Norra Rhône 2005 med AuZone
Som en avslutning till avslutningen plockade Boris fram några nordliga alster från enbart 2005, något av en medelårgång i norra Rhône. Jag har tidigare upplevt den som kanske lite slank och utan riktigt det tryck jag vill ha i viner med Syrah, samtidigt har vinerna visat på balans, elegans och en ganska lättfotad lekfullhet som varit tilltalande. Några har dessutom börjat visa på en trevlig utveckling och nyansrikedom.
Crozes-Hermitage, Domaine de Lises 2005
Domaine de Lises, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert köttig doft, blod & skogsbotten, hallon & björnbär, fint parfymerad i intensiv & pinotlik stil. Bra syror i munnen, läcker och intensiv med örtighet och köttig charkuterikänsla, fina silkiga tanniner, skärpt, egen & vässad, snygg med körsbär och längd. God på härligt primärt vis.
Betyg:++
Crozes-Hermitage, Cuvée Gaby 2005
Domaine du Colombier, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Lät eldig doft, kryddigt dämpad med lätta charkuterier, svart frukt och kakao, rökelse och drag av fudge & mynta. Bra syra i munnen, sandiga fina tanniner, skärpt & svartfruktig med bra strävhet & kryddig svans, lätt själkig avslutning tyvärr, örtiga och lite gröna drag i eftersmaken. Kan kanske utvecklas.
Betyg:+(+)
Tandem Syrah de Maroc 2005
Thalvin Alain Graillot, Domaine des Ouleb Thaleb, Rommani, Marocco
Fluffig & örtigt kryddig doft, lite kokta drag med söt parfym, köttighet och lövhögar dominerar, svart frukt och en del tomatsoppa. Den känns lite väl kokt & solbränd. Kryddig smak, köttig med lätt söt frukt, allmänt karamellig känsla, lakrits och lite väl brända toner, känns allmänt utvecklad och oxidativ. Den är för gammal och bakad tyvärr. (Syrah)
Betyg:0
Kul att testa, men det finkar inte riktigt lika bra som i moderlandet. Hade varit kul att prova för fem år sedan.
Cornas Champelrose 2005
Domaine Courbis, Cornas, Rhône, Frankrike
Liten mynta i doften, svartfruktig med en del utvecklade drag, fint kryddig, röda bär, aningen blodstänk & nejlikor Tät & sträv i munnen, väl kärva tanniner, lite grov med svart frukt och knuten känsla, känns besynnerligt robust och grov, kan kanske bli bättre med tiden men jag tvekar, distriktet är en vresig uppenbarelse.
Betyg:+(+)
Côte-Rôtie, Seigneur de Maugiron 2005
Delas Freres, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Lite eldig doft med fina kryddor, ganska fatig med parfymerade drag, integrerad ek med lite choklad blandas med svart frukt, floral känsla med rosor & hyacint. Expressiv och läcker. Tät svart frukt i munnen, rejält sträv med härliga sandiga tanniner, kakao och björnbär blandas med tapenade och torkade örter, köttslamsor och sälta i eftersmaken. God, läcker och lovande.
Betyg:++(+)
Jasmin Côte-Rôtie 2005
Patrick Jasmin, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Ungdomligt sprittande doft, glatt rödfruktig med lite karamell & omogna björnbär, intensiv och lite lättsinnig känsla, viss smörig fetma under den sirliga frukten. Höga syror i munnen, lätt kartig med en vass & opolerad känsla, röda vinbär, örter & omogna hallon, kärv och krävande ogin svans. Den är rätt god, men samtidigt svår och krävande. Betyget är med högsta tvekan.
Betyg:++
Martinelles Hermitage 2005
Domaine des Martinelles, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska rökig doft, djup & komplex tät och intensivt djurisk stil, koncentration och kraft med samtidigt elegant uttryck i strålande kombination. Massor av köttslamsor, blod & örter är perfekt blandad med fat & tjära, hallon och underbar svart frukt. Tät i munnen, perfekt avväg med svart frukt, sträv och kakaolik, fina tanniner med köttiga och kryddiga drag, fin bredd och intensitet med läckert örtiga & florala övertoner, superb med fin framtid.
Betyg:++(+)
Blandad kompott får man säga, vinerna är goda och solida men med undantag för Martinelles och Delas saknar jag lite expressivitet och punch. Skulle varit kul att samtidigt få testa en dubblett från ’06, jag tror det är en bättre årgång och lite skojigare årgång.
-- Winepunk
I F*king <3 Bunnies Double IPA
Ett av alla oberoende microbryggerier som poppat upp i stockholmstrakten är Södra Maltfabriken, grundat för ett par år sedan har de försiktigt börjat prångla ut produkterna över disk i nattlivsträsket. Dessutom finns lite att tillgå på några få utvalda bolag, sunkiga Folkungagatan är ett där jag normalt köper mitt såsvin och plockade på chans upp några buteljer av deras tyngre IPA.
I F*king <3 Bunnies Double IPA
Södra Maltfabriken, Handen, Sverige
Djup doft, massor av humle, intensivt maltig med parfym och karamell, läcker med lite vilda och intressant spontanjästa drag, komplex och klurig. Kryddig och humledriven i munnen med fin bitterhet, fräsch med en elegant parfymerad fruktighet, apelsinskal och lätt kaffe i ganska torr och rakryggad stil. Alkoholen (8%) är strålande snyggt gömd, den är matbetonad med aprikos och crème brûlée i svansen. God, solid men saknar det lilla extra i smaken för 3+, i munnen är den aningen generisk.
Betyg:++
Gott, rejält och välgjort. Ett bryggeri att hålla ögonen på, systerölet Söder Undressed (american pale) håller ungefär samma klass.
-- Winepunker
Cuvée du Vatican Reserve Sixtine Blanc 2009
Vit Rhône är inte Punkarns grej riktigt, låg syra och flabbig eldig frukt är ortogonalt mot Riesling varför dylika ting varit på skitlistan under många, långa år. Som medlem i AuZone har man dock utsatts för upprepade försök till övertalning & indoktrinering, det har funkat rätt illa får man säga. Gammalt eller ungt, Hermitage eller Châteauneuf har funkat lika knackigt, de liksom har inte talat rätt språk. Dyrgripar som Le Méal & L’Ermite har övertygat föga trots galna poäng av etablerade kritiker, många årgångar har det blivit men jag har egentligen aldrig gillat vinerna känslomässigt. Jag begriper inte storheten, vinerna saknar sprätt och skärpa, de missar det första budet: ”Ett vin skall vara gott”.
Så, döm min förvåning när Bristly langade en 100% Rousanne i formen av Cuvée du Vatican som jag gillade, äntligen vit Rhône i en form som passar Punkarns lynne. Det var hyfsat lyckat senast i alla fall.
Cuvée du Vatican Reserve Sixtine Blanc 2009
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Utvecklad doft med päron, gul stenfrukt och massor av citrusskal & lite övermogen exotisk frukt, lätt vaxiga och hartsiga drag, rökelse och en hel del mineralitet, fin fetma och krossad sten i rätt läcker kombination. Efterhand kikar äppelskal och aningen oxidativa drag fram, ändå är intrycket positivt. I munnen är den rik, eldig och bred med hyfsade syror, den har fräschör trots utveckling och vaxig känsla, kryddor och gul solmogen frukt dominerar. Svansen har kul ton av fudge och harts, citrusskal och bittert vuxna kryddor, lite eldig avslutning med bra harmoni. Den känns helt utvecklad och färdig. God, men skulle vunnit på aningen fräschare frukt och mer vässade syror.
Betyg:++
Det är inte illa, jag kan till och med lära mig att gilla vit Rhône om de smakar så här. Man kan inte klaga på personlighet och uttryck, stilen ett varmt år som 2009 passar mig inte helt men kvaliteten går inte att anmärka på. Skall bli kul att prova 2010 igen, där har vi nog en äkta vinnare.
-- Winepunker
Ridge Geyserville 2009
Senast Geyserville korkades upp hos Punkarn var resultatet lite tveksamt, ett av svenska marknadens absolut pålitligaste viner visade sig vara i lite disharmoni och med aviga vinklar. Nu är Zinfandel 2008 en rätt skev årgång, inte alls i paritet med den betydligt solidare 2009 - en årgång Paul Draper borde kunna hantera med större bravur.
För mig blir 2009 den tjugonde årgången av Geyserville jag provar, för andra gången skall sägas, fortfarande klart under 300:- på Bolis vilket närmast är ett under. Man måste skicka en tacksamhetens tanke till importören att priset i princip (nåja) är detsamma som för femton år sedan.
Ridge Geyserville 2009
Ridge, Sonoma/North Coast, Kalifornien, USA
Mörkt svartfruktig doft med en del jordiga och skogiga toner, äppelskal, rosmarin, apelsinskal och mineralitet blandas med kåda och björnbärskompott. Den är förvånande dov och karamelligt parfymerad, mindre blåfruktig än väntat, faten dominerar också mer än man är van vid. Smaken är intensiv och fruktig, björnbär och hallon blandas med solmogna körsbär och en hel del gamla äpplen. Den är inte oxidativ direkt men har en del bokna drag, känns gammalmodig liksom. Tanninerna är lena och snygga, kakaosträva med en silkig yta, snyggt och fruktmoget. Svansen är eldig med en del kryddiga toner, drag av terpentin och lite kirsch, gott & snyggt med saknar den sprittande pizass man är van vid.
(74% Zinfandel, 17% Carignane, 6%, Petite Sirah, 2% Alicante Bouschet, 1% Mourvedre)
Betyg:++
Vinet är hyfsat uppe på banan igen jämfört förra ronden, lätt darrigt på benen men med rytmen där. Det är både djup & klass på den här, men jag känner inte igen den stilmässigt riktigt. Den har ett tyvärr något övermoget drag, nästan en antydan till (jag vill inte ta order i mun, men) Amarone som känns lite besvärligt och atypiskt för just Geyserville. Nåja, förra årgången var nog bara ett redigt olycksfall i arbetet, handlaget har inte tappats bort - tackar för det.
Dessutom, ett intressant ställningstagande, Go Paul!
-- Winepunker
Experimental Series Imperial Red Ale
För mig är Salt Lake City mest helknäppiga mormoner och förlusttyngd OS-stad, knappast något så syndfullt som producent av redigt alkoholstark maltdryck. Epic Brewing är en helt ny gäst i Casa Punk, stor butelj (650ml) och mycket alkohol gör den lämplig att dela med sig av om man mot förmodan känner sig generös, priset på 74:- är lite i svettigaste laget men får nog betraktas som rimligt med tanke på resultatet.
Experimental Series Imperial Red Ale
Epic Brewing, Salt Lake City, Utah, USA
Humlig & knäckligt rostad doft, rik med karamell och bränt socker blandat med örtiga övertoner och en hel del läcker parfym, lite rosenvatten och kaffe mixat med melass och massor av nyslaget hö. I munnen är den rik, bred, kryddig och karamellig med kaffe, kakao och rostade hasselnötter, den är enormt lång och krämigt harmonisk, superbt balanserad med de 8.3% alkoholen mycket snyggt undanstuvade. Eftersmaken är rökigt parfymerad, lätt eldig med härligt kryddiga toner av kanel och mandel, alldeles skitgod faktiskt.
Betyg:+++
Man formligen drunknar i brökbra öl numera, IPA, APA, dess dubbla varianter och allehanda andra alkoboostade överjästa alster närmast knäcker en stackars Punkare, källaren är full med saker som bara måste provas och analyseras i detalj. Tyvärr ställer alkoholnivåerna till en del bekymmer numera, man får hålla nere antalet buteljer per kväll kraftigt - det är inget man quaffar några liter av för vätskebalansen efter onsdagsträningen direkt. Jag börjar känna mig en aningen stressad, hur fan skall man hinna med?
-- Winepunker