Tempranillo

RODA I Reserva 2004

IMG_2636


Bland alla modernister i Rioja är kanske
Bodegas RODA den som jobbat mest ihärdigt och envist på sin profil under de senaste tjugo åren. Med dyra fat, fokus på bred frukt & tanniner, närmast bordeauxlik struktur och hög intensitet har RODA I Reserva varit en riktig slitvarg i Casa Punk™ länge nu. Jag verkligen gillar det ’nya Spanien’, kvalitet & ambition är på absolut topp men hur katten skall man kategorisera de här djuren? Trots parkerisering, förräderi mot de traditionella långfatslagrade dillspadet och kulturarvet har de här vinerna ett övertag gentemot många av åldermännen - nykomlingarna (om man nu kan prata om nykomlingar såpass länge) är helt enkelt godare.
Men, problemet kvarstår - hur placerar man dem och vilka otvetydiga indikatorer skall man leta efter?

RODA I Reserva 2004
RODA, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, djuriska drag, julkryddor, dadlar och kåda, solbakad röd frukt, söta körsbär och en del pyrande ved parad med massor av lyxiga fat. Efterhand utvecklas lakrits, ceder och nysågad teak, lite våt undervegetation och en puff grillat kött, visst är den eldig men samtidigt komplex och hyfsat nyanserad. I munnen är den bred och eldig, packad med körsbär, kirsch, choklad och kakao. Tanninerna är prominenta, sandiga och tuggbara, allmänt intensiv med kraft och exuberans. Den är kanske aningen högljudd med sin kaffestinna & aningen rostade svans, men samtidigt väldigt inbjudande trots intensiva tanniner och eldig struktur. Gott, seriöst och rätt personligt, den har dessutom potential för en pinne till, kanske - men, igen, hur katten låser man upp den? Vad är igenkänningsmarkören? Dadlar & körsbär?
Betyg:++(+)

Det är gott, solitt och mycket välgjort, hyfsat eget dessutom. Men vad är egentligen kärnan i detta, vad är essensen i de moderna byggena på Tempranillo? Det är mycket svårt att kritisera kvalitet, vilja eller skärpa men hur lär man sig att hitta till & klassificera detta? ”C” var nere och snurrade i södra Italien, inte helt feltänkt men det visar på problematiken.

-- Winepunker

Comments

Hiru 3 Racimos 2005

IMG_2561


Det var
några år sedan sist, Luis Cañas toppvin borde ha utvecklats en del på dryga tre. Spanien har hamnat lite på undantag (igen), tyvärr har det bara blivit drygt 50 st under 2013 - endast fem klarar 3+ utan bekymmer. Landet som gav mig mest glädje för några år sedan har varit lite av en besvikelse, få viner har haft den riktiga nerven - darret som får en att resa sig ur stolen och vakna till.

IMG_2563


Hiru 3 Racimos 2005
Luis Cañas, Rioja, Spanien
Tjock & tät doft, packad med körsbär och skogshallon, rejält med fat men det funkar finfint, eldigt parfymerad med karamell & tjära. Efterhand dyker det upp både kaffe, choklad & mynta. Den är rapp & expressiv, talar lite högröstat men har en del att säga. I munnen är den bred & harmonisk, rejält fatad men eken är snyggt hanterad och uppbackad av tjock len frukt, tanninerna är sandiga och prominenta, syrorna väldefinierade och höga. Frukten är solbakad med absolut inte övermogen, den är fräsch trots kraften. Svansen har en liten ton av kåda och rosmarin, vuxen & dyr känsla. Alldeles utmärkt, kan utvecklas.
Betyg:++(+)

Här har vi något riktigt vässat, en spelare med fokus och skärpa som vet precis vad som behövs för bygga något seriöst. Men, det är inte Rioja som vi minns det från förr - här har vi något som har strukturen av en modern Bordeaux, faten likt en Barossa och tanniner hos något från södra Italien. Gott, oerhört seriöst och för mig totalt omöjligt att placera blint.

-- Winepunker

Comments

Calvario 2004

IMG_2469


Det var ett tag sedan jag plockade fram en toppspanjack, trist med tanke på
hur bra de kan prestera om korten spelas rätt. Finca Allende står för några av Spaniens allra bästa viner, Aurus är toppen men Calvario ligger inte långt efter - strykdyra men med klass och seriös modern struktur utan alltför mycket fat är de skapelser som absolut kräver respekt. Senast var den lovande trots egensinnighet och bitvis väl linjära och förlösta drag, man kan knappast invände mot seriositet eller kvaliteten på underliggande material - men, tanken kring den psykotiske kusinen finns kvar hela kvällen...

IMG_2471


Calvario 2004
Finca Allende, Rioja, Spanien
Tät doft, kryddig med målarlåda och dovt mullrand oförlöst svart frukt, lakrits, salmiak, harts och feta djuriska toner. Den har en hel del chark och skogsbotten, intressant och komplex men knappast speciellt förlåtande eller inbjudande. I munnen är den tät till max, fina sandiga & prominenta tanniner, tjock och tuggbar, packad av svart frukt, cassis, sot & körsbär, struktur som en solbakad Bordeaux med fatig & lite rökig känsla. Eftersmaken är rik & bred med lite feta toner, kaffe & lyxigt komplexa toner. Den är enormt välgjord med lång och intressant framtid, fyra/fem till nästa försök igen känns rimligt.
Betyg:+++(+)

Det är mycket seriöst, tät struktur och rakryggad stramhet bygger en vuxen & magnifik pjäs. Jämfört 2001 är det här nog ett rejält snäpp upp, trots att 2001 tidigt haft en helt annan inbjudande struktur med mer tillgänglig framtoning. Här har vi, kanske, en gigant om tiden får göra sitt - vad är detta om tio år?

-- Winepunker

Comments

Pagos Viejos 2005

IMG_2290


Fick man
stryk för en italiensk modernist får man väl bomber i brevlådan för en spansk dito. Artadi bryter mot alla traditioner och gör nyskapande och påkostade godsaker i närmast avantgardistisk stil. Vinerna är franskinspirerade, rena och lite flörtiga mot internationella bedömare men samtidigt med ryggrad och stramhet nog för att falla liberala traditionalister på läppen. Jag gillar detta, men har samtidigt lite problem med typiciteten, något jag får diskontera på min egen oerfarenhet snarare än ett problem med vinet. Skall fan klaga på modern Rioja när jag inte vet hur modern Rioja skall smaka, jag har knappt hundratalet modernister under bältet så det vore förmätet att fälla dom med så lite erfarenhet.

Pagos Viejos 2005
Artadi, Rioja, Spanien
Läcker doft, snyggt & sammanhållet fatad med kryddiga komponenter och dämpad svart & röd frukt, lite lakrits, blodstänk, rökelse och finstämda kaffetoner. Efterhand utvecklar den hyvlat ädelträ, nästan ceder, choklad och söta röda körsbär, den är komplex men samtidigt utan riktig vektor - god och enormt välgjord men saknar adress liksom. I munnen är den rakryggad och rik, bra silkigt sandiga tanniner med toner av kaffe och lite eldiga röda vinbär, faten finns tydligt där, men är stilrena och fint uppbackade av röd & svart frukt. Det är oerhört seriöst men saknar lite ursprungskänsla, svansen är snyggt balanserat eldig med fin matvänlig bitterhet. Gott, snyggt, nyanserat och väl sammansatt. Avsaknaden av ursprung får tillräknas Punkarn snarare än vinet, det är personlig men svårplacerad. Betyget är snålt, hade den talat bättre spanska hade det blivit 3+ alla gånger.
Betyg:++

Det är gott, snyggt och vuxet med köttvänlig struktur men jag fattar inte vad det kommer ifrån. Den här gången blev det en halvblind sak i kamp med sex andra viner, alla klassiker. Jag listade till slut ut vad som var i flaskan men resonerade mest genom uteslutning, inget annat passade in alls så den ”modena spanjacken” blev kvar sist.
Defensiv seger liksom, borde de inte kunna uttrycka något mer än ”bra skit”??

-- Winepunker

Comments

Baigorri de Garage 2007

IMG_2051


”Det Moderna Spanien” är ett lite hånat begrepp i vissa kretsar. Huruvida de är poängplockare som mutat sig fram till
Jay Millers rolodex eller objektivt lysande viner i sin egen rätt skall jag låta vara osagt. Men, om man bortser från alla överdrivet höga poäng Wine Advocate delat ut de senaset decenniet är de i Punkarns bok oftast riktigt lyckade, den lite kliniska fasen är borta och det moderna handlaget har flyttat in i vinerna som i många fall blivit närmast personliga.

url


Bodegas Baigorri är en av alla nykomlingar (grundad 1996, första kommersiella årgång 2002) med mycket kapital ryggen som lyft Rioja in i 2000-talet. I vanlig spansk anda är design och underjordiskt vineri i trendig grå betong lika viktigt som innehålet i flaskan, en attityd jag lätt skulle avfärda med en fnysning om inte vinerna var så in i bängen bra.

Baigorri de Garage 2007
Baigorri, Rioja, Spanien
Intensiv, läcker och rödfruktigt köttig med blodstänk, körsbär, lingon & slånbär, lite mynta dyker upp, rökiga men supersnygga (franska) fat & en hel orientalisk kryddbod. Den känns ännu ung och oförlöst, den växer enormt under kvällen och har så mycket mer att ge, målarlåda och linolja kikar fram, den blir komplex och härligt personlig. I munnen är den tät, rödfruktig i avvägd & och förvånande ofläskig stil. Syror och tanniner sitter perfekt, den är fräsch och balanserad, sprittande & packad av körsbär, hallon och lingon. Faten är snygga, kroppen kryddig och precis lagom fatig, lite mörk choklad och tuggtobak i svansen. Aningen lakrits och kanel i eftersmaken blandas med syrliga stenfrukter. Skitbra, men kommer att bli bättre när de lite ystra tonerna lagt sig.
Betyg:++(+)

Det är seriöst, rent, välgjort och härligt uttrycksfullt - men den behöver lite tid för att komma ihop ordentligt. Skall jag vara kritisk är det att man inte riktigt kan placera detta i sitt (något ålderstigna) mentala register, den är liksom fransk (faten) och fräsch med både Rhônska och svala nya-världen inspirerade drag. Det är så långt från en
1982 La Rioja Alta 890 man kan komma, den passar inte in och Punkarns hjärna har inte lyckats ställa om till de nya parametrarna ännu. Men, det säger mer om mig än om vinerna, det är bara att öva och hoppas att man inte blir avslöjad som den gagghök man är. Gott skit är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Aalto 2004

IMG_1397


Jag gillar Spanien; Rioja, Priorat, Cádiz & Montsant har alla presterat strålande under ett par år i Casa Punk™. Tyvärr har inte Ribera lyckats lika bra, en besynnerlig grovhet och vrång struktur tycker jag alltför ofta har dominerat vinerna. Jag har upplevt dem som ganska ovänliga och tyvärr lite väl dyra. Undantag har funnits dock,
Bodagas Aalto har jag upplevt som lovande (undantaget PS som närmast är ett monster) och glatt köpt en del. Senast jag provade den här var drygt fyra år sedan, då väldigt oförlöst och vresig men med klar potential och lovande struktur.

Aalto 2004
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Rik doft, eldig med massor av solbakad svart frukt, maffig med en rejäl dos exklusiva fat, choklad och lite skitig & vild överton, den är expressiv i kryddigt komplex spansk stil. Efterhand drar den åt kanderade körsbär, anis & lakrits, en parfymerad känsla av rökelse med liten mynta. Smaken är tät, sträv och eldig (15%) men strålande balanserad, tanninerna är riviga men matchas fint av körsbär, lakrits & choklad, tjära och en hel det lite oväntade slånbär. Svansen är lite sotigt sträv med kakao och sandig textur, fruktsöt avslutning, gott & väldigt spanskt. Fylld av fat, bred frukt & exemplarisk struktur men knappast något finlir (inget finlir alls faktiskt, här är det pang på rödbetan). Betyget är i överkant, men jag misstänker att den kommer att bättra sig till en solid 3+ någon gång under de närmaste tio åren.
Betyg:+++

Fan, det är gott men samtidigt snubblande nära något som av vissa amatörtyckare skulle upplevas som en karikatyr. Fat och eldig koncentration kan vara lite provocerande i dagens vinklimat, men trots kraften & frukten finns en solid och väldigt seriös struktur. Detta är ambitiöst och mycket välgjort, vuxet och utan flörtiga toner. Me like!

-- Winepunker

Comments

El Puntido 2005

IMG_1260


”Det Moderna Rioja” har i Punkarns tycke varit ett välkommet inslag i Spaniens vinflora, en revitalisering av det mest klassiska av alla spanska distrikt. Ibland har viljan att gå ifrån den gamla vaniljstinna stilen och få till en ny-internationell produkt tyvärr skalat av alla distriktstypiska attribut och resulterat i, tja, ingenting egentligen. Helt anonyma svartfruktiga saker med för mycket fat har vinvärlden nog av, men kan man hålla lite i hatten och nyansera arbetet låter inte resultatet vänta på sig.

IMG_1259


El Puntido 2005
Vieñdos de Paganos, Rioja, Spanien
Doften är mjuk, fylld av nyanserade röda & svarta bär med en del hallon och blå plommon. Den är kryddig & rätt fatig men eken är enormt välintegrerad och så snygg att det inte går att anmärka, rosmarin, kåda och lite kakao förstärker uttrycket fint. Under kvällen växer den i glaset, den blir närmast parfymerad med myrra och kanel. I munnen är den förvånande fruktslank och läckert stram med stenig mineral och lite sotiga toner, syror och tanniner är perfekta med närmast svalt Hermitage-lik struktur. Den är härlig med skogshallon, plommon och krävande kryddig framtoning, detta är riktigt seriöst, trots fat och solmogen frukt bibehåller vinet skärpa och exakt definierade aromer. Svansen är lätt mineraldriven med pikant bitter avslutning. Detta är skitbra, men kommer att bli bättre. Avvakta fem år till nästa flaska.
Betyg:++(+)

Det är rätt kul att jämföra detta med
Roda I som provades för någon vecka sedan. Roda är en fatigare, mulligare och mer utvecklat inbjudande jämfört detta, en stram och seriös modern aristokrat med många ärke-franska markörer på plats. El Puntido är på alla sätt skitvass, somliga skulle kanske klaga på ursprungskänsla men det är snarast ett uttryck för gammalmodig traditionsbundenhet. Nej, det finns inte galet med vanilj och urlakade tanniner efter alltför många år på fat. Det är i stället fenomenalt välgjort, exakt med mineral och fruktren stramhet i fokus. Vad finns att anmärka på egentligen?

-- Winepunker

Comments

RODA I (och lite annat från PrimeWine)

IMG_1210


Moderna byggen i Spanien finns det gott om (byggen som inte påverkas av fastighetskrisen), revolutionen har pågått en tid och det poppar upp välgjorda saker från både klassiska och 'nya' distrikt. Resultatet har varit rätt lyckat men en del berättigad kritik har hörts från olika håll rörande avsaknaden av personlighet och en alltför nedhyvlad profil endast konstruerad för vissa feta amerikanska kritiker (även om Big Jay verkar vara ute ur bilden efter en del skitosande aktiviteter i just Spanien).

Visst, även för Punkarn har en del saker varit för mycket, enbart dyra fat och svartfruktig koncentration är inte på långa vägar samma sak som kvalitet.
Priorat senast lyfte inte riktigt och andra djupdykningar på senare år har lämnat mig frågande. Det sagt, mycket är samtidigt för djävla bra med personlighet och egensinnig framtoning (ibland med ansträngande mycket fat, men det kan funka ändå så länge an inte är fatfobiker). Det blir hela tiden bättre, pendeln svänger alltid in till jämviktsläget.

IMG_1179


På en sortimentsprovning häromsistens hos
PrimeWine ställdes några av Descendientes de José Palacios (alltså Alvaro & Ricardo) viner från Bierzo upp, fatprover med galet koncentrerad Mencia är man inte bortskämd med. Jag förväntade mig mest ett slag i ansiktet och en serie viner som glider ihop i sin närmast extrema koncentration, och fick tre mycket personliga och nyanserade saker placerade i en uppenbar kvalitetsstege. Le Faraona fanns inte på plats tyvärr, det hade varit kul och känna om det går att vässa stilen ytterligare jämfört Moncerbal.

Petalos 2009 [+(+)] har en ganska generös framtoning utan att bli flabbig, röda & svarta bär samsas med kryddor i omedelbar stil, smaken är balanserad med fina syror & behagliga sandiga tanniner, ganska dansant på det hela taget. Villa de Corullón 2010 [++(+)] är ett helt annat djur, ung (givetvis) och intensiv med packad svart & röd frukt uttrycker den närmast Syrah-lika drag, en del fat ligger lite utanpå just nu men materialet är sanslöst högklassigt. Smaken är en explosion av tät solmogen frukt med härliga syror och fräschör trots koncentrationen. Högst upp på stegen den här gången står Moncerbal 2010 [+++], ett djuriskt och skogigt fruktmonster med kryddor, blommor, skit & tjära blandat med floral frukt och besynnerligt charmiga rena drag, den har personlighet och druvskärpa. Smaken är tät och ännu oförlöst men klart mer komplex än lillebröderna, här har vi något som kan växa till sig enormt. Bierzo kräver mer forskning, detta var mer intressant än jag upplevde det senast vi provade på bredden.

IMG_1180IMG_1181


Bredvid stod
Les Terrases 2010 [+] & Finca Dofì 2010 [+(+)] från Priorat (samma Alvaro Palacios) som enbart uttryckte frukt & kraft, lite av de karikatyrer på Spanien kritikerna ojar sig över. Visst, det är gott & balanserat men ganska anonymt i tät, strömlinjeformad och polerat plastikopererad stil med en rejäl dos dyra fat (och inte heller så snyggt integrerat som i vinerna ovan). Faktum är att jag börjar känna en gnagande tveksamhet till Priorat, de är goda (men opersonliga) unga och hitintills har jag inte känt att de lagrar speciellt bra.

IMG_1186


Då lyfte Bodegas Roda betydligt högre, en slitvarg bland alla 'nya spanjorer' som håller Riojas fana högt sedan tjugo år.
Roda Reserva 2006 [++] & 2007 [++] är båda redan härligt tillgänglig, glada och rödfruktigt rena, inbjudande och svårt läckra med oväntat nyanserade fat. Roda I 2006 [++(+)] är tät & tjock med väldigt dyra fat och en fruktstruktur som står emot bra, lite kul funky & skitiga toner dessutom, riktigt lovande men bör flyttas ned i källaren ett par år minst för att få sin tredje +. Så, för att se vad lite tid kan göra, bara som jämförelse, plockade jag fram en butelj från ett av '00-talets allra bästa årgångar.

RODA I Reserva 2004
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Först tänker jag ’kork’, men nej, det vädrar ur på några minuter. Istället tittar en ganska kryddigt djurisk sak fram, kanel, våt päls, skog, undervegetation och massor av solmogen röd frukt parad med lite pyrande ved och en hel del (ganska snygga) fat. Det fins en del Bordeaux-lika drag med ceder och våt mylla. Under kvällen växer den i glaset, lite vanilj dyker upp och frukten drar ganska tvärt åt söta körsbär & grillat kött, den är klart eldig men alkoholen stör inte alls. I munnen är den eldig och bred, tanninerna är tydliga och sandiga, läckra, lite mocha och knäckiga toner blandar sig med högklassig röd körsbärsfrukt. Svansen är lång, lite bitter och kakaostinn men samtidigt skärpt, syror och frukt är på plats. Eftersmaken är fylld av kakao och torkade örter, den har mer att ge, det är bara början på resan.
Betyg:++(+)

Jag har svårt att inte gilla detta, det är seriöst, mycket välgjort och så där lagom spanskt i stilen. Tanniner & syror är på plats, alkoholen kontrollerad och bra balanserad, på det hela taget ett snyggt bygge. Skitgott, men jag tror toppen är några år bort, återbesök 2015.

-- Winepunker

Comments