Syrah

By Farr, By Jove....

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8cda


Dags igen för genomgång av
By Farrs nya viner, 2014 för röda (svår djävla årgång med sen mognad och värmebölja som räddade frukten) och 2015 för vita (känns som ett ess med långsamt mognad frukt med syrorna i behåll). Nu när Nick mer eller mindre tagit över verksamheten har vinerna skärpts ytterligare, stilmässigt samma som tidigare men med helt utan kompromisser. Vad vi ser nu är resultatet i form av GC (Gary Charles) Chardonnay, eller ”Côte Vineyard” som de står på etiketten, en elitsatsning med tät planteringsgrad och ambitiös hands-off vinmakning. Det lär komma ett liknande exemplar med blå druvor 2015 - håll i hatten! Detaljer kan man hitta här.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8cdf UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ce2 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ce1


Viognier By Farr 2015
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Dämpad och lätt blommig doft med fin gul stenfrukt, elegant med återhållet & sansat uttryck, slimmad & sexig. Fin och lätt oljig textur i munnen, förvånande snärtiga syror och elegant syrlig frukt med grepp i tyglarna, det är så snyggt med parfymen under absolut kontroll, ett ess i det lilla - användbart och matvänligt.
Betyg:++

Detta är en av de bättre
Viognier jag kan dra mig till minnes, bara så klangfull och utan de kladdiga toner man alltför ofta hittar i Rhône - så här skall en slipsten dras.

Chardonnay By Farr ”Three Oaks Vineyard” 2015
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Lätt exotisk doft, snyggt fatig med dämpat handlag, massor av citrus och klangfull mineral, återhållen i snärtig och krispig stil. Ren & påfallande mineraldriven i munnen, närmast chablislik trots faten, kritig och med höga toner, stenkross & gul stenfrukt i svansen, ren & kompromisslöst fokuserad. Troligen bättre än föregångarna.
Betyg:++(+)

Chardonnay By Farr ”Côte Vineyard” 2015
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Fatig på näsan med lyxigt rik framtoning, lite brioche med antydan till rostad & grillad citron, faten är prominenta men kommer att integreras fint med tiden, mango & hasselnötter toppar upp. Tät & exotisk i munnen, intensiv med citrus och lite ananas, solmogen frukt, ren & klangfull i expressiv & närmast flamboyant stil, kommer att utvecklas fint - oerhört seriös trots alla pukor och cymbaler.
Betyg:+++

Djävlar vad bra det här vad då, närmast provocerade snärtig och lyxigt paketerad med alla skruvar precist åtdragna - stylad? Javisst, men fan så sexig och precis!

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8cdc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8cdb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8cdd


Sangreal By Farr 2014
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Solvarmt anslag i doften, fin pinot, lätt jordig med kryddig ton, känns lite oförlöst med antydan till rotfrukt och stjälk. Bra syror i munnen, hög klang, ren & fint texturerad, sandiga tanniner & bra balans, massor av sura körsbär och lite trädgårdshallon, läcker i ganska förförisk stil. Den lite stumma näsan drar ned betyget.
Betyg:++

Farrside By Farr 2014
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Intensiv doft, maxad pinosity med lite stenkross & tjära, massor av skogshallon och söta körsbär, snygga fat och allmänt vitalt uttryck. Ren & fin frukt i munnen, intensiv med liten karamell & massor av sura körsbär & skogshallon, uttrycksfull och ganska maskulin i stilen, liten ton av kryddnejlikor och julkaka i svansen, rätt maxad men samtidigt förunderligt inbjudande. Mycket lovande.
Betyg:++(+)

Tout Près By Farr 2014
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Dämpad doft, kryddig med komplexitet och aristokratisk framtoning, lite stenkross och ett uns stjälk med apelsinskal och återhållen kraft, en del rödlätta trädgårdshallon och surkörsbär. Sura hallon i munnen, apelsin och omogna körsbär, höga syror, ren och stilrent snygg, aristokratisk och krävande, kan nog utvecklas till något riktigt bra med tiden.
Betyg:++(+)

Snygg triss, men förvånade nog står
Farrside ut som den mest intressanta - annars den lite klumpiga av de tre. Visst kan Tout Près växa om, men skall man dricka sina inköp de närmaste åren bör man lägga pengarna på Farrside - primitivt läcker och inbjudande om man inte räds lite pang-på-rödbetan...

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ce0 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8cde


Shiraz By Farr 2014
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Ung doft med björnbär, tulpan & köttig tapenade, lite rosor & parfym, ett uns bruten stjälk, tyvärr aningen osammanhållen och aningen stum i dagsläget. Elegant & sval läcker mörk frukt i munnen, ren med höga syror, strukturerad och elegant slank i ännu oförlöst och lite sotig stil, lätt blod och järn, tyvärr aningen dissonans just nu, behöver tid.
Betyg:++

Alltid lika svår i unga år, den behöver tid på rygg för att hitta hem. Som kontrast kan man kika på mina notiser för
2012, en metamorfos på något enstaka år:

Provad 2015-05: Väldigt köttig & vild doft, nyslaktat får, rå sparris (!?), syrén och vattenfärg från teckningen på 80-talet, helt vild ’syrahsity’ men det slår nästan över i just nu närmast galen druvkaraktär och renhet i frukten. Superläcker i munnen, köttig med skitighet och blodig svart frukt, dämpade fat och enormt yster framtoning, kryddor och råbiff, lite parfymerade övertoner, otroligt läcker med alla markörerna på högsta volym. Eftersmaken känns närmast ’blodig’, djurisk och primal. Ett helt eget uttryck av druvan alla som inte gillar OZ borde testa. Riktigt god, men, lufta i tid eller glöm i några år, den är aningen spretig i dagsläget, väldigt skruvad & spretig...

Provad 2017-04: Underbart djurisk doft, syrén, köttslamsor och blod, snyggt kryddig med plommon och undervegetation, lite cassis och porrig parfym, njurtalg och vattenfärg från gymnasiet på 80-talet, sensationellt läcker och intensiv. Strålande fokuserad i munnen, köttig med svart blodig frukt, skitig med dämpade fat och ren råbiff, fenomenal med alla markörerna på plats. Ett absolut rent & djuriskt mega-maffigt exemplar där allt, absolut allt är på plats. Jag hade satt den som en tre gånger så dyr Côte-Rôtie nio av tio...

Tackar
Eric Edlund & Alex StålhandskeLively Wines för uppmärksamheten, alltid en förmån...

-- Winepunker

Comments

Amerikansk Syrah med AuZone (a.k.a. Favoriter II)

MWWDoN0xTSSMtnW9Md%RHw_thumb_8af9


Excellensen följde upp på sin förra genomkörare av favoriter, den här gången med Syrah som bas. Med en inte lika lång track-record ännu som för Cabernet Sauvignon (Krankl har roddat sin låda sedan 1995) är valmöjligheterna något mindre - svala områden, mer vattenstress och hög höjd (nåja) har visat sig vara ett vinnande recept. Med undantag för en handfull saker från Kalifornien (främst SQN givetvis) upplever jag Washington State som intressantare, mer lika saker från hemlandet och med en betydligt läckrare floral framtoning.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8afa UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8af6 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8afb


Stolpman Vineyards Angeli 2009
Stolpman Vineyards, Angeli Block, Santa Ynez Valley, Santa Barbara County, Central Coast, Kalifornien, USA
Tjock och eldig doft, tjära och stenkross, kaffe, lakrits & salmiak, lite klister med inslag av mynta. Enormt koncentrerad i munnen, packad med tjära och kaffe, massiv svart frukt, rejält sträv och lite eldig, lite grov med syrligt bitter svans. Klistertonerna drar med betyget rejält tyvärr, det är nästan generöst.
Betyg:+

Den här är nog rätt välgjord i botten, men jag kan bara inte med etylaceteat - rött kort liksom, även om tonerna är dämpade.

Reynvaan In The Rocks 2013
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läckert köttig doft, floral och inbjudande med bred mörk frukt, exakt blodstänk & njurtalg, vattenfärg och fin mineralitet, alla klassiska markörerna på plats. Ren och slank mörk frukt i munnen, höga syror, svala svarta bär, slånbär, mineral och lite sot i svansen, god, elegant & snygg men saknar stoppning för högre betyg, betydligt lättare och mindre fokuserad än ’10 & ’12.
Betyg:++

Den är radikalt mindre koncentrerad än andra ”In The Rocks”, på näsan lika sina bröder men rena benranglet i munnen jämte tidigare årgångar. Jag har en gnagande känsla att den är slankare än t.o.m. 2011, den bara provad på stående fot - märkligt med tanke på kvaliteten på 2013 generellt.

K , “The Hidden” 2010
K Vintners (Charles Smith), Northridge Vineyard, Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Tät och maxad doft, packad med blåbär, plommon, pepprig & intensiv med litet inslag av rotfrukt & en näve torkade nejlikor. Tät och sammanhållen i munnen, svartfruktig med plommon & björnbär, lite floral känsla, ganska sval stil, sträv och lite oförlöst ännu, förvånande ungdomlig faktiskt med bra framtid förhoppningsvis. Jämte ’09 och även ’12 känns den knuten, skumt nog.
Betyg:++(+)

Jag trodde jag provat den här förut men det visade sig vara
’09 & ’12, båda flera gånger - den här är mer koncentrerad & vässad, men samtidigt betydligt mer knuten och stilmässigt avvikande från andra K-Vintners viner - blir intressant att följa.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8afc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8af7 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8af8


Sine Qua Non, Five Shooter Syrah 2010
Sine Qua Non, Ventura, Santa Rita Hills, Santa Barabara, Central Coast, Kalifornien, USA
Ganska fatig doft, nyanserad med mörk frukt i tät och aningen eldig stil, nejlikor och lakrits, lite mynta och svala toner, liten fetma, strålande fruktkvalitet men väl stum i dagsläget. Len & silkig i munnen, fylld av kaffe, choklad & kryddor under en fin matta av sandiga tanniner, kryddig med rakryggad textur, bitter choklad och klangfull frukt i svansen. Ännu väldigt ung och oförlöst men galet lovande, avvakta kanske fem år för full utdelning.
Betyg:++(++)

Jag har alltid upplevt SQN som tillgänglig oavsett ålder, olika, visst men inbjudande oavsett var på parabeln den befinner sig - så inte den här gången. Kvaliteten finns där, inknölad i en liten rakryggad bur, men den hittar inte ut just nu. Tyvärr har jag bara en flaska själv, fan vet när man skall ta den...

Sheridan Vineyard Singularity 2010
Sheridan Vineyard, Yakima Valley, Washington State, USA
Tät doft, fatig med djup svart frukt, eldig, kaffe & mynta, svarta söta körsbär och plommon. Tät i munnen, kaffe & lite sotig textur, kakaobitter, massor av kanel & stenkross, massiv med torrt avslut. God, men lite kantig i eftersmaken för högre betyg.
Betyg:++

Royal City Syrah 2009
K Vintners (Charles Smith), Stoneridge Vineyard, Royal Slope, Columbia Valley, Washington State, USA
Läckert intensiv doft med mörk floral frukt, syrén och hyacint, blod & köttslamsor, rökiga övertoner, charkuterier & stenkross. Tät i munnen, tjära och kaffe, lite choklad, sandiga tanniner, lakrits & lite kritig känsla under all solbakad frukt, len & rökigt kryddig svans, lite sötfuktigt avslut med kola & kryddor. Kanske en acquired taste med sin galna fruktmognad, men god, ack så god.
Betyg:+++

Den här var lite kontroversiell, somliga tyckte den var för mogen med för låga syror - märkligt nog inte jag, lite bakvänt om sanningen skall fram. Men, uttrycket på näsan var så svårt att motstå, och texturen fenomenal trots den massiva koncentrationen. Fast, vänta inte för länge, den skall inte lagras längre...

Tackar
Excellensen, gott & blandat!

-- Winepunker

Comments

Gubbarna igång igen...

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa1


Igen, vi samlas alla för en genomkörare av stora viner med lite anständig mat därtill. E.T., Tuvan, Vinarskallen, AK, Excellensen, Lena och Punkarn själv laddade lite extra den här kvällen, och det visade sig bli bättre än på länge.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a94 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a95 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a96


Pinot Nero La Tartufaia 2012
Giulia Negri, Langhe (La Morra), Piemonte, Italien
Rödlätt doft, lingon & örter, mineralgrus i nästan vulkanisk stil, efterhand utvecklas hallon och en svårfångad parfym. Slank & svalt rödbärig i munnen, finlemmad mineralitet och dämpade tanniner, höga rena syror och kritig eftersmak - omisskännligt italiensk men väldigt svårplacerad. Betyget är snålt.
Betyg:+

Här fick vi klia oss i huvudet länge. Att det var från Italien var tveklöst, men druvan och distriktet satt lång inne - själv var jag och snurrade på Etnas höjder, andra i Alto-Adige eller någonstans kring Aosta, en pinne från La Morra var inte på kartan.

Salon, Le Mesnil 1996
Le Mesnil-sur-Oger, Champagne, Frankrike
Maxad mineral, tät med citrus & stenkross, härligt stram med begynnande mognad, elegant parfymerad och oerhört stilfull, utvecklar efterhand en liten nötighet. Exakt i munnen, citrus & finta, härlig underliggande örtighet, lätta skalbittra toner i svansen, bra bredd med liten supersnygg puff av lime & blommig parfym, underbar, den har äntligen hittat ut - och på vilket sätt!
Betyg:+++

Satan vad bra den blivit - vinet ”...som smakar som ett grustag” enligt E.T. har till slut klivit ut ur garderoben, en härlig rikedom i kombination med exakt stilfullhet och aristokratiskt rakryggad. Kanske den bästa
Salon jag provat, och det har blivit ett gäng under åren.

Savart Calliope Extra Brut 2007
Frédéric Savart, Ecueil & Villers-aux-Noeuds, Champagne, Frankrike
Egen och intressant doft av vetekex, mineral och äpplen, lätt vax och snygg dämpad rökighet, lite färska hasselnötter. Enormt torr och stram, en del grapefrukt & massor av gul stenfrukt i krutig & krävande stil, god men lite aggro.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a98 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a99 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9a


Chassagne-Montrachet 1er Cru La Romanée 2011
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Snyggt fatig, massor av citrus & bredd, bra mineral och liten rökighet, aningen exotisk överton och snygg underliggande fetma. Fin rondör i munnen, klar citrus & citronskal, liten fetma med begynnande utveckling, läckert exotisk och inbjudande svans, mineral och citrusskal i svansen. Riktigt god.
Betyg:++

Bâtard-Montrachet 2009
Bachelet-Monnot, Bâtard-Montrachet, Côte de Beaune, Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Underbart parfymerad doft med rosor & syrén, elegant med strålande finess, superb lätt exotisk överton, underliggande citrus & massor av gul stenfrukt, liten rökig känsla, fenomenalt hanterade fat. Tät & rik i munnen, lite mango, citron och rökig mineral, suverän fatbehandling, grillad citron i svansen, massor av stenkross och fet frukt i eftersmaken, fullständigt strålande.
Betyg:+++

Chevalier-Montrachet 2010
Domaine Leflaive, Chevalier-Montrachet Grand Cru, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Ren & klangfull doft, fin mineralitet, ren med ett uns rabarber, massor av citrus och bara en antydan till fat, skärpt rikedom och väldigt stilfull i närmast rieslingartad kostym. Koncentrerad, exakt, maxad i munnen med absolut fokus, lite fet textur och högoktaniga rena syror, så sexigt snärtig, citrus & lite mango i väldigt ungdomlig stil fortfarande, lång mineralrik svans, alldeles strålande med stellär potential. Kommer att utvecklas till en storhet med några år på rygg.
Betyg:+++(+)

Tre absoluta ess i sin respektive kvalitetsnivå - bra, djävligt bra och djävligt bäst liksom. När vit Bourgogne är riktigt väl sammansatt är det världens största vita viner, tveklöst.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9b UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9c UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9d


Best's Great Western Pinot Meunier, Bin No:0 1991
Best's, Victoria, Australien
Doft av jordgubbe & röda bär, kryddig med lätta söta körsbär, skogshallon & rosor. Utvecklad i munnen med sirliga syror, lingon och trätoner, finkorniga sandiga tanniner, skogshallon i svansen. God, snygg och kul men på väg utför.
Betyg:++

OK, kanske inte så sanslöst bra, men klart intressant - ett exemplar av de mer udda alster jag provat på länge (som resident OZ-skalle så visste jag inte ens att Best’s gjorde en 100% Pinot Meunier, deras
Great Westen Hermitage är en klassiker men den här hade jag inte ens hört talas om).

Clos Vougeot Grand Cru 2012
Domaine Louis Jadot, Clos de Vougeot Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Enormt fruktig och yppig doft med hallon & jordgubbar, intensiv röd frukt med mineral och fetma. Kritig i munnen, oförlöst & tät med snygga röda bär och lite raketbränsle, täta tanniner och superba fat. Kommer att växa till sig rejält, men den behöver tid.
Betyg:++(+)

Château Latour 1990
1er cru, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Underbar, komplex och härligt skitig doft med blod & våt päls, ceder och svett under en elegant patfymerad puff, fullkomlig! Tät i munnen med fin mognad, trä, kryddor och lena silkiga tanniner, bred med kul djurisk och nyanserad frukt, lång kryddig komplexitet med antydan till choklad, och lakrits, snärtiga syror och absolut klass. Stort!
Betyg:++++

Himmelska makter! Detta är nog bättre än 1982 till och med, en perfekt sammansatt elegant med precis alla detaljerna exakt passade. På något sätt börjar
Latour segla upp som det mest pålitliga vin av dem alla, oftast stor och i princip aldrig en besvikelse.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9e UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa2 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8a9f


Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Superb doft med massor av nejlikor, svart frukt, cassis och mörka plommon, körsbär och kryddpeppar, lite blod och djuriska övertoner, galet intensiv men samtidigt snygg. Tjock & tät i munnen, intensiv med lite kaffe & råbiff, höga rena syror, maxad och rakryggad med sandiga tanniner och solbakad och lite fruktsöt känsla. Kanske lite grov, men fan så god!
Betyg:+++

Leeuwin Estate, Cabernet Sauvignon, Art Series 2012
Leeuwin Estate, Margaret River, Western Australia, Australien
Rik och bred doft, lite mörka hallon, svarta körsbär & cassis, örter och djuriska övertoner, intensiv och expressiv i solbakad men vässad stil. Höga syror i munnen, massor av björnbär och mörka körsbär, ren och god men skulle vunnit på lite mer personlighet - lite plastikopererad.
Betyg:++

God, men den vita är
Art Series Chardonnay är ack så mycket bättre - kändisarna är berömda av en orsak.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa0 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8aa3


Taylor's 1994
Taylor's, Duoro Valley, Portugal
Härlig & klassisk doft, eldig med kanel och lite rosmarin, söt med melass och kaffe, röd spänstig och expressiv frukt. Tät & intensiv i munnen, sandiga & silkiga tanniner, rik & bred körsbärslik frukt, kryddigt avslut med balanserad värme. Alla hönsen hemma!
Betyg:+++

Tokaji Aszú, István Szepsy (6 puttonyos) 2007
István Szepsy, Tokajer, Ungern
Oerhört rik doft, aprikosmarmelad och persikor blandas med mandel, apelsinskal, honung och citrusblom, utvecklar fina kryddor och lite orientaliska drag, helt maxad. Sanslöst söt & tät i munnen, rik & bred med höga snärtiga syror, aprikoser & citrus, lite örtiga övertoner och aningen knäck i eftersmaken, fullkomligt strålande. Betyget är generöst och med tvekan, men fan vad bra den är.
Betyg:++++

Igen, häxmästaren från Mád visar vad skåpet skall stå - bäst i test, 9% och 258g restsocker med perfekt balans och uttryck värdigt en bättre
d’Yquem, stort!

Tackar alla, maten gick inte av för hackor heller...

-- Winepunker

Comments

Guigal med Philippe

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88bf


Det var något år sedan jag gick igenom Guigals nyheter, en återkommande chans att kika på hur nykomlingarna står sig mot lite äldre bröder. Philippe pladdrar på, sedvanligt glad och generös -
Adam & Albin står för maten, perfekt vardagslunch.

OMBEUShPS3SlClqbvP4GhQ_thumb_88ba


Côtes du Rhône Blanc 2015
E. Guigal, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Lite gröngodis i doften, aromatisk och lätt eldig med gul aningen söt stenfrukt. Dämpade syror i munnen, gelégodis och aningen parfymerad med vaxig känsla, en del citrusskal i svansen.
Betyg:+

Condrieu 2014
E. Guigal, Condrieu, Rhône, Frankrike
Kryddig och blommig doft med lite feta toner, vax och popcorn, kryddig med blommor och parfym. Låga syror i munnen med persikor & aprikos, ganska kryddig med oljig textur, parfymerad och aningen eldig svans.
Betyg:+

Hermitage Blanc 2012
E Guigal, Hermitage, Rhône, Frankrike
Kryddig doft med gula plommon & citrusskal, vax och en del djupa kryddor, viss exotisk frukt. Dämpade syror i munnen, lite lakrits & stensöta (!?), vax och aprikos, ganska skalbitter svans. Känns aningen klumpig men samtidigt rätt ambitiös.
Betyg:+

Vita rhôneviner är inte min grej, de låga syrorna får det inte att klicka även om just
Guigal lyckas hålla en viss nivå av fräschör & vitaltet som är tilltalande.

Côtes du Rhône 2012
E. Guigal, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Rödbärig doft med hallon & jordgubbe, en del lakrits, stenkross & torkade örter. Bra syror i munnen, ganska slank röd frukt, lingon och slånbär, bra snärt i ganska enkel stil.
Betyg:+

Crozes-Hermitage 2013
E. Guigal, Crozes-Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska mörk frukt i doften, björnbär och lite blommiga övertoner, stenkross och lätt lakrits, känns lite enkel. Lätt köttig i munnen, bra ren frukt, lakrits & mörka bär, örtig avslutning. Ganska god men väldigt anonym.
Betyg:+

Saint-Joseph Vignes de l’Hospice 2013
E. Guigal, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med massor av mörk tät frukt och maxade rostade fat, maffig i väldigt modern och internationell stil, utvecklar lite rökigt kryddig komplexitet men kommer att behöva tid för att faten skall krypa in. Paradoxalt slank och snyggt ren i munnen, bra syror och klangfull svart frukt, fokus och bra skärpa. Kan faten harmoniera blir det nog rätt bra.
Betyg:+(++)

Här har man gått på för mycket med faten, doften är närmast ”gammelaustralisk” så att säga. Munkänslan räddar upp ekipaget dock, behagligt sval och skärpt - tiden får utvisa var det här blir av. Jag har upplevt tidigare årgångar som mindre fatade, kanske bara jag som halkat snett...

Hermitage 2012
E. Guigal, Hermitage, Rhone, Frankrike
Kryddig doft med en del utveckling, mörk frukt, stenkross och ett uns fudge, lätt eldig med en hanterlig näve fat. Sträv i munnen, kryddig med röd & svart frukt, lätt köttig, kul antydan till apelsin, bra livliga syror och fin längd. God, snygg och väl sammansatt.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88c1


Côte-Rôtie, Brune et Blonde 2012
E. Guigal, Côte Rôtie, Rhone, Frankrike
Elegant och rödfruktig doft, blommig med lätt blodstänk & snygg parfym, stenkross och en puff torkade örter. Rödfruktig i munnen, hallon och sura körsbär, blommig & snygg med sandiga fina tanniner, slank och elegant finlemmad i närmast burgundisk stil.
Betyg:++

Här har vi en en ovanligt snygg och lättfotad
Brune et Blonde, tillgänglig redan i väldigt användbar kostym - den saknar kanske lite koncentration men är snygg och okomplicerat god. Lite antites till nästa vin...

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2012
E. Guigal, Côte Rôtie, Rhone, Frankrike
Intensiv doft, rökig med mörk frukt och lite choklad, stenkross och björnbär under den knutna ytan, massor av fat och oförlöst köttig frukt som behöver tid. Snygg och harmonisk i munnen, massor av röd & svart frukt, kryddig med pepprig känsla, rökig med dyra fat & bra syror. Den är helt knuten men man känner balans & klass, ge den tid blir det nog bra.
Betyg:++(+)

Här har man köttat på med faten lite i mesta laget känns det som, den är givetvis lovande i sin maffiga stil men fruktmognad och ek
kan vara ett framtida problem, mogen d’Ampuis är fortfarande en gåta för mig.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88c0


Côte-Rôtie, La Mouline 2012
E. Guigal, Côte Rôtie, Rhone, Frankrike
Intensiv och nyanserad doft, slank ren frukt med blommor och sensuell parfym, superbt hanterad fat, syrén & lätt blodstänk, hallon & fina körsbär, liten karamell men den kommer att krypa in snart. Intensiv & ren i munnen, nyanserad med perfekt balans & fina fat, ännu oförlöst men alla markörerna är på plats, närmast osannolik potential.
Betyg:+++(+)

Som vanligt, ett stor vin -
redan nu!! Struktur, balans, fokus och nyansrikedom är absolut, tveklöst uttryckt med fast röst.

Côte-Rôtie, La Landonne 2012
E. Guigal, Côte Rôtie, Rhone, Frankrike
Rökig doft, lite stjälkig med stenkross och sanslöst tät svart frukt, en rå potatis och lite gräs, närmast monstruös i sin totala koncentration och oförlösta knutenhet. Tät och stum i munnen, rå svart och brännande frukt, stenkross och mäktiga kryddor. Ett åskväder som måste blixtra av sig för att ge något men potentialen finns där absolut.
Betyg:++(++)

Jag blir inte klok på
La Landonne, den är så hård att den knappt går att bedöma, känslan av att dricka asfalt är slående. Men, det känns som det finns en storhet där inunder - om tjugofem år...

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88b9 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88bc
UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88bd UNADJUSTEDNONRAW_thumb_88be


Côte-Rôtie, La Mouline 1999
E. Guigal, Côte Rôtie, Rhone, Frankrike
Underbart utvecklad, djuriskt köttig med parfym och kryddig elegans, ceder och blod under syren och solvarma röda bär, skitläcker. Ganska mogen i munnen, köttig & läckert inbjudande med parfym och absolut klass, lite råbiff och torkade örter, lång och elegant kryddig svans, stenkross och lätt pepprig avslutning. Ett strålande ess.
Betyg:++++

God som den är ung blir den ändå ett nummer större med något decennium på rygg, detta är hur bra som helst, stilmässigt är det kanske inte vad jag skulle plocka fram om Punkarn™ själv fick välja, men kvaliteten är helt enkelt rent larvigt hög. Kvalar lätt in bland årets tio bästa.

Côte-Rôtie, La Landonne 1999
E. Guigal, Côte Rôtie, Rhone, Frankrike
Liten utveckling i doften, djurisk med blod & våt päls, lätt parfym och vissa kryddor i närmast lite rostad Hermitage-lik stil. Sträv till max i munnen, kärv och krävande texturerad, tät & maskulin med kryddor & kåda, tät svart fukt, lite stjälk och torkade örter, strålande men inte stor - jag föredrar elegantare stil.
Betyg:+++

Detta är också givetvis skitbra, men stilen är ändå lite kantig. Det är lätt att känna släktskapet mellan ’12 och ’99, den burdusa tanninstrukturen och den råbarkade framtoningen, bestämd och autoritär - nästan stor, men
La Mouline föredrar jag i alla lägen.

Några ord om maten också - en kreativ blandning där bläckfisk & pilgrimsmussla med mandelmjölk passade sanslöst bra till de syrafattiga vita vinerna, så gott, så gott. Och, en carpaccio med friterade potatisremsor skulle jag mer än gärna äta igen, varje dag, resten av livet...

Tackar Cattis på VinUnic för värdskapet.

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Matt Woo

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f5


Dags för den årliga genomköraren av
Penfolds nya årgångar, tyvärr saknades Bin 707 p.g.a. en storm som försenat fraktbåten, övriga viner var på plats dock. Det är rätt kul att se förändringen över åren - stramare, renare, mindre fat (relativt sätt) och mer mineral & syror, det blir hela tiden bättre men samtidigt dyrare på direkt provocerande sätt.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f6 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f8


Penfolds Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2015
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Snyggt fatad doft med bra mineral och citrus, lätt exotisk frukt, lite limeskal och mango. Bra fräschör i munnen med gräddiga fina syror, citrus och stenkross, lätt bladig känsla, snärtig och snygg med mjuk svans. Bra längd och lite exotisk avslutning, riktigt god men skulle vunnit på lite mer vässade syror. (229:-)
Betyg:++

Penfolds Bin 14A Reserve Chardonnay 2015
Penfolds, Adelaide Hills, South Australia, Australien
Fatig och kryddig doft, rökig och parfymerad med solvarm citrus, mango & lätt exotiska övertoner, lite smörkola med bra mineral. Förvånande fräsch i munnen, höga vässade syror, kritig med maxad flintkross, limeblad och rivet citrusskal, lite snyggt avskalad och örtig svans, liten pigg spritz, expressiv och krävande med lång framtid. (699:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f7 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f9 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fa


Penfolds Bin 138 GSM 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rik doft med söt röd & svart frukt, massor av solmogna hallon & björnbär, rökig med torkade örter & julkryddor, lite gräddkola och blåbär. Bred & eldig i munnen, mjukt kryddig frukt, bra syror, len och snygg med tydliga men silkiga tanniner, skogshallon och kanel i svansen, god på okomplicerat sätt. (21% Grenache, 64% Syrah, 15% Mourvèdre)
Betyg:++

Penfolds Bin 389 2014
Penfolds, Barossa Valley / Wrattonbully / McLaren Vale / Coonawarra, South Australia, Australien
Tät fruktig doft med rosor & ceder, massor av svarta bär, kaffe & nejlikor, sötlakrits, anis & lätt vanilj, rätt snygg men behöver lite tid för att integreras. Tät, aningen eldig och snygg i munnen, ännu fatig framtoning, sandiga tanniner, svarta björnbär, silkig & sandig känsla, balanserad trots de höga volymerna, mjuk och förvånande nyanserad svans, lite salmiak och kryddpeppar i eftersmaken. Riktigt god och lovande. (53% Cabernet Sauvignon, 47% Syrah) (419:-)
Betyg:++(+)

Penfolds St.Henri 2013
Penfolds, McLaren Vale / Adelaide Hills / Barossa Valley / Clare Valley / Padthaway / Port Lincoln, South Australia, Australien
Ren doft, ännu lite oförlöst men superbt läcker med tät sval svart frukt, lätt floral, örtig med kraft, grafit & blå plommon, liten behaglig nyanserad krydda. Ren i munnen, fruktig och ung med strålande harmoni, plommon & mörka björnbär, söta körsbär, fin mineral & balanserad mjuk textur, inbjudande len & läcker med elegans & finess. Skitbra, en klassiker. (96% Syrah, 4% Cabernet Sauvignon) (689:-)
Betyg:+++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fb UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85fe


Penfolds RWT Bin 798 2014
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, fatig med kanel & läder, inbjudande med julkryddor och tobak, choklad och fudge, röd läcker frukt med en puff mynta. Tät och rödbärig i munnen, fatig med kanel & kardemumma, lite inställsam men samtidigt läcker med fina sandiga solmogna tanniner & massor av kryddiga körsbär, lång, stilenlig med fin framtid. (899:-)
Betyg:+++

Penfolds Grange Hermitage 2012
Penfolds, Barossa Valley / McLaren ValeSouth Australia, Australien
Oerhört intensiv doft, tät & tjock med svart & blå frukt, massor av mörka körsbär, cassis & en rejäl dos fat, vanilj, kanel, nejlikor och peppriga övertoner, oförlöst med i dagsläget ointegrerad ek. Tät och tjock i munnen, bra syror, rejält fatig med med bra balans & förvånande hög klang, massor av syrliga körsbär och len cassis, en skopa mineral och lång kryddig svans, låt faten krypa in så blir det nog skitbra - frukt och struktur har allt, bara tiden saknas. (98% Syrah, 2% Cabernet Sauvignon) (4129:-)
Betyg:+++(+)

Penfolds Father Grand Tawny 10 yrs
Penfolds, South Australia, Australien
Läckert kryddig doft, apelsinskal och kardemumma, massor av torkad frukt och anis, melass och karamell, en del fikon med madeira-lik framtoning. Mjuk, kryddig och eldig i munnen, bra balans, len med torkade plommon & fin liten finkorning tanninstruktur, riktigt god med bra längd men sötman är lite för hög för min smak, betyget är snålt.
Betyg:++

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_85f4 JXAVHY5nTz+A77oCm3N72Q_thumb_85fd


OK, det är bra, till och med skitbra - dessutom bitvis hanterligt prismässigt, både
St.Henri och Bin A är på något skruvat sätt prisvärda - men Grange, vad har de rökt på den marknadsföringskonferensen? Snälla, gör om och gör rätt - sänk den till 2000:- ungefär som alla andra stora viner i den viktklassen.

-- Winepunker

Comments

Shafer med Doug

thumb_IMG_5491_1024


Snabb lunchprovning med
Doug Shafer, ytterligare en av profilerna från Napa. En total kontrast gentemot den återhållne och närmast intellektuelle Paul jag träffade förre veckan, här har vi en äkta kalifornisk vinmakare med svada, mycket skratt och attityd - anekdoterna sprutar. Men, lyssnar man extra noga hittar man en oerhört seriös och känslig vinmakare under det allt det amerikanska, Doug vet precis vad han håller på och kliver med säkra steg på en väg mot bättre och bättre viner.

Red Shoulder Ranch Chardonnay 2014
Shafer Vineyards, Carneros, Napa Valley, Kalifornien, USA
Bra ren rikedom med snygga fat & en diskret puff av kokos, gul stenfrukt, örtig citrus och persikor, lätta exotiska övertoner, dessutom en rejäl skopa mineral. Skärpta syror i munnen, massor av citrus, kryddig botten och rejält med stenkross paras med en rökig antydan, strålade fruktkvalitet, liten kritig känsla under mattan av solmogen stenfrukt, lätt pikant bitterhet i eftersmaken. Alldeles utmärkt.
Betyg:+++

Borta är popcorn, brynt fett, söta fat och tveksamma syror. Det är den absolut bästa
Red Shoulder Ranch jag provat - visst finns den kaliforniska stilen kvar men ack så snyggt fat och solmogen frukt är inbäddad med syror (ingen malo) och vuxen mineral.

Shafer Merlot 2013
Shafer Vineyards, Yountville, Napa Valley, Kalifornien, USA
Djup doft med mörk frukt, rökig med feta plommon & kaffe, antydan till tobak & karamell, lite eldig framtoning. Mjuk i munnen med silkiga tanniner, liten fet textur, massor av plommon och sötlakrits i solbakad och inbjudande stil.
Betyg:++

thumb_IMG_5493_1024


One Point Five 2013
Shafer Vineyards, Stags Leap District, Napa Valley, Californien, USA
Djup doft, cassis och tobak, trätoner och mörka plommon med liten örtighet, fina fat, kryddor och solvarm fruktmognad. Underbart sandig textur i munnen, fina markerade tanniner, massor av plommon & cassis, lite sura körsbär och behagligt polerad svans, perfekt balanserad med kryddig eftersmak. Mycket lovande.
Betyg:++(+)

Relentless 2013
Shafer Vineyards, Vaca Mountains, Napa Valley, Californien, USA
Djup, mörk frukt i doften, slånbär och björnbär, tjära, viol & hyacint, lite mörk choklad och kul fetma. Tät & sträv i munnen, kaffe & kakao, ganska mastig med tjärpastiller och lite djuriska toner, blod & sot i svansen. Alldeles för ung i dagsläget och lite i tyngsta laget för min smak, men syrorna finns där, med några år på rygg skall den alldeles säkert krypa ihop till något riktigt, riktigt bra.
Betyg:++(+)

Jag har
aldrig gillat Relentless, förrän nu! Syrorna har varit ett direkt problem, alltför dämpade och otydliga för att matcha den tjocka frukten - så inte nu, detta sitter ju för tusan ihop alldeles utmärkt om man pallar med trycket. Väldigt mycket är det, men besynnerligt nog är det samtidigt rätt gott trots att stilen egentligen inte passar mig

Hillside Select 2011
Shafer Vineyards, Stags Leap District, Napa Valley, Californien, USA
Intensiv doft, maxad cassis, lite örtiga övertoner, råtobak & en näve grus, känns väldigt oförlöst och ung, snygg & lovande. Tät och koncentrerad i munnen med bra syror, sandiga tanniner, cassis & syrliga blå plommon, vässad och fräsch i jämförelsevis slank stil, kakao & tuggtobak i svansen. Kommer att utvecklas.
Betyg:++(+)

Det är bra, till och med skitbra, men årgången är ett problem. Jämte 2007 är den helt underlägsen, 2011 är grundare och mindre nyanserad vilket ger en liten trivial känsla just nu. Med några år på rygg lär den bli betydligt bättre men kommer aldrig nå upp ens i närheten av de stora åren.

Hillside Select 2007
Shafer Vineyards, Stags Leap District, Napa Valley, Californien, USA
Underbar doft, läckert rökig, nyanserat kryddig med begynnande mognad, dyr cigarr, nymalt kaffe och härligt parfymerade toner, djup mörk frukt, cassis och en näve knölade vinbärsblad, helt enormt komplex. Tät och silkigt texturerad i munnen, definierade superlyxiga tanniner, lite skogiga toner, kaffe & kanel, läckert solvarm med begynnande utveckling, lång och enormt komplex, fullkomligt strålande.
Betyg:++++

Detta är stort, helt fullkomlig med absolut perfektion precis i början på mognadspuckeln. Det är slående hur bra Napa kan bli när bitarna faller på plats, rikt och snyggt utan minsta tendens till klumpighet eller överextraktion. Kudos!

Hillside Select 2004
Shafer Vineyards, Stags Leap District, Napa Valley, Californien, USA
Komplex doft med utveckling, kryddig och eldig med nyansrikedom trots all solbakad frukt, djup cassis och målarlåda, trätoner och orientaliska kryddor, liten volatil överton tyvärr men det funkar. Mjuk och silkig i munnen, utvecklad med solvarma plommon, kaffe och närmast känsla av linolja, enormt solbakad textur, lång och komplex men lite i mastigaste laget. Hela uppenbarelsen är väldigt solbakad, en liten, liten kokt känsla. God som tusan, men märkt av årgången tyvärr.
Betyg:+++

thumb_IMG_5496_1024


Rätt kul att prova ’04 efter ’11 och ’07, lite antitesen mot ’11 och på andra sidan om ’07 i stil - för varmt och bakat för min gom, den galna tokmognaden som forcerade skörden ’04 har inte varit vänlig mot vinet. Det är snuskigt gott men kontrasten mot perfektionen i ’07 är tydlig trots handlaget.

Stort tack till Doug för all blitz, och som vanligt Cattis & Lotta för arrangemanget.

-- Winepunker

Comments

Chapoutier 2013 med Lively

thumb_IMG_5265_1024


Chapoutier är en producent jag har ett väldigt kluvet förhållande till. I början av vinkarriären för sådär 25 år sedan utgjorde Monier de la Sizeranne och den enklaste Cornas stapelvaror i källarförrådet, riktigt lyckade när det funkade men notoriskt opålitliga. Enstaka buteljer av Sizeranne 1990 ligger faktiskt kvar och trycker, en årgång jag säkert provat tjugofem gånger - den håller än men är på fel sida puckeln (andra årgångar har klarat sig betydlig sämre).
Kikar jag igenom
alla anteckningar drar det åt olika håll, från mitten av ’80:talet fram till nu är det nog ingen producent i Rhône som visat på så spretigt resultat - samma vin kan mellan hyfsat jämförbara årgångar pendla mellan svag + och snubblande nära 4+ även om konsistensen absolut har blivit betydligt bättre senare år. Sedan 2007 hittar jag ganska få floppar i registret, undantaget några av de vita toppvinerna som jag ofta upplever har en ansträngande klumpighet.

Så, chansen att få avsmaka några av de bästa 2013 dök upp via
Lively Wines, Sélection Parcellaires i jämförande provning inget man gärna missar.

Les Granits 2013
Chapoutier, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Lite äpplig doft, snyggt aromatisk med citrusskal & blommor. Mjuk i munnen med aningen rostade hasselnötter, förvånande snygg & fräsch, grillad citron och lätt äppligt floral, god med aningen vax och behagligt biter svans. Syrorna lyfter vinet, det är riktigt bra.
Betyg:++

de l’Oree 2013
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Läckert blommig doft, fint örtig med nyanserad mineral, citruszest och hyacint. Superb rondör i munnen, fin textur med nyanserade fat, läcker citrus och aromatiska toner, syrorna finns där, den är rik men inte det minsta klumpig, fin dämpad aptitretande beska i svansen. Alldeles strålande!
Betyg:+++

Jag
gillar verkligen inte vita rhôneviner (Ex Voto undantaget), men det här är skitbra - syrorna finns där och kvaliteten på druvmaterialet är närmast exempellös (100% Marsanne i båda fallen). Detta är viner som främst bygger på textur, men underliggande fruktrikedom och balans vi hittar ligger inte högklassig Bourgogne långt efter. Dessutom, faten är verkligen i bakgrunden - en nyanserad renhet jag inte hittat i Chapoutiers vita förut, jag är mycket imponerad.

thumb_IMG_5266_1024


Les Granits 2013
Chapoutier, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Behaglig doft, lite rökig & köttig med fin mineralitet, blå snärtig frukt & snygga dämpade fat, expressiv och typisk med lite lakrits. Bra stram textur i munnen, ren och fruktig med fina tanniner, lite ungdomligt sotig svans med lakrits och stenkross. Riktigt lyckad.
Betyg:++

Le Clos 2013
Chapoutier, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Lätt rökig doft, dämpade fat och packad med sval svart & pepprig frukt, råbiff och stenkross. Tät och ganska rökig i munnen, höga fräscha syror, rejält stoppad & tät med fenomenala tanniner, massor av mörk frukt och charkuterier, vital med hög volym på alla kanaler, ännu oförlöst men men absolut potential.
Betyg:++(+)

Hög nivå och klassiskt uttryckt terroir, ingen absolut asketisk renhet direkt men mycket välmtrukturerat och lovande -
Le Clos kommer garanterat att växa ett nummer med några år på rygg.

thumb_IMG_5267_1024


La Mordorée 2013
Chapoutier, Côte-Rotie, Rhône, Frankrike
Enormt läckert rödfruktig doft, parfymerad och köttig, galet ung med blodstänk, parfym och allmänt klassisk framtoning. Höga syror i munnen, finkorniga sandiga & prominenta tanniner, lakrits & mineral, dessutom en kul underton av muskot & kryddpeppar, efterhand dyker det upp en del järn & salmiak i svansen, den är väldigt lovande men ännu oförlöst.
Betyg:++(+)

Le Méal 2013
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Tät doft, djup svart frukt, plommon & cassis, nästan lite söta mullbär, viss köttig ton med blod och inälvor, stenkross och torkade örter. Tät & koncentrerad i munnen, sträv, lakrits & torkade örter, kryddig med sandiga tanniner, nästan salmiak och dragonrot i svansen. Imponerade lagringsprojekt, kommer att växa under lång tid.
Betyg:+++

Klassiska uttryck,
Le Méal är i dagsläget ett nummer större och har absolut störst potential. Det sagt, La Mordorée har visat sig växa snabbt med åren, 2006 är skitbra redan och detta är absolut ett betydligt större vin. De känns båda behagligt traditionella dessutom, enda smolken är priset, 1199:- resp. 1599:-, men det kostar att ligga på topp.

thumb_IMG_5268_1024


Croix de Bois 2013
Chapoutier, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Maxad doft med jordgubbe & lite hallon, en del smörkola och elegant örtighet, snygg men lite enkelspårig. Mjuk i munnen, sötlakrits & hallon, lätt eldig med fin krydda, riktigt god men ger ett aningen enkelt intryck.
Betyg:++

Barbe Rac 2013
Chapoutier, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Massor av röda & svarta bär i doften, jordgubbe, hallon & en puff av cassis, fint örtig med bra & harmonisk värme. Rakryggad i munnen, bra tanniner & fina balanserade syror, snygg liten eldighet & sandig textur, lite lakrits & slånbär i svansen, torkade örter och massor av körsbär. God, kommer absolut att utvecklas.
Betyg:++(+)

Barbe Rac är klart det större och mer seriösa vinet, minde inställsamhet och betydligt bättre struktur & potential. Jag har inte varit speciellt imponerad av tidigare årgångar (inte provat så himla många om sanningen skall fram), 2010, 2005 och 1990 undantaget, men detta är riktigt bra - tyvärr samma sak här, priset är ett litet bekymmer (749:-).

Sammantaget är jag rätt positiv, speciellt till de vita och dyrgripen
Le Méal som verkligen skiner. Årgången verkar passa stilen och uttrycket i de vita, det ger en behaglig snärt man alltför sällan ser.

Vinerna släpps i små volymer den 20e maj.

Tackar Eric, alltid en förmån.

-- Winepunker

Comments

Sydafrika med AuZone

thumb_IMG_5089_1024


Det var länge sedan vi provade
Sydafrika i AuZone, lite satt på undantag bland populaset känns det som. Jag tror vinerna upplevs som ganska ointressanta, inte många verkar dricka dem regelbundet Punkarn inkluderat. På senare år har det främst varit Mullineux som presterat tillsammans med The Sadie Family, lite annans kul från Swartland har poppat upp också men i övrigt känns det inte speciellt hett. Lite trist egentligen, mycket nytt händer och det känns som landet tagit sig ur de första fallgroparna som följer på modernisering och internationalisering.

thumb_IMG_5082_1024 thumb_IMG_5083_1024


Palladius 2013
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Doft av citrus, fat & en del mineral, lite stenkross & flintrök och en näve tyngre blommor, syrén och rosor. Lätt exotisk i munnen, oljig med fetma & gul stenfrukt, massor av mineral och orientalisk krydda, liten beska i svansen och tyvärr alltför låga syror - lite grov & klumpig, skulle vunnit på mer fräschör. (Chenin Blanc, Grenache Blanc, Clairette, Roussanne, Marsanne, Semillon, Semillon Gris, Verdelho, Palomino, Viognier)
Betyg:+

Tyvärr har jag sällan gillat
Palladius, 2010 var fräsch och snärtig med andra årgångar upplever jag syrorna för låga och flörten med södra Rhône alltför tydlig för min smak. Visst är det ett bra vin, men för 560:- får man bra mycket vettigare saker, från självaste Bourgogne t.o.m. - att det sedan inte stilmässigt passar mig gom gör inte saken bättre.

Hamilton Russell Pinot Noir 2012
Hemel-En-Aarde Valley, Walker Bay, Cape Region, Sydafrika
Ganska läcker doft av hallon, söta jordgubbar och en del karamell, kryddsöt framtoning, utvecklar lite gummi & kanel, rätt anständig men lite för mycket fat. Ganska slankt texturerad i munnen, rödfruktig och syrlig men bra tanniner, slank skärpa i svansen, ren och ganska snygg men med lite väl kryddsöt avslutning. Betyget är närmast snålt. (Pinot Noir)
Betyg:+

Den här kände jag igen, trodde möjligen att den var något år äldre. Godkänd, men den skulle vunnit på lite känsligare fathantering.

thumb_IMG_5084_1024 thumb_IMG_5085_1024


Pofadder 2014
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Rödfruktig och godisartad doft, hallonbåtar och jordgubbssylt, klar känsla av macération carbonique, direkt besvärande. Väldigt neutral i munnen, lingon & slånbär, kärv känsla, lättfotad med godis i svansen, ointressant och inte speciellt väl sammansatt - dessutom alltför låg koncentration. (Cinsault)
Betyg:0

Treinspoor 2014
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Ganska neutral doft, lite skogig, sval röd frukt, körsbär och lite rökig krydda, en puff av blommor. Syrlig & sval i munnen, liten känsla av charkuterier, slankt blåfruktig, enkel men skärpt, ganska prominenta och goda tanniner. Enkel men godkänd. Betyget är något generöst. (Tinta Barocca)
Betyg:+

Med tanke på priset, närmare 400:-, är
Pofadder och Treinspoor absolut inte godkända - Treinspoor får kanske kosta 150:- och Pofadder dricker jag inte ens om det är gratis - jag har inte tid att dricka så enkla viner.
Vad fan har
Eben Sadie för sig? Med tanke på hur bra Columella är (referensprovade 2010 i fredags bara för att sätta det här larvet i perspektiv) vet vi ju alla vad han egentligen kan. Med tanke på grundmaterialet i ”Die Ouwingerdreeks” borde han åstadkomma storverk - gör om, gör rätt.

thumb_IMG_5086_1024 thumb_IMG_5087_1024 thumb_IMG_5088_1024


Kanonkop Paul Sauer 2006
Kanonkop Cellars, Stellenbosch, Sydafrika
Lite gräsig & grönstjälkig doft, massor av cassis och stenkross, ceder och slipdamm, stenkross och svart tät frukt - känns välgjord med riktigt Bordeaux-tycke. Tät i munnen med massor av cassis & flintkross, liten pikant grön stjälkig ton, bra sandiga tanniner, bra balans med lätt bitter svans - god, men känns fortfarande lite oförlöst. (Cabernet Sauvignon 65%, Merlot 15%, Cabernet Franc 20%)
Betyg:++

En klassiker! Galet pålitlig, gräsligheten lyfter fint och tappar man koncentrationen en enda sekund landar man i
Pauillac med näsan i myllan - mycket, mycket vin för under 300:- Gott, och mer än godkänt.

Rust en Vrede Estate 1694 - 2007
Rust en Vrede, Stellenbosch, Sydafrika
Köttig doft, väldigt utvecklad med svart frukt och tyvärr lite brända övertoner, att uns soya/buljong tittar fram efterhand. Solbakad i munnen, mjuk & polerad med svart tät frukt, fatig, rökig & bred, sandiga lite torra tanniner, aningen bränd & kokt i svansen tyvärr, hyfsat god men man har tagit i lite för mycket. Betyget är generöst. (Cabernet Sauvignon 44%, Syrah 56%)
Betyg:++

Alltför kokt och bränd i stilen, här har vi något som tangerar nidbilen - jag kan acceptera stilen, fruktmaterialet är nog i grunden bra men den är helt enkelt för solbakad. Dessutom, priset på 800:- är helt skruvat.

de Trafford Shiraz 2008
de Trafford, Stellenbosch, Sydafrika
Ren mörk frukt i doften, snyggt köttig med blå klangfull frukt, aningen karamell och blommiga övertoner, en eldig puff kikar fram när temperaturen stiger - 16% är för mycket. Len, tät och eldig i munnen, svartfruktig och tjock med koncentration & intensitet, maxad med svarta mörka körsbär, stenkross & tobak, sot & grillat kött, sträv och kryddig svans. Tyvärr drar alkoholen iväg för mycket, men annars helt OK. (Syrah)
Betyg:++

Den här är rätt snygg trots raketbränslet, lite södra Rhône med extra kirsch liksom. Funkar, men drick den några grader under rumstemperatur, alkoholen blir besvärande.

Tja, vad skall man säga? Trots att ingen av oss hittade några gamla brinnande bakelittelefoner i glasen är jag rätt besviken, det är lite ointressant och yxigt. Jag
vet ju vad landet kan åstadkomma, varför visar sig inte liknande kvaliteter här? Och, varför schabblar Eben Sadie? Detta kräver lite eftertanke.

Tackar i alla fall Per.

-- Winepunker

Comments

Röd Simon Maye med AuZone

thumb_IMG_5024_1024


Det har hänt några gånger nu - man förväxlar en icke-fransos med något från
Côte-Rôtie eller Hermitage. Att det inträffar regelbundet med saker från isolerade fickor i Nya Världen har man vant sig vid, svalt klimat och lång försiktig mognad i kombination en skvätt Viognier kan förvilla de mest förhärdade provade. Men, ställda sida vid sida brukar man kunna klura ut vad som kommer från hemlandet och vad som är utsocknes.
Men, att särskilja ett vin från
Rhône men inte från Frankrike är helt omöjligt. Jag har misstagit Simon Mayes viner för Crozes-Hermitage och Côte-Rôtie även när jag vet att det står en Schweizare någonstans i fältet - dessutom är de riktigt djävla bra, på vilken skala som helst. Att firman sedan inte har vett att ta betalt, att de har en larvigt liten produktion och att de är näst intill omöjliga att få tag i gör en provning som detta ganska unikt - tur vi har en kran.

Kurtis följde upp sin förra genomkörare av vit Simon Maye med en dito röd, man kan säga att förväntningarna på rätt högt ställda på flaggskeppen.

thumb_IMG_5025_1024 thumb_IMG_5026_1024 thumb_IMG_5027_1024


Simon Maye Dôle 2011
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Rätt läcker doft med hallon, sura körsbär och liten eldighet, lätta kryddor med snyggt dämpad köttig ton, klart inbjudande. Len och slank i munnen, läckra röda bär, trädgårdshallon och fräsig syra, aningen otydlig kanske men läskande på enkelt & rättframt sätt. (Gamay, Pinot Noir)
Betyg:+

Till skillnad från de flesta deltagarna gillade jag
Dôle bäst av de tre första lite lättare vinerna, den är enkel och kanske väl kort och slimmad men har en inbjudande trivial rättfram stil jag faktiskt gillar. Koppla bort hjärnan, drick i stora klunkar och fundera på nått annat än vin för en gångs skull.

Simon Maye Merlot 2007
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Syrlig doft, lätt stjälkig med stenkross och gräsig örtighet, lingon & mineral, en puff av badsalt. Rödbärig i munnen, lingon & slånbär, liten karamell, en del tanniner och viss kryddig känsla, tyvärr lite enkel och besk i svansen. Betyget är ganska generöst.
Betyg:+

Simon Maye Camosus 2012
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Lingon & hallon i doften, lite karamell och vingummi, cassis & söta körsbär. Slank i munnen, ganska neutral med röd frukt & vinbär, lingon & mullbär, dämpade tanniner, god men väl enkel och neutral i stilen. (Gamay, Pinot Noir, Merlot)
Betyg:+

thumb_IMG_5028_1024 thumb_IMG_5029_1024


Simon Maye Syrah 2012
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Läckert köttig doft, blodstänk & parfym, syrén, stenkross och råbiff under en tät matta av superb sval svart frukt, superklassisk doft som drar med full gas åt Côte-Rôtie. Strålande syror i munnen, bra frukt med liten fet ton, köttslamsor och len mörk frukt, snärtig och klassiskt strukturerad, bra längd med kryddigt blodigt avslut. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Simon Maye Syrah 2014
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Väldigt ung & aningen stum doft, mörk frukt, plommon & feta svarta körsbär, känns väldigt oförlöst och primär. Besynnerligt fruktsöt i anslaget, lite kärv & burdus i dagsläget, den känns för ung men har väldigt bra stoppning, det finns en del charkuterier i botten men den sitter inte ihop riktigt ännu. Den blir nog skitbra, men bara måste ha några år till på rygg.
Betyg:++(+)

thumb_IMG_5030_1024 thumb_IMG_5031_1024 thumb_IMG_5032_1024


Simon Maye Syrah Vielles Vignes 2012
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Underbart rökig & köttig doft, stenkross & blommor blandas med råbiff, blod, njurtalg och superba fat, nyanserat kryddig och komplex med absolut alla hönsen hemma. Rakryggat strukturerad i munnen, rökig & stram med vuxen textur, kryddig, blodig och underbart kraftfull med entrecôte, stenkross & slånbär, komplext avslut med rikedom och sandiga tanniner. Seriös som en hjärtattack.
Betyg:+++

Simon Maye Syrah Vielles Vignes 2009
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Ännu ungdomlig med tät mörk frukt, massor av svarta körsbär, cassis & stenkross, liten köttig krydda, blodstänk & vattenfärg, liten läcker blommig överton. Perfekt syrlig i munnen, fullmatad med sandiga tanniner, tät mörk frukt och fint avvägda fat, maxad med råbiff & solbakade svarta bär, köttig avslutning med enorm längd. Den drar åt Hermitage, alldeles, alldeles skitbra.
Betyg:+++

Det är med Syrah
Simon Maye verkligen visar var skåpet skall stå, den vanliga är en total dead ringer för Côte-Rôtie/Crozes-Hermitage och Villes Vignes fullkomligt skriker elegantare Hermitage - men, med en alldeles egen personlighet. Det är fullkomligt strålande! Ett magnifikt exempel på hur druvan kan prestera om handlaget är det rätta.

Simon Maye Humagne Rouge 2014
Simon Maye & Fils, Chamoson, Valais, Schweiz
Vansinnigt ung doft, blåbär, lingon och tydlig Dulcivit™, svarta bär och lite blommor, väldigt oförlöst. Galet ung och fruktstinn i munnen, knuten och ännu ointegrerad, massor av björnbär, sura körsbär och lite grillat kött, dämpat kryddig avslutning med fina tanniner. Tyvärr lite för enkel och outvecklad i dagsläget, kan nog bli ett snäpp bättre.
Betyg:+(+)

Det är på
Syrah och Syrah Villes Vignes ryktet är byggt, med rätta ställer sig Simon Maye bland världens absoluta elit när det gäller den här typen av rödvin - komplext, egensinnig och uttrycksfullt. Tackar Kurtis!

-- Winepunker

Comments

Jean-Luc Colombo med Laure

thumb_IMG_4874_1024


Man skall inte underskatta betydelsen av
Jean-Luc Colombo och inflytandet han haft i moderniseringen av Cornas - en stil som med rätta kunde kallas ’antediluvian’ för några decennier sedan (Jancis Robinson stod för epitetet när hon beskrev Cornas före 90-talet, något jag villigt skriver under på). Att vinerna sedan sminkades upp med alltför mycket fat och tappade karaktären under mitten av ’90-talet är en annan historia. Men, pendeln svänger tillbaka, Cornas generellt har förbättrats enormt de senaste trettio åren - när Vingruppen nu tagit över agenturen och bjudit in Laure Colombo att presentera vinerna mitt i generationsskiftet kändes det som läge för en nystart.

thumb_IMG_4885_1024 thumb_IMG_4872_1024


Côtes du Rhône, Les Abilles de Colombo Blanc 2014
Jean-Luc Colombo, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Aromatisk och lite fet doft, floral med grön frukt och underliggande stenighet, lätt & ganska elegant, lite exotisk frukt, utvecklar både honung och limeskal efterhand. Torr med snygga syror i munnen, driven av fräschör och stenkross, rakryggad avslutning med citrus & flinta. Riktigt lyckad, betyget är snålt. (Clariette 80%, Rousanne 20%)
Betyg:+

Saint-Péray, La Belle de Mai 2014
Jean-Luc Colombo, Saint-Péray, Rhône, Frankrike
Stram och örtig doft, exemplarisk fatbehandling med snygga kryddor, mineral & stenkross, vuxet seriös och strålande sammanhållen. Höga & rena syror i munnen, flinta & eleganta fat, väldigt seriös med aptitretande beska, stenkross och citrusskal i svansen, alldeles utomordentlig. Betyget är närmast snålt. (Rousanne 60%, Marsanne 40%)
Betyg:++

Detta är två strålande exempel på hur vita Rhôneviner
kan smaka om man håller uppe syrorna och nere alkoholen. Frukt och textur är enormt tilltalande, matvänliga och rena med nyansrikedom och snärt. Mycket imponerande.

Condrieu, Amour de Dieu 2014
Jean-Luc Colombo, Condrieu, Rhône, Frankrike
Exotisk doft, grönfruktig med lite godis, parfymerad med aprikos & syrén, ganska läckert uttryck. Fet och avrundad i munnen, aromatisk med läcker textur, lite exotisk frukt och gröna parfymerade drag, den saknar lite syra i vanlig ordning tyvärr. Den funkar rätt bra, men är inte riktigt min grej. Betyget är generöst.
Betyg:++

Ovanligt bra
Condrieu, inget jag egentligen gillar - syrorna är för låga - men om man bortser från personlig preferens är det mycket välgjort.

thumb_IMG_4877_1024 thumb_IMG_4878_1024 thumb_IMG_4879_1024


Côtes du Rhône, Les Abilles de Colombo Rouge 2013
Jean-Luc Colombo, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Läcker doft, hallon, jordgubbe & mineral, lätt fet & örtigt snygg. Slank i munnen, rödfruktig med hallon & sura körsbär, fräsch och lättsam med enkel glädje. (60% Grenache, 30% Syrah, 10% Mourvèdre)
Betyg:+

Côtes du Rhône, Les Forots 2013
Jean-Luc Colombo, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Köttig, vild & snyggt fatad med djuriska drag, röda bär och färska örter. Bra stramhet i munnen, ganska sträv, höga rena syror, bra fräschör med sura körsbär och örter i avslutningen. Läcker och rättfram i ganska klassisk stil. (51% Syrah, 49% Grenache)
Betyg:+

Crozes-Hermitage, Les Fées Brunes 2014
Jean-Luc Colombo, Crozes-Hermitage, Rhône, Frankrike
Snygg och ren doft, örtig med slaktbänk & örter, spänstig med syrén, slånbär & blodstänk. Tram och ren i munnen, fin vild & blodig känsla, perfekt avvägd tannin, rakryggad och rättfram med lite vilda toner i svansen. Lite enkel, men riktigt god. Betyget är generöst.
Betyg:++

Saint-Joseph, Les Lauves 2012
Jean-Luc Colombo, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Bra djup i doften, toner av karamell & ganska fatig känsla men samtidigt vild med blod & nejlikor. Sträv och upprätt i munnen, köttig med oförlöst frukt, bra snärtig syra i svansen men den känns oförlöst i dagsläget.
Betyg:+(+)

De lite enklare vinerna är goda & välgjorda men saknar djupare uttryck, de är kanske för polerade och tillrättalagda för min smak.

thumb_IMG_4881_1024


Cornas, Les Terres Brulées 2012
Jean-Luc Colombo, Cornas, Rhône, Frankrike
Ren doft, snyggt & elegant kryddigt fatad, svartfruktig med stenkross och animaliska övertoner, ganska modern & sammanhållen framtoning. Bra djup i munnen, ren och blåfruktigt tät, syrlig med underbart sandiga tanniner, vässad och läcker med klar potential.
Betyg:++(+)

Cornas, Les Ruchets 2010
Jean-Luc Colombo, Cornas, Rhône, Frankrike
Fet och djup doft, körsbärsfruktig med snygga fat, bra fräschör och viss elegans, lite rökig med stenkross och blodstänk. Tät & stram i munnen, oförlöst & kärv med plommon, slånbär och lätt sotig beska, rakryggad och intensiv men behöver tid.
Betyg:++(+)

Cornas, Les Ruchets 2012
Jean-Luc Colombo, Cornas, Rhône, Frankrike
Ganska söta & dyra fat i doften, tapenade och djuriska toner, slånbär och karamell, klart örtig med drag av garrigue och råbiff. Stram i munnen, tät & packad med frukt, fina sandiga tanniner, rökig och sotig med solbakad karamell, tjock och stinn av tjära & kaffe, bred och kanske lite ”overdone” med tanke på eken, men riktigt god. Den kan nog harmoniera med ett halvdussin år på rygg.
Betyg:++(+)

thumb_IMG_4873_1024


Det är verkligen inte illa, betydligt bättre än de tidiga ’90-talsvinerna. Faten finns där men är med undantag för
Les Rushets 2012 inte dominerade på något sätt, dessutom har jag en känsla av att det enbart är en tidsfråga. Den lite lyxiga framtoningen kommer säkert att dämpas till en mer modest kostym i mer klassisk Cornas-stil.

Tackar
Anne & Cattis, alltid intressant.

-- Winepunker

Comments

Langton's med AuZone

thumb_IMG_4781_1024


Langton’s aktionsverksamhet står för kanske den enda
hyfsat objektiva ’klassificeringen’ av viner från Australien, ett system där marknadskrafterna är drivande hur ett vin rankas - andrahandsvärdet och hur det presterar på auktion är den avgörande faktorn. 21 viner rankas som ’Exceptional’, tre vita (Gioconda Estate Chardonnay, Grosset Polish Hill & Leeuwin Estate Art Series Chardonnay - provat förr på djupet), ett förstärkt (Seppeltfield 100 Year Old Para Vintage Tawny) och sjutton röda:

  • Penfolds Grange (Syrah blend)
  • Bass Phillip Reserve Pinot Noir
  • Brokenwood Graveyard Vineyard Shiraz
  • Chris Ringland Dry Grown Barossa Ranges Shiraz
  • Clarendon Hills Astralis (Syrah)
  • Clonakilla Shiraz Viognier
  • Cullen Diana Madeleine Cabernet Merlot
  • Henschke Hill of Grace (Syrah)
  • Henschke Mount Edelstone (Syrah)
  • Jim Barry The Armagh (Syrah)
  • Moss Wood Cabernet Sauvignon
  • Mount Mary Quintet (Cabernet blend)
  • Penfolds bin 707 (Cabernet)
  • Rockford Basket Press Shiraz
  • Torrbeck Run Rig (Shiraz)
  • Wendouree Shiraz
  • Wynns John Riddoch (Cabernet Sauvignon)

Vintomas och jag grävde fram åtta av dessa ur våra gemensamma gömmor. Jag har aldrig provat dem mot varandra tidigare, dags att se hur de förhåller sig inbördes.

Vi började med vitt, en klassisk stram petroleumstinn sak från
Clare Valley.

thumb_IMG_4783_1024

Grosset Polish Hill 2005
Grosset Wines, Clare Valley, South Australia Australien
Massor av petroleum i doften, persikor, rabarber, stenkross & citrusskal, snärtig & munvattnande med fräschör och vitalitet. Bentorr i munnen, stram och ren med maxad mineralitet, tät & flintig, intensiva syror parad med bra gul stenfrukt, stenkross i avslutningen. Rätt krävande och egen med aningen oljig textur, ingen kioskvältare men djäkligt kul. (Riesing)
Betyg:++

Det är riktigt roliga viner, egensinniga och intressanta och dessutom konkurrenskraftiga i pris - men vem vid sina sinnens fulla bruk köper detta i stället för en motsvarande tysk sak? Jag har förstått att hemmamarknaden är ganska stark dock. Tur är väl det, annars skulle man kunna befara att det är en vintyp på utdöende.

Så, huvudakten:

thumb_IMG_4785_1024 thumb_IMG_4786_1024 thumb_IMG_4787_1024


Mount Mary Quintet 2004
Mount Mary, Lilydale, Coldstream, Yarra Valley Victoria, Australien
Örtig doft, liten mynta och en näve knycklade vinbärsblad, ceder & cassis, ett uns stenkross i snärtig & sval stil, väldigt mycket klassisk gammelbordeaux över framtoningen. Slank i munnen, örtig med syrlig frukt, svarta vinbär och en slev rönnbär, mörka plommon i svansen, god i lite avskalad och behagligt sval & traditionell stil. Hade aldrig satt den i Australien. (50% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 17% Cabernet Franc, Malbec, Petit Verdot)
Betyg:++

Detta är
inget Parkervin™ - Den Fete skriver:

”The proprietor of Mount Mary has never wanted me to taste his wines, which are revered by segments of the Australian press, but with some stealth work, I was able to secure a few vintages. In addition to the 2001 Quintet, I was able to taste the 1998, 1997, 1995, and 1994. For my taste, only the 2001 merited a score higher than 80 points. The attempt appears to be to emulate a Bordeaux petit chateau, but none were as fine, being lean, high in acid, austere, and meagerly endowed. They will not improve with age. The 2001 has slightly more to it than the older vintages. It is difficult to understand what merit these wines possess.”

Man får väl ta det som ett positivt omdöme, den är verkligen som en gammaldags
Bordeaux i syradriven och lite vresig stil. Jag gillar det här på något sätt, det är så egensinnigt och kompromisslöst, man bara måste respektera otrendigheten.

Lisa Perotti-Brown har en annan uppfattning dock (årgång 2006):

”Deep garnet in color, this wine has restrained aromas of cassis, dried Mediterranean herbs, graphite and loam plus pinches of cardamom and cloves. Light to medium-bodied with high acid and medium-firm finely grained tannins, this wine finishes very long. It’s still a little tight knit and needs 2-3 years to open, thereafter evolving through the next 8-10 years and keeping to 2024+. If this caliber of grapes were produced in Bordeaux they would have chaptilised and put a lot more oak on it, blurring this wonderful expression of the land...”

Man får leta utanför
Bordeaux för gammaldags Bordeaux...

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Rökig, blommig och blodig doft med slaktbänk, charkuterier, syrén och snygga, snygga fat, elegant & djurisk framtoning med alla hönsen hemma. Tät och köttig i doften, blommig med blod & råbiff, massor av mörk ren frukt, lätt fet & härligt sandig textur, dämpade fat, perfekt balanserad och strålande läcker i animalisk stil. Sydländsk Côte-Rôtie liksom.
Betyg:+++

Jag har blint satt den här i norra
Rhône flera gånger, det är lätt gjort så länge man inte har en äkta Côte-Rôtie att direkt jämföra med. Samjäsning av Syrah & Viognier ger en förvillande lik textur och blodigt floral framtoning, den är riktigt, riktigt läcker med absolut fokus. Noteras bör att en del medprovare trodde det var en ovanligt koncentrerad och köttslamsig Pinot Noir, ett kvalitetstecken om något...

Moss Wood Cabernet Sauvignon 1999
Moss Wood, Margaret River, Western Australia, Australien
Utvecklad & solbakad doft, drag av fudge & kaffe, kryddig med målarlåda & tät svart aningen kokt frukt, lite grov & yxig tyvärr. Tät i munnen, sträv och solbränd med massor av choklad & kaffe, fatig men det är rätt snyggt hanterat, solvarm och sandig svans, fruktsöt eftersmak med karamell och fudge. Den känns lite väl bränd för min smak men fungerar rätt bra.
Betyg:++

Den här var lite atypisk. Jag har provat den en handfull gånger, alltid mer fokuserad och skärpt än den här buteljen. Årgången är lite besvärlig dock, kan nog vara en faktor.

thumb_IMG_4788_1024 thumb_IMG_4789_1024 thumb_IMG_4791_1024


Penfolds Bin 707 1996
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Massor av mynta & karamell i doften, lite vax och rejält med fat, kanel & choklad, en del vanilj, mullbär och cassis, tät och förvånande outvecklad. Ganska stram i munnen, sträv med sandiga tanniner, fatig med tät svart frukt, lite vanilj och bitter choklad, kaffe och kanel i svansen, kryddigt kärv eftersmak. Den känns fortfarande ganska ung, god & strukturerad men Duval fläskade på rätt bra med eken.
Betyg:+++

OK, det är närmast provocerade mycket fat men det funkar på något besynnerligt sätt i alla fall. Det är liksom
Penfolds 707 i gammal god stil som den skall vara, flera medprovare naglade den direkt - mest på fatbehandlingen.

Henschke, Hill of Grace 2002
Henschke, Eden Valley, South Australia, Australien
Underbar doft, kryddig med massor av timjan & oregano, finstämd & strålande avvägd svart frukt, liten nyanserad mynta, enormt komplex parfymerad ton, några köttslamsor och bacon, lite kul volatila övertoner, fenomenal och intressant. Sensationellt balanserad i munnen, len och snygg med silkesmjuk textur, strålande perfekt moget fruktmaterial, inte en enda skadad druva. En del kaffe och örter, kakao och superb komplexitet, enorm längd och kryddig eftersmak. Kommer att växa till sig med några år på rygg.
Betyg:++++

Första gången jag provar
Hill of Grace, och djävlar vad bra detta är. Den känns som en überelegant variant av Sine Qua Non, magnifik frukt i första rummet - man låter råvarorna tala helt ostört, backar upp lagom med snygga fat och lägger den på skruvkapsyl för säkerhets skull, mycket imponerande.

Penfolds Grange Hermitage 1997
Penfolds, South Australia, Australien
Utvecklad doft, lite torkad frukt och röda bär, karamell och fudge, fat & en puff av kanel, ganska dämpad och stum besynnerligt nog. Sträv och kärv i munnen, krävande med liten bitterhet, mörk choklad och slånbär, kaffe och fin utvecklad kryddighet. Fatig i klassisk Penfoldsstil, maffig men aningens aningen grov. Inte en av de bättre Grange, men ändå rätt bra sammansatt.
Betyg:++

God, men lite av en besvikelse. Främst är doften knycklad och liten, det är inte illa men man blir aningen underwhelmed.

thumb_IMG_4792_1024 thumb_IMG_4793_1024


Clarendon Hills Astralis 1998
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Väldigt, väldigt utvecklad, kanel och kaffe, läder och en liten burkig starkvinskänsla, rätt eldig med ett inslag av tomat som kryper fram efterhand tyvärr. Kryddig i munnen, väldigt utvecklad med choklad & rhumtopf, anis och sötlakrits, tuggtobak och en de uttorkad frukt. Den är klart på väg ner med påtagligt torrt avslut. Anständig, men tyvärr för gammal.
Betyg:+

OK, jag måste säga att jag verkligen gillar
Astralis, men det har visat sig att jag bara gillar den som ung. Både 2005 & 2006 är spektakulära, intensiva och rika med maxad frukt helt utan kompromisser. Tyvärr har alla årgångar som kryper en handfull år över kanske tio varit en besvikelse, karaktären börjar dra åt starkvin och en liten besynnerlig oxidativ dissonans kikar ofta fram - faran med übermogna druvor.

The Armagh 2008
Jim Barry, Clare Valley, South Australia, Australien
Vansinnigt ung doft, packad med svart frukt, tokigt tät med sötlakrits, rosmarin, Dulcivit™ och björnbär galore, alla rattar på full 11, en del stenkross & tjära, till och med engelsk konfekt. Osannolikt ung i munnen, tjock och viskös svart frukt, feta björnbär, blå plommon och en rejäl dos fat, lyxig och fatig men besynnerligt balanserad trots kraften. Det är massor av absolut allt, men den är för ung att egentligen bedöma. Lär behöva tio år på rygg.
Betyg:++(+)

Detta är egentligen en riktig långlagrare, jag drack ’98 för något år sedan och den var mindre utvecklad än samma årgång av
Penfolds Grange - lite skrämmande tanke. Jag skulle tro att i runda slängar tjugo år behövs för att den skall komma till sin rätt, ytterligare tid för absolut topp.

Vad skall man säga om det här då? Visst, det är bra, till och med fantastisk skitbra i vissa fall - men det finns ett traditionellt drag kring dessa viner som hör en annan tidsålder till. Att
Hill of Grace etablerat sig som en av världens riktigt stora är berättigat, och att Clonakilla på många sätt står för en annan attityd och tanke kring terroir som börjat få fotfäste är också tveklöst men man undrar stilla kring Penfolds. De känns liksom gamla i stilen, i australiensisk kontext liksom - jag undrar om det är ett vinnande recept för framtiden eller om St.Henri kommer att visa sig vara den långsiktiga vinnaren.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Schist Syrah 2011

thumb_IMG_4778_1024


För inte
länge sedan öppnade jag ett nytt kapitel i mitt förhållande till Sydafrika - Mullineux visade på att stora viner nog går att göra någonstans bland kullarna i Swartland. Verkligt stora viner. Detta är systervinet till Granite, en sak med frukt enbart från en liten gård i Kasteelberg, minimal intervention från 17-åriga stockar, i princip helt naturligt med undantag från en liten, liten tillsats av svavel - enbart för att uppnå stabilitet. Naturvin? Jodå...

Mullineux Schist Syrah 2011
Mullineux, Kasteelberg, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbart köttig och skitig doft, parfym & blod, nyslaktad fotomodell liksom, helt magisk i uttrycket med exuberant sval svart frukt och örtig elegans. Faten är nästan omöjliga att identifiera, så dämpade och snygga med enbart en nyanserad baston. Vansinnigt uttrycksfull och läcker. Höga syror i munnen, skärpt med blod & svala mörka bär, magnifik på alla sätt, en riktigt vässad spelare i den absoluta elitserien. Den är nästan provocerande syradriven men det funkar så djävla bra, den har positionerat sig med de absolut bästa Côte-Rôtie.
Betyg:+++

Satan i gatan vad bra detta är, det har högre skärpa jämfört
Granite men saknar samtidigt lite charm - det är ett mer seriöst & allvarligt vin, vässat och uppfordrande men med absolut alla skruvarna perfekt åtdragna. Fan, Eben Sadie måste spotta upp sig om han inte skall bli helt omsprungen...

-- Winepunker

Comments

Goda Viner med AuZone

thumb_IMG_4751_1024


Årets första provning i AuZone är som alltid ordförandens traditionella ”Goda Viner”, ett urval av vad
Jack just nu tycker det vore lämplig att dricka. Det är alltid en utflykt helt utan skyddsnät men har på senare år oftast varit en uppvisning i smarriga bruksviner av lite högre klass, dessutom är det bra träning till KM framöver.

thumb_IMG_4752_1024 thumb_IMG_4753_1024 thumb_IMG_4754_1024


Uhlen R (Roth Lay) 2006
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Erste Lage QbA, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Djup utvecklad doft, massor av petroleum, rabarber, en antydan till nässlor och några droppar honung, fin mineralitet. Lätt off-dry, rik med gul stenfrukt och fina kryddor, koncentrerad med aningen bitterhet i svansen, massor av fin stenkross och exakta syror. Riktigt god i helt utvecklad och färdig kostym.
Betyg:++

Här hamnade jag helt fel, jag var så gott som övertygad att det var en
Pfalz med tanke på de mineralbittra dragen, året är en luring med sin förvillande beska. Gott i alla fall, förvånande sött med tanke på att det är en ’trocken’.

Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2006
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Kryddig doft med vax, gul stenfrukt, persikor och lättsam parfym, nyanserad och elegant med aromatiska drag, en del gummi och aprikos. Torr & kryddig i munnen, bra med rik & gul stenfrukt, hyfsade syror, liten oljighet i texturen, kryddigt aromatisk avslutning, en del raketbränsle tyvärr, rätt god dock i sin lite eldigt oljiga stil.
Betyg:++

Här pendlade jag mellan en atypisk
GV och en atypisk Viognier, rätt god men det saknades tillräckligt med aprikosyoghurt på näsan för Viognier och grapefrukt i munnen för GV - den är rätt god dock även om alkoholen gör sig påmind. Andra gissade på Weissburgunder och Rousanne/Marsanne, lite svårplacerad.

Domaine de Chevalier Blanc 1996
Cru Classé, Pessac-Leógnan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Lite oxidativ doft, kryddig med viss äppelskal, harts och linolja, citrusskal & suckat, nötig med valnötskross och ett uns ekig möbelpolityr - känns väldigt mogen. Citronlik syra i munnen, citronskal och besynnerligt bokna äppelkart, lätt oxidativ med skärpt struktur. En hel del fat dessutom. Rätt god, men samtidigt lite svår med faten och de övermogna dragen i kombination med de närmast galna syrorna. Betyget är ganska generöst.
Betyg:++

Lurigt vin också, mognaden gjorde den lite anonym och syrorna i kombination med faten (och i kombination med Jack) lurade oss runt över halva jordklotet. Ingen nämnde
Bordeaux, rätt pinsamt.

thumb_IMG_4755_1024 thumb_IMG_4757_1024 thumb_IMG_4758_1024


Château Palmer 1982
3ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Underbar doft med maxade cedertoner, grafit, vinbärsblad, skogighet i härligt gräsig örtig stil, en rejäl skopa stall och stenkross toppat med en puff av tobak & träspån, enormt klassisk framtoning med absolut alla markörerna på maximal volym. Utvecklad i munnen, fina avrundade tanniner, perfekt balanserad med röd slank frukt, lite tobak och en aning choklad blandad med läcker stram mineralitet, helt mogen i perfektion. Len och superbt snygg eftersmak, nyanserad med längd i überklassisk stil. Skitgod.
Betyg:+++

Man måste bara gilla klassiska saker från klassiska slott, en mogen
Bordeaux stöpt så här går inte att bräcka - en påminnelse om att gammal är äldst nu när trenderna drar åt helt andra håll. Gissningarna landade lite överallt på västra stranden, jag var själv inne på St.Julien.

Morstein Spätburgunder 2008
Gutzler, Morstein Grosses/Erstes Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Läckert skitig doft med hallon och skogsbotten, snyggt parfymerad, läcker med bra djup. Ganska stram & rakryggad i munnen, kryddig med fina sandiga tanniner, bra skogshallon och klass på syrorna, balanserad och skärpt, lång rödfruktig utvecklad svans. Rött god.
Betyg:++

Kul, god och druvtypisk med snärt. Många var inne på just
Tyskland även om jag själv faktiskt landade i Bourgogne, den kändes lite för stram och rakryggad för en Spätburgunder.

Château de Beaucastel 1998
Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doft av jordgubbe, hallon & lakrits, en del tobak och bruten rosmarin, en puff av målarlåda och kanel men tyvärr en liten oxidativ äpplig överton. Bra strävhet i munnen, lakrits och kanel, röd lite bränd karamellig frukt, en del stenkross och tuggtobak, vissa köttiga drag men den känns tyvärr besynnerligt klumpig och grov. Känner inte igen den från fem år sedan, inte från tre år sedan och inte från april förra året, en iffy flaska månne?
Betyg:+

Självklart massor av
Grenache, självklart en Ch9dP, Beaucastel föll mig inte in över huvud taget. Den är inte god nog, vad har gått snett här? Den saknar totalt den vanliga djuriska elegansen.

thumb_IMG_4759_1024 thumb_IMG_4760_1024


Pintia 2005
Bodegas Pintia, Toro, Spanien
Djup, intensiv och packat svartfuktig med mynta, fat och en del Dulcivit™, helt oförlöst och knuten men är nog lovande i sin stil. Tjock och sträv i munnen, eldig och packat svartfruktig, maffig med choklad och kanel, kaffe & muskulös struktur, lite onyanserad och grov svans, bläckig med lätt sälta. Lite svår i dagsläget.
Betyg:+(+)

Här var det svårgissat också, jag pendlade mellan
Priorat och någon svårartat poängkåt sydfransk konstruktion - fatbehandlingen fick mig att tippa över till Priorat, fel i alla fall...

Cornas La Sabarotte 2001
Domaine Courbis, Cornas, Rhône, Frankrike
Djup doft, massor av charkuterier och klassisk vattenfärg, blodstänk & syrén, parfym & njurtalg, klassisk stil med en puff mynta och superbt läcker & sval svart frukt. Höga snärtiga syror i munnen, ren och sval med svärta och liten lakrits, järnig mineralitet, råbiff & blodig entrecôte, kryddigt aromatisk avslutning med längd och exemplarisk koncentration. Finess, klass, täthet och mycket snygg dämpad fatbehandling, fullkomligt strålande!
Betyg:+++

Ah! En klockren
Côte-Rôtie av yppersta klass, not! Detta är bara hur bra som helst, exakthet och kraft utan att kompromissa med uttryck eller terroir en enda sekund. Det vore fantastiskt kul att jämföra detta med något jämngammalt från sagda distrikt och en Chave Hermitage vid tillfälle, utgången är ingalunda självklar.

Tackar Jack, alltid lika kul.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Granite Syrah 2011

thumb_IMG_4456_1024


De gör egentligen allt rätt - tjugoåriga stockar, bushvine på gammal granit i
Paardeberg, fot-trampade hela klasar, ingen tillsatt jäst (fattas bara), lagrat på 500-liters fat i 18 månader, ofiltrerad givetvis men med en liten gnutta svavel - minimal intervention och absolut respekt för druvmaterialet m.a.o. Chris och Andrea Mullineux i Swartland är nog en av de allra intressantaste nykomlingarna sedan Eben Sadie höjde ribban för Sydafrika med de senare årgångarna av Columella (när insikten att mer fat inte alltid är bättre till slut satte sig). Vingårdsvinerna Schist & Granite har en inneboende kompromisslöshet jag gillar, i de futtiga hundra lådorna som producera av varje vin har man lyckats packa precis det Sydafrika idag kan åstadkomma när tanke & handlag går i takt. Så “organic” man kan vara utan att bli “idiotic”, det gillar Punkarn™.

Mullineux Granite Syrah 2011
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbar doft, köttig och blodig med charkuterier och djupa komplexa kryddor, snygga nejlikor & dämpad kanel, läcker mineralitet och sval mörk intensiv frukt, plommon och lite cassis, efterhand dyker det upp både njurtalg, syren och härsket fett, fast bra om ni fattar. I munnen är den perfekt harmonisk med essensen av druvan i centrum, underbara vitala syror, köttig och expressiv med kryddig botten, massor av slånbär & solmogna plommon. Faten är mycket dämpade på gränsen till obefintliga, tanninerna sandiga men väldefinerade, svansen komplex, lång och fokuserad. Detta är absolut skitbra, kanske den bästa sydafrikan jag druckit.
Betyg:+++

Djävlar i helvete vad bra detta är! Bara i
Côte-Rotie, Beechworth, Valais och Washington kan man göra detta...
OK, tekniken, tanken och handlaget har spritt sig, tack och lov - det är nu allmängods, men fan vad bra det känns att till och med
Sydafrika fattat hur det hänger ihop. Det här är superläckert och i absolut världsklass, vi har en fokuserad elitspelare som snubblar mot storhet. Vänta bara några år så får de nog till det, jag trodde det skulle bli Eben Sadie men nu känns det som paret Mullineux växlat upp till femman och leder racet...

-- Winepunker

Comments

Maffputtar

thumb_IMG_4334_1024


Det blir mer och mer fel att ägna sig åt viner av den här typen i renlärighetens tidevarv. Så långt från orange ogenomskinlig rotsoppa, lättrosa blomvatten och steniga surpuppor man kan komma korkas ibland med yster glädje upp Casa Punk™. Ibland blir det för mycket men pallar man med fat, alkohol och solvärme är det lika ofta förbannat gott på ett befriande ointellektuellt sätt - riktiga querkofobkillers! Skall man tala till reptilhjärnan skall de ske med bättre Pinot eller med trubbigt våld mot huvudet, den här gången blev det några ronder av det senare.

thumb_IMG_3966_1024


Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape 2007
Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft, maxad med kåda, rosmarin, biggaråer och massor av feta söta körsbär, det dyker upp en del målarlåda och undervegetation, dessutom blod, lakrits och råbiff. Vi har en komplex sak med årgången uttryckt fint, värme och garrigue blandat med en puff av starkvin och söt Grenache, det finns drag av tyngre saker som portvin men ändå inte, skärpan är på plats. I munnen är den rik, bred och eldig med massor av kryddor, kaffe, choklad och söta körsbär. Tanninerna är tydliga, skärpta och sandiga, syrorna anstäniga och rena, massor av kakao och tjära definierar vinet, det är rikt & komplext, hartsigt & kryddigt i avslutningen. Skitbra, har vuxit en del på dryga tre år. Betyget är närmast snålt. (75% Grenache, 15% Syrah,10% Mourvèdre)
Betyg:++

Bosquet des Papes, Chante le Merle Vielles Vignes 2007
Bosquet des Papes, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft, eldig och varm men med klass & definition, skogshallon & körsbär, garrigue & lakrits, anis & lite karamell, kärnig men bred, aningen funky ton, vild med några droppar blod och en puff maraschino, superläcker med begynnande mognad. Det finns en del mineralitet i botten, en vuxen stramhet under mattan av solvarm frukt. Tät och harmonisk i munnen, sandiga tanniner, väl definierade med grus & mineral, fänkål & rosmarin, hallon och jordgubbe, lång och kryddig med fin utveckling, bred i svansen med exakta snärtiga syror. Lång och kryddig eftersmak, skitgod och kommer att hålla länge. (Grenache 84%, Syrah 6%, Mourvèdre 6%)
Betyg:+++

Tveklöst en av de allra bästa ’07:orna,
strålande redan för fem år sedan.


thumb_IMG_4110_1024 thumb_IMG_4278_1024

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Underbar doft, packad med hallon, körsbär, lakrits och söt dyr tobak, en del kåda och torkade örter, rosor & rosmarin, en del salmiak och lagerblad. Den är skärpt och intensiv, faten finns där men är snyggat inbäddade - visst är det mycket, gå inte på pacemaker, men ack så snyggt och maffigt inbjudande. Maxad och eldig i munnen, tät med hallon & körsbär galore, kakao & tuggtobak, mörk choklad, söta biggaråer och underbara tuggbara tanniner. Det är glädje, exuberans, skratt & alla rattar dragna till max, men med absolut balans och en läcker mineralitet i svansen. Det är precis vad som går att vrida ur terroir & druvor, på högsta volym men med perfekt balans. Skitgott, och nog den bästa Las Flors av dem alla. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

La Pèira 2006
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad med mörk choklad, kakao, söta körsbär och kåda, rosmarin blandat med kirsch, tobak och garrigue en masse. Faten är snygga, perfekt kombinerade med grillat kött & solbakad expressiv frukt. Doften är packad av vilja och rå glädje. Tät i munnen, superbt finkorniga tanniner, kakaolika med övertoner av lakrits och kaffe, en hel del charkuterier, den är eldig och bred men med strålande balans, maffig och enormt häftig. Frukten är maskulint mörk men har komponenter av hallon & jordgubb. Den börjar visa framfötterna och är inte längre grov som för fyra år sedan. Visst är det kraft och koncentration, en väldigt speciell konstruktion men samtidigt är den snygg och imponerade. Väldigt Parker, väldigt gott. (Grenache 40%, Syrah 60%)
Betyg:+++

Att ta ord som elegans i munnen samma kväll man provat detta är bara larv, men det finns en komplex struktur och ett finmekaniskt sinnelag under allt buller. Det
både slår högt och tickar försiktigt, det är liksom två tankar i huvudet samtidigt fast i glaset så att säga. Här har vi en struktur som är betydligt mer vuxen än Las Flors, mindre charm och mer tanke, seriös som en hjärtattack och byggd som ett mindre lokomotiv. Och, gott - första budet uppfyllt!

thumb_IMG_3926_1024 thumb_IMG_4111_1024


Boekenhoutskloof Syrah 2010
Boekenhoutskloof, Franschoek, Coastal Region, Sydafrika
Rökig & bränt solbakad doft, rostat kaffe, stenkross, grillat kött och massor av blå frukt, packad med torkade örter och kryddor men tyvärr i ännu lite grov stil. Det finns ett drag av muggig buljong & gammal soya under plommonen, den känns inte riktigt harmonisk. I munnen är det en helt annan visa, smaken är ren, klingande med fina syror och kryddig frukt, massor av svarta bär, blodstänk och läckert vilda toner, exakt och fokuserad med skärpa, tanninerna är sandiga och vuxet prominenta. Skitbra i munnen, men vad fan är det med doften? Betyget får bli något slags snålt medelvärde... (Syrah)
Betyg:+

Château Canon-la-Gaffelière 2009
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Läckert rökig doft med cassis, mullbär, blå plommon och stenkross, den är kryddig men med underliggande rakryggad stramhet, fint hanterade (dyra) fat, solvarm men samtidigt snygg i början på karriären. Superbt läcker i munnen, höga syror, ren med cassis, björnbär, syrliga plommon och espresso, lite salmiak och mineral i svansen, kakaosträva tanniner, snygg örtighet och massor av stenkross dansar över en tjock fruktbotten, det är enormt seriöst. Årgången är perfekt hanterad, eldigheten tar absolut inte över, syrorna är på plats och framtiden är lång. Visst är det modernt och Rollandskt till max, men samtidigt larvigt välgjort och med tydligt distriktsuttryck. Avvakta mist tre till nästa försök. (55% Merlot, 40% Cabernet Franc, 5% Cabernet Sauvignon)
Betyg:+++

Puh! Nu, tillbaka till slankare saker...

-- Winepunker

Comments

Yangarra med Peter Fraser

thumb_IMG_4272_1024


Peter Fraser från Yangarra är i stan på snabbvisit, en härligt bonnig lirare från McLaren som under Jackson Family Estates hatt driver en oerhört seriös verksamhet. Med så mycket som möjligt av arbetet nedlagt i vingården och minimalt med inblandning efter sorteringsbordet står Yangarra för allt som är hipster-hett just nu - hela listan från naturligt jäst och får i vingården till helt biodynamisk produktion och ibland buteljering helt utan svavel, dessutom en del experiment med keramiska ägg är bara att bocka av (inga måndanser när någon ser dock).
Lite brus om Peter &
Yangarra hade jag hört, speciellt hur man lyckats hantera Grenache har uppmärksammats. Här har vi någon som drömmer om Château Rayas - så långt från Clarendon Hills man kan komma egentligen.

Yangarra GSM 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Bra djup i doften, snyggt rödfruktig, lätt eldig med fin kryddighet, lätta övertoner av lakrits & körsbär. Bra tanniner i munnen, höga fint definierade syror, tanninerna är sandiga och faten är behagligt dämpade, bra mineralitet och snärt i snygg och lite enkel stil. God och välgjord med en del potential. (49% Grenache, 29% Shiraz, 22% Mourvedre)
Betyg:+(+)

Yangarra Grenache 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Fint djup i doften, exuberant med hallon & jordgubbe, liten snygg fetma, lätta örter och rejäl mineralitet, lite grillat kött och florala övertoner. Enormt elegant i munnen, massor av mineral och stenkross, fina syror och fräsch slank rödlätt frukt, återhållen med röda vinbär, sura körsbär och slånbär. Kärv och uppstramad svans, oväntat exakt och vässad. Lite yster ännu, men kommer absolut att utvecklas.
Betyg:++(+)

Yangarra High Sands Grenache 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Aningen sluten doft, bra röd frukt, rena hallon & jordgubbe, stenkross och läckra torkade örter, mynta & fräschör med lätt pepprighet och en liten blodig köttslamsa, nästan vulkaniska drag och superb högstämd mineralitet. Fräscha syror i munnen, definierade tanniner, rivig i dagsläget men supersnygg samtidigt, röda vinbär och slånbär, lång och syrligt rödfruktig svans, mineral och kryddor i eftersmaken. Strålande med vässad och kompromisslös personlighet.
Betyg:+++

Här har vi två djur man sällan ser och som jag aldrig stött på från
Australien. Tankarna far mot en sval avskalad Mentrida eller hur en Grenache skulle blivit om den gjorts högt uppe på Etna. Här har vi en exakt tolkning med finess och slank elegans, klang & absolut fokus. Druvan går igenom vinet på ett mycket intresseväckande sätt. Trots elegansen har vi dessutom djup & koncentration, lågt uttag och hänsynslös selektion parad med lite lagom whole-bunch gör susen.

thumb_IMG_4274_1024


Yangarra PF Shiraz 2015
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Sinnessjukt ungdomlig, ren med björnbär och lätta köttiga aromer, drag av Dulcivit™, plommon & lätta florala toner, aningen syrén. Ren & läcker i munnen med vässade syror och klingande frukt, lite vild, egen med syra & frukt i absolut fokus. Väldigt avskalad, men det funkar. Betyget är lite snålt.
Betyg:+(+)

Bara druvor, naturlig jäst, inget svavel, inget annat alls. Naturvin med allt vad det innebär - rätt gott, men saknar djup för högre betyg i dagsläget. Jag misstänker att den kan växa med några månader på rygg dock, 2015 är
väldigt ungt.

Yangarra Shiraz 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Djup doft, plommon & biggaråer, rökig med köttslamsor & vilda toner, visst finns det fat men de är snygga och i bakgrunden. Tät & balanserad i munnen, sandiga tanniner, ren med superba fat, bra bredd med björnbär & plommon, lite mörk choklad och strålande längd. Oförlöst ännu, behöver lite tid.
Betyg:++(+)

thumb_IMG_4270_1024 thumb_IMG_4276_1024


Yangarra Irnonheart Shiraz 2013
Yangarra Estate Vineyard, Kangarilla, McLaren Vale, South Australia, Australien
Lite stum & knuten i dagsläget, svart djup och aningen oförlöst frukt, bra kraft & massor av mineral, lätt eldig med stenkross och djurfett, fint floral känsla. Tät i munnen, stenkross och lakrits,strålande textur, vild men samtidigt ren & snygg, bra kraft utan att bli det minsta kladdig, djup mörk ren & syrlig frukt, blå plommon och lite cassis, oerhört seriös med stenkross och torkade blad i svansen. Strålande, kommer att utvecklas.
Betyg:+++

Alla Syrah är bra, väldigt seriösa och välstrukturerade i klangfull och vuxen stil - men det två rena Grenache är mer än speciella. De är något att leta efter, kännarviner som pockar på absolut uppmärksamhet.
Speciellt tack till
EricLively för chansen att språkas med Peter och till Djuret som skrämde fram några goda vildsvinsslamsor att mumsa till (min bordsgranne började gråta över kombinationen High Sands & tartar med löjrom och majjo).

-- Winepunker

Comments

The Penfolds Collection

thumb_IMG_4251_1024


Jag har ett extremt kluvet förhållande till
Penfolds. Samtidigt som de är en central spelare på södra halvklotet, en historisk gigant med en kontinuerligt förbättrad och i dagsläget rätt intressant portfölj ägnar de sig åt något jag närmast betraktar som geschäft. Tilltag som “The Ampoule”, “50 Year Old Rare Tawny” och en prislapp över 4000:- på Grange är bara blaj, men de har samtidigt förbättrat saker som St.Henri till ett intressant & personligt världsklassvin vilken synvinkel man än har - oavsett vad man gillar måste St.Henri idag respekteras. Resan som Yattarna gjort visar också på lyhördhet och äkta ambition, idag är det ett absolut ess. Det är mest kombinationen med larvlyxen som stör - “Le Bon Vins” legendariska kommentar ekar i bakhuvudet, “Det är inte ens ghetto-fabulous utan bara öst...”, något alla borde reflekterat över när “The Ampoule” lanserades i Moskva.

Men, den här kvällen fick till och med
Punkarn hålla inne med kritiken lite, en tillställning på Operan i regi av Penfolds där hela buketten som lanseras i Sverige 2015 presenterades. Det är trots allt rätt bra viner. Att det hela mest påminner om en galavisning av en ny bilmodell eller en slags skruvad modevisning får man försöka ha överseende med, så långt från sittande provning med anteckningar man kan komma.

thumb_IMG_4243_1024 thumb_IMG_4249_1024


Yattarna är ett av de vin som nog gjort den allra största resan alla kategorier, från en übermogen sönderekan klumpkloss med popcorn och svinester till en stram, koncentrerad och vässad mineralstinn godsak med ek så dyr att Sauzet skulle bli avundsjuk. Att ha tillgång till frukt från halva Australien och att glatt flytta fokus mot svalare och svalare områden har sina poänger, numera företrädesvis från Derwent på Tasmanien med inslag från Adelaide Hills och Henty är det långt från vad vi såg 1995. Nu är den för djävligt bra, och dyr som en Corton...
Yattarna 2013 är inget undantag, den är lite knuten i dagsläget men har ren tät frukt, behaglig stenkross och lagom med fat, enorm potential men är faktiskt drickbar redan nu - klar +++, närmast snålt i längden skulle jag tro, det finns kanske frantidsutsikter för högre nivåer.

Parallellt med
Yattarna har Reserve Bin xxA visat på en helt annan personlighet - yvigare, vildare, mer personlig och med en “jag blir som jag vill”-attityd är den rätt bångstyrig. Den mognar snabbare, är mindre aristokratisk men samtidigt fantastiskt god (och ännu hanterlig i pris). 2014 är tyvärr i dagsläget väl fatad på näsan men det backas upp av läcker renhet och galet med mineral i munnen. Kan några år på rygg få faten att krypa in bara lite kan den nog växa. ++(+).

thumb_IMG_4245_1024


Bland de röda var
Bin 389 2013 den mest klassiska i sin überfruktiga och rätt hårt fatade stil, den har en del uppstramande stjälkiga aromer och är ganska ystert fruktsöt just nu, god men med väl mycket choklad & lakrits, ++ blir det i alla fall. Ett helt annat djur är givetvis St.Henri 2012, en absolut ren och uttrycksfull storhet med superbt blodig & parfymerad mörk frukt, nu i sin absoluta ungdom men med enormt fina framtidsutsikter. Givetvis redan +++ dock, avsaknaden av fat ger det högklassiga grundmaterialet fritt spelrum. 2012 kommer nog att stanna på 3+, men en årgång som 2010 har absolut potential för äkta storhet, och det för ett pris under 600:-
St.Henri går verkligen från klarhet till klarhet, en exakt och sylvass konstruktion som för tankarna till helt andra breddgrader. Visst är det OZ, visst är det Penfolds, visst är det modernt (fast de på många sätt har gjort samma sak sedan '50-talet) - men, samtidigt har den en klang & närvaro som får i alla fall mig att försiktigt mumla “LaLaLa...”, försiktigt, försiktigt...

thumb_IMG_4252_1024 thumb_IMG_4254_1024


Antitesen är
RWT 2013, doftar vanilj, bourbon, röda bär, mjölkchoklad & Hawaiian Tropic - men, i munnen är den kryddig med finkorniga och strålande tanniner, solvarm sammanhålen frukt och rejäl längd. Kan faten krypa in i vinet lite blir det nog alldeles utmärkt ++(+). Härlig Barossa på bara franska fat, men den behöver tid för att harmoniera.

Avslutningsvis fick vi prova
Grange 2011, en svalare årgång med stramhet under kraften. Grange är som vanligt svår att bedöma som ung, men det känns som en ganska nyanserad och lite slankare variant än man är van vid. Frukten är lite knuten men ren (100% Syrah den här gången), hälsosamt med fat och en hel del minrealitet, i munnen rakryggad med oförlöst parfym och lovande men lite hopknycklad struktur. God, men behöver givetvis en del tid för att komma till sin rätt, +++ i alla fall.

Kul kväll, men mer cocktailparty än vinprovning.
Förra året med Peter var intressantare.

-- Winepunker

Comments

Höstbash med Lena & Gubbarna

thumb_IMG_4231_1024


Igen,
AK, E.T., Tuvan, Vinarskallen, Lena & Punkarn själv samlas för att “dricka stora viner till anständig mat” som valspråket predikar (Excellensen var tyvärr borta igen på något oviktigt som jobb). Den här gången hade jag själv tagit i lite lagom, en vettig vit Bourgogne Grand Cru och ett svåråtkomligt rödpang från Häxmästaren strax norr om Ventura.

Först en föråkare.

Ancestrale 2011
Weingut Geheimer Rat Dr. von Basserman-Jordan, Pfalz, Tyskland
Ren doft, lätt kryddig, bra mineral med citrus & rabarber, viss fetma och en antydan till fat. Definerad sötma i munnen, kryddig med liten skalbitter känsla, bra mineral och klass i egen stil, antydan till fat även här. God, men sötman är inte mig grej riktigt.
Betyg:++

Det är ett lite besynnerligt vin, en slags återskapad gammaldags replika av hur viner gjordes för hundra år sedan - restsötma, stora ekfat, spontanjäst etc. etc.. Den direkt halvtorra kroppen i kombination med 13% och tysk klang känns väldigt oväntad, det är en märklig och kul upplevelse. Om jag gillar den, tja, men jag föredrar mina “grosses gewächs” torrare än så här, den drar åt
Alsace i stilen.

thumb_IMG_4178_1024 thumb_IMG_4179_1024 thumb_IMG_4182_1024


Philipponnat Clos des Goisses 1995
Philipponnat, Champagne, Frankrike
Utvecklad, knäckig doft med choklad & mandel, nyanserade äppeltoner med kryddig komplexitet, läcker på härligt klassiskt vis. Rik & bred i munnen, maffig med apelsinskal, hasselnötter och krämig munkänsla, len och lång med liten exotisk överton, kanske sharonfrukt eller persikor. Superb längd och mogen balans, strålande.
Betyg:+++

Gosset Celebris Extra Brut 1998
Gosset, Champagne, Frankrike
Snärtig doft, rejält mineraldriven med krispig stenkross, rökiga kryddor och rivet citrusskal, bra djup med stilren utveckling. Frisk i munnen, maxad mineral och vässade syror, flintig och lite rökig med musselskal och mineralbittert avslut, viss utveckling. Lite benigt uttorkad känsla i eftersmaken, god, betyget är kanske aningen generöst.
Betyg:+++

Två strålande bubbel i radikalt olika stil, en klassiker med djup och mognad parad med en stram lågdosage-variant från en modernare tidsålder. Gott, seriöst och enormt kul jämförelse.

thumb_Huitres_1024thumb_IMG_4185_1024


Först ostron och sedan en liten krustad med långkokad silverlök och kantareller passade finfint till, speciellt gifte den sig med mognaden i
Clos des Goisses även om ostronen nog funkade bättre till Gosset.

thumb_Torchon_1024


Lite anklever dök upp som godsak att återknyta till
Ancestrale, där började vinet plötsligt skina med några watt till - här funkade plötsligt både alkohol och sötma på ett helt annat sätt, tanken om Alsace accentuerades - hur bra matchar inte lite rikare saker leverns fetma?

thumb_IMG_4188_1024


Bâtard-Montrachet 2010
Fontaine-Gagnard, Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad, bred och kryddigt komplex doft, lätt smörig & nötig med fint utvecklad känsla, crème brûlée, mango och rejäl, närmast förvånande mognad. Harmonisk i munnen, bra syror, ren och snärtig men samtidigt med väldigt mogen frukt, nötter och citrus, en del mandel och bittert citrusskal. Riktigt lyckad, utvecklad och maffigt bred eftersmak. Den har närmast paralleller med nya-världen.
Betyg:+++

Syrorna är bra, den har skärpa och rejäl stoppning, men är den inte väldigt utvecklad? Visst har vi sett att
Fontaine-Gagnard mognar snabbare än bananer men den här är ju för tusan bara fem år, jämte Bonneau du Martray känns den direkt gammal. Gott, inget snack om det, men har någon ett krigslager kan det vara läge att provtrycka en butelj eller tre.

Corton-Charlemagne Grand Cru 2004
Bonneau de Martray, Corton Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Läckert rökig doft, massor av mineral, dyra fat och ungdomlig parfym lite kryddor och påtagligt floral. Stram i munnen med höga syror, citrusskal & pikant bitterhet, lite bladig närmast, vässad och skärpt, fokuserad i ganska återhållen stil. Lång och avskalat komplex i svansen, kommer att hålla länge.
Betyg:+++

Till detta serverades först en varm blomkålscréme med havskräfta följt av en oxtartar med tryffelmajjo och hasselnötter, en slags halvstöld från något jag ätit på
Pubologi. Tartaren är snabbgravad och rejält kryddad med svartpeppar, majjon med gräslök i botten, hasselnötter och tartar ovanpå, toppad med löjrom & rå charlottenlök. Lite knapriga levainchips till ger lite extra cruch, något jag tycker är nödvändig till all form av tartar. Gott skit i all enkelhet.

Rödvinerna bjöd på både ris & ros så att säga, en varierad bukett med ett monumentalt stolpskott.

thumb_IMG_4189_1024 thumb_IMG_4196_1024 thumb_IMG_4192_1024


Collina Rionda di Serralunga 1985
Bruno Giacosa, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Tyvärr knaskorkad, men under mattan av TCA finns både frukt och struktur, i munnen är den stum och hemskt bitter. Trist.
Betyg:-

Korkad, satans helvetes djävlar vad trött jag är på TCA.

Côte-Rôtie, La Landonne 1995
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Djup doft, skitig med blod och djuriska aromer, bred och svettig med kött & slaktbänk, en del mineralitet och blommig syrén, enormt intensiv och strålande snygg med perfekt och kraftfullt uttryck. Ren i munnen, klangfull med blommor & plommon, fina exakta syror, höga smaker, kött & blod, mörk frukt och enorm längd. Svansen är kryddig och komplex, nyanserad med distriktet fenomenalt uttryckt. Både modern och traditionell i perfekt syntes.
Betyg:++++

Ofta har jag ondgjort mig över
Guigals La Landonne, den mognar fan ta mig aldrig utan bibehåller ett ogint drag genom hela livet till skillnad från syskonen som oftast är tillgängliga under hela livscykeln. Men, ikväll blev jag motbevisad (jag trodde faktiskt det var en lite kraftigare La Mouline), vinet är på absolut underbar topp men alla bitarna perfekt placerade, det är den bästa La Landonne jag provat - den är ta mig tusan både charmig och elegant. Har man råd är detta något av det bästa som går att köpa.

Barolo Vigna Rionda Riserva 1998
Vigna Rionda di Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Kryddig doft med stenkross, kaffe & kanel, solvarm & komplex röd frukt, nypon & plommon blandas med entrecôte och en puff av mynta. Stram och ren i munnen, höga läckra syror, sandiga och prominenta tanniner, sträva och tuggbara, solvarm och krävande men samtidigt exakt och superbt personlig.
Betyg:+++

Som revansch för den korkade saken blev det inte illa, pålitlig som få, solid och strukturellt ett läckert mellanting hur jag förväntar mig en
Barolo och en Brunello, skitbra faktisk!

thumb_IMG_4198_1024 thumb_IMG_4200_1024


Sine Qua Non, Pictures Grenache 2007
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Underbar doft, hallon och sura körsbär, parfymerad och eldig med komplexitet och lite rökig lakrits, fatig och intensiv, otända cigarrer och tuggtobak. Solvarm och bred i munnen, balanserad och superbt läcker med lyxig röd frukt, hallon och jordgubbe, lakrits och djup kryddig komplexitet. Den har en besynnerlig elegans trots kraften och den fruktpackade framtoningen. Strålande på alla plan om man pallar med stilen.
Betyg:+++(+)

Jag har provat
Pictures förut (2011), då snubblande nära 4+. Nu, tja, vad skall man säga - fortfarande snubblande nära? Riktigt djävla bra skit, men det har inte förändrats mycket. Hur man kan få till koncentration & finess i så pass rent ackord är en märklig prestation, här kan man snacka om flodhästar i balettkjol som verkligen funkar - dansant och frustande intensitet i samma flämtande andetag. Men, inte alla var imponerade, någon i sällskapet tyckte helt enkelt det strukturellt är “för mycket” - något jag kan sympatierna med även om jag absolut inte håller med.

thumb_Knöl_1024


Maten var enklast tänkbara, tjälknöl på hjort med postis, färnkål och svampsås.

thumb_IMG_4220_1024 thumb_IMG_4221_1024


Rare Old Malmsey, Solera 1862
Lomelino, Malmsey, Madeira
Tokigt komplex doft, nötig med harts, målarlåda, oljor och besynnerligt uppfriskande söt parfym, harmoni och klass, suckat, fikon & choklad blandas med stenkross och rökelse. Fullkomlig. Söt i munnen, höga sprittande syror, kanderade apelsinskal, nötter och klassisk ton med torkad frukt och perfekta oxidativa kryddor. Fullkomligt magisk med osannolik längd och intensitet, magnifik på alla plan.
Betyg:++++

Det är inte ofta, men nu var vingudinnan på plats i full majestät.
Madeira är ett eget kapitel, ofta en egen storhet om åldern och förhållandena är de rätta - den här gången är stor knappast rätt ord, det var en monumental & överväldigande butelj. På alla plan en mogen perfektion (om mu mogen är rätt ord i sammanhanget), ett unikum från en svunnen tidsålder, konserverad för evigheten men samtidigt med sprittande glädje och svårslagen exakthet. Hur bra som helst, äkta magi i en flaska - Tack för den Vinarskallen & BLH (vår kran).

thumb_IMG_4228_1024 thumb_IMG_4227_1024


Barros Malvasia ”Cantiero” 1980
Artur de Barros e Sousa, Lda., Madeira
Nötig doft med harts, kanel och citrusskal, knäckig och intensiv, harmonisk med klass. Kaffe & karamell i munnen, rena syror och snärtig struktur, söt & god men balans, bra längd med precis lagom terpentin & lim. Klassiker.
Betyg:+++

En inte helt trist uppföljare dök också upp, briljant men inte i samma liga riktigt - bra, men vad är det mot bäst.

Ostar, rabarberkaka med toscatäcke fick bli sista rätterna, mätt blev man.

thumb_IMG_4236_1024 thumb_IMG_4239_1024


Dessutom avslutade vi med lite bättre Mackmyra, men de anteckningarna gick inte att läsa...

-- Winepunker

Comments

Retrospektivt Collage med AuZone

thumb_IMG_3974_1024


Lokalen har alltid varit AuZones själ, först en svartmålad källare/lönnkrog på Dannemoragatan, sedan tvångsförflyttade till Sommeliereföreningens lokaler och senast till ytterligare en källare på Östermalmsgatan. Nyligen vräkta igen huserar vi numera i en liten kontorslokal på Korgmakargränd (Zonen-IV), bra och centralt men under
Pers provning förra veckan blev det lite trångt. Tjugofem vilt kacklande AuZoneare är den inte riktigt gjord för...
I vilket fall, den gamla (alltså tredje inkarnationen, Zonen-III) skulle avtackats med ett retrospektivt collage i regi av de tre provningsledare som administrerat ruljansen under dess ganska långa tjänst. Tyvärr fick det bli i nya lokalen, vi hann flytta innan arrangemanget gick att få till.
Vintomas, E.T. och undertecknad plockade i alla fall fram tolv viner i två fighter som vi ansåg skulle fungera som representater för verksamheten under vår tid på Östermalmsgatan, liksom personligheten under ytan - stämman vi gemensamt har hållit fram till nu.

thumb_IMG_3976_1024 thumb_IMG_3977_1024 thumb_IMG_3978_1024


Taittinger Comtes de Champagne 2000
Taittinger, Champagne, Frankrike
Lite läckert rökig doft med krämiga dämpade fat och massor av fin mineral, grillad citrus & en aning fudge, lätt blommig med superb autolytisk underton, nybakt brioche och rostat surdegsbröd. Underbar textur i munnen, krämig mousse och perfekta vässade syror, strålande bredd och balans man bara drömmer om, faten finns där, snygga och utmärkt bakgrund till all citrus och mineral. Lång och harmonisk svans, skitbra!
Betyg:+++

Givetvis var vi tvungna att ha med en
Champagne, och det bara måste få vara CdC som representerar allt vi älskar med distriktet. “En champagne-proving är när 13 personer sitter runt ett bord och slörpar dyrt bubbel i tre timmar - och Comtes de Champagne vinner”, nog den mest solida och underbart krämigt publika av alla Champagne som finns. En given favorit som aldrig sviker.

Interkardinal Solaris 2012
Vingården i Åhus, Sverige
Tyvärr oxiderad, massor av äppelskal och vaxiga toner, liten uttorkad beska i munnen. Korken verkade ha läckt vad vi kunde se.
Betyg:-

Det kan tyckas udda med ett svenskt vin, men flera osannolika provningar av allas vår Stig är ett eget bisarrt kapitel i östermalmslokalen. Det första taffliga blogginlägg jag gjorde för alla dessa år sedan var med tema ’
Nordiska Viner, andra ronden’, en skräckblandad uppföljare till föreningens mest skruvade tillställning någonsin (avhandlad i AuZine före bloggandets era).
Väldigt synd att den här buteljen var oxiderad, hade varit kul att se hur den mottagits blint.

Jesuitengarten 2001
Dr Bürklin-Wolf, Forster Jesuitengarten, Grosses Gewächs, Pfalz, Tyskland
Mycket utvecklad, klar firne, gamla äpplen och apelsinskal, en del mineral, honung & vax, viss citrus finns kvar men den saknar fräschör. Nötig i munnen, honung, hasselnötter och lätt dill, en del mineralitet men strukturen haltar lite, den är för gammal. Svansen är vaxig, frukten oxidativ och aningen uttorkad. God på sitt sätt man har varit så mycket bättre.
Betyg:+

Riesling, alltid och ofta - druvan har i sin absoluta och moderna form blivit en stapelvara både i Caza Punk™ och på Zonen. I det närmaste samtliga
Bürklin-Wolf 2001 provades i en egen tillställning här. Grosses Gewächs från Keller, Schönleber, Schäfer-Fröhlich, Basserman-Jordan och Breuer är lika viktigt som vit Bourgogne i kostcirkeln numera.
Trist att åldern gått åt den här buteljen väl mycket, det var annars kanske den bästa av alla ’01:orna från just
Bürklin-Wolf.

thumb_IMG_3979_1024 thumb_IMG_3980_1024 thumb_IMG_3981_1024


Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2009
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Maxat med mineral i doften, grapeskal, spontanjästa aromer och krossad flinta, en del rivet citronskal, stenkross och örtig gräsighet. Rik & bred i munnen, eldig med vax, melon & avrundade syror, fet munkänsla och tyvärr ganska bittert avslut, grapeskal i eftersmaken. Tyvärr för grov för min smak, men välgjord i sin stil.
Betyg:++

Österrike har inte bara ordföranden under det senaste decenniet ihärdigt bombarderat oss med, många resor bland medlemmarna och egenhändigt uppsläpade pallar med
Grüner Veliner har utgjort grunden i ammunitionen. Inte min grej riktigt, men ibland faller bitarna på plats.

Corton Blanc 2010
Lucien le Moine, Corton Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Rökig doft, citrus och grillad citron, fina lyxiga fat, komplex med viss utveckling, snyggt nötig med antydan till brynt smör och bra underliggande gul frukt, doftar allmänt dyrt. Höga syror i munnen, fatig med citron & rivet citrusskal, vässad med liten smörig känsla, en puff av karamell, skärpa & klass. God, känns besynnerligt brådmogen men står man ut med de höga syrorna är den riktigt, riktigt bra.
Betyg:+++

Skall det vara
riktigt bra skall det vara Bourgogne. På många sätt vårt mest hatade och älskade distrikt samtidigt, ofta alltför svagt och alltid alltför dyrt, men när det verkligen blir bra är det alltid Bourgogne det rör sig om, vitt som rött.

Eitelsbacher Karthäuserhofberg 1990
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Helt utvecklad doft, citron & rabarber, nässlor och flintkross, viss honung och en del rökiga övertoner, läcker och perfekt mogen. Fortfarande ungdomlig i munnen, höga syror, ren fin sötma, citron och lätt bivax, lång och örtigt harmonisk, massor av mineral och citrusskal i svansen. Superb, mogen och ett lysande exempel på klassisk auslese (och vad en lagom dos svavel kan göra). Den bär sina 25 år med stolthet.
Betyg:+++

Bortglömd, sällan drucken, sällan köpt, alltid älskad. Tysk traditionell gammaldags halvtorr & halvsöt
Riesling varken inhandlas eller dricks egentligen längre, men, det har alltid legat oss varmt on hjärtat. En storhet som enbart finns i Tyskland, och bäst i Mosel. En anakronism att omfamna och vårda, utan en bra mogen auslese ibland är man bara en halv människa.

thumb_IMG_3982_1024


Felton Road Block 3 Pinot Noir 2006
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Köttig och vild doft, en puff av mynta, fina kryddor och underbar undervegetation, klangfull frukt, pinosity galore i rökig och läckert inbjudande stil, skitläcker. Tät i munnen, fina syror, rökig med superb frukt, läcker och len med sandiga tanniner, intensiv och maxad, skogig och lätt blodig känsla, fruktstinn och kryddig svans, nejlikor och skogshallon i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++


thumb_IMG_3985_1024 thumb_IMG_3986_1024 thumb_IMG_3987_1024


Clos de la Roche 2006
Louis Jadot, Clos de la Roche Grand Cru, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Underbart finstämd doft, finlemmade hallon, sensuell och elegant parfymerad, örtig och floral med nyanserad undervegetation och absolut klass. Nyanserad och kryddig i munnen, len med aningen karamell & finkorniga tanniner, silkig med antydan till kaffe och dyra fina kryddor, strålande längd med perfekt mognad. Så snygg, så finessrik och så sexig. Kanske den bästa ’06:a jag provat.
Betyg:+++

Båda dessa får väl representera allt vi älskar med
Pinot Noir, sin rena yppiga form från Otago fylld av ‘pinosity’ samt sin elegantaste och mest aristokratiska gestalt från någon liten plätt (ok, inte så liten i det här fallet, 13.41Ha) i Bourgogne.

Château Gruaud-Larose 1996
St.-Julien, Bordeaux, Frankrike
Superklassisk doft, lite mynta och cassis, skit & stall, våt hund och djurisk kraft i komplex stil, kryddor, ceder och råtobak, precis alla markörer är på plats och volymen är hög. Tät i munnen, sträv med cassis och tobak även här, en del kaffe och superba prominenta tuggbara tanniner, bra svart frukt och en del läckert rostade och skitiga toner, strålande skolboksexempel.
Betyg:+++

thumb_IMG_3988_1024 thumb_IMG_3990_1024 thumb_IMG_3991_1024


Château Troplong Mondot 2001
St.-Emilion, Bordeaux, Frankrike
Ganska utvecklad doft, kaffe & choklad, kakao och torkade plommon, en del solvarm frukt, känns solbakad och mogen med en aningen kokt komponent. Len i munnen, solvarm med plommon och choklad, en del kaffe och sandiga fina tanniner, kakao och nougat i svansen, torkade plommon i eftersmaken. God, men lite anonym och internationellt stylad.
Betyg:++

Bourgogne i all ära, Bordeaux är ändå föreningens Alpha & Omega. Det var där de flesta av oss en gång började, och det lär vara där vi en gång drar vår sista suck. Är Bourgogne passionen med sina skrattande höjder och djupaste depressiva dalar är Bordeaux livet självt. Ett tryggt användbart lunkande, den intellektuella diskussionen, den goda boken, den hjälpsamme grannen - tryggheten att falla tillbaka på. Är Bourgogne förälskelsen är Bordeaux kärleken, den mogna och trygga.

Barbaresco 1997
Gaja, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Underbar doft, mynta & spearmint paras med rosor & läckra sura körsbär, fint utvecklad och snyggt parfymerad, kryddig med en del nypon, känns väldigt lyxig och enormt välgjord. Tät i munnen, sträv med klassisk struktur, fin blommigt rödfruktig kropp, en puff av kakao & karamell, enorm längd och perfekt fokus, lite tuggtobak i svansen. Absolut underbar, strålande prestation.
Betyg:+++

Visst,
Piemonte måste med också - kvalitetshöjning och ökad variation har gjort distriktet till ytterligare en fokalpunkt i föreningen, men också insikten att de ibland åldras med makalös elegans. På många sätt är druvan den stränga kusinen till Pinot Noir, en nära släkting att respektera.

Côte Rôtie, Jamet 2005
Jamet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Fantastisk köttig doft, blod, slaktbänk, vattenfärg & syrén, liten mynta, en del våt päls & läder, superklassisk. Höga läckra syror i munnen, ren och snygg med fina björnbär, råbiff, skogiga toner och kul känsla av pors & kvanne, lång och harmonisk svans, sandiga & finkorninga tanniner, lätt rökig eftersmak. Klassiker! Skitbra!
Betyg:+++

Och så sist, det som i Punkarns bok är världens mest användbara rödvin, en samjäst (fast just
Jamet är 100% Syrah, men smakar som om den var uppblandad med Viognier) Syrah från lagom svala marker. En stapelvara under de senaste tio/femton åren i föreningen, från Côte-Rôtie via Beechworth, Walla-Walla & Ventura uttrycker den en svårslagen kombination av kött, blod, blommor och ren oförställd frukt. Glädje som går att ha till fan ta mig all mat, och dessutom bada i om man vill & har råd.

thumb_IMG_3973_1024


Tackar alla, provingsledare emeritus, medlemmar & östermalmslokalen.


-- Winepunker

Comments

Sommargruk #2

Sommar är en tid för eftertanke, arkeologi i källaren och en och annan rosé - en enkel vintillvaro i väntan på att AuZone skall komma igång på riktigt efter semestertider och intellektuell förslappning. Det finns alltid ett gäng buteljer som ‘bara blir kvar’ i något skrymsle, perfekta att snatta lite av när man inte har annat för sig eller bara är upptagen med årets obligatoriska rosé-försök/misslyckande. Man kan i värsta fall alltid rädda upp flopparna med några säkra kort.

thumb_IMG_3920_1024 thumb_IMG_3921_1024


Txomin Etxaniz Rosado 2014
Etxaniz Txakolina, Getariako Txakolina, Baskien, Spanien
Dämpad rödbärig doft, lite syrliga röda vinbär och krusbär, en puff av mineralitet. I munnen väldigt syrlig med liten spritz, rödbärig, vinbär och krusbär även här, lite omogna hallon i svansen, mineraldriven eftersmak, opretentiös och enkel men slinker ned. Betyget är mycket generöst. (60% Hondarribi Beltza, 40% Hondarribi Zuri)
Betyg:+

Hondarribi Beltza & Hondarribi Zuri, låter som två nobelpristagare i litteratur från Kazakhstan. Nya druvor för mig, tyvärr presterade vinet inte så bra som personalen på Bolis ville göra gällande. ’The Quest for a Decent Rose’™ fortsätter...

Château Calissanne, Clos Victorie 1997
Château Calisanne, Coteaux d'Aix-en-Provence, Frankrike
Mycket utvecklad doft med röda solmogna bär, antydan till tomat, skogsbotten, linolja, stall och ceder, snygg dämpade och integrerade fat men den är lite märkt av åldern. En puff av soya kikar fram efterhand. Väldigt mogen i munnen, lite uttorkad med sandiga tanniner och drag av tomat & karamell, syrorna är på plats, den är förvånande harmonisk trots åldern, lite undervegetation, trätoner och kryddor finns där, vissa vilda & skitiga drag i svansen. Eftersmaken är torr & lite vrång med klar beska. Absolut godkänd, men har troligen varit bättre, betyget är generöst. (Cabernet Sauvignon, Syrah)
Betyg:++

En butelj som bara blivit liggande, köptes för femton år sedan och blev liksom över. Rätt bra utdelning även om den skulle druckits för kanske fem år sedan.

thumb_IMG_3925_1024 thumb_IMG_3923_1024


Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Dämpat kryddig doft, återhållen rödfruktig med lätt peppar och några droppar blod, viss rost och jordiga toner i väldigt mogen kostym, hö & skit, vattenfärg och en del terpentin - rätt kul. Tyvärr kikar en del burktomat fram efterhand, den har en del kartigt gistna drag som accentueras under kvällen. Uttorkad i munnen, kärv och lite ogin med höga syror, anemisk och slank men samtidigt hyfsat väl sammansatt i grunden. Svanen lider av lite rönnbärskänsla, syror & bitterhet utan frukt och nödvändig stoppning. Den har inte riktigt orkat med sin ålderdom, tyvärr. Eftersmaken är klassisk dock, skitig med blodstänk & svartpeppar, tanniner och örter. Betyget är generöst.
Betyg:+

Klart på väg utför, uttorkad och sned i munnen - betyget räddas av en till en början anständig doft och en godkänd avslutning i munnen men det ogina och anemiska draget har nog inte
bara med årgång och ålder att göra. Borde inte Delas vara bättre än så här? Strukturen känns faktiskt racklig.

Måste jämföras med ’96...

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1996
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, syrlig med röda bär, hallon & röda vinbär, skogsbotten, kanel och torkat kött, en del tomat tyvärr dessutom möbelpolityr & harts men inte på bra sätt, känns för gammal. Syrlig i munnen, torkade röda bär, lingon och ’96-syra dominerar men det finns en ganska god kryddig botten med bra frukt, den är snyggt dämpad och elegant, sval och med förvånande harmoni syrorna till trots. Svansen har liten känsla av målarlåda och linolja, helt mogen men sitter ihop fint. Smaken räddar den precis, betyget är generöst.
Betyg:++

På näsan är de rätt lika, tomaten finns där och de känns båda rätt gistna men i munnen är ’96 överlägsen, de höga syrorna skärper vinet snyggt, frukten är elegant och vi har rätt bra balans & struktur. Inte illa, även om den absolut har varit bättre.

Herdade do Peso, Aragonés 1997
Sogrape, Alentejo, Portugal
Väldigt utvecklad doft, kryddig med möbelpolityr och lite eldiga drag, torkade plommon och linolja, kanel och krossad kryddpeppar. Mjuk och rödfruktig i munnen, helt mogen med lätta drag av tomat och sviskon, tanninerna är mjuka och silkiga, syrorna höga, helt mogen med toppen i backspegeln men flaggan högt. Svansen har lite bittra drag, en uttorkad beska som inte är helt angenäm men det finns samtidigt en läcker fruktsöt karamellton i eftersmaken. Lite schitzad men magnifik för en prislapp under 200:- (Tempranillo)
Betyg:++

Här har vi ett annat gammalt lik som överlevt sig själv (inköpt ’00) men
samtidigt presterar, den var säkert bättre för några år sedan men bortsett från bitterheten i svansen är det förvånande OK.

thumb_IMG_3919_1024 thumb_IMG_3924_1024


Så, lite absolut säkra kort...

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso 2007
Ciacci Picolomini d’Aragona, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Solbakad och ganska utvecklad doft, läder och körsbär, kryddor & tobak blandas med torkade örter och en del vilda och skogiga aromer, anstrykning av balsamiska toner & nyhyvlat ädelträ i klassiskt snitt. Läckert rödfruktig i munnen med tobak & fina höga syror, lite körsbär och örtighet, ljusröda plommon med kryddig komplexitet, anis och rakryggade tuggbara tanniner. Lakrits och krossad sten i svansen. Skitgod, har lyft sig en hel del på drygt ett halvår.
Betyg:+++

Reynvaan The Unnamed Syrah 2012
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Djup doft, blåfruktig med massor av blod, köttslamsor, njurtalg & rökig mineralitet, kryddor och örtiga övertoner samsas med intensiv typicitet och superbt vilda toner. Här har vi samjäst Syrah i sin mest uttrycksfulla form - fortfarande ung och oförlöst givetvis men med absolut alla hönsen hemma. Efterhand utvecklar den cordit och krossad sten, lite orientalisk rökelse tittar fram. I munnen är den köttig och vild, lite örtbitter med skogstoner och fårfett, massor av ung blå & svart frukt blandas med blod, strålande intensitet i superbt lagom sval stil. Lång med klart kryddig frukt i eftersmaken, fullkomligt lysande med framtida potential. Druva & distrikt uttryckt till perfektion. (90% Syrah, 10% Grenache Blanc)
Betyg:+++

Snacka om säkert kort!
Reynvaan har mer och mer blivit den absoluta favoriten från Washington, supersolida med alla markörer på plats balanserat av en lekfullhet och glädje som är bara svåremotståndlig. Fick jag bara dricka en sorts vin resten av livet skulle det bli en Syrah samjäst med godtycklig vit druva i sval stil & rejält fruktstoppad, bra syror och nyanserade fat. Kort sagt, precis det här. Reynvaan är ett av vinvärldens riktiga ess, hur bra som helst men tiden i favör - vi kommer att se i sanning stora viner härifrån vad det lider, så djävla gott!

-- Winepunker

Comments

Mallorca

thumb_P5180053_1024


Vinerna från Balearerna är sorgligt undervärderade gentemot sin ädlare kusiner från fastlandet, en enormt varierad bukett av både vita & röda i alla prislägen pockar på uppmärksamhet. Bredvid ambitiösa spelare som
Ànima Negra och Cap de Barbaria finns en flod av personligheter att botanisera bland. Tyvärr är utbudet här hemma ganska magert, men efter en vandringssemester på GR221 och i runda slängar 40 provade viner på Wineing sista kvällen i Palma tyckte jag det var dags att gräva sig igenom den del av (det lilla) berget man kan få tag i via Bolis - ledsamt nog är enbart ett par producenter tillgängliga om man inte är beredd att köpa sexpack, tack och lov är Ànima Negra en av de som är tillgängliga flaskvis.

thumb_IMG_3901_1024 thumb_IMG_3913_1024


Ses Hereves 2006
Vins Toni Gelabert, Pla i Llevant, Mallorca, Spanien
Utvecklad doft, kaffe, rosmarin och solmogna plommon, lite bränd med en del ceder och markerad vild komponent, utvecklar efterhand gräs och tjära - rätt läcker. Solvarm frukt i munnen, bra syror och superläckra prominenta tanniner, liten vuxen bitterhet, tjärpastiller och drag av kåda blandas med torkade plommon och söt cassis, bra längd och fokus. God. (33% Cabernet Sauvignon, 33% Merlot, 33% Syrah)
Betyg:++

Golós 2010
Miquel Gelabert, Pla i Llevant, Mallorca, Spanien
Gräsig & örtig doft med cassis, stenkross, skiffer och plommon, lite ceder närmast och grön paprika, ansingen rökig överton - rätt personlig. Ungfruktig och syrligt slank, gräsig med en del lite aggressivt stjälkiga drag, omogna blå plommon och en salmiak i svansen. Rätt välgjord men den vresiga stilen passar mig inte, kanske kan den utvecklas med något år på rygg. (Callet, Mantonegro, Fogoneu, etc.)
Betyg:+(+)

thumb_IMG_3915_1024 thumb_IMG_3900_1024


Son Fangos Negre 2010
Vins Toni Gelabert, Pla i Llevant, Mallorca, Spanien
Bra djup i doften, snyggt eldig med solvarma körsbär och en del mineral, lite kul blommiga övertoner, rosor och syrén, tobak och mörk choklad. Den är rätt kul, faten snyggt hanterade, efterhand dyker det up en del funkiga aromer, gamla sockor och brettigt rökta charkuterier. Bra mörk frukt i munnen, lakrits och torkade plommon, utmärkt balans med kul funk och sandiga tanniner. Ingen storhet men god, välgjord och personlig till max. (Callet, Merlot)
Betyg:++

Àn/2 2012
Ànima Negra, Vi de la Tirra Ill Balears, Mallorca, Spanien
Ungfruktig doft, körsbär och karamell, lite smörig med rödlätt framtoning, en del rosor och knäck. Bra stramhet i munnen, rejäla tanniner, kärv kärnighet men samtidigt med läckra finstämt rödbäriga toner. Riktigt god i enkel, rustik och rättfram stil. (Callet, Mantonegro, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot)
Betyg:++

thumb_IMG_3912_1024


Àn 2012
Ànima Negra, Vi de la Tirra Ill Balears, Mallorca, Spanien
Kryddig doft, trätoner och linolja, ungdomlig röd frukt, sprittande med lyxiga & snyggt dämpade fat, lite stjälkiga toner och en puff av djurfett och torkade örter. I munnen är den bred, kryddig och fint sträv, sandig textur, mineralstinn med liten sälta, tång & musslor i svansen blandas med garrigue och rakryggad solmogen & förvånande elegant frukt, lite gräsig puff med lakrits och salmiak avsutar. Det är seriöst med absolut potential. Skitbra och precis så vässad som jag minns den. (Callet, Fogoneu, Mantonegro)
Betyg:++(+)

Det är genomgående utmärkt, inte stort men solitt och personligt trots inslaget av internationella druvsorter. Tyvärr verkar det som de svenska importörerna går mer på knock och missar alla dämpade och lite rödbärigt lättfotade saker man hittar på plats, den finstämda och solvarma eleganta framtoning
Callet & Fogoneu kan visa syns inte här - vi ser mer av den rakryggade och koncentrerade stilen med tanniner, fräs och kryddor. Gott, men bara halva bilden.

-- Winepunker

Comments

Sommargruk

Den kallaste och ostadigaste sommarsemester jag kan minnas börjar gå mot sitt slut. De enda soldagarna vi fått var den tidigare svängen till Mallorca och GR221 i slutet av maj, nu på Högakustenleden och i de sörmländska skogarna fick vi vara glada så länge det var uppehåll. Nåja, fjorton fältnätter och fyra kilo lättare (torrfoder är inte något man äter för mycket av direkt) fick i alla fall mig att sukta efter något att väta strupen med när vi väl kom hem.

thumb_IMG_3908_1024 thumb_IMG_3907_1024


Camille Savès Brut Millésime 2008
Camille Savès, Bouzy, 100% GC, Champagne, Frankrike
Fräsch och snärtig doft, liten brödighet och friska röda äpplen, närmast Ingrid Marie, rödfruktig och ganska rökig med exakt fokus och intensitet. Det finns redan idag en nyanserad begynnande mognad, en komplex brödighet och lite choklad, men den har samtidigt ungdomlig spänst & en lång framtid. I munnen är den rik och bred med vässade syror, massor av röd syrlig frukt, hallon & vinteräpplen, lång med kryddor och möbelpolityr, den har absolut fokus och läckra begynnande mognadstoner, lite äppelkart och vinbär. Den kommer att hålla länge men är strålande god redan. För under 350:-, rena kapet.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Ganska utvecklad, vaxiga toner, mineral och rökighet, skal och lite stjälk, gul stenfrukt skiffer och parfymerade övertoner, syrén kanske. Rik i munnen, lite rökig med förvånade markerad bitterhet, massor av mineral, lätt eldig känsla, rena fina syror, solvarm gul frukt, liten exotisk känsla, mango och nästan apelsin. Den känns ganska avig just nu, en lite konstig fas månne? På bara ett drygt år dominerar de bittra tonerna lite väl mycket. betyget är närmast generöst.
Betyg:++

Den är direkt besk i eftersmaken, lite bekymmersamt med tanke på hur god den var för ett år sedan. Det är tyvärr inte den enda GG 2009 som blivit lite bitter, man undrar...

thumb_IMG_3916_1024 thumb_IMG_3904_1024


Qupé Bien Nacido Block Eleven 2012
Qupé Wine Cellars (Robert N. Lindquist), Santa Maria Valley, Central Coast, Kalifornien, USA
Lite rökigt fatig doft med massor av solvarm citrus, mineral och karamell, en del parfymerade drag, blir lite eldig när temperaturen kryper upp. Bra syror i munnen, rik och kryddig med snygga men dominanta fat och exakt citrus, nästan lite grillad men samtidigt inbjudande och ganska läcker. Svansen är packad av syrlig gul stenfrukt, granitkross och lyxig textur. God, men inte min grej riktigt med all eldighet & väl mycket dyr ek.
Betyg:++

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2009
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Djup doft, eldig med plommon och cassis, en del sura körsbär och en hel del mörk bitter choklad, en liten puff av mynta men bara snyggt i bakgrunden. Det finns en eldig komponent men den är verkligen dämpad och snyggt kombinerad med kardemumma och kanel. Rik i munnen, rena syror och bred fräsch frukt, plommon, blåbär och mineralitet, balanserad och snärtig med kryddor och lätt eldig svans. Ung och seriös, mindre ’barossig’ än tidigare årgångar, klangfull med liten sälta i eftersmaken. Kan nog utvecklas.
Betyg:++(+)


thumb_IMG_3911_1024 thumb_IMG_3844_1024


Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Kalifornien, USA
Solvarm doft, massor av kåda, lakrits och solvarma körsbär, grönörtiga drag paras med anis och hallon, en del mineralitet och djupa plommontoner balanseras med fin fräschör trots sin uppenbara fruktmognad. Det är snyggt och mycket väl sammansatt trots sina nästan 16%. Efterhand dyker det upp lite mynta, liniment och krossade nejlikor, udda men besynnerligt balanserat. I munnen är den rik, bred med vässade syror och förvånande distinkt tanninstruktur, massor av körsbär och lakrits, närmast salmiak & kåda. Visst är den eldig men det funkar, fräschör & syra lyfter koncentrationen och den massiva frukten fint. Svansen är snygg & balanserad med fin mognad, sandiga & kakaolika tanniner, snärtiga syror och en hel del komplexa kryddor. Den har utvecklats fint på två år, närmast på topp skulle jag tro. Skitbra faktiskt, den håller sina 3+ med bravur.
Betyg:+++

Jag borde egentligen inte gilla det här, hög alkohol och stilen med ”massor av allt” blir ofta lite grovt och yxigt men just
”Earthquake” brukar funka. Det är en väldigt fin balansgång men det är svårt att inte gilla viljan och ambitionen, jag tror den förhållandevis torra strukturen gör sitt till och rättar upp hela ekipaget djäkligt fint.

Pieropan, Le Colombare 2009
Pieropan, Recioto di Soave DOC, Italien
Kryddig och lätt vaxig doft med torkade aprikoser, parfym och möbelpolish, citrusskal och fräschör blandad med honung och lätt oxidativa drag. Den är förvånande komplex, vässad och enormt intressant. Balanserad och rik i munnen, vax, brända toner och bra rena syror, bitter hartsig ton paras med suckat och karamell. Pomerans och drag av brinnande trä blandas med fikon och grapebeska. Väldigt egen och riktigt god, besynnerligt nog.
Betyg:++

Det är alltid lite chansartat med söt
Soave, men funkar det blir det rätt kul. Kontrasten mellan söt bitterhet och syrlig fräschör är fenomenalt intressant.

-- Winepunker

Comments

Balkan med AuZone

thumb_IMG_3830_1024


Under andra halvan av 90-talet luffade jag & C runt lite på Balkan, främst Kroatien och Slovenioen. Det blev en del viner provat, de vita var nog mest intressanta - tyvärr dominerade de rustika dragen. Det mesta var enkelt men samtidigt en behaglig tidsmaskin till en annan tidsålder, lite av en oenologisk utgrävning till
första republiken liksom. Senare återbesök till Kroatien har inte riktigt svarat på moderniseringen som tog fart för kanske tio år sedan, vinerna har varit lite yxiga.
Sålunda, AuZone under ledning av lill-Wallén kikar på några importer från Balkan, prisläge mellan 250:- och 50:-.

thumb_IMG_3833_1024 thumb_IMG_3834_1024 thumb_IMG_3835_1024


Zlatan Crljenak 2008
Zlatan Otok, Makarska, Kroatien
Solvarm, kryddig och aningen bränd doft, choklad & körsbär, utvecklar en del volatila drag. Lite bränd även i munnen, röd & svart frukt i ganska eldig stil, hyfsade tanniner och bra balans. God men känns rätt enkel. (Zinfandel)
Betyg:+

Dingač Matusko 2010
Matuško Vina, Potomje, Peljesac, Kroatien
Doft av karamell och smörkola, och smörkola, övertoner av smörkola och en hel del smörkola i botten. Dessutom en puff av solvarm röd frukt och julkrydda i varm stil. Helt skruvad. Kola även i munnen, mörk solbakad frukt, karamell och en del tanniner, fudge och Werther's Original i svansen. Mycket märklig upplevelse, någon tror tydligen att vanilj, fett & fat gör susen. (Plavac Mali)
Betyg:0

Bovin Superior Syrah-Shiraz 2009
Bovin, Tikvesh, Povardarje, Makedonien
Lite källare & våt krossad sten i doften, solvarm svart frukt och parfym, en aningen oren puff. Rödfruktig i munnen, hyfsat sval och ren med läskande syror, sandiga tanniner & pigg ungdomlig frukt, enkel men rätt god. Den lite muggiga doften drar ned betyget tyvärr. (Syrah)
Betyg:0

thumb_IMG_3836_1024 thumb_IMG_3837_1024 thumb_IMG_3838_1024


Seghesio Sonoma Zinfandel 2012
Seghesio Family Vineyards, Sonoma County, Sonoma, Californien, USA
Doft av hallon, eldig och lite likörartad med lingon & jordgubbe. Enkelt rödfruktig i munnen, kryddiga drag, lingon och ganska söt frukt, liten beska i svansen. Känns enkel och trivial men korrekt. (Zinfandel)
Betyg:0

Bovin Vranec 2009
Bovin, Tikvesh, Povardarje, Makedonien
Tät och tjock doft, tjära och blommor, mörk choklad och massor av blåbär, ganska fatig med vissa drag av överkoncentration. Tät & bläckig i munnen, massor av blåbär och sandiga tanniner, lite syrlig framtoning, fruktsöt svans med inslag av rabarber. Rätt besynnerlig men ganska god. (Vranac)
Betyg:+

Plantaže Vranac Barrique 2007
Plantaže, Ćemovsko, Šipčanik, Montenegro
Bränd doft med grillat kött, stenkross & kaffe, fudge och skitiga fat. Bränd frukt i munnen, sträv och lite torr, viss sälta, solbakad med beska & kärvhet, väldigt rustik men på ganska bra sätt. (Vranac)
Betyg:+

thumb_IMG_3839_1024 thumb_IMG_3841_1024


Bovin Merlot 2009
Bovin, Tikvesh, Povardarje, Makedonien
Ganska besynnerlig doft, tät & solvarm med samtidigt med grönstjälkiga drag, krut, cassis & parfym. Tät med solvarm mörk frukt, lätt cassis & kaffe, kryddor, bra syror och anständiga tanniner, väl fatad i avslutningen tyvärr. (Merlot)
Betyg:+

Plavac Hvar 2012
PZ Svirče, Hvar, Kroatien
Finlemmad doft, rödfruktig med tobak & röda bär, kryddig med torkade örter, känns utvecklad. Torr röd frukt i munnen, lätt solbakad med kryddor och brådmogen framtoning, bråkig och svår i avslutet. Tanninerna är trevliga men eftersmaken är väl vresig. (Plavac Mali)
Betyg:0

Det pendlar mellan korrekt och anständigt, men inget är riktigt bra. Hela uppenbarelsen är ganska spretig, det drar åt alla möjliga håll och saknar riktigt fokus. Kanske är vinerna för enkla, kanske går inte min gom i takt med vad man vill göra, fathanteringen är skum och uppenbarelsen är liksom ’ointegrerad’ - i vilket fall blir jag inte riktigt klok på det här.

-- Winepunker

Comments

Reynvaan In The Rocks 2010

thumb_IMG_3845_1024


Kanske den roligaste nya bekantskapen bland alla vassa nya syrah-slingers de senaste åren är nog i alla fall
Reynvaan - så snygga och exakt lagom svala godsaker i egen stil, dessutom med klara blinkningar åt Côte-Rôtie går inte att värja sig mot. De är tillsammans med Cayeuse (fast den går ju bara inte att få tag) i absolut världsklass trots en (fortfarande) nätt och jämt överkomlig prislapp. På många sätt finns samma ande i detta som i t.ex. Clonakilla och Simon Maye, en expressiv tolkning av druvan, lagom med dyra återhållna fat och en avskalad & sval precision utan minsta tendens till anemi. Jämför man med absoluta storheter som Guigals La-La är de givetvis underlägsna, men det är en uppstudsig underlägsenhet - det är bra skit på vilken skala som helst, och ibland bär de på ett renare, enklare och behagligt klangfullare uttryck.
Just In
The Rocks 2010 hävdade sig exemplariskt på AuZones genomkörare tidigare i år, den är i min gom på många sätt den absoluta essensen av Syrah gift med Viogner.

Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Doften är närmast magisk, intensiv och läcker med blod & köttsaft, aromatiskt parfymerad med syrén och fint örtiga toner, oregano och vattenfärg, stenkross blandas med skogsbotten och fårtalg. Djurisk, expressiv och köttigt rökig. Bra syror i munnen, skärpta med grillat kött, solvarm sval frukt, silkiga tanniner, rökig med fina kryddor och sötlakrits, lite råbiff och sot, kryddnejlikor och plommon i svansen. Faten är snygga och dämpade, bara en liten nyanserad underklang i bakgrunden. Eftersmaken är len och sval, kryddig med en vuxen aptitretande bitterhet, lång och strålade läcker. Personlig, ren, expressiv och exakt. Skitgod. (Syrah, 4% Viognier)
Betyg:+++

Detta är egentligen allt man kan begära av en Syrah - skärpa, uttryck & textur med perfekt balans och druvan i absolut centrum. Den har dessutom börjat mogna lite försiktigt, på två år har den blommat ut fint - jag skulle tro att den kommer växa till sig under kanske fem/sju till.

-- Winepunker

Comments

Héloïse 2007

thumb_IMG_3842_1024


Biodynamiska viner från Dentelles de Montmirail, VdP Vaucluse, är egentligen rätt långt från vad jag brukar köpa. Skall det drickas Syrah blandat med Viognier lägger jag krutet på Côte-Rôtie, Victoria eller Walla Walla, knappas ett franskt lantvin för 600:- där det tagits minutiös hänsyn till rotdagar och nässelvatten. Att stockarna håller en snittålder över 50 år och att druvorna odlas på hög höjd (500m) i kalkrik mark ett stenkast från Gigondas är förlåtande dock, man skall vara öppen för nyheter. Chene Bleu gjorde sin första årgång 2006, det tog i runda slängar tio år och en hel del pengar för paret Rolet att få sprutt på verksamheten tillsammans med vinmakare Jean-Louis Gallucci - modernt & vågat på många sätt. Men, har någon pengar att bränna är det väl Xavier, chef för LSE som han är samtidigt. Vad blir det då när high finance möter över femtio år gamla stockar?

Héloïse 2007
Chêne Bleu (Dentelles de Montmirail), VdP du Vaucluse, Provence, Frankrike
Djup doft, packad med skogshallon, röda sura körsbär och solvarm cassis, lite pyrande vedbrasa och sot, antydan till bruten stjälk & kakao. Parfymerad och kryddig med intensitet och yppig glädje, lite köttslamsor & blod. Fruktsöt i munnen, snyggt fatad med lite bittra toner, stjälkig men samtidigt med enormt solvarm & mogen läcker frukt, syrorna är bra, rena och exakta men de lite bittra tonerna är krävande. Svansen är fruktig, syrligt torr och kakao-sträv, eftersmaken kryddig med lite kärnig känsla. Gott men inte riktigt mig grej, som ett oheligt lovechild mellan sval Ch9dP & varm Madiran. (60% Syrah, 37% Grenache, 3% Viognier)
Betyg:++

Det är rätt bra, men pengarna dominerar både terroir & känsla i dagsläget. Den kan säkert bli lite bättre med några år på rygg men samtidigt är den ett praktexemplar på var
enbart pengar kan åstadkomma, potentialen till storhet finns men den saknar gehör och fokus. Visst skall jag hålla ögonen på detta, fruktmaterialet är strålande och viljan finns absolut, men ytterligare fem/sex år kommer att krävas innan balans & harmoni är nådd.

-- Winepunker

Comments

Syrah

thumb_IMG_3817_1024


Nyligen åkte några av förra årets absoluta favoriter fram i en jämförande provning av ickefranska Syrah i AuZones/E.T.’s regi (
ASi har redan sammanfattat tillställningen med sedvanligt avmätt attityd till syraher från OZ). Många av vinerna presterade förväntat, både Reynvaan ’In The Rocks’ 2010 [+++] och Simon Maye Chamoson Vielles Vignes 2009 [+++] uttrycker druvan med exakthet och klass, båda spektakulära exempel på vad man kan göra utanför hemlandet - skitiga, florala, bra syror och expressivitet. Strålande & personliga.

Tyvärr stod inte alla vinerna i givakt, det som var en fräsch fläkt från Sydafrika förra året var väl enkel i ny årgång -
Mullineux Syrah 2013 [+] - (med tvekan) hade visserligen alla markörena på plats men var samtidigt slank & lite tveksam, den kändes närmast uttunnad och inte alls lik 2012.

Jamsheed Garden Gully Syrah 2010 [++], en av de riktigt förväntade favoriterna, hade tydliga komponenter funk & väl utvecklade drag, lite bittra anslag i munnen och citruslika syror blandat med spontanjäst känsla. Jag gillade den ändå, kände inte igen den däremot men tyckte inte anstrykningen av beska & malört var lika anstötlig som somliga, intensiv men absolut inte klumpig eller skadad. Men, känslan av snabbmognad och funk, skit och aningen oxidativa drag fick mig att undra om den är på väg utför...

Så, snabbt återbesök i källaren för kontroll av tidigare
Mullineux och en egen butlej av Jamsheed.

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Ungdomlig & blåfruktig, lite charkuterier och råbiff, ung och fräscht blodig, lätta vilda drag, expressiv med björnbär och blommig parfym. Helt annan intensitet jämte 2013, här har vi både uttryck och kraft. Bra täthet i munnen, sträv med lakrits, blod, mineral och parfymerad blommighet. Den är ung, fräsch, expressiv och stilfull, pepprig och seriös med allt på plats. Svansen är lite rökig med kryddig strävhet, alldeles utmärkt på alla plan, men, den behöver mer tid. Avvakta minst ett år till.
Betyg:++(+)

Skillnaden är tydlig, 2012 känns betydligt mer koncentrerad, seriös och snärtig jämfört 2013.

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Funky doft, blod, slaktbänk och rökig parfym, den har börjat balansera på gränsen till skev men klarar sig ännu, brettig och djurisk med blod & njurtalg, en hel del hyacint och vildjäst känsla, ball & ganska udda. I munnen är den läckert vild & pälsig, körsbär, slånbär & råbiff. En den skogshallon & sura körsbär, det finns en väldigt personlig & skitig komponent, druvuttrycket är exemplariskt men samtidigt ganska vågat, djurisk och orent skitig. Massor av kåda, beska och härsket fett, sandiga tanniner och behagligt dämpade fat. Allt är på plats, men den är helt färdig, vänta inte längre, drick och var glad. Efter en tid i glaset blir skiten och dissonansen närmast besvärande tyvärr, det dyker upp äppelskrutt och torkade plommon - det drar ned betyget och gör en klart oroad inför framtiden.
Betyg:++

Direkt i glaset känns den aningen spritzig, efter lite tid försvinner det helt, man undrar vad som är på gång. Är den aningen efterjäst eller är det något annat?

Den känns minst sagt instabil, snabbmognad och skitig på ett sätt jag absolut inte kände i de första buteljerna för två år sedan. Har man snålat för mycket på svavlet? det härliga uttrycket finns kvar men den lilla komponenten av för gammalt naturvin stör helhetskänslan. Den här buteljen var nog bättre än AuZones men inte på långa vägar så bra som
de första jag provade, synd om de helt enkelt inte håller längre än futtiga 4 år med tanke på hur fantastiskt materialet verkligen är. Någon flaska ligger kvar, får se om den fortsätter resan utför.

-- Winepunker

Comments

By Farr

thumb_IMG_3809_1024


Senaste tillskottet i familjen “Djävligt Mumsig Pinot” kom inte helt oväntat från
Geelong, intressantaste delen av hela OZ just nu. Fem viner finns idag på Bolis (tre Pinot Noir, en Chardonnay och en Syrah), jag provade fyra av dem (Farrside Pinot Noir var tyvärr ’tillfälligt’ slut) tillsammans och kryddade med en anständig Bourgogne från samma år (som de röda), lite orättvist med tanke på stilen och att Vosne-Romanée generellt behöver tid för att utvecklas och sällan matchar sydlänningarna i fruktintensitet. Men, det är i alla fall en hyfsat intressant jämförelse.

thumb_IMG_3812_1024 thumb_IMG_3813_1024


Chardonnay By Farr 2013
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Nyanserad doft med fina fat, solmogen citrus och lätt örtiga & blommiga övertoner, gul stenfrukt, omogen persika, en puff av hasselnötter och en hel del mineral. Den känns rakryggad och ganska aristokratisk, enormt väl sammansatt. Utvecklar efterhand del rökiga aromer, faten växer men de är snygga och påkostade. I munnen är den krämig, nötig med citrus och gräddiga syror, len & snygg, lite citronskal och bra mineral, en exotisk överton finns, kanske passionsfrukt & mango. Den är samtidigt rakryggad och seriös, medelfyllig med fokus på hemlandet snarare än nya världen. Ren svans, kryddig med nyansrikedom och elegans. Den kan troligen utvecklas. Riktigt bra, betyget är lite snålt.
Betyg:++(+)

Sangreal By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Same, same... Satan i gatan vad bra den är!
Betyg:+++

thumb_IMG_3814_1024 thumb_IMG_3815_1024


Tout Près By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Lite återhållen, komplex med fina kryddor, skogsbotten, grillat kött & solmogna hallon, komplex med nyanserade fat, personlig och oerhört seriös, lite örtiga och stjälkig överton. Efterhand utvecklas pyrande björkved, njurtalg & våt päls, skithäftig. Kryddig i munnen, lagom sträv med råtobak och bra komplexitet, frukten är mer dämpad än i Sangreal, ett annat djup och mer rakryggad klassisk struktur, ett helt annat djur, känns mer som en klassisk Bourgogne än en skapelse från nya världen. Den är mindre ’in your face’ än Sangreal och mer meditativ, men absolut lika bra, eller fan ta mig bättre...
Betyg:+++

Shiraz By Farr 2012
Farr Family, Moorabool Valley, Bannockburn, Geelong, Victoria, Australien
Väldigt köttig & djurisk doft, nyslaktat får, rå sparris (!?), syrén och vattenfärg från teckningen på 80-talet, helt vild ’syrahsity’ men det slår nästan över i knaserier just nu, närmast galen druvkaraktär och klang i frukten. Superläcker i munnen, köttig med skitighet och blodig svart frukt, dämpade fat och enormt yster framtoning, kryddor och råbiff, lite parfymerade övertoner, otroligt läcker med alla markörerna på högsta volym. Eftersmaken känns närmast ’blodig’, djurisk och primal. Ett helt eget uttryck av druvan som alla som inte gillar OZ borde testa. Riktigt god, men, lufta i tid eller glöm i några år, den är väl spretig i dagsläget, det finns en del skruvade drag...
Betyg:++(+)

thumb_IMG_3816_1024


Vosne-Romanée 2012
Sylvain Cathiard, Vosne-Romanée, Bourgogne, Frankrike
Lite stum med lätt rödfruktig framtoning, trädgårdshallon och lingon, lätta & nyanserade fat, snygga finstämda kryddor, oförlöst men fint sammansatt. Lite apelsin och bittra kryddor kikar fram efterhand. Fint kryddig i munnen, lätt eldig, tydliga och läckra sandiga tanniner, fina definierade syror, krämig textur, tät och lite stjälkig svans, men väldigt oförlöst. En del lakrits i eftersmaken, aningen bitter och grön just nu. Ge den tid, 3+ är dock tveksamt, men jag kan ha fel...
Betyg:++

Det är närmast rubbat,
By Farr är galet bra, båda pinoterna är magnifika och de övriga förmodligen lika bra om de får tillräckligt med tid. Ny favvo? Jajjamen!

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

thumb_IMG_3711_1024


Syrah är en rätt speciell druva, uttrycken är vitt skilda och strukturen drar från lättfotad & kryddigt poinotlik till massiv och brökigt fatstinn. Men, alltid med en kärna av druvkaraktär som är svår att missa. Några få lyckas med kombinationen av elegans och maximal kraft, det finns mästare som
Krankl & Kinzbrunner som paketerar superkoncentration utan minsta felsteg, kryddar med nyansrikedom och finlir trots hög oktanhalt och enorm täthet (det sagt, just Giaconda är ibland påtaglig elegant, men inte alltid).
Nu är kanske
Reid Bosward ingen Krankl, öven om hans Old BastardKaesler spelar i samma liga när bitarna faller på plats och årgången den rätta. Fast, vill man inte betala en förmögenhet och vänta i minst tio år kan man välja något mer lättillgängligt - lådan Kaesler driver i McLaren ligger inte långt efter, stilen är en annan och något mer inställsam men nästan lika gott.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv & eldig doft, kryddig med choklad, liten mynta och massor av skogsbotten med läckert skitiga drag, lite grillat kött och solbakad varm frukt, hedonistisk och balanserad, in your face men snygg och med begynnande mognad. En puff av målarlåda och terpentin, kåda och bruten grankvist. Trots 15,5% blir alkoholen aldrig störande, handlaget är exemplariskt. I munnen är den mjuk, packad av solvarma biggaråer och choklad, tanninerna är mjuka, lena och plyschiga, det finns ett drag av råbiff under frukten, en blinkning åt klassiska distrikt samtidigt som den skriker McLaren med megafon. Svanen är len & mjuk, balanserad med mjuka snygga syror, superba faktiskt, den är förvånade komplex med kryddor & rökiga drag, lång och harmonisk, eftersmaken är utvecklad och supersnygg. Aningen inställsam, visst, men samtidigt fullkomligt strålande. Enkel uppgradering till 3+.
Betyg:+++

Förra gången kändes den mer polerad och utan minsta skevhet, god men nästan personlighetsbefriad liksom. Nu har det hänt en hel del, den har funkat till sig lite och blodstänket är betydligt tydligare, den har utvecklat en rätt kul röst. Det är riktigt bra, snyggt, enormt koncentrerat och uttrycksfullt utan att bli klumpigt. Inget för hjärtsvaga eller blomvattendyrkare, men gott som snus.

-- Winepunker

Comments

Provocerande Penfolds

IMG_3685


Ibland blir det bara för mycket, trots att jag är en (dock ej hjärtlös sådan) ärkekapitalist finns det gränser för var man kan göra med varumärke & renommé utan att det borde straffa sig.
Bordeaux gjorde resan för länge sedan och oändliga mängder med klagosånger har skrivits om hur Cheval-Blanc lämnade omloppsbanan där runt 2005 och plötsligt blev helt otillgänglig för vanliga vinälskare, idag kostar 2010 över 12000:-, en prisutveckling på mer än 20 ggr under färre år än så.
Det klagas på kapitalstarka asiater & oligarker, men ansvaret ligger lika tungt hos producenterna själva - man tar ut så mycket man kan, det är ju trots allt en vinstdrivande verksamhet och varumärken som just
Cheval-Blanc är i princip omöjligt att devalvera, så länge produkten håller anständig kvalitet är priset inget som kommer att erodera marknaden. Strukturen i konsumtionsledet kan förändras men produkten är densamma som de senaste hundra åren (fast troligen bättre ur rent teknisk synvinkel), på många sätt en svårslagen kontinuitet. Tjugo gånger bättre sedan 1989 är det dock inte...

Samma sak händer med
Bourgogne även om prisutvecklingen ännu inte nått full acceleration, en fördubbling på några år hos bättre producenters Grand Cru verkar vara norm, en slags förstärkning av den allmänna prisstegringen på högklassig juice. Möjligen är effekten mer dämpad på grund av Bourgognes inbyggda komplexitet, det är inte lätt att hitta runt bland träden för en rutinerad provare så man frågar sig stilla hur en oligarkdjävel skall skilja ut stolpskotten. Kanske just därför är prisstegringen som tydligast hos en handfull toppar, lätta att komma ihåg med tillräckligt högt prestigekapital.

Vi ser samma trend överallt, men med enstaka undantag (e.g.
enstaka produkter från Champagne) har förändringen skett i princip organiskt, en samverkan mellan tillgång & efterfrågan påeldad av 100-poängskalan och tryggheten i prestigen hos varumärket. Över tiden har investeringarna ”lönat” sig, köpt prestige har behållit värdet och återinvesteringen har blivit successivt dyrare, det har känts bra för de idioter som betalar 12000:- för en flaska nyproducerat vin.

Men, går det att manipulera systemet och höja priserna
syntetiskt för att konstruera prestigeökning och därigenom bygga på ett redan existerande & känt varumärke? Det är nog precis var Penfolds/TWE ägnat sig åt de senaste åren, i mitt tycke en riktigt vansklig strategi.

Tydligast blev det senast när
Bin 707 ’12 drogs upp till närmre 2500:-, från 2008 prisad till under tusenlappen och 2002 strax över 500:-. På tio år har priset femdubblats, likartad utveckling som i Bordeaux men i det här fallet är det en strikt medveten policyförändring. Man har helt enkelt beslutat att Bin 707 får kosta två och en halv gång så mycket som t.ex. Ridge Monte Bello eller Buccella Cabernet Sauvignon, att prisläget är lagom ’harmonierat’ och signalerar rätt nivå på prestigestegen. Bin 707, vaffan tänker de med?

Samma sak gäller givetvis
Grange och en del av de andra topparna i portföljen, 4300:- för Grange ’09, rejält över Guigals LaLa - dessutom skiter de troligen ur sig 10.000 lådor Grange, exakta data är lite svåra att få tag i (likt volymen på andra multiregionala produkter som Dom Perignon). Det börjar lukta bondfångeri (att Yattarna kostar kring tusenlappen är då mer begripligt, den skall ställas i relation till en Corton-Charlemagne rimligen, en slags standardkostnad för en Chardonnay av den klassen).

Men, det som verkligen får mig att surna till är
kombinationen av absurd prisfilosofi och de övriga marknadföringstricken, den totalt ohämmade flörten med lyxkonsumenterna och prestigerunkeri. Ampullen, samlingen, den knasprisade gamla tawny-porten, framgrävande av ytterligare exklusiva ’bins’, etc. etc. Allt träffsäkert sammanfattat av Andrew Jefford här, besk eftersmak är bara förnamnet - Gago är en trevlig kille, TWE gör vad de skall, men det är fan i mig inte klokt.

Varför då detta raseri? Tja, när
RWT dragit iväg till närmare tusenlappen och man redan lämnats i vägdammet av de övriga topparna kändes det som Magill i alla fall skulle kunna utgöra en liten del av källaren. Magill har aldrig varit spektakulär, men en kul anakronism med tanke på vingårdens läge och att man valt att skilja ut frukten för egen buteljering (den platsar inte i Grange, men det kan vi lämna därhän). Hyfsat snabbmognande, ganska elegant och med minde tungfotat avtryck än andra storfräsare i portföljen har jag verkligen gillat Magill, ett stort vin i det lilla tillsammans med St.Henri och Bin A - kanske de tre intressantaste objekten Penfolds står för. Magill har hamnat under iconstatusen men över plonket, volymerna är små och stilen egen.

Tills nu vill säga...

Jag fick blint 2012 i glaset för ett tag sedan, tight och ren med klang i frukten, kryddor och nejlikor, cassis och bra hanterade fat. Utmärkt hantverk i linje med stilen, en av de absolut bästa
Magill jag provat - omedelbart en mental notering att köpa några flaskor för källaren, den lär peaka om 8-10 år, klar 3+ skulle jag tro.

...not.

Den kostar
1050:-, för en Magill, vaffan håller de på med? Efter lite efterforskningar visade det sig att Magill medvetet klassats in i elitserien, och St.Henri inte gjort det. St.Henri kostar ungefär hälften, ett på många sätt mycket intressantare vin.

Dryga tusenlappen kan de fetglömma, det är rubbat.

Så, min sista
2003:a fick sätta livet till istället, köpt för 491:- år 2007, en slant det med men hyfsat hanterligt i det allmänna vansinnet.

Penfolds Magill Estate 2003
Penfolds, Magill Estate, South Australia
Djup & kryddig doft, massor av kanel och kryddpeppar, målarlåda & orientalisk tobak, lite lakrits & krossade körsbär, kakao & granatäpplen, alldeles strålande med komplexitet och intensivt uttryck. Aningen mynta, fin nyanserad ton av dyr ek och faktiskt en hel del svartpeppar. Den är snygg, intensiv och vässad, bra utvecklad med perfekt fathantering och balans. I munnen är den skärpt, rik och förhållandevis elegant med fina sandiga tanniner, lite skalbitter med lysande syror och återhållna fat, massor av kakao och hallon, mörka plommon och lakrits, lyxigt kaffe i svansen paras med slånbär och lite blommig känsla. Eftersmaken är nyanserad med tuggtobak och sotig kirsch, faktiskt alldeles djävla skitgod. Inte på absolut topp ännu skulle jag tro, men vänta inte för länge.
Betyg:+++

Gott, redigt och snyggt men jag skulle tro att
2012 är bättre, den känns bättre sammansatt. Det är en besvärande vektor i hela eländet är att Penfolds viner nog aldrig varit så bra som nu. Det är samma sak man ser överallt, från alla hörn blir det trots domedagsprofetiorna om parkerisering och likriktning bara bättre & bättre, utbudet är dynamiskt och intressant - men priserna verkar vara precis så höga som ’marknaden’ kan klara. Och, nu klarar marknaden mer än jag, tusenlappen för Magill är helt enkelt in i helvete för mycket.

-- Winepunker

Comments

Pheasant Vineyard 2010

IMG_3573


Snabbt
återbesök till ett av de mest intressanta distrikten på senare tid, Washington ploppar ur sig en strid ström med egensinniga & klangfulla produkter där druva tillåts stå i centrum. Syrah (med små tillskott av gröna druvor ibland) har visat sig vara ett vinnande koncept - Reynvaan, Cayuse & inte minst ’K’ Vintners har fokus och vilja att göra riktigt vässade och terroirstinna godsaker.

K , “Pheasant Vineyard” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Enormt läcker doft, ännu ungfruktig med hallon & björnbär, råbiff & blod, fina kryddiga & peppriga toner - här har vi hela baletten med syrén och nystyckat får, fenomenalt vild och modernt expressiv. Ren & snygg i munnen, lite fet med superb röd & svart frukt, hallon & körsbär, blod även här, lite orientaliska kryddor & vild köttsaft. Den är svårt läcker, druva i fokus med koncentration utan att tumma en sekund på elegansen. Den är sval i eftersmaken, rent fruktig med läskande syror & vuxen liten sotig bitterhet. Skitbra, har utvecklats fenomenalt på dryga två år - den har dessutom en fin framtid under en handfull år skulle jag tro.
Betyg:+++

Jag älskat när Syrah blir så här, det är liksom
Côte-Rôtie med lite rock & roll - en modern tolkning utan att sladda det minsta ned i sylt- & fat-träsket. Bibehållen elegans och ren tolkning, absolut skitgott!

-- Winepunker

Comments

Royal City 2008 Revisited

IMG_3511


Washington State visade sig vara en vinnare för något år sedan, med Reynvaan i spetsen seglade distriktet upp som det mest intressanta som hänt på den sidan atlanten på många år. Den producent som fick upp mina ögon var dock inte Reynvaan utan Charles Smith, Mr.Rock & Roll of wine i Washington, som skiter ur sig en strid ström viner av varierande kvalitet & pris. På toppen av berget tronar Royal City Syrah, ett vin som visat på lite olika uttryck de gånger jag provat - allt från strålande till besvärande bakad och klumpig.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Tät och läcker doft, köttig med massor av allt - charkuterier, njurtalg, rökt bacon och slaktbänk, dessutom packad av cassis och solmogna mörka söta körsbär, efterhand utvecklas kryddor och skit, nejlika & kanel, skogsbotten och parfymerade blommor, fullkomligt strålande med intensitet och expressiv kraft. Det är absolut maxat, full throttle på alla kanaler. Men, den har samtidigt perfekt avvägd balans och krydda. I munnen är den mäktig & tät, eldig med kaffe & choklad, syror som backar upp tätheten, tuggtobak och rökt viltkött. Botten är fixerad kring söt körsbärsfrukt, plommon och kakao - tanninerna är sandiga, finkorniga och underbart lena. Det är ett väldigt speciellt uttryck, mogen på det hela taget och oerhört personlig, och riktigt, riktigt god om man pallar trycket.
Betyg:+++

De är bra, maffigt & svulstigt men bra. Men, den känns utvecklad och färdig, vissa kritikers tankar om 2028 känns väldigt avlägset.

-- Winepunker

Comments

Nyårsgruk

Några kul viner slutade/startade året med, de mest intressanta förtjänar en liten kort notis.

IMG_3418 IMG_3464


Diebolt-Vallois Fleur de Passion, BdB 1999
Cramant, Champagne, Frankrike
Läckert utvecklad doft, stram med flinta och lite exotiska övertoner, smörad brioche och fint parfymerade drag, rosor och lite nötter. Den är nyanserad, elegant och finurligt sammansatt. Höga smaker i munnen, ren med klingande syror, mineral och fin utveckling. Det finns en liten vuxen bitterhet under all citrus, en näve hasselnötter och suckat, lång med lättfotad glädje, fullkomligt lysande.
Betyg:+++

Pol Roger Brut Chardonnay 1996
Epernay, Champagne, Frankrike
Utvecklad och mogen doft, grillad citron, nötter och nougat, massor av mineral och läcker brödighet, smörad brioche, dessutom en snygg puff av syrén, alldeles superb & på absolut topp. I munnen är den frasigt torr med höga syror, mineral och lite rostad mognad, några skivor vinteräpplen blandas med solmogen citrus och lätt bittert limeskal, svansen är torr med drag av nötter och choklad, äpplen i eftersmaken. Superb, helt mogen, på topp.
Betyg:+++

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Ungdomlig och flintig doft, lätta fat med massor av rivet citronskal och sprudlande mineralitet, oförlöst ännu, detta känns som en långlagrare. Stram syra i munnen, ren och klingande med citron och lime, massor av flinta och en del grönörtiga toner, liten själkig & omogen känsla, den behöver en del tid. Svansen är elegant kryddig, mineraldriven med flintkross och liten kul bitterhet, den är alltför ung i dagsläget med väldigt vässade syror. Man får avvakta.
Betyg:++

IMG_3467 IMG_3465


Steinbuckel 2012
Riesling Grosses Gewächs, Philipp Kuhn, Laumersheimer Steinbuckel, Pfalz, Tyskland
Stram med citrus, citronskal och massor av knastrig mineral, ung & oförlöst men helt utan gröngodis, tack och lov. Rik i munnen, höga syror med vässad & stram struktur, citrus och flintig mineral, klingande med absolut gehör. Liten örtig och mineralbitter svans, superb, strålande vin öppnat något år för tidigt. 3+ är närmast en självklarhet om något år. (100% Riesling)
Betyg:++(+)

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso 2007
Ciacci Picolomini d’Aragona, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Solvarm doft, läder och körsbär, kryddig med tobak och torkade örter, lite lakrits och skogsbotten, den är rätt komplex med klassisk framtoning, bra djup med begynnande utveckling. Eldigheten upplevs till en början som besvärande men när frukt & kryddor växer blir den helt harmonisk. Rödfruktig och kryddig i munnen, eldig och solvarm med röd frukt, körsbär och plommon, solbakad med utveckling och komplexitet. Tanninerna är prominenta, täta och läckert tuggbara, kakaofina med liten örtig beska. Svansen är lång och pikant bitter, antydan till lakrits och mineralitet. God, lovande, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Ledge Vineyard Drive 2012
Ledge Vineyards, James Berry Vineyard / Messina Vineyard, Paso Robles, Kalifornien, USA
Djup doft, massor av solvarma körsbär, jordgubbar och örtiga övertoner, lite kåda och lakrits, fortfarande ung och yster men med alla bitar på plats. Efterhand dyker det upp lite kött & päls, ett vilt & blodigt drag ligger och puttrar under all frukt. Tät i munnen, lätt eldig med ren solvarm frukt, körsbär & hallon, mineral och salmiak, stenkross och lite bitter stensöta i eftersmaken. Ung, kryddig och yster, bitarna är på plats men den behöver lite tid att komma ihop helt. (58% Syrah, 25% Grenache, 15% Mourvedre, 2% Roussanne)
Betyg:++(+)

IMG_3468


Vin Santo Riserva del Chianti 2007
Fattoria Lavacchio, Vin Santo del Chianti DOC, Chianti Rúfina, Toscana, Italien
Nötig doft, harts och kanel, torkade apelsinskal, pomerans, överton av kryddörter och karamell, komplex och lite bränd stil. Söt med höga syror, skärpt, apelsin och suckat, kryddig och fräsch i stilen med pigg framtoning. Svansen är fylld av nougat, valnötter och söt knäck balanserad av vässade syror. Riktigt god.
Betyg:++

Känns som en lovade start på året...

-- Winepunker

Comments

Château Roslane 2008

IMG_3437


C hade varit en sväng i Marocko på företagsresa, den dyraste flaska hon kunde hitta införskaffades i ett land där alkohol knappast är en framträdande kulturyttring (98% av marockanerna
får inte köpa alkohol, 85% av 40 miljoner flaskor lämnar inte landet, 33 milj invånare - i runda slänga 50 flaskor per år och individ av de som får dricka). Den allmänt franskinspirerade produktionen har tidigare inte imponerat så när flaskan korkades upp fram var förhoppningarna riktigt lågt ställda.
Producenten är visserligen seriös (10.000 hektoliter om året), inget snack om det och Coteaux de l'Atlas skall ju vara toppen på kullen, men, men...

Château Roslane 2008
Les Celliers de Meknès, AOC Les Coteaux de l’Atlas, Marocko
Örtig & lite funkig doft med kul gamla sockor, elegant sval svart & röd frukt, lite snyggt örtigt gräsig med en puff av sötlakrits, ceder, grafit och mineralitet. Den känns förvånande välgjord med nyanserat cabbig karaktär. I munnen är den ren med fina tanniner, lagom kärv och läckert syrligt rödfruktig, bra struktur och fruktmognad, fin syrlig körsbärsfrukt i svansen, gruffig och närmast vulkanisk känsla, höghöjd & syditalien närmast. Snygg & djäkligt god på okomplicerat & opretantiöst vis. (Melot, Syrah, Cabernet Sauvignon)
Betyg:++

Förvånad är bara förnamnet, det här är ju
brariktigt. Den känns så underbart välgjord och ärlig, en överraskning så här i årets sista dagar som man knappast hade väntat sig. Kul julklapp!

-- Winepunker

Comments

Samjäst med AuZone

IMG_3423


Egentligen skulle vi haft en avslutningsprovning i lokalen. Utsparkade som vi är skulle Zonen-III lämnats nu i slutet av året och de tre provningsledarna under tiden lokalen tjänstgjort (d.v.s.
jag, E.T. och Vintomas) planerade att arrangera en utgaskning av rang. Men, svårighet att hitta en ny lokal och vår hyresvärds vankelmod resulterade i ett halvårs respit vilket i sin tur fick avslutningsprovningen uppskjuten. Alltså, en BYOB på lämpligt tema så här slutet av året fick agera ersättare. Temat valt av mig fick bli ’Samjäst’, krav att minst två druvsorter jäst i samma kärl före buteljering - tanken var mest att få dricka Côte-Rôtie och kopior men i vanlig ordning fanns det mycket mer att välja på än man först anar.

IMG_3419


Redoma Branco 2006
Niepoort, Douro, Portugal
Vaxig & nötig doft, lite oxidativ med harts och smörkola, lätt rostad och bred, grillad citrus & smör. Dämpade syror i munnen, vaxig & rund med fet munkänsla, bra bredd & längd, angenäm nötig svans, lite gul stenfrukt och aningen exotisk frukt. Mogen, helt utvecklad och rätt god.
Betyg:+

En fieldblend från Portugal (i runda slängar 30 olika sorter) borde man fattat, jag var själv inne på vit
Châteauneuf eller något annat från Rhône, de låga syrorna och vaxigheten pekade år det hållet.

Nussberg Alte Reben 2010
Weingut Weininger, Wien, Österrike
Aromatisk och parfymerad doft med citrus och blommor, en del stenkross, tyvärr liten ton av godis & vingummi. Aromatisk i munnen, torr & lite kryddig med bra kropp och syror, mineral och örtiga övertoner. God, men lite enkel. (Grüner Veltliner, Pinot Blanc, Sauvignon Blanc, Riesling)
Betyg:+

Det var Jack som plockat fram den här, gissning på
gemischter satz kändes inte speciellt avlägset. Den är anständig men jag har upplevt andra årgångar av samma vin som mer intressanta.

Les Lauzeraies 2013
Vignerons de Tavel, Tavel, Rhône, Frankrike
Mjukt rödfruktig doft, hallon, jordgubb och lite blommiga godistoner. Mjuka tanniner i munnen, hallon & kryddig kropp, rödlätt stil, nyanserad med bra balans, liten känsla av jäst, slånbär i svansen. Rätt god, men väl enkel, betyget är generöst. (Grenache, Cinsault, etc.)
Betyg:+

Provence eller Tavel, hugget som stucket - den är lite för enkel för att hitta hela vägen fram, drickbar i alla fall, synd på godistonerna i doften.

IMG_3426 IMG_3427 IMG_3428

Côte-Rôtie, Brune et Blonde 1998
E. Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Läckert skogig doft, charkuterier och rökiga toner, klassiskt blodstänk och sval svart frukt, mörka mogna plommon blandas med råbiff. Utvecklad i munnen, behagligt sval med köttiga drag, mörk mogen frukt och fina sandiga tanniner. God men kanske aningen enkel för sitt ursprung.
Betyg:++

Superklassiker, enkelt att hitta rätt.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 1997
E. Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Väldigt utvecklad och mogen, torkad frukt, läder och kaffe, gamla dijjor och en hel del undervegetation. Enormt mogen i munnen, kryddig med en hel del gamla muggiga fat, lite torra tanniner och lädersnöre, viss vanilj, ålderssyror i svansen. Känns väldigt trött. Skadad flaska?
Betyg:0

Helt omöjligt att fatta vad tusan det skulle föreställa, någon slags oxidation har ställt till det. Vi studsade runt en del innan vi till slut hamnade i norra
Rhône i alla fall, även om jag var inne på Hermitage snarare än Côte-Rôtie. Enligt vissa som provat just den här årgången nyligen var det en defekt butelj, åldrad i förtid på trist sätt.

Usatges 2006
Viticultors Costers del Siurana, DO Priorato, Spanien
Floral och kryddig doft med mynta och massor av tät svart frukt, läcker med ett lite drag av portvin, Tawny närmast, allmänt tjock och ambitiös känsla. Tät i munnen, sträv och rödfruktig, lingon och slånbär, hallon och en rejäl dos choklad, bra syror med lite fruktsöt avslutning. Rätt god. (Grenache, Cabernet Sauvignon, Tempranillo, Carignan)
Betyg:++

Det här visade sig vara svårplacerat också, jag landade i
Portugal utan en sekunds tvekan - doften hade så klara drag av Tawny att annan förstagissning var omöjlig - Priorat föll mig inte in.

IMG_3429 IMG_3430 IMG_3432

Pintas 2005
Sandra Tavares da Silva, Wine & Soul, Vale de Mendiz, Douro, Portugal
Tät doft, packad med choklad, fat & tät mörk frukt som backar upp, kaffe & plommon och en del mynta, ren urkraft och mullrande framtoning. Tät svart frukt i munnen, rejält sträv med kaffe & bitter choklad, sot & plommon, slånbär och nejlikor, markerat sträv svans. Känns oförlöst ännu, men det mesta är på plats. (Touriga Nacional, Touriga Franca, etc.)
Betyg:++

Första buteljen av två, enkelt att sätta i
Portugal. Den första flaskan kändes yngre men samtidigt lite mindre intressant i dagsläget, jag föredrog den mer utvecklade andra buteljen men meningarna gick isär.

Côte-Rôtie, Chapoutier 1990
Chapoutier, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Klassisk doft, superbt skitig med blommor, syrén och blodstänk, fantastiskt läcker, slaktbänk och njurtalg blandas med hyacint, parfym och torkade plommon. Sval och elegant i munnen, helt mogen i läckert blodig och skitig stil, lite lädersnöre och råbiff, helt utvecklad med kryddig svans, kött och torkade röda bär. Skitbra, helt färdig, den lär vara sämre nästa vecka.
Betyg:+++

En klassiker till, tvärenkelt att sätta i
Côte-Rôtie, årtalet var svårare men vi enades med tvekan kring ’90 eller ’91.

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Doft med djup, mörk snygg frukt, blodstänk och rosor, plommon, björnbär och en hel näve lagerblad, superläcker med charkuterier och parfym, nejlikor och kanel. Den är aningen rökig, ännu ung och galet lovande. Sprittande ungdomlig i munnen, ren & parfymerat aromatisk, plommon och råbiff på vilt, lite ungdomligt fruktsöt kropp, bra syror och kryddig svans, stenkross och skitig fetma i avslutet, fullkomligt strålande. Ett komplett vin i början på karriären.
Betyg:+++

Detta var mitt vin, gissningarna landade på
Washington och Côte-Rôtie med någon försiktig gardering på Australien (det var ju trots allt mitt vin). Den har alla klassiska markörer men samtidigt en yster pigg frukt man sällan hittar i klassisk mylla. Gissningarna på Washington kändes välgrundade, men fel. Skitbra i vilket fall.

Pintas 2005
Sandra Tavares da Silva, Wine & Soul, Vale de Mendiz, Douro, Portugal
Tät och solbakad doft, viss mynta, tjock svart frukt i ganska rustik stil, blå frukt & choklad, kaffe och vedbrasa. Tät och sträv i munnen, tjock med kaffe och choklad, lite bitter med solbakad och välmakad struktur, sotig svans med tuggtobak, nejlikor och malört. Kryddig och lätt utvecklad eftersmak. (Touriga Nacional, Touriga Franca, etc.)
Betyg:++

Andra buteljen, mer mogen och kryddig - bättre i min gom.

IMG_3435 IMG_3436

Dow’s Quinta do Bomfim 2002
Dow’s, Alto Douro, Portugal
Kryddigt eldig doft, fina mörka frukttoner, torkade körsbär och julkaka. Söt och balanserad i munnen, fina kryddig aromer, eldig och snygg med karamell och kanel, skogshallon och orientaliska kryddor i svansen. Utmärkt.
Betyg:++

Pintas Vintage Port 2011
Sandra Tavares da Silva, Wine & Soul, Douro, Portugal
Intensiv och blåfruktig i munnen, packad med lakrits, kanel, nejlikor och gummi under mattan av massakrerade björnbär och blå plommon, helt skruvad och skitläcker. Tokintensiv i munnen, massiv med svarta bär, definierade tanniner och höga syror matchade perfekt av intensiv sötma och en hel kryddbod. Galet ung, kraft galore men ändå med perfekt balans och bara så in i helvete god. Drick nu och förundras, eller vänta 20 år och casha in 4+.
Betyg:++(++)

2011 vintage port kommer att gå till historien, det är galet bra med en svindlande potential. Köp, lagra och hoppas att döden kommer sent i livet...

-- Winepunker

Comments

Giaconda Warner Vineyard 2004

IMG_3396


Vaffan har hänt med priset på topparna från OZ?
Penfolds Grange kostar nu över fyra, Hill of Grace fem och en nyblandad 707 2500:- (smaka på den, en hopkokad cabbe kostar med än SQN). Effektiv marknadspositionering i ohelig kombination med nyrika kineser och ryska oligarker har gjort det möjligt att skruva nivåerna till något helt rubbat, på bara tio år har 707 femdubblats i pris. Jag tror dessa så kallade ’icons’ har grävt sin egen grav, visst är de bättre än någonsin förr men det är alla andra viner också, och det finns så mycket som är oändligt mycket mer intressant - även om man skall stanna i den sydländska röda jorden.
Ett vin som inte förändrats så mycket i pris (det har alltid varit dyrt som stryk) är
Giaconda från Beechworth i Victoria - Rick Kinzbrunners låda som sedan 80-talet producerat ett av världen absolut bästa Chardonnay. Även om just de vita är den riktiga styrkan är kanske hans Syrah & Rousanne det mest intressanta vinet, en gigant i det lilla formatet som aldrig upphör att förtrolla. Samjäst, hantverksmässigt och med avskalad elegans är detta precis vad jag vill ha i ett vin, en strålande Côte-Rôtie men med ett hjärtligt skratt.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Underart rökig doft, blodstänk, slaktbänk och njurtalg blandas med bacon och bitter choklad, dessutom perfekt mogen frukt med klangfull utveckling, mörka plommon och en bruten rosmarinkvist. Vi hittar en del parfym & blommor också, syrén, rosor och krossad sten dessutom, på näsan är detta stort, ett uttryck som en stor, stor Côte-Rôtie. I munnen är den exakt och perfekt definierad, på absolut mognadstopp med rena syror och hög röst. Fylld av mörk solmogen frukt, råbiff och fullkomligt strålande tanninstruktur, silkig, finkornig och på plats så fenomenalt snyggt. Eftersmaken är lång och nyanserat parfymerad, den är fullkomlig, en av de allra bästa samjästa Syrah från Australien, en av de allra bästa i hela världen faktiskt. Betyget är möjligen lite generöst. (Syrah 98%, Rousanne 2%)
Betyg:++++

Warner 2004 har pendlat mellan 3+ & 4+ under hela karriären, öppnad med tveksamt resultat första gången 2008 har den sedan växt till något jag nu upplever som slutstationen. Det är åttonde tillfället jag provar just 2004 (en defekt butelj undantaget), en mycket intressant resa och en lärdom i hur handlag och försiktig samjäsning kan ge storhet utanför Côte-Rôtie. Den allra sista buteljen i källaren får ligga ytterligare något år eller två för att se vart den tar vägen, jag har svårt att tro den kan växa ytterligare.

-- Winepunker

Comments

Några Återbesök och Blandat Gruk

Snabb sammanfattning med lösryckta tankar om viner som hållit högre klass än genomsnittet (och någon som varit en besvikelse).

IMG_3242_2 IMG_3267

Riesling von der Fels 2010
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Mineralstinn med syror och citrus, krut & krossad flinta, citronskal och örtig parfym, ren & snygg i ganska asketisk och avskalad stil. I munnen dominerar syror & flinta, skiffer och örtig känsla, massor av citrusskal och krävande stramhet. Det är vuxet, rappt & frasigt, stenkross är förnamnet och basilika efternamnet, snygg, skärpt och läcker med rabarber & omogen persika, men den skulle samtidigt vunnit på mer bredd i frukten.
Betyg:++

Meursault 1er Cru, Genevrières 2010
Louis Jadot, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Rik & bred doft med citrusskal, mango & gräddig fetma, en hel del mineral och högklassiga (Jadot-) fat. Efterhand utvecklas lite nötiga aromer och brynt smör, citrustonerna djupnar - den växer och får en riktigt lyxig framtoning. Bred & fet i munnen, fatig med citrus och djup gul frukt, mineral och precis tillräckligt med syror. Alldeles strålande så länge man klarar all den dyra eken - den är lyxig och ganska flamboyant.
Betyg:+++

Jag kan förstå att fatbehandlingen blir för mycket för somliga, men när frukten är så här högklassig funkar det. Den har potential att utvecklas, faten har dessutom en förmåga att integreras fint i Jadot’s saker - avvakta tre år för nästa butelj.

IMG_3303 IMG_3304

Meursault, Les Chevalières 2005
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Len, mjuk och nyanserad doft med lite mineral och finstämt rökiga citrustoner och en puff av vinteräpplen, lime och grön kvitten. Ekbehandlingen är exemplarisk, i bakgrunden med parfymerad känsla och dämpad underton. Höga syror i munnen, vaxig med citrus och äpplen, örtig känsla med mineral en masse, till och med ostronskal och tång. En perfekt kombination av Chablis och Puligny, ett oheligt kärleksbarn liksom - kanske inte den traditionella smörigheten med rostade nötter och fett, den är producenttypisk i stället, snygg med stram ryggrad och klass. Känns mogen.
Betyg:++

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Fint mogen och klassisk doft med solbakade körsbär, skogshallon och vilda köttiga drag, massor av slaktbänk och inälvor, skogsbotten och undervegetation, kryddig och komplex men samtidigt stram och krävande. Den är helt utvecklad i munnen, tät med körsbär och fina tanniner, lite bitter men samtidigt rakryggad och snygg, det finns en hel del köttslamsor och blod, kraften är på plats men den saknar finess och glädje för högre betyg. Bra, men inte bäst...
Betyg:++

IMG_3243_2 IMG_3268

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2005
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Djup och perfekt mogen svart & röd frukt på näsan, massor av röda körsbär, syrliga hallon & mörk choklad, lite anis & lakrits, en puff av kaffe & tobak. Faten är snygga, förvånande dämpade och integrerade, efterhand utvecklas lite chark, mynta och svinflott. I munnen är den utvecklad, rik och vässad med silkiga tanniner, fylld av syrliga körsbär & skogshallon, ganska pepprig med en tydligt vild & köttig komponent. Det är djävligt bra, enormt personligt med fokus och spets. Förvånade snyggt och provokativt syradrivet, vässat uttryck med dyr känsla. Dessutom rätt mogen.
Betyg:+++

Ernie Els 2004
Ernie Els Wines, Stellenbosch, Sydafrika
Bred & mogen doft med kaffe, torkad mörk frukt, plommon och cassis, ceder och hö. Den är solvarm utan att bli bränd, en sval komponent av Cabernet Franc balanserar mogen Cabernet & Merlot, lite mynta och nyslaget gräs. I munnen är den mjuk och solvam, bred mogen röd frukt och fina sandiga väl definierade tanniner, det finns en lite sotighet i svansen. Den är bra byggd, inga brinnande gamla telefoner utan bara lätt pyrande björkved, lakrits & stenkross. Eftersmaken är kryddig och svartfruktigt torr. Riktigt bra, förvånande bra faktiskt - ett oväntat stjärnskott.
Betyg:+++

Ernie Els brukar inte vara på den här nivån, brända toner är nästan alltid ett problem men just 2004 har inte minsta puff av gummi eller bakelit. Dessutom känns den helt mogen nu, på topp skulle jag säga.

IMG_3284

Borgogno ”No Name” 2010
Langhe, Piemonte, Italien
Ung doft med intensitet, örtighet och körsbär, en puff av anis, nejlikor och sval mynta, den är fortfarande oförlöst utan riktig bredd - det är mer spets, men det lär bara vara en tidsfråga. Efterhand utvecklar den kola och nypon, en del rosor kikar fram. Ungfruktig och skärpt i munnen, sträv med lakritsbitter kropp, massor av mörka körsbär och anis, örtiga övertoner, ungdomligt själkig & lingonsyrlig under mattan av mörka bär. Detta är enkelhet och skärpa med anständig bredd och kraft, kanske lite anonym ännu men lär bättra sig med tiden. God med potential - hantverk under 300:-.
Betyg:++

IMG_3029

Milbrandt The Estates Syrah 2009
Wahluke Wine Company/Milbrandt Vineyards, Clifton Vineyards, Wahluke Slope, Washington State, USA
Till en början lätt instäng doft, primärt svartfruktig med björnbär & blåbär, eldig i ganska neutral stil. Mjuk och svalfruktig i munnen, lena slkiga tanniner, lite sötlakrits med råbiff och blåbärssaft, den har snygga kryddiga drag i svansen. Tyvärr känns den anonym och lite trivial, kan kanske utvecklas men jag tvekar.
Betyg:+(+)

Betz Bésoliel 2011
Betz Family Winery,Columbia Valley, Washington State, USA
Doften är läckert stinn av högklassig Grenache, hallon, slånbär, garrigue och sötlakrits. Efterhand kikar lingon och fet karamell fram, den är ganska bred med ren fetma samtidigt som fräschören är i fokus. Den känns väldigt ung. I munnen är den fet, stinn av sval Grenache, lättfotade jordgubbar och örtkryddor, sötlakrits och en hel del krossad sten. Det finns fortfarande drag av godis och hallongräddkola, den lär nog krydda till sig med tiden. Solid, ren och riktigt god. (51% Grenache, 18% Cinsault, 12% Counoise, 12% Mourvedre, 7% Syrah)
Betyg:++

IMG_3244_2 IMG_3266

Dalva Porto Vintage 1994
Duoro Valley, Portugal
Mjuk, knäckig och mogen doft, dämpad röd frukt & nötter, lite snyggt örtig med en puff av melass och tobak, till och med aningen ceder och skogsbotten - seriöst och återhållet, drag av nyhyvlat virke och dyra cigarrer. I munnen är den kryddig & komplex, eldig med dämpad frukt, mest torkade bär och örter, lite melass och kul sälta. Den är snygg, mogen, ren & enkel utan larv eller överdrivna vektorer. En återhållen bruksport, inte illa, inte stort.
Betyg:++

Chablis, Saint Martin 2013
Domaine Laroche, Chablis Grand Cru, Chablis, Bourgogne, Frankrike
Neutral och örtig doft med lite gräs och krusbär, viss minralitet men helt utan skärpa eller fokus. Neutral även i munnen, bra syror men anonym frukt och lite ihåligt avslut. Tja, ointressant får man väl säga.
Betyg:0

Varuprov från
PrimeWine, inte så skoj kanske - alltför anonym och lite aggressivt prissatt (159:-). Jämte en årgång som 2001 av samma vin är detta lite av en flopp, Laroche kan bättre.



-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2008

IMG_3222


Dags igen, ett vin som mer och mer blivit husdryck i Casa Punk™.
Just 2008 verkar dessutom utvecklas ganska långsamt utan det skutt jag upplevde att 2009 precis gjort (rapport från Bristly sortimentsprovning har vi här, 2009 var en mycket positiv överraskning trots att den provats hyfsat nyligen). Jag vet att den här typen av vin kanske inte faller alla amatörtyckare på läppen - det är massor av allt, fat & kraft men samtidigt med glädje och absolut sinne för detaljerna. Det är sprallig & eldig Grenache med rakryggad struktur och kryddigt sträv Mourvedre i bakgrunden.

Las Flors de la Pèira 2008
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät, intensiv och kryddig doft med lakrits, kåda, mörka fräscha körsbär, skogshallon & råbiff, viss komplexitet med lite choklad & kaffe - samtidigt utan ett spår av överkoncentration eller klumpighet. Den är faktiskt mer driven av kryddor än frukt. Tät i munnen, rik och eldigt bred med kaffe, mörka körsbär, tuggtobak & rosmarin, en del lakrits. Det är dock inte bara pang utan en hel del finlir också, hallon dansar fint med kanel & svartpeppar, örter och sval salt mineralitet. Den är mäktig & balanserad, strålande snygg, intensiv & högröstad men med skärpa och känsla - absolut gehör i sin stil. Man måste klara lite fat och kraft, men gör man det är den riktigt, riktigt bra. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%).
Betyg:+++

Den förändras hela kvällen, efter några timmar känns den mer
omogen än precis när jag tappade upp vinet besynnerligt nog, den rätar upp sig lite extra och känns mer och mer viktig - det skall bli buskul att se vad det tar vägen med ytterligare några år på rygg. Kan den växa om 2009? Njae, det är ett lite annat djur med mer ryggrad och struktur men inte riktigt samma omedelbara glädje.

-- Winepunker

Comments

Bertrand med Gérard

IMG_3061


Gérard Betrand är i Stockholm på blixtvisit, rugbyspelaren som sadlade om och tog över familjeegendomen i slutet av 80-talet, expanderade &moderniserade har både en mycket säljande personlighet och portfölj. Samtidigt som produktionen är stor och mycket kommersiell jobbar han samtidigt intensivt med ekologiskt tänk, biodynamik och (ve och fasa) naturviner helt utan tillsatt svavel. Det är en mindre del av det totala, men det guppar runt en del som kanske skulle intressera de mer radikala elementen i bloggeliten (även det kommersiella inte glöms för en endaste sekund).
Med tanke på hur stor & bred produktion det rör dig om är det aningen märkligt att representationen i Sverige har varit så pass svag, något som den nya importören nu försöker råda bot på.

IMG_3051

Gris Blanc Rosé 2013
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, IGP Pays d'Oc, Frankrike
Bra fräschör i doften, återhållet parfymerad och ganska charmigt inbjudande. Rena syror i munnen, bara aningen rödfruktig och lätt aromatisk med snygg torr & dämpad bitterhet i svansen. Känns enkel och rättfram men samtidigt okomplicerat god, ett slags mellanting mellan vitt & rosé. (Grenache Gris, Grenache)
Betyg:+

Det är inte oävet, sätter man det i relation till priset på futtiga 89:- är det rätt bra. Mer vitvin är rosé, men kul på sitt triviala sätt.

IMG_3062 IMG_3063 IMG_3064

Terroir Corbrières 2011
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, Corbrières, Frankrike
Mjuk och eldig doft med jordgubbar & lakrits i bred och ganska maffig stil, en puff av karamell och örter utvecklas. Mjuk och varm i munnen, snygg röd enkel frukt, hallon och slånbär med viss fetma i svansen, bra återhållna tanniner. Riktigt god. (Grenache, Syrah, Mourvèdre)
Betyg:+

Terroir Saint Chinian 2011
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, St. Chinian, Frankrike
Rödfruktig doft, snyggt sammanhållen med en hel del garrigue i hyfsat sval stil, hallon och stenkross. Sträv och snyggt rödfruktig i munnen, vuxen lätt bitterhet med lakrits, örtkryddor och aningen mineralsälta, mycket snyggt sammansatt för sitt pris. Utvecklar efterhand liten kul ton av senapsfrö, besynnerligt men skoj. (Syrah, Mourvèdre)
Betyg:+

Här har vi en vinnare, den är tight, ren och fokuserad med till och med ett visst mått av komplexitet. För futtiga 99:- är det närmast ett kap, men får nog titta på ett vin som
Guigal Côtes du Rhône för att hitta lika mycket vin för pengarna.

Naturae Syrah 2013
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, IGP Pays d'Oc, Frankrike
Intensiv doft, klingande ren frukt, mycket primär med björnbär och ungdom i första rummet. Syrliga mörka bär i munnen, enkel och kärv, druvan rättframt och snyggt uttryckt, lite fet svans. Riktigt bra, undrar just hur den kan utvecklas... (Syrah)
Betyg:+

OK, osvavlat plonk helt utan tillsatser, och det funkar fint. Enligt
Bertrand själv laggar den rätt bra numera, det tog en del tid att få till frukturval och tillräckligt syrefri process men nu skall den hålla ihop som vilket vin som helst. Fan tro’t, men det vore kul att se vad den blir av.

IMG_3065 IMG_3066 IMG_3067

Domaine de Cigalus Blanc 2012
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, IGP Aude Hauterive Blanc, Frankrike
Utvecklad doft, nötig med vax, harts, apelsinskal och lite vinteräpplen. Silkesmjuk och förvånande fräsch i munnen, bred med fina gräddiga syror, krämig och lätt fet, bra frukt med aprikos och gul stenfrukt, lång och rysligt snygg. Betyget är generöst. (Chardonnay, Viognier, Sauvignon Blanc)
Betyg:+++

Den beter sig lite som ett vitt rhônevin, om ett vitt rhônevin var gott och överkomligt i pris. På näsan förväntar man sig mer bokna äpplen och vaxig känsla i munnen, istället får man riktig harmoni med avvägda syror och massor av personlighet. Det är seriöst kul, och den lite oheliga druvkombinationen fungerar alldeles utmärkt.

Château l’Hospitalet La Reserve Rouge 2012
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, Coteaux de Languedoc, Frankrike
Återhållen doft, lätt fet, svartfruktig med stot & stenkross. Ganska mjuk i munnen, bra harmoni i len & snygg stil, lätt fet med svart frukt, rättfram och inbjudande. (Syrah, Grenache, Mourvedre)
Betyg:+(+)

Domaine de Cigalus Rouge 2011
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, IGP Aude Hauterive Rouge, Frankrike
Tät, massiv och rejält fatad med kryddor och maffig mörk frukt, nejlIkor och choklad. Tät och bred i munnen, sträv och väldigt seriös, intensiv med fat och muskler, cassis och blå plommon blandat med bitter choklad och förvånande fräscha syror. Riktigt lyckad, med klar potential. Ge den lite tid. (Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot, Syrah, Grenache, Carignan, Caladoc)
Betyg:++(+)

IMG_3068 IMG_3069

La Forge 2011
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, Corbières Boutenac, Frankrike
Ungdomligt intensiv doft, fet och kryddig med pepparkaka & kanel, lakrits och nymald peppar, snygga fat, allmänt seriös och påkostad. Tät svart frukt i munnen, primär med kaffe & karamell, mörka plommon & choklad, intensiv med superba tanniner, slånbär och torkade örter i svansen. Riktigt god, men den kräver absolut tid. (Syrah, Carignan)
Betyg:++(+)

La Forge 2007 (mgm)
Gérard Bertrand, Languedoc-Roussillon, Corbières Boutenac, Frankrike
Tät doft, djup och komplex, bred med dyr parfym och örter, kakao & lakrits, lite mineral kikar fram under all mogen frukt. Tät i munnen, bra syror, kaffe & choklad, bred med kakao & kryddig julkaka, rejäla tanniner men rena syror och stenkross fräschar upp. Riktigt lyckad. (Syrah, Carignan)
Betyg:+++

Jag är rätt positiv, de dyra vinerna är enormt seriösa om man klarar av den sydfranska kraften och solvärmen - de billigare är väldigt mycket vin för pengarna,
Saint Chinian balanserar på überfynd för sitt närmast futtiga pris. Att de dessutom levererar ett osvavlat natur-plonk som har alla hönsen hemma skall inte föraktas. Mycket intressant, tackar för det MalinWard.


-- Winepunker

Comments

Sommargruk #3

En sista sommar-notis innan säsongen börjar på riktigt nästa vecka med en tvådagars genomkörare av Champagne från 1990 (rapport kommer, var så säker).

IMG_2985 IMG_3002 IMG_3003


Barolo Vigna Rionda Riserva 2001
Vigna Rionda di Massolino, Barolo, Piemonte, Italien
Strålande läcker doft, lätt eldig med kryddiga toner och en liten puff av spearmint, läderdojja och målarlåda, linolja & en aning terpentin, dessutom nypon & hallon. Enormt komplex och inbjudande. I munnen är den sträv, sandig och superbt strukturerad med en snygg puff av dämpade gamla fat. Det dyker upp orientalisk tobak och rosor, lakrits & lädersnöre efterhand. Strålande längd, harmonisk och precis lagom krävande, fenomenal. Kudos!
Betyg:+++

K , “Milbrandt” 2011
K Vintners (Charles Smith), Sundance & Nortridge, Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Ungdomlig och blåfruktig doft, björnbär, sot och fårfett, lite charkuterier men den är i dagsläget alltför primär. Efterhand dyker det upp ett uns av lakrits och nejlikor, en puff av Dulcivit™ och anis. Den är oförlöst. I munnen är den len och snygg, silkig med dämpade tanniner och svart primär frukt. Sötlakrits och örtkryddor blandas med lite blod och snyggt slank & sval mörk frukt. Eftersmaken är ren med slånbär och råbiff, lite yster ännu men med potential. Den känns aningen avskalad i dagsläget. Saknar lite stoppning för högre betyg. Ge den ett par år till innan nästa försök.
Betyg:++

Dellchen 2010
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Underbar & intensiv doft med citrus, limeskal, lite honung och en rejäl skopa mineral. Det finns en antydan till petroleum och en begynnande utveckling, parfymerad med en puff av tång och musselskal, den utvecklar rosor och syrén och den har tacknämligt inte ett spår av gröngodis. I munnen är den enormt rik, vässad med knivskarpa syror och knasigt med krossad flinta. Den är komplex, fylld av örter och en liten exotisk komponent under all citrus, ananas och mango. Texturen är oljig & fet, samtidigt krispig och klingande, den är närmast magisk med alla skruvar precis åtdragna samtidigt som volymen är på full 10. Frukten är perfekt, syrorna exakta, balansen makalös. Detta är precis vad grosses gewächs kan bli, inget mer och inget mindre. Stort.
Betyg:++++

Så, sommarstiltjen är över, tack och lov för det...


-- Winepunker

Comments

Sommargruk #2

Nåja, en del bra saker slinker ned också, några riktigt bra dessutom. Korta notiser från sommarvärmen.

IMG_2981 IMG_2975 IMG_2979

Westhofener Riesling Trocken 2012
Wittmann, Rheinhessen, Tyskland
Stram och vässad doft med massor av mineral, flintkross, citrusskal och örter. Det finns en liten underliggande honungston och aningen petroleum, en liten, liten puff - ordet är renhet, klangen är hög och krävande. I munnen är den fylld av höga syror, vässad och packad med mineral, citrusskal och flinta. Tacknämligt har den inte ett spår av gröna toner, enbart gul syrlig stenfrukt och citrus. God, ren och perfekt asketisk. Kommer att utvecklas fint under de närmaste åren.
Betyg:++

Det är nu kanske femte gången jag provar Wittmanns mellanklass-plonk från 2012, renhet och skärpa i en flaska. Skitbra i den lite magrare skolan, perfekt och enkelt uttryck av druvan ”utan slisk” som
ASi skulle uttryckt sig (även om han som jag nog egentligen går mer loss på Dönnhoff).

Corton, Clos de Roi Grand Cru 2005
La Pousse d'Or, Corton Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Underbar doft, skitig & mogen med undervegetation, rötter, skogshallon och torkade örter. Uttrycket är fenomenalt, massor av exklusiv parfym och blommor, komplex och intressant. Snygg och rödfrukig i munnen, sandiga finkorniga tanniner, packad med trädgårdshallon och rosenvatten, den är utvecklad men knappast mogen, den kan bli bättre i säkert ett decennium. Kroppen är saftig, syrlig och läckert avvägd, aptitretande och sexig. Lång och snyggt kryddig svans, strålande balans och längd. Eftersmaken är vuxen med liten snygg själkighet, superb. Hur god som helst faktiskt.
Betyg:+++

La Pousse d’Or håller hyfsad nivå normalt, bra bruks-GC (om något sådant finns). Stora år som 2005 kan de blixtra till extra, för under 500:- i september 2007 får man nog klassa detta som fynd. Den har utvecklats riktigt, riktigt bra.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Mogen doft, fenomenal med slaktbänk & charkuterier, bacon och oxblod, lite bitter choklad och superba nyanserade fat, inte ett spår av ’för gammal’ känsla, enbart absolut uttryck och magnifik mognad. Efterhand utvecklas parfym och grafit, syrén och sot. Mogen även i munnen, höga syror med skärpa och nerv. Den är ren med köttiga toner, mörk sval frukt och råbiff, fint parfymerad känsla, balansen är perfekt i sin underbara kombination av klassisk norra Rhône och sval Victoria, det är mer Côte-Rôtie än en och annan producent i sagda distrikt. Tanninerna är silkiga och fint avvägda, strukturen absolut. Strålande, och på maximal topp. (Syrah, 2% Rousanne)
Betyg:+++

Detta är bara
så djävla bra, en klassiker som är snubblande nära 4+, jag tvekar men den får det inte idag. Får se nästa gång, den kan komma att omvärderas.

IMG_2977 IMG_2976

Dosterras 2007
Vertical Wines, Montsant, Spanien
Nyanserad och dämpad doft, lite hallon och massor av jordgubb, lätt smörkola och torkade örter, den är snygg och inbjudande elegant med litet funky inslag av naturvin, en äppelskrutt i brygden men det funkar fint. Läckert rödfruktig i munnen, ren & rik, saftigt bred med expressiva syror och massor av färska örter. Det finns ett flörtigt sötfruktigt drag, men syror och ryggrad är tillräckligt för att hålla allt i balans. Det finns en hel del burgundiska toner i detta, lite natur-beaujolais blandat med nya-världen pinot på kul sätt. Skitgott. Noteras bör dock att detta var den första i packet av sex som inte var efterjäst, fyra tidigare buteljer har gått i retur. (Grenache)
Betyg:++

Montes Folly 2010
Montes, Alpaita, Colchagua, Chile
Intensiv doft, packad av svart frukt, björnbär och cassis, sura körsbär och lite slånbär, det finns en rejäl dos med fat en det funkar, örtiga övertoner och en knippa mynta, lite harts och kåda. Det finns ett sydrhônskt drag med raketbränsle och macchia, samtidigt är det mycket ungdomlig nya världen. I munnen är den rik och bred, intensiv med blå frukt, kaffe och lite söt mörk choklad, massor av svarta biggaråer, kryddig med kanel, svartpeppar och nejlikor. Det är full throttle i alla riktningar, men det funkar besynnerligt nog finfint. Det är gott, ännu oförlöst och med potential. Avvakta några år för nästa försök. (Syrah)
Betyg:++(+)

IMG_2978 IMG_2983

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Underbar & ungdomligt primär doft, kryddig med plommon & björnbär, massor av blod och slaktbänk, rökig med parfymerat & blommigt anslag, rosor & syrén, utvecklar efterhand pälsiga toner och njurtalg. Helt magnifik med litet alkostick tyvärr. I munnen är alkoholen exemplariskt inbäddad dock, syrlig med sval & vässad mörk frukt, skogshallon och sura körsbär, råbiff och slånbär. Den är lite yster i dagsläget, mineraler, frukt & rosmarin drar åt olika håll men den är samtidigt fullkomligt underbar i sin strama & svala stil. Eftersmaken är kryddig och köttigt vild, perfekt syntes av norra Rhône och svala Victoria. Jag tror den kommer att växa men knappast till 4+.
Betyg:+++

Det är fullkomligt strålande, men aningen mer oförlöst än
förra gången jag provade. Minst ett par år på rygg krävs nog för att kunna se exakt hur galet bra den kan bli, skärpa och ungdomlig klang är perfekt.

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 2000
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Väldigt mogen doft, kryddig med trätoner och lite fudge, nyhyvlad teak och karamell. Efterhand kikar tobak och en puff av tomatsoppa fram, den känns faktiskt för gammal på näsan. Len med höga syror i munnen, kaffe och kanel, lite fudge och tuggtobak. Tanninerna är aningen torra, kroppen lite själkig och frukten av det soltorkade slaget. Den är helt mogen, på väg mot en lång ålderdom - men, den var nog bättre för några år sedan.
Betyg:+

Jag är lite besviken, som så ofta funkar inte
Delas Hermitage riktigt. Côte-Rôtie (Seigneur de Maugiron) är en helt annan sak, där lyckas de ofta fint men jag blir inte klok på varken den här eller Les Bessards. De är liksom lite trista...


-- Winepunker

Comments

Gratis med AuZone

IMG_0017_2


Sista sommarprovningen i AuZone innan uppehållet, tyvärr det första uppehållet på många år i föreningens annars närmast tvångsmässiga torsdagsverksamhet. Intresset att hålla organiserade provningar under juli/augusti har tydligen varit magert - för bara något år sedan körde vi envist varenda torsdag som inte var röd dag (ibland det också). Undrar just om AuZone har börjat visa på lite svaghetstecken?
I vilket fall, kvällens provning var med temat ”Gratis”, en förmodad källarrensning i regi av E.T.

IMG_0018_2 IMG_0020_2 IMG_0019_2

Dürnsteiner Kellerberg Grüner Veltliner Smaragd 2004
FX Pichler, Wachau, Österrike
Lätt kryddig doft med viss aromatisk känsla, aningen mineral och en hel del vit grapefrukt. Lätt fet i munnen, honung och lite bitter citrus, eldigt anslag, mineral och gul stenfrukt. Svansen är direkt besk och den saknar skärpa, eftersmaken blir alltför fadd.
Betyg:0

Ännu ett bevis på att jag inte gillar Österrikare med mognad, de skall tveklöst drickas unga.

Dernauer Pfarrwingert 2003
Spätburgunder Auslese Trocken, Weingut Meyer-Näkel, Ahr, Tyskland
Väldigt, väldigt mogen, kryddig med fudge och russin, torkad röd frukt, liten mynta, tobak & söt nougat. Väldigt mogen i munnen, torkad röd frukt & russin, bra syror med dämpade tanniner. Den är hyfsat balanserad, men utvecklar snabbt lite muggiga sviskon och gammalt läder. Eftersmaken har en hel del ålderssyror med kokt känsla. Den är alltför gammal men hänger fortfarande ihop, i alla fall lite. Tyvärr är den märkt av årgången också, de kokta tonerna blir efterhand besvärande.
Betyg:0

Château La Lagune 1988
St. Julien, Bordeaux, Frankrike
Läcker doft av mynta och cassis, ren svart frukt, exakt och snyggt kryddig, elegant med läcker gräsig ton. Stram i munnen med höga syror, bra & elegant, ren cassis och fina sandiga tanniner. Klassiskt snitt i den lite slankare & elegantare skolan. Mer än godkänt.
Betyg:++

Besvärligt år med väldigt många floppar, undantaget
Cheval Blanc (givetvis) och Mouton är det inte några 3+ i anteckningarna. Det finns ofta en besvärande oginhet och slankhet i munnen, men det funkar i det här fallet förbluffande bra.

IMG_0021_2 IMG_0025_2 IMG_0022_2


Côte Rôtie, Jamet 1995
Jamet, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Lätt köttig doft, blodstänk & svart frukt, fint kryddig & rätt sval, det finns en del vattenfärg, målarlåda och charkuterier. Klassisk. Bra syror i munnen, slank och med sval frukt, fina sandiga tanniner, utvecklar lite råbiff efterhand, lite kryddig i svansen. Alldeles utmärkt och helt färdig.
Betyg:++

Nuits-St.-Georges, Clos des Porrets - St.Georges 1996
Henri Gouges, Nuits St Georges 1er Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Floral doft med lite spearmint & örtiga toner, snyggt rödfruktig med inslag av färsk dragon och nypon. Finlemmat rödfruktig i munnen, rejält sträv, kryddig och & uttrycksfull, lite röda vinbär och lakrits i svansen. God, atypisk skulle det visa sig.
Betyg:++

Jag trodde den var från Piemonte, en nebba i elegant och finlemmat snitt. Tanninerna, mineralerna och den rödlätta frukten formligen skrek ut sitt ut ursprung,
not! Fast, just när det gäller ’96 har jag gått fel förut, det är ofta noteringarna innehåller orden ’atypisk’ och ’norditaliensk’...

J.L Chave Saint-Joseph 2002
J.L. Chave, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Tät och läcker med tjock frukt, cassis, blåbär, syrliga körsbör, en rejäl dos goda fat, lite munta och påtagligt svarpepprig känsla, lite nejlikor. Syrlig i munnen, ren & snygg frukt, bra sandiga tanniner, fin nerv & skärpa. Sura körsbär och slånbär i svansen, läcker med fokus.
Betyg:++

Att lyckas så pass bra ett år som ’02 i norra Rhône är en bedrift, bortsett
La Mouline är det här en av de allra bästa jag provat.

IMG_0023_2 IMG_0024_2

Boekenhoutskloof Syrah 2005
Boekenhoutskloof, Franschoek, Coastal Region, Sydafrika
Packad av mynta och solvarm frukt, rejält med fat, fruktsötma och en del vanilj, massor av körsbär och lite rökiga kryddor, en puff av choklad i lite vulgär stil dessutom. Tät & tjock i munnen, fruktsöt med en del vanilj & solbakade körsbär, biggaråer och massor av fat, tuggbar med mörk choklad och lite fruktsötma i svansen. Inte den bästa Boekenhoutskloof, den saknar elegans tyvärr, betyget är rätt generöst.
Betyg:++

Den här brukar prestera bättre, ’05 är nog den sämsta av de årgångar jag provat faktiskt. Den är helt enkelt för klumpig utan riktig potential, det är annars ett vin som vinner på lagring och som brukar ställa sig stilmässigt åtminstone med ena foten i klassisk mylla.

Château La Tour Blanche 1997
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup doft, söt med aprikos, saffran, apelsinskal och kanderad citron. Tät i munnen, karamell, saffran & hjortron, tyvärr är syrorna alltför dämpade. Dessutom känns den lite gammal, saffranstonerna blir efterhand lite för mycket.
Betyg:+

För att vara en källarrensning blev det riktigt bra, ingen lyteskomik alls faktiskt. Man tackar, alltid intressant E.T.

-- Winepunker

Comments

Coravin #3

Efter en del extrema tester måsta jag säga att resultatet är remarkabelt. Jag lämnade en flaska med kanske 6-7cl Ch9dP från 2007 och en bättre Riesling från 2009 med kanske det dubbla i en månad. När jag väl drar korken ur flaskorna finns inte minsta tendens till trötthet, de är oberörda och helt opåverkade. Jag är mållös och förvånad, de mest skruvade tester i det korta perspektivet är över förväntan. Vinerna påverkas helt enkelt inte alls.

Men, en del besynnerliga email har jag fått...

Reaktionerna är i princip två, fritt & raljant tolkade:

"Det är ett djävulens vidiga verktyg som gör stora viner ännu mer till en fetisch, där varje flaska kommer att sönderanalyseras och inte konsumeras som den skall - dvs. i goda vänners lag, till mat, med familj och glatt på krogen. Så där lite charmigt hipster-bohemiskt ni vet?"

"Det är ett strålande verktyg som ger folk utanför den inavlade branschen möjlighet ett över huvud taget dricka stora viner till mat, i mindre mängder och flera gånger utan att behöva ta ut lån på den redan hårt belånade villan."

Det intressanta är att den första ståndpunkten enbart tas av folk som äger importfirmor, jobbar i restaurang, är rika, är gratis-ätare/drickare i egenskap av press-status eller ointresserade av stora dyra viner. Arrogansen mot vanliga, inte galet bemedlade vin-nördar är slående - attityden von-oben hur viner skall drickas är direkt provocerande. Vad kan vara mer ärligt mot ett vin än att varenda droppe njuts på absolut det sätt ett vin egentligen är till för, i små mängder till mat eller i ensam majestät? Jag känner ett litet stråk av ‘vi dom dricker
DRC till mat och blir fulla’ har fått konkurrens av de som annars bara provar DRC och sönderanalyserar vinet i (alltför stor) grupp. Nu kan de fattiga stackarna både prova, prova igen och dricka till mat med samma självklarhet även om man bara har råd med en enda flaska. Snacka om demokratisering. Men det är väl det som egentligen gnager, nu kan kreti och pleti yttra sig om att ha provat Richbourg ’78 femton gånger under de senaste fem åren fast de bara ägde en enda butelj och inte en låda plus en magnum.

Samtidigt kan man fråga sig varför man har en åsikt över huvud taget? Alla tidigare system har knappast fått någon att höja på ett enda aristokratiskt ögonbryn. Enkelt, skillnaden är att
Coravin verkligen fungerar - på riktigt.

Så, några viner...

IMG_2927


Henri Bonnaud Palette 2013
Château Henri Bonnaud, AOC Palette, Provence, Frankrike
Kryddig och lite rödfruktig doft, jordgubbe och bladiga aromer, blodapelsin och liten parfymerad & eldig puff. Den är rätt snygg, ren & inbjudande, förvånande aptitretande. Rik och bred, vässade syror och läcker röd frukt, grapefrukt och vuxet bittra övertoner. Svansen är balanserad och ren, sura jordgubbar och liten själkig avslutning. Det är gott, seriöst & riktigt lyckat, för att vara en rosé...
Betyg:++

IMG_2948

Penfolds RWT 2003
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät & mogen doft, stinn av svart kryddig frukt, kakao och nysågat trä, en puff av mynta och len choklad, det finns ett anslag av råbiff & blod, tobak & rökelse, både nytt & gammalt i perfekt syntes. I munnen är den syrlig och balanserad, sandiga fina tanniner, solmogna plommon och körsbär. Det finns en del bittra kryddiga toner men de funkar fint, kakao & kåda sjunger i europeisk stil. Det finns inte ett spår av sötma eller vulgo-fat, bara renhet och kryddig komplexitet med mognad & finess. Det är seriöst bra från ett uselt år. Impad är bara förnamnet! Mr. Gago vet var han gör...
Betyg:+++

IMG_2949

Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein 2012
Ruppertsberger WZV Hoheburg, QmP Eiswein, Pfalz, Tyskland
Rik & intensiv doft med citrus, citronskal och massor av krossad flinta, rakryggad mineral och rökig finess. Den är ungdomlig och skärpt, lätt exotisk men samtidigt ren & vässad med lätt nötiga toner. I munnen är den ren med höga syror och massor av citrus, limeskal och citronkarameller, lite marmelad & mandel men utan att bli kladdig eller slapp. Den är driven av syra & mineral, renhet och nerv, det är riktigt bra utan att bli stort.
Betyg:++

Coravin™
har redan revolutionerat mitt vindrickande, dessutom verkar det som systemet fungerar. Jag har nu lämnat några flaskor för riktig långlagring, ungefär halvfulla så får vi se vad de blir av någon gång efter årsskiftet. Jag är mycket förtröstansfull, någon gång om ett år eller så kanske kan man börja åderlåta sina SQN och svindyra bourgogner glasvis.

-- Winepunker

Comments

Bel’ Villa Vineyard Syrah 2010

IMG_2935


När
vindepressionen slog till med full kraft förra året var det Washington State som höll den djupaste förtvivlan borta, nyupptäckt och med nerv & glädje har distriktet stått för några av förra årets allra största upplevelser. Just Goedhart Family har varit ojämn, när det funkar har det varit skitbra men när det haltat har det känts grovt och lite enkelt. Ett år som 2010 borde dock prestera på absolut topp, allt pekar på lysande resultat i den delen av landet.

Bel’ Villa Vineyard Syrah 2010
Goedhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Intensivt druvtypisk doft- massor av cordit, blod & råbiff, charkuterier och rökig hyacint. Det finns lite ungdomliga björnbär ännu men de lär försvinna in i mörka körsbär om något år, de lite spretiga tonerna är bara yster & ungdomlig glädje. Efterhand utvecklar den nejlikor och stenkross, uttrycket är utmärkt och fokuserat. I munnen är den slank och ren, sval frukt dominerar, massor av slånbär och lite salta blodiga toner, köttig & komplex med mineralstänk och blommig avslutning. Syrorna och frukten gör distriktet rättvisa, sval frukt parad med mineral och djuriska toner i närmast fransk stil. Skitgod, med potential, rena fyndet för 170:-, den brukar ligga på närmare 300:-, prisvärt även det.
Betyg:++(+)

Just
Bel’ Villa har varit lite ojämn och väldigt varierande i pris, men är den så här till futtiga 170:- pix är det bara att tanka förrådet fullt. Det är väldigt mycket Washington på alla sätt, renhet, fokus och vässad sval skärpa. Me like!

-- Winepunker

Comments

Blandat Gruk

IMG_2924


Lite viner till maten, en kopia av
Franzéns gudomliga tartar funkar fint med fransk hasselnötsolja från P&B, det blir med enkla medel väldigt likt mästarens alster. ”Vet man hur man skall göra är det aldrig svårt” som Bocuse sade efter en rejäl serie avec. Fatad Chardonnay funkar besynnerligt bra till vilt, speciellt carpaccio & råbiff.

Chassagne-Montrachet 1er cru Les Cailleret 2008
Finca Sandoval, Manchuela, Spanien
Rejält mineralig doft, flinta & grus, massor av citrusskal och en rejäl dos nyanserade fat, den är ganska utvecklad på näsan, lite vax och solmogen citrus. Traditionellt uttryck, exakt och fokuserad. Intensiva syror i munnen, vässade till max, mineral & flintkross toppar upp, texturen är oljig & rik samtidigt som syrorna borrar sig genom puddingen rätt in i emaljen. Den är intellektuell och lite avskalad, känns viktig men saknar tyvärr en dos glädje för högre betyg. Låt oss avvakta något år med för en omvärdering.
Betyg:++

IMG_2925


Finca Sandoval 2008
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet, Bourgogne, Frankrike
Snyggt utvecklad doft med mineral, blodstänk och svart solmogen men samtidigt stram frukt, det finns en del florala toner, rökig tobak och komplex krydda, den är snygg och personlig. Efterhand tittar nejlikor och lite råbiff fram, den har en hel del parfym men känns samtidigt tillrättalagd och manipulativt slimmad. I munnen är den snyggt avvägd med sval svart & röd frukt, syrorna är perfekta, tanninerna superbt sandiga och strukturen makalöst snygg, den har en del kryddor med trätoner och ärlig mineralitet. Man hittar tobak och lingon, tranbär och en puff av muskot i svansen. Komplex och god, men samtidigt konstruerat inställsam. Det är gott, snyggt och rättframt men får inte 3+ för sin avsaknad av ursprung. - (Syrah, Mourvedre, Bobal)
Betyg:++

IMG_2926


Tokaji Aszú, Oremus (5 puttonyos) 1999
Oremus, Tokaji, Ungern
Tät doft, karamell och aprikos, citrusskal och fin pigg floral ton, mandelblom och apelsinskal, det finns en underliggande mineralitet, en stramhet under sötman och krämigheten. I munnen är den rik, balanserad med fina vässade syror och rökig känsla, dessutom en vuxet bitter ton. Den är packad med aprikos, lite karamell och skalbitter struktur, fullkomligt strålande. Med en endaste puttonyos till hade vi kanske haft 4+.
Betyg:+++

Coravin™ gör livet lätt, tre viner på två personer utan att tappa fokus på England-Uruguay.

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Peter Gago

IMG_2902


TWE har Peter Gago på besök, efter några tillställningar med etablerad press respektive storinvesterare var det dags för vanliga konsumenter och nördar (d.v.s. bloggosfären och lite annat löst folk). I avslappad miljö och med anständigt tilltugg på Franzén (tartaren med mizo- & hasselnöts-majjo var sinnessjukt god) fick Peter hålla låda och drog in alla närvarande i en yvig dialog, en man med social talang minst sagt.

Från att ha varit en mycket skicklig vinmakare har han också vuxit till en marknadsförare av rang - kunnig, vänlig, pratglad, skämtsam, uppmärksam och med ett
reality distortion field på hög effekt (OK, inte Steve, men inte långt ifrån heller - under ett kort ögonblick tyckte jag både ampullen och den 50-åriga tawnyn var bra idéer). Han är en slags maximal motpol till Egon Müller - ni fattar.

Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2013
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Ganska stram doft, flintig med lätta nyanserade fat, citrusskal och vässad gul frukt, fokuserad. Klingande ren i munnen med skärpa och finess, snygg dämpad fathantering och ren ganska slank men intensiv frukt. Inte illa alls, med lite tid kan den kanske växa till sig ett snäpp.
Betyg:++(+)

Yattarna 2011
Penfolds, Tasmanien & Adelaide Hills, South Australia, Australien
Lyxiga men nyanserade fat i doften, ganska rik & bred med komplexitet, massor av citrus och krispig mineral. Tät i munnen, intensiv med superba kontrollerade fat, höga rena syror och liten örtigt & piggt kartig ton, sammanhållen eftersmak, ren & enormt lovande. Skitbra faktiskt.
Betyg:+++

Penfolds följer den trend vi ser på vita sidan i hela
Australien - svalare frukt, tightare struktur, högre syror, mindre fat. Helt enkelt bättre viner med potential i källaren som vi aldrig sett förr. Typiskt är att Yattarna nu i princip uteslutande görs på frukt från Tasmanien (litet inslag av Adelaide Hills), en försäkran mot alltför mycket värme, snabb mognad och fläsk. Det är den bästa Yattarna jag druckit hitintills, lyftet på bara fem/sex år är remarkabelt. Roligt är att Reserve Bin A gått exakt samma väg trots sin helt annorlunda & bångstyriga personlighet - två syskon som håller världsklass numera, det tog mer än femton år men nu är vi faktiskt där. Dessutom, alla vita är nu på skruvkapsyl, Yay!! Naeej!! Scheisse, snacka om att vara kluven nu.

Penfolds Bin 389 2011
Penfolds, South Australia, Australien
Djup doft, rik och bred med svart & röd frukt, choklad och sot, lite grusiga toner. Tät smak, ren frukt, fatig med en del blåbär & björnbär, det utvecklas tydlig cassis efterhand, till och med ceder. God och solid i ganska klassisk kostym.
Betyg:++

Den kallas ibland för “poor man’s
Grange”, eller “baby Grange”, lite fånigt med tanke på skillnaden både i struktur och känsla. Det är absolut ett bra vin men klart kvällens mest ointressanta butelj. Det finns ett alltför stylat drag här, en lite överpolerad känsla - en svaghet i personligheten som kanske kan återvinnas med lagring. Kvaliteten nu är högre än för tio år sedan, det kan nog bli bra men den är liksom lite trist - relativt sett alltså.

IMG_2891

Penfolds St.Henri 1998
Penfolds, South Australia, Australien
Underbart floral doft, lite mörk choklad och solvarm djupröd frukt, en liten komplex puff av målarlåda och sot. Höga syror i munnen, ren & snygg med fin mognad, en kopp kaffe och kanel, superba sandiga tanniner. Den är briljant, en strålande flaska, betydligt bättre än alla mina egna buteljer.
Betyg:+++

Penfolds St.Henri 2010
Penfolds, South Australia, Australien
Superb doft av grafit, bläck och intensiv högklassig svart frukt, blod & charkuterier i väldigt vässad stil. Intensiv i munnen, ren med kakao & nejlikor, kryddig och strålande expressiv. Den är oförlöst och behöver tid men det är ett eget och kompromisslöst uttryck av druva man bara måste älska, kryddig och sandigt tanninstinn svans, fullkomligt strålande. Den absolut bästa St. Henri jag provat.
Betyg:+++(+)

Jag upplever
St.Henri som betydligt mer fokuserad nu, dessutom var ’98:an en bättre butelj än min sista - här har vi ett oerhört eget vin, lagringståligt utan fat, ett uttryck av frukten på ett sätt som både försvunnit och återupptäckts men hela tiden hårdnackat bevarats av Penfolds oavsett hur de andra vinerna utvecklats stilmässigt. En anakronism som liksom är inne igen, verkligen något att omfamna - dessutom till hanterligt (nåja) pris.

Penfolds RWT 1998
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät och fatad doft, lite karamell och tuggtobak, ganska söt men ändå snygg och inbjudande. Fet i munnen, fatad, snygg & balanserad, superbt läcker med kryddsöt och ganska mogen struktur. Det är gott, hedonistiskt och maffigt.
Betyg:+++

IMG_2905

Penfolds RWT 2011
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Dämpad doft, len & mild frukt med mullbär, kanel och lite kryddsöta fat. Ren & snygg i munnen, sträv med antydan till kokos & mogen frukt, bra syror och lite sotig svans. Lång & kryddig eftersmak, stilren och god.
Betyg:+++

RWT har alltid varit en av mina absoluta favoriter, enbart franska fat och med en exuberant glädje som går att dricka både ung och åldrad. Visst, det är mycket fat, lyx och en del smink & parfym men samtidigt primalt gott och skrattframkallande lyckogivande. Jag blir glad av RWT, St.Henri gör mig eftertänksam och djuplodande, RWT får mig att fnissa.

Penfolds Grange 2009
Penfolds, South Australia, Australien
Intensiv doft, moccha, svart frukt, tjära & tjocka kryddor. Ganska sval frukt i munnen, täta & sandiga tanniner, läder, kokos och kaffe, en del orientalisk tobak , lång komplex & kryddig svans. Väldigt kärv och primär eftersmak, helt oförlöst men nog ganska lovande om den kan bredda sig en aning. Inte så ”Grangig”, men god.
Betyg:+++

Ung
Grange är oftast lite av ett slag i ansiktet, fullt ös på alla kanaler men med en besynnerlig harmoni och sammanhållen fokuserad struktur under mattan av mörk högklassig frukt. Men, den här årgången har inte samma brutala kraft som andra unga Grange jag provat - den brukar vara lite på samma sätt som ett ungt portvin och går att genomskåda med lite erfarenhet och fantasi, så inte den här gången. Det är vanskligt att ge sig på en seriös bedömning, men den känns lovande i enklare kostym - lite slankare, faktisk aningen mer slimmad men på riktigt bra sätt. Ett stort aber är dock priset, det är är pressande högt, 4299:- på Bolis får väl ses som vettigt internationellt ($750 i US) men nu har den absolut lämnat min sfär av ekonomiskt inflytande (den är dyrare än Guigals LaLa och med än dubbla mot en SQN, det är helt enkelt för mycket).

Kul, tackar
Niclas och LouiseTWE, tackar Franzén och tackar Peter - till nästa gång.

-- Winepunker

Comments

Problemet med Pinot (lösningen stavas "Coravin")

IMG_2840


Under mina många och långa år som vinnörd har smaken både breddats och spetsats till. Till skillnad från många av mina medbloggare och föreningskollegor gillar jag mer och fler viner ju längre jag gräver ned trynet i myllan. Jag har inte utvecklat någon ekallergi som verkar vara så vanligt annars, inte heller en dogmatisk inställning till tillverkningsteknik annat än ärlighet, ingen politisk aspekt på vindrickandet, ingen religion annat än Oenos första bud - “Ett vin skall vara gott”. Även om
vintrötthet ibland slår till känns vinvärlden mer intressant än på länge, “Parkeriseringen” har nog kommit på skam trots krigsrubriker från proffstyckare, ”Nya Världen” skärper handlaget och utvecklingen mot utslätade industriprodukter har vänts. Till och med priserna i mitt älskade Bordeaux verkar stabiliseras på de flesta nivåer. Pendeln lär som alltid svänga tillbaka. Som vinliberal ser jag på framtiden med viss tillförsikt.

Ett stort problem har jag dock.
Bourgogne, eller snarare Pinot Noir och lyxig franskfatad Chardonnay om sanningen skall fram, blir det för lite av. Alldeles för djävla lite. Samtidigt som basen breddats har insikten att just Bourgogne är fundamentet & spetsen i vad jag gillar vuxit fram, skitig Pinot Noir och minutiöst hanterad Chardonnay med integrerade fat är min melodi. Visst, mitt vin-jag är född i och uppfödd på västra stranden i moderlandet som så många andra. Det lär väl vara där det intellektuella vin-jaget begravs en dag när näsa & gom slutar fungera. Men, skall jag ha kul och inte tänka för mycket med högra hjärnhalvan väljer jag Bourgogne eller saker knådade i hyfsat samma formspråk.

Vad är då problemet säger ni? Priset? Knappast för dig din hycklande punkaryuppie - fast inte så ung längre direkt, HöHö!

Jag är gift med en pinothatande fatfobiker som kräver stadiga tanniner och rakbladsvass obscent dyr Riesling (
Keller är favoriten sedan en tid).

Fram till nu har det varit svårt att ta ta ett glas bättre
Bourgogne så där på fredagen, kompromiss lär ju vara kärnan i varje förhållande. Jag får bestämma så länge jag inte bestämmer fel, och Bourgogne är djävlar i mig fel.

IMG_2838 IMG_2841


Men, nu finns lösningen - det har
snackats en del, jag har sett den fält (på PM & Vänner) och nu har jag en själv. Jag skall systematiskt börja “accessa” (hur översätter man det i det här fallet, ’tillgå’?) ett antal buteljer och se hur de tar sig ut över tiden, jag är försiktigt positiv till mojängen som sådan, solid & stadig i mestadels gjuten metall - funkar nu bara själva idén kommer det att göra mitt torftiga & i det närmaste bourgognelösa liv betydligt gladare.

De första provade vinerna fick bli lite saker som passade till maten jag redan bestämt (skaldjur, anka, rabarber), bl.a. en Volnay fick släppa till några droppar direkt.

IMG_2843 IMG_2844

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rik, flintig och mineralpackad doft med litet anslag av honung och citrusskal, nyklippt gräs och flintkross, strålande & klingande fräsch, inte ett spår av annat än Riesling i sitt absolut renaste uttryck. I munnen är den exceptionellt rik & intensiv, packad med mineral och citrus, lite exotiska drag och en rakbladsvässad exakt syra. Det finns en aning spritz, parad med harmonisk syra och superbt avvägd sötma är detta en av de allra bästa ’08:orna, den är lång och ren utan ett spår av bitterhet eller dissonans. Det finns en oslagbar klang i vinet som är bara förförisk. Stort? Njae, men nästan.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Sanslöst mineralig doft, krossad sten och flintflis galore, lite citrusskal och örtigt blommig känsla, rosor & syrén, superbt nyanserad och läcker med nässlor och lätt gul stenfrukt. Den är bara så snygg med tanke på årgången, ren & klart definierad. I munnen är den intensiv med frasiga syror, tokig mineral, krossad flinta & lite bitter stenig känsla, dessutom dyker det upp lite exotiska drag, mango & passionsfrukt, samtidigt uppfriskande torr och klingande ren. Svansen är rik, mineralbitter och stilren, syrorna dominerar vinet men på rasande snyggt sätt. Skitbra, men inte stort.
Betyg:+++

IMG_2845 IMG_2846 IMG_2842

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 1er Cru 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djupt fruktig doft, körsbär, hallon och köttiga toner med drag åt charkuterier och råbiff, solbakat rik i väldigt ’09:ig stil, vi har allt på plats förutom åldern som krävs för att allt skall falla på plats, detta är lite av ett långtidsprojekt. Smaken är rik med prominenta tanniner, den är ännu oförlöst i en närmast Syrah-lik stil, mer kött och vilt än trädgårdshallon och pinosity. Det finns en hel del oförlöst skitig potential men den lär behöva tid, nästa försök om tre år skulle jag tro. Allt är på plats men ha inte för bråttom med den här.
Betyg:++(+)

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Galet ung, blåfruktig med charkuterier och råbiff, njurtalg och nyslaktad fotomodell, örtiga drag med våt päls, björnbär & blåbär galore. Tät i munnen, ren med djuriska drag, lakrits och rått kött - som att bita i samma fotomodells hals, parfym och blod i perfekt kombination. Den är ung ännu, syrorna perfekta i oerhört seriös stil, kroppen fylld av svart frukt och mineral, svansen rökig med blod och komplexa kryddor. Snacka om vinnare för under 200:-, avvakta två år för nästa försök så blir det en konkurrent till norra Rhône i tredubbla prisläget. Varning för framtida ’skitbra’, jag bävar för storasyskonen som kostar det fyrdubbla.
Betyg:++(+)

Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992
Disznókö RT, Tokajer, Ungern
Mogen doft med harts och djup bortrytis, torkad aprikos, apelsinskal och rabarber, en del honung med parfym och rostad malt, bränt socker och nötter, lite suckat toppar upp. Skärpta syror i munnen, helt mogen med bra balanserad sötma och karamell, äpplen & aprikos, kul toner av kanel och nejlikor, harts och komplext oljiga aromer. Stort? Nej, men absolut exceptionellt för 99:- 1998. Sanslöst prisvärt.
Betyg:+++

Det är en mycket lättmanövrerad pryl, om den nu funkar så bra som ryktet gör gällande kommer det att revolutionera i alla fall mitt vindrickande. C & jag knäckte fem viner på fredagkvällen utan att börja slira på vokalerna alls, helt magiskt. Visst känns det lite skumt att slänga tillbaka en flaska med nivån rejält ’below shoulder’ i förrådet, men man får nog helt enkelt vänja sig. Jag hoppas det funkar, skall bli kul och se hur de halvfyllda buteljerna utvecklas...


-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010

IMG_2812


Nyligen
misstog både jag & AK en djävla (bra) Zinfandel för en Châteauneuf, galet och oförlåtligt felsteg som i retrospekt är helt obegripligt. Vilken Ch9dP som helst har lite garrigue & definition i tanniner och struktur som alla (nåja, de flesta) Zinfandel saknar även om frukten kan vara förvillande lik. Tillbaka till skolbänken. På många sätt är Cuvée du Vatican en arketyp, med en klassisk blandning (55% Grenache, 30% Syrah & 15% Mourvedre) och hyfsat traditionell vinmakning (well, 9% nya fat är väl inte ärketraditionellt) uttrycker de normalt årgången utmärkt, fokuserat och med kraft men samtidigt inte utan nyanserad skärpa och finess.

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av körsbär, choklad, rosmarin och tjära, en rejäl blombukett med rosor, kanel & nejlikor toppar upp, skogshallon och jordgubb i botten - intensiv och ännu ungdomlig med enorm potential. Förvånande stram i munnen, tät med sandiga & prominenta tanniner, kakao, bitter choklad, lakrits, kåda och en hel näve krossat grus gör den enormt intressant - macchia galore. Här har vi en komplex elitspelare i vardande, den behöver tid att komma ihop men jag skulle tro att 3+ är tveklöst om 2-3 år. Dessutom hanteras den högoktaniga alkoholen (15,5%) med bravur, den är varm men inte het, bred och glatt solbadad i svansen. Raketbränslet är fint inbäddat i frukt & syror.
Betyg:++(+)

Hur fan vi kunde blanda ihop det här med en Zinfandel är mer än obegripligt, ett fullkomligt & oförlåtligt hjärnsläpp. Dags att prova
lite mer Zin och ännu mer Ch9dP. Practice makes perfect (fast efter mer än 25 år bore man lärt sig något, måste hitta ett sätt att skruva upp provningstempot utan att levern tar för mycket stryk).

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2006

IMG_2689


Det är ett vin man ibland kan uppfattas som lite för mycket, men med lagom ålder kryper frukten ihop och faten in till en riktigt harmonisk & läcker enhet. Den avviker från nidbilden av en Barossa, mynta & eukalyptus är behagligt nedtonat och faten är ingalunda dominanta. Just 2006 är kanske inte den bästa av årgångar men den var absolut lovande
för några år sedan (andra årgångar funkar också, somliga inte så).

IMG_2690


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2006
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Utvecklad och ganska rik doft, mörk choklad, charkuterier och en liten, liten puff av mynta. Den är mindre ’in your face’ än jag förväntade mig, fylld av torkad svart frukt, lakrits och lite moccha, faten är integrerade och och ganska nyanserade. Visst finns det ett litet eldigt drag (14,5%) men den känns balanserad. I munnen är den syrlig, snyggt & sandigt sträv med lite nejlikor, kanel och tobak under all solmogen svart frukt. Den har en del drag av grillat kött & mörk bitter choklad men är samtidigt väl avvägd och len i svansen, den är på det hela taget ett snyggt bygge med balans och mogen komplexitet. Syrorna i eftersmaken är skärpta men inte vassa eller dominanta, en antydan till korrigerad känsla finns men det är nästan omärkligt i så fall.
Betyg:+++

Den känns ganska mogen, den lär nog hålla ihop ett antal år till men uppe på platån är den absolut. Som tidigare noterat, sämre än
2005, betydligt bättre än 2007. Drick upp och var glad.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Royal City Syrah 2008

IMG_2612


Den första provningen i
AuZone efter exilen blev riktigt lyckad, SQN & Giaconda presterade båda högre än mina vildaste fantasier (rapport kommer, no worries) - självsäkert spektakulära i radikalt olika stil. Men, en förväntad elitspelare från Washington lade sig samtidigt platt i övermogen och oxidativt kokt starkvinsstil. Royal City från Charles Smith var ett redigt stolpskott utan förtjänster. Men, vi var flera som misstänkte att något skumt hänt med buteljen, korkläckage eller någon annan slags oxidation kändes troligt. Tuvan som stod för de flesta vinerna (bara SQN var min, kvällens vinnare, sanslöst bra) hade dekanterat Royal City vid lunch, på pappret borde det gjort susen men det verkade som luftningen ställt till det på futtiga sex timmar.
Bara att gå hem, göra en kontrollmätning och se om vår gode
Charles klantat sig och alla förståsigpåare inte har en aning om lagringspotential (WA pratar om 2028, svårt att tro).

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Härligt köttig doft, tjock svart frukt, slaktbänk, charkuterier och rökt fläsk. Massor av solmogna biggaråer och skogshallon, lite torkade örter och en hel del läckert skitig undervegetation. Den är oerhört seriös och väl sammansatt. Det finns en liten puff av rotfrukt/överkoncentration men den försvinner efter tio minuter. I munnen är den bred med choklad, rökt kött och massor av mörka plommon. Alkoholen är absolut där (15%) men är samtidigt inte påträngande eller dominant, tanninerna är prominenta och sammhetslena, silkiga, läckra, tuggbara - svansen kryddig och lätt eldig, kryddig och personlig med liten jordig & mineralstinn ton i eftersmaken. Det är seriöst, redigt moget och djävligt gott.
Betyg:+++

Det finns inte en likhet, eller, det gör det men gårdagens vin var en väldigt oxiderad och åldrad variant av dagens butelj. Här har vi mognad (2028, vaffan! bara att fetglömma) och klass, balans och bredd med magnifik koncentration och intressant & provocerande djurisk komponent - absolut inte en starkvins-soppa med äppelskal och fudge.

Jag låter en slatt vara kvar i fem timmar, den breddar sig och utvecklar nejlikor och mynta, grillad entrecôte och färskt blod. Inte ett spår av gravkammare eller muggiga toner, men, vänta inte för länge - det är bara att dricka upp detta, färdigt och på absolut topp.

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments

A Good Deal Better

photo


Det roligaste under detta (i övrigt tämligen djävliga) år måste väl ändå vara Washington State, en ny(nåja) bekantskap där det visat sig att
Syrah trivs och ger väldigt personliga viner. Det är nya världen, det är modernt och stylat men de faller inte en sekund i fällan av överkoncentration, kladd, för lite syra och för mycket fat. Ibland aspirerar de på storhet, ibland oavsett druva, Cabernet kan fungera bättre än bra också.
Provningen
jag själv ordnade i AuZone skämdes inte för sig, på många sätt kändes det som Syrah är distriktets riktiga framtid på den röda sidan (tyvärr har Reynvaan klivit in i den ouppnåeliga ’mail-liste-divisionen’, man får hoppas att Zvonko fortsätter sitt värv och smugglar in juicen till tyvärr höga men överkomliga priser).

K , “The Deal” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Superb svartfruktig och parfymerad doft, mörka körsbär, blodstänk och råbiff, efterhand drar den åt syrén och undervegetation, närmast lite skogshallon, en puff av mynta & nejlikor. Den har visst pinot-tycke, klart bättre än förra gången. Detta är renhet & druva i perfekt fokus, inget larv och mycket dämpade fat, elegans i en flaska. Köttig i munnen, lite vild med hallon och aromatiska drag, läckert djurisk, blodig entrecôte och en hel del kryddor, rik & expressiv men samtidigt nyanserad och elegant. Svansen är lång & läcker med nejlikor och fänkål, söta plommon i eftersmaken. Alldeles strålande, dessutom med en hyfsad nära framtid.
Betyg:+++

Det är så elegant, så snyggt, rent och expressivt med allt vad druvan kan bära. Det är Washington Syrah oförställt och primalt, inget smink eller fjoll utan bara en klingade ren röst. Man tackar, aningen dyrt (380:-, går att hitta för under $40 i moderlandet), men det kostar att ligga på topp. Inköpt hos
Klunk/Handpicked.

-- Winepunker

Comments

Gott Nytt

Femtonhundrasextioen viner (och över trehundra ölsorter) blev det provat i år, 155 st med tre pinnar eller bättre (tyvärr endast sex tydliga 4+, alla franska, fem Bordeaux varav tre söta och en endaste stackars Champagne) - rätt magert jämfört 2012 med 196 toppviner och 12 smäcksäkra 4+. Och, inte en enda Bourgogne toppade perfekt under året även om en handfull nog kommer att göra det med lite tid i källaren.
Jag borde kanske göra en klassisk ”årets ditt & datt” som alla andra men ni får hålla tillgodo med den vanliga
vinnarlistan, jag är klart vintrött måste tillstås, gomnött snarast och känner mig redigt blasé. Trots för mig ganska nyupptäckta & underbara Washington State, allmänt intressanta provningar i AuZone och en och annan spektakulär leverantörslunch saknas gnistan & klangen. Leda? Mja, kanske, jag måste vidga vyerna lite och hitta tillbaka till det brinnande intresset annars riskerar man att glida in i rent slentrianprovande, mruttande och en intellektuell sotdöd. Har jag helt enkelt provat för mycket eller är detta bara ett mellanår? Eller, har privata katastrofer förstört ett annars stort vinår (Farsgubben, R.I.P)?

Hon har i vilket fall inte visat sig många gånger det här året,
Gudinnan - det är nästan så man undrar om man är satt på undantag en aning. Det blev egentligen bara en enda i sanning förtrollad butelj - Château Mouton-Rothschild 1982 står för allt vad vin egentligen handlar om, Bordeaux på absolut topp, kombinationen av bestämd kraft och en lång historia att berätta är unik. Tackar för den E.T. - det var en närmast transcendental upplevelse trots att jag provat vinet fyra gånger tidigare (’89, ’93, ’99, ’01 - tolv år sedan senast, galet).

IMG_0002_2


Men, vi avslutar i stor stil i alla fall - först ett senkommet mini-bash med gubbarna & Lena, sedan något lagom lyxigt till nyårshummern.

Meursault 1er Cru, ”Genevrières” 2010
Lucien le Moine, Meursault 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Fatad och förvånande utvecklad med röd citrus & lite citronskal i doften, läcker och inbjudande trots all ek. Balanserad i munnen med bra & vässade syror, citrus och lite skal, bra ’punch’, bred med massor av gul stenfrukt. Den är god, yvigt fruktig & samtidigt skärpt i syrorna men saknar tyvärr elegans & mineral för högre betyg.
Betyg:++

Eitelsbacher Karthäuserhofberg, #33 - 2003
Rautenstrauch'sche WV Karthäuserhof, QmP Auslese Goldkapsel, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rik och utvecklad doft, fylld av aprikos, rabarber & mandel, lite vinteräpplen med lätt saffran och viss honung. Rik & söt i munnen, bra syror, gräddig & krämig känsla, massor av citrus och mineralitet, lång och riktigt god. Jag är förvånad över hur bra det knixiga året är hanterat, det är en av de allra, allra bästa ’03:orna.
Betyg:+++

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Lite eldig doft med aningen fat, snygga, nyanserade & återhållna, aningen återhållen i dagsläget med liten örtighet och elegant röd frukt. Väldefinierade syror i munnen, ren med bra pinosity och läcker örtighet, aromatisk och dansant med begynnande komplexitet. Riktigt god och seriös men samtidigt lite atypisk, den är elegantare och mer återhållen i dagsläget än jag väntade mig. Men, betyget är ändå solitt, detta är ett av vinvärldens allra mest pålitliga produkter. Oavsett hur korten landar får Nigel & Blair till det, fan vet om inte just Block 5 blir det första riktigt stora vinet från Kiwiland.
Betyg:+++

Chambolle-Musigny ”Les Clos de l'Orme” 2009
Sylvain Cathiard, Chambolle-Musigny, Bourgogne, Frankrike
Rik och köttig doft, rejält fatad, nästan för mycket faktiskt. Djup i munnen med kryddor i rik & vild stil, dämpade syror, tät & köttig, härligt solmogen frukt och en väl tilltagen dos fat. Den är bra, helt klart men behöver tid att integreras, den växer under kvällen och bättrar sig hela tiden. Ge den några år på rygg.
Betyg:++(+)

Här har vi ett frågetecken, syrorna är lite låga och det finns en tendens till klumpighet men samtidigt bättrar den sig markant under kvällen, jag hoppas set bara är en tidsfråga innan den harmonierar.

Ostler Caroline’s 2008
Ostler Vineyards, Waitaki Valley, Nya Zeeland
Besynnerlig doft av vaniljkräm, kola och röda bär, lingon, körsbär och en hel del blod, kött & chark. Efterhand kryper faten & vaniljen undan, hallon dyker upp med ännu mer råbiff och slaktbänk, en kul syntes mellan Walla Walla Syrah & Otago Pinot Noir (samt nya dyra fat). Läcker i munnen med fin renhet, bra syror och fräschör, köttig & körsbärsstinn med finkorniga tanniner och förvånande pigg mineral i svansen. Riktigt lyckad i mycket egen stil.
Betyg:++

Waitaki Valley är den senaste regionen i Kiwiland, och här händer det saker. Pinot & Syrah i härlig kombination liksom!

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Tät doft, snyggt & intensivt fatad med eldighet och massiv framtoning, tjära & bark parad med söta körsbär och kardemumma, blod & nejlikor. Helt intensiv, galen bärsärk och våld mot huvudet men på snyggt sätt liksom. Tät & maffig i munnen, rejält med raketbränsle men det funkar förbluffande bra, enormt rik med massor av allt i svulstig & god stil, men den har samtidigt en besynnerligt ren & nyanserad balans. Det är stort på många sätt, Maggie gör ett enastående bra jobb, det är inte som Mr.Krankl men inte väldigt långt därifrån heller.
Betyg:+++

Château Cheval Blanc 1982
St.-Emilion, 1er Grand Cru Classé, Bordeaux, Frankrike
Härligt mogen doft, ceder, jordärtskocka och perfekta fat parat med stenkross och en hel del stall, det finns en del örtiga & gräsiga drag, kaffe & gammal sadel. Enormt komplex och givande, intellektuellt stimulerande på ett sätt som bara Bordeaux klarar av. Bra syror i munnen, helt utvecklad men utan minsta krämpa, rödfruktig med läckert skitiga komponenter, gammal dojja och bitter choklad balanseras av kaffe & en liten puff av anis. Strålande - betyget är absolut generöst men jag kan inte annat. Stor Bordeaux är obetalbar (njae, men dyr, ni fattar). Samma betyg som Mouton ’82 men ändå inte i samma liga.
Betyg:++++

OK, jag klagar på henne, Gudinnan har försakat mig men den här kvällen skickade hon i alla fall ett vykort.

Château Climens 1990 (halva)
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Djup & frisk doft med en lätt doft av saffran, rejält med honung, aprikos och mandel, lite vax och parfym under en matta av persikor. Rik och bred i munnen, harts och apelsin, läcker med bra syror och fin komplexitet, lite karamell och kanderade citrusskal i svansen, lång och läcker fylld av nötter och med fin skärpa. Alldeles strålande. På topp.
Betyg:+++

Tackar, Lena,
Vinarskallen, E.T., AK och mig själv för en helkväll. Vi får lägga i nya växlar till nästa år och överträffa oss själva, because we’re worth it...

Nyårsbubblet fick bli en av de mer intressanta jag har i källaren, en egen
liten storhet alltför ofta satt på undantag och provad sorgligt sparsamt . Dessutom är själva flaskan en av vinvärldens absolut vackraste alster, raka motsatsen till Knoll och andra styggelser.

IMG_2564


Belle Epoque 1996
Perrier-Jouët, Champagne, Frankrike
Härligt utvecklad doft, krämig citrus och lite limeskal, gräddig med massor av mineral och fin smörig brödighet, komplex, kryddig och harmonisk med klingande röst. Stram i munnen, perfekt avväg med rena höga syror, citron och bladigt örtig känsla, närmast lite malt & humle. Krävande men samtidigt intressant och förvånande komplex, enormt vässade ’96-syror, solmogen gul frukt och mineral till max. Syrorna är som en drillborr i kraniet, men på bra sätt liksom, det finns en läcker rikedom under mattan av flinta och citron. Jag kommer att tänka på en mezzosopran med svällande muskler, besvärligt gnälligt & påträngande läckert samtidigt. Den orkar precis upp till 3+, men den har samtidigt absolut en fin framtid - lysande exempel på en bra Belle Epoque. Skulle varit kul att prova rosén samtidigt - den är ofta snäppet vassare.
Juhlin gav den här 96p, bara som referens.
Betyg:+++

Nu stänger Punkarn ned i några månader, annat (vikitgare) än vin pockar. Men, jag återkommer, var så säker...

-- Winepunker

Comments

Domaine Leon Barral Jadis 2010

IMG_2541


Cavistes genomkörare häromsistens kändes Binet-Jacquet från Faugères inte helt fokuserad, Grande Réserve 2010 var kanske lite väl ung att bedöma i dagsläget men riktigt tillfreds kände jag mig inte. 2009 var betydligt intressantare besynnerligt nog. Lätt oroväckande med tanke på hur bra 2010 verkar vara i hela Frankrike annars, speciellt Syrah & Grenache har klingande renhet och syrorna på plats, något som Faugères borde kunna dra nytta av.

En annan mer namnkunnig producent har nyligen
prisats av allas vår FV. Jag har själv ett ganska kluvet & schizofrent förhållande till Domaine Leon Barral, driven av Didier Barral med biodynamik & lagom naturvinstänk (om nu något sådant finns), lagom dos av gamla fat (10%nytt) och veklig känsla för den terroir han har att jobba med. Han hamnar precis på gärdsgården i min bok, jag borde inte gilla detta men gör det mer hela min måttligt tränade kropp. Årgångar som 2007 kan vara allt från svårfångat goda & galet funkiga med ”närmast för mycket av allt” (även för mig) till underbart läckra med rakryggad struktur. Det hänger på valet av druvor och att skiten & alkoholen inte drar iväg så pass att man hinner tröttna under kvällen. En årgång som 2010 borde göra Barral mer än rättvisa.

Så, dekanterad i tre timmar:

Domaine Leon Barral Jadis 2010
Domaine Leon Barral, Faugères, Frankrike
Djupt mörkfruktig doft, galet expressiv med blommighet - närmast hyacint - eldig med körsbär & snygga dämpade fat, lätt svettig och djurisk, köttslamsor & lite blod, lakrits, kåda och skogshallon. Visst har vi lite skitig funkighet men den berikar enbart, aningen volatil med en liten puff av nagellack. Vi har samtidigt absolut renhet och klingande frukt blandad med våt päls & bäverfett, djupt personlighetsstörd på kul sätt. I munnen är syrorna exakta, fylld av mjuka och balanserade tanniner, solbakat läckra och finkornigt sandiga, här har vi en makalöst hanterad sydfransk personlighet med massor av körsbär och parfymerad stenkross. Den är rik, men inte klumpig - ren, men med funk - packad med syror, men absolut inte ogin - sydländsk äkta klassiker. Dessutom, den kommer att utvecklas fint, vi ser bara början. (50% Carignan, 40% Syrah, 10% Grenache.)
Betyg:++(+)

Detta är ett helt annat djur än 2007, syrorna är på plats, tanniner och frukt är klara och expressiva med en given & absolut potential. Detta är
bara så personligt, renhet & skit i perfekt tango. Me like! Carignan i centrum, äkthet i en flaska, skål & välkommen trots all biodynamik!

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_2521


Snabbt återbesök, en ultraklassisk gammelshiraz med lång rap-sheet, här förväntar vi oss ingen terroir och snål mineral utan massor av allt, kaffe, söt frukt och nougat, karamell och solmogna körsbär - det där man hittade i alla högklassiga Shiraz från SA för tjugofem år sedan (djävlar vad tiden springer iväg, man börjar bli gammal).
1989 åkte jag ned till
Victoria och besökte ’C’ som jobbade i Melbourne på vägen hem från examensarbetet i Utsunomiya - OZ blev den absoluta kontrasten till Japan, röda maffiga viner och tjocka stekar i motsats till rå fisk & saké (jag gick ned 10kg efter nästan fyra månader i österns pärla och upp tre efter några veckor i OZ). Mitt i smeten förälskade jag mig i Kay Brothers, The Cuthbert blev en av de första riktigt bra Cabernet Sauvignon jag drack och förundrades över innan Bordeaux utvecklades till den absolut sanna kärleken. Man måste börja någonstans, det var här det startade för punkarn, tillsammans med Hoodoo Gurus måste tillstås.

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Dyrt & exklusivt kaffe, söta fat, eucalyptus och solbakad svart frukt i doften, mörka körsbär, det är en flashback till 80-talet men på riktigt bra sätt. Vi hittar choklad, solvarma plommon och orientalisk rökelse, den är vässad och nyanserad trots de über-nostalgiska tonerna. Som en 1982 St.-George utan klumpighet eller mintkräm, den är snygg med klart begynnande mognad. I munnen är den silkigt len, sandig tanninstruktur med choklad, espresso och söta biggaråer, eldig (15.5%) men det funkar fint, mjuk & mullig, nougat & rostade nötter. Svansen är bred och eldig, kryddig med tobak & torkad frukt, det är inget att spara men heller ingen panik. Blast from the past, men samtidigt djäkligt god på primalt och lagom publikt sätt. Tack och lov blir den aldrig söt i strukturen, den lyckas vara maffig utan att någonsin bli kladdig.
Betyg:++

Varför får inte detta 3+? Problemet är stilen, det är så ickefashionabelt att inte ens jag kan sladda utanför de blogg-ramar som domderar vad man skall tycka just nu. Visst,
Johan P. står emot, men till och med Punkarn veknar i knäna, det är bara för lång från den rådande trenden. Men, gott är det, djävligt gott är det...

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Andrew Baldwin

Niclas ToumelaTreasury Wine Estates hade besök av Andrew Baldwin från Penfolds, en av de ledande profilerna och ansvarig för en stor del av den röda produktionen. The Head Honcho ägnar sig mer och mer åt marknadsföring och branding och var den här gången inte på plats, det är en liten grupp med människor likt Andrew som verkligen får det att hända och inte kränger sinnessjukt prissatta ampuller i Moskva.

Den här gången var fokus på de lite enklare vinerna, topparna får (med ett undantag) vänta till ett senare tillfälle.

Penfolds Koonunga Hill Shiraz Cabernet Sauvignon

1996
- Helt utvecklad doft, ganska läcker torkad frukt med liten ton av kaffe och choklad. Mogen i munnen, aningen uttorkad, ganska höga syror med hyfsad balans, läder och torkad frukt i svansen, hade nog vunnit på mer fräschör men den sitter ändå ihop fint. Betyg:+

2008
- Yppig doft med massor av svart frukt, lite vanilj & choklad, drag av karamell och mörka plommon. Lätt söt svart & röd frukt i munnen, bra balans, inte flabbig alls, snygg med förvånande skärpa. Betyg:+

2012
- Ungdomlig doft, sprittande av pigg blå frukt. Syrligt lilafruktig i munnen, lena tanniner och bra sammansatt i ganska enkel stil. Betyg:+


Penfolds Bin 2 Shiraz-Mourvèdre

1991
- Helt utvecklad doft med lätt ton av tomatsoppa, lite instängda toner, liten puff av TCA tyvärr, torkade örter och nötfnas. Torkad frukt och gammalt läder i munnen, åldrad och tyvärr lite uttorkad med känsla av valnötter. Den är tyvärr märkt av någon slags defekt, korkad men samtidigt något mer. Betyg:-

2011
- Läckert pepprig doft, svartfruktig med lätt sydrhônskt tycke, lakrits, örter och stenkross. Lite bitter i munnen, vuxen med bra tanninstruktur, bra svala svarta bär, lätt lakrits och aningen sotig känsla i eftersmaken. Riktigt bra, Mourvèdren känns och lyfter vinet. Betyget är generöst. Betyg:++


Penfolds Bin 707 - 1996
Lätt rökig doft, läckert kryddig, utvecklad och komplex med läder, kaffe, undervegetation och orientalisk rökelse, lite cassis, gröna blad och en näve stenkross. Tät och harmonisk i munnen, ren & balanserad med exemplariska tanniner och fin mognad, aningen vanilj, snyggt fatad på det hela taget, fina sandiga tanniner. Den har nått platån men lär hålla många år än. Betyg:+++


Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz

2001
- Maffig doft, fatig och utvecklad, snygg och klassisk med vanilj & läder, solvarm frukt och lätt jordig överton. Tät i munnen, lakrits svart frukt, fat & kaffe, bra koncentration och utveckling. Väldigt OZ. Betyg:+

2004
- Ungdomlig, blåfruktig med plommon & björnbär, fatig och rättfram med frukten i första rummet. Tät i munnen med bra balans, plommon och björnbär, choklad och lite kaffe och en liten ton av charkuterier. God, betyget är generöst. Betyg:++

2010 - Lite stum och knuten doft, tjock med tjära & blåsvart frukt, moccha, karamell och en del blommor, den här behöver tid. Sprittande ung i munnen, tjock och oerhört primär, lakrits och färska plommon, rätt lovande faktiskt. Betyg:+(+)


Penfolds Cellar Reserve Pinot Noir 2009
Mörkfruktig doft med skogshallon och lingon, lite kryddig, mineral och allmänt röd frukt i sydländskt neutral stil. Tät och koncentrerad i munnen, rik med mörk frukt, körsbär och skogshallon, god & ganska egen, rik, lång och eldig svans. Druvan är lite besynnerligt uttryckt, men den är riktigt god. Betyg:++


Penfolds Cellar Reserve Sangiovese 2008
Ren & rödfruktig doft, lingon och söta röda körsbär, dämpade fat, glad och rättfram. Sötfruktig & lätt fatig i munnen, karamell och körsbär galore, bra prominenta tanniner med ganska eldig svans. Druvan tränger inte riktigt igenom vinmakning och husstil i dagsläget, men rätt god är den på egensinnigt sätt. Betyg:+(+)


Det första som slår en är hur bra även de enkla vinerna håller, det andra hur väldigt australiensiska och lojala mot husstilen de är. Det är i det här registret mest
Penfolds som skiner igenom, välgjort och ’klassiskt’ i den mån det går. Kul att få prova experimentlådan med Cellar Reserve också, en mycket egen tolkning av de druvorna.


-- Winepunker

Comments

Washington State med AuZone

IMG_2449


Vintrötthet är ett obehagligt kliniskt tillstånd som drabbar de flesta av och till i karriären. Både proffs och amatörtyckare kan känna sig blasé efter ytterligare 250 viner på ännu en mässa med få eller inga överraskningar. Oftast går det att nollställa sig med ett litet avbrott, en rejäl dos öl, eller, en ny älskling att vältra sig i. Själv har jag haft en gnagande leda i skuggorna som smugit sig på det senaste halvåret, visst har
storheter lyft sinnet men samtidigt blir det längre och längre mellan fixarna. Det går ju inte att hälla i sig giganter varje dag, även om plånboken kanske skulle tåla mer rådbråkning än den faktiskt är slöjdad för.
Så, ny älskling anbefalles - Washington State - entré! Det började försynt med något enstaka från
Andrew Will, fortsatte med en djupdykning i Quilceda Creek och en svängom med Charles Smith och framförallt Reynvaan, här har vi saker som fram till mycket nyligen flugit under Punkarradarn™ (om de nu flugit så mycket alls egentligen). Det är nytt för mig, det är välgjort, eget och svårt läckert om puckarna slås med bara lite känsla. Historiskt sätt har Washington State varit lite profillöst jämte storebror Kalifornien, men nu har man börjat hitta sin röst. Och vilken röst det är...

IMG_2450 IMG_2451 IMG_2452


Bel’ Villa Vineyard Syrah 2008
Goedhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Tät doft, tjära och kryddpeppar, eldig och tjock med svart oförlöst frukt, lite örtig, närmast drag av Strega. Tät i munnen, kryddig och svart fruktig, lakrits & mineraler, förhållandevis stram och rakryggad, nästan lite sträng och själkigt grön i svansen. Antydan till kåda i eftersmaken, lätt bitter. Nog rätt OK, men helt utan druvkaraktär skumt nog. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Den här tyckte jag var betydligt
bättre i en tidigare tappning. Det kan vara en utvecklingsfråga, den vresiga strukturen kan kanske lagras bort med några år på rygg.

K , “The Beautiful” 2010
K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Underbart läcker och parfymerad doft, charkuterier och hallon, djupa toner av körsbär och syrén, lätt tobak och råbiff, härligt inbjudande i mycket personlig stil. Smaken är djurisk, läckert kryddig, snyggt fatad med kött & blod, underbar röd frukt med superba silkiga tanniner. Det finns till och med lite undervegetation, lätt floral & skitig känsla, den drar efterhand nästan mot Pinot i stilen. Skitgod & egensinnig.
Betyg:+++

Clonakilla Shiraz Viognier 2010
Clonakilla, Canberra District, Australien
Försiktigt kryddig doft, lite kött & blod, nyanserade och snygga fat, intressant med nejlikor & kanel, lätta övertoner av apelsinskal under härligt återhållen mörk frukt. Kryddig i munnen, bra strävhet, lite köttigt vild, fin svart & röd frukt, lång med lätta vuxet bittra övertoner, lakrits & parfym i svansen. Riktigt bra, kommer att utvecklas.
Betyg:++(+)

Den är inte lika
vass som 2008, i alla fall inte ännu. Men, tricket att stänga in en elegant från Canberra gick hem, ingen reagerade på att den avvek geografiskt. Det stärker testen att samma tänk som fungerar i norra Rhône kan absolut fungera med bravur i alla världens hörn, lite Viognier gör susen.

IMG_2453 IMG_2454


Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läcker med köttig & lite rökig, ännu oförlöst, doft, parfymerad med plommon och bacon, djup med redan nu viss komplexitet, hyacint, lakrits och en del mineralitet. Tät, kryddig & rökig i munnen, läckert köttig med lakrits, fina prominenta tanniner & torkade örtkryddor. Lång och härlig svans med ganska svala drag, nejlikor, råbiff och plommon. Den kommer att utvecklas under lång tid, avvakta tre år till nästa försök.
Betyg:+++

Clos de Betz 2010
Betz Family Winery, 51% Red Mountain, 19% Horse Heaven Hills, 30% Yakima Valley, Columbia Valley, Washington State, USA
Tät doft med rosor och lite rotfrukt, lätt kaffe, ceder och väl eldiga drag, lite besynnerlig överton av citrus, lätt lingon. Rejält sträv i munnen, viss bitterhet med helt oförlöst struktur, galet ung och i dagsläget helt omöjlig att bedöma, ganska grönsjälkig svans.
Betyg:+(++??)

IMG_2455 IMG_2456 IMG_2457


Champoux Vineyard 2007
Andrew Will, Horse Heaven Hills, Washington State USA
Kryddig och djup doft, komplex med klar utveckling, kaffe, svart frukt, cassis, läder och lite stall, liten karamell & choklad. Krämarstil, men ack så läckert. Sträv och lent solbakad i munnen, kaffe & lite choklad, sandig & seriös struktur, solvarm svart frukt, maffig och god i närmast lite lyxig Napa-stil. Skitgod.
Betyg:+++

Igen,
Andrew Will imponerar med sin rättframma, publika och samtidigt seriösa stil. Den är en parallell till Napa och Bordeaux ett varmt år som 2003, härlig utveckling med framtid. Superb!

Betz Pére de Famille Cabernet Sauvignon 2010
Betz Family Winery, 73% Red Mountain, 21% Horse Heaven Hills, 6% Yakima Valley, Columbia Valley, Washington State, USA
Tokigt ung doft nejlikor och kanel, rejält med fat, bra koncentration, lite svårbedömd. Ungdomlig i munnen, rejält sträv, tjock svart frukt, plommon och kaffe, massor av cassis, känns hyfsat lovande, den är nog bara redigt undomsstum just nu.
Betyg:+(+)

L'Ecole No 41 Apogee 2009
L’Ecole No 41, Pepper Bridge Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Doft av mynta, cassis och trätoner, kardemumma och lite kåda, mogna mörka plommon och en puff av starkvin. Rätt OK, personlig, men den har ett aningen kladdigt drag. Tät i munnen, sträv med liten känsla av körsbärslikör, aningen bitter med kaffe och fatig struktur, koncentrerad och kryddigt eldig, lång, köttig & kärnig svans, kan kanske utvecklas men jag är lite orolig för touchen av starkvin.
Betyg:+(+)

De tre från Washington jag hoppades på levererade alla tre med solida 3+, bäst är givetvis
Reynvaan med sin obetalbara struktur och närmast Guigal-lika hantering och uttryck. Samjäsning och den nordrhônska blandningen i modern tappning börjar bli min absoluta livdryck numera, det är så in i bängbulan gott. Att Betz inte riktigt ville vara med får nog i alla fall delvis skyllas på ungdomen, lite tid behövs för att gå ihop ordentligt.
I alla fall, Washington skall studeras med ingående lupp framöver, jag tror stenhårt på det här.

-- Winepunker

Comments

Old Bastard 2006

IMG_2458


Det har blivit en del
OZ på senare tid, en genomkörare av klassiker i AuZone (både Grange och 707 var in i helvete bra, dessutom höll Wild Duck Creek provocerande hög kvalitet) och lite närkontakt med en av Penfolds riktiga top-dogs (rapport kommer) har förgyllt en annars deprimerande vardag.
I motsats till de flesta andra i bloggosfären är jag en varm anhängare av de sydländska maffputtarna, trots att hjärtat nog egentligen ligger närmast
Bordeaux & Beaune är det hos alster från Victoria och South Australia jag hämtar den vardagliga energin att glädjas åt. Kaeslers (Reid Bosward) Old Bastard har levererat förr, flera gånger, och lär göra det igen.

IMG_2459


Kaesler Old Bastard Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Rik och tät doft, eldig och kryddig, packad av svart frukt, körsbär och lätta hallon, kaffe och kanel, liten mynta och klart inslag av krävande mineral. Det finns en de fat, men den är samtidigt nyanserad med rökelse och köttiga toner, lite läder och torkade plommon. Visst finns det en del kirsch men absolut inte så det stör, den är på många sätt mer nyanserad än en modern & lyxig sydrhôneare. I munnen är den rik och bred med glad och ännu sprittande frukt, superba tanniner, silkiga och exakta med en underliggande kryddig ton. Packad med syrliga björnbär, hallon och röda körsbär, syrorna är vitala och rena, den är koncentrerad och rik men helt utan klumpighet eller sötfruktig inbalans. Svansen är kryddig och bred med kryddpeppar, lakrits och nejlikor, strålande längd och sandig eftersmak. Stort? Nja, men djävligt gott, dessutom har den en fin framtid.
Betyg:+++

Jag är kanske lite mer dämpad i bedömningen
den här gången, det känns som en del tid behövs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Men, det är in i helvete bra om man har ett hjärta som tål lite stress & skräckblandad förtjusning, intensitet och kraft är inte allt, komplexitet och kryddig finess spelar i alla fall andra (eller tredje) fiolen. Skitgott! Det sagt, andra åsikter finns trots alla gazillioner RPP och onyanserade Punkarhyllningar™.

-- Winepunker

Comments

Côte-Rôtie med AuZone

IMG_2388


Jan-Erik ställde upp en blandning av gamla klassiker och saker som jag knappt hört talas om, blandad stil och rejält varierande kvalitet - och en korkdjävel i vanlig ordning. Det har hållit på alltför länge nu, medeltida förslutningsteknik hör inte hemma i ett modernt samhälle.

IMG_2389 IMG_2390


Côte-Rôtie, Jasmin 2007
Patrick Jasmin, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Utvecklad doft, kryddig med anis & gräsiga övertoner, mer kryddig än vild, tyvärr en lite instängd känsla, drag av källare, TCA! Slank röd frukt i minnen, röda vinbär, viss elegans men med stumhet och svagt brännande svans. Tydligt korkad, och det växer till sig efterhand. Tragiskt.
Betyg:-

Bedrövligt! Jag brukar gilla Jasmins saker, men den lilla puffen av TCA man kände direkt efter karaffering sväller snabbt och blir direkt obehaglig. Man kan nog skönja en ganska elegant kryddig sak under haveriet, men det är svårt att sia om hur den var egentligen.

Côte-Rôtie, Brune et Blonde de Guigal 2004
E. Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Ganska tät doft, eldig och lite kryddig med torkad frukt, lätt lakrits och en del parfym, efterhand kikar fudge och karamell fram. Mogen smak och balanserat rödfruktig, hallon & sura körsbär, finkorniga tanniner, lite lädersnöre och torkade kryddor i svansen.
Betyg:+

IMG_2391 IMG_2392


Côte-Rôtie, Côteux de Bassenon 2009
Jean-Michel Stephan, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Tokigt ung och massiv, tjock och maxat packad svart frukt med Dulcivit™, medicinala drag, tjära och parfym, massor av hyacint, närmast skruvat frukttät. Ung och koncentrerad med söta svarta plommon, lite råbiff & blodigt sval känsla under höjdhoppsmattan av frukt, sträv rakryggad svans. Seriös och liksom lovande, men fan vet om framtiden kommer att göra den rättvisa. Det är en mycket udda fågel.
Betyg:+(+?)

Den här är det svårt att ha en åsikt om egentligen, den avviker så pass från övriga djur att den är helt obedömbar i samma kontext. Skolad i Beaujoulais och med en tydlig naturvinsfetish gör Stephan något väldigt eget. Gott? Mja, galet fruktig men jag fattar inte riktigt poängen. Noteras skall att det är 30% Sérine i vinet förutom en slatt Viognier, en ursprunglig klon av Syrah som knappt finns längre.

IMG_2393 IMG_2394 IMG_2395


Côte-Rôtie, Jean-Paul Brun 2004
Jean-Paul Brun, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Doft av kola, utvecklad och nyanserat kryddig, finstämd och återhåller elegant, en del rostade nötter och knäck. Mogen i munnen, helt utvecklad med torkad frukt, lätt bitter känsla, dämpade tanniner, kryddig med lätt instängt drag. Besk avslutning, bittert kaffe i eftersmaken.
Betyg:+

Côte-Rôtie 2004
Les Hauts des Chays, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Dämpad & kryddig doft med antydan till charkuterier och skogsbotten, ganska söt solvarm frukt, lätt bränd och vegetal överton. Höga syror i munnen, röda vinbär och aningen själkiga tanniner, lätt beska under frukten, mineralsälta och sten i svansen, lite ogin eftersmak.
Betyg:+

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2007
E. Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Intensiv, svartfruktig & fatat karamellig doft med kaffe, svarta körsbär, lite vanilj i maxad & lyxig still som tangerar nya världen, visst finns det lite charkuterier och blod men djup frukt är i centrum, efterhand utvecklar den komplex rökig känsla. Tät och tjockt svartfruktig i munnen, läcker och solmogen med plommon, björnbär och köttslamsor, lång med läckra syror i mycket modernt snitt. Den är god och oerhört seriös, men, tanken om något från sydländska breddgrader far snabbt genom huvudet. Den är så modern att man reagerar. Skitgod!
Betyg:+++

Det är egentligen besvärande vad dollarfat & svindyr vinmakning kan ställa till med, det är nästan nya-världen, nästan för porrigt och nästan väl inställsamt, men ack så gott. Det skall bli hysteriskt roligt att prova
alla årgångarna till helgen (jajjamen, Vintomas ställer upp dem allihop).

IMG_2396 IMG_2397


Côte-Rôtie, Bassenon 2008
Yves Cuilleron, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Underbart köttig och klassisk doft med slaktbänk och hyacint, fårtalg & Chanel No5, strålande parfymerad med vattenfärg, blommor galore och allt man kan tänka sig. Perfekt mogen med höga syror, sandiga prominenta tanniner, sval snygg frukt med råbiff, kryddor och mineralitet, strålande klangbotten med klassisk struktur. Utmärkt, ett helt annat djur än d’Ampuis men precis lika god.
Betyg:+++

På näsan är det här
exakt vad jag vill ha i en Côte-Rôtie, i munnen skulle den vunnit på aningen tätare frukt och kanske lite mer dämpad syra men jag sväljer detta utan tvekan. Min gissning gick åt en Jamet från mitten av ’00-talet, doftpaletten är mycket snarlik.

Côte-Rôtie, Brune et Blonde de Vidal-Fleury 2005
Vidal-Fleury (Guigal), Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Kardemumma & kanel i doften, porrigt parfymerad, svart söt frukt, dyra kryddor, mynta och rökelse. Mogen och kryddig smak, rejält sträv, sandiga tanniner, röd solmogen frukt med fudge & lite bitter svans. Läckert komplex med örtkryddig eftersmak, rätt lyckad.
Betyg:++

Vidal-Fleury är idag Guigal det med, inte för att det direkt går igen i stilen men det finns något i hanteringen som pekar åt det hållet. Det är den första Vidal-Fleury jag provat sedan familjen tappade kontrollen 1984.

Tackar Jan-Erik, kul genomkörare.


-- Winepunker

Comments

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011

IMG_2386


I OZ visar Victoria på progressiv styrka med svalare och lite mer vässade, aningen eurocentriska saker. Med rätt mikroklimat och lagom kreativt tänk poppar det konstant upp viner mellan
Beechworth och Mornington där elegans och nyansrikedom är allt annat än okända begrepp. En hyfsat ny spelare (well, tio år sedan start) är Jamsheed med Gary Mills i spetsen, en mångsysslare som efter en några års skumpig tur med Paul DraperRidge flyttade hem och började göra elitsyrah från de allra bästa lägena i Victoria. Med tillgång till frukt från både Warner (Beechworth Syrah) och Moonambel borde det gå att göra stordåd, ingen annanstans finns så aromatisk och klassisk frukt på den kontinenten.
Just det här vinet är från
Garden Gully i Great Western, mitten av staten. Stockarna är urgamla (runt 1890) med samma klon som Best's legendariska 'Bin 1', jordmånen är lera och järnrik sediment, skördad för hand, vildjäst med hälften hela klasar och macereration totalt i fyrtio dagar - enda tillsats är lite svavel för stabilisering, lagrad sedan tio månader på fällningen i några år gamla fat. Buteljeras givetvis utan klarning och filtrering, total produktion är i runda slängar 300 lådor. Alla korten är i favör...

Jamsheed Garden Gully Vineyard Syrah 2011
Jamsheed, Great Western, Victoria, Australien
Härlig doft med kryddig primär frukt, björnbär och plommon blandas med blod & köttslamsor, komplexa rökiga toner blandas med talg, våt päls och eldig rikedom. Den har en klart parfymerad känsla, rosor & hyacint under frukt-massakern. Utan en enda (redovisad) droppe av Viognier lyckas de med allt, detta är hur läckert som helst. Skall jag vara kritisk känns de 14,5%:en i doften även om de är helt integrerade i smaken.
Superb i munnen, läckra syror med massor av skärpt och snyggt eldig sval svart frukt, sura körsbär och skogshallon. Den har massor av råbiff och slånbär inpackad i en härligt vild symfoni, lite kåda och dämpad mineralitet. Svansen har en liten själikg bitterhet ännu, men det lagras nog bort med några år. Detta är en underbar tolkning man annars bara hittar i norra Rhône (och Walla-Walla), kött, vilt och svartfruktig mineral i underbar kombination. Den har dessutom en framtid, hur ser detta ut om fem år? Har vi en potentiell storhet i källaren?
Betyg:+++

Uttrycket är fenomenalt, det har allt utom möjligen den ålder som krävs för att potentialen skall komma till sin rätt helt. Druvan är så känsligt hanterad att grabbarna i
Côte-Rôtie nog skall akta sig en aning, det är så bra att man bara måste lägga sig platt. Varför inte 4+?? Jo, 8% Viognier eller annat grönt krävs för en uppgradering - men de verkar ju ha tumme med andra lirare i närområdet, köp lite Rousanne från Rick och dra upp detta till en klockren 4+:are.


-- Winepunker

Comments

Il Bosco 2004

IMG_2354


Man får
lite stryk när det gäller italienare av modernt snitt, jag är ganska liberal men ibland tvekar även jag på om riktningen är den rätta. När det gäller Italien & Syrah är jag mer än kluven, det funkar ibland men samtidigt finns samma underliggande problem som när det gäller Merlot. Har men inte handlaget och hjärnan slinter det alltför lätt när klimat och terroir jobbar åt ett annat håll, det bär lätt ned i diket med överkoncentration och brända fat.
Fast, ibland faller det snyggt på plats.
Tenimenti Luigi d'Alessandro har hållit på sedan 1967 (ett stort år på många sätt, Punk™, men knappast övrigt i vinvärlden utanför Sauternes), ledande i Cortona driver de produktion av Syrah i väldigt italienskt snitt utan att bli tungfotat eller klumpigt.

IMG_2355


Il Bosco 2004
Tenimenti Luigi d'Alessandro, Cortona, Toscana, Italien
Läcker och ganska komplex doft med klar utveckling, örtig, snyggt fatad och lite köttigt svartfruktig med sötlakrits och lätt blodstänk. Det finns en hel del mineralitet, kanel, anis och torkad rosmarin, snygg och harmonisk med aningen rökighet, den har ett radikalt annat uttryck jämfört den stumma uppenbarelsen för drygt tre år sedan. I munnen är den perfekt balanserad, fina silkiga & prominent sandiga tanniner och kryddig kropp med lätt mineralsälta och dämpat solmogen svart frukt. Det finns en underliggande vild ton av torkat kött och rötter, roligt och ganska vågat. Det är på det hela taget kul & snyggt, men det saknar samtidigt den parfymerade ton jag vill ha i högklassig Syrah - den är inte en Côte-Rôtie, men försöker heller inte vara det. Il Bosco är bara solid Syrah med landskaraktären i förgrunden.
Betyg:++

Detta är rätt bra, eget, italienskt och uttrycksfullt men saknar det där som alla högklassiga Syrah bara måste ha - ett litet inslag av syrén & hyacint. På många sätt är det precis vad man kan förvänta sig, det är som en
Magari utan larvet och all fet Merlot. Med beröm godkänt, men absolut inte strålande.

-- Winepunker

Comments

Columella 2009

IMG_2328


Årets sista grillkväll? Kanske! Vi lassade på en 600g+
UDE (Urban Deli Entrecôte) på Webern och ackompanjerade med knasfet gratin dauphinois samt något onödigt grönt blad för hälsans skull. Vad till detta? Givetvis ett elitvin i gränslandet mellan nya & gamla världen, en vässad sak med ena foten i traditionell mylla och andra med polerad hypermodernistisk fernissa. Eben Sadie har jobbat länge med Columella, kanske Sydafrikas allra bästa röda vin i dagsläget. Om det någonsin når upp till ’storhet’ får vi se, det har hitintills inte haft riktigt med krut för det sista steget men fan vet om inte potentialen finns inbakad där någonstans. Time will tell, Punkarn har 35 år på sig att hitta fram till slutresultatet innan ridån går ned.

Columella 2009
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Förvånande sval och lättsamt fruktig doft med cassis, björnbär, slånbär, kaffe och hyacint, lite karamell och porrig parfym (Opium månne?) & kanel, den har en härlig definition med ännu oförlösta drag, det är seriöst och lovande men har ännu inte hittat hem riktigt. I munnen är den ganska sval märkligt nog, ren och exakt med skärpt syra, röd frukt och dämpad eldighet (trots 14%), den är dominerad av animalisk kraft, blommor och blodstänk, under kvällen blir den galet lik en fransk nordrhônsk sak ett varmt år, men i doften drar den samtidigt åt söder med lite hallon och kirsch. Den är absolut den mest återhållna tolkningen från Eben Sadie hitintills, den stramhet man hittar i munnen kontras av yppigheten i doften. Det är vansinnigt seriöst, exakt, lent och vässat. Absolut den bästa Columella jag provat. (Syrah, Mourvèdre, Grenache)
Betyg:+++

Jag kan inte annat än gilla detta, jämfört ett år som 2007 är detta en elegant, fokuserad helt utan klibbighet och klantiga felsteg. Det är seriöst, stramt, med druvan i centrum och utan alltför mycket smink och plastik. Faktiskt lysande i sin alldeles egen stil. Skall man vara kritisk är den lite utan terroir,
’C’ satte den först i norra Rhône, sedan i Victoria innan Swartland föll henne in. Naturliga gissningar, det är absolut skitbra men saknar hemvist (vilket kanske är en bra egenskap när det gäller Sydafrika). Med tiden kommer detta att hävda sig i den absoluta elitserien, men inte ännu…

-- Winepunker

Comments

Bättre norra Rhône från 90-tal med AuZone

IMG_2267


Varje augusti dyker Per upp med lite bättre godsaker, en tradition sedan många år nu. Det blir oftast en värdig start på AuZones höstsäsong, något för alla andra arrangörer att sikta mot under de mörka vintermånaderna. Lite oväntat avvek Per den här gången från Bordeaux & Bourgogne, ett plebejiskt snedsteg ned i norra Rhône med lite lagom mogna saker från 90-talet.

IMG_2268 IMG_2269 IMG_2270


Hermitage, Les Bessards 1999
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mjukt mogen doft, kryddig med lätta djuriska drag, läder och torkad stenfrukt, litet fruktsöt i stilen. Rödfruktig och lite kryddig i munnen, rena syror, hallon & sura körsbär, lätt blod och nyanserad pepprighet i svansen, aningen lädersnöre i eftersmaken. God men känns kanske aningen enkel, har en del potential månne.
Betyg:++(+)

Côte-Rôtie, La Landonne 1998
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Väldigt mogen doft, pors och torkad frukt, fikon och ganska matta toner, karamell och plåtig tomatsoppa. Kryddig och syrligt rödfruktig smak, ganska uttorkade drag, tuggtobak och torkade plommon i svansen, lite känsla av pergament i texturen. Rätt OK i all sin übermognad men den är för gammal ur alla vinklar tyvärr. Betyget är väldigt generöst.
Betyg:+

Hermitage, Le Pavillon 1995
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert rödfruktig doft, mogen och kryddig med rökiga drag, lite blodstänk och solmoget söta aromer, nästan hallon och ren peppar. Tät i munnen, eldigt rödfruktig, sträv med sot & lakrits, antydan till kaffe, tjära och färsk dragon. Kakao och råbiff i eftersmaken. God men lite grov & burdus.
Betyg:++

IMG_2271 IMG_2272 IMG_2273


Côte-Rôtie, La Mouline 1994
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Mogen doft, torkad frukt, läder och läckert ädelträ, kryddig och komplex med kaffe i närmast Bordeaux-lik stil, kul övertoner av stall och liten råbiff, undervegetation och en rätt skitig känsla. Helt mogen i munnen, enormt läckert rödfruktig med klart aromatiska drag, parfymerad, solmogna plommon & superbt len textur. Rökig och kryddsöt blodig svans, ganska fatig men så oerhört snyggt gjord. Absolut på topp, inte en dag till behöver den lagras.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, La Landonne 1994
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Otroligt ungdomlig doft, underart fruktig, rökig & tjock i närmast provokativ stil, floral och parfymerad med massor av kött & blod, nyslaktat får och Chanel No5, Marilyn Monroe meets Norman Bates liksom. Tät och tjock i munnen, rejäla fina och sandiga tanniner, massor av kaffe och choklad, köttig känsla med supersnygga fat. Kul mineralsälta i eftersmaken, en hel del mynta utvecklas i både doft och smak. Enorm, men känns ännu närmast oförlöst, den kan klart lägga ytterligare några år på att snygga till sig.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, La Turque 1994
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Supersnygg doft, parfymerad med superbt uttryck, syrén och rosor, råbiff och lite läder, eleganta örtiga övertoner, druvan framhävd med absolut gehör. Strålande läcker i munnen, blodstänkt frukt, röda vinbär, körsbär och kryddig elegans. Rökigt komplex med blod och fluffigt floral svans, lång och lätt pepprig eftersmak. Enorm, fullkomligt strålande och på absolut topp. Betyget är i underkant, den är snubblande nära stor.
Betyg:+++

IMG_2274 IMG_2275


Côte-Rôtie, La Turque 1990
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Fullkomligt mogen doft med massor av parfym och härligt floralt uttryck, syrén och sval röd & svart frukt, inälvor och rökelse, lite kanel & snygga fat. I munnen är den primalt uttryckt, blommor och blod, komplex skogig känsla och kryddig kropp, rik och lätt pepprig med björnbär och läder i svansen, lite choklad och tyvärr en aningen uttorkad känsla i eftersmaken, åldern gör sig påmind. Den är i alla fall rysligt djävla bra.
Betyg:+++

Hermitage 1990
J.L. Chave, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft, elegant dämpad, lätt kryddigt rödfruktig med bara lite blod och en puff av parfym, ’understated’ på fabulöst snyggt sätt,utvecklar skog och lite krut. Syrlig i munnen, snyggt strukturerad, närmast burgundisk med hallon & syrliga körsbär, fint kryddig i sval stil. Örtkryddig svans, dansant och finlemmad med aristokratsik glädje, superb.
Betyg:+++

Guigal regerar! Även om Chave presterar enormt (det finns klara drag av storheternas storhet, även om den här givetvis är underlägsen) är det Guigal som visar sin absoluta klass i vilken uppställning som helst. Det finns ett formspråk hos producenten som pratar direkt till lustcentrum, faten till trots är uttrycket så primat och intensivt att det bara är att kapitulera. Kanske inte magiskt direkt, men in i bulbängan skitgott i alla fall.

Som vanligt blev det några extranummer till maten, en röd gammal rackare (systervinet till storheten
La Chapelle 1978, provad ett par gånger men tyvärr senast 2001, makalös på alla plan) och ett av de få vita viner från norra Rhône jag kan tolerera.

IMG_2276 IMG_2277 IMG_2278


Côte-Rôtie, Les Jumelles 1978
Paul Jaboulet Aîne, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Mogen doft, enormt djurisk med våt päls, undervegetation, stall, tallbarr och lite gammal ost. Syrlig i munnen, elegant slank struktur, finlemmad röd frukt, enormt animalisk. Helt mogen men snygg på det hela taget, sitter fortfarande ihop fint.
Betyg:++

Le Chevalier de Sterimberg 1996
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doft av äpplen och gul melon, citrusskal och aprikosyoghurt. Bra och exakta syror i munnen, ren med dämpat äpplig struktur, lätta toner av vax, bra fräschör, grillad citron i eftersmaken. God och förbluffande pigg, snygg och personlig utan den obligatoriska hartsen.
Betyg:++

Givetvis tog vi en sväng förbi Nobis på vägen hem och knäckte Pers allra sista finsprit, en spektakulärt aristokratisk
Trois Rivières 1953 [+++] - Ren och dämpat karamellig doft med en enormt rakryggad struktur i munnen. På många sätt smakar detta som en vansinnigt bra Cognac med en hel del extra charm, så fransk det nu kan bli utan att vara från fastlandet liksom.

En helkväll, tackar Per!

-- Winepunker

Comments

Reynvaan In The Rocks 2010

IMG_2263


När jag dricker en väl sammansatt och uttrycksfull Syrah samjäst med några klasar gröna druvor inser jag att det nästan räcker med det, jag behöver inte få ut mer av livet så länge flaskan inte är helt tom.
Côte-Rôtie, Beechworth (flera gånger), Canberra District, Santa Rita Hills och Columbia Valley står alla för sin egna tolkning av denna grundbult i vinvärlden. Cuvéen är lika viktig som den klassiska bordeauxblandningen men den tycks kräva mer av klimat & terroir för att få just den där lite skitiga & saftigt köttiga stilen och samtidigt visa på en floral och expressiv doft. Man lyckas lite varstans utanför moderlandet men alltför ofta vågar man inte hålla igen tyglarna tillräckligt för att stämman skall bli nog hög & klar. Det känns som man måste vara lite mer lagd åt Bourgogne snarare än Bordeaux i tankesättet för att tonerna skall bli de rätta, kraften är förstås viktig men saknas skärpan blir det alltför lätt bara en väldigt god flaska fruktplump.

Verkligen kämpa mot bättre Côte-Rôtie kvalitets- och stilmässigt kan väldigt få dock.
Enstaka trollkarlar i Australien klarar biffen, någon slinger från Schweiz och några få i Kalifornien även om stilen då normalt börjar dra åt ett helt annat håll. Men, på senare år har utmanare börjat spänna musklerna, från Washington State har en lätt porlande bäck av strålande väl sammansatta samjästa pärlor visat sig. Av det jag själv provat har mindre delar av Charles Smith's sortiment visat sig vara riktigt vässat och stilrent, det finns andra förstås, Cayuse lyckas nästan med det exakta uttrycket likaså. Men, den som hållit den absolut högsta nivån i klassen "Côte-Rôtie hommage utan direkt risk till förväxling" (eller?) är nog Reynvaan.

Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läckert anslag med köttslamsor och fårtalg, snyggt parfymerad och vild med tät svart frukt, plommon & björnbär, massor av komplexa kryddor. Den har egentligen allt, blod & hyacint dominerar, stenkross med lite lakrits & oregano i övertonerna. I munnen är den rökig och djuriskt vild, tät med lakrits, torkade örtkryddor och råbiff. Den är helt underbar, kroppen sotigt skitig och samtidigt örtigt floral, den har lite lagom svala drag i svansen. På många sätt är detta ganska likt en Côte-Rôtie, men samtidigt inte, det är ett helt eget djur som uttrycker druvorna med absolut gehör. Eftersmaken är kryddig, tät och ännu ungdomlig. Den är skitbra idag men har fantastiskt mycket mer att ge, det är en seriös spelare som kommer att bättra sig under minst ett decennium.
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, den kan ställa sig rakryggat upp mot alla utom de allra bästa från
Côte-Rôte (Guigal vill säga) vilken dag som helst i veckan. Stilen är personlig och annorlunda, men kvaliteten är på absolut nivå med samma kraft och personligt uttryck. Skitgott på alla plan! Kudos!

(Vinopia gör den tillgänglig i Sverige, överpris givetvis eftersom privatimport krävs men var gör man inte för konsten ??)

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007

IMG_2246


Vissa årgångar skall man vara försiktig med även från OZ, blir klimatet för hett avstannar mognaden och besynnerliga själkiga och örtiga toner blandas med bröksvart frukt i en ohelig blandning. Speciellt South Australia har haft sina problem under 2000-talet, svalare regioner som Western Australia har klarat de senaste decenniets värmeböljor och knasiga torka/nederbörd betydligt bättre än solstekta McLaren och Barossa.

IMG_2247


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2007
Glaetzer Wines, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, massor av kanel och kardemumma, läcker svart frukt i förvånande sval stil, lite örtiga övertoner med kåda och parfymerade drag. Visst finns där en hel del fat & anstrykning av vanilj men det är absolut innanför rågången, den har lite känsla av karamell men samtidigt en snygg renhet i frukten, lite kul stenkross toppar upp. I munnen är den rik med tät svart & röd frukt, snygga fat och lite rostade toner. Tyvärr är syrorna lite aggressiva, aningen skarpa gentemot frukt & örtiga drag. Svansen är kärv, slånbär och kärniga sura körsbär, viss bredd men samtidigt en kådig kärvhet som ger ett aningen ogint & vresigt intryck. Den är god, men samtidigt absolut den sämsta av de Amon-Ra jag provat, glädjen saknas helt även om den är förhållandevis väl sammansatt. Kanske lite tid i källaren kan göra skillnad men jag tvekar, syrorna känns alltför dissonanta.
Betyg:+(+)

Årgången är rätt knepig, mycket hastigt mognad frukt i slutet av februari efter en värmeknäpp ställde till det med den fysiologiska utvecklingen. Många 2007:or lider av samma problem som 1989, 1993 & 2003, hetsmognad och konstiga syror i skev balans.
Den inbyggda lite slanka strukturen kan kanske tilltala de som är rädda för alltför hög koncentration och mogen frukt, men detta är inte på den nivå man kan kräva & förvänta sig trots förhållandena, den är inte helt balanserad faktiskt.

-- Winepunker

Comments

Idus 2009

IMG_2244


Spanien är föremål för
en evig debatt, är det bara överkoncentrerade och brökfatade monster som samlar Parkerpoäng™ eller viner i sin egen stil med personlighet som kräver respekt och tanke?
I
Casa Punk™ har betyget lutat år ’personlighet’ men just Priorat har varit lite på skitlistan, ofta med besvärande brända toner och knepig bitterhet har distriktet visat på en tvehågsenhet. Ibland visar det däremot på absolut världsklass, Clos Mogador är en svårslagen favorit.

Idus 2009
Vall Llach, Priorat, Spanien
Intensiv doft med plommon, vinteräpplen och massor av söta körsbär, snygga fat & kåda, eldig och rik med definition och stenkross, en hel del kryddor, rosmarin och kardemumma, lite kanel och torkade nejlikor. Drag av choklad och kirsch. Den är väldigt typisk men med ovanlig intensitet och öppen karaktär. I munnen är den bred & rik, packad av mineral, stenkross och bitter choklad. Den är driven av körsbär, slånbär och lite intressant själkiga toner, krävande och seriös med strålande tanniner. Det finns en liten oroväckande bränd ton i svansen, en över-koncentrerad känsla i avslutet, inget som stör men det är nog inget lagringskprojekt med tanke på fruktmognad och vidöppen struktur. God, redig och väldigt typisk.
Betyg:++

Det är inte illa, lite väl burdust men samtidigt med en härlig
vilja och glädje. Inget finlir direkt men med absolut hängivenhet till distrikt och terroir. Jag tror på många sätt detta är precis vad Priorat är, detta är det exakta uttrycket, drick ungt och baxna inte för alkohol och mineralitet. Gott? Jajjamen! Stort? Aldrig!

-- Winepunker

Comments

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008

IMG_2229


För en vecka sedan provade vi
Taberner, ett ganska extremt uttryck av druvan i eberisk kostym. En klar parallell finns i Reid Boswards systervin till storheten Old Bastard, druvan uttryckt med maximal oktanhalt fast i annan skrud. Wrecked är ett annorlunda djur, en mindre nyanserad men samtidigt mer omedelbar konstruktion, pang på rödbetan med allt McLaren har att erbjuda.

Nashwauk Wrecked Shiraz 2008
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv och eldig doft, litet dämpat inslag av mynta & eukalyptus men den är samtidigt nyanserat återhållen på den fronten. En del grillat kött, choklad och massor av björnbär dominerar, rökig och kryddigt komplex, lite målarlåda med kåda & rosmarin, köttigt eldiga drag. Snygg trots 15,5% raketbränsle, faten finns där men tar inte överhanden utan håller sig på rätt sida rågången.
Smaken är expressiv med eldig röd & svart frukt, len med exemplariska tanniner, trots alkoholen är den fenomenalt balanserad & exakt. Känslan är mjukt mullig med sandig struktur, len & lätt vild med pälsiga drag, aningen blod & charkuterier. Svansen har kryddiga drag och en hel del lakrits, den är förvånande komplex och harmonisk. Skall man vara kritisk är den aningen stylad, väl fullmatad faktiskt, det finns givetvis ett manipulativt drag jag inte kan med riktigt tyvärr. Men, 2+ med chans till en eventuell framtida uppgradering är givet.
Betyg:++(+)

Det är inställsamt och lent, snyggt hanterat trots alkoholnivåerna, läckert och med personlighet. Men, det är en balansgång som kräver känsla & handlag, 15%+ är inte lätthanterligt på något sätt men det funkar när en av mästarna drar i spakarna.

-- Winepunker

Comments

Taberner N° 1 - 2006

IMG_2210


Så var det den där
debatten om Spanien, stylat & trist eller välgjort & personligt? Huerta de Albalás Taberner har provats flera gånger förr, stadigt på väg mot något rätt lyckat bara faten kan krypa in i vinet och låta blommor & blod spela fritt. Vinarskallen beskrev vinet en gång som ”vaniljsauterad bacon”, kanske en överdrift men faten var lite av ett problem i början av parabeln.

Taberner N° 1 - 2006
Huerta de Albalá, Cádiz, Spanien
Intensiv doft, massor av svart skärpt frukt och lyxiga, prominenta men snyggt hanterade fat, lite macchia, mörk choklad och en rejäl dos charkuterier. Det finns en del svala blommiga toner med blodstänk också, råbiff & rosor, hallon & nyslaktat får, allmänt läckert uttryck av druvan. I munnen har den exakta och väl definierade syror, massor av röda bär, hallon och sura körsbär med en del kåda, rosmarin och rökt känsla. Den är superb, svansen är pepprig och fylld av torkade örter, liten snygg bitterhet gör den vuxen och personlig. Den känns på absolut topp, ett år på rygg har gjort susen.
Betyg:+++

Den har absolut vuxit ett nummer de senaste åren, faten ligger inte alls utanpå längre utan vadderar fint syror och svart frukt. Kalla den elegant går inte, men den är absolut väl sammansatt med intensivt uttryck av druvan, skärpa och rikedom i strålande kombination. Terroir då? Tja, vad skall man säga? Man har ju inte många Syrah från Cádiz under bältet direkt. Framtoningen är rätt internationell men samtidigt uttrycksfull, finns det något speciellt här eller är det bara vinmakning galore? Jag tror, hoppas, att det finns något av distrikt & land i detta som skulle gå att lära sig med lite lagom tid & ansträngning.

-- Winepunker

Comments

Wynns

IMG_2176


Sue Hodder, chefsvinamakare på
Wynns Coonawarra Estate, är I stan på en blixtvisit. När jag fick inbjudan till en lunch av Niclas Toumela på Treasury Wine var det här bara något jag måste gå på, trots att jag löpande hållit en hel del flaskor i förrådet kändes det som en riktig nostalgitripp. Sue var inte på Wynns när jag reste i South Australia första gången (och enda gången jag besökt Wynns) 1989 utan började först under tidigt 90-tal, hon har med försiktigt handlag bevarat den kulturhistoriska skatt Wynns måste betraktas som. Med en svårslagen stabilitet har de nu i över sextio år (1951 köpte paret Wynn marken, 2014 av Black Label Cabernet Sauvignon blir den 60:e i ordningen) hållit fast vid historia, terroir och sin stil trots att det inte längre är en familjeangelägenhet.
Det är en
viktig producent i OZ, likt Penfolds och en handfull andra går traditionen tillbaka till när vin började odlas kommersiellt i Australien, den ursprungliga marken sattes under ranka av John Riddoch i slutet av 1800-talet - något som vinet John Riddoch fick hedra med sitt namn. På många sätt är Wynns Coonawarra, och Coonawarra är Wynns (visst, Parker Estate skall väl ha lite beröm också, Terra Rossa First Growth är ett bra år rätt solid).

IMG_2174 IMG_2178


Wynns Coonawarra Riesling 2010
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fräsch och lätt grönt örtig doft med citrus, maskrosblad och massor av mineral. Torr och frisk i munnen, mineral, citrusskal, ren och snygg med liten oljig petroleumton i svansen. Kommer att växa när de grönt örtiga tonerna fått lägga sig lite.
Betyg:+(+)

Wynns Coonawarra Riesling 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Utvecklad, toner av petroleum, citrusskal & flintkross, liten ton av bivax & aprikos. Läcker med fin rondör i munnen, gulfruktigt utvecklad med bra syror & lätta toner av honung. Förvånande god och inbjudande i sin fullmogna stil, inte illa alls.
Betyg:++

Wynns Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och klassisk doft med lite kaffe och choklad, lagom eldig, cassis, kåda & mynta. Läcker och tät i munnen med bra definierade syror, ren med cassis & lakrits, liten kaffeton i förvånande balanserad och lättillgänglig stil. Lagom mullig, lagom snygg till lagom pris. En klassiker.
Betyg:++

IMG_2177


Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät doft, massor av cassis, ungdomlig tjock frukt med tjära & mörka bär, alltför ung ännu, primär och lite svårbedömd. Larvigt ung och sprittande i munnen, fräsch med täthet, skärpa och exakt kraft, det finns ett rejält mått av elegans under den unga sprittande frukten.
Betyg:++(+)

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 2003
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Tät och harmonisk fruktig doft, fin cassis, lite choklad, läcker med kaffe & läder, kakao & ett uns av tjära och mineraler. Snygg & läcker i munnen med täthet & förvånande fräschör, sandiga fina tanniner, liten örtig avslutning utan att bli grön. En klassiker.
Betyg:+++

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Dämpad doft med en del torkad frukt, kakao och läder. Ger ett litet trött intryck till en början men utvecklar efter en liten stund komplexa kryddiga toner och aningen grillat kött. Kryddig i munnen, aningen uttorkad frukt, torkade örter och en del kakaobittra toner i avslutet. Den fungerar, en åldrad skönhet men den har nog varit vackrare.
Betyg:++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2008
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Rik och kryddig doft, svart len frukt, körsbär och en del köttiga drag, antydan till mynta och nejlika. Tät smak, bra syror, ren skärpt frukt, tät utan att någonsin bli klumpig. Plommon och lite kaffe i eftersmaken, superb!
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 2005
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Fint utvecklad doft, floral svart frukt, plommon & fina kryddiga toner, liten, liten mynta & en del gräs, riktigt snygg. Tät och sträv i munnen med sandiga tanniner, strålande struktur, tät med plommon, läder och aningen kirsch, drag av choklad och kaffe men samtidigt ett lätt vilt & skitigt anslag. Lång och harmonisk avslutning, utmärkt.
Betyg:+++

Wynns, Michael Coonawarra Shiraz 1994
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Helt mogen doft, läcker med kryddor, liten choklad, mörk torkad frukt och en puff av eukalyptus. Mjuk och mogen i munnen med fina kryddor, sandiga tanniner, len torkad frukt, plommon och kakao. Helt mogen med utan uttorkade drag, alldeles strålande mogen Shiraz.
Betyg:+++

Det är bra, solitt och väldigt välgjort. Kanske är
Michael det största vinet med sin lagom återhållna kraft och tydliga definition, personligt uttryckt Syrah i Cabernet Country liksom. John Riddoch har jag ofta haft lite problem med förut, enstaka gröna själkiga aromer har smugit sig in (1998 var direkt problematisk som ung) men jag känner inget sådant nu, de är känsligt hanterad frukt med friska och läskande syror i ganska aristokratisk framtoning. Härlig kombination av intellektuellt & avslappat.
Men, trots hur bra de stora vinerna är det som slår en tydligast kvalitetsnivån på 'plonket',
Black Label är för i runda slängar 150:- pix ett brakfynd, och en lagringsduglig Riesling med personlighet och skärpa för under hundralappen närmast sinnessjukt. Ward Wines langar.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2009

IMG_2192


Sydfrankrike & grillsäsong är ett givet par, det blir mycket GSM de närmaste månaderna i Casa Punk. Ett av de viner som varit mest pålitligt är
Rob Dougans Las Flors, mellanvinet från La Pèira en Damaisèla, en seriös och kraftfull sak som inte ryggar för den fetaste kolgrillade entrecôte man kan hitta. Både 2007 & 2008 höll hög klass, 2009 snabbprovad hos importören lovade gott för ett år sedan.

Las Flors de la Pèira 2009
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät doft, packad av svarta körsbär, rosmarin och hallon, tokkoncentrerad med lakrits & piptobak, fatig men på avväpnande & dansant sätt, kirsch och kåda, mineral & salmiak i intensiv stil. Den är maffig och läcker men inget för den hjärtsvage, det finns till & med drag av torkade nejlikor och rosor, en parfymerad överton gör den enormt charmig & inbjudande trots kraften. I munnen är den svårt läcker, bred och stinn av körsbär, macchia och lakrits med en ton av bitter choklad. Tanninerna är prominenta, sandiga och kakaolika, den känns vuxen trots all frukt och vinmakarglädje. Svansen är lång och snyggt bitter, massor av kryddor och med seriös framtoning. Mycket lyckad, bättre än ’07, renare och med vässad skärpa, förvånande nog. (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%)
Betyg:+++

Jag har svårt att motstå detta, det är bara
primalt med alla sydfranska epoletter på plats. Att inte gilla Las Flors eller kritisera den för sin expressiva & maffiga stil är lite trångsynt, ett slags introvert navelskåderi som undviker det centrala i vinet, det första budet: ”Ett vin skall vara gott”. Detta är snusk-gott, inte mer eller mindre…

-- Winepunker

Comments

Charles Smith

IMG_2158


Så var han i stan igen då, vinvärldens Mr. Rock & Roll #1,
Charles Smith från Walla Walla i Washington. Margareta på Klunk/Handpicked bjöd in till en avslappad lunchtillställning med chans att prova alla nya (och någon äldre) årgångar i egen takt, ett tillfälle jag absolut inte missar.
Det som slagit mig med Walla Walla i allmänhet och Charles Smith i synnerhet är renheten och det egna uttrycket i de lite lyxigare vinerna på Syrah. Det är ingen tvekan att druvan får stå i centrum med alla markörer på plats, men samtidigt finns ett stort mått egensinne, det är ingalunda kopior av norra Rhône eller efterföljare till alla monster från Kalifornien & OZ, här har vi exakthet, klarhet och en hel del oförställd glädje (jag tvekar att ta order elegans i munnen, men ni fattar).

IMG_2145 IMG_2146


De enkla vinerna bedömer jag som tidigare, de är välgjorda och ärliga men saknar lite personlighet - bra bruksviner i det hav av prisvärdhet som svämmar över idag. Extra positivt är dock den successiva skärpningen av de vita med
Kung Fu Girl 2011 - [+] i spetsen, den är oförställt god på inbjudande enkelt vis, glad & sprittande med massor av vilja till synnerligen överkomligt pris. Men, tar man nu ett steg upp i kvalitet händer en del - vinerna växer till personliga sniderier med mycket hög klass, speciellt de på Syrah och ibland enstaka droppar av Viognier.
Dessutom,
K, ”Viognier” 2008 - [++] är en ren och charmig sak med aromatiskt djup, klassisk aprikos och torr komplexitet, riktigt lyckad.

IMG_2152 IMG_2153


K , “The Hidden” 2009
K Vintners (Charles Smith), Northridge Vineyard, Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Enormt köttig doft med massor av charkuterier och sexigt rökiga övertoner, solmogen frukt och våt päls. Rik, bred och modern i munnen med fina tanniner och härligt tät frukt, blodstänk och kryddor i eftersmaken, expressiv och superläcker. (Syrah)
Betyg:+++

IMG_2148 IMG_2149


Ovide En Cerise 2007
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla Valley, Washington State, USA
Läcker, skitig och djurisk doft med charkuterier och ister, rejält utvecklad men på bra sätt. Rökig och tät i munnen, svartfruktig, djuriskt tät och ganska komplex, tät solmogen björnbär i svansen, liten bitterhet i eftersmaken. (67% Cabernet Sauvignon, 33% Syrah)
Betyg:++

Man måste göra en jämförelse med
Reynavaan som närmast blåste brallorna av mig för några veckor sedan. Givetvis finns paralleller men Smiths alster är kanske renare och mer klingande, samtidigt vinner ofta Syrah på en del funk - man vill inte bli alltför klinisk eller generiskt anonym. Det är olika uttryck från ett distrikt jag skall hålla under mycket noggrann uppsikt de närmaste åren.

Cabernet är en annan visa, här är stilen inte riktigt min. Paradoxalt nog föredrar jag känslomässigt den billigare
Château Smith före monster som King Coal (jag börjar bli gammal). Cabernet får inte överkoncentreras, sotighet och kärvhet dominerar alltför lätt vinet och den aristokratiska ryggraden som är inbyggd i druvan kan knäckas om inte handlaget är tillräckligt nyanserat.

Chateau Smith Cabernet Sauvignon 2010
Charles Smith Wines, Columbia Valley, Washington State, USA
Rökig, köttig och expressiv doft, grillad biff & cassis med lite lagom skit. Snygg och balanserad i munnen, bra syra, fräsch i ganska lättfotad stil. Riktigt lyckad. (Cabernet Sauvignon, 3.5% Malbec)
Betyg:++

IMG_2154 IMG_2155


K, ”Stoneridge Vineyard” 2009
K Vintners (Charles Smith), Stoneridge Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Tät, solbakad och fullmatad i lite burdus stil, anslaget är aningen syltigt med cassis & kaffe. Behagligt slank i munnen, lätt eldig men med väl avvägd frukt, god & snygg, kanske aningen anonym men det kan vara en lagringsfråga, riktigt läcker. (Cabernet Sauvignon)
Betyg:++(+)

IMG_2156 IMG_2157


King Coal 2009
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Walla Walla, Columbia Valley, Washington State, USA
Tjock doft med moccha, choklad & kaffe, tokkoncentrerad, eldig med tapenade & gummi. Tät och turbotjock i munnen, kaffe & tjära, takpapp & kaffesump, Imponerade, visst men helt enkelt för mycket i dagsläget, dessutom mycket svårbedömd i sin fetto-stil. (70% Cabernet Sauvignon, 30% Syrah)
Betyg:(++)

Tackar Margareta, alltid en ynnest.

(Dessutom ett litet extra tack till Bistro Barbro, skitgod mat)

-- Winepunker

Comments

K , “The Beautiful” 2010

IMG_2169


Charles Smith är i stan, rapport kommer med detaljer men till dess får man hålla tillgodo med ett intjack i Punkarns förråd. The Beautiful är den bästa frukten från Cougar Hills, med 5% Viogniner samjäst är det en kopia, nej, pastiche på Côte-Rôtie, en hyllning till drottningen av Rhône.

K , “The Beautiful” 2010
K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Underbart ungdomlig med kryddighet, charkuterier och blodstänk, råbiff & kärniga körsbär, härligt florala toner, syrén och hyacint, enormt expressiv med lite tobak och superba fat. I munnen är den sotig, härligt kryddigt köttig med körsbär, rosmarin, blod & vilda toner, anis och lite enbär toppar upp. Den är härligt personlig med lakrits och torkade örter i svansen, kul mineralitet och en hel del kåda. Fortfarande ungdomlig men med en tydlig röst redan, stämman är tydlig och dominerad av kryddor, djuriska toner och blod. Detta är skitgott, egensinningt och underbart uttryck av druvan. Kudos!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, köttsaft, slaktad djurkropp och blommig parfym i härligt blandning är
svårt att motstå. Har Côte-Rôtie en endaste riktig utmanare undrar jag om inte Walla Walla precis seglade om Victoria, vi har samma skärpa och uttryck men med en ännu elegantare framtoning - en slankare och mer dansant balans som egentligen har allt, druvan uttryckt med perfektion & enkelhet. Djävlar vad gott!
Maggan levererar, det tackar man för.

-- Winepunker

Comments

Norra Rhône 2005 med AuZone

IMG_2129


Som en avslutning till
avslutningen plockade Boris fram några nordliga alster från enbart 2005, något av en medelårgång i norra Rhône. Jag har tidigare upplevt den som kanske lite slank och utan riktigt det tryck jag vill ha i viner med Syrah, samtidigt har vinerna visat på balans, elegans och en ganska lättfotad lekfullhet som varit tilltalande. Några har dessutom börjat visa på en trevlig utveckling och nyansrikedom.

IMG_2130 IMG_2131 IMG_2132


Crozes-Hermitage, Domaine de Lises 2005
Domaine de Lises, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert köttig doft, blod & skogsbotten, hallon & björnbär, fint parfymerad i intensiv & pinotlik stil. Bra syror i munnen, läcker och intensiv med örtighet och köttig charkuterikänsla, fina silkiga tanniner, skärpt, egen & vässad, snygg med körsbär och längd. God på härligt primärt vis.
Betyg:++

Crozes-Hermitage, Cuvée Gaby 2005
Domaine du Colombier, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Lät eldig doft, kryddigt dämpad med lätta charkuterier, svart frukt och kakao, rökelse och drag av fudge & mynta. Bra syra i munnen, sandiga fina tanniner, skärpt & svartfruktig med bra strävhet & kryddig svans, lätt själkig avslutning tyvärr, örtiga och lite gröna drag i eftersmaken. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)

Tandem Syrah de Maroc 2005
Thalvin Alain Graillot, Domaine des Ouleb Thaleb, Rommani, Marocco
Fluffig & örtigt kryddig doft, lite kokta drag med söt parfym, köttighet och lövhögar dominerar, svart frukt och en del tomatsoppa. Den känns lite väl kokt & solbränd. Kryddig smak, köttig med lätt söt frukt, allmänt karamellig känsla, lakrits och lite väl brända toner, känns allmänt utvecklad och oxidativ. Den är för gammal och bakad tyvärr. (Syrah)
Betyg:0

Kul att testa, men det finkar inte riktigt lika bra som i moderlandet. Hade varit kul att prova för fem år sedan.

IMG_2133 IMG_2134


Cornas Champelrose 2005
Domaine Courbis, Cornas, Rhône, Frankrike
Liten mynta i doften, svartfruktig med en del utvecklade drag, fint kryddig, röda bär, aningen blodstänk & nejlikor Tät & sträv i munnen, väl kärva tanniner, lite grov med svart frukt och knuten känsla, känns besynnerligt robust och grov, kan kanske bli bättre med tiden men jag tvekar, distriktet är en vresig uppenbarelse.
Betyg:+(+)

Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 2005
Delas Freres, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Lite eldig doft med fina kryddor, ganska fatig med parfymerade drag, integrerad ek med lite choklad blandas med svart frukt, floral känsla med rosor & hyacint. Expressiv och läcker. Tät svart frukt i munnen, rejält sträv med härliga sandiga tanniner, kakao och björnbär blandas med tapenade och torkade örter, köttslamsor och sälta i eftersmaken. God, läcker och lovande.
Betyg:++(+)

IMG_2135 IMG_2136


Jasmin Côte-Rôtie 2005
Patrick Jasmin, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungdomligt sprittande doft, glatt rödfruktig med lite karamell & omogna björnbär, intensiv och lite lättsinnig känsla, viss smörig fetma under den sirliga frukten. Höga syror i munnen, lätt kartig med en vass & opolerad känsla, röda vinbär, örter & omogna hallon, kärv och krävande ogin svans. Den är rätt god, men samtidigt svår och krävande. Betyget är med högsta tvekan.
Betyg:++

Martinelles Hermitage 2005
Domaine des Martinelles, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska rökig doft, djup & komplex tät och intensivt djurisk stil, koncentration och kraft med samtidigt elegant uttryck i strålande kombination. Massor av köttslamsor, blod & örter är perfekt blandad med fat & tjära, hallon och underbar svart frukt. Tät i munnen, perfekt avväg med svart frukt, sträv och kakaolik, fina tanniner med köttiga och kryddiga drag, fin bredd och intensitet med läckert örtiga & florala övertoner, superb med fin framtid.
Betyg:++(+)

Blandad kompott får man säga, vinerna är goda och solida men med undantag för
Martinelles och Delas saknar jag lite expressivitet och punch. Skulle varit kul att samtidigt få testa en dubblett från ’06, jag tror det är en bättre årgång och lite skojigare årgång.

-- Winepunk

Comments

Finca Sandoval 2008

IMG_2126


Efter en snabbresa till Valencia & Alicante med en djupdykning i
gastronimiträsket på Riff bestämde C & jag oss för att viner skall hämtas från andra distrikt än just Valencia. Bäst i test under resan var en Toro (Finca Sobreno Reserva Seleccion Especial 2009), vida överlägset allt annat vi hade chansen att testa (fast det var tjugofem rätter och lika många viner, bordellrosa cava & halvtorr sherry med banansmak är inte min grej riktigt). Kort sagt, bra mat, grökiga viner...
Hemma tar vi tag i en
trotjänare som presterat regelbundet under många år, Manchuela är kanske ingen kioskvältare direkt men lyckas ibland få till det.

Finca Sandoval 2008
Finca Sandoval, Manchuela, Spanien
Lätt rökig och läckert köttig doft med blodstänk, järnig mineral och dämpade charkuterier under en snygg plyschmatta av svart mjuk och perfekt mogen frukt, plommon och lite florala toner, nästan hyacint parad med prominenta men snygga fat. Under kvällen växer tonerna av inälvor och nejlikor fram, intressant men samtidigt väldigt polerat och tillrättalagt. I munnen är den snygg, sval och kryddig med fin svart frukt, lyxiga och avvägda fat och en välmakad och spegelblank yta, lätt eldig och lite inställsam. Den har egentligen allt, elegans och balans, kryddor och lite blod, perfekt klass på faten och en läcker mineralitet. Den är ärlig och god, men tyvärr lite för stylad och polerad. Det finns en underliggande komplexitet som inte hittat fram ännu, kanske kan den växa men jag tvekar. Fast, alla viner kan inte vara stora, det är gott som det är och perfekt bruksvin. (Syrah, Mourvedre, Bobal)
Betyg:++

Vad skall man klaga på? Det är solitt, rent, snyggt och lite polerat inställsamt rejält under 300:-. Köp, tanka och tänk inte för mycket, öppna foderluckorna och fyll på.


-- Winepunker

Comments

K , “Cougar Hills”

IMG_2113


Både på
FineWines-mässan nyligen (rapport kommer så fort jag bara hinner) och på ett strandhugg på Gaston provade jag In The Rocks från Reynvaan Family Vineyards, en galet uttrycksfull ärkesyrah från Walla Walla i Washington State. Det känns som distriktet har precis börjat sin resa att producera skärpta viner och fila på en alldeles egen profil, att hitta sin egen tydliga röst - en underbar eurocentrisk syntes av Côte-Rôtie och en liten slatt särdeles solmogen frukt från nya-världen (ofta både samjäst Syrah & Viognier). Tyvärr finns inga Reynvaan i källaren eller tillgängligt på Bolis (Vinopia har som privatimport men det är ju alltid meckigt), men tack och lov har jag ett gäng från Charles Smith K Vintners - ett närmast fullgott alternativ som presterat fint förr.

K , “Cougar Hills” 2010
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla Valley, Washington State, USA
Intensiv och lätt rökig doft med köttslamsor, björnbär och sura körsbär blandat med örtiga toner och ännu alltför primär röd frukt, den har alla attributen och uttrycker druvan fint men behöver en del tid kan man tänka. Under kvällen utvecklar den massor av parfymerade florala toner, lakrits och lite kådiga aromer, läcker och inbjudande. I munnen är den syrlig och munvattande läcker, rödfruktig med sura körsbär, lite hallon och en hel del mineralitet. Kroppen är örtig och mycket drickbart trots ungdomen, det finns en del raketbränsle men det är snyggt inbakat i strukturen. Efter några timmar kikar en del råbiff och charkuterier fram, men bara försiktigt under mattan av superba röda bär. Tanninerna är silkiga och finkorniga, eftersmaken lätt kryddig med pikant bitter ton. God, men inte klar ännu, ge den ett par år till på rygg.
Betyg:++(+)

Det är jättesnyggt och supergott men saknar idag det lilla extra för 3+, den är aningen för polerad och ’oskitig’ för att riktigt stå upp mot förväntningarna. Jämfört 2009 saknar den lite kraft och vilja, det kanske kommer med tiden men jag tvekar lite om den skall orka upp. Nu är ung Syrah lite kinkig, frukten kan lätt dölja komplexiteten så vi får se om två/tre år. Gott är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Domaine de la Vieille Julienne 2007

IMG_2062


Ch9dP07 har varit en outtömlig källa till nöje. Nu i slutet av maj skall den försiktige skeptikern E.T. hålla en exposé av 2007, visar de sig vara lika lovande eller bra som för tre år sedan? Under de tre senaste har de hos Punkarn inte svackat en centimeter, en del har varit stumma till en början men i princip alla har varit lovande. En av de allra första som provades flera gånger var Vielle Julienne, då en ganska knuten sak med koncentration men samtidigt lite avsaknad av charm - tre år senare kanske den har öppnat sig en aning?

Domaine de la Vieille Julienne 2007
Domaine de la Vieille Julienne, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av hallon, jordgubbe & söta fina körsbär, lite lakrits & anis med kådiga drag, en hel bukett av torkad macchia och eldig köttig krydda. Den är intensiv, komplex med exemplarisk fysiologisk mognad, nyhyvlat trä och sotig målarlåda i övertonerna, linolja och teakolja. I munnen är den snyggt kärv & tjockfruktig med massor av kärniga körsbär, tanninerna är prominenta och dominerar strukturen, eldig och fet i opulent och intensiv stil, packad med kryddor, stensöta & lakrits, anis och lite hartsig kåda, bra bredd med expressiv känsla. Svansen har en del salmiak, mineral och köttslamsor, den har hittat ut ur den knutna fasen men inte hittat in i mognaden ännu. Ge den tre år till så är 3+ gjutet.
Betyg:++(+)

Nu har den äntligen lämnat den tidiga knutna fasen men inte börjat mogna riktigt ännu, ett vinmässigt väntrum där man fördriver tiden till dess kronbladen till slut skall öppna sig. På många sätt är detta mycket bättre än den hopknycklade första perioden, men samtidigt känns den lite snopen just nu - den har så mycket mer att ge med ett par år till på rygg. Om kryddorna får chansen att dominera och tanninerna kan dra ihop sig en aning blir det nog alldeles strålande.

-- Winepunker

Comments

Rhône #5 med AuZone

IMG_2024


Sista avsnittet i AuZones exposé över norra Rhône, den här gången med fokus på Côte-Rôtie - drottningen av distriktet. Det skulle visa sig bli den bästa av alla kurstillfällena vinmässigt, ett par riktigt skärpta godsaker grävdes fram ur medlemmarnas källare. Lite gammalt grus plockades fram också som kontrast, tyvärr...


IMG_2025 IMG_2026 IMG_2027


Côte-Rôtie, l’Eglantine 2004
Ferraton, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungfruktig doft med lätt köttigt & rökigt anslag, svarta bär, fat och blodstänk med aningen mynta, en del björnbär i enkel stil. Saftigt blåfruktig i munnen, fina dämpade tanniner, lite slank med sval & elegant känsla, lite kryddig svans. God, men känns väldigt enkel.
Betyg:+

Den här var tyvärr oförsvarligt trivial, god men helt utan bett eller skärpa. Jag skulle inte satt den i Côte-Rôtie om jag fått den helblint, snarare i Crozes Hermitage.

Crozes Hermitage, Albéric Bouvet 2005 (mgm)
Gilles Robin, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Enormt läcker doft, vattenfärg, charkuterier, blommig & floral, blod & njurtalg, finstämt kryddig med fräsch svart frukt. Läcker och sval i munnen, kryddig med dansant svart frukt, fina sandiga tanniner, lakrits, slånbär med köttiga toner, lätt salmiak i svansen. Väl sammansatt och klassiskt strukturerad, riktigt bra.
Betyg:++

Den här utmärkte sig med ett härligt och tydligt uttryck - av Côte-Rotie. Till och med när vinerna ställts rätt slås man av hur klassisk den är med charkuterier och blommor i exakt och dansat stil, skolboksexempel, men från Crozes, helt bakvänt gentemot första vinet.

Côte-Rôtie, Rene Rostaing 2005
Rostaing, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungdomlig och ganska stum doft, Dulcivit™ och svart frukt, knuten aromatik, lakrits & lite fänkål. I munnen är den skärpt och ung med svart frukt, björnbär och hallon, lätt köttiga toner, smärt struktur, finkorniga tanniner. Den känns outvecklad men samtidigt undrar jag över potentialen, den känns lite för mager.
Betyg:+(+)

IMG_2028 IMG_2029


Côte-Rôtie, Chapoutier 1988
Chapoutier, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Helt utvecklad i doften, torkad frukt och gamla läderdojjor, en del fudge och vått tegel, känns väldigt åldrad och utvecklar tomatsoppa efterhand. Uttorkad i munnen, ålderssyror och ihopknycklad struktur, för gammal och rätt trött. Svansen är lite kärv med drag av kokt kaffe. Trist - slut i rutan.
Betyg:-

Det skall noteras att alla inte höll med om att detta var för gammalt, det finns alltid några mumiekramare i en större grupp vinnördar, alltid någon som säger sig hitta kvaliteter i uttorkade mruttputtar.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2008
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Intensiv och kryddig doft med orkade nejlikor och kryddpeppar, en hel del fat och massor av tär gräddig svart frukt, blodstänk och lakrits, lite hyacint och kanel. Läcker till max, men alltför ung. Tät i munnen, läcker svart frukt, rejält med fat men det funkar, fina sandiga tanniner, massor av kryddor & köttslamsor, slånbär och parfymerad känsla i svansen, strålande med lätt eldig eftersmak.
Betyg:++(+)

IMG_2030 IMG_2031


Côte-Rotie, La Landonne 2004 (mgm)
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Underbart köttig doft, undervegetation, hallon & skogsbotten, enormt komplex och härligt pinotlik med blodstänk & rosor, utvecklar fårtalg och syrén, superb! Strålande läcker i munnen med sval svart frukt, råbiff & lite charkuterier, nejlikor och fänkål, pinotlik struktur, charmig och fullkomligt balanserad, kryddig och dansant eftersmak. Skitläcker i den elegantare skolan.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 1999
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig, tät och komplex doft med skog & råbiff, vattenfärg, slaktbänk i tät klassisk stil, uttrycksfull och blåfruktigt aristokratisk, utvecklar bacon efterhand. Hyfsat mogen i munnen, kryddig med fina tanniner, sandiga & läckra tanniner, lätt eldig med blodstänk & slånbär, lite kakao i svansen, den drar åt choklad efter någon timme i glaset. Den är tät & härlig i närmast Hermitage-lik stil, rasande god.
Betyg:+++

Perfekt avslutning med två näst intill stora viner, enormt olika i stil men båda med fantastiskt uttryck och hantverkskänsla. När Côte-Rôtie blir så här behövs inget annat, den ersätter både Pinot och tyngre artilleri, underbart och härligt lättbegripligt. Tackar E.T. (och ni andra) för åderlåtningen av förrådet.

-- Winepunker

Comments

The Dead Arm Shiraz 2006

IMG_2022

McLaren har varit på undantag i Casa Punk™ på senare tid, lite trist eftersom det var där mitt vinintresse tog verklig fart 1989. Under en månadslång vistelse i Australien på väg hem från mitt examensarbete i Japan snöade jag & C in helt på d’Arenberg, då en amatörmässig verksamhet i ett plåtskjul med personliga vita alster som sedan dess utvecklats till en elitspelare i världsklass. Chester Osborne har en hel serie med superseriösa viner, och på toppen står The Dead Arm Shiraz, ett muterat & infekterat unikum från extremt lågavkastande stockar på dödens rand.

The Dead Arm Shiraz 2006
d'Arenberg Wines, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och härligt komplex doft med tjock svart frukt, plommon och solmogna björnbär blandat med lätt bitter choklad och rökiga orientaliska kryddor, en del mynta & charkuterier dyker upp efterhand. Den är intensiv och ganska utvecklad, de unga ystra tonerna som dominerade för tre år sedan har förvandlats till läckra kryddiga och lite svettigt blodstänkta nyanser. Visst finns både fat & lakrits, men det är snygga och fint hanterade. I munnen är den balanserad, syrorna är rena och naturliga med definition, massor av solmogen och kryddig skärpt svart frukt. Kroppen är dominerad av syrliga bär & en superb mjuk silkig känsla, sandiga tanniner och fin sötlakrits, den är förvånande komplex med söt tuggtobak, nejlikor & svindyr bitter choklad. Liten uppstramande mineralsälta i svansen, skitbra! Betyget är nog i snålaste laget, men 4+ är den inte tyvärr.
Betyg:+++

Två saker slår mig: mognaden är förvånande, den har vuxit förvånade snabbt och till en rejäl höjd (
senast var den inte klar på långa vägar) - det andra är hur djävla bra den är, det är McLaren uttryckt kompromisslöst med strålande tanniner och vuxen stil som kräver respekt & eftertanke. Vad uttaget kan vara vill jag inte spekulera alltför mycket i, men det finns indikationer på i runda slängar 20 hl/ha. Imponerad är nog rätt ord, den är hur bra som helst (en en förväntad mognad mellan 2018 och 2036 som WA föreslår är däremot närmast galet).

-- Winepunker

Comments

Gubbarna i gasen

Punkarn, Herr & Fru E.T., AK, Lena, Tuvan och Vinarskallen samlades igen för att konsumera lite 'stora eller speciella viner & anständig mat' som måttot påbjuder - en återkommande djupdykning i våra förråd med lagom ambition. Det är ett uppdämt behov att dricka några av godsakerna i nördsällskap, det mesta provas bort sönderdissikerade med AuZone eller helkvällsanalyserat i ensam majestät (med bättre & mer sansad hälft). Betoningen ligger på just dricka, sniffandet och analyserna är avspända trots den oftast höga nivån på vinerna.

IMG_1977


Vi mjukstartade under köksbestyren med den hyfsade nykomlingen
Ocean Eight Pinot Noir 2009 [++] från Mornington/Victoria - Snygg & ren doft, lätt örtig med fin pinosity. Bra syror i munnen, svalklimatig & dansant med exakthet, trädgårdshallon i massor av en liten vuxen bitterhet i avslutet. Ingen storhet men välgjord och seriös, brukspinot när den är som bäst.

Till bubbelkluttarna (getost & pinje samt en liten
kjällburgarekällburgare - levain, oxfile & Lardo di Colonnata) blev det spektakulärt god respektive intressant bubbel.

IMG_1978 IMG_1979


Louis Roederer, Cristal 1996 [++++] - Underbar doft, rik & fet med lite exotiska drag, fina eleganta fat, enormt nyanserad med apelsinskal, mango och en del flintkross. Den känns utvecklad, helt färdig faktiskt med alla hönsen hemma. I munnen är den rik & bred med passionsfrukt, grillad citrus, ananas och rena fina syror, utvecklar efterhand en liten fräsch äppelton och komplexa kryddiga drag. Den är lång, intensiv och underbart väl sammansatt. Detta är fullkomlig Champagne!

En nydegorgerad
Palmer & Co Millésime Brut 1979 [++] passade besynnerligt bra till kjällburgarenkällburgaren - Enormt utvecklad doft, helt mogen med inslag av färska champinjoner, skog & vax, lite harts och torkad pomerans. Ren och torr i munnen, höga exakta syror, helt mogen med klass & ganska aristokratisk framtoning. Lite skog kåda och lät vaxiga drag i svansen, valnötter och vinteräpplen i eftersmaken. God och djäkligt kul.

Lätt sallad på tigerräkor följd av pilgrimsmusslor med beurre blanc fick en match av tre högintressanta vitingar.

IMG_1982 IMG_1981


Trimbach Clos Ste-Hune 1995
[++] - Utvecklad doft med citrus, rabraber och grapefrukt, massor av flintkross, skaldjur, hav & en del tång, läcker firne. Känns helt mogen i munnen, lite kärva toner med sten och mineralkross, nästan kärnig i krävande stil. God, men har aldrig varit min grej riktigt.

Vincent Girardin Corton Charlemagne 2008
[+++] - Bred, lite vaxig och snyggt fatad doft, krämig med citrus och kryddiga toner, efterhand kikar tyvärr popcorn fram. I munnen är den underbart fet och tät med limeskal, citrus, fina mineraler och en lyxig exotisk komponent. Djävligt god, står man pall för fatbehandlingen så är det inte illa. Betyget är generöst.

IMG_1984


Fontaine-Gagnard Bâtard-Montrachet 2008
[+++(+)] - Initialt lite dämpad doft, superba fat, lätta örtiga toner, fin skärpt citrus och elegant florala nyanser. Larvigt ung ännu. I munnen är den tät, lätta exotiska toner, rena fina skärpta syror, mango och passionsfrukt, enorm oförlöst potential, den är så rik och lång att man baxnar. Syrorna sträcker sig in i oändligheten, vässade, strålande, fenomenal! Men, avvakta ett par år till nästa butelj.

Alltså, när Bourgogne blir bra blir den bara bäst. Under några år har intresset för vit Grand Cru fått väldigt mycket näring, när det klickar blir det närmast oanständigt bra. Kull dessutom att
Fontaine-Gagnard håller så pass hög nivå på toppvinerna, de lite lägre klassade är svårare att ta till sig lika enkelt.

Så, rött till lamm:

IMG_1986 IMG_1987


Giaconda Nantua Vineyard Pinot Noir 2004 [++] Beechwoth/Victoria - Utvecklad och lite skitig doft, skog & undervegetation, läder, våt päls och ganska djurisk med kött & blod, skogshallon och mogna körsbär i ryggen. Väldigt syrlig i munnen, känsla av slånbär & lite förvånande kärvhet med blod, rötter och blad, drag av stenkross och hallon, god men saknar lite oumph och har en väl solbakad stil, den känns dessutom lite för gammal faktiskt.

Felton Road Block 5 Pinot Noir 2006
[+++] Central Otago - Rik och läckert bred doft med skogshallon och liten köttig ton, enormt läker med pinosity galore, aningen bacon & kirsch. Tät, rik och bred i munnen, intensiv och läker med körsbär och snygga fat, lite blad och exklusivt kryddig svans. Perfekt avvägd med strålande balans. Väldigt Felton Road, väldigt läcker och väldigt personlig.

IMG_1988


Claude Dugat Gevrey-Chambertin 2006 [++(+)] - Kryddig och påtagligt köttig doft, grilad entrecôte, lite örtiga undertoner, mogen röd frukt. Sträv & seriös i munnen, lite kärv i nuläget, aningen själkig men hyfsat lovande. Kryddig svans, kan kanske växa ett nummer.

Felton Road levererar med exakthet och solid tyngd, Nigel & Blair går från klarhet till klarhet. Jag kan tänka mig att någon av de årgångar vi ser nu från Elms block 3 eller 5 kommer att ta steget upp till äkta storhet, 2009 kanske, eller 2010?

Till osten med päronkompott dök det upp en gammal klassiker.

IMG_1989


Penfolds Grange 1988 [++] - Mogen doft med ek, läder och lakrits, en del mynta, den är fatig men samtidigt snygg & kul med läderskor, undervegetation och snus, anslaget är eldigt och lite uttorkat. Hyfsat tät smak, fina tanniner och mjuka syror, läcker och lång med mognad, balans och torkad frukt. God, men inte en av de större Grange.

Rysligt kul, det var mer än tio år sedan jag provade den här senast. Intressant är att mina tidigare anteckningar går i linje med de jag lyckades plita ned nu, trots mer än tio år på rygg har den samma lätt torkade klang (och kvalitetsbedömning). Hyfsat lyckad, men den saknar det riktiga lyftet årgångar som ’90, ’96 & ’98 har.

Avslutningsvis ett par flaskor bättre sött.

IMG_1990 IMG_1991


Château Suduiraut 2001 [++++] - Maxad och intensiv doft, botrytis och lite saffran, madel & nötter och massor av aprikoskarameller, enormt uttrycksfull och tät. Superkoncentretad i munnen, bra syra och pefekt balans, len och underbart läcker. Lite blommig i eftersmaken, parfymerad och kryddigt komplex, fullkomlig!

Djävlar vad bra den här var, bättre än den legendariska
Crème de Tête 1989 och guldkornet från 1967, det är enkelt den bästa Suduiraut jag provat, med råge. Halleluja!

Moulin Touchais 1984 [+++] - Doft av arrak, lite kaffe (!?), citrus och mineral, lite funky övertoner. Tät och skärpt i munnen, citrus, syror och torkade aprikoser, gula plommon och bra fräschör. Lite karamell i eftersmaken, alldeles utmärkt.

Dagen därpå? Trött men nöjd, tackar alla...

-- Winepunker

Comments

Rosehill Shiraz 2009

IMG_1975


Av alla klassiska saker man kan hitta i OZ är väl
Mount Pleasants alster de med mest tradition och egensinnig tolkning. Visst, Penfolds har sin Magill men gårdarna Maurice O’Shea etablerade på 20-talet finns kvar i stort sett orört skick. Länge har Maurice O’Shea Shiraz varit en av Hunter Valleys största viner, en kryddigt komplex gigant i traditionell stil - lillebror Rosehill (fast äldre kul nog) uttrycker normalt Hunter med något elegantare framtoning.

Mount Pleasant Rosehill Shiraz 2009
McWilliam’s Mount Pleasant, Hunter Valley, New South Wales, Australien
Läcker doft, djup mörk frukt, biggarårer och pepprigt pälsiga toner, liten mynta och en del dyr tobak, övertoner av kåda och blod, härligt komplex med personlighet och elegans - doften är imponerande, underbar och i sanning komplex. Den är förvånande slank och rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, lite slånbär med höga syror och lite aggro skärpa. Faten är snyggt hanterade och tanninerna sitter som en smäck men den är lite ogin & gnälligt anemisk strukturellt, eller är den bara oförlöst i sin lite magra stil? Eftersmaken har både salmiak, cigarr & mineralsäta, bladighet utan själkiga toner. Jag blir inte klok på detta, doften är stor, smaken aningen vresig och motsträvigt debatterande. Kanske kan något år i källaren göra skillnad?
Betyg:+(+)

Jahapp, det är inte vad jag hoppades på direkt. I munnen är den väl deffad för min smak, en lite svår och mager tolkning som inte passar mig riktigt. Den kan säkert utvecklas, men var det blir av den till slut får framtiden utvisa.

Som kontrast plockade vi fram ett varuprov från
Primewine.

IMG_1976


The Game Reserve Shiraz Viognier 2010
Graham Beck, Western Cape, Sydafrika
Eldig & syntetisk doft, geléhallon och sötlakrits, svart björnbärsfrukt i primär och lite grov stil. Smaken är svartfruktig och lite bitter, salmiak och kärva själkiga toner, den är dominerad av beska och en del kemiska aromer - väldigt mycket vingummi och plastig känsla. Njae, det är väl OK i box-ligan, men en sotig och bränd känsla i svansen kvaddar upplevelsen. Godkänt, men bara knappt. Dessutom dyker lite bränd plast upp i eftersmaken till slut, jag trodde den smakkomponenten var förpassad till historien, men nej…
Betyg:0

Tyvärr, detta är knappt acceptabelt, alkogodis är inte mig grej. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2008

IMG_1885


Det har talats om för mycket fat, om för solmogen frukt och om alltför konstruerade viner - en ståndpunkt som är tvärt emot
Rob Dougan och hans viner på La Pèira. Här har vi en välsvarvad maffputte med x-tra allt och brökmogen frukt parad med allt man kan åstadkomma rent tekniskt, det är modernistiskt men samtidigt ärligt till max. Varenda gång jag provat viner från La Pèira har jag tvekat först men imponerats under kvällen, de är egna och solida med frukten i fokus, hypermogna utan att bli kladdiga eller flabbiga.

Las Flors de la Pèira 2008
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Tät & intensiv doft, fylld av anis, lakrits & söta körsbär, ett litet inslag av kåda & rosmarin - de finns både fetma & intensiv skogshallon, övertoner av köttsaft och blod, lite tobak och choklad. Intrycket är komplext, personligt & rikt, härligt solmoget utan att bli slappt eller ofokuserat. Under kvällen växer choklad och fat, utan att bli påklistrade eller dominerande, kryddor och frukt driver doften. I munnen är den rik, packad med mogen frukt och härliga sandiga tanniner, kryddigt sträv och komplex med massor av tuggtobak, kåda & lakrits. Frukten drar åt biggaråer, & skogshallon kryddorna mot kanel & peppar, dessutom utvecklar den under kvällen kul florala toner i doften och lite salmiak i svansen. Det är maffigt, intensivt & härligt väl sammansatt. Man få inte vara rädd för kraft, fat & koncentration - men har man lite hår på bröstet är detta en klockren 3+.
Betyg:+++

Förra gången var lovande, nu har den absolut vuxit ett steg till en solid läckerbit. Den lilla knutenheten man kunde känna sist, antydan till återhållen kraft finns inte längre - nu är den vidöppen i inbjudande och bred stil med oförställd yppighet. Det är svårt läckert, gott och maffigt med extra allt - man får inte vara feg eller hjärtsvag men klarar man trycket är detta riktigt djävla bra.

-- Winepunker

Comments

Craggy Range Le Sol 2005

IMG_1849


Punkarn & C har tagit en timeout i några veckor och ägnat sig åt andra saker än vin. Dykning & mat i Thailand är rätt kul också - trots att vi i princip varit på torken sedan den 14e är det svårt att klaga, det thailändska köket är om inte världens främsta så i alla fall bland de fyra i topp (tillsammans med Frankrike, Italien & Japan skulle jag nog drista mig att säga). Tyvärr blir det mest enkel lager (Beer Chang, Yay!!) eller fruktjuice till den spektakulärt bra maten, det kändes rätt bra att korka upp något vettigt när vi kom hem och ställa om till europeisk norm igen.
Att jag valde något icke-europeiskt är en helt annan sak…

Craggy Range behöver ingen närmare
presentation, Steve Smith har stötts och blötts tidigare tillräckligt.

Craggy Range Le Sol 2005
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Lätt rökig doft, packad av solmogen svart frukt, fatig men samtidigt fylld av läckra florala och aningen skitiga toner, kaffe & massor av mörk bitter choklad. Efterhand dyker det upp grillat kött, varmt blod, svartpeppar och råtobak, den drar till och med mot brinnande rökelse efter några timmar. På näsan är den absolut komplex men samtidigt väldigt ”in your face”, lite kluven men svår att motstå - ambition och kvalitet kommer man långt på.
I munnen är den kryddig, eldig och bred men en
liten pikant beska, den är smällfylld med ren solbakad Syrah. Till en början känns den aningen grov besynnerligt nog men det släpper när frukten växer till sig under kvällen. Fylld av bitter choklad, espressokaffe och råbiff är den intressant och förvånande komplex, det finns lite mognadsdrag. Svansen är bred med tuggtobak och solbakat peppriga toner, nästan lite italiensk i tanninstrukturen faktiskt. Toscanska drag blandas med nya-världen Syrah, ena benet i hyfsat klassisk mylla och andra i sydlandet. Kul, komplex & djäkligt intressant.
Betyg:+++

Den har åkt upp & ned de senaste fem åren - 2008 var den ett extremt uttryck av ’syrahsity’, 2011 en måttligt intressant nya-världen syrah med x-tra allt, nu en komplex & intellektuellt krävande personlighet. Det skall bli kul att prova den igen om ytterligare några år, den kan nog visa oväntade facetter under lång tid.

-- Winepunker

Comments

Amon-Ra 2004

IMG_1842


Återfall till ’comfort drinking’, Barossa med X-tra allt, gamla stockar (80-150 år) och dessutom ett bra år (RPP96, lite generöst kanske men jag fattar vad advokaten är ute efter). Ingen anledning att gräva ned sig för mycket i fakta, det har jag gjort så
många gånger tidigare. Det är mycket, massor, koncentrerat & fyllt av livsglädje. Man får inte vara räddhågsen, men har man lite hår på bröstet är detta riktigt djävla gott.

IMG_1841


Amon-Ra Barossa Valley Shiraz 2004
Glaetzer Wines, Ebenezer/Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät, intensivt svartfruktig doft med läder, körsbär och kryddigt anslag, det dyker upp en del charkuterier och djurfett efterhand, nästan bacon och blod. Den är lätt eldig men inte så det stör. Under all packad frukt finns en liten ton av mynta och viss parfym, syrén, skogshallon och sötlakrits. Smaken är bred och kryddig - nejlikor & kanel, seriöst raketbränsle (15.5%) men det funkar, förvånande pepprig & köttig med tjära och viol, lite torkad apelsin med en rejäl skopa bitter choklad. Trots alla blandade intryck är den balanserad och skärpt, personlig med täta sandiga & tuggbara tanniner. Svansen är lätt eldig med sura körsbär och salmiak, eftersmaken sötfruktig och fortfarande (?!) primär, packad med bitter choklad och snyggt kärniga toner. Skitgod, men inte stor.
Betyg:+++

Det är snyggt manifesterat, massor av allt men samtidigt med balans och skärpa. På många sätt är Barossa uttryckt absolut i ett vin som detta, all intensitet och koncentration är på plats men samtidigt kompromissas det inte med nyansrikedom eller finess. Detta är maffigt & vulgo-plumpt samtidigt som det visar på terroir & komplexitet. En härlig dualitet som har många år framför sig i källaren!

-- Winepunker

Comments

Pheasant Vineyard 2010

IMG_1815


Jag har
lite (helt osakligt) svårt för rockstjärne-vinmakare, de är ju trots allt bönder och inte artister med divalater, eller? Visst kan jag acceptera ’promotors’ som Peter Gago, ’directors’ som Angelo Gaja och ’wheeler dealers’ som Robert Mondavi men sådana som Charles Smith kan jag normalt inte med - åtminstone till dess man träffar dem eller noga provat deras viner. Man måste jobba mot sina egna fördomar, hela tiden...

Vore
K Vintners alster bara lite sämre skulle attityden vara aningen svår att svälja, det är så lång från Aubert de Villaine, Claire Michel & Rick Kinzbrunner man kan komma. Men, det är förbannat bra viner och Charles Smith verkar vara en kul filur trots solglasögonen och all rock’n-roll - det är ju inte påklistrat utan verkligen från hjärtat. Vinerna från K Vintners är mycket ambitiösa, rena med uttryck och definition, respekten för druva & terroir är total (vinerna under märket ”Charles Smith” är generellt enklare och inte lika intressanta, givetvis med vissa undantag).
De senaste närkontakterna med systervinet ’The Deal’ har varit
strålande respektive avvaktande.

K - Syrah, “Pheasant Vineyard” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Intensiv & primär doft med hallon, björnbär & köttigt anslag, lite eldig och tyvärr aningen osammanhållen ännu. Under kvällen utvecklas peppriga toner, sötlakrits & dämpade fat, lite njurtalg och slaktbänk tittar fram, den är ung men samtidigt mycket lovande med uppenbar potential. I munnen är den läcker med rena syror och fina silkiga & superba tanniner, den är lätt köttig under en matta av dansant och saftig svart & röd frukt. Den är varm i kroppen utan att bli eldig, rik utan att bli påträngande och saftig utan att bli syltig. Svansen är fruktdominerad, lite dämpade kryddor och aningen blodstänk i övertonerna, ännu ganska fruktsöt i eftersmaken, för primär i nuläget tyvärr. Ungdomen dominerar helt fortfarande, den behöver några år på rygg för att dämpa de ystra & sprittande tonerna. Eftersmaken är perfekt balanserad med intensiv & ren primär frukt, druvmaterialet är oklanderligt och handlaget känsligt. Snygg och god, men avvakta för att låta kryddor, undervegetation, blod & inälvor komma fram mer.
Den bättrar sig hela kvällen, blir läckrare och läckrare med med kött & parfymerade övertoner, men når tyvärr inte över 2+, även om den är i det absoluta övre registret. Ett par år och 3+ lär sitta som en smäck.
Betyg:++(+)

Gillar man Syrah i sin oförställda och rent uttryckta form måste man prova det här, den är klar och köttig som en ung Côte-Rôtie med fruktdrivet hos en ung Beechworth. Fast, i en ren och mer avskalad kostym - väldigt mycket ’syrahsity’ om uttrycket tillåts. Nästa flaska får vänta till 2014.

-- Winepunker

Comments

Rhône #3 med AuZone

IMG_1778


Saint-Joseph är vinerna man dricker i väntan på att Côte-Rôtie & Hermitage mognar, och Cornas skall man helst inte dricka alls. Det var väl ungefär andemeningen i Jancis Robonsons artikel får några år sedan där hon kallade Cornas vinstil för ’antediluvian’, försyndaflodsk, och tämligen trist. Självklart görs det både vettig Saint-Joseph (som
här & här) och Cornas även om man inte är bortskämd direkt, speciellt inte med det senare. Alltför ofta uppvisar Cornas en lite grov & vresig framtoning, ”det är arga viner” som en AuZonare uttryckte det. Många buteljer av Alain Voge & Aguste Clape har passerat genom Punkarns källare och strupe, sällan har jag varit imponerad och när ´90 & ’91 inte heller levererade slutade jag helt köpa (druckit en del har jag väl gjort sedan dess, men i källaren åker bara syskonen från Côte-Rôtie, Hermitage, Crozes & Saint-Joseph ner). Kanske skulle torsdagens övning få mig och andra skeptiker att ändra uppfattning?
Kvällens tema i kursen,
Saint-Joseph & Cornas, stod Lena för.

Saint-Joseph Vignes de l`Hospice 2003
Guigal, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Tät och tjockt svartfruktig med litet sotigt anslag, koncentrerad med lite brända aromer, solbakad med en del stenkross & gummi, massor av dyra lite söta fat. Tjock och svartfruktig i munnen med viss mognad, balanserat sträv med anständiga syror, mjuk solbakad struktur, lakrits och björnbär, lite grillad biff. Svansen är fruktsöt med choklad och fat, den drar åt varmklimatig Shiraz, ganska god men årgången spelar ett spratt.
Betyg:++

Den här är rätt extrem, god på sitt sätt men jag skulle inte satt den i norra Rhône om jag fått den helblint. Barossa eller McLaren känns närmare till hands. Den var väldigt
annorlunda gentemot senast, nu är ju 2003 en besynnerlig årgång, men ändå…

Saint-Joseph Cuvée André Péalat 2005
Gilles Robin, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Köttig och expressiv doft, slaktbänk och lät florala toner, njurtalg och charkuteri, utvecklar syrén. Mogen smak, helt helt utvecklad med kött & svart solmogen frukt, lite blommig med råbiff & blod, rena höga syror och läcker balans, elegant och fullständigt färdig med drag åt Côte-Rôtie. God.
Betyg:++

Saint-Joseph 2006
Gonon, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, lätt köttig, ganska rökig med plommon och vattenfärg, hyfsad elegans. Tät smak, lite kärvt anslag, antydan till mognad, bra köttig ton, lakrits, läder och lite kallt kaffe. Lång med läckert floral svans, avslutningen är ren och lite blommig. Snygg och väl sammansatt.
Betyg:++

Saint-Joseph Les Pierres Sèches 2008
Yves Cuilleron, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Lätt fet doft, målarlåda & kött, vinbär & terpentin, lite vattenfärg och lite rökigt anslag. I munnen är den rödfruktig, sträv och lite ruffig med bra köttig ton, röda vinbär och surkörsbär, råbiff. Svansen är lite slank och tyvärr charmlös, annars anständig med syrorna på plats i enklare stil.
Betyg:+

Lieu-dit Saint-Joseph 2010
Ferraton, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Doften är fruktsöt & fatad med toner av Dulcivit™ & karamell, massor av röda och svarta bär, mycket modernt snitt men alla faten gör den lite klumpig. Tät och tjock i munnen, maxad med massor av svart frukt och fat, choklad och rejäla tanniner, lakrits, kaffe och fudge. Ganska häftig, men väl maffig stil. Rejält sträv eftersmak med saltlakrits och karamell. Kan nog utvecklas om faten kryper in i vinet lite.
Betyg:+(+)

Cornas Domaine de Tunnel 2005
Stéphane Robert, Cornas, Rhône, Frankrike
Lite sotig och aningen bränd doft, antydan till rotfrukt, svarta vinbär en masse, vattenfärg och blodstänk, utvecklar efterhand läckra florala toner. Kärv och tät i munnen, höga syror med liten mineralsälta, vuxen och känns fortfarande omogen, sotig svans i kärv och ännu aningen oförlöst stil. Lovande, håller frukten kan den nog bättra sig en del men kärvheten kan också få den på fall.
Betyg:++

Cornas Les Mejeans 2007
Jean-Luc Colombo, Cornas, Rhône, Frankrike
Tät men dov doft, fat och svart, lätt bränd frukt. Ganska pepprig, tyvärr ett kemiskt anslag av nagellack eller rengöringsmedel. Svartfruktig i munnen, ganska funky med solbakad frukt, bra tanniner. Lädersnöre och mineralsälta i svansen, ganska grov & vrång. Inte så kul, men den kan kanske harmoniera lite med tiden, kanske...
Betyg:(+)

Cornas Vielles Vignes 2009
Thardieu-Laurent, Cornas, Rhône, Frankrike
Svettig och osund doft, gamla dojjor och vinbärsavkok, kött & talg, lite sopor & sjuksäng på infektionsisoleringen. Helskum (båda buteljerna doftade likadant). Superkoncentrerad smak, tjock med nejlikor och söt svart frukt, fat & bränt gummi. Sträv och sotig med besynnerlig sur eftersmak. Redigt svår eller bara uppsnurrad.
Betyg:-

Tja, det känns ju som Saint-Joseph piskar Cornas riktigt illa om man nu kan dra någon slutsats av det lite magra urvalet. De två sista vinerna är lite som min hjärnas karikatyr av Cornas, grova och skeva i synnerligen charmlös stil, utan spänst i frukten och med osunda drag. Trots modern vinmakning blir det inte speciellt kul.
Vinerna i övrigt var mer än OK, men inget sjöng med riktigt klar stämma tyvärr, hade varit kul att ha med en
Coursodon ’09 av bättre snitt. Rumpor hade nog blivit sparkade å det grövsta skulle jag tro.

-- Winepunker

Comments

Penfolds RWT 2001

IMG_1706


Barossa har flera uttryck, smällfrukt a’la
Glaetzer, smällfrukt med elegans a’la Torbreck eller kryddbomb a’la Penfolds. På många sätt är en lyckad Penfolds kanske det som passar Punkarns intellekt bäst även om de fruktmaffiga sakerna från konkurrenterna talar mer till reptilhjärnan.
Just RWT är lite speciell, den avviker en del från
Penfolds övriga alster med en mer dämpad framtoning, mer ett uttryck av jordmån och latitud än vinmakning. Tidigare har den presterat exemplariskt, flera gånger faktiskt, den har en egen personlighet som är så pass annorlunda gentemot övriga Barossa att den är värdig ett helt eget kapitel i vinhistorien om OZ. Peter Gago driver Penfolds mot framtiden med bravur.

Penfolds RWT 2001
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Kryddig doft, mogen och fyll med trätoner och snygga fat, driven av nysågad teak och choklad, lätt nötigt hartsig med elegant rostade toner. Den är komplex med övertoner av tobak, liten, liten mynta och härligt solmogen röd frukt, torkade körsbär och lite hallon. I munnen är den kryddig och mogen, tanninerna är superba, sandiga och silkiga med lite karamell, knäck och torkade örter. Kroppen är fylld av hallonfnas, kakao och orientaliska kryddor, lite bitter choklad och en del tobak med drag åt lakrits. Den är komplex och häftig, enormt läcker men skulle vunnit på lite mer fräsch frukt. Eftersmaken är lång med lite melass och vattenpipa, torkade örter med en del elegans.
Betyg:+++

På många sätt är detta ett uttryck av Barossa man alltför sällan ser, mer terroir än frukt och mer hjärna än hjärta. Det är snyggt och väl sammansatt, alla klassiska drag från forntiden är på plast men samtidigt saknas tack och lov den gamla grovheten från 80-talet. Dessutom har den en härlig komplexitet och tacknämligt dämpade drag av mynta & eukalyptus. Skitbra, hade frukten varit lite bättre och trätonerna bara aningen mer dämpade skulle 4+ inte varit lång borta.

-- Winepunker

Comments

Columella 2006

IMG_1693


Det har
avhandlats förut, Sydafrikas kanske bästa rödvin är en favorit man inte skall förakta. Årgångar som 2006, 2004 & 2002 har presterat strålande, vinet uttrycker en syntes mellan nya & gamla världen i väldigt expressiv & omedelbar stil. I runda slängar är det en 60-70% Syrah, 20-30% Mourvedre & 5-10% Grenache, fatlagrad i upp till 24 månader i gammal & ny fransk ek.

Columella 2006
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Tät doft, packad med tjock svart frukt, mörka biggaråer och tjära, lite lakrits och salmiak blandar sig med tobak och råbiff. Den är expressiv med toner av krisch och oregano, rostad men ändå snygg och mycket väl sammansatt. Det är en perfekt syntes mellan Barossa och norra Rhône, fruktrik men med en slankare kropp än de riktigt solbakade sydlänningarna.
I munnen är den fruktren med utmärkt druvuttryck, syrorna är rena och väl definierade, tanninerna sandiga och lagom prominenta. Den är ren och snygg med faten lagom i förgrunden, den känns dyr och ambitiös men samtidigt lite manipulativ, den är helt enkelt för ren & god. Svansen är kryddig och lite kådig, rosmarin och lite tuggtobak blandas med nejlikor och undervegetation, förvånande komplex faktiskt. Eftersmaken är syrlig med kaffe och sura körsbär, det är snyggt och rent, maffigt och läcker, men man känner sig aningen lurad & fintad besynnerligt nog.
Betyg:+++

Eben Sadie gör ett mycket bra vin, förmodligen bättre än det vita systervinet Palladius men samtidigt med en mer slimmad och filat välpolerad profil. Det är fullkomlig strålande, men det finns samtidigt lite slirande Rollandska drag - vinet är snuskigt gott men det är samtidigt aningen manipulativt, alla skruvarna är snyggt passade & fint smärjlade men uttrycket har bara viljan att ställa sig in, som en lurvig katt sugen på torrfoder en fredagskväll. Columella är fenomenalt gott, men lite opersonligt och plastikopererat. Betyget är självklart 3+ men det har inte en chans att kliva upp till storhet.

-- Winepunker

Comments

Rhône #2 med AuZone

IMG_1659


Andra kurstillfället i AuZones serie av provningar med temat ”Norra Rhône”, den här gången en jämförande uppställning mellan två producenter. Boris hade plockat fram lite äldre saker ur företrädesvis eget förråd,
Chapoutier vs. Delas. Skulle jag vetat vilka producenter det rörde sig om innan hade jag nog gissat att Delas skulle poppa ut på toppen.

Cornas 1995
Chapoutier, Cornas, Rhône, Frankrike
Lätt köttig doft, rökig med en del parfym & torkade kryddor, rödfruktig, hallon med lite blodstänk, utvecklar antydan till rotfrukt - trots det skönhetsfelet ursnygg. Syrlig i munnen, mjuk och utvecklad med fina sandiga tanniner, förvånande lättfotad röd frukt i elegant stil. God & mogen.
Betyg:++

Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 1998
Delas, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Enormt läckert köttig doft, slaktbänk & syrén, peppriga florala toner, utvecklad med lite hallon och vattenfärg, kul vild överton av njurtalg. Tät smak, läckert köttig, ganska bred med perfekt silkig strävhet, blodstänk, råbiff och fina dyra kryddor, lång och elegant med kakaolika tanniner, lakrits, anis & rökt svål i eftersmaken. Superb och perfekt mogen. Betyget är lite generöst, men den snubblar absolut upp på 3+.
Betyg:+++

Hermitage, Monier de la Sizeranne 1998
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Djup doft, kryddigt blodig & expressiv med mörk frukt & vattenfärg, läcker men tyvärr en antydan till etylacetat. Syrlig i munnen, röd frukt, kryddig i lite funky och kul oren stil, köttig med blodstänk & strålande täta tanniner. Tack och lov ingen etylacetat i smaken, det räddar betyget. Jag tror en bättre flaska skulle kunna trassla sig upp till 3+, det gjorde den senast för tre år sedan.
Betyg:++

Côte-Rôtie, Les Bécasses 1999
Chapotier, Côte-Rôte, Rhône, Frankrike
Djurisk och enormt pälsig doft med röd frukt & dyra kryddor, blod och regntung undervegetation, enormt expressiv, som en nyslaktad blöt schäfer i ett kar av krossade hallon och björnbär. Skitball! Mogen och köttig smak, blod & svart frukt, kryddig och uttrycksfull i vild & nästan provocerande och något oren stil. Strålande tanniner, mogen med rödfruktig och komplex svans, läcker till max, rent superb, känns som den är på topp.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 1997
Delas, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Ganska tät doft, en del volatila syror, etylacetat och florala toner med köttiga drag, känns lite osund. Höga syror i munnen, ganska tydlig etylacetat, funky med klister & köttslamsor. Inte så himla kul, den är lite för oren och klistrig för min smak, men jag är rätt känslig för just etylacetat.
Betyg:0

Hermitage, Les Bessards 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Intensiv doft, foral & syrlig med syrén, nästan hyacint och blodstänk. Mogen smak, syrlig med en aning dissonans, lite ålderssyror närmast, känns lite uttorkad, kryddig med blod & päls. Torkad frukt och lite kalops i svansen, känns allmänt slapp och lite själkig tyvärr. Lite för gammal som 1997:an månne? Betyget är snålt, men jag tycker den skall prestera bättre än så här.
Betyg:0

Hermitage, Le Pavillon 1995
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Lätt funky doft med köttiga drag, lite vilt oren, aningen etylacetat även i detta vin (fast det kände nog bara jag). Rejält tjock och intensiv i munnen, sträv med tät svart frukt, tjära och kärvhet med rejäla tanniner, kryddig kropp med lite själkiga drag. Komplex & strävt örtkryddig svans, choklad, kakao & råbiff. Kul och intressant i den lite grövre & mastigare skolan. Tål att lagras vidare.
Betyg:++

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1996
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Syrlig och elegant floral doft, hallon och sura röda körsbär, lite skogiga toner med antydan till viltkött. Mjuk & syrlig i munnen, blommig och elegant med rika röda bär, hallon & lite lingon, läcker i ganska ”understated” stil. Lite tunn för högre betyg dock.
Betyg:+

Jahapp,
Chapoutier landade lite i överläge måste jag säga. Det var ingen självklar husstil som slog igenom men känslan är att Delas är lättare, floralare och tyvärr inte lagrar riktigt lika bra. Intressanta viner, även om det förväntade resultatet var otydligt. Tackar för genomköraren Boris.

-- Winepunker

Comments

Quilceda Creek med Divine

Divine ställde till det igen med en elitspäckad afton på Gubbhyllan, den här gången med Quilceda Creek från Washington State som huvudnummer. Jag har bara provat Quilceda enstaka gånger tidigare och aldrig på bredden, en chans man inte missar med tanke på hur svåråtkomliga (och djävla dyra) vinerna är. Just den flighten presenterades öppet, övriga flighter halvöppet och extraflighen helt blint.

Som en liten uppvärmning gav vi oss på
Andrew Will från Washington, tre vingårdsbetecknade saker och Sorella som är den bästa frukten från Champoux.

Pasted Graphic 2Pasted Graphic 3


Ciel de Cheval 2007
Andrew Will, Washington State USA
Ganska läcker och hyfsat fullmatad doft med cassis & ceder, lite plommon och lätt eldigt anslag, örtiga övertoner i aningen floral stil. Kryddig smak, lite bitter choklad, lite sotig med fina sandiga tanniner. Kroppen är aningen eldig, kanske väl slank svans, kryddig och ganska krävande eftersmak. God, men lite kort. (Cabernet Sauvignon 15%, Merlot 40%, Cabernet Franc 45%)
Betyg:++

Two Blondes 2007
Andrew Will, Washington State USA
Djup och rätt mullig doft, sötfruktig med kaffe, svart frukt, plommon, björnbär och nytt läder, allmänt fruktyppig med litet djuriskt drag, en våt hund har simmat i jäskaret. Smaken är tät och len med finkorniga tanniner, bred, plommon & kaffe dominerar, kryddig med snyggt bitter choklad i eftersmaken, lite kort men god. (Cabernet Sauvignon 49%, Merlot 19%, Cabernet Franc 34%, Malbec 7%)
Betyg:++

Champoux Vineyard 2007
Andrew Will, Washington State USA
Fin och väl sammansatt doft med svart frukt, cassis, solmogen och enormt snygga fat, lite choklad och kryddor i intensiv och förvånande komplex stil. I munnen är den fullmatad och len med tät inbjudande frukt, choklad, kaffe & tydliga väl definierade tanniner, strukturen är rakryggad trots bredden och den maffiga framtoningen. Svansen är lång och sträv, ärkeseriös på alla plan. Skitbra! (Cabernet Sauvignon 19%, Merlot 21%, Cabernet Franc 52%, Petit Verdot 8%)
Betyg:+++

Sorella 2007
Andrew Will, Washington State USA
Sötfruktig doft med inslag av karamell, tjock, fylld av kaffe & choklad, intensiva plommon, till en början lite syltiga drag men de försvinner. Smaken är sträv, packad med tjära & choklad under en matta av exemplarisk frukt, den är lite brutal i nuläget, oförlöst med maxad potential. Eftersmaken har en del sotiga drag och en tydligt eldig komponent, den behöver några år men når absolut upp till 3+ redan nu i alla fall. (Cabernet Sauvignon 72%, Merlot 10%, Cabernet Franc 15%, Petit Verdot 3%)
Betyg:+++

Kvaliteten på
Champoux & Sorella är helt utan anmärkning och absolut lika hög, Sorella ligger lite efter utvecklingsmässigt och har i dagsläget en aningen plumpare framtoning, men jag misstänker att den kommer att växa ikapp Champoux om ett par år. Strukturellt är de väldigt lika, inte undra på förstås med tanke på att råmaterialet kommer från samma vingård, samma finkorninga tanniner och samma täta men välavvägda struktur. Dessutom känns 2007 som en klart överlägsen årgång, tidigare försök har imponerat mindre och saknat den tyngd viner av den här typen mår bra av. Det känns om Chris Camarda är på väg åt rätt håll.

Quilceda Creek måste kanske betraktas som Washington States absoluta toppvin på Cabernet, alltid en favorit hos proffstyckare och med liten produktion är den svår som tusan att få tag i och samtidigt smärtsamt dyr. Med ofta över 20 månader på 100% ny fransk ek lyckas den ändå hålla elegans både i doft & smak, detta är inga pluffsiga tungviktare direkt utan mycket speciella och personliga viner.

Pasted Graphic 4


Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2001
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Örtig doft, cassis, svart & elegant röd frukt, ganska finlemmad med svartvinbärsgelé och lätta nyanserade kryddor. Tät smak, elegant men samtidigt strålande rik i perfekt balans, kryddig med antydan till karamell & dansant överton av kaffe och tuggtobak. Lång, lakrits och fänkål i svansen, aningen slank i eftersmaken.
Betyg:+++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2002
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Härlig och rätt fullmatad doft med cassis, torkade örter, färska plommon och oliver, lite läder i fint mogen stil, den har en del parfymerade snygga drag och en liten antydan till mynta. I munnen är den ganska tät, kryddig med underbara mjuka lena tanniner, lång och snygg med lakrits & kryddor i svansen, färsk dragon och en elegant solmogen svart frukt. Strålande!
Betyg:+++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2003
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Lätt rostad doft med ett uns nymalt kaffe, örtkryddor och parfym under en enormt väl avvägd matta av svart & röd frukt, komplex med antydan till läder & muskotnöt, aningen vilda övertoner, päls & en näve undervegetation. I munnen är den tät med absoluta tanniner, len med karamell och grillad fänkål. Svansen är rik och djupt kryddigt komplex, liten puff av tobak, enorm längd, plommon och hallon i eftersmaken. Fullkomligt strålande, stort på alla plan!
Betyg:++++

Quilceda Creek Cabernet Sauvignon 2004
Quilceda Creek, Columbia Valley, Washington, USA
Litet eldigt anslag i doften, cassis & ceder, örtig och ganska lättfotad med en liten kul överton av slaktbänk & charkuterier, varm och aningen solbakad i stilen. I munnen är den tät, fylld av fina sandiga tanniner, ganska fatig med choklad & mullig struktur, packad av plommon & exklusiv svart frukt. Len och läcker svans med kryddor & nougat, absolut skitbra men det känns som den kommer att utvecklas.
Betyg:+++(+)

Detta är sinnessjukt bra, elegans och intensivt uttryck samsas i en perfekt tango. På näsan förväntar mig sig kanske ett mer tillbakadraget vin, en nedtonad variant av Napa kanske men i munnen är det något alldeles eget och enormt personligt. Drivet av kryddor och komplexitet med en balans även bättre slott i Bordeaux skulle ge upp hela kinesiska marknaden för är det smärtsamt gott i sin perfektion. Besynnerligt nog är 2003 & 2004 huvudet högre än 2001 & 2002, att 2002 får samma 100RPP som 2003 är obegripligt, 2003 är så fenomenalt mycket bättre, exaktare och djupare i sin komplexitet (trots det var jag enormt positiv till 2002 senast, var detta en något sämre butelj månne?).

Lite Cabernet från andra sidan jorden som kontrast, månne?

Pasted Graphic 5


Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2004
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv doft med cassis och lite eldigt rostade toner, kaffe och lätt mynta, en antydan till störande paprikaton. Tät smak med höga syror, lakrits & anis, cassis i tät stil med en del kartigt själkiga drag, fruktsöt svans.
Betyg:++

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2005
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft med karamell, rostad med breda kakaotoner, torkade plommon och bara en minimal puff av mynta. Skitläcker. I munnen är den tät & rik med fin bredd & eldiga toner, aningen drag av starkvin men det funkar fint. Den är enormt maffig & mullig men lyckas behålla balansen, lång och tät svans med kryddor och kaffe, massiv och eldig men rysligt läcker.
Betyg:+++

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2007
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Intensiv doft fylld av pepparmynta, cassis i eldig stil, lite plommon & en rejäl dos kaffe. Tät smak, lite fruktsöt med känska av polkagris, lite aggro med sötma och all mynta. Känns ännu grov, fan vet vad det blir av det här?
Betyg:+(+)

Noon Reserve Cabernet Sauvignon 2009
Noon Winery, The Fruit Trees Block, Langhorn Creek, McLaren Vale, South Australia, Australien
Ungdomlig till max med syrligt syltig doft, cassis och hallon, mynta i ganska fruktsöt stil. Tät smak, eldig med karamell, packad av cassis och julkryddor i svansen. Den här behöver tid.
Betyg:++

Noon har egentligen aldrig imponerat på mig, jag har till skillnad från många andra OZ-kramare aldrig riktigt fattat storheten med Eclipse, ofta lite grov och plump i min mun. Samma sak händer här när årgången inte klarar att få Cabernet fysiologiskt perfekt, viner av den här lite extrema typen har höga krav på att allt måste falla på plats. Däremot, när det gör det som i 2005 sker magi. Trots galna alkoholnivåer över 16% är den i balans, bara en liten gnutta mynta/eukalyptus och inte en enda nedmalen paprika i de alkostinna brygden. Det är inte viner som går hem överallt men är de så här välgjorda måste man kapitulera.

Så, en helblind mellan-flight för att lätta upp sinnet en aning.

Pasted Graphic 6Pasted Graphic 7Pasted Graphic 8


Penfolds Bin 707 1998
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Kryddig doft med läder och lite kaffe, ceder, mullig & solbakad, snyggt sammansatt med cassis & lite lakrits, nästan brinnande rökelse, förvånande drag av mogen Bordeaux. Höga syror i munnen, rödfruktig med torkad frukt, slånbär och sandiga tanniner i lite själkigt kartig skrud, den har en del gröna oförlåtande drag. Känns mogen, tobak och fin strävhet i svansen, men syrorna är lite vassa. Skall den verkligen vara så här mogen?
Betyg:++

Ramey Pedregal Vineyard 2006
Ramey, Oakville, Napa Valley, Kaliornien, USA
Tät och påtagligt fet doft med bombastisk röd frukt, enormt rik med jordgubbar, hallon och ungdomliga vinbär. I munnen är den bred som en Cadillac, enormt rik med jordgubbar, slånbär och annan solmogen röd frukt, eldig till max och en del kryddigt kådiga drag, rosmarin och macchia. Den är lång och eldigt maffig i eftersmaken. Strålande men ännu för ung.
Betyg:+++

Nicolás Catena Zapata 2004
Bodega Catena Zapata, Mendoza, Argentina
Lätt fet & ganska fatad doft, rik & eldig med tjära, svart frukt och kryddnejlikor parad med cassis & nyhyvlat trä. Tät smak, lätt mineral & sälta, eldig med definition. Ännu kärv och lite omogen i munnen, packad med svart exemplarisk frukt, den har en ganska stram tanninstruktur i rakryggad stil, seriös och lovande. Den är brutalt ung och ganska svårbedömd just nu, men jag misstänker att detta blir bra med tillräcklig tid.
Betyg:+++

OK, vad trodde Punkarn om det här då? Första och sista vinet var jag bra respektive hyfsat ute på,
707:an (lite av en besvikelse, borde vara bättre men ganska konsistent med senaste försöket) trodde jag var en Wynns John Riddoch 1998 (Coonawarra) och Catena Zapata en riktigt bra Napa Cabernet från mitten av 2000-talet med en slatt annat i brygden - godkänt. Ramey däremot var jag så in i helskotta fel ute på att man nästan skäms - len struktur, röd frukt och raketbränslet blandat med kåda & rosmarin fick mig rätt ned i sydfrankrikes grenacheträsk. Varmt år i Ch9dP? Någon? Fucking djävla Napa!! Nåja, jag var inte ensam om att slira runt bland uråldrig Grenache, både bättre Clarendon Hills, spanska stockar & sydrhône mumlades om lite varstans.

Avslutningsvis lite bättre Syrah från OZ, tre viner signerade Reid Bosward och ett från David Powell.

Nashwauk Beacon Shiraz 2006
Nashwauk (Reid Bosward), McLaren Vale, South Australia, Australien
Rik, eldig och svartfruktig i lite aggro framtoning, kryddig med animaliska drag. Tät och snygg i munnen, balanserad i eldig stil, kryddig med lätt sälta, solbakad med sandiga fina tanniner.
Betyg:++

Kaesler, Patel Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Hyfsat elegant med parfymerade drag, nästan floral, svart läcker frukt, frisk och snyggt kryddig. Perfekt balanserad i munnen, mjuk med fina avvägda syror, len och lätt parfymerad, kryddig och balanserad i avvägd och mjuk stil. Frukten är skitsnygg, en katt som spinner i ens knä. Härlig känsla av sämskskinn och mjuk päls. Skitgod.
Betyg:+++

Kaesler, Alte Reben Shiraz 2006
Kaesler Wines (Reid Bosward), Barossa, South Australia, Australien
Tät och rökig doft, kryddig och köttig med grillad biff & kremerad svål. Tät smak, tjära, kraft & tannin parad med liten mineralsälta. Lång och eldig med lakrits och brända toner i svansen, det finns en överton av bränt gummi över hela härligheten tyvärr. God men lite extrem.
Betyg:++

Pasted Graphic 9


Torbreck Run Rig 2006
Torbreck, Barossa Valley, South Australia, Australien
Sötfruktig doft, karamell och hallon, härliga toner av målarlåda och harts, floral och kul inslag av pyrande vedbrasa, torkade örter i öppet yppig stil. I munnen är den förvånande snygg & elegant, ren med hallon, slånbär & lakrits, lite ungdomliga björnbär fortfarande. Svansen är komplex med köttslamsor och linolja, blodstänk och glad röd frukt, lång och mjukt kryddig eftersmak. Fullkomligt strålande!
Betyg:+++(+)

Att plocka
Run Rig här var enkelt, den avviker enormt stilmässigt mot Kaeslers viner. Den lilla dosen Viognier hos Torbreck gör säkert sitt till, men även uttrycket är helt annorlunda, mer finess och dansant glädje trots närmast galen koncentration. Hade varit kul att jämföra med Old Bastard, det av Kaeslers viner som nog är mest nyanserat och komplext.

Dessutom, all viltmat på Gubbhyllan gjorde sitt till, kul kväll på det hela taget. Tackar Gunnar & Lena!


-- Winepunker

Comments

Octavius 1998

IMG_1609


Yalumba var en av mina första riktiga vingårdsbesök i slutet av 80-talet. De är en fanbärare av det företrädesvis übertraditionella slaget som gjorde enormt intryck då men har samtidigt utvecklats i linje med konsumentens attitydförändring. Dessutom är nuvarande vinmakaren Louisa Rose lite av en favorit, härligt opretentiös och jordnära med en fixering kring samjäsning av vita & röda druvor, något som Punkarn kan sympatisera med. Förnyelsen har på det hela taget varit ganska tydlig det senaset decenniet med fokus på fräschör och druvuttryck.
Ett av flaggskeppen har dock stuvats ned i att konserverande jordlager,
Octavius är strukturellt precis likadan idag som för för 22 år sedan (1990 var första årgången). Lagrad på företrädesvis mycket små (100 liter) amerikanska (och några franska) fat är vinet lite av en anakronism idag, samtidigt är det en stil som absolut är värd att bevaras. Fat, oförställd kraft & total fysiologisk mognad i kombination med mineraler, terroir och mod visavi alkoholen måste respekteras det med.

Yalumba Octavius 1998
Yalumba, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rejält fatig doft, kokos, bourbon och vanilj packat med massor av svart mullig solmogen frukt, mörka körsbär & choklad, en del mynta (bara nästan eukalyptus) och kryddiga trätoner kikar fram efter hand. Den är verkligen ärke-traditionell på näsan, målarlåda och kryddor dominerar, mogen högklassig old-school Barossa på alla sätt i förvånande komplex & kryddig stil. I munnen är den fet, ganska sträv och märkligt mineralig under den breda solmogna & köttiga frukten. Toner av choklad, lite sälta och lakrits i svansen, massiv men samtidigt läcker och ganska intellektuell om man kan ta sig förbi de aningen aggressiva faten. Gott, men inte för alla nödvändigtvis.
Betyg:++

Tja, vad skall man säga? Detta är på många sätt allt vad bloggosfär & naturvinsfokuserade sofoliberala tyckare hatar idag. Det är kraft, fat, fetma, choklad och solbränd frukt marinerad i alkohol (14,5%) & solbakad mognad. Det är oelegant men samtidigt ärligt på ett oemotståndligt sätt, det är glädje och väldigt mycket ”G’day Mate!”. Jag gillar det här, men det är inte mer än ’bra’, 2+ känns rättvist (RPP97, lite väl tilltaget måste jag säga).

-- Winepunker

Comments

Syrah från USA med AuZone

IMG_1595


Syrah från USA har man väl gått och småslattat i glasen några tiotal år nu, mest Bonny Doon (Randall Grahm) och lite andra Rhône-Rangers men också den nymodiga skolan med Ojai, SQN, Saxum & andra. Men, jag och många av oss som bänkade sig på
Vintresserads första AuZone-provning hade egentligen aldrig provat USA-Syrah på bredden förut. Lite fortbildning skadar inte.

Recluse Syrah 2009
Donkey & Goat, Anderson Valley, Kalifornien, USA
Lätt eldig och svartfruktig doft, kryddig med nejlikor & lager, tjocka björnbär och aningen tjära, antydan till läder, en del fina florala övertoner. I munnen har den bra syror, ren svart frukt med ganska elegant struktur, balanserad med finkornigt silkiga tanniner, god men känns lite dämpad.
Betyg:++

K , “The Deal” 2010
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla, Washington State, USA
Läckert svartfruktig doft, packad av björnbär, biggaråer och lätta kryddor, antydan till mynta, en del fint floralt parfymerade övertoner och liten, liten råbiff, den känns väldigt ungdomlig på det hela taget. I munnen är den svartfruktig, len & supersnygg med lite fruktsöt framtoning, ungdomlig med fet & rund munkänsla, läcker och lång med nejlikor, kryddor och läder. Den känns oförlöst och för ung ännu.
Betyg:++(+)

Till en början var detta lite av en besvikelse. Den var förvisso kanske den mest Rhône-lika av alla i uppställningen men jag varken kände igen den eller upplevde den lika expressiv och köttigt parfymerad
som senast. Men, den sista slatten innan vi gick hem hade hämtat sig enormt, den breddade sig och ökade dramatiskt i komplexitet. jag kan tänka att buteljen hos Klunk hade stått öppen och luftat betydligt längre än den här flaskan, det är nog bara att avvakta några år eller dekantera i minst 6 timmar.

Saintsbury Sawi Vineyard Syrah 2005
Saintsbury, Sonoma, Kalifornien, USA
Skum och instäng doft, köttig och funky men samtidigt lätt volatil, lite vattenfärg finns där men den är allmänt skitig och oren. Är det en liten dos TCA i detta? Smaken är lite kärv och bitter, knuten med oförlöst frukt, stum med dissonans. Något knas är det, TCA eller inte.
Betyg:-

Det dividerade en del om den här var skadad eller ej. Själv kände jag initialt en puff av korkskada men det var ingalunda uppenbart, då var den lite brännande undertonen i munnen en tydligare indiktion på klassisk TCA. Något fel var det i alla fall definitivt, just
Sawi 2005 har jag provat många gånger förut och den här lite orena och unkna framtoning var ny. När jag sniffade på den precis innan jag hällde bort det som var kvar i glaset kändes plötsligt TCA ganska självklart, lite våt betong och mögelkällare är ett tydligt tecken.

Bel’ Villa Vineyard Syrah 2006
Gordhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Väldigt köttig doft, grillad entrecôte med lätt funky överton, massor av färsk oregano i härligt expressiv stil, körsbär & rosmarin, lätt rökig & pepprig. Tät smak med läckra syror, ren fin mörk frukt, mycket finkorniga sandiga tanniner, mjuk och len med fin ryggrad, lite rökigt oförlöst ännu med en aning rökelse & tuggtobak i svansen. Riktigt god.
Betyg:++(+)

Ojai White Hawk Vineyard Syrah 2004
Ojai Vineyard, Santa Barbara County, Californien, USA
Toktjock svart frukt, tjära, mynta och fatad köttighet med raketbränsle och lakrits, hallon, biggaråer och lite syltiga björnbär. Smaken är tät, fruktsöt och eldig med lakrits, salmiak och dyra kryddor. Packad med söta körsbär, tjock som asfalt men rätt god. Lite synd på materialet att den är så in i bängbulan koncentrerad, den blir lite väl mycket.
Betyg:++

Edmunds St. John Durell Vineyard Syrah 1998
Edmunds St. John, Sonoma, Kalifornien, USA
Enormt parfymerad med blodstänk, syrén och köttslamsor, lite vattenfärg i ultratypiskt druvuttryck, tyvärr finns ett stock av etylacetat. I munnen har den närmast ansträngande syror, slank lite uttorkad frukt, blommig och blodig men alltför åldrad tyvärr. Lite bittert kryddig svans i alltför anemisk kostym. Tyvärr för gammal nu och troligen för slank och tunn även när den var på topp.
Betyg:0

Väldigt vad den här var gammal jämfört med
1995:an vi provade nyss! Den är strukturellt uttorkad i munnen på ett sätt väsensskilt från den äldre & betydligt bättre buteljen. Årgången gör nog sitt till, men den exakthet och behagliga rikedom 1995 visade finns inte alls här. Betyget räddas av doften, läcker och komplex men samtidigt förstärker den besvikelsen när man får in den i munnen.

James Barry Syrah 2005
Copain Wines, Paso Robles, Kalifornien, USA
Enormt tjock ock köttigt kryddig doft, blad och tjära, packad med solmogna biggaråer & färska örtkryddor, lite fet & gräddig känsla, rätt häftig men inget för den hjärtsvage. Smaken är tät, sträv med kaffe & choklad, ganska dämpade syror, bred frukt med rejäla sandiga tanniner, tjock av tjära och kött, blad & moccha, lång eldig & kryddig svans. Utmärkt, väldigt nya-världen och ännu lovande.
Betyg:++(+)

Lillian California Syrah 2005
Maggie Harrisson, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Supertät och redigt ekig doft, packad med svart frukt, körsbär & björnbär, lite eldig med dyra kryddor och välhängda köttslamsor, lite florala övertoner finns där gömda i bombastisk frukt & dyra fat. Smaken är tät, tjock & enormt bred med choklad, kaffe & fat i en massiv läcker kopuss rätt i plytet. Svansen är eldig, lite tjära och starkt kaffe, solsöta biggaråer och kremerad ryggbiff. Skitläcker och svår att motstå trots oförlösta drag, men man måste acceptera stilen.
Betyg:+++

Båda sista vinerna är i en stil alla inte gillar, men har man en svaghet för saker som t.ex. SQN går det inte att värja sig (jag gissade på just Lillian på sista vinet). Speciellt Lillian har klara paralleller med Krankls godsaker - Maggie Harrison var assisterande vinmakare på SQN under många år - även om fatbehandlingen i det här fallet kanske är i yvigaste laget (
2006:an känns lite mer återhållen). Tanken om en Barossa for genom huvudet, den har likartade drag i kanske aningen köttigare stil, tokigt väl sammansatt och påkostad med en omedelbarhet jag inte kan måtstå. Den röstades fram som kvällens vin, begripligt även om andra är av motsatt åsikt. Jag tror den kommer att bli bättre dessutom.

Tackar Vintresserad, en behövlig genomkörare!

-- Winepunker

Comments

Mitolo G.A.M 2004

IMG_1582


Nyligen under ett leverantörsspektakel samspråkade jag med en bloggarkollega som har en lite annan uppfattning än jag om hur vin skall (eller snarare kan) smaka. En av mina favoriter från Barossa & McLaren i South Australia, Ben Glatezter, fick sig en rejäl snyting. Bloggarkollegan hävdade bestämt att vinerna snarast är defekta, överkoncentrerade och klantigt gjorda, närmast en skymf mot konsumenten. Jag blev lite förvånad, visst är vinerna Ben gör år Mitolo ibland lite väl biffiga/grova (typ 2005) men rätt år (som 2004 &
nu senast 2009) behöver de inte vara helt fel, druvmaterialet är fint uttryckt och stilen är väldigt distriktstypisk. Dessutom är toppvinerna under eget namn väl sammansatta och visar nyansrikedom och klass bara man har lite tålamod, tio är för Amon-Ra är nästan ett måste. Visst kan man ha olika smak, men att hävda att något är 'defekt' bara man ogillar stilen är lite onyanserat (naturvinstalibanerna i färskt minne).
Ibland känns det numera som man måste påpeka att fat & fruktrikedom
inte är en skada på samma sätt som TCA & etylacetat, ektanniner är inte giftiga och naturligt hög alkoholhalt behöver inte vara ett missgrepp i varken vingård eller källare. Balans är allt, och den kan som bekant uppfattas något olika.

Dags att göra ett återbesök hos en av de riktigt lyckade saker som Ben gjort åt Frank Mitolo för att kolla om Punkarn har huvudet rätt påskruvat, G.A.M 2004 drog ned 97p hos Robban och
senast jag provade blev det en hyfsat stabil 3+.

Mitolo G.A.M Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker doft, fylld av solmogna söta körsbär, plommon och sötlakrits, lite anis och bitter choklad, aningen örtig fräschör. Lite blommiga toner och blodstänk stretar fram efterhand, faten är snyggt hanterade, tydliga men dominerar inte alls vinet. Jag upplever den inte så eldig som senast, det känns på det hela taget harmonisk, inbjudande och maffig utan att bli för mycket ”in your face”. Smaken är djup, rik och underbart fruktig - körsbär och hallon - med rena fina syror och kryddiga toner, anis och lakrits, lite tobak och aningen råbiff. Tanninerna är silkiga, lena och snygga. Den är lång, polerad och läcker utan en endaste falsk ton. Tyng utan att bli klumpig, läcker utan att bli insmickrande, len utan att bli trivial. Jag hittar inte ens någon sälta som ibland kan störa. Väldigt McLaren, väldigt gott!
Betyg:+++

Detta är skitbra! Vinet har utvecklats fint i rätt riktning. Det känns som elegansen ökar med åldern, något vi sett
tidigare när Glaetzer provats på tvären. Jag kan inte hitta ett enda fel, detta är precis vad det försöker vara, precis vad man kan förvänta sig, och precis vad en solid McLaren skall leverera. Punkarn har absolut huvudet rätt påskruvat, att man inte gillar stilen kan jag förstå (fruktdomineard med rejäl dos fat) men att hävda defekt eller taskigt handlag är nonsens.

Jag och andra har provat
tidigare, både 2004 och 2006, båda avviker från 2005 som är rätt mycket klumpigare. Årgångar spelar roll även i South Australia.

-- Winepunker

Comments

Rhône #1 med AuZone

IMG_1541


Kursen med temat ’Norra Rhône’ är nu igångsparkad, AuZone håller fem tillfällen i medlemmarnas regi under höst och vår med rejäla djupdykningar. Först ut var Magnus med ’(Crozes)-Hermitage’, åtta st. rena Syrah (även om en del Rousanne
är tillåten) i varierande stil.

Crozes-Hermitage, Domaine de Thalabert 2007
Paul Jaboulet-Aîné, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, kryddig med lakrits och liten eldig ton, ganska anonym med sötfruktigt anslag. Smaken är syrlig, svartfruktig och lite slank, lätt lakrits med drickbar & inbjudande men tyvärr alltför enkel.
Betyg:+

Crozes-Hermitage, Domaine de Lises 2009
Domaine de Lises, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Tät svart frukt i doften, ungdomlig med vattenfärg, syrén och charkuterier, lite grillat kött & bränd isolering blandad med lagerblad och lite rökelse. Smaken är tät, tjock svart pigg frukt med höga väldefinierade syror, fina sandiga tanniner, druvren & lite köttig svans. God och ganska Graillotig.
Betyg:++

Crozes-Hermitage Graillot 2005
Alain Graillot, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Djurisk doft med målarlåda & vattenfärg, sotig och tjock med björnbär, trätoner & blodstänk, florala övertoner, nästan hyacint. Sträv i munnen, lite kärvt svartfruktig med linolja, trätoner och kärva körsbär, lite lädersnöre i ganska sval & blommig framtoning. Väldigt, väldigt Graillotig.
Betyg:++

Det var tre ganska tydliga Crozes, det vinet som visade sig vara
Graillot hade tom. drag år Côte-Rôtie med sina florala och lite parfymerade drag. Gissningarna låg och snurrade kring Graillot & de Lises på #2 & #3, ingen hade en vettig gissning på #1 dock annat än ’en enkel Crozes’, vilket det också var.

Hermitage Emilie 2005
Remizière, Hermitage, Rhône, Frankrike
Svartfruktig och ganska stram, oförlöst doft, lakrits, tjära och lite bränd kraftigt fatad arom, rejält eldig. Tjock i munnen, lite fet svartfruktig ton, sträv med kakao och lakrits, sandiga tanniner, oförlöst men hyfsat lovande trots faten. Den är lång med kakao och tjära i svansen, lite grov tyvärr.
Betyg:+(+)

Hermitage, Les Bessards 1998
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Vansinnigt mogen doft, läder och gamla dojjor, torkad frukt, trist tomatsoppa och sura veckogamla fimpar i askkoppen utanför Bolis på Folkungagatan. I munnen har den vassa ålderssyror, ogin och anemiskt bitter, känns uttorkad och för gammal.
Betyg:-

Hermitage, Le Pavillon 1994
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft med fint utvecklade toner, pinot-lik elegans, köttigt rödfruktig, lite kul överton av tall och slånbär. Smaken är helt mogen, lite återhållen men med anständig balans, torkad frukt, lite kryddig & sötfruktig med lakrits & sandiga tanniner, silkig och hyfsat läcker men tyvärr samtidigt besynnerligt utslätad och anonym trots den aristokratiska framtoningen. Betyget är synnerligen generöst.
Betyg:++

Hermitage Le Méal 2006
Ferraton, Hermtage, Rhône, Frankrike
Doft av underbart kremerad entrecôte, enormt tjock svart frukt, parfymerad med körsbär, citrusskal (!?), sot och blodstänk (helt slaktat får faktiskt), en hel del snygga fat. Smaken är tät till max, fruktsöt och eldig med enormt uttryck, lakrits, myskig med körsbär och höga rena syror, blod & råbiff,ungdomlig men enormt lovande i svindyr fatkostym. Grillat kött & kul mineralton i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++

Det är gott, men åldermännen håller inte måttet.
Les Bessards är ju fullkomligt slut i rutan och Le Pavillon bara halv-OK, båda borde uppvisa en helt annan vitalitet. Däremot är Ferratons Le Méal på många sätt precis vad jag vill ha i ett vin om man är på lite headbanging-humör, pang i pallet bara, fat, eldkastare, blod och en spik i skallen. Skitgott!

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006

IMG_1456


Det är svårt att vara traditionalist i ett land som Australien, när vågen mot slankare, fruktdrivna och ofatade saker reser sig som en tsunami längs vinhorisonten är det lätt att spolas bort. Just därför är det så skönt att en liten familjefirma står på sig och gör högkvalitativa saker i riktigt urgammal stil utan att snegla för mycket på dagens rådande trend.
Kay Brothers har hållit på länge, sedan 1890 har de envist i familjeformat drivit en högkvalitativ verksamhet i McLaren. Med egna gamla rankor (Block 6, flagskeppet är från 1892, 1/3 av gården är samma gamla stockar som fortfarande ger extremt koncentrerad frukt) producerar de en rejält blandad portfölj med främst röda viner. Hillside Shiraz är vinet precis under Block 6 i kvalitet; jäst i öppna kar, försiktigt pressad & ofiltrerad, plus 26 månader på amerikanska/ungerska fat är det ett uttryck för en svunnen tid.

(Robin Bradley get vinet 4*, Wine Advocate 93RPP - besynnerligt samstämmiga)

Kay Brothers Amery Hillside Shiraz 2006
Kay Brothers, McLaren Vale, South Australia, Australien
Doft av mocha, söta fat & liten örtig mynta, rik solvarm svart & röd frukt med choklad i ärketraditionell stil. Den är mer kryddig än fruktig, mer läder och rökelse än bombastisk koncentration. Det är inte ofta man sticker näsan i seriös gammel-shiraz nuförtiden, detta är en flashback till 1982 fast utan klumpighet och vaniljglass, exaktheten imponerar. Smaken är bred, mjuk och mullig med aningen dämpade syror, massor av kaffe, torkad frukt och nougat. Tanninerna är snygga och stilenligt sandiga, kroppen är eldig (15,5%) men väl balanserad trots raketbränslet. Eftersmaken är läckert kryddig och sammetslen, fylld av torkad frukt & tuggtobak. Detta är riktigt gott, väldigt gammaldags men snyggt utfört, en anakronism att omfamna & gilla.
Betyg:++

Jag tycker om det här, lite skämmigt är det, men jag kan bara inte låta bli. Det är välgjort, snyggt sammansatt och balanserat med alla gammaldags OZ-markörerna på plats, fast snyggt och inbjudnade med en underliggande elegans. Jämfört
Block 6 är det givetvis enkelt och lite slankt, men samtidigt behagligt drickvänligt på primalt & ointellektuellt vis.
Med
Midnight Oil ringande i öronen sitter jag och är tokigt nostalgisk, längtan till första luffen i landet i slutet av 80-talet är nästan smärtsam. Detta är mina Madeleinekakor

-- Winepunker

Comments

Clonakilla Shiraz Viognier 2008

IMG_1409


Utanför norra Rhône finns det inte många som kan hantera Syrah på klassiskt fingerfärdigt sätt, druvurval, jordmån, klimat & handlag måste gå i perfekt takt för att druvan skall komma till sin mest charmiga och bestämt feminina rätt. Muskelberg, vältränade atleter och fryntliga go-gubbar hittar man lite varstans, inget fel i det - de kan bli väl så stora, men de renodlade eleganterna är det långt mellan om man så bara kliver över diket till Côte-Rôtie. Det räcker ofta att sträcka sig till Hermitage för att mycket av elegansen och den så högt skattade texturen skall gå förlorad. Samjäsningen med Viognier gör nog sitt till men alla ägnar sig inte ens åt det; charkuterier, blommor, blod & sexigt slank frukt utvecklas ändå. Syrah i exakt skuren kostym från Côte-Rôtie är väldigt speciellt och ett av de få viner som kan mäta sig med stor Pinot Noir.

Men, det finns luringar och egensinniga lokaltolkningar av originalen, allt från
Simon Maye i Schweiz till Rick Kinzbrunner i Beechworth - Victoria (Giaconda). En av de mest tongivande från södra halvklotet är lilla exklusiva Clonakilla från Canberra District (vinområdet i & omkring Capital Territory i Australien), John Kirk (& sedermera sonen Tim) har envist sedan 1971 pulat och trixat fram en alldeles egen tolkning av klassiska saker från Rhône med små medel.

Sedan tidigt 90-tal (och ett studiebesök av Tim i Côte-Rôtie, fatprover av Guigals La Mouline/Turque/Landonne från 1988 var huvudsaklig inspirationskälla) har John & Tim samjäst Viognier (i runda slängar 6%) med den bästa Syrah de får fram från
Murrumbateman. De drag som skulle utvecklas och accentueras fanns redan i tidigare årgångar, druvmaterialet är närmast perfekt och klassiska Rhône-markörer visade sig med lite ålder redan från sent 80-tal.
Vinmakningen är traditionell; delvis jäsning med hela klasar, maceration före jäsning, öppna kar och naturlig jäst givetvis. Lagring är på fransk ek, bara delvis ny i mellan 12 och 18 månader, ingen filtrering. Vinet blev direkt en given succé, av många ansett som ett av de största framstegen på decennier i profilering av terroir och produktion av kvalitetsviner från OZ.

IMG_1410


Jag har själv provat en handfull årgångar tidigare (1998 är/var givetvis spektakulär), varje gång det skett blint har det varit omöjligt att inte gissa på en ovanligt generös och omedelbart charmigt inbjudande Côte-Rôtie. Strukturen borgar för lång liv men frukten är ofta i tidiga år larvigt svårmotståndlig. Provad öppen är givetvis markörerna från nya-världen tydligare, inte lika definerade som Giaconda och heller inte lika återhållna som t.ex.
Philip Shaw (Orange). Vinet trampar ogenerat i Guigals fotspår, fast med en annan rytm och takt - Waltzing Matilda! - Och givetvis skruvkork.

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Underbart uttrycksfull doft, fylld av sval svart frukt, cassis & björnbär, packad av köttiga toner, blod & charkuterier en masse, rök, tobak & njurtalg. Det finns en del krävande örtiga aromer men de balanseras fint av syrén och blommiga lätt parfymerade övertoner. Smaken är stram med rik sval och läcker svart frukt, 14% göms med bravur, plommon och lite skogshallon, fatbehandlingen är superb - snygg och elegant i mycket dämpad stil. Det finns en lite oväntad fethet i kroppen, en bredd som överraskar men den behåller trots rikedomen skärpan hela kvällen. Eftersmaken är köttig, blodig & skitsnyggt kryddig med fina syror och elegant parfym. Det är svårartat läckert, långt och expressivt med druvan(orna) i fokus. Kudos!
Betyg:+++

De är lite som att stirra på en
Odd Nerdrum, motivet är omöjligt för en Rembrandt men penselföring, ljus och handlag är exakt. Innehållet är annat men ramverket är detsamma, friare & modernare men med en nästan otäck känsla för detaljerna. Möjligheten till äkta och oförställd storhet hos kopian finns givetvis inte, men släpper man koncentrationen bara en aning kan man tro att man har någon slags muterad variant av originalet i handen, eller?

I vilket fall är det spektakulärt bra, med potential, med allt och precis den rätta samjästa känslan & parfymen. Precis, precis exakt så här vill jag ha mitt rödvin. Stil & klass, finurlighet och teknik, allt är på plats. Det enda som saknas är att det inte är en Rembrandt, den är norsk...

-- Winepunker

Comments

Gê 2005

IMG_1381


Chile är inte ett av Punkarns favoriter, visst görs det strålande viner (Almaviva, Montes Folly, Pangea, Seña & Chadwick) men de är långt mellan topparna i en flodvåg av medelmåttiga och lite anonyma moderniteter. Till skillnad från Argentna som gjort Malbec till sin brottas Chile med Carmenère, en i mitt tycke trist och undermålig druva utan riktig potential (samma idioti som Sydafrika ägnar sig åt med Pinotage, skall man profilera sig kan man väl för katten plocka en kvalitetsdruva).
Viñedos Emiliana har tidigare inte imponerat men på Chile-dagen för något år sedan tyckte jag kändes mycket intressant, en blandning av 30% Syrah, 30% Carmenère, 24% Cabernet Sauvignon och 16% Merlot lagrad 15 månader på 100% ny fransk ek. Provat bland hundratals andra stack det ut med expressiv frukt och en hel näve terroir. Produktionen var 2005 totalt drygt 13000 flaskor (och vilka djävla flaskor, med 1300g väger de dubbelt mot en standardflaska från Bordeaux; lite på tvärs mot miljövurmen man marknadsför sig med).

Gê 2005
Viñedos Emiliana, Los Robles Estate, Colchagua, Chile
Intensiv doft, packad av svart frukt, mörka plommon, nya rostade fat och en rejäl skopa lakritsrot. Efterhand utvecklas cassis, ceder och en del köttigt kryddiga toner, blodstänk, undervegetation och rökig karamell. Den är lite schizofren, läcker och modern med viss komplexitet men förvirrande i sitt sammelsurium av aromer. Tyvärr ligger faten lite utanpå just nu, men det kanske kan krypa in i vinet med tiden. Smaken är tät, kryddig med bra syror & markerade finkorniga tuggbara tanniner, salmiak och cassis. Lite tuggtobak och rökt kött samsas med frukten i botten, lakrits & en del söta bär avslutar. Eftersmaken är lång & eldig, aningen bränd med en liten sälta, men inte så det stör direkt. Det är riktigt gott & hyfsat seriöst, välmakat och ganska kul, men den stretar tyvärr åt för många håll samtidigt. Det känns inte riktigt som den vet vad den vill.
Betyg:++

Det är inte illa alls, men det lider av druvblandningen. Det är både Bordeaux
och Rhône samtidigt, dessutom Carmenère trist nog. Varför inte renodla detta till en Bordeaux-kopia, en ren köttig Syrah och en budget-box med Carmenère att skänka bort? Grundmaterial och teknik är på plats, rätt idéer saknas.

-- Winepunker

Comments

Cirrus 2005

DSC_0164


Efter tre veckor i Italien (klättring/via-ferrata & vandring i Dolomiterna/Trentino-Alto Adige samt lite strand & kultur i Emilia-Romagna) var både jag & C rätt trötta på goda men enkla italienska lokala viner (satan vad svaga de var uppe i bergen, med handknådade knödlar funkade de dock rätt bra framåt kvällen). Visst, några Lagrein samt Foradori är stadiga & solida på den röda sidan, Foradoris vita Myrto en rejäl besvikelse tyvärr. Då var ”importerna” från Jermann (Friuli-Venezia Giulia) kanske de som presterade bäst av alla vi provade (Where Dreams är inte helt up2snuff dock, den känns förvånande slimmad nu för tiden). Av en slump lyckades dessutom vi pricka en publik vinkväll/vinfest i Rimini på vägen hem, massor av DOC Colli di Rimini & DOC Romagna, redigt & gott men enkelt och föga överraskande.

Så,
now for something completely different, ett samarbete mellan Jean Engelbrecht (familjen äger Rust en Vrede) & Ray Duncan (Silver Oak i Napa) ger en Syrah/Viognier lagrad 18 månader på franska & amerikanska fat (300 liter), snålt uttag & hög ambition. Jag har provat Cirrus förut många gånger, men just 2005 hade för två år sedan en knepig och närmast aggressiv framtoning. Tidigare årgångar har visat på en del elegans och närmast Rhône-lika drag, 2005 var en lite klumpig och charmlös grovputte. Några år i källaren kanske har gjort susen?

IMG_1367


Cirrus 2005
Cirrus Wines (Jean Engelbrecht, Ray Duncan, Ernie Els), Coastal Region (Stellenbosch), Sydafrika
Hyfsat tät doft, svart frukt, plommon & mogna körsbär, och en del blodstänk med färska örter, lätt eldig (14%) med rosmarin och antydan till kåda. Finstämda toner av lakrits och våt tobak tittar fram efterhand, den blir kryddig och lent inbjudande med antydan till våt päls. Doftmässigt är den snarast en syntes mellan USA & Rhône, faten är under kontroll i alla fall. Smaken är mogen, körsbärssyrlig med aningen råbiff & en del raketbränsle, inte så det stör men det är en delikat balansgång de hanterar väl. Syror & tanniner sitter perfekt, tydliga med struktur men samtidigt enkla att begripa. Eftersmaken har kakao & läder, lite espresso i avslutningen. Utmärkt till sommargrillen! (Syrah 93.5%, Viognier 6.5%)
Betyg:++

Jag skall inte klaga, det finns både elegans & definition, men samtidigt är det lite avskalat och alltför polerat. Mer skit & dist skulle gjort susen (och kanske högre halt Viognier), blir ett vin som detta alltför slimmat och slipat tappar det personligheten helt. Det är en balansgång, men det funkar på håret den här gången. Jag tycker nog att 2003 & 2004 är båda bättre viner, dessutom har nog 2006 / 2007 mer att ge i källaren.

-- Winepunker

Comments

Midsommar med Mitolo (& annat)

IMG_1353


Till slut blev det i alla fall några riktiga sommardagar mitt i blötan (dränpumpen på baksidan har gått mer än under snösmältningen), perfekt passat till den enda helgen då vädret bara
måste vara bra. Midsommarafton, årets enda dag då Punkarn dricker nubbe till lunch avlöpte helt enligt planerna; näsan bränd till oigenkännlighet och grillen på högvarv, ibland är livet värt att leva lite extra mycket.

Mitolo Savitar Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och eldig doft med tydliga toner av choklad & nougat, tjära & en del mynta. Fylld av tjock och maffig svart frukt, söta körsbär, björnbär och blå plommon, efter en liten stund utvecklas rökta aromer, charkuterier, råbiff och kaffe samsas med vilda blodiga toner. Smaken är ren & rak, bra syror och bred skärpt svart & röd frukt, den är slankare i munnen är doften antyder. Packad av sura körsbär, bitter choklad och väl definierade tanniner är det en ganska egen tolkning av Barossa, det är mer blodig biff än fruitbomb faktiskt. Svansen är närmast Rhône-lik, lite udda med så tydlig karaktär av bronto-barossa i doften. Eftersmaken är lång och syrligt exakt, fylld av kryddig begynnande mognadskänsla.
Betyg:++

Det är lite synd att doften blivit så ’in your face’ på senare tid, den lite stramare framtoningen den hade för ett par år sedan gick mer i takt med vad den levererar i munnen. Frågan är vad det blir av detta med några år till på rygg, fortsätter den i samma tangent kommer den att dofta som en Wolf-Blass Black Label från ’92 men smaka som en Jamet ’96 (RPP 98, lite
väl generöst kan man tycka). Bra grillvin är det i alla fall.

Litte vettig öl gick ned till lunchen också, man måsta ha något att lätta upp bäsken med:

IMG_1350IMG_1351IMG_1352


Napa Smith Cool Brew [++] (Napa Smith Brewery, Napa Valley, USA) var rejält och parfymerat humlat i klassisk amerikansk tappning, läcker med lite örtigt stenfruktiga toner och kryddig antydan till rosmarin, gott så det förslår. Betyget är dessutom närmast snålt. Amager IPA [+] (Amager Bryghus, Danmark) gav en lite skogig känsla, doften aningen skitigt oren men samtidigt komplex, rejält humlad (simcoe, amarillo och cascade) i munnen med ren och torr brödig eftersmak. God, men den funkiga doften drar ned betyget. Sist blev den en Raasted Forår [0] (Raasted, Damark), lite väl enkel och blommigt trivial för både min & C’s smak.

-- Winepunker

Comments

Liandra Syrah 2006

IMG_1322


I ligan med vinvärldens alla knäppgökar spelar Roman Bratasiuk om inte i högsta divisionen så i alla fall i superettan. 1990 grundade han
Clarendon Hills i McLaren Vale strax söder om Adelaide, främst med tillgången av gamla stockar som orsak. Roman hade nämligen en idé; att göra vingårdsegna druvrena viner med terroir på enbart stockar äldre än 50 år och allra helst uppåt 90 år (en del blev sedermera yngre, men tager vad man haver). Detta startade han när flodvågen av industrialiserade och brandade multiregional-produkter tornade upp sig likt en tsunami av sönderfatade Foster-sponsrade saker i världens rea-hyllor.

Som alla nu vet var det ett mycket smart drag, Clarendon, Blewitt Springs & Kangarilla lämpar sig väl med sin tokigt varierade jordmån och gamla obevattnade stockar en masse. Clarendon Hills sourcar frukten från långtidskontrakterade odlare, totalt görs idag 18 olika viner, alla från små vingårdebetecknade plättar i obevattnad miljö. Allt är självklart maximalt hantverksmässigt och bara franska fat användas.

Senast de begav sig korkade vi upp en flaska Astralis 2005 (planterad 1920 strax norr om Blewitt Springs), toppvinet hade vrångat till sig en aning och behöver betydligt mer tid för sina 4+. Som kontrast kunde det vara kul att prova Liandra Syrah (vingården ligger mitt emellan Kangarilla & Blewitt); lillasyster är planterad 1906 & 1975, sandig jord med ett normalt uttag på i runda slängar 35 hl/Ha. All frukt handplockas, enbart vildjäst används, ingen klarning eller filtrering givetvis, lagras 18 månader på 85% nya franska fat. Slutresultatet blir ungefär 10.000 flaskor på 14,5%.

Clarendon Hills Liandra Syrah 2006
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Animalisk och intensiv doft med köttiga toner, grillad entrecôte, blodstänk & råbiff, en del lagerblad, cordit & peppriga toner finns under ytan. Frukten är exemplarisk och mogen, lite björkved kikar fram i närmast pinot-lik stil, samtidigt finns massor av tjära och brutal kompromisslös tyngd. Druvan är uttryckt med både finess & kraft, faten är snyggt integrerade och dominerar absolut inte vinet. Smaken är tät & vild, fruktmognaden är superb, så ren och rik utan att någonsin bli klumpig eller grov. Det är en tour de force i en enklare och mindre krävande tappning än Astralis. Svansen är packad av svart frukt och pepprighet, lite inälvor och sot gör inte saken sämre. Det jag upplevde som sälta senast är bara en läcker nyans av mineral, detta är seriöst djävla bra.
Betyg:+++

Senast var den betydligt svårare, mer knuten och stum. På bara ett år har ett helt annat rikare och fräckt uppnosigt vin tittat fram, de sotiga/salta och svåra tonerna är helt borta, nu finns bara druvrena aromer och kompromisslöst uttryckt terroir. Skitbra! Roman, du är knepig att ha att göra med men vinerna är lysande.

-- Winepunker

Comments

Vagabond 2006

IMG_1280


Ibland är
Syrah från Kalifornien alldeles strålande, ibland känns det som det stretas mot strömmen lite. Bacio Divino är en ganska ny spelare (1993) med ambitioner i division-1 och som enträget jobbar på avancemang till den absoluta elitserien. Vagabond 2006 är en blandning av mest Syrah, lite Cabernet Sauvignon och några droppar Viognier, all frukt från Caldwell i Coombsville (Napa), 20 månader i nya franska svindyra fat och minimal intervention.

Vagabond 2006
Bacio Divino/Janzen Estate, Coombsville/St. Helena, Napa Valley, Kalifornien, USA
Tät doft, packad av tjock svart frukt, björnbär & syrliga skogshallon, sötlakrits och fänkål, lite nejlikor och en hel del rökiga & svettigt blodiga toner. Det är mycket av allt, men inte alls buffligt, klumpigt eller grovt; fina mocchatoner ackompanjerar den köttiga känslan. Faten är tydliga men snyggt integrerade. Smaken är enormt tät, bred och maffig med sandiga tanniner, lite köttig med bitter choklad och mineralsälta, anis & lakrits, charkuterier samsas med sura körsbär och massor av svart frukt. Eftersmaken är exemplariskt lång, fylls av slånbär, kakao och rökt renkött. Syrorna är lite svaga, annars sitter det ihop fint även om det känns lite högljutt.
Betyg:++

Det är inte illa, men jämfört med
Lillian är detta aningen grovt, överambitiöst och tyvärr klantigt utfört. Det sagt, jämfört Lillian är det mesta ganska klantigt gjort. För halva priset får man ungefär halva kvaliteten, Vagabond är expressiv och rätt kul men den har inte utvecklats som jag hoppats. Det är mer buller & slammer än tonsäker stämma.

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2007

IMG_1257


La Pèira var god senast men fysiologisk mognad & vinifiering verkade dränka syrorna i ett hav av massiv frukt och kryddiga fat. Som en referens kanske samma vin av årgång 2007 skulle fungera, en på många sätt mer solbakad och fetmogen årgång med ännu lägre syror och hyfsat hög alkoholhalt (14,5%). Om 2007 funkar borde 2009 ha en framtid, även om jag tycker mig skönja en progressiv polering av La Pèiras viner som inte enbart är av godo. Lite funkyness och dissonans mår solbakade saker med Grenache i botten bra av, blir de för rena tappar de ofta förmågan att dra intresset till sig.


IMG_1258


Las Flors de la Pèira 2007
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Doften är tät, kryddig och solvarm med görmogna svarta körsbär, en hel del fat men de är snygga och superbt integrerade, det finns en del sötlakrits, fänkål och dyr mörk choklad dessutom. Vinet är lite kluvet, samtidigt som en del drag av starkvin visar sig hittar man en massa charkuterier, grillat kött och buketter av blommiga toner, fudge & syrén i salig blandning. Smaken är rik, bred, eldig och hyfsat utvecklad, massor av solmogen frukt med litet inslag av kåda, rosmarin och bitter choklad. Syrorna är avvägda men absolut inte för låga, svansen är fylld av sötlakrits, kaffe & lite kakao, snygg bitterhet i avslutningen. Eftersmaken är eldig & kryddig med liten sälta & karamell. Faktiskt skitgod, men den drar lite för mycket åt enbart kraft för 3+, även om det är snubblande nära. Kanske, kanske kan något år till i källaren lyfta den ett snäpp men jag tvekar. Då har nog 2008 mer potential med sin lite stramare framtoning och 2009 mer att ge med sin rättframma stil & vassare frukt.
Betyg:++

Tja, några problem med syrorna hittar jag inte, de är dämpade men vinet är i perfekt balans avseende sin stil. Blandningen (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%) i kombination med klimat ger ju precis detta om handlaget är det rätta. Dessutom är det på väg åt rätt håll utvecklingsmässigt.
Jag drar mig till minnes Rob Dougans egen kommentar på min blogg, ”Vänta lite så blir det mer Ecco och mindre Brown i vinet, mer hjärna och mindre hjärta”, mycket riktigt har han rätt, tiden behövs och mina förhoppningar på 2008 & 2009 blir ingalunda mindre.
Dessutom, ’C’ tyckte vinet var ’grisgott’, ett betyg så gott som något.

-- Winepunker

Comments

Lillian California Syrah 2006

Man kan inte alltid få allt, ibland är ’second best’ det enda man har att tillgå. Istället för ’Raven Series Syrah No5’ (SQNs ’standardsyrah’ från 2006) fick det bli adepten Maggie Harrisons ’Lillian’ från företrädesvis White Hawk samma år (det är ett inslag från andra gårdar också, Bien Nacido-27% & Stolpman-15%). Vinet är gjort på välsorterad exemplarisk frukt, 65% lagrat på nya täta fat i 23 månader, totalt blev det bara 508 lådor (djävla mailinglistevin men Gunnar på Divine langar glatt).


IMG_1253IMG_1254

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard, Santa Barabara, Kalifornien, USA
Härligt rik doft med cassis, söta biggarårer, örter och massor av björnbär, den har en kul fethet och bara lite lagom nya dyra fat (tja, Punkarlagom, kanske inte F&V-lagom). Frukten dominerar totalt i dagsläget men under alla bären kikar lite skitighet och en skiva blodkorv fram, aningen kanel, anis & kardemumma. Under kvällen blir det en del grillat kött och pyrande björkbrasa. Den har ett eldigt anslag, men 15.5% gömmer Maggie med bravur. I munnen är den klingande ren, rik, supertät och slimmad med fullkomliga silkiga tanniner, här har vi fodret på kavajen du aldrig har råd med. Balansen är perfekt, syrorna exakta, lätt fruktsöt med skitläckra körsbär, aningen sötlakrits, garrigue och en förvånande sval örtig och blodigt charkig avslutning. Eftersmaken är kakaokärv & snyggt skalbitter. Här finns drag av Roman Bratasuik, Manfred Krankl & Rick Kinzbrunner, den röda tråden är densamma, kraft och besynnerlig elegans i samma paket. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Man får inte vara fatfobiker eller ogilla rikedom, men klarar man lite tyngd i glaset är detta fullkomligt strålande. Balans, kraft och perfekt struktur snyggt svetsat samman i en odelbar enhet, det är väldigt mycket SQN över detta. På många sätt är det mer lättillgängligt, som om det krupit ned lite Giaconda i fatet, en nyans av stramhet som rundar av de hedonistiska dragen. Det är svårt gott, Punkwine™ på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

Savitar 2005

IMG_1162


Nu när debatten om ’naturliga viner’ rasar som mest tänkte jag vara lite motvalls och korka upp en sådan där sak som alla renrasiga aktivister hatar, en äkta OZ Shiraz med extra allt och rejält med fat (fast ingen tillsatt syra 2005 i alla fall). Allt som är värt att säga om Ben G. är redan sagt, ett snille som lyckas bäst när han får jobba med eget material (dvs. urgamla dry-grown stockar och inga tillsatser, alltså naturligt så det förslår, ja djävlar!) och inte tvingas jaga parker-poäng, en ekvilibrist när det gäller att balansera maximal koncentration och balans (ibland slår det dock slint, framförallt under Mitolo). Just Savitar brukar jag gilla, speciellt 2004 har visat sig vara riktigt vass. Årgång 2005 provade jag senast 2007, då stum och svår med ogin framtoning. Man kunde misstänka att fem år på rygg skulle gjort susen.

Mitolo Savitar Shiraz 2005
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, lite fatigt chokladig i klassisk sydaustralisk stil, eldig med kaffe, nejlikor & anis, en hel julkaka faktiskt, blandat med knasmogna körsbär, kirsch och en del nymalen peppar ovanpå. Efterhand dyker det upp en hel del parfym, syrén och rosor. Det är intensivt, lite porrigt men samtidigt svårt läckert. Smaken är rent fruktig, svarta biggaråer och sötlakrits med fina syror, den är elegantare i munnen än i doften trots alkoholen (14,5%), lång med kaffe och eldig frukt. Tanninerna är exemplariska, sandiga och fint kakaogryniga, eftersmaken bred och lite mineraligt bitter. Gott, solitt & väldigt typiskt.
Betyg:++

Det är riktigt gott, lite väl bred och inte med spesten som 2004 har men ändå godkänt på alla plan. Fast, man måste tåla rikedom och våldspackad frukt. Detta är mer Frank Mitolo än Ben Glaetzer, det är mer tyngd än hjärna och lite mer Parker-fiske än egen personlighet men samtidigt svårt att motstå. Det som håller den nere på 2+ är främst en avsaknad av komplexitet och röst, detta är en megafon (en bra sådan) som skriker ut ett recept med många RPP (96 st för att vara exakt) snarare än en väl berättad historia. Inte illa, men vi vet alla att
Ben Glatezer kan så mycket mer när han bestämmer allt själv.

-- Winepunker

Comments

Cuvée Marquise de la Tourette 1995

IMG_1153


Ibland hittar man överblivna buteljer i förrådet, en flaska som liksom blivit över av olika skäl. Cuvée Marquise da la Tourette från 1995 är några år före det riktiga kvalitetslyftet hos
Delas (Fabrice Rosset hoppade på tåget 1996 och Jacques Grange var vinmakare först 1998), kanske lite av en relikt från en sämre tidsålder då frukten var snålare och handlaget väl traditionellt. Terroir & frukt är i stort sett detsamma, skillnaden gentemot dagens resultat är remarkabelt.

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doften är dämpad och lätt kryddig, lite röda bär i mycket återhållen och nästan blyg stil. Efterhand kikar det fram lite peppar och ett stänk blod, aningen hö och lite kul skitiga aromer. Den är mycket mogen & finlemmad. I munnen är den slank med väldigt höga syror, lite mager & anemisk för min smak, frukten är rödvinbärslik med salt mineralitet och liten kärv bitterhet, tanninerna är ganska uttorkade, eftersmaken är redigt snål och aningen salmiak-besk. Den är godkänd så här på sin ålders höst, men den har varken kropp eller ryggrad för högre betyg, 1+ är precis vad den klarar.
Betyg:+

Det är godkänt, men bara med ett snubbel över mållinjen. Frukt, kropp och struktur håller helt enkelt inte ihop, den känns urlakad och aningen trist. Samtidigt är den nog precis som avsedd, ett ogint uttryckt jag gärna avstår annat än i undantagsfall.

-- Winepunker

Comments

Domaine Coursodon med Caviste

Martin Berggren, minilangare extraordinaire, importerar oförtröttligt vidare små partier med rätt kul saker. Domaine Coursodon har i princip varit med från början när Saint Joseph fick AOC-status 1956. Idag står de efter tre generationer med 15 egna hektar & Jérôme Coursodon vid rodret starkt, minimal intervention, vildjäst, en veckas maceration i sval temperatur och bara lite lagom svavel (yay! lagom med svavel). Fatbehandlingen varierar från 5% nya till 100% nya (yay! fat) men hela tiden framträder bara en dämpad karaktär, tätt virke och mycket måttlig rostning.

IMG_1150IMG_1151IMG_1152


Domaine Coursodon Silice 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Ren & snygg doft, svart & röd skärpt intensiv frukt med mycket druvtypisk framtoning, lätt rökig, antydan till hyacint & söta hallon. Smaken är balanserad och inbjudande med bett i syrorna, ren & fin frukt, slank & pigg med lite charkuterier och en del mineralitet. I svansen känner man lätt kirsch, den är rysligt god & rättfram, lite enkel men den trillar upp på 2+, precis.
(
100% syrah från flera av egendomens vingårdar med jordmån bestående av granit och skiffer. Lagring i 12 månader på stora och små ekfat varav 5% nya. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 36 hl/ha. 14% alkohol. 185:-)
Betyg:++

Domaine Coursodon L’Olivaie 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, parfymerad med björnbär, körsbär och en del nejlika, snygga mycket dämpade fat, liten eldighet med en del florala övertoner, lätt söt i frukten. Den känns lite stum och oförlöst, men lovande. Smaken är tät med bra sandiga tanniner, ren frukt med en del sötlakrits och lite krossad anis, en del mineralitet men den är lite knuten och stum. Troligen lovande, men lite svårbedömd just nu. 2+ blir det absolut, men här får man återkomma om några år.
(
100% syrah från 60-åriga stockar i den sydsluttande vingården L’Olivaie i närheten av St-Jean de Muzols. Mycket karg och granitrik jordmån. Lagring i 12 månader på stora och små ekfat varav 20% nya. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 30 hl/ha. 14% alkohol. 265:-)
Betyg:++