Toscana

Caprili Brunello 2007

IMG_2574


Sorgligt satt på undantag är de något billigare sakerna från Italien, klassiker under 300:- är det långt emellan i Caza Punk™ tyvärr. Det är lite av ett nyårslöfte att prova mer ”traditionella saker” i ”vettig prisklass” under 2014 (var de nu må komma från) och varför inte börja med Toscana?
Caprili är en halvmodern trivialitet med konkurrenskraftigt pris, bruksvin när det är som allra bäst.

Caprili, Brunello di Montacino 2007
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Kryddig doft, förvånande nyanserad & dämpad med krossade körsbär, lakrits och en rejäl skopa jordig mineral. Efterhand utvecklas en del blommiga toner, rosor & liljor blandas med kanel och lite omogna plommon. Bra vässade (lite aggro) syror och läckert kryddig karamell i munnen, massor av kärniga körsbär och hallon, läckert själkigt pigg & uppnosig framtoning. Den är vaken, skärpt och expressiv, svansen är lång med läckra, väldefinierade och prominenta tanniner. Uttrycket är radikalt annorlunda gentemot 2006 (den var betydligt fruktstinnare besynnerligt nog), men den har samtidigt en mycket personlig & lagom modern solbakat rostad och kryddig struktur. Gott, avslappat & välgjort helt utan att aspirera på storhet.
Betyg:++

Det är inte illa, dessutom med klar potential känns det som. Med lite tid kommer syrorna att harmoniera, dämpa sig och uttrycka en mer avrundad melodi. Det är tveklöst & rakt uttryckt och lätt att känna igen, redigt och välgjort på alla sätt. Bra början på helgen...

-- Winepunker

Comments

Brunello di Montacino med AuZone

IMG_2377


Lite Brunello i AuZone, snabbt avhandlad blandad kompott uppställd av
Vintresserad som också sammanfattat själv.

IMG_2378 IMG_2379 IMG_2380


Brunello di Montalcino, Val di Suga 2007
Tenimenti Agnelini, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Varm, rödfruktig & lätt rostad doft, slånbär och lite läder. Snyggt sträv smak, solbakad med läcker röd frukt, lakrits & lätt söta kryddor. Snyggt torrt avslut i ganska klassisk stil, känns lite enkel.
Betyg:+

Quercecchio 2006
Azienda Agricola Quercecchio, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Rödfruktig doft, fatad med ungdomlig framtoning, lite körsbär och lingon, en del köttiga drag. Len röd frukt i munnen, fina sandiga tanniner, lite slånbär & en del röda vinbär, lätt anis och sot i eftersmaken. God.
Betyg:++

Brunello di Montalcino, Barbi 2007
Fattoria dei Barbi, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Rödfruktig doft, körsbär och en del torkade örter, antydan till choklad, röda vinbär och en liten puff av Dulcivit™. Svart frukt i smaken, rejält sträv i lite grov stil, lakrits och kryddig i svansen. Den känns aningen charmlös och lite klumpig, rätt OK men inte så mycket mer.
Betyg:+

IMG_2381 IMG_2382 IMG_2383


Vigna Cerbaia 2005
Azienda Agricola Cerbaia, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Lite stum och kokt doft, matt kola, besynnerlig kombination av parfym, sågspån och rå potatis. Rejält sträv i munnen, slank röd frukt, vinbär och väldigt själkig framtoning, bitter och kärv svans, syradrivet & ganska ogint intryck. Inte så kul.
Betyg:0

Brunello di Montalcino, Val di Suga 2004
Tenimenti Agnelini, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Lite stum och dov doft, en del mörka körsbär, aningen nagellack och kåda, ganska eldig med inslag av nejlikor. Tät svart frukt i munnen, lite solmoget söt med körsbär & sötlakrits, täta sandiga fina tanniner, mineralsälta och karamell i svansen.
Betyg:+

Brunello di Montalcino, Il Poggione 2006
Il Poggione, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Tät doft, mörka körsbär och plommon, varm svart frukt, kryddig och & dämpat komplex med koncentration. Tät i munnen, massor av svart frukt, lakrits & kryddor, packad med mörka körsbär, fina syror och snygga finkorniga tanniner. Stylad men god, lång med mineralsälta i svansen.
Betyg:++

IMG_2384 IMG_2385


Donna Olga 2006
Donna Olga, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Tät doft, lyxigt fatig med svarta söta körsbär, karamell och choklad, lite kirsch och ganska eldigt känsla, läcker med underliggande komplexiet. Tät i munnen, pigg frukt med anständiga syror, lena snygga tanniner, körsbärsfrukt och förvånande sval stil med tanke på doften. Lång och kryddigt sträv med bra balans och förmodad potential.
Betyg:++(+)

Den här var ny för mig, kul med en så pass bra sak för futtiga 300:-, kvällens klara vinnare i min fat & frukttåliga gom.

Brunello di Montalcino Riserva, Altesino 2007
Altesino, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Kryddig och funky doft med örtiga drag, parfymerad röd frukt, nästan Nebbiolo i känslan, körsbär, hallon, närmast hallonbåtar & tranbär och lite spontanjästa drag. Funky i munnen, ungdomlig, slank och inbjudande med naturvinsdrag, läcker röd frukt, lakrits och finkorniga tanniner, fänkål och lite örtig känsla. Svansen blir lite godisartad, vingummi närmast. God, men inte min stil riktigt, den är för skruvad med godiskänslan.
Betyg:+

Den här var vrickat kul, men besvärande svår. Jag hade inte satt den i Brunello på hundra år, kändes som något norrifrån i riket snarare - fast de lite svettiga godistonerna är bra besynnerliga.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Il Bosco 2004

IMG_2354


Man får
lite stryk när det gäller italienare av modernt snitt, jag är ganska liberal men ibland tvekar även jag på om riktningen är den rätta. När det gäller Italien & Syrah är jag mer än kluven, det funkar ibland men samtidigt finns samma underliggande problem som när det gäller Merlot. Har men inte handlaget och hjärnan slinter det alltför lätt när klimat och terroir jobbar åt ett annat håll, det bär lätt ned i diket med överkoncentration och brända fat.
Fast, ibland faller det snyggt på plats.
Tenimenti Luigi d'Alessandro har hållit på sedan 1967 (ett stort år på många sätt, Punk™, men knappast övrigt i vinvärlden utanför Sauternes), ledande i Cortona driver de produktion av Syrah i väldigt italienskt snitt utan att bli tungfotat eller klumpigt.

IMG_2355


Il Bosco 2004
Tenimenti Luigi d'Alessandro, Cortona, Toscana, Italien
Läcker och ganska komplex doft med klar utveckling, örtig, snyggt fatad och lite köttigt svartfruktig med sötlakrits och lätt blodstänk. Det finns en hel del mineralitet, kanel, anis och torkad rosmarin, snygg och harmonisk med aningen rökighet, den har ett radikalt annat uttryck jämfört den stumma uppenbarelsen för drygt tre år sedan. I munnen är den perfekt balanserad, fina silkiga & prominent sandiga tanniner och kryddig kropp med lätt mineralsälta och dämpat solmogen svart frukt. Det finns en underliggande vild ton av torkat kött och rötter, roligt och ganska vågat. Det är på det hela taget kul & snyggt, men det saknar samtidigt den parfymerade ton jag vill ha i högklassig Syrah - den är inte en Côte-Rôtie, men försöker heller inte vara det. Il Bosco är bara solid Syrah med landskaraktären i förgrunden.
Betyg:++

Detta är rätt bra, eget, italienskt och uttrycksfullt men saknar det där som alla högklassiga Syrah bara måste ha - ett litet inslag av syrén & hyacint. På många sätt är det precis vad man kan förvänta sig, det är som en
Magari utan larvet och all fet Merlot. Med beröm godkänt, men absolut inte strålande.

-- Winepunker

Comments

Brancaia Il Blu 2004

IMG_2338


Jag har taskig krama just nu. Inte nog med att det skiter sig på alla plan utanför vinsfären, jag åker dessutom numera på de mest udda skador i vinerna som korkas upp. Fulkorkad Champagne, TCA galore i portvin och en skum klump som såg ut som en hårig vinägermoder i en disktrasesmakande Merusault var bara början. Den här kvällen kulminerade i en ättikssyrastinn
Giaconda Warner Vineyard 2004, en normalt spektakulär storhet förstörd intill oigenkännlighet. Men vill bara gråta (och öppna en öl)!

Skam den som ger sig, bara att gräva vidare i källaren och hitta något vettigt...
Så, den har provats förut, lovande givetvis men det finns samtidigt alltid en rädsla för dessa moderna italienare. Blir det något eller tar ek och koncentration över i en virvel av bitterhet och grova fat?

Brancaia, Il Blu 2004
La Brancaia, Toscana, Italien
Solbakad doft, kryddig med lakrits, läder och kanel, kaffe och bitter choklad. Den har en del trätoner i förgrunden, ceder och mullrande Merlot backar upp all Sangiovese, visst är den porrigt modern men samtidigt har den alla italienska markörer på plats - sura körsbär trängs med kryddor och rostade aromer. Den utvecklar lite besynnerligt rökiga toner efterhand, brinnande trä och grillkol.
I munnen är den sträv, kärv med närmast piemontesiska tanniner, körsbärssur känsla, sandig och prominent bitter, snyggt fatad - eken har krupit in fint i frukten de senaste två åren. Merlot & Sangiovese har dessutom gift sig utmärkt och faten är i absolut schack. Det är gott, snyggt, modernt och Italienskt, men samtidigt lite charmlöst och vresigt i svansen. En efterhängsen grovhet drar ned betyget.
Betyg:++

Den har inte utvecklats på det sätt jag hoppats, charmlösheten finns kvar trots att fat och frukt harmonierat fint. Den lite brända övertonen pekar på aningen valhänt ambition. Varför inte bara slappna av lite och låta frukten spela första fiolen? Visst har Sangiovesen krupit in snyggt i all Merlot men det rockar inte riktigt, det finns en gnagande känsla av torrhet och bittert skev struktur. Den känns lika sträng som
Beatrice Axelsson, min lärare i årskurs ett till tre där i mitten av 70-talet…

-- Winepunker

Comments

Dedicato a Walter 2007

IMG_2252


Få viner är så avskydda i bolggsfären som
Bolgheri. Med enbart franska druvor, en kopia med sydländska drag som provocerar de rättrogna alldeles tokmycket, verkar det vara ett rött skynke för amatörtyckarna. Själv gillar jag Bolgheri generellt, inte för typiciteten (även om den finns där tämligen tydligt) utan för den absoluta kvaliteten. Lyckas Gaia med sin Camarcanda borde Allegrini lyckas med sin Poggio Al Tesoro, alla tidigare försök har visat på absolut skärpa och exakthet, ett år som 2007 borde vara tämligen vettigt om korten landar som man kan hoppas.

Dedicato a Walter 2007
Poggio al Tesoro, Bolgheri, Toscana,Italien
Tät och ganska köttig doft med massor av körsbär, anis, rökiga fat, flintkross och en hel del aristokratiskt parfymerade drag, choklad och rökelse, läder med en del pyrande björkved och rosmarin. Visst finns där en del klassiskt gräsiga drag men bara i bakgrunden, den är dominerad av dyra kryddor och inte av örtighet. I munnen är den bestämd och bred med mineralsälta & massor av aromatisk kåda, lätta nyanserade fat, tjock av svart frukt men samtidigt med pigga syror och en hel del komplexa kryddiga & skogiga toner. Detta är mycket seriöst, betydligt bättre än både ’05 & ’06, renhet och kraft i ett härligt paket. Men, det är inget för den hjärtsvage, tyngden och intensiteten kan skrämma alla de som bara dricker Frappato & anemisk Pinot.
(100% Cabernet Franc)

Betyg:+++

Detta är djävligt gott, doften är intensiv och strukturerad på ett sätt som Bordeaux ofta bara kan drömma om, smaken är expressiv och rik med okomplicerat och primat uttryck. Varför klaga på detta? Visst fins faten där men de är absolut integrerade och perfekt inpackade i vinet. Fjollputtarna som bara sniffar på Nerello och kvasimogen Pinot skall hålla sig borta, men har man lite hår på bröstet och muskler på överarmarna är det bara att öppna foderluckorna och tanka. Gott & redigt, intensivt och välgjort med så mycket
Bolgheri man nu kan packa in i ett vin (det vill säga mindre terroir än en typisk Etna Rosso men mer än en generisk Napa). Alldeles utmärkt, och den kommer att bli bättre med ytterligare några år på rygg.

-- Winepunker

Comments

Gaja med Gaia Gaja

Så var hon i stan igen, en av vinvärldens mest dynamiska och skärpta personligheter drog in en frisk vårvind till ett djupfruset Stockholm och presenterade nya årgångar tillsammans med VinUnic. Glädjen att vara en del av institutionen Gaja och oräddheten att kliva fram ur sin fars inte helt oansenliga skugga är uppfriskande, en personlighet som Angelo Gaja (för er som träffat honom) kan nog vara nog så skrämmande att samarbeta med.
Min egen relation till producenten sträcker sig tillbaka till årgångarna från mitten/sent 80-tal, en liten samling
Sperss och några Barbaresco lyckades jag få in i källaren innan priserna tvingade ned dem under inköpsradarn. De utvecklades enormt fint och buteljerna tog i vanlig ordning slut innan de nått sin fulla potential. Sedan dess har det bara blivit några enstaka flaskor vid lite lyxigare tillfällen, Sorì Tildìn och Sorì San Lorenzo blev snabbt lika smärtsamt dyra som smärtsamt bra.

IMG_1951


Rossj-Bass 2011
Gaja, Langhe DOC, Piemonte, Italien
Ungdomlig doft med lite söt frukt, aningen exotisk med inslag av banan och gröna päron & blad,. Fet i munnen, fatig och lätt eldig med oljig textur och dämpade syror, lite fet och aningen bitter svans. Alltför grov i min gom, ganska bra rent tekniskt men inte min grej riktigt.
Betyg:+(+)

Jag har aldrig riktigt fallit för Gajas vita och speciellt inte deras rena Chardonnay, den har en tungfotad klang och en plump framtoning. I kombination med aningen beska är den svår och lite tondöv, kvaliteten är tveklöst hög men det finns en inbyggd dissonans som skär sig i min mun.

IMG_1945


Promis 2010
Ca`Marcanda - Gaja, Toscana IGT, Bolgheri, Italien
Läcker och parfymerad med toner av ceder, blå frukt och en del örtiga toner, exakt och lite återhållen med fräschör. Syrlig och piggt röfruktig i munnen, fina tanniner i ganska slank & elegant stil, snygga fat, röda vinbär & syrliga körsbär i svansen, lite stenkross & mineral avslutar. Riktigt bra i en lite oväntat nyanserad stil för Promis.
(55% Merlot, 35% Syrah, 10% Sangiovese)
Betyg:++

Magari 2010
Ca’Marcanda - Gaja, Toscana IGT (Montalcino, Castagneto Carducci, Bolgheri), Italien
Ganska solbakad och svartfruktg doft, eldig och kryddig men ännu lite stum, en del lakrits & en aningens aningen gummi kikar fram. Mjukt fruktig och ganska mullig struktur, bra prominenta och sandiga tanniner, solmogna biggaråer och en del lakrits & mineral, lite kirsch i svansen. Snygg och balanserad men behöver nog lite tid att hitta ihop helt.
(50% Merlot, 25% Cabernet Franc, 25% Cabernet Sauvignon)
Betyg:++

Det lite ’nystartade’ projektet i Bolgheri tycker jag levererar fint, snygga moderna saker till faktiskt vettiga priser på det hela taget. Man får inte leta för mycket efter 'Italiens själ' i den här brygden, men kan man se lite bortom tradition och enbart uttryck av terroir är detta ett exemplariskt uttryck för just Bolgheri. Skärpt, rent & i en tappning som 2010 faktiskt inte är helt utan elegans och vässad känsla.

IMG_1947


Rennina 2008
Pieve Santa Restituta, Gaja, Brunello di Montacino DOCG, Italien
Läckert kryddig doft, läder och solvarm röd frukt, torkade örter, lite karamell och parfym, antydan till mynta i elegant och floral stil. Underbara syror i munnen, körsbär, sura hallon & kryddiga övertoner, lite lakrits & snus (!?), perfekta tanniner, lång & exakt, elegant och faktiskt i det närmaste drickfärdig. Strålande.
Betyg:+++

Sugarille 2008
Pieve Santa Restituta, Gaja, Brunello di Montacino DOCG, Italien
Tät och svartfruktig doft, fylld av kakao och kryddiga toner, eldig och packad av körsbär, parfym, lite lera & stenkross, blommor och målaråda i ganska oförlöst stil. Härligt tät i munnen, svartfruktig med solmogna mörka körsbär, fina sandiga tanniner, en del lakrits & kaffe, läder och mineralitet i svansen. Mycket lovande men ännu oförlöst.
Betyg:+++

De klassiska toscanska äventyren är enormt välgjorda, olika och personliga med läcker och bred Sangiovese Grosso formligen osande ur glasen. Det kanske inte är något för de mest asketiskt lagda vinälskarna, men gillar man som jag lite lagom hull på kroppen är det helt oemotståndligt.

IMG_1946


Sito Moresco 2011
Gaja, Langhe DOC, Piemonte, Italien
Besynnerligt svettig doft, gymfötter och stenkross, ganska svår och dämpad med en del röd frukt. Syrlig med tranbär, slånbärstanniner och en del lädersnöre, tyvärr alltför primär, ungdomen gör den svårbedömd men jag har aldrig riktigt fallit för just det här vinet.
(Nebbiolo 35%, Merlot 35%, Cabernet Sauvignon 30%)
Betyg:(+)

Dagromis 2008
Gaja, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Eldig och parfymerad med rosor & torkade örter, ganska eleganta röda bär, finstämd med lätta och snygga örtiga drag av mynta. Härligt rödfruktig smak med litet sötfruktigt anslag, eldig och underbart kryddig, en del lakrits och karamell, solmogna hallon och fina sandiga tanniner. Alldeles utmärkt.
Betyg:++(+)

IMG_1948


Barbaresco 2009
Gaja, Barbaresco DOCG, Piemonte, Italien
Intensiv doft med röd läcker frukt, hallon, läder & karamell samsas med lakrits, violpastiller & syrén. Sträv smak med finkorniga tanniner, röd läcker frukt, rättfram med lite kaffe och sval mynta, ännu oförlöst en lovande.
Betyg:++(+)

Sperss 2004
Gaja, Langhe Nebbiolo DOC, Piemonte, Italien
Lätt utvecklad doft, röd elegant frukt med kryddiga florala toner, spearmint och viol, krossade körsbär och målarlåda, linolja &enbär i kryddigt komplex stil. Sträv i munnen, rödfruktig med syrliga körsbär och läckra väldefinerade syror, lång med sandiga tanniner och en rejäl näve grus i förgrunden. Skitbra.
(Nebbiolo 94%, Barbera 6%)
Betyg:++(+)

IMG_1949


Sorì Tìldin 2009
Gaja, Langhe Nebbiolo DOC, Piemonte, Italien
Djup doft, ungdomlig med biggaråer och solmogna hallon, tät & oförlöst med exemplarisk frukt, lakrits & floralt parfymerade drag, enormt sexig. Tät smak, solmogen röd frukt, primär med körsbär & skogshallon, läckert sträv med underbart finkorniga & prominenta tanniner. Sandig & fylld av krossad sten, lakrits & kakao i svansen. Koncentrerad med fullkomlig balans, oförlöst men en storhet i ungdomlig slummer.
(Nebbiolo 95%, Barbera 5%)
Betyg:+++(+)

Sorì Tìldin 1999
Gaja, Langhe DOC, Piemonte, Italien
Enormt komplex och kryddigt läcker doft med läder, lätta djuriska drag, målarlåda & torkade blommor, en del sandelträ och svalkande sval mynta. Perfekt utvecklad. Mogen smak i härligt kryddig & elegant stil, skitläker med torkade röda bär, hallonfnas, nypon och stenig salmiak, sträv svans med lite rökig ton och läckert rödfruktig känsla. Superb med exemplarisk mognad!
Betyg:+++

Båda
Sorì Tìldin är spektakulärt bra, stilmässigt olika och med strukturell skillnad men båda fenomenala. 2009 kommer säkert att kliva upp en pinne till när mognaden får sätta in ordentligt, den är så rik men samtidigt skärpt, ett perfekt uttryck av en lite bredare årgång med underbart solmogen frukt. Det är när man provar dessa som storheten i Gaja verkligen visar sig, prismässigt galet givetvis men i relation till samma kvalitet från andra håll känns det ändå rimligt på något skumt sätt. Här lyser stjärnan allra starkast, gudinnan kanske inte dansar rumba direkt men visar sig i alla fall diskret i bakgrunden, en i personalen och ger oss ett avmätt ögonkast i alla fall. En dag på jobbet liksom...

Andra tankar
här och här.

-- Winepunker

Comments

Ornellaia med AuZone

IMG_1845


Ett av
förra årets bättre viner var en flaska Ornellaia jag öppnade i ensam protest mot allt anti-fat bludder och den allmänna avskyn mot just den här typen av vin i bloggsverige. Den var helt enkelt skitbra, visst har den lite manipulativa drag men inte mer än vilket annat välgjort vin som helst, rent uttryck och karaktärsfull personlighet dessutom. Det är givetvis ett ’mondovin’ med allt vad det innebär, men med klass och tydligt italienska drag - svårt att inte imponeras av & gilla.

Så, dags att göra ett intjack i min egen källare, sju årgångar
Ornellaia och en flaska av andravinet Le Serre Nuove att jämföra med. Vi lämnade Le Volte & Masseto utanför, båda av olika prisskäl.

IMG_1847


Ornellaia 1994
Marchese Lodovico Antinori, (Bolgheri), Toscana, Italien
Mogen doft, lite kryddigt anslag med torkad frukt & trätoner, utvecklar efterhand lövhögar och komplexa lite bordeauxlika mognadstoner. Höga syror i munnen, helt utvecklad, elegant i rödfruktig stil med finkorniga och dämpade tanniner. Faten är nyanserade, svansen kryddig och eftersmaken ren & helt färdig. Den är lite slank dock, dessutom känns det som den har varit bättre för ett par år sedan, den är på platån men med en lätt sluttning bakom sig.
Betyg:++

Ornellaia 1996
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Elegant doft, fylld av röd torkad frukt, nysågat ädelträ och kryddörter, liten mynta och överraskande florala toner, läcker och härligt finstämd. Mogen smak, kryddig med fint sandiga tanniner, lite trä & lakrits blandas med rökelse och lite kaffe, aningen tuggtobak i svansen. Harmonisk och animalisk eftersmak, råa köttslamsor, lite slank men samtidigt mycket läcker i nyanserad och komplex stil. På topp skulle jag tro.
Betyg:+++

Ornellaia 1995
Marchese Lodovico Antinori, Bolgheri, Toscana, Italien
Återhållen och lite stum doft med dämpad frukt, lätt mynta och finlemmad drag, en del krossad sten och aningen själkig ton. Sträv i munnen, sandiga tanniner, anis & torkade örter, en del dämpad röd frukt, liten sälta och salmiak i svansen. Rätt god men den har ett aningen ogint drag.
Betyg:++

Ornellaia 2002
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ganska fatig doft med en hel del köttiga drag, massor av grillad biff, torkad tomat och lite buljong under massiv solbakad svart frukt, den känns ganska utvecklad. Tät smak, lite bränd med solbakad röd frukt, lite bitter & besynnerligt grov, antydan till soya utvecklas efterhand, lite vidbränd svål i svansen. Både tomat & buljong går igen i eftersmaken, den känns tyvärr lite tondöv.
Betyg:+

Ornellaia 2004
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Läcker doft, fint svartfruktig med plommon, snygga fat och nyanserade kryddor, lite cassis & ceder, lätt eldig & elegant, fint sammansatt med aningen nyhyvlad teak, fänkål & nästan ett uns snus. Strålande sandig tanninstruktur i munnen, fint rakryggad med liten rökighet, tät solmogen svart frukt men den är ändå ganska stram & klassisk. Snygga syror, fin ton av lakrits, lite körsbär & rosmarin i svansen. Superb & så läcker med fin potential. Klockren 3+ men med utrymme för förbättring.
Betyg:+++

Ornellaia 2006
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Tät & ungfruktig doft, massor av cassis och fat, intensiv, läcker med viss mineralitet och mynta, enormt lovande men groteskt ung i dagsläget. Strålande fruktig smak, underbara tanniner, lite salmiak & lakrits, fänkål & krossad sten - bra mineralitet. Det finns en del eksöta drag just nu, den behöver tid att gå ihop men potentalen är enorm.
Betyg:++(+)

IMG_1846


Le Serre Nuove dell’ Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Ungdomlig och helt oförlöst doft, enormt tät med svart frukt, blåbär & björnbär, cassis och en hel del fat, klart lovande men stilen är väldigt ”in your face”. Tät smak, massor av svart frukt, fina tanniner, lite kryddig & bränd men med bra struktur & ryggrad, fruktsöta plommon och svartfruktig svans. Litet beskt anslag i eftersmaken. God, mjukare och mer utvecklad än storasyster.
Betyg:++

Ornellaia 2009
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Supertät doft, massiv med tokpackad frukt, cassis galore, kanel, ädelträ och dyra orentaliska kryddor, fatig och eldig och tokigt oförlöst. Turbotät smak, tjock med extra allt, helt enormt massiv med svart frukt, tjära & asfalt, plommon och kåda. Den kommer att utvecklas, men frågan är till vad? Det finns lite ekbittra toner som oroar en del, den kan nog gå ihop men fan vet hur lång tid det kommer att ta.
Betyg:+(++?)

Detta var riktigt intressant, alla de tre från ’90-talet hade den elegans och charm man minns från förr med Lodovico vid rodret, samtidigt finns en lätthet som känns aningen snopen om frukten bara är lite för klen som 1994. De är mycket snygga viner, men jag tycker samtidigt att både ’04 & ’06 (i alla fall om några år i just ’06 fall) är bättre byggen, kraften behövs för att uttrycket skall få utrymme. Visst spelar åldern och kvaliteten på årgångarna in, men det känns ändå som den modernare tolkningen har mer att ge. 2004 är faktiskt fullkomligt strålande, en härlig kombination av arvet/inspirationen från Bordeaux parad med det italienska i klimat & terroir.

Vad som är lite oroande är dock strukturen på 2009, den är helt enkelt för mycket i alla tänkbara vektorer. Det känns nästan som något helt annat, en överambitiös Napa eller något skruvat från OZ - likheterna med 2004 är små och med 90-talsvinerna i princip inga. Jag får lite vibbar av 2007 som inte var min favvo när den släpptes direkt, samma tunga fötter och lite brännande känsla men nästan ännu mer skrämmande. Imponerande? Javisst! Men gott? Den som lever får se, men jag är tveksam…

Det känns som man numera skall plocka Ornellaia i klassiskt perfekta år, det får inte vara för varmt utan lång jämn mognad måste till, både 2004 & 2006 är typexempel på strålande ’supertuscan’. Enda smolken i bägaren är priset, gnissla tänder över pris börjar bli en sidohobby för en stackars Punkare.

IMG_1848


Dessutom, AK hade plockat fram en flaska olivolja från egendomen, en reflexgrön och örtigt kryddig sak av riktigt hög klass. Det var bara grappan som saknades…

-- Winepunker

Comments

Sondraia 2006

IMG_1671


Det gnälls mycket på modern Toscana nuförtiden, speciellt Bolgheri ligger i skottgluggen med sitt anammande av modern stil, fat & franska druvor. Givetvis avviker vinerna från arketypiska saker (även om både
Ornellaia & Sassicaia snart måste sorteras in som klassiska) men de uttrycker trots det en mycket italiensk karaktär - körsbär och tanninstruktur går inte att missta sig på. Som ni alla vet gillar Punkarn dylika ting, så länge landskaraktären är lagom uttryckt går det inte att invända egentligen.

Poggio al Tessoro är Allegrinis satsning i Toscana, en hypermodern anläggning med fokus på moderniteter. Toppen är Dedicato a Walter (100% Cabernet Franc), en smarrig maffputte med doft som en hyfsat lyckad Cheval-Blanc. Snäppet under är en budgetblanding av 65% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot & 10% Cabernet Franc, Sondraia lagras efter malolaktisk jäsning 18 månader på 50% nya Allier, den brukar landa på 14,5%.

Sondraia 2006
Poggio al Tessoro (Allegrini), Bolgheri, Toscana,Italien
Tät doft, solbakad högklassig mörk frukt, söta svarta körsbär, plommon och cassis, det finns en del bränd karamell i övertonerna, grillat kött och choklad, en liten frön dissonans tyvärr. Den är maffig men lite burdus. Smaken är solbränd, rik med täta & läckra sandiga tannner, fylld av kakao, söta kolsvarta biggaråer och moccha. Svansen är fruktsöt med karamell och lite sotiga drag, en näve grus tillsammans med ett par kilo entrecôte är nedslängd i jäskaret tack och lov, väl rostad för att lagras längre tyvärr, frukten kommer inte att hålla emot fat & karamell många år till. Drick upp och var nöjd.
Betyg:++

Det är gott som tusan men totalt okomplicerat, enkelhet och lagom kraft uppblandad med superb vinmakning är svårt att motstå men absolut inget att filosofera över. Det är ett perfekt husvin som grannen skulle tycka var betydligt bättre än fredags-amaronen, förmodligen tanken Allegrini hade när de etablerade sig i Toscana.

-- Winepunker

Comments

Montalcino med AuZone

IMG_1140


Det måste sägas att jag var
tämligen baissad inför torsdagens provning, Brunello/Rosso har varit lite på min shitlist under några år då jag tyckt att vinerna inte står upp för sitt ädla ursprung riktigt. En känsla av stereotypa & överprissatta produkter var allt jag kunde uppbringa inför kvällen, senast jag druckit riktigt bra saker var från mitten av 90-talet enligt rullorna. Skulle någon kunna få mig att omvärdera den ståndpunkten var det väl Jens då, en av föreningens italien-förespråkare med en skrämmande meritlista på intressanta provningar.

IMG_1141IMG_1142IMG_1143


Poggio di Sotto, Rosso di Montalcino 2006
Poggio di Sotto, Rosso di Montalcino, Toscana, Italien
Mjukt rödfruktig doft, plommon & körsbär, lätt kryddig och ganska elegant. Smaken är fint rödfruktig, finkorniga tanniner med lite körsbär och krossad sten i bakgrunden, finlemmad och snygg men lite enkel i strukturen.
Betyg:+

Pian del Orino, Rosso di Montalcino 2008
Pian del Orino, Rosso di Montalcino, Toscana, Italien
Ungdomlig doft, sprittande rödfruktig med hallon och fräscha röda körsbär, den är närmast grenachelik i inbjudande juvenil stil. I munnen är den väldigt ung, massor av hallon och sura körsbär, höga syror och dansant frukt, lite lakrits och örter i svansen, mycket behagliga tanniner. Snygg, pigg och läcker.
Betyg:++

Hade jag fått detta helblint skulle jag inte landat i Toscana, inte en gång på hundra troligen. Det är gott, snyggt och formligen osar fransk Grenache. Enormt atypisk, och kul!

Salvioni Cerbaiola, Brunello di Montalcino 2001
Salvioni, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Tät och tjock doft med kaffe, tjära, choklad och biggaråer, solbakad och fatigt kryddig, dessutom en del florala övertoner, hyacint och liten antydan till mynta. Smaken är tjock och rejält sträv, kärv med kaffe, lädersnöre och solbakad svart frukt, lite tjära och kakao i svansen. De känns aningen rå, skrämmande & grov men är samtidigt vansinnigt imponerande strukturellt.
Betyg:++

IMG_1144IMG_1145IMG_1146


Poggio di Sotto, Brunello di Montalcino 1999
Pogio di Sotto, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Solbakat kryddig doft, inlag av fudge & matta kolatoner, en del kryddpeppar och målarlåda i perfekt mogen stil, seriöst traditionellt, seriöst komplext & inbjudande. Smaken är mjuk, fylld av solmogen frukt, röda bär och laktrits, tanninerna är tydliga och perfekt sandiga. Svansen är kryddigt bitter med rå fänkål & antydan till terpentin. Underbar, klassisk, strålande & på absolut topp!
Betyg:+++

Det är var seriöst skitbra i superb klassisk utformning,
precis så här vill jag ha min Brunello, så tydlig och väl driven i tämligen elegant tappning.

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso, Brunello di Montalcino 1997
Ciacci Picolomini, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Ganska kraftigt fatad, lite läckert fruktsöt med närmast karamelligt drag, knäck, kaffe & solmogna röda bär. En komplex ton av kåda/rosmarin finns där också, moget & läckert. Smaken är tät, sträv & mycket seriös, ganska rik & tjock frukt med en antydan till kaffe. Svansen är fylld av snyggt bitter kakao, lite lädersnöre och en rosmarinkvist, ganska krävande och kryddig eftersmak. Skitgod!
Betyg:+++

Det fortsätter bra, jag var snubblande nära att sätta Piccolomini som bäst men elegansen i Poggio di Sotto vann just den här kvällen, två strålande exempel hur det kan bli när allt faller på plats.

La Fiorita Riserva, Brunello di Montacino 2001
Fattoria La Fiorita, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Mogen och komplex doft med massor av undervegetation, mineralitet & torkad frukt, liten antydan till russin och en del läderdojja. Mycket intressant, men en liten ton av etylacetat drar märker upplevelsen. Smaken är läckert & moget rödfruktig, en del torkade örter, sträv och rätt funky, rejält skitig eftersmak i närmast provocerande stil. Hade det inte varit för etylacetat i doften hade det blivit 3+ utan en sekunds tvekan.
Betyg:+

Ack så trist med doften, de som inte är lika (över)känsliga som jag rankade den här direkt bland de bästa. Tyvärr kan jag bara inte bortse från det jag närmast klassar som en liten defekt, en annan flaska hade kunnat vinna hela racet.

IMG_1147IMG_1148


Castello di Ama, Chianti Classico 2004
Castello di Ama, Chianti Classico, Toscana, Italien
Ungdomlig doft med krossade körsbär, pigg svart & röd frukt, känns modern och väldigt klinisk. Smaken är ren och ungfruktig med körsbär & lakrits, snygg & på pappret väl sammansatt men känns enormt trist i sin avskalade och slimmade stil. Det är inga fel på tanniner eller syra, men i dagsläget ger den nästan ingenting.
Betyg:+

Betyget är nästan generöst, den var så anonym och intetsägande att jag knappt finner ord. Brukade inte Castello di Ama vara bra? Jag har minnen av La Cassuccia och L’Apparita som båda imponerat stort, borde inte ett vin för över 250:- ett år som detta prestera betydligt bättre?

Caprili, Brunello di Montacino 2006
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Lite skitig doft med läcker frukt, svarta och röda bär i omedelbar stil, lite mynta och en hel del riktigt mörka körsbär. Smaken är mycket rättfram, eldig och läcker med behaglig fathatering, sandiga exemplariska tanniner, kroppen är körsbärsfruktig och ännu ganska ung även om bitarna börjar falla på plats. Direkt, generös och no-nonsense. Gott!
Betyg:++

Jag känner mig i alla fall tillfälligt omvänd, mycket av det här smakade som jag vill minnas att Brunello tog sig ut förr. Väldigt personligt, väldigt olika stilar och väldigt gott (och väldigt dyrt, de bättre vinerna sniffar alla på 1000:-), dags att börja investera lite månne? Tackar så mycket Jens, alltid lika intressant.

-- Winepunker

Comments

Fatfredag med C

IMG_1149


Under senaste tiden har det klankats en del på fatbehandling och ek i svenska bloggosfären, speciellt i kombination med 'modern Toscana' och den stil som föraktfullt representeras med epitetet 'Mondovino'. En del av kritiken är berättigad, utslätade kommersiella produkter (vilken produkt är inte kommersiell förresten, det handlar till slut om pengar) med lite restsötma och komplett avsaknad av ursprung är ett gissel men man skall samtidigt vara försiktig att klampa ned i vinrasism och onödigt snobberi. Alltför ofta blir det lite väl mycket kulturlarv av debatten, ett välgjort vin är ett välgjort vin och skall väl gå att uppskatta bara man försöker förstå vad det försöker vara. Titta på vinets själ (
corr:stjäl) och bedöm det efter intention oavsett om det är en rostat fatlagrad Merlot från Bolgheri med ett del manipulativ insmickrande fruktsötma och micro-oxidation eller en naturlig Beaujolais som efterjäser i flaskan och mognar snabbare än bananer.

Nåja, man kanske skall ta en av alla supertuscans moder vid hornen; Ornellaia, Marchese Lodovico Antinoris skapelse från det då outvecklade Bolgheri som skulle sätta Nicolò Incisa (Sassicaia) & Piero Antinori (Solaia) på plats. Tillsammans med Tibor Gál (olyckligt död i en trafikolycka under sitt arbete på Capaia i Sydafrika 2005) mejslades en förhållandevis elegant bordeauxlik italienare fram med alla små muttrar snyggt & precist passade, en storhet i vardande månne? Själv har jag haft många kul upplevelser med Ornellaia, men som ganska gammal i gården är erfarenheten störst före Frescobalids lite fula övertagande via Robert Mondavi under början av 2000-talet. Exit Lodovico & Tibor, enter Rolland, mer Merlot, nya rostade fat, alkohol och massor av poäng i Winespectator & Wineadvocate.

Visst har vinet gjort en resa i stil och visst kan till och med jag tycka att det på många sätt gjorde sig bättre i sin gamla lite 'grumpy' och mer slimmade utformning, men man får se det i ljuset av tidevarvet. Pendeln lär väl svänga tillbaka, det är det som är så djävla kul och frustrerande i den här branchen. Vinerna ändrar sig i stil, allt är ett rörligt mål som håller oss på tåspetsarna som en underbetald säkerhetsvakt i Kabul (tack ock lov för det, annars skulle man ju kunna tro att dussinkunskap från 80-talet fortfarande var relevant, det finns de som fortfarande tror att 'Chablis' enbart stavas 'Brocard').

Årgång 2004 är 60% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot, 12% Cabernet Franc och 3% Petit Verdot, kul att jämföra med 1990 där det bara är 14% Merlot. Förändringen i druvsammansättning kom krypande men accentuerades ju mindre inflytande grundarna fick och ju mer den amerikanska marknaden visade sin uppskattning, 1998 blev 'Wine of the Year' år 2001 i Winespectator. Ett marknadföringstrick initierat av "The Mondavis" (låter som en HBO-serie) när kontrollen började glida Ludovico ur händerna eller en välförtjänt prestation? Konspirationsteorierna frodas. 2004 är på många sätt perfekt, problemfri blomsättning och lång jämn mognad. Skörden började tidigt i september för Merlot och avslutade tidigt i oktober för Cabernet Sauvignon. Vinet jäste en vecka, fortsatte maceration i 18 dagar följd av malolaktisk jäsning på 70% nya fat (resten gamla) och lagrades sedan 18 månader på samma fatuppsättning i barrique. Vinet drogs om och blandades (blend och egalisering) efter 12 månader. Efter buteljering hölls flaskorna 12 månader på egendomen före försäljning och distribution. Åtta år efter skörd borde det visa sig lite i alla fall, det är ju trots allt en modern konstruktion.

Ornellaia 2004
Tenuta dell’Ornellaia, Bolgheri, Toscana, Italien
Mjuk och inbjudande doft, fylld av intensiv cassis, exotiska kryddor och förhållandevis dämpade fat, lite trätoner med ceder och antydan till malört (?!). Efterhand tittar både kanel och lakrits fram, tonerna är nyanserade och snygga med liten eterisk rökighet, inte alls så ’in your face’ som man kunde väntat sig, alkoholen finns där (14.5%, puh!) men är otroligt snyggt inbäddad utan att dominera vinet. Smaken är läcker med exakta syror, snygg ganska stram mörk frukt och nyanserad fathanetring, den är dominerad av sura körsbär, söta plommon och perfekta finkorniga sandiga tanniner. Man hittar rosmarin, kåda och lätta toner av lakrits & tjära i svansen, den är lång och förvånande slank & närmast elegant, nästan behagligt feminin. Skitgod, modernt italiensk och redigt personlig.
Betyg:+++

Jag kan inte annat än kapitulera, detta är skitsnyggt och mycket
italienskt trots MTA och Cabernet Sauvignon med en Rollandsk dos av Merlot. Faktum är att detta är den elegantaste Ornellaia jag provat ’post Ludovico’, snuskigt snyggt sammansatt, nästan manipulativ. Den kommer dessutom att utvecklas fint, att man lyckas gömma all alkohol är en bedrift i sig.
Det skall bli kul att prova vinet på vertikalen tidigt nästa år, jag skall själv hålla i spektaklet i slutet av Januari.

Och, ni som inte sett den ännu, 'Mondovino' är skitkul, intressant och lite lagom provocerande. Jag som ende marknadsliberale vingeek på biografen (Zita / Folkets Bio, Birger Jarlsgatan 37) tillammans med en massa radikala antiglobaliseringsmotståndsaktivister skrattade glatt på helt fel ställen och fnös högljutt på andra ännu mer fel ställen under filmen (aktivisterna skrattade och fnös också, men på helt rätt ställen enligt gällande antiglobaliseringsmotståndsaktivistnorm). Jag drog åt mig blickar på vägen ut som om jag hade haft frimärksmustach och snedlugg, jag som har helskägg och flinar glatt nästan jämt…

-- Winepunker

Comments