Tasmanien

The Penfolds Collection

thumb_IMG_4251_1024


Jag har ett extremt kluvet förhållande till
Penfolds. Samtidigt som de är en central spelare på södra halvklotet, en historisk gigant med en kontinuerligt förbättrad och i dagsläget rätt intressant portfölj ägnar de sig åt något jag närmast betraktar som geschäft. Tilltag som “The Ampoule”, “50 Year Old Rare Tawny” och en prislapp över 4000:- på Grange är bara blaj, men de har samtidigt förbättrat saker som St.Henri till ett intressant & personligt världsklassvin vilken synvinkel man än har - oavsett vad man gillar måste St.Henri idag respekteras. Resan som Yattarna gjort visar också på lyhördhet och äkta ambition, idag är det ett absolut ess. Det är mest kombinationen med larvlyxen som stör - “Le Bon Vins” legendariska kommentar ekar i bakhuvudet, “Det är inte ens ghetto-fabulous utan bara öst...”, något alla borde reflekterat över när “The Ampoule” lanserades i Moskva.

Men, den här kvällen fick till och med
Punkarn hålla inne med kritiken lite, en tillställning på Operan i regi av Penfolds där hela buketten som lanseras i Sverige 2015 presenterades. Det är trots allt rätt bra viner. Att det hela mest påminner om en galavisning av en ny bilmodell eller en slags skruvad modevisning får man försöka ha överseende med, så långt från sittande provning med anteckningar man kan komma.

thumb_IMG_4243_1024 thumb_IMG_4249_1024


Yattarna är ett av de vin som nog gjort den allra största resan alla kategorier, från en übermogen sönderekan klumpkloss med popcorn och svinester till en stram, koncentrerad och vässad mineralstinn godsak med ek så dyr att Sauzet skulle bli avundsjuk. Att ha tillgång till frukt från halva Australien och att glatt flytta fokus mot svalare och svalare områden har sina poänger, numera företrädesvis från Derwent på Tasmanien med inslag från Adelaide Hills och Henty är det långt från vad vi såg 1995. Nu är den för djävligt bra, och dyr som en Corton...
Yattarna 2013 är inget undantag, den är lite knuten i dagsläget men har ren tät frukt, behaglig stenkross och lagom med fat, enorm potential men är faktiskt drickbar redan nu - klar +++, närmast snålt i längden skulle jag tro, det finns kanske frantidsutsikter för högre nivåer.

Parallellt med
Yattarna har Reserve Bin xxA visat på en helt annan personlighet - yvigare, vildare, mer personlig och med en “jag blir som jag vill”-attityd är den rätt bångstyrig. Den mognar snabbare, är mindre aristokratisk men samtidigt fantastiskt god (och ännu hanterlig i pris). 2014 är tyvärr i dagsläget väl fatad på näsan men det backas upp av läcker renhet och galet med mineral i munnen. Kan några år på rygg få faten att krypa in bara lite kan den nog växa. ++(+).

thumb_IMG_4245_1024


Bland de röda var
Bin 389 2013 den mest klassiska i sin überfruktiga och rätt hårt fatade stil, den har en del uppstramande stjälkiga aromer och är ganska ystert fruktsöt just nu, god men med väl mycket choklad & lakrits, ++ blir det i alla fall. Ett helt annat djur är givetvis St.Henri 2012, en absolut ren och uttrycksfull storhet med superbt blodig & parfymerad mörk frukt, nu i sin absoluta ungdom men med enormt fina framtidsutsikter. Givetvis redan +++ dock, avsaknaden av fat ger det högklassiga grundmaterialet fritt spelrum. 2012 kommer nog att stanna på 3+, men en årgång som 2010 har absolut potential för äkta storhet, och det för ett pris under 600:-
St.Henri går verkligen från klarhet till klarhet, en exakt och sylvass konstruktion som för tankarna till helt andra breddgrader. Visst är det OZ, visst är det Penfolds, visst är det modernt (fast de på många sätt har gjort samma sak sedan '50-talet) - men, samtidigt har den en klang & närvaro som får i alla fall mig att försiktigt mumla “LaLaLa...”, försiktigt, försiktigt...

thumb_IMG_4252_1024 thumb_IMG_4254_1024


Antitesen är
RWT 2013, doftar vanilj, bourbon, röda bär, mjölkchoklad & Hawaiian Tropic - men, i munnen är den kryddig med finkorniga och strålande tanniner, solvarm sammanhålen frukt och rejäl längd. Kan faten krypa in i vinet lite blir det nog alldeles utmärkt ++(+). Härlig Barossa på bara franska fat, men den behöver tid för att harmoniera.

Avslutningsvis fick vi prova
Grange 2011, en svalare årgång med stramhet under kraften. Grange är som vanligt svår att bedöma som ung, men det känns som en ganska nyanserad och lite slankare variant än man är van vid. Frukten är lite knuten men ren (100% Syrah den här gången), hälsosamt med fat och en hel del minrealitet, i munnen rakryggad med oförlöst parfym och lovande men lite hopknycklad struktur. God, men behöver givetvis en del tid för att komma till sin rätt, +++ i alla fall.

Kul kväll, men mer cocktailparty än vinprovning.
Förra året med Peter var intressantare.

-- Winepunker

Comments

Penfolds med Peter Gago

IMG_2902


TWE har Peter Gago på besök, efter några tillställningar med etablerad press respektive storinvesterare var det dags för vanliga konsumenter och nördar (d.v.s. bloggosfären och lite annat löst folk). I avslappad miljö och med anständigt tilltugg på Franzén (tartaren med mizo- & hasselnöts-majjo var sinnessjukt god) fick Peter hålla låda och drog in alla närvarande i en yvig dialog, en man med social talang minst sagt.

Från att ha varit en mycket skicklig vinmakare har han också vuxit till en marknadsförare av rang - kunnig, vänlig, pratglad, skämtsam, uppmärksam och med ett
reality distortion field på hög effekt (OK, inte Steve, men inte långt ifrån heller - under ett kort ögonblick tyckte jag både ampullen och den 50-åriga tawnyn var bra idéer). Han är en slags maximal motpol till Egon Müller - ni fattar.

Bin 311 Tumbarumba Chardonnay 2013
Penfolds, Tumbarumba, New South Wales, Australien
Ganska stram doft, flintig med lätta nyanserade fat, citrusskal och vässad gul frukt, fokuserad. Klingande ren i munnen med skärpa och finess, snygg dämpad fathantering och ren ganska slank men intensiv frukt. Inte illa alls, med lite tid kan den kanske växa till sig ett snäpp.
Betyg:++(+)

Yattarna 2011
Penfolds, Tasmanien & Adelaide Hills, South Australia, Australien
Lyxiga men nyanserade fat i doften, ganska rik & bred med komplexitet, massor av citrus och krispig mineral. Tät i munnen, intensiv med superba kontrollerade fat, höga rena syror och liten örtigt & piggt kartig ton, sammanhållen eftersmak, ren & enormt lovande. Skitbra faktiskt.
Betyg:+++

Penfolds följer den trend vi ser på vita sidan i hela
Australien - svalare frukt, tightare struktur, högre syror, mindre fat. Helt enkelt bättre viner med potential i källaren som vi aldrig sett förr. Typiskt är att Yattarna nu i princip uteslutande görs på frukt från Tasmanien (litet inslag av Adelaide Hills), en försäkran mot alltför mycket värme, snabb mognad och fläsk. Det är den bästa Yattarna jag druckit hitintills, lyftet på bara fem/sex år är remarkabelt. Roligt är att Reserve Bin A gått exakt samma väg trots sin helt annorlunda & bångstyriga personlighet - två syskon som håller världsklass numera, det tog mer än femton år men nu är vi faktiskt där. Dessutom, alla vita är nu på skruvkapsyl, Yay!! Naeej!! Scheisse, snacka om att vara kluven nu.

Penfolds Bin 389 2011
Penfolds, South Australia, Australien
Djup doft, rik och bred med svart & röd frukt, choklad och sot, lite grusiga toner. Tät smak, ren frukt, fatig med en del blåbär & björnbär, det utvecklas tydlig cassis efterhand, till och med ceder. God och solid i ganska klassisk kostym.
Betyg:++

Den kallas ibland för “poor man’s
Grange”, eller “baby Grange”, lite fånigt med tanke på skillnaden både i struktur och känsla. Det är absolut ett bra vin men klart kvällens mest ointressanta butelj. Det finns ett alltför stylat drag här, en lite överpolerad känsla - en svaghet i personligheten som kanske kan återvinnas med lagring. Kvaliteten nu är högre än för tio år sedan, det kan nog bli bra men den är liksom lite trist - relativt sett alltså.

IMG_2891

Penfolds St.Henri 1998
Penfolds, South Australia, Australien
Underbart floral doft, lite mörk choklad och solvarm djupröd frukt, en liten komplex puff av målarlåda och sot. Höga syror i munnen, ren & snygg med fin mognad, en kopp kaffe och kanel, superba sandiga tanniner. Den är briljant, en strålande flaska, betydligt bättre än alla mina egna buteljer.
Betyg:+++

Penfolds St.Henri 2010
Penfolds, South Australia, Australien
Superb doft av grafit, bläck och intensiv högklassig svart frukt, blod & charkuterier i väldigt vässad stil. Intensiv i munnen, ren med kakao & nejlikor, kryddig och strålande expressiv. Den är oförlöst och behöver tid men det är ett eget och kompromisslöst uttryck av druva man bara måste älska, kryddig och sandigt tanninstinn svans, fullkomligt strålande. Den absolut bästa St. Henri jag provat.
Betyg:+++(+)

Jag upplever
St.Henri som betydligt mer fokuserad nu, dessutom var ’98:an en bättre butelj än min sista - här har vi ett oerhört eget vin, lagringståligt utan fat, ett uttryck av frukten på ett sätt som både försvunnit och återupptäckts men hela tiden hårdnackat bevarats av Penfolds oavsett hur de andra vinerna utvecklats stilmässigt. En anakronism som liksom är inne igen, verkligen något att omfamna - dessutom till hanterligt (nåja) pris.

Penfolds RWT 1998
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Tät och fatad doft, lite karamell och tuggtobak, ganska söt men ändå snygg och inbjudande. Fet i munnen, fatad, snygg & balanserad, superbt läcker med kryddsöt och ganska mogen struktur. Det är gott, hedonistiskt och maffigt.
Betyg:+++

IMG_2905

Penfolds RWT 2011
Penfolds, Barossa Valley, South Australia, Australien
Dämpad doft, len & mild frukt med mullbär, kanel och lite kryddsöta fat. Ren & snygg i munnen, sträv med antydan till kokos & mogen frukt, bra syror och lite sotig svans. Lång & kryddig eftersmak, stilren och god.
Betyg:+++

RWT har alltid varit en av mina absoluta favoriter, enbart franska fat och med en exuberant glädje som går att dricka både ung och åldrad. Visst, det är mycket fat, lyx och en del smink & parfym men samtidigt primalt gott och skrattframkallande lyckogivande. Jag blir glad av RWT, St.Henri gör mig eftertänksam och djuplodande, RWT får mig att fnissa.

Penfolds Grange 2009
Penfolds, South Australia, Australien
Intensiv doft, moccha, svart frukt, tjära & tjocka kryddor. Ganska sval frukt i munnen, täta & sandiga tanniner, läder, kokos och kaffe, en del orientalisk tobak , lång komplex & kryddig svans. Väldigt kärv och primär eftersmak, helt oförlöst men nog ganska lovande om den kan bredda sig en aning. Inte så ”Grangig”, men god.
Betyg:+++

Ung
Grange är oftast lite av ett slag i ansiktet, fullt ös på alla kanaler men med en besynnerlig harmoni och sammanhållen fokuserad struktur under mattan av mörk högklassig frukt. Men, den här årgången har inte samma brutala kraft som andra unga Grange jag provat - den brukar vara lite på samma sätt som ett ungt portvin och går att genomskåda med lite erfarenhet och fantasi, så inte den här gången. Det är vanskligt att ge sig på en seriös bedömning, men den känns lovande i enklare kostym - lite slankare, faktisk aningen mer slimmad men på riktigt bra sätt. Ett stort aber är dock priset, det är är pressande högt, 4299:- på Bolis får väl ses som vettigt internationellt ($750 i US) men nu har den absolut lämnat min sfär av ekonomiskt inflytande (den är dyrare än Guigals LaLa och med än dubbla mot en SQN, det är helt enkelt för mycket).

Kul, tackar
Niclas och LouiseTWE, tackar Franzén och tackar Peter - till nästa gång.

-- Winepunker

Comments