon sälta som ibland kan störa. Väldigt McLaren, väldigt gott!
Betyg:+++

Detta är skitbra! Vinet har utvecklats fint i rätt riktning. Det känns som elegansen ökar med åldern, något vi sett
tidigare när Glaetzer provats på tvären. Jag kan inte hitta ett enda fel, detta är precis vad det försöker vara, precis vad man kan förvänta sig, och precis vad en solid McLaren skall leverera. Punkarn har absolut huvudet rätt påskruvat, att man inte gillar stilen kan jag förstå (fruktdomineard med rejäl dos fat) men att hävda defekt eller taskigt handlag är nonsens.

Jag och andra har provat
tidigare, både 2004 och 2006, båda avviker från 2005 som är rätt mycket klumpigare. Årgångar spelar roll även i South Australia.

-- Winepunker

Comments

Rhône #1 med AuZone

IMG_1541


Kursen med temat ’Norra Rhône’ är nu igångsparkad, AuZone håller fem tillfällen i medlemmarnas regi under höst och vår med rejäla djupdykningar. Först ut var Magnus med ’(Crozes)-Hermitage’, åtta st. rena Syrah (även om en del Rousanne
är tillåten) i varierande stil.

IMG_1542IMG_1543IMG_1544


Crozes-Hermitage, Domaine de Thalabert 2007
Paul Jaboulet-Aîné, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, kryddig med lakrits och liten eldig ton, ganska anonym med sötfruktigt anslag. Smaken är syrlig, svartfruktig och lite slank, lätt lakrits med drickbar & inbjudande men tyvärr alltför enkel.
Betyg:+

Crozes-Hermitage, Domaine de Lises 2009
Domaine de Lises, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Tät svart frukt i doften, ungdomlig med vattenfärg, syrén och charkuterier, lite grillat kött & bränd isolering blandad med lagerblad och lite rökelse. Smaken är tät, tjock svart pigg frukt med höga väldefinierade syror, fina sandiga tanniner, druvren & lite köttig svans. God och ganska Graillotig.
Betyg:++

Crozes-Hermitage Graillot 2005
Alain Graillot, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Djurisk doft med målarlåda & vattenfärg, sotig och tjock med björnbär, trätoner & blodstänk, florala övertoner, nästan hyacint. Sträv i munnen, lite kärvt svartfruktig med linolja, trätoner och kärva körsbär, lite lädersnöre i ganska sval & blommig framtoning. Väldigt, väldigt Graillotig.
Betyg:++

Det var tre ganska tydliga Crozes, det vinet som visade sig vara
Graillot hade tom. drag år Côte-Rôtie med sina florala och lite parfymerade drag. Gissningarna låg och snurrade kring Graillot & de Lises på #2 & #3, ingen hade en vettig gissning på #1 dock annat än ’en enkel Crozes’, vilket det också var.

IMG_1545IMG_1546


Hermitage Emilie 2005
Remizière, Hermitage, Rhône, Frankrike
Svartfruktig och ganska stram, oförlöst doft, lakrits, tjära och lite bränd kraftigt fatad arom, rejält eldig. Tjock i munnen, lite fet svartfruktig ton, sträv med kakao och lakrits, sandiga tanniner, oförlöst men hyfsat lovande trots faten. Den är lång med kakao och tjära i svansen, lite grov tyvärr.
Betyg:+(+)

Hermitage, Les Bessards 1998
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Vansinnigt mogen doft, läder och gamla dojjor, torkad frukt, trist tomatsoppa och sura veckogamla fimpar i askkoppen utanför Bolis på Folkungagatan. I munnen har den vassa ålderssyror, ogin och anemiskt bitter, känns uttorkad och för gammal.
Betyg:-

IMG_1547IMG_1548


Hermitage, Le Pavillon 1994
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft med fint utvecklade toner, pinot-lik elegans, köttigt rödfruktig, lite kul överton av tall och slånbär. Smaken är helt mogen, lite återhållen men med anständig balans, torkad frukt, lite kryddig & sötfruktig med lakrits & sandiga tanniner, silkig och hyfsat läcker men tyvärr samtidigt besynnerligt utslätad och anonym trots den aristokratiska framtoningen. Betyget är synnerligen generöst.
Betyg:++

Hermitage Le Méal 2006
Ferraton, Hermtage, Rhône, Frankrike
Doft av underbart kremerad entrecôte, enormt tjock svart frukt, parfymerad med körsbär, citrusskal (!?), sot och blodstänk (helt slaktat får faktiskt), en hel del snygga fat. Smaken är tät till max, fruktsöt och eldig med enormt uttryck, lakrits, myskig med körsbär och höga rena syror, blod & råbiff,ungdomlig men enormt lovande i svindyr fatkostym. Grillat kött & kul mineralton i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++

Det är gott, men åldermännen håller inte måttet.
Les Bessards är ju fullkomligt slut i rutan och Le Pavillon bara halv-OK, båda borde uppvisa en helt annan vitalitet. Däremot är Ferratons Le Méal på många sätt precis vad jag vill ha i ett vin om man är på lite headbanging-humör, pang i pallet bara, fat, eldkastare, blod och en spik i skallen. Skitgott!

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_1456


Det är svårt att vara traditionalist i ett land som Australien, när vågen mot slankare, fruktdrivna och ofatade saker reser sig som en tsunami längs vinhorisonten är det lätt att spolas bort. Just därför är det så skönt att en liten familjefirma står på sig och gör högkvalitativa saker i riktigt urgammal stil utan att snegla för mycket på dagens rådande trend.
Kay Brothers har hållit på länge, sedan 1890 har de envist i familjeformat drivit en högkvalitativ verksamhet i McLaren. Med egna gamla rankor (Block 6, flagskeppet är från 1892, 1/3 av gården är samma gamla stockar som fortfarande ger extremt koncentrerad frukt) producerar de en rejält blandad portfölj med främst röda viner. Hillside Shiraz är vinet precis under Block 6 i kvalitet; jäst i öppna kar, försiktigt pressad & ofiltrerad, plus 26 månader på amerikanska/ungerska fat är det ett uttryck för en svunnen tid.

(Robin Bradley get vinet 4*, Wine Advocate 93RPP - besynnerligt samstämmiga)

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av mocha, söta fat & liten örtig mynta, rik solvarm svart & röd frukt med choklad i ärketraditionell stil. Den är mer kryddig än fruktig, mer läder och rökelse än bombastisk koncentration. Det är inte ofta man sticker näsan i seriös gammel-shiraz nuförtiden, detta är en flashback till 1982 fast utan klumpighet och vaniljglass, exaktheten imponerar. Smaken är bred, mjuk och mullig med aningen dämpade syror, massor av kaffe, torkad frukt och nougat. Tanninerna är snygga och stilenligt sandiga, kroppen är eldig (15,5%) men väl balanserad trots raketbränslet. Eftersmaken är läckert kryddig och sammetslen, fylld av torkad frukt & tuggtobak. Detta är riktigt gott, väldigt gammaldags men snyggt utfört, en anakronism att omfamna & gilla.
Betyg:++

Jag tycker om det här, lite skämmigt är det, men jag kan bara inte låta bli. Det är välgjort, snyggt sammansatt och balanserat med alla gammaldags OZ-markörerna på plats, fast snyggt och inbjudnade med en underliggande elegans. Jämfört
Block 6 är det givetvis enkelt och lite slankt, men samtidigt behagligt drickvänligt på primalt & ointellektuellt vis.
Med
Midnight Oil ringande i öronen sitter jag och är tokigt nostalgisk, längtan till första luffen i landet i slutet av 80-talet är nästan smärtsam. Detta är mina Madeleinekakor

-- Winepunker

Comments

Clonakilla Shiraz Viognier 2008

IMG_1409


Utanför norra Rhône finns det inte många som kan hantera Syrah på klassiskt fingerfärdigt sätt, druvurval, jordmån, klimat & handlag måste gå i perfekt takt för att druvan skall komma till sin mest charmiga och bestämt feminina rätt. Muskelberg, vältränade atleter och fryntliga go-gubbar hittar man lite varstans, inget fel i det - de kan bli väl så stora, men de renodlade eleganterna är det långt mellan om man så bara kliver över diket till Côte-Rôtie. Det räcker ofta att sträcka sig till Hermitage för att mycket av elegansen och den så högt skattade texturen skall gå förlorad. Samjäsningen med Viognier gör nog sitt till men alla ägnar sig inte ens åt det; charkuterier, blommor, blod & sexigt slank frukt utvecklas ändå. Syrah i exakt skuren kostym från Côte-Rôtie är väldigt speciellt och ett av de få viner som kan mäta sig med stor Pinot Noir.

Men, det finns luringar och egensinniga lokaltolkningar av originalen, allt från
Simon Maye i Schweiz till Rick Kinzbrunner i Beechworth - Victoria (Giaconda). En av de mest tongivande från södra halvklotet är lilla exklusiva Clonakilla från Canberra District (vinområdet i & omkring Capital Territory i Australien), John Kirk (& sedermera sonen Tim) har envist sedan 1971 pulat och trixat fram en alldeles egen tolkning av klassiska saker från Rhône med små medel.

Sedan tidigt 90-tal (och ett studiebesök av Tim i Côte-Rôtie, fatprover av Guigals La Mouline/Turque/Landonne från 1988 var huvudsaklig inspirationskälla) har John & Tim samjäst Viognier (i runda slängar 6%) med den bästa Syrah de får fram från
Murrumbateman. De drag som skulle utvecklas och accentueras fanns redan i tidigare årgångar, druvmaterialet är närmast perfekt och klassiska Rhône-markörer visade sig med lite ålder redan från sent 80-tal.
Vinmakningen är traditionell; delvis jäsning med hela klasar, maceration före jäsning, öppna kar och naturlig jäst givetvis. Lagring är på fransk ek, bara delvis ny i mellan 12 och 18 månader, ingen filtrering. Vinet blev direkt en given succé, av många ansett som ett av de största framstegen på decennier i profilering av terroir och produktion av kvalitetsviner från OZ.

IMG_1410


Jag har själv provat en handfull årgångar tidigare (1998 är/var givetvis spektakulär), varje gång det skett blint har det varit omöjligt att inte gissa på en ovanligt generös och omedelbart charmigt inbjudande Côte-Rôtie. Strukturen borgar för lång liv men frukten är ofta i tidiga år larvigt svårmotståndlig. Provad öppen är givetvis markörerna från nya-världen tydligare, inte lika definerade som Giaconda och heller inte lika återhållna som t.ex.
Philip Shaw (Orange). Vinet trampar ogenerat i Guigals fotspår, fast med en annan rytm och takt - Waltzing Matilda! - Och givetvis skruvkork.

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Underbart uttrycksfull doft, fylld av sval svart frukt, cassis & björnbär, packad av köttiga toner, blod & charkuterier en masse, rök, tobak & njurtalg. Det finns en del krävande örtiga aromer men de balanseras fint av syrén och blommiga lätt parfymerade övertoner. Smaken är stram med rik sval och läcker svart frukt, 14% göms med bravur, plommon och lite skogshallon, fatbehandlingen är superb - snygg och elegant i mycket dämpad stil. Det finns en lite oväntad fethet i kroppen, en bredd som överraskar men den behåller trots rikedomen skärpan hela kvällen. Eftersmaken är köttig, blodig & skitsnyggt kryddig med fina syror och elegant parfym. Det är svårartat läckert, långt och expressivt med druvan(orna) i fokus. Kudos!
Betyg:+++

De är lite som att stirra på en
Odd Nerdrum, motivet är omöjligt för en Rembrandt men penselföring, ljus och handlag är exakt. Innehållet är annat men ramverket är detsamma, friare & modernare men med en nästan otäck känsla för detaljerna. Möjligheten till äkta och oförställd storhet hos kopian finns givetvis inte, men släpper man koncentrationen bara en aning kan man tro att man har någon slags muterad variant av originalet i handen, eller?

I vilket fall är det spektakulärt bra, med potential, med allt och precis den rätta samjästa känslan & parfymen. Precis, precis exakt så här vill jag ha mitt rödvin. Stil & klass, finurlighet och teknik, allt är på plats. Det enda som saknas är att det inte är en Rembrandt, den är norsk...

-- Winepunker

Comments

Gê 2005

IMG_1381


Chile är inte ett av Punkarns favoriter, visst görs det strålande viner (Almaviva, Montes Folly, Pangea, Seña & Chadwick) men de är långt mellan topparna i en flodvåg av medelmåttiga och lite anonyma moderniteter. Till skillnad från Argentna som gjort Malbec till sin brottas Chile med Carmenère, en i mitt tycke trist och undermålig druva utan riktig potential (samma idioti som Sydafrika ägnar sig åt med Pinotage, skall man profilera sig kan man väl för katten plocka en kvalitetsdruva).
Viñedos Emiliana har tidigare inte imponerat men på Chile-dagen för något år sedan tyckte jag kändes mycket intressant, en blandning av 30% Syrah, 30% Carmenère, 24% Cabernet Sauvignon och 16% Merlot lagrad 15 månader på 100% ny fransk ek. Provat bland hundratals andra stack det ut med expressiv frukt och en hel näve terroir. Produktionen var 2005 totalt drygt 13000 flaskor (och vilka djävla flaskor, med 1300g väger de dubbelt mot en standardflaska från Bordeaux; lite på tvärs mot miljövurmen man marknadsför sig med).

Gê 2005
Viñedos Emiliana, Los Robles Estate, Colchagua, Chile
Intensiv doft, packad av svart frukt, mörka plommon, nya rostade fat och en rejäl skopa lakritsrot. Efterhand utvecklas cassis, ceder och en del köttigt kryddiga toner, blodstänk, undervegetation och rökig karamell. Den är lite schizofren, läcker och modern med viss komplexitet men förvirrande i sitt sammelsurium av aromer. Tyvärr ligger faten lite utanpå just nu, men det kanske kan krypa in i vinet med tiden. Smaken är tät, kryddig med bra syror & markerade finkorniga tuggbara tanniner, salmiak och cassis. Lite tuggtobak och rökt kött samsas med frukten i botten, lakrits & en del söta bär avslutar. Eftersmaken är lång & eldig, aningen bränd med en liten sälta, men inte så det stör direkt. Det är riktigt gott & hyfsat seriöst, välmakat och ganska kul, men den stretar tyvärr åt för många håll samtidigt. Det känns inte riktigt som den vet vad den vill.
Betyg:++

Det är inte illa alls, men det lider av druvblandningen. Det är både Bordeaux
och Rhône samtidigt, dessutom Carmenère trist nog. Varför inte renodla detta till en Bordeaux-kopia, en ren köttig Syrah och en budget-box med Carmenère att skänka bort? Grundmaterial och teknik är på plats, rätt idéer saknas.

-- Winepunker

Comments

Cirrus 2005

DSC_0164


Efter tre veckor i Italien (klättring/via-ferrata & vandring i Dolomiterna/Trentino-Alto Adige samt lite strand & kultur i Emilia-Romagna) var både jag & C rätt trötta på goda men enkla italienska lokala viner (satan vad svaga de var uppe i bergen, med handknådade knödlar funkade de dock rätt bra framåt kvällen). Visst, några Lagrein samt Foradori är stadiga & solida på den röda sidan, Foradoris vita Myrto en rejäl besvikelse tyvärr. Då var ”importerna” från Jermann (Friuli-Venezia Giulia) kanske de som presterade bäst av alla vi provade (Where Dreams är inte helt up2snuff dock, den känns förvånande slimmad nu för tiden). Av en slump lyckades dessutom vi pricka en publik vinkväll/vinfest i Rimini på vägen hem, massor av DOC Colli di Rimini & DOC Romagna, redigt & gott men enkelt och föga överraskande.

Så,
now for something completely different, ett samarbete mellan Jean Engelbrecht (familjen äger Rust en Vrede) & Ray Duncan (Silver Oak i Napa) ger en Syrah/Viognier lagrad 18 månader på franska & amerikanska fat (300 liter), snålt uttag & hög ambition. Jag har provat Cirrus förut många gånger, men just 2005 hade för två år sedan en knepig och närmast aggressiv framtoning. Tidigare årgångar har visat på en del elegans och närmast Rhône-lika drag, 2005 var en lite klumpig och charmlös grovputte. Några år i källaren kanske har gjort susen?

IMG_1367


Cirrus 2005
Cirrus Wines (Jean Engelbrecht, Ray Duncan, Ernie Els), Coastal Region (Stellenbosch), Sydafrika
Hyfsat tät doft, svart frukt, plommon & mogna körsbär, och en del blodstänk med färska örter, lätt eldig (14%) med rosmarin och antydan till kåda. Finstämda toner av lakrits och våt tobak tittar fram efterhand, den blir kryddig och lent inbjudande med antydan till våt päls. Doftmässigt är den snarast en syntes mellan USA & Rhône, faten är under kontroll i alla fall. Smaken är mogen, körsbärssyrlig med aningen råbiff & en del raketbränsle, inte så det stör men det är en delikat balansgång de hanterar väl. Syror & tanniner sitter perfekt, tydliga med struktur men samtidigt enkla att begripa. Eftersmaken har kakao & läder, lite espresso i avslutningen. Utmärkt till sommargrillen! (Syrah 93.5%, Viognier 6.5%)
Betyg:++

Jag skall inte klaga, det finns både elegans & definition, men samtidigt är det lite avskalat och alltför polerat. Mer skit & dist skulle gjort susen (och kanske högre halt Viognier), blir ett vin som detta alltför slimmat och slipat tappar det personligheten helt. Det är en balansgång, men det funkar på håret den här gången. Jag tycker nog att 2003 & 2004 är båda bättre viner, dessutom har nog 2006 / 2007 mer att ge i källaren.

-- Winepunker

Comments

Midsommar med Mitolo (& annat)

IMG_1353


Till slut blev det i alla fall några riktiga sommardagar mitt i blötan (dränpumpen på baksidan har gått mer än under snösmältningen), perfekt passat till den enda helgen då vädret bara
måste vara bra. Midsommarafton, årets enda dag då Punkarn dricker nubbe till lunch avlöpte helt enligt planerna; näsan bränd till oigenkännlighet och grillen på högvarv, ibland är livet värt att leva lite extra mycket.

Mitolo Savitar Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och eldig doft med tydliga toner av choklad & nougat, tjära & en del mynta. Fylld av tjock och maffig svart frukt, söta körsbär, björnbär och blå plommon, efter en liten stund utvecklas rökta aromer, charkuterier, råbiff och kaffe samsas med vilda blodiga toner. Smaken är ren & rak, bra syror och bred skärpt svart & röd frukt, den är slankare i munnen är doften antyder. Packad av sura körsbär, bitter choklad och väl definierade tanniner är det en ganska egen tolkning av Barossa, det är mer blodig biff än fruitbomb faktiskt. Svansen är närmast Rhône-lik, lite udda med så tydlig karaktär av bronto-barossa i doften. Eftersmaken är lång och syrligt exakt, fylld av kryddig begynnande mognadskänsla.
Betyg:++

Det är lite synd att doften blivit så ’in your face’ på senare tid, den lite stramare framtoningen den hade för ett par år sedan gick mer i takt med vad den levererar i munnen. Frågan är vad det blir av detta med några år till på rygg, fortsätter den i samma tangent kommer den att dofta som en Wolf-Blass Black Label från ’92 men smaka som en Jamet ’96 (RPP 98, lite
väl generöst kan man tycka). Bra grillvin är det i alla fall.

Litte vettig öl gick ned till lunchen också, man måsta ha något att lätta upp bäsken med:

IMG_1350IMG_1351IMG_1352


Napa Smith Cool Brew [++] (Napa Smith Brewery, Napa Valley, USA) var rejält och parfymerat humlat i klassisk amerikansk tappning, läcker med lite örtigt stenfruktiga toner och kryddig antydan till rosmarin, gott så det förslår. Betyget är dessutom närmast snålt. Amager IPA [+] (Amager Bryghus, Danmark) gav en lite skogig känsla, doften aningen skitigt oren men samtidigt komplex, rejält humlad (simcoe, amarillo och cascade) i munnen med ren och torr brödig eftersmak. God, men den funkiga doften drar ned betyget. Sist blev den en Raasted Forår [0] (Raasted, Damark), lite väl enkel och blommigt trivial för både min & C’s smak.

-- Winepunker

Comments

Liandra Syrah 2006

IMG_1322


I ligan med vinvärldens alla knäppgökar spelar Roman Bratasiuk om inte i högsta divisionen så i alla fall i superettan. 1990 grundade han
Clarendon Hills i McLaren Vale strax söder om Adelaide, främst med tillgången av gamla stockar som orsak. Roman hade nämligen en idé; att göra vingårdsegna druvrena viner med terroir på enbart stockar äldre än 50 år och allra helst uppåt 90 år (en del blev sedermera yngre, men tager vad man haver). Detta startade han när flodvågen av industrialiserade och brandade multiregional-produkter tornade upp sig likt en tsunami av sönderfatade Foster-sponsrade saker i världens rea-hyllor.

Som alla nu vet var det ett mycket smart drag, Clarendon, Blewitt Springs & Kangarilla lämpar sig väl med sin tokigt varierade jordmån och gamla obevattnade stockar en masse. Clarendon Hills sourcar frukten från långtidskontrakterade odlare, totalt görs idag 18 olika viner, alla från små vingårdebetecknade plättar i obevattnad miljö. Allt är självklart maximalt hantverksmässigt och bara franska fat användas.

Senast de begav sig korkade vi upp en flaska Astralis 2005 (planterad 1920 strax norr om Blewitt Springs), toppvinet hade vrångat till sig en aning och behöver betydligt mer tid för sina 4+. Som kontrast kunde det vara kul att prova Liandra Syrah (vingården ligger mitt emellan Kangarilla & Blewitt); lillasyster är planterad 1906 & 1975, sandig jord med ett normalt uttag på i runda slängar 35 hl/Ha. All frukt handplockas, enbart vildjäst används, ingen klarning eller filtrering givetvis, lagras 18 månader på 85% nya franska fat. Slutresultatet blir ungefär 10.000 flaskor på 14,5%.

Clarendon Hills Liandra Syrah 2006
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Animalisk och intensiv doft med köttiga toner, grillad entrecôte, blodstänk & råbiff, en del lagerblad, cordit & peppriga toner finns under ytan. Frukten är exemplarisk och mogen, lite björkved kikar fram i närmast pinot-lik stil, samtidigt finns massor av tjära och brutal kompromisslös tyngd. Druvan är uttryckt med både finess & kraft, faten är snyggt integrerade och dominerar absolut inte vinet. Smaken är tät & vild, fruktmognaden är superb, så ren och rik utan att någonsin bli klumpig eller grov. Det är en tour de force i en enklare och mindre krävande tappning än Astralis. Svansen är packad av svart frukt och pepprighet, lite inälvor och sot gör inte saken sämre. Det jag upplevde som sälta senast är bara en läcker nyans av mineral, detta är seriöst djävla bra.
Betyg:+++

Senast var den betydligt svårare, mer knuten och stum. På bara ett år har ett helt annat rikare och fräckt uppnosigt vin tittat fram, de sotiga/salta och svåra tonerna är helt borta, nu finns bara druvrena aromer och kompromisslöst uttryckt terroir. Skitbra! Roman, du är knepig att ha att göra med men vinerna är lysande.

-- Winepunker

Comments

Vagabond 2006

IMG_1280


Ibland är
Syrah från Kalifornien alldeles strålande, ibland känns det som det stretas mot strömmen lite. Bacio Divino är en ganska ny spelare (1993) med ambitioner i division-1 och som enträget jobbar på avancemang till den absoluta elitserien. Vagabond 2006 är en blandning av mest Syrah, lite Cabernet Sauvignon och några droppar Viognier, all frukt från Caldwell i Coombsville (Napa), 20 månader i nya franska svindyra fat och minimal intervention.

Vagabond 2006
Bacio Divino/Janzen Estate, Coombsville/St. Helena, Napa Valley, Kalifornien, USA
Tät doft, packad av tjock svart frukt, björnbär & syrliga skogshallon, sötlakrits och fänkål, lite nejlikor och en hel del rökiga & svettigt blodiga toner. Det är mycket av allt, men inte alls buffligt, klumpigt eller grovt; fina mocchatoner ackompanjerar den köttiga känslan. Faten är tydliga men snyggt integrerade. Smaken är enormt tät, bred och maffig med sandiga tanniner, lite köttig med bitter choklad och mineralsälta, anis & lakrits, charkuterier samsas med sura körsbär och massor av svart frukt. Eftersmaken är exemplariskt lång, fylls av slånbär, kakao och rökt renkött. Syrorna är lite svaga, annars sitter det ihop fint även om det känns lite högljutt.
Betyg:++

Det är inte illa, men jämfört med
Lillian är detta aningen grovt, överambitiöst och tyvärr klantigt utfört. Det sagt, jämfört Lillian är det mesta ganska klantigt gjort. För halva priset får man ungefär halva kvaliteten, Vagabond är expressiv och rätt kul men den har inte utvecklats som jag hoppats. Det är mer buller & slammer än tonsäker stämma.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2007

IMG_1257


La Pèira var god senast men fysiologisk mognad & vinifiering verkade dränka syrorna i ett hav av massiv frukt och kryddiga fat. Som en referens kanske samma vin av årgång 2007 skulle fungera, en på många sätt mer solbakad och fetmogen årgång med ännu lägre syror och hyfsat hög alkoholhalt (14,5%). Om 2007 funkar borde 2009 ha en framtid, även om jag tycker mig skönja en progressiv polering av La Pèiras viner som inte enbart är av godo. Lite funkyness och dissonans mår solbakade saker med Grenache i botten bra av, blir de för rena tappar de ofta förmågan att dra intresset till sig.


IMG_1258


Las Flors de la Pèira 2007
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Doften är tät, kryddig och solvarm med görmogna svarta körsbär, en hel del fat men de är snygga och superbt integrerade, det finns en del sötlakrits, fänkål och dyr mörk choklad dessutom. Vinet är lite kluvet, samtidigt som en del drag av starkvin visar sig hittar man en massa charkuterier, grillat kött och buketter av blommiga toner, fudge & syrén i salig blandning. Smaken är rik, bred, eldig och hyfsat utvecklad, massor av solmogen frukt med litet inslag av kåda, rosmarin och bitter choklad. Syrorna är avvägda men absolut inte för låga, svansen är fylld av sötlakrits, kaffe & lite kakao, snygg bitterhet i avslutningen. Eftersmaken är eldig & kryddig med liten sälta & karamell. Faktiskt skitgod, men den drar lite för mycket åt enbart kraft för 3+, även om det är snubblande nära. Kanske, kanske kan något år till i källaren lyfta den ett snäpp men jag tvekar. Då har nog 2008 mer potential med sin lite stramare framtoning och 2009 mer att ge med sin rättframma stil & vassare frukt.
Betyg:++

Tja, några problem med syrorna hittar jag inte, de är dämpade men vinet är i perfekt balans avseende sin stil. Blandningen (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%) i kombination med klimat ger ju precis detta om handlaget är det rätta. Dessutom är det på väg åt rätt håll utvecklingsmässigt.
Jag drar mig till minnes Rob Dougans egen kommentar på min blogg, ”Vänta lite så blir det mer Ecco och mindre Brown i vinet, mer hjärna och mindre hjärta”, mycket riktigt har han rätt, tiden behövs och mina förhoppningar på 2008 & 2009 blir ingalunda mindre.
Dessutom, ’C’ tyckte vinet var ’grisgott’, ett betyg så gott som något.

-- Winepunker

Comments

Lillian California Syrah 2006

Man kan inte alltid få allt, ibland är ’second best’ det enda man har att tillgå. Istället för ’Raven Series Syrah No5’ (SQNs ’standardsyrah’ från 2006) fick det bli adepten Maggie Harrisons ’Lillian’ från företrädesvis White Hawk samma år (det är ett inslag från andra gårdar också, Bien Nacido-27% & Stolpman-15%). Vinet är gjort på välsorterad exemplarisk frukt, 65% lagrat på nya täta fat i 23 månader, totalt blev det bara 508 lådor (djävla mailinglistevin men Gunnar på Divine langar glatt).


IMG_1253IMG_1254

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard, Santa Barabara, Kalifornien, USA
Härligt rik doft med cassis, söta biggarårer, örter och massor av björnbär, den har en kul fethet och bara lite lagom nya dyra fat (tja, Punkarlagom, kanske inte F&V-lagom). Frukten dominerar totalt i dagsläget men under alla bären kikar lite skitighet och en skiva blodkorv fram, aningen kanel, anis & kardemumma. Under kvällen blir det en del grillat kött och pyrande björkbrasa. Den har ett eldigt anslag, men 15.5% gömmer Maggie med bravur. I munnen är den klingande ren, rik, supertät och slimmad med fullkomliga silkiga tanniner, här har vi fodret på kavajen du aldrig har råd med. Balansen är perfekt, syrorna exakta, lätt fruktsöt med skitläckra körsbär, aningen sötlakrits, garrigue och en förvånande sval örtig och blodigt charkig avslutning. Eftersmaken är kakaokärv & snyggt skalbitter. Här finns drag av Roman Bratasuik, Manfred Krankl & Rick Kinzbrunner, den röda tråden är densamma, kraft och besynnerlig elegans i samma paket. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Man får inte vara fatfobiker eller ogilla rikedom, men klarar man lite tyngd i glaset är detta fullkomligt strålande. Balans, kraft och perfekt struktur snyggt svetsat samman i en odelbar enhet, det är väldigt mycket SQN över detta. På många sätt är det mer lättillgängligt, som om det krupit ned lite Giaconda i fatet, en nyans av stramhet som rundar av de hedonistiska dragen. Det är svårt gott, Punkwine™ på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

Savitar 2005

IMG_1162


Nu när debatten om ’naturliga viner’ rasar som mest tänkte jag vara lite motvalls och korka upp en sådan där sak som alla renrasiga aktivister hatar, en äkta OZ Shiraz med extra allt och rejält med fat (fast ingen tillsatt syra 2005 i alla fall). Allt som är värt att säga om Ben G. är redan sagt, ett snille som lyckas bäst när han får jobba med eget material (dvs. urgamla dry-grown stockar och inga tillsatser, alltså naturligt så det förslår, ja djävlar!) och inte tvingas jaga parker-poäng, en ekvilibrist när det gäller att balansera maximal koncentration och balans (ibland slår det dock slint, framförallt under Mitolo). Just Savitar brukar jag gilla, speciellt 2004 har visat sig vara riktigt vass. Årgång 2005 provade jag senast 2007, då stum och svår med ogin framtoning. Man kunde misstänka att fem år på rygg skulle gjort susen.

Mitolo Savitar Shiraz 2005
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, lite fatigt chokladig i klassisk sydaustralisk stil, eldig med kaffe, nejlikor & anis, en hel julkaka faktiskt, blandat med knasmogna körsbär, kirsch och en del nymalen peppar ovanpå. Efterhand dyker det upp en hel del parfym, syrén och rosor. Det är intensivt, lite porrigt men samtidigt svårt läckert. Smaken är rent fruktig, svarta biggaråer och sötlakrits med fina syror, den är elegantare i munnen än i doften trots alkoholen (14,5%), lång med kaffe och eldig frukt. Tanninerna är exemplariska, sandiga och fint kakaogryniga, eftersmaken bred och lite mineraligt bitter. Gott, solitt & väldigt typiskt.
Betyg:++

Det är riktigt gott, lite väl bred och inte med spesten som 2004 har men ändå godkänt på alla plan. Fast, man måste tåla rikedom och våldspackad frukt. Detta är mer Frank Mitolo än Ben Glaetzer, det är mer tyngd än hjärna och lite mer Parker-fiske än egen personlighet men samtidigt svårt att motstå. Det som håller den nere på 2+ är främst en avsaknad av komplexitet och röst, detta är en megafon (en bra sådan) som skriker ut ett recept med många RPP (96 st för att vara exakt) snarare än en väl berättad historia. Inte illa, men vi vet alla att
Ben Glatezer kan så mycket mer när han bestämmer allt själv.

-- Winepunker

Comments

Cuvée Marquise de la Tourette 1995

IMG_1153


Ibland hittar man överblivna buteljer i förrådet, en flaska som liksom blivit över av olika skäl. Cuvée Marquise da la Tourette från 1995 är några år före det riktiga kvalitetslyftet hos
Delas (Fabrice Rosset hoppade på tåget 1996 och Jacques Grange var vinmakare först 1998), kanske lite av en relikt från en sämre tidsålder då frukten var snålare och handlaget väl traditionellt. Terroir & frukt är i stort sett detsamma, skillnaden gentemot dagens resultat är remarkabelt.

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doften är dämpad och lätt kryddig, lite röda bär i mycket återhållen och nästan blyg stil. Efterhand kikar det fram lite peppar och ett stänk blod, aningen hö och lite kul skitiga aromer. Den är mycket mogen & finlemmad. I munnen är den slank med väldigt höga syror, lite mager & anemisk för min smak, frukten är rödvinbärslik med salt mineralitet och liten kärv bitterhet, tanninerna är ganska uttorkade, eftersmaken är redigt snål och aningen salmiak-besk. Den är godkänd så här på sin ålders höst, men den har varken kropp eller ryggrad för högre betyg, 1+ är precis vad den klarar.
Betyg:+

Det är godkänt, men bara med ett snubbel över mållinjen. Frukt, kropp och struktur håller helt enkelt inte ihop, den känns urlakad och aningen trist. Samtidigt är den nog precis som avsedd, ett ogint uttryckt jag gärna avstår annat än i undantagsfall.

-- Winepunker

Comments

Domaine Coursodon med Caviste

Martin Berggren, minilangare extraordinaire, importerar oförtröttligt vidare små partier med rätt kul saker. Domaine Coursodon har i princip varit med från början när Saint Joseph fick AOC-status 1956. Idag står de efter tre generationer med 15 egna hektar & Jérôme Coursodon vid rodret starkt, minimal intervention, vildjäst, en veckas maceration i sval temperatur och bara lite lagom svavel (yay! lagom med svavel). Fatbehandlingen varierar från 5% nya till 100% nya (yay! fat) men hela tiden framträder bara en dämpad karaktär, tätt virke och mycket måttlig rostning.

IMG_1150IMG_1151IMG_1152


Domaine Coursodon Silice 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Ren & snygg doft, svart & röd skärpt intensiv frukt med mycket druvtypisk framtoning, lätt rökig, antydan till hyacint & söta hallon. Smaken är balanserad och inbjudande med bett i syrorna, ren & fin frukt, slank & pigg med lite charkuterier och en del mineralitet. I svansen känner man lätt kirsch, den är rysligt god & rättfram, lite enkel men den trillar upp på 2+, precis.
(
100% syrah från flera av egendomens vingårdar med jordmån bestående av granit och skiffer. Lagring i 12 månader på stora och små ekfat varav 5% nya. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 36 hl/ha. 14% alkohol. 185:-)
Betyg:++

Domaine Coursodon L’Olivaie 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, parfymerad med björnbär, körsbär och en del nejlika, snygga mycket dämpade fat, liten eldighet med en del florala övertoner, lätt söt i frukten. Den känns lite stum och oförlöst, men lovande. Smaken är tät med bra sandiga tanniner, ren frukt med en del sötlakrits och lite krossad anis, en del mineralitet men den är lite knuten och stum. Troligen lovande, men lite svårbedömd just nu. 2+ blir det absolut, men här får man återkomma om några år.
(
100% syrah från 60-åriga stockar i den sydsluttande vingården L’Olivaie i närheten av St-Jean de Muzols. Mycket karg och granitrik jordmån. Lagring i 12 månader på stora och små ekfat varav 20% nya. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 30 hl/ha. 14% alkohol. 265:-)
Betyg:++

Domaine Coursodon La Sensonne 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Tät & larvigt läcker doft med massor av perfekt mogen frukt, lätt varm med en del torkade örter, lite charkuterier och en del kryddor, mycket snygga fat, lite rökighet och en rejäl skopa körsbär och hyacint. Superb. Smaken är tät, smaskig frukt med fräschör och kraft, lätt rökig & mycket inbjudande. Det finns en kul kryddig känsla av fänkål och färsk dragon, sötlakrits och viss behaglig mineralitet. Strålande läcker men behöver tid, 3+ är den absolut i alla fall, kanske den bästa Saint Joseph jag provat.
(
100% syrah från 60-åriga stockar i vingårdar med mycket granitrika jordar runt byarna Tournon, Mauves och St-Jean de Muzols. Endast de absolut bästa druvorna har valts ut till detta vin. Lagring i 12 månader på 100% nya ekfat. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 34 hl/ha. 14% alkohol. 345:-)
Betyg:+++

Det här är alldeles utmärkt! Seriöst, snyggt,
modernt men absolut inte flörtigt eller insmickrande; bara djävligt gott med perfekt uttryck av druva och terroir. Det är nog det bästa Martin plockat in hitintills; fortsätt så! Fler tankar här.

-- Winepunker

Comments

…Länge leve Winepunk!

Av olika skäl (djävla Apple) måste Winepunk.net stöpas om, hela den använda teknikplattformen skrotas av Steves underhuggare nu på försommaren så Punkarn har i panik tvingats att hitta en ersättning. Ersättningen blir (givetvis, vad kan vara roligare än sätta upp och mecka sig gul med Apache) att härbärga hela härket själv hemma i ladan, då har man kontroll över allt och halkar inte ned i smeten när onda företag bestämmer sig för att stänga tiotusentals bloggar och andra websidor.

Alltså, ha lite tålamod om saker inte ser så snyggt ut eller funkar som vanligt, är något helknarkat kan ni gärna höra av er till klagomuren eller slänga upp en kommentar. Kommentarerna är för övrigt nya (jag inte använt
Disqus förut men det verkar solitt) för mig men ser ut att bete sig anständigt.

Alla gamla inlägg hittar ni
här (’Gamla Winepunk’ till höger bland länkarna), tyvärr lyckades jag inte rädda alla kommentarer, något jag skall ta upp med Apple (läs: skicka bomber).

För att fira att jag inte totalt blåste en säkring (och lugna nerverna på C efter allt svärande) när ACLerna ställde till det på min urgamla sura MacMini drack jag & C en bättre sak till kossan från Urban Deli.

Comfort Drinking™ a’La Punk, Glaetzers i särklass bästa Syrah/Shiraz från det riktigt stora året 2005 fick bli kvällens belöning.

IMG_1111


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Läcker och tät doft med massor av perfekt mogen svart och röd frukt, en härlig kompott med röda körsbär, hallon och bitter choklad, lite tobak & kaffe tittar fram under mattan av frukt. Faten är tydliga, drivande men samtidigt snygga, efter hand utvecklas lite charkuterier & undervegetation, antydan till mynta finns där också. En liten grön ton visar sig under kvällen, något jag inte känt vid tidigare tillfällen.
Smaken är rik och silkig, tanninerna är i absolut världsklass och frukten exemplarisk, de gröna tonerna går inte att hitta i smaken. Den är packad med hallon, surkörsbär och lakrits, bitter djävligt dyr choklad och en hel del pepprighet. Balansen är oklanderlig, perfekta tanniner i svansen och exemplarisk längd. Uttrycket är maxat, rent & läckert. Snygg, dyr & snuskigt sexig med fin framtid men den lite gröna tonen i doften drar ned betyget, den här gången blir det bara 3+.
Betyg:+++

Det är fenomenalt gott men saknar spetsen från senast (
för ett år sedan blev det 4+), initialt var den ganska stum med en tvekande framtoning och de gröna aromerna som tittade fram ställde till det. Smaken däremot håller måttet, kalla det flodhästar i balettkjol eller lättfotade elefanter, brutal kraft & finess i perfekt harmoni. Det är djävligt gott och djävligt snyggt, inte ens alkoholen på 14,5% stör det minsta.

IMG_1112IMG_1113


Dessutom, en av de roligare spriterna från
Populaset på Kalaset (se gamla bloggen) får ett alldeles eget omnämnande.

Lustau Brandy de Jerez Solera Gran Reserva
Lustau, Jerez e la Frontera, Finest Selection
Rik och kryddigt rökig doft med melass och äpplen, apelsinskal och crème brûlée, enormt komplex och intressant på närmast provocerande sätt. Den är eldig & häftig, maffig och lättbegriplig trots alla lager på lager av kanel och kardemuma. Smaken är rik eldig (40%) och bred men med en underliggande stramhet, den är kryddig och stinn av kaffe, peppar (?!) och bränt socker i enormt inbjudande stil. Detta är en riktigt kul sak både för nybörjare och gamla veteraner. Fan, det känns som storebror från 1977 måste beställas.
Betyg:+++

Jag hade inte en aning att
Lustau gjorde sprit (Sherryn känner jag givetvis till även om Sherry dricks lika ofta hemma hos Punkarn som det dansas naken Flamenco i grupp), att den dessutom håller världsklass var en mycket positiv överraskning. En sak kan man säga om Populaset i alla fall, de upphör inte att förvåna en stackars Punkare.

-- Winepunker

Comments